Äntligen ett klimatavtal med könsperspektiv?

Av Jennie Westlund och Bosse Parbring

Klimatvärlden är samlad i Köpenhamn och många av dem som jobbar med kvinnors rättigheter och kräver ett könsperspektiv på klimatdiskussionen känner optimism inför de sista förhandlingarna. Tidigare i år fanns det hela 43 referenser till kön och jämställdhet i avtalstexten. Nu är man nere på tre. Men också det är ett stort framsteg.
- Könsperspektivet har blivit en succé i dessa förhandlingar. För första gången nämns nu kön i klimatavtalet, säger Ana V. Rojas från ENERGIA, ett internationellt nätverk för kön och hållbar energi.

Organisering har gett resultat

Ana och ENERGIA är också knutna till GGCA – Global Gender and Climate Alliance. Det är ett nätverk som består av 13 FN-organ och 25 medborgarorganisationer från hela världen. Orsaken till att man lyckats få in könsperspektivet i förhandlingarna nu tror Ana beror på att de kvinnor och organisationer som jobbar med dessa frågor har kommit samman och organiserat sig bättre. Man har funnit en gemensam nämnare och börjat jobba strategiskt, bl.a. genom GGCA.

Ana V. Rojas. Foto: Bosse Parbring

- Nu är vår röst mer tydligt riktad, vi närmar oss delegater som förhandlar om avtalets innehåll och tar fram konkreta textförslag. FN:s klimatsekretariat har också gett oss erkännande som observatörer och det har gett oss mer inflytande, säger Ana.

Men de möter också på motstånd. Invändningarna mot att ta in ett kvinno- och könsperspektiv är att det blir en börda och ytterligare en sak att tänka på.
- Jag tror att länderna tycker att det blir svårare att implementera avtalet med referenser till kvinnor och kön. Men vi ser det inte som ännu en börda, utan att vi bjuder in fler till bordet för att hitta lösningar, menar Ana.

En av referenserna till jämställdhet finns i textdelen som kallas ”shared vision”, den gemensamma visionen. Att kön är med där är symboliskt viktigt och underlättar framtida krav på fortsatt arbete och finansiering för dem som jobbar med könsfrågor, både inom FN:s klimatsekretariat och ute bland medborgarorganisationerna.
- I ”shared vision”-delen försvann referensen till kön under förmötet i Barcelona. Men Island och Sverige tog upp det i slutpläderingen och gjorde starka anföranden. Vi hoppas att referensen kommer tillbaka. Jag vet att de ska försöka få med det redan första veckan. Både EU och en del afrikanska länder kommer att arbeta för det, säger Ana.

Lättast att se kvinnor som offer

Den andra referensen till kön och jämställdhet finns i avsnittet om ”adaptation”, dvs. anpassningen till klimatförändringarna. Att kvinnor drabbas hårdare än män är en syn många länder omfattat. 
- Det är lättast att få med könsperspektiv i delen om anpassning. Kvinnor som offer är det som är lättast att sälja, konstaterar Ana som skulle önska att man lyfte fram kvinnorna mer när det gäller frågor om ”mitigation”, dvs. hur man motverkar och begränsar klimatförändringarna.
- Vi måste också uppmärksamma och ta vara på kvinnors kunskap när det gäller energiproduktion, finansieringsfrågor, tekniska lösningar inom t.ex. jord- och skogsbruk, osv. Det är viktigt att se kvinnor som de aktörer de också är, inte bara som offer, säger Ana.

Den tredje referensen till kön görs i texten om ”capacity building”, dvs hur man skall utbilda och höja medvetenheten om klimatförändringarna på alla nivåer . I det arbetet bör man ta könsperspektivet i beaktande, heter det i den text som nu föreligger.

Ulrike Röhr. Foto: Bosse Parbring

Med det finns också de som är mer pessimistiska. Ulrike Röhr från nätverket GenderCC - Women for Climate Justice tror inte att hon kommer att vara nöjd med det avtal man kommer att nå i Köpenhamn, även om man för första gången lyckas få in referenser till kön i texten.
- Jag vill inte ha ett svagt avtal, oavsett om det har referenser till kön eller ej. Det viktigaste för miljön är att vi får ett starkt avtal, men så ser det inte ut nu, säger Ulrike.

Verktyg till hjälp

Hon är ändå glad över att kvinnors roll och könsperspektivet tillkännages nu.
- Så var det inte för 15 år sedan. Det är en stor framgång och väldigt positivt. Men det är inte ett uttryck för en djup förståelse eller gedigen kunskap om dessa frågor.

GenderCC har därför tagit fram en ”toolkit” som de presenterar på en presskonferens under COP15-mötets andra dag. Verktygen skall vara till hjälp för dem som på nationell och internationell nivå sitter och förhandlar och har makt och möjlighet att föra in könsperspektivet, om de bara vill och kan.
- Den första frågan vi möter är förstås ”Vad har kön med klimatförändringar att göra?”. Kommer man förbi den är följande fråga alltid ”Hur gör man för att integrera kön i klimatpolicyn då?”. Som svar på den frågan har vi sammanställt en uppsättning verktyg till hjälp när man skall integrera könsperspektivet, t.ex. i analysfasen, berättar Ulrike.
- Om du till exempel vill vara säker på att en policy är rättvis för både kvinnor och män, då undersöker du effekterna av den för kvinnor och män.

När GenderCC bad Yvo de Boer, generalsekreterare för FN:s klimatkonvention, att integrera kön svarade han: ”ja, men berätta hur”.
- Jag vill inte skylla på honom, människor behöver kunskap. Men nu kan ni, om ni bara vill, slår Ulrike fast som en uppmaning riktad till förhandlingsdelegationerna.

På frågan från salen om kvinnors representation i förhandlingarna svarar Ulrike att lösningen inte enbart är att få fler kvinnor runt förhandlingsborden. De som förhandlar måste ha kunskap om köns- och jämställdhetsperspektivet i klimatfrågan.
- Det är viktigt att också kvinnor är med och förhandlar, men det är ännu viktigare att det finns genusexperter som deltar i förhandlingarna. De har den kunskap som behövs för att kunna driva på och kräva förändring, säger Ulrike.