24nov2009

Det är honom vi vill ha

En manlig toppledare i ett storföretag är en symbol som är svår att rucka på med rationella argument. Därför hjälper det inte alltid att hävda att könsblandade miljöer är mer lönsamma än enkönade miljöer. Det kan vara en förklaring till varför jämställdheten låter vänta på sig inom näringslivet.

av Bosse Parbring

Inom politiken har kvinnor kunnat nå toppositioner, även om man kan se skillnader mellan länder och mellan olika politikområden. Men trots att företrädare för näringslivet säger att de vill se mer könsbalanserade företagsledningar går det väldigt långsamt. Det är egentligen bara Norge som genom könskvotering av de börsnoterade aktiebolagsstyrelserna kunnat visa upp någon större förändring på senare tid. Företag och olika institutioner inom ekonomi och näringsliv företräds fortfarande till absolut största delen av män. Varför är det så?

Øystein Gullvåg Holter, professor i jämställdhets- och maskulinitetsforskning, och forskaren Elisabeth Rogg, båda verksamma vid Senter for tverrfaglig kjønnsforskning vid universitetet i Oslo, presenterar några förklaringar i en forskarartikel för NIKKs kön- och maktprojekt.

– Det finns inga enkla förklaringar – det är mer gåtfullt än vad vi trodde, säger Øystein Gullvåg Holter. Vi är bara i början på en djupare utforskning av detta område.

De båda forskarna har båda externa och interna förklaringar till varför näringslivet inte går i takt med resten av samhället. Först den externa förklaringen:

– Politiken har varit mer i fokus genom ett tryck från kvinnoorganisationer och jämställdhetspolitik, säger Øystein Gullvåg Holter. Pressen på förändring har varit starkare mot politiken än mot näringslivet, i alla fall tills nyligen.

Tabu mot kvinnor och kapital

Øystein Gullvåg Holter menar att synen på kön dessutom ofta varit fokuserad på makt, medan materiella och ekonomiska frågor har hamnat i skuggan. Det är paradoxalt eftersom de första kvinnosakskvinnorna till stor del kämpade för ägande- och arvsrätt och rätten till lönearbete. Men senare blev det politiska medborgarskapet viktigare.

Det materiella har varit mer kontroversiellt, säger Øystein Gullvåg Holter. Det är mer splittrande och klasspräglat. Maktanalyserna har varit enklare att förstå och lättare att få konsensus kring.

– Det har enda sedan antiken funnits ett tabu mot kvinnor och kapital. Det finns många berättelser om hur fel det kan gå om kvinnor har hand om kapital. Ta bara Bibelns berättelse om skökan från Babylon. Kvinnor har bara kunnat komma in som undantag.

Tabut finns även i jämställdhetspolitiska sammanhang, menar Øystein Gullvåg Holter.

– Det finns nästan ett misstänkliggörande mot karriärkvinnor. Man talar nedlåtande om att jämställdhetssatsningar bara riktar sig till karriärkvinnor.

Rationella argument biter inte

Detta tabu bidrar till att näringslivet inte har utsatts för så stort yttre tryck, menar Øystein Gullvåg Holter. Men hans och Elisabeth Roggs forskning handlar mer om de interna förklarin­garna till mansdominansen i närings­livet.

På senare år har det kommit flera forskningsrapporter som visar att könsblandade miljöer – liksom andra blandningar av kategorier – är mer effektiva och lönsamma än enkönade miljöer. Rent rationella och ekonomiska argument som borde bita på näringslivets representanter när de tillsätter styrelser och toppchefer. Men när det gäller vem som ska sitta på toppen handlar det inte bara om rationella argument utan mer om vilket symboliskt kapital den personen – läs mannen – har, menar Øystein Gullvåg Holter och Elisabeth Rogg.

Inspirerade av sociologen Pierre Bourdieu menar de att ägande och ledning fokuserar på ett annat värdeskapande än de vanliga ekonomiskt rationella argumenten. Det symboliska kapitalet i näringslivets topp handlar om sociala relationer, legitimitet och att ge rätt signaler. Toppledarens position är ett exempel på detta. Här gäller andra regler än för vanliga anställda.

Om en företagsstyrelse vill markera en större kursändring får ledaren avgå. Det betyder inte att han nödvändigtvis gjort något fel eller är olämplig, utan att ledaren har en symbolisk funktion. Likadant är det med höga löner och bonussystem. Företagets fram­gång symboliseras av ledarens lön. Därför kan låg lön ge fel signal. Om något går fel måste led­aren offras – men med en rejäl fallskärm.

Maskulinitet skapar värde

Utifrån ett marknadsrationalistiskt tänkande är detta fel, men inte utifrån det symboliska kapitalets värdeskapande i näringslivets topp.

De båda forskarna menar att det symboliska kapitalet i näringslivet är knutet till mas­kulinitet. Och att femininitet har en ten­dens att devalvera och upplösa detta kapital. Detta förklarar varför talet om att få in fler kvinnor i näringslivets topp inte landar, även om det finns rationella argument för det.

– Jag tycker att det är intressant att jämföra näringslivet med diplomatin, säger Øystein Gullvåg Holter. Diplomatin har varit ett väldigt traditionellt manligt område. Men det har skett en stor förändring i Danmark och i Norge de senaste tio åren.

– Vi tror att de stora ändringarna inom politiken, jämfört med ekonomin, också har att göra med att representationslogiken i poli­tiken är annorlunda än värdeskapandets logik.

Det finns dock vissa tecken på förändringar inom näringslivet, menar forskarna.
– På Island har inte responsen efter fin­anskrisen varit att de ska ha en stark man, utan att de istället vill ha in fler kvinnor. Det är ett tecken på förändring. Det traditionella manliga symboliska kapitalet har ifrågasatts genom finanskrisen, inte minst på Island, där den inte framstår som ett bra svar på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar Island har.

Behövs krisförståelse

Det handlar om att få en förändring av helhetsförståelsen, menar han.
– Man måste komma till en krisförståelse för att vilja se förändring. Det var viktigt även inom politiken. De räcker inte med att se hur kvinnor lönar sig. Man måste förändra hela ramen runt näringslivet. Det gäller förhållande mellan chef och anställd. Det handlar om vad meningen är med jobbet.

En sådan stor förändring av arbetsmiljöerna skedde på 1960- och 1970-talen, berättar Øystein Gullvåg Holter. Då demokratiserades arbetsplatserna.

– Det var en stor succé men det handlade inte om jämställdhet i så stor grad. Nu borde man göra något liknande men fundera på hur arbetsplatserna kan bli mer könsintegrerade. Vi har en stor könsobalans och segregering som är negativ för den ekonomiska utvecklingen.

Han skulle vilja se en arbetsgrupp med representanter från näringslivet som på de nordiska jämställdhetsministrarna uppdrag följer upp resultaten från NIKKs kön- och maktprojekt och arbetar fram en strategi riktad mot näringslivet.

– Man borde koppla ihop de goda krafter som vill stärka kvinnor i ledande positioner, med dem som vill arbeta för könsintegration på lägre nivåer på arbetsplatserna, med dem som vill underlätta för familjer som har dubbla karriärer och med dem som vill vara mer innovativa i förhållande till gamla barriärer i näringslivet.

Artikeln är publicerad i NIKK magasin 3.2009 © NIKK