Finsk jämställdhetspolitik under utredning

Enhetschef Johanna Lammi-Taskula vid Institutet för hälsa och välfärd står tillsammans med två kollegor bakom utredningen om arbete och familj. Att kombinera arbete och familjeliv har i finsk jämställdhetspolitik uppfattats snävt, menar forskarna.
- Frasen "att kombinera arbete och familj" finns där men när man tittar på vad som har gjorts så handlar det nästan enbart om föräldraledigheten, säger Lammi-Taskula till YLE.

Johanna Lammi-Taskula. Foto: Anita Haslie

Men frågan handlar inte bara om familjepolitik, utan också om reglering av arbetslivet och arbetsplatsernas praxis. Utredningen slår fast att frågan om korttidsanställningarna bland kvinnorna på arbetsmarknaden hittills inte har uppmärksammats nog i jämställdhetspolitiken. Tillfälliga jobb och korta anställningar är vanligare i Finland än i EU i genomsnitt och de är mer förekommande bland kvinnor än män. Av 25–34-åriga kvinnor hade 26 procent korttidsanställning i början av 2008. Den allra största delen ofrivilligt. Trenden att kvinnorna skjuter upp att bilda familj tills de fått fast jobb har stärkts under 2000-talet och den största orsaken till att kvinnor utnyttjar hemvårdsstödet maximalt är korttidsanställning innan barnet föddes.
- Det är en av nyckelfrågorna då man strävar efter att kvinnorna skulle komma snabbare tillbaka på jobb efter föräldraledigheten, säger projektledare Minna Salmi vid Institutet för hälsa och välfärd till YLE.

Målet om ett delat föräldraskap förbiser andra familjeformer

Det är nämligen fortsatt mammorna som tar ut den absolut största delen av föräldra- och vårdledigheten. Forskarna menar att systemet med familjeledigheter borde förenklas och föräldraledigheten delas upp i tillräckligt långa kvoter för mammor och pappor. De föreslår en föräldraledighet enligt modellen 6+6+6 där en del öronmärks för mamman, en för pappan och en som man fritt kan dela. Samtidigt pekar utredningen på att målet om ett delat föräldraskap förbisett ensamförsörjarnas behov när det gäller att ordna familjeledigheter. Jämställdhetspolitiken blir även kritiserad för att inte ha fäst tillräckligt med uppmärksamhet vid olika familjeformer och multikulturalism.

I utredningen föreslås också att politiken framöver skall utvecklas med tanke på olika familjeskeden. Behovet att kunna förena arbete och familjeliv finns inte bara i småbarnsskedet.

Viktig att få in arbetslivets parter

Illustrationsfoto: Colourbox

Men det räcker inte med att lagstiftningen kring olika familjeledigheter fås på plats. Det krävs också att arbetslivet är med på banan. I Oslo arrangerade nyligen Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet konferansen Familievennlig arbeidsliv, i samarbete med tio av de största parterna i arbetslivet.
- Norge har mycket goda välfärdsordningar för barnfamiljer. Med konferensen önskade vi utmana parterna i arbetslivet att ta ett större ansvar för att göra det enklare för både mammor och pappor att kombinera arbete och familj, säger seniorrådgivare Hege Nordstrand på Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet.
- Temat ”familjevänligt arbetsliv” innehåller många spännande problemställningar, som t.ex. likalön, deltidsarbete, traditionella utbildnings- och yrkesval, delandet av föräldraledigheten och flexibilitet på arbetsplatsen.

Departementet planerar nu två regionala konferenser om familjevänligt arbetsliv under hösten.
- Vi tror att dessa konferenser, som både förmedlar forskningsresultat och ger goda exempel från arbetslivet, kan motivera till nytänkning och ökad medvetenhet om vilka behov moderna familjer har, säger Hege.

Anspråkslös utveckling i arbetslivet

På den punkten har också Finland jobb kvar att göra. Den andra utredningen som publicerades i mitten av januari behandlade arbetslivets jämställdhetspolitik. Den visar att agendan för arbetslivets jämställdhetspolitik, som framgår av regerings- och jämställdhetsprogrammen, har varit tämligen likadan från 1990-talet fram till i dag. Det har inte varit mycket fokus på arbetslivets ansvar. Politiken har främst inriktats på missförhållanden i kvinnornas arbetsmarknadsställning och utvidgning av deras karriärmöjligheter.

Utredningen visar att framstegen har varit anspråkslösa. Kvinnornas andel av företagarna är fortfarande en tredjedel, det går långsamt att bryta segregationen på arbetsmarknaden och de långsamma framsteg som har gjorts när det gäller att avveckla löneklyftan räcker inte för att man ska nå regeringens egna mål.

Regeringen överlämnar sin redogörelse om jämställdheten till riksdagen hösten 2010. Redogörelsen är den första i sitt slag i Finland. Målet är att utvärdera regeringsprogrammen och regeringens jämställdhetsprogram från 1990-talet till i dag samt ge förslag till riktlinjer för den framtida jämställdhetspolitiken.

I Norge har regeringen och jämställdhetsminister Audun Lysbakken tagit initiativ till en offentlig utredning som skall se på norsk jämställdhetspolitik med utgångspunkt i livslopp, etnicitet och klass. Senast en sådan överblick gjordes i Norge var 1992 genom stortingsmeldingen Likestillingspolitikk for 1990-åra.

Läs mer om den finska redogörelsen på social- och hälsovårdsministeriets hemsida.