Ett bidrag till akademins kollektiva minne

Tillsammans med Christina Florin har Kirsti redigerat boken ”Föregångarna” där 11 av de främsta kvinnliga professorerna i Sverige inom samhällsvetenskap och historia berättar om sina liv, karriärer och om genusforskningens framväxt.
- Det är en ovanlig bok och den enda i sitt slag i Sverige. Det är ovanligt att kvinnor berättar. Det är t.ex. mycket mer vanligt att män skriver akademiska memoarer än kvinnor. Det är inte bara akademins maktstruktur som är skev, utan också det akademiska, kollektiva minnet, säger Kirsti. Man borde granska akademins minneskulturer mer kritiskt, menar hon.

Men ”Föregångarna” är mer än 11 kvinnliga professorers memoarer. Genom livshistorieberättelserna dokumenterar ”Föregångarna” genusforskningens inledning, framväxt och etablering vid svenska universitet och högskolor.
- Det är väldigt intressanta berättelser, också ur ett vetenskapshistoriskt och kunskapssociologiskt perspektiv. De berättar om hur ett kunskapsområde, genusforskningen, kämpat sig fram på universiteten, säger Kirsti. Och få kunskapsområden har ifrågasatts på samma sätt som genusforskningen.

- En skribent skildrar detta väldigt väl. Hon skriver att det  var först långt senare som hon förstod att det var för att de ifrågasatte universitetens självbild som opartiska och meritokratiska, som genusforskarna uppfattades som hotfulla, berättar Kirsti.

Det var inte lätt för kvinnor att skapa sig ”ett eget rum” inom akademin, och det är inte heller förvånande att genusforskarnas rön och kritik blivit hotfulla när de inte hållit sig på sitt eget rum.  
”Vi har under de gångna 30 åren öppnat ett ofantligt stort forskningsområde. Vi har anpassat existerande teoribildningar och utvecklat nya. Snart sagt varje tidigare forskningsområde kan revideras och undersökas med hjälp av våra rön om könsordningen och andra maktordningar.”, skriver professor Anita Göransson i sitt bidrag. 

Boklansering på SNS. Fr v: Moderator Niklas Ekdal, redaktörerna Christina Florin och Kirsti Niskanen samt två av bokens författare Eva Österberg och Anita Göransson. Foto: Klas Nyberg

Kvinnorörelsen som kunskapsrörelse

Under arbetet kom kvinnorörelsens betydelse för de kvinnliga akademikernas karriärer att förvåna redaktörerna.
- Jag trodde inte att betydelsen av kvinnorörelsen skulle vara så utmärkande som den visat sig ha varit. Vi bad kvinnorna som bidrar i boken att berätta om sin väg till maktpositioner, om inspiration och förebilder och hur de kommit in på genusfältet i sina respektive discipliner. Och det visar sig att kvinnorörelsen, både den radikala rörelsen på sjuttiotalet så som Grupp 8, och också den liberala kvinnorörelsen, har spelat en väldigt stor roll, säger Kirsti.

I inledningen lyfter redaktörerna fram att kvinnorörelsen samtidigt också var en kunskapsrörelse och en kraft bakom genusforskningens institutionalisering.
”Ibland utbekas genusforskningen som mer ”politisk” än annan, ”opolitisk” mainstream-forskning. Vi tror att det är en förenkling. Historiskt sett har sociala rörelser alltid identiferat samhällsproblem, initierat kunskapsskapande om dem och eftersträvat erkännande och institutionalisering av kunskapsproduktionen.”

Utbildnings- och klassresor

Vad förenar de 11 kvinnorna som bidrar till boken?

- Trots att det är 11 olika berättelser så finns det ändå mönster som förenar. De handlar om bildningshunger, ambition, goda skolresultat osv. Hälften, fem av elva, kommer från arbetarklassbakgrund och alla har gjort utbildnings- och klassresor, säger Kirsti.

Berättelserna knyter i stor utsträckning an till den stora samhällsförändring på sextio- och sjuttiotalet med välfärdssamhällets framväxt och utbyggnaden av utbildningssektorn. Det gjorde att det blev en bredare social rekrytering till högre utbildning och inte minst arbetarklassens barn gavs en chans att göra akademisk karriär.
- I det avseendet är boken också ett inlägg i den dagspolitiska debatten i Sverige där man t.ex. håller på nedrustar den kommunala vuxenutbildningen, vilket har betydelse för möjligheten till en bred social rekrytering till universiteten, påpekar Kirsti.

Överlevnadsstategier

Kirsti Niskanen. Foto: Klas Nyberg

Nästan ingen av kvinnorna i ”Föregångarna” har haft andra kvinnor att identifiera sig med yrkesmässigt sett.  Därför är den här boken också viktig, för att dessa kvinnor är första generationen, menar Kirsti. Och när förebilder och stöd inte fanns nära till hands, fick man försöka skaffa det på andra ställen. Att söka sig utanför den egna omedelbara miljön var en överlevnadsstrategi för flera av kvinnorna. Stödet från kvinnliga politiker och genusintresserade politiker var viktigt, liksom stödet utanför landsgränserna.
- Många har haft stor nytta och glädje av nordiska forskarkontakter, de nordiska sommaruniversiteten och Nordiska ministerrådets satsningar, framför allt inom den statsvetenskapliga forskningen, säger Kirsti.

Professor Drude Dahlerup skildrar detta i sin berättelse. ”Utan det nordiska samarbetet hade jag inte överlevt som forskare inom mitt område, kvinnor och politik. Ofta fanns det bara en eller högst två kvinnoforskare på den enskilda institutionen. (...) Att vi överlevt som könsforskare beror nog inte minst på att vi  kom att delta i ett nordiskt, europeiskt och globalt kvinnoforskningssamarbete som hade en otrolig dynamik. Nordiska ministerrådet har spelat en viktig roll för den nordiska jämförande könsforskningens utveckling, särskilt i initialskedet när universiteten fortfarande betraktade kvinnoforskningen med misstro.”

Vilken betydelse har det nordiska samarbetet idag? Har det fortsatt en roll att spela?

- NIKK-projektet ”Kön och makt i Norden” har med all tydlighet visat att vi behöver den nordiska, komparativa forskningen. Vi ser inte oss sjäva och våra egna strukturer när vi är mitt i dem. Jämförelser ger oss ett vidgat perspektiv. Vad lyckas vi med, vad misslyckas vi med och var behöver det göras mer? Jag tror t.ex. att bristen på statistik som projektet visade var något man inte hade sett om man inte gjort jämförande studier, säger Kirsti.

Vilka ”föregångare” finns inte med i den här boken?

- Skribenterna i vår bok representerar sex discipliner inom historia och samhällsvetenskap. Det vore väldigt spännande att göra en motsvarande bok där kvinnor inom naturvetenskap och teknik fick berätta om sina karriärer, vad som varit deras drivkrafter och inspirationskällor. Då skulle vi säkert få andra berättelser, säger Kirsti.

Förutom Anita Göransson och Drude Dahlerup bidrar också Mona Eliasson, Gunnel Forsberg, Tora Friberg, Siv Gustafsson, Yvonne Hirdman, Carin Holmqvist, Anita Nyberg, Elisabeth Sundin och Eva Österberg.

”Föregångarna” lanserades den 29.4 på en konferens i Stockholm på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som ger ut boken. Läs pressmeddelandet här.