 |
Vi har ett könssegregerat universitet, både ämnesmässigt och hierarkiskt. Toppositionerna inom akademin befolkas fortfarande ytterst sällan av kvinnor. Bilden förändras mycket långsamt.
EU-statistik (She Figures 2007) visar på intressanta skillnader inom Europa. Av de nordiska länderna skiljer Finland sig ut. Med 23 procent kvinnor i landets professorskår är Finland det enda nordiska land som överträffar genomsnittet för EU:s medlemsländer, dvs. 19 procent. Island, Norge och Sverige når i stort sett upp till denna genomsnittsnivå, medan Danmark är på efterkälken. År 2007 var 88 procent av danska professorer män. Idag är läget något bättre och andelen kvinnliga professorer i Danmark har stigit till 14 procent.
De nordiska länderna, som i andra jämställdhetspolitiska sammanhang anses som förebilder för resten av världen, är alltså inte nödvändigtvis det då det gäller forskarsamhället och universiteten. Frågan har fått ökad politisk uppmärkamhet på senare tid. I Norge har utbildnings- och forskningsdepartementet upprättat en kommitté för integrering av jämställdhet i universitets och högskolsektorn. Dess uppgift är att föreslå åtgärder för att öka jämställdheten och utvärdera effekten av åtgärderna. I Sverige har regeringen inrättat en delegation för jämställdhet i högskolan, som bl.a. beviljar medel till projekt och insatser för jämställdhet i högskolan samt kartlägger och lyfter fram framgångsrika insatser. I Danmark vill jämställdhetsministern tillsammans med vetenskapsministern initiera samarbete med universitets- och forskarvärlden för att verka för en bättre könsbalans i forskarkarriären och för att förbättra utnyttjandet av landets forskarpotential.
I alla nordiska länder finns exempel på lokala initiativ som syftar till att öka jämställdheten i forskningsvärlden. Också på samnordiskt plan behövs initiativ som lyfter denna fråga högre upp på dagordningen. Här kunde t.ex. Nordiska ministerrådets jämställdhets- och utbildningssektorer, NordForsk och NIKK samarbeta.
Akademin står mitt uppe i ett generationsskifte. Chanserna att stärka jämställdhet och mångfald är exceptionellt stora. Vågar universiteten gripa denna möjlighet? Samtidigt är det nordiska forskarsamfundet i stark förändring också i andra avseenden. ”New public management”-ideologin är på frammarsch vid universiteten, satsningar på excellens, spjutspetsforskning och elituniversitet ökar. Att framhäva behovet av ”eliter” var länge tabu i stora delar av Europa, inte minst i Norden. Idag ges begreppet en mer positiv klang hos forskningspolitiker – också sådana som annars brukar lyfta fram värden som jämlikhet, lika möjligheter för alla och demokrati. Men vetenskapliga prestationer, forskningens kvalitet och ”excellens” växer fram inom sociala processer och kan inte frikopplas från maktförhållanden i samhället, vare sig gällande klass, etnicitet eller kön. Kriterier för kvalitet och excellens måste därför också granskas kritiskt.
Frågan om jämställdhet i akademin får inte reduceras enbart till kvinnors underrepresentation och åtgärder för att få flera av dem in i systemet. Forsknings- och universitetssamfundets könade maktstrukturer måste också sättas under lupp. Det är viktigt att insatser för bättre könsbalans i akademin utgår från forskningsbaserad kunskap. Vi behöver en samlad, komparativ nordisk forskningsinsats över disciplins- och landsgränser som fokuserar både på könsbarriärer i akademin och forskningspolitiska förändringar ur ett kritiskt könsperspektiv.
Solveig Bergman är pol.dr. och direktör för NIKK.
Denna ledare har publicerats i NIKK magasin 1.2010 © NIKK
