 |
| Illustrationsfoto: Colourbox |
Mansdominansen i bolagsstyrelser har uppmärksammats i många sammanhang. Kanske framför allt i privata näringslivet, men också i statligt ägda företag. I Sverige är det en målsättning att styrelser i statligt ägda bolag ska ha minst 40 procent av vardera kön. Genomsnittet låg våren 2009 på 46 procent kvinnor i statliga bolagsstyrelser. 38 statliga bolag uppfyller målsättningen medan 13 bolag inte gör det.
De kommunala bolagen har dock inte uppmärksammats särskilt mycket. I den statliga utredningen Kön, makt, statistisk (SOU 2007:108) undersökte professor Anita Göransson vid Linköpings universitet de kommunala bolagsstyrelserna i Sveriges tre största städer. Hennes studie visade att i Stockholm och i Göteborg är de kommunala bolagsstyrelserna relativt könsbalanserade, medan i Malmö är mansdominansen kompakt med 85 procent män i de kommunala bolagsstyrelserna.
När forskaren Tomas Nilson från Göteborgs universitet fick i uppdrag att för NIKKs kön- och maktprojekt kartlägga det svenska näringslivet, valde han att göra en pilotstudie på de svenska regionala energibolagen.
Bolagen har ofta en komplicerad ägarstruktur. En del är helt kommunalt ägda, andra är till hälften kommunala och till hälften privata och en tredje grupp är helt privata. Sammanlagt 60 bolag har undersökts. Resultatet är att bara 20 procent av ledamöterna är kvinnor. De bolag som ägs helt av kommunerna har något högre andel kvinnor – 21 procent – medan de privat-ägda bolagen bara har bara fem procent kvinnor i styrelserna.
– Det är lite förvånande att de kommunala bolagsstyrelserna har så få kvinnor eftersom jag tror att de ska utses efter politiska
principer, säger Tomas Nilson.
– De kommunala energibolagen påminner därmed mer om de börsnoterade företagen än om de statliga bolagen.
En förklaring kan vara att energibolagens verksamhet är maskulint kodad.
– Hade jag tittat på bolag inom omsorg eller kultur hade det förmodligen sett annorlunda ut.
Samtidigt har det statliga energiföretaget Vattenfall en styrelse med fyra kvinnor och sex män och klarar därmed precis gränslinjen
för vad som anses vara en könsbalanserad styrelse. Trycket på statlig nivå ger alltså ett helt annat resultat. Men även på
kommunal nivå borde det kunna finnas ett politiskt tryck.
– De kommunala bolagens styrelser borde återspegla sammansättningen i kommunfullmäktige. I styrelserna sitter politiker, politiska
tjänstemän och fackkompetens ofta i form av bolagens verkställande direktör.
– Men det kan ha med avståndet från rikspolitiken att göra. Det finns ett starkare tryck på riksnivå än på landsbygden för
att styrelserna ska vara jämställda. Även kommunalpolitiken som sådan är mer mansdominerad än rikspolitiken, särskilt i vissa
regioner.
Tomas Nilsons undersökning visar att andelen kvinnor i de kommunala energibolagsstyrelserna är större i städer än på landsbygden (23 procent jämfört med 18 procent). Skillnaden är ändå större när det gäller kvinnor som är styrelseordförande (21 procent i städer och 13 procent på landsbygden).
Tomas Nilson vill undersöka kommunala bolag inom också andra sektorer för att kunna ge en bredare och mer fördjupad bild
Norge kvoterar kommunala bolag
Norges har infört samma typ av kvotering av kommunala bolagsstyrelser som redan är införd i börsnoterade privata företag och i statliga bolag. Från 2010 ska alla aktiebolag som ägs till minst två tredjedelar av kommuner ha en styrelse med minst 40 procent av vardera kön. De bolag som redan existerar får dock en respit på två år innan de måste uppfylla kravet. Enligt regeringen finns det för närvarande i genomsnitt cirka 30 procent kvinnor i de kommunala bolagen i Norge.
Artikeln är publicerad i NIKK magasin 3.2009 © NIKK
