 |
| Kvinnor demonstrerar under klimatförhandlingar i Bangkok. Foto: Gender CC |
Hur kom frågor om kvinnors deltagande och genusperspektiv in i FN:s klimatförhandlingar?
"Parallellt med den första klimatkonferensen (COP1), som hölls i Berlin 1995, lockade det internationella kvinnoforumet "Solidarity
in the Greenhouse" 200 kvinnor från 25 länder. Under två dagar talade de om hur klimatförändringarna ska motverkas och hur
de uppfattade den officiella debatten och rekommendationerna. Under de följande COP-konferenserna återspeglades inte kvinnors
situation i diskussionerna, varken i eller utanför de officiella programmen. Men under COP-6 i Haag kom kvinnornas perspektiv
fram på ett annat sätt: En del företrädare för ideella organisationer lyfte fram den viktiga roll som kvinnor spelar i förhandlingarna
även om det bara fanns ett fåtal kvinnor i delegationerna. Vid efterföljande konferenser, riktade olika sidoevenemang fokus
på jämställdhetsfrågor, i synnerhet de som rör energi och anpassning till klimatförändringar.
Efter COP9 i Milano initierades ett nätverk om kön och klimatförändringar som kallades för "mainstreaming gender into the
climate change regime". Detta har utvecklats till det nätverk vi har idag: GenderCC - Women for Climate Justice. Vi samlar
dagligen kvinnor vid varje COP (Women's Caucus). Vi ökar medvetenheten och bygger upp kompetensen bland förhandlare och observatörer
genom information, seminarier och annat kampanjarbete. Vi gör inlägg i plenum och lämnar skriftliga inspel till UNFCCC-processen
(Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar). I vårt globala nätverk har vi utvecklat en forskningsagenda och
arbetar med pilotprojekt för att verkligen lära oss vad som gör skillnad när det gäller att förverkliga kvinnors rättigheter
i samband med klimatförändringarna.
Det är intressant att se på vilket sätt frågorna fått ökad uppmärksamhet under åren: Så länge jämställdhetsfrågorna handlade
om hur klimatförändringarna ska motverkas, blev responsen i förhandlingarna dålig. Det var först när anpassning till klimatförändringar
kom mer i centrum för förhandlingarna som jämställdhetsfrågor fick större erkännande. Fram till idag är det mest "kvinnor
som offer för klimatförändringarna" som har funnit sin väg in i förhandlingarnas texter. Kvinnors kunskaper och rekommendationer
om begränsning av klimatförändringarna är inte tillräckligt erkända ens idag. "
Vilken skillnad kan det göra om det finns kvinnor i förhandlingsdelegationerna?
"Huvudsakligen är kvinnors deltagande en fråga om jämställdhet och rättvisa och behöver inte ytterligare motivering. Och vi
bör hålla i minnet att det inte automatiskt leder till en ökad insikt om kvinnors rättigheter och jämställdhet om det finns
kvinnor i delegationerna. Det är därför vi ber delegationerna att ta in jämställdhetsexperter och att ta med sakkunskap i
jämställdhetsfrågor på alla nivåer i processen. Att tillsätta en rådgivande expertgrupp för jämställdhet kan bidra till detta
- men bara om den officiella processen är beredd att ta hänsyn till gruppens rekommendationer. "
Är frivilligorganisationer bättre än FN:s medlemsstater när det gäller kvinnors deltagande i delegationerna?
"Debatten om klimatförändringarna har varit mycket smal, med fokus på de ekonomiska effekterna av klimatförändringarna, effektivitet
och tekniska problem, och har lockat mest män. Detta gäller för såväl regeringar, mellanstatliga organisationer som icke-statliga
organisationer. Kanske är det mer betydelsefullt hur ett land ser på jämställdhetsfrågor generellt. En annan faktor verkar
vara hur länder - regeringar och det civila samhället - uppfattar klimatförändringen: Om sociala och ekonomiska frågor spelar
en viktig roll för ett land som är under stor press att anpassa sig till klimatförändringar, då kan jämställdhetsfrågor få
större uppmärksamhet. Ibland kan sådana faktorer återspeglas i sammansättningen av förhandlingsdelegationerna."
Vad har ni för förväntningar inför COP15 när det gäller kvinnors deltagande och jämställdhetsfrågor?
"Kön måste utgöra en integrerad del av hela processen och dess resultat. Vi vet från andra politiska processer att endast
om jämställdhetsaspekter integreras i dokumenten så finns det en chans att hålla regeringar ansvariga inför sina åtaganden.
Hela debatten om klimatförändringarna måste kopplas till frågor om mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Principerna
i Riodeklarationen bör utgöra den övergripande ramen för utvecklingen av rättvisa och effektiva strategier för begränsning
och anpassning till klimatförändringar. Vi har dessa avtal, vi måste också använda dem! Klimatförhandlingarna kan varken ignorera
hälften av jordens befolkning eller anse att kvinnor är sårbara av naturen. Detta är en fråga om rättvisa. Och det är en fråga
om att uppnå en klimatpolitik som faktiskt fungerar. "
Minu Hemmati är psykolog med doktorsexamen i organisations- och miljöpsykologi. Hon arbetar som en oberoende rådgivare. Ulrike
Röhr är ingenjör och sociolog. Hon koordinerar nätverket GenderCC - Women for Climate Justice (www.gendercc.net).
Denna artikel har publicerats på engelska i NIKK magasin 2.2009 © NIKK
