Är det något de nordiska länderna tycker om att framhålla som typiskt och särskilt nordiskt så är det jämställdheten mellan män och kvinnor. Tillsammans brukar vi toppa listor över världens mest jämställda länder. Detta har inte skett av en slump, tvärtom beskrivs det som resultatet av ett målmedvetet politiskt arbete utfört såväl i parlamenten som av en stark och aktiv feministisk rörelse. Därutöver har de flesta av länderna en väl institutionaliserad genusforskning som alltsedan 1970-talet bidragit med kunskap på området.
En viktig plattform för samverkan och forskningen i Norden har varit Nikk – Nordiskt institut för kunskap om kön. Efter diverse turer och en utvärdering som lämnar en del övrigt att önska, har Nordiska ministerrådet nu beslutat att avveckla Nikk som institution för att istället göra om det till ett samarbetsorgan.
Skälen för detta verkar inte solklara. Vad värre är, var resterna av Nikk kommer att placeras efter årsskiftet är heller inte klart. Med knappa två månader kvar hänger verksamheten och den kompetens som byggts upp under dryga 15 år i luften. Det är inte bara sorgligt utan dessutom direkt kontraproduktivt.
Om Norden vill fortsätta ligga i topp på jämställdhetsområdet borde man göra tvärtom. Ta vara på det som finns och satsa mer på forskning! Vare sig det gäller komparativa studier, effektstudier eller teoriutveckling och problematisering – det är synd att slarva bort det som byggts upp. För oss som arbetar med genusforskning och jämställdhet är det uppenbart att Nikk har en viktig roll att fylla även i framtiden.
Ledera, Genusperspektiv 5/2011, Kerstin Alnebratt, föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning. Artiklen publiceres med tilladelse fra forfatteren.
