Detta framgår av rapporten The Gender Challenge in Research Funding. Assessing the European national scenes, som för första gången på ett systematiskt sätt kartlägger offentlig forskningsfinansiering i de 27 EU-medlemsländerna och de sex associerade länderna ur ett könsperspektiv. Rapporten har tagits fram av en expertgrupp upprättad av EU-kommissionen. Suzanne de Cheveigné (Frankrike) har lett gruppen.
Liisa Husu (Finland) har fungerat som expertgruppens rapportör och finländsk expert.
– I rapporten kartläggs offentlig forskningsfinansiering som delas ut i hård konkurrens, där många forskare och forskningsgrupper är med och tävlar i de flesta länderna. Det handlar alltså till stor del om toppforskning, säger Husu.
Den internationella expertgruppen granskade nationell praktik när det gäller att bevilja bidrag till forskning och om det finns könspecifik data tillgänglig. I rapporten gör man skillnad mellan å ena sidan proaktiva länder, som systematiskt främjar och övervakar jämställdhet i nationell forskningsfinansiering, och å andra sidan ”relativt inaktiva” länder där bara litet eller inget intresse för jämställdhetsfrågor kunde iakttas på detta fält. I rapporten ger gruppen också rekommendationer till hur forskningsfinansieringen kan bli mer jämställd.
Könsspecifik statistik ger bättre verktyg
De nordiska länderna lyfts fram som en ledande undergrupp bland de proaktiva. Expertgruppen noterar att det syns att de nordiska länderna, som har relativt långa traditioner av att arbeta med jämställdhetsfrågor i samhället övrigt, har främjat jämställdhet systematiskt också på forskningsfronten.
– Det betyder inte att det inte finns några jämställdhetsproblem i Norden på detta område. Det finns mycket mer som kunde göras för att främja jämställdheten i forskarvärlden och kvinnliga forskares karriär och ställning, men systematisk övervakning och könspecifik statistik ger oss bättre verktyg att identifiera och hantera jämställdhetsfrågorna. Det krävs hårda fakta för att lyfta fram problemen, säger Husu.
– Därtill krävs det naturligtvis också politisk vilja bland beslutsfattarna. Vad som bidragit till att lyfta upp jämställdhetsärenden på den forskningspolitiska dagsordningen är att vi har bättre könsbalans bland beslutsfattare i forskningspolitiken jämfört med de flesta andra länder som kartlades i rapporten, fortsätter Husu.
En av expertgruppens rekommendationer är uttryckligen att regelbundet övervaka hur jämställdhetsmålen uppfylls och rapportera resultaten offentligt.
Husu betonar också att fastän man i rapporten valt att kategorisera resultaten landsvis, har man i vart och ett av de 33 länderna bara kunnat beakta de största offentliga finansiärerna, de som bygger sin verksamhet på skattepengar och som är styrda av nationell forskningspolitik.
– Det är ju helt möjligt att det bland en del privata finansiärer finns en mera ojämställd och tvivelaktig praxis även i Norden.
Av nationella forskningsfinansieringsorgan i Norden nämns i rapporten speciellt Finlands Akademi, Forskningsrådet (Norge) och Vetenskapsrådet (Sverige) för att aktivt ha inkluderat jämställdhet som ett mål i sin verksamhet.
Carl Jakobson från Vetenskapsrådet kommenterar:
– Jämställdhet tas på allvar hos Vetenskapsrådet. Vi har jämställda råd och paneler som fördelar forskningsbidrag, och vi
publicerar jämställdhetsanalyser och -statistik regelbundet.
I expertgruppens rekommendationer ingår bland annat att uppmuntra flera kvinnor att ansöka om forskningsbidrag, eftersom det
inte finns lika många kvinnliga sökande som det kunde förväntas om man betraktar könsfördelning bland potentiella sökanden.
Svårt för unga kvinnor inom medicinen
Enligt Jakobsson har Vetenskapsrådet ungefär så stor andel kvinnliga sökande som kan förväntas om man betraktar könsfördelningen
bland potentiella sökande och i stort sett samma beviljningsgrad för kvinnliga och manliga sökande. Inom medicinområdet är
det dock lägre beviljandegrad för kvinnliga sökande när det gäller projektbidrag.
- Särskilt inom medicinområdet är det svårare för nya sökande att få projektbidrag. Det ingår i disciplinens kultur att projekt
som redan har finansiering lättare får fortsättningsfinansiering. Bland de nya sökande är andelen kvinnor större, medan det
är en liten andel kvinnor bland forskarna som söker fortsättningsbidrag.
- Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin har initierat flera specialstudier för att studera detta närmare inför eventuella
framtida jämställdhetsinsatser, tillägger han. I sin slutsats i rapporten betonar expertgruppen att jämställdhet borde vara
ett fast mål i forskningsfinansieringen, vilket inte kan tas för givet.
– Till exempel i Finland håller Finlands Akademi på att omorganisera sitt jämställdhetsarbete, som tidigare har fått mycket positiv uppmärksamhet i det finska forskarsamfundet men också internationellt. Många forskare och forskningspolitiskt intresserade oroar sig för att detta kan leda till en urvattning och nedprioritering av jämställdhetsfrågorna. Detta skulle vara en olycklig utveckling, som Finland knappast har råd med, säger Husu.
Läs rapporten (pdf)
