De flesta föräldrar oroar sig ibland för vad deras barn gör och för hur det ska gå för dem i framtiden. De vill gärna att det ska gå bra för barnen i skolan, att det ska få ett jobb de trivs med och hitta någon att dela sin vardag med. Så tänker många föräldrar oavsett kulturell och religiös bakgrund.
Men när minoritetsungdom diskuteras behandlas deras föräldrar ofta som en annan sorts föräldrar. De anses kontrollera, styra och begränsa sina barn. Trots det är kunskapen om föräldrar med minoritetsbakgrund dålig. Den norska socialantropologen Monica Five Aarset på Institutt for samfunnsforskning konstaterade att föräldrarnas röster saknades efter att hon hade gjort en kunskapsöversikt om minoritetsungdom. Därför har hon genomfört en intervjustudie av föräldrar tillsammans med forskaren Miriam Latif Sandbæk.
Forskarna har intervjuat 28 föräldrar från Oslo och Stavanger i mindre grupper. Föräldrarna har barn som är mellan 13 och 19 år. Forskarna fick tag på föräldrarna genom skolornas minoritetsrådgivare och genom frivilligorganisationer. Bara tre män var med i intervjuerna. Det var svårt att få med fler.
 |
| Monica Five Aarset. Foto: Bosse Parbring |
– Det skulle kanske gjort skillnad med en grupp med bara pappor, men de grupper som var könsblandade skilde sig inte tematiskt från de grupper med bara kvinnor, säger Monica Five Aarset. Jag trodde att en del teman skulle vara svårare att diskutera i de blandade grupperna, men det stämde inte.
En återkommande fråga bland de intervjuade föräldrarna var synen på barns självbestämmande och föräldrars auktoritet. Många föräldrar upplever att balansen är sned i Norge:
– Föräldrarna säger att barnen blir inpräntade att de kan bestämma själva, säger Monica Five Aarset. Barnen kommer hem från skolan och säger att de lärt sig att föräldrarna inte kan skälla på dem – då ringer barnen polisen.
Föräldrarna upplever att skolan är en stark förmedlare av att barn har självbestämmande och att föräldrarna inte kan gå emot barnen. Samtidigt upplever de att de möts med misstänksamhet som invandrarföräldrar. Föräldrarna beskriver att skolan håller tillbaka information om barnen därför att de är rädda för vad föräldrarna ska göra med barnen. Föräldrarna får inte veta något förrän det har gått väldigt långt.
– Men en del föräldrar talar också om ett gott samarbete med skolan, påpekar Monica Five Aarset.
Skolans roll gentemot barn och föräldrarna är ett dilemma som inte alltid kan lösas, menar hon. Föräldrarna fruktar att skolan
är barnens beskyddare. Samtidigt ska skolan vara det.
– Många ungdomar med minoritetsbakgrund upplever att skolan är en frizon. De vill inte att föräldrarna ska involveras i skolan. Samtidigt är ett samarbete med föräldrarna viktigt. Men barn och föräldrar har inte nödvändigtvis överlappande intressen.
Inga gränser
Föräldrarna menar inte att barns rättigheter i sig är negativa, men att det blir ensidigt om inte föräldrars auktoritet också betonas. Monica Five Aarset menar att det i Norge finns en självbild som säger att Ola og Kari Nordmann står för frihet medan invandrare står för tvång.
– Det kan leda till att minoriteter upp-lever att det inte finns några gränser alls. Det finns inga beroendeförhållande. Det upplevs som skrämmande och att man inte bryr sig om barnen.
Eller som en turkisk kvinna uttrycker det:
– Till exempel min son, när han är 15-16-17 år, så gillar jag inte att han går och dricker, eller min dotter. Men för en norsk
familj så gör det ingenting.
Monica Five Aarset tycker att intervju-studien visar hur viktigt det är att föräldrar får möjlighet att träffas för att dela tankar och upplevelser kring att vara förälder. Hon skulle också önska att föräldrar med minoritets- och majoritetsbakgrund möts i större grad för att utbyta erfarenheter.
– Det finns en önskan och ett behov av att få veta mer av andra föräldrar. Det var också nytt för en del att få veta att också jag som majoritetsförälder har gränser och bekymmer. Oj, har du det, sa några, det visste vi inte.
Ryktesspridning
Den oro de intervjuade föräldarna känner för sina barn är i stor grad könad, menar Monica Five Aarset.
– Föräldrarna är oroade för att pojkarna ska hamna på glid. Att de blir nerslagna, får dåliga vänner, använder narkotika eller klarar sig dåligt i skolan.
– Oron kring flickorna handlar mer om att det ska få ett dåligt rykte, även om den oron varierar bland föräldrarna. Många av föräldrarna är emot idén att flickor och pojkar ska behandlas olika, men menar att de är fångna i vad andra utanför familjen tycker. Om vissa saker händer kommer folk att prata och det drabbar dottern.
Ryktesspridningen leder till olika strategier. En del lever i en miljö där de måste ta hänsyn till vad andra säger, medan en familj valt att inte bo bland människor med liknande bakgrund för att den miljön uppfattas som hämmande.
– Informationsspridning uppfattas som negativ om det handlar om det egna barnet, men den är intressant om informationen handlar om andras barn som deras egna barn ska gifta sig med, påpekar Monica Five Aarset.
Vill vägleda
Det leder in på den fråga som föräldrar med minoritetsbakgrund ibland blir beskyllda för att förorda tvångsäktenskap.
– Ingen använder tvångsäktenskap som begrepp, säger Monica Five Aarset. De tänker inte att det är vad de praktiserar. Idén om psykisk press och lojalitetskonflikter och att det kan upplevas som ett tvång ligger långt från deras förståelse.
– Alla säger att barnen bestämmer själva, men att de vill vägleda. Men vad det innebär är oklart. Någon säger att om barnen kommer med någon som inte passar accepteras inte det. Om det betyder att föräldrarna bara säger att de inte gillar det eller om de gör något mer är oklart. Någon sa att om barnen inte tar emot råd är de inte en del av familjen längre.
– Men de flesta säger att det handlar om råd och att den de ska gifta sig med ska ha en liknande bakgrund. Det är saker som majoritetsföräldrar också kan känna igen sig i, säger Monica Five Aarset.
– Det finns en stor variation bland föräldrarna. Det handlar om allt från förhoppningar och önskan till konkreta krav.
Fotnot: Citaten från föräldrarna är hämtade från studien Foreldreskap og ungdoms livsvalg i en migrasjonskontekst av Monica Five Aarset og Miriam Latif Sandbæk, och är översatta till svenska.'
Denna artikel har publicerats i NIKK magasin 1.2010 © NIKK
