Av Eva Magnusson
Den akademiska psykologin har ända sedan begynnelsen, när ämnet skildes ut från filosofi och fysiologi, brottats med att hävda sin duglighet som vetenskaplig disciplin. Stora delar av ämnet byggde följaktligen under 1900-talets första hälft upp en forskningspraktik inriktad på att vara ännu mer av det man menade att de riktiga vetenskaperna var: positivistisk, empiristisk, kvantitativ, objektiv.
"Lika vetenskaplig"
Under den epoken, som av psykologihistoriker ibland kallas "kulten runt det empiriska", fick kvantitativa metoder en dominerande och till dels definierande position inom ämnet. Strävan att vara "lika vetenskaplig" har med andra ord haft stor inverkan inte minst på hur forskning i psykologi ska gå till. Detta fenomen kallas ibland "det metodologiska imperativet": vissa föreställningar har stannat kvar som självklarheter ifråga om metoder och procedurer, även om många av de ursprungliga teorierna som gav upphov till dem är avfärdade. Dessa självklarheter tycks bland annat leda till att när kön/genus ska studeras av psykologer, blir det oftast "könsskilnader" som kommer i fokus. De negativa konsekvenserna av ett enögt fokus på könsskillnader har genom åren påpekats av många feministiska forskare (Morawski, 1988).
Del av det moderna samhället
Modern psykologi, både akademisk och klinisk, är den disciplin som framför allt har gjort medborgarens individuella insida mätbar eller på annat sätt studerbar, och därmed potentiellt påverkbar och kontrollerbar. Detta är något historiskt sett nytt, och det ger psykologi en alldeles speciell samhällsposition, intimt integrerad med moderna samhällsskick. Man kan med visst fog säga att nutida västerländska samhällen förutsätter psykologi; de har utvecklats parallellt och i samspel med varandra. De styrande i en modern demokrati behöver kunskap om den domän de har hand om, och de behöver metoder för att omsätta den kunskapen till begrepp och kvantiteter, så att den kan analyseras och evalueras. De psykologiska vetenskaperna har bidragit till detta under det senaste århundradet, genom att utveckla redskap för att översätta mänsklig subjektivitet till språk som gör den åtkomlig för styrande. Därmed har det blivit möjligt att tänka sig att uppnå önskvärda mål genom systematisk reglering av den psykologiska domänen (Richards, 1996; Rose, 1996).
Som hjälpare
Bland praktiserande psykologer finns en stark självuppfattning som hjälpare, framför allt för enskilda människor. Psykologins bidrag handlar oftast om att förändra individen, sällan om att individen, eller en grupp, till exempel ska förändra samhällsförhållanden. Det innebär ofrånkomligen att psykologi är en viktig och på många nivåer integrerad del av det maskineri som vi alla har att förhålla oss till när vi utvecklar oss till och presenterar oss som "normala" eller "avvikande" medborgare (Richards, 1996).
Som expert
Psykologer och psykologiforskare utgör en av det moderna samhällets expertgrupper. Psykologer och andra yrken som använder sig av psykologisk kunskap testar, bedömer, behandlar, konsulterar, bedriver terapi, utbildar, uttalar sig i TV och radio, skriver fackböcker, skriver populärpsykologiska böcker med råd och så vidare. Psykologisk expertis har en huvudroll när det gäller att definiera normalitet idag. Det blir med "expert"-självförståelsen ofta begrepp som kunskap/expertis, metoder och tekniker som aktualiseras, snarare än begrepp som moral, makt, politik. Men expertbeskrivningar är inte neutrala, varken i sitt ursprung eller i sina effekter: de beskrivningar som experterna gör av dem de studerar eller behandlar har till exempel en tendens att omvandlas från beskrivningar till föreskrifter om hurdana människor ska vara (Rose, 1996).
Det är intressant att reflektera över hur den samtidiga positioneringen som både hjälpare och expert/domare inverkar på psykologers och psykologiforskares sätt att förstå sig själva och sin disciplin. Kunskap och kunskapsskapande i psykologidisciplinen kanske blir ovanligt intimt sammanvävda med det samhälle som man är med om att upprätthålla. Det har rimligen stor betydelse för vilka könsförståelser som bekvämt kan få plats i disciplinens olika delar.
Som industri
Psykologi i vid bemärkelse är närmast att betrakta som ett slags industri idag, särskilt om vi ser på vilka mängder av populärpsykologi som sprids i media, i självhjälpsböcker osv. Det är tveksamt om det idag går att undvika psykologi även om man skulle vilja. Detta påverkar naturligtvis psykologins och psykologernas självförståelser. Många psykologer tycker att "industri"-fenomenet är genant och tar avstånd från vulgär eller populär psykologi och ser med förakt på temadagar och frågespalter, och böcker av typen "Män är från Mars och kvinnor är från Venus"; det de böckerna handlar om är inte psykologi. Ska vi se dem som en oförtjänt vulgarisering av en vetenskap, eller är det ett viktigt sätt att sprida psykologiska kunskaper till massorna? I varje fall ligger det nära till hands att bli bekymrad över den typ av könsförståelser som sprids i stora delar av populärpsykologin, eftersom de oftast utgår från mycket traditionella föreställningar om män och kvinnor. Mary Crawfords artikel i detta NIKK Magasin ser närmare på fenomenet.
Psykologiämnets reflexivitet
Att bedriva psykologi (forska, bedriva terapi, testa osv.) är en mänsklig aktivitet som innebär att studera mänsklig aktivitet; det vill säga egentligen mänsklig psykologi som studerar sig själv. Här finns inte, som i många andra discipliner, något externt undersökningsobjekt som existerar mer eller mindre oberoende i en värld bortom den mänskliga. Varje forskare eller praktiker tänker och arbetar dessutom ofrånkomligen utifrån en specifik könsposition (och en klasspecifik och etniskt specifik position), som påverkar föreställningarna om den studerade aktiviteten.
Psykologiska språk – alla slags teoretiska eller terapeutiska referensramar eller tankestrukturer som vi använder för att ge "det psykologiska" innebörder och mening – är ju i sig själva också psykologiska fenomen; de är psykologiska tekniker för att både tala om andra(s) psykologiska fenomen och för att ge fenomenen form och innebörd. En psykolog kan därför aldrig riktigt vara utanför det hon studerar, hon kan aldrig bli en extern objektiv observatör av det mänskliga psyket, utan hon ingår på något sätt mer eller mindre själv i det hon studerar. Därför är det kanske inte underligt om psykologers metoder för att studera och analysera studieobjekten ibland ganska direkt formar teorierna om de mentala processer de studerar. Statistiska analysmetoder är mycket vanliga i psykologisk forskning, och de gör det nödvändigt att utforma undersökningar/experiment så att de passar den statistiska proceduren och statistikens antaganden om egenskaper hos de data man ska analysera. Statistikens antaganden kommer därmed att styra både de hypoteser och den typ av teorier som blir möjliga att utveckla. Till exempel handlar statistiska metoder i stor utsträckning om att beräkna sannolikheter, och det är därför intressant att konstatera att psykologer som använder sannolikhetsstatistik gärna producerar teorier som framställer psykologiska processer som ett slags sannolikhetsberäkningar (Gigerenzer m. fl, 1989).
Statistikens premiering av "signifikanta skillnader" har dessutom bidragit till att psykologins sätt att studera kön/genus oftast har begränsats till att mäta skillnader mellan grupper av kvinnor och män. "Kön" blir då använd som en individuell variabel bland många andra, snarare än den kraftfulla samhällskategori som köns/genusforskare hävdar att det är.
Konsekvenserna för könsförståelser
Det finns en djupgående flertydighet i psykologidisciplinen; den är ett brett akademiskt kunskapsområde med vetenskapliga ambitioner, ett underlag för att hjälpa människor som har det svårt, och en kunskaps- och erfarenhetsmassa som används för utveckling av normer och tekniker för reglering (gärna självreglering) av individen i samhället. Den här mångdubbelheten i positionering och självförståelser bidrar antagligen till svårigheterna att integrera feministiska forskningsperspektiv i psykologi. I vissa psykologiska teorier och tillämpningar frodas fortfarande obearbetade och till dels stereotypa och nedvärderande föreställningar både om kvinnor och om människor som inte är av infödd medelklass. Vanligare är dock att det råder "neutralitet", därför att sådana frågor inte berörs alls. Framför allt problematiseras inte kön/genus som samhällskategori överhuvudtaget, utan kön ses ofta som en variabel bland flera andra (Hare-Mustin & Marecek, 1990).
Sätten att skapa kunskap inom ämnets delområden, tillsammans med psykologins integrering i det moderna samhället, och de lojaliteter och självklarheter det skapar, gör istället att det ofta blir ett enda slags "kön" som blir möjligt att studera och förhålla sig till i mainstreampsykologi, nämligen könsskillnader. Att fokusera enbart på skillnader i egenskaper och förmågor mellan grupper av kvinnor och grupper av män döljer framför allt skillnaderna bland kvinnor och skillnaderna bland män, som oftast är betydligt större än mellangruppsskillnaderna. Det skapar därmed en falskt homogeniserande bild av vad det innebär att vara kvinna respektive man.
Kilder:
Burman, Erica (1998) (red.): Deconstructing Feminist Psychology. London: Sage Publications.
Gigerenzer, Gerd m.fl. (1989): The Empire of Chance: How probability changed science and everyday life. Cambridge: Cambridge
University Press.
Hare-Mustin, Rachel & Marecek, Jeanne (1990) (red.): Making a Difference: Psychology and the construction of gender. New Haven:
Yale University Press.
Marecek, Jeanne (1995): Feminism and psychology: can this relationship be saved? I: Stanton, Domna & Abigail Stewart (red.)
Feminisms in the Academy. Ann Arbor: University of Michigan Press.
Morawski, Jill (1988) (red.): The Rise of Experimentation in American Psychology. New Haven: Yale University Press.
Richards, Graham (1996): Putting Psychology in its Place. An introduction from a critical historical perspective. London:
Routledge.
Rose, Nikolas (1996): Inventing Ourselves: Psychology, power and personhood. Cambridge: Cambridge University Press.
West, Candace & Zimmerman, Don (1987): Doing gender. Gender & Society, Vol. 1(2): 125-151.
Wetherell, Margaret m.fl. (2001): Discourse Theory and Practice: A Reader. London: Sage Publications.
Første gang publisert i NIKK magasin 2 2001 © NIKK
