Publikation

8feb2011

Kan man tala om en nordisk modell i prostitutionspolitiken?

Det finns viktiga likheter mellan de nordiska ländernas sätt att förstå och ingripa i fenomenet prostitution. Fokus på sexköparna har vunnit terräng i fyra av de fem länderna. Men sexköpslagarna har införts av olika grunder, baserade på olika verklighetsförståelser, och därför är det inte särskilt fruktbart att tala om en nordisk prostitutionspolitik, skriver May-Len Skilbrei och Charlotta Holmström i en ny forskningsartikel.

Charlotta Holmström (tv) och May-Len Skilbrei.

Prostitutionslagstiftningen i Norden har genomgått stora förändringar de senaste 15 åren. En förändring som har fått mycket uppmärksamhet, både inom Norden och internationellt, är sexköpsförbudet. Sverige, Norge och Island har infört sådana förbud, och Finland har kriminaliserat sexköp av offer för människohandel eller hallikverskamhet. Prostitutionslagarna har förståtts i ljuset av hur prostitution definieras och hanteras som ett socialt problem, och deras tillkomst har förklarats av ideologisk utveckling och utvecklingen i prostitutionsmarknaden.

Men det faktum att flera länder har infört liknande juridiska reformer betyder inte att de nordiska länderna har ett enhetlig förhållningssätt till prostitution. I en ny artikel i Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskap beskriver  May-Len Skilbrei och Charlotta Holmström hur prostitution hanteras i de nordiska länderna och diskuterar frågan om huruvida vi kan tala om en gemensam modell för en Nordisk prostitutionspolitik.

May-Len Skilbrei och Charlotta Holmström (2010): Nordisk protitusjonspolitik: Ser vi fremveksten av en nordisk modell? i Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab, volym 97, nr. 3.