I Sverige finns det ett förbud mot att köpa sex sedan tio år tillbaka. Lagen har ett stort stöd bland den svenska befolkningen – hela 70 procent vill behålla sexköpslagen. Det finns dock en betydande skillnad mellan kvinnor och män. 79 procent av kvinnorna stöder lagen medan 60 procent av männen gör det.
Det visar en färsk stor surveyundersökning som Jari Kuosmanen, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet i Sverige, gjort inom ramen för NIKKs prostitutionsprojekt och med stöd av pengar från svenska regeringen.
De yngre är mer positiva till den svenska sexköpslagen, likaså de svenskfödda. Även bland utlandsfödda är det främst kvinnorna som försvarar lagen.
Men alla kvinnor tycker inte likadant. Hela 83 procent av kvinnor med hög utbildning vill behålla lagen, medan andelen är 63 procent bland kvinnor med kort utbildning.
Men det är inte bara förbud mot att köpa sex svenskarna vill ha. Majoriteten vill också förbjuda försäljning av sex – särskilt kvinnorna har denna åsikt.
Men hur ser det ut i de andra nordiska länderna som inte infört ett generellt förbud mot sexköp? I Danmark som avkriminaliserade försäljning av sex 1999 visar en attitydundersökning från 2002 av sociologen Claus Lautrup att danskarna hade en motsägelsefull hållning till prostitution. Många accepterar fenomenet men vill ändå begränsa det. Det finns en generell tendens att män accepterar prostitution och är emot att samhället reglerar den, medan kvinnor intar den motsatta hållningen.
Motstånd mot lag
De flesta (63 procent av männen och 82 procent av kvinnorna) ville dock att prostitutionen skulle minskas eller begränsas. Hälften av dem menade att det skulle ske både genom lagstiftning och hjälp till prostituerade. Intressant nog var jurister och poliser mer skeptiska till kriminalisering medan socialarbetare var mer positiva.
I några senare undersökningar beställda av danska tidningar var stödet för kriminalisering svagt. Tvärtom ville hälften av de svarande på en av undersökningarna att prostitution skulle erkännas som ett yrke som i Tyskland. Politiker, myndigheter och organisationer har i flera kampanjer försökt påverka danskarnas hållning till prostitution i mer kritisk riktning. Det verkar ha gett resultat. I en undersökning beställd av tidningen Politiken i slutet av 2006 hade andelen som ansåg att prostitution var en oacceptabel del av samhället ökat från 25 till 42 procent. 22 procent gav stöd till ett förbud.
Stöd för sexköpslag
I Norge träder ett förbud mot sexköp i kraft 2009. Debatten för och emot har varit intensiv de senaste åren. Även i Norge är skillnaden stor mellan kvinnors och mäns åsikter. I flera undersökningar beställda av tidningar de senaste åren stöder en majoritet av kvinnorna en sexköpslag medan en minoritet av männen gör det. Lagen stöds i högre grad av dem som bor i Oslo än i andra delar av landet.
Under 2006 när prostitutionen uppmärksammades stort i media eftersom den blivit mer synlig genom den ökade andelen utländska prostituerade kan man se en tendens i flera undersökningar för ett ökat stöd för en sexköpslag.
På Island genomförde Centrum för kvinno- och könsforskning en opinionsundersökning 2003 om jämställdhet. I den undersökningen svarade 60 procent av männen och 69 procent av kvinnorna att sexköp borde vara olagligt. Ännu fler var emot att prostitution skulle betraktas som ett yrke (67 procent av männen och 92 procent av kvinnorna).
2007 visade en undersökning att 70 procent av islänningarna ville ha en sexköpslag. Könsskillnaden är som i flera andra länder stor. 83 procent av kvinnorna vill förbjuda sexköp medan 57 procent av männen vill det. Den stora attitydförändringen har därmed skett bland kvinnorna, inte bland männen.
Finland har varit på väg mot ett generellt förbud mot köp av sex, men i en politisk kompromiss slutade det med att ett förbud mot att köpa sex av offer för människohandel infördes i slutet av 2006. Finländarna har förmodligen den mest tillåtande hållningen till prostitution i Norden. Enligt jämställdhetsbarometrarna från 2004 och 2008 godkände nästan 60 procent av männen och drygt 30 procent av kvinnorna att man köper sex från en prostituerad. Ingen större förändringar har skett på de fyra åren. Jämfört med undersökningar från 1990-talet ser det istället ut som att finländarnas hållning till prostitution blivit mer tillåtande under 2000-talet.
Attityder till prostitution uppstår inte i något vakuum. Media, politiker, myndigheter och intresseorganisationer försöker på olika sätt påverka den allmänna opinionen, liksom de är beroende av opinionens åsikter för att föra frågan åt det håll de vill.
 |
| Foto: Reden International |
I Danmark har Servicestyrelsen och Reden varit de två viktigaste aktörerna i debatten, enligt Jeanett Bjønness, doktorand vid Aarhus Universitet i Danmark, som har kartlagt danskarnas attityder till prostitution för NIKKs projekt. Reden, som är en jourverksamhet för prostituerade, har drivit flera kampanjer mot prostitution och människohandel. Reden ser prostitution som våld mot kvinnor och är därför aktiva förespråkare för att kriminalisera kunder till prostituerade. I en kampanj har de använt sig av en bild där tio nakna kvinnor paketerats som kött till försäljning i kyldisken.
Servicestyrelsen vill också stötta prostituerade att sluta, reducera skadeverkningarna och förebygga prostitution. Under Svericestyrelsen finns Tema Prostitution, som har till uppgift att samla kunskap, och Kompetencecenter Prostitution som har den direkta kontakten till prostitutionsområdet. Servicestyrelsen försöker inte förändra opinionen på samma sätt som Redan utan säger sig själva ha en bred och öppen ingång till prostitution som fenomen.
Bland de danska politiska partierna vill partierna på vänsterkanten kriminalisera sexköp, enligt Jeanett Bjønness. Argumenten liknar de svenska argumenten för en sexköpslag: Ett förbud skulle minska antalet prostituerade, prostitution ses som våld mot kvinnor och som ett jämställdhetsproblem. De borgerliga partierna är mer skeptiska till en kriminalisering och ser hellre sociala insatser till svaga grupper.
Historisk vändpunkt
Viljan att kriminalisera sexköp är en historisk vändpunkt i Norge, menar Synnøve Jahnsen vid Universitetet i Bergen som har gjort en analys av den norska mediedebatten om prostitution. Tidigare har prostitution i hög grad setts som ett samhällsproblem som ska bemötas med sociala åtgärder.
På kort tid ändrade flera politiska partier hållning. Senterpartiet bestämde sig först 2006 för att arbeta för en kundkriminalisering. Sosialistisk venstreparti och Arbeiderpartiet fick året därpå efter omfattande debatt majoritet i sina partier för samma hållning.
Socialistisk venstrepartis vice ordförande, Audun Lysbakken, framför i en krönika i Dagbladet 2007 med rubriken ”Slavehandelens logikk” sitt partis argument för att kriminalisera sexköp: ”Som i alle andre markeder er lønnsomheten avhengig av etterspørselen. Det er ikke bare bakmennene som har ansvaret. Det er kundene som holder menneskehandelen i gang. Menn som kjøper sex må ansvarliggjøres”.
Anledningen till att många politiker ändrade sina åsikter var medias beskrivning av den ökande utländska och mer synliga gatuprostitutionen. Som Sissel Benneche Osvold, politisk kommentator i Dagbladet, uttrycker det 2006: ”Det handler ikke lenger om voksne menneskers rett til å inngå frivillige avtaler om kjøp og salg av sex, men i økende grad om en globalisert og brutal menneskehandel med kvinner og mindreårige”.
Oslo förslummas
Tidningar beskriver den växande synliga prostitutionen med stora rubriker: ”Prostituerte herjer fritt” och ”Nordens største horegate” om Karl Johans gate i Oslo.
I insändare beskrivs hur Oslo håller på att förslummas av uteliggare, tiggare och prostituerade. Näringslivet anser att den synliga prostitutionen är ”bad for business”.
Pro Senteret, som är ett nationellt kompetenscenter om prostitution och motståndare till en sexköpslag, menar dock i en krönika i Aftenposten 2007 att beskrivningen av att prostitutionen har ökat explosionsartat är felaktig. Det handlar mer om att prostitutionen har ändrat form och blivit mer synlig i det offentliga rummet.
Fler forskare tror inte att en sexköpslag kommer att ha avsedd effekt. Endast gatuprostitutionen kommer att försvinna och forskare kallar därför lagen för ”strutspolitik”.
Kriminaliseringsdebatten var bred och omfattade många olika aspekter. Synnøve Jahnsen lyfter fram tre olika positioner i debatten:
- Ett förbud sänder ut en moralisk signal till män att samhället inte accepterar köp av sex.
- Norges lagstiftning tar kampen mot människohandel seriöst och vill inte framstå som en liberal fristat för hallickar.
- Fasthållande av att prostitution ska bemötas med socialpolitiska verktyg och inte kriminalpolitiska.
I Finland har liknande argument använts i den politiska och mediala debatten, enligt Anne-Maria Marttila, doktorand vid Helsingfors Universitet, som har analyserat den finländska debatten inom ramen för NIKKs projekt. Ofta framhävs att prostitution inte är något som hör hemma i den finska jämställda staten.
Påfallande är att både förespråkare och motståndare till en sexköpslag i Finland har använt jämställdhet mellan könen som argument. Skillnaden i slutsatser beror på hur man ser på jämställdhet. De som betonar kollektiv och strukturer anser ofta att sexköp ska kriminaliseras. De som istället har en liberal jämställdhetsuppfattning betonar individens grundrättigheter att utöva näringsfrihet eller att förverkliga sin sexualitet.
Enligt Anne-Maria Marttila är de olika uppfattningarna om prostitution och jämställdhet ”en påminnelse om att kvinnlighet och manlighet, på samma sätt som finskhet, inte är inneboende enhetliga och givna egenskaper eller identiteter, utan att det pågår en kamp inom dessa i att befästa eller ifrågasätta olika erfarenheter och uppfattningar”.
Mer om attityder till prostitution
Forskarnas rapporter om attityder till prostitution presenteras i slutrapporten Prostitution i Norden som ges ut av Nordiska ministerrådet.
Første gang publiceret i NIKK magasin 2 2008 © NIKK
