Av Ulla Björnberg
I ett nordeuropeiskt perspektiv är det en tydlig trend att den traditionella familjeförsörjarmodellen överges och ersätts med alternativa familjemodeller där både moderskap och faderskap förväntas innebära försörjningsansvar. Detta är en stor omställning eftersom det här handlar inte bara om att tackla praktiska problem, utan också om en mental och ideologisk omprövning vad gäller kön, omsorgsberoende, finansiering av och tid för omsorg om barn och vårdbehövande anhöriga.
I de nordiska länderna har denna förändringsprocess påbörjats sedan flera decennier medan förändringarna i de andra nordeuropeiska länderna Tyskland, Nederländerna och Storbritannien började på allvar på 80-90-talet. Den bild som framträder visar emellertid på tydliga ambivalenser i politikernas förhållningssätt. De nordiska länderna har hållit en hög profil med avseende på utbyggnad av offentligt finansierad barnomsorg. I Tyskland finns en aktiv strävan mot en utbyggnad av barnomsorg. I Storbritannien finns en tioårsplan för utbyggnad av barnomsorg med offentligt stöd för att göra barnomsorg mer ekonomiskt tillgänglig. I Holland skall all barnomsorg enligt plan vara privat och staten tar inget ansvar för att bygga ut barnomsorg. I samtliga länder finns nu rätt för mödrar att få betald föräldraledighet, dock med stora begränsningar i Holland.
Kvinnors arbete behövs
I det jämförande forskningsprojektet med alla fem nordiska länder, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien är det förändringar under 1990-talet och fram till 2003 som har stått i fokus. Valet av denna tidsperiod beror på önskan att studera hur 1990-talet som ur ekonomisk synvinkel har varit en turbulent period, har påverkat familjebildning och sysselsättningsmönster bland mödrar och fäder i de studerade länderna. I samtliga länder har sysselsättningen bland mödrar ökat och rörelsen mot konvergens är tydlig, dvs mönstret blir allt mer likt i alla länder.
Ett genomgående drag är således insikten att kvinnors förvärvsarbete behövs av flera olika skäl, inte minst för den ekonomiska tillväxten inom Europa. Vidare är medvetenheten om att kombinationen av en åldrande befolkning och låga födelsetal är ett problem för samhällsekonomin i framtiden. Insikten ökar också att det är ett problem som berör både kvinnor och män. Exempelvis i Sverige är trenden mot återförande av äldreomsorg till hemmen mycket framträdande med stora konsekvenser för närboende anhöriga (Socialstyrelsen 2006), medan barnomsorgen har byggts ut också under de ekonomiskt svåra åren under 1990-talet (se även SOU 2005:66).
Stärka fäders rättigheter och ansvar
I samtliga länder har därför mödrars förvärvsarbete och arbetsvillkor stått i fokus för familjepolitiken. I de nordiska länderna har familjepolitiken stärkts. Här finns emellertid något motstridiga trender. Å ena sidan finns det en tydlig strävan mot att stärka fäders rättigheter och ansvar vad gäller vårdnad om barn. Detta tar sig uttryck i att införa särskild föräldraledighet för fäder ("fadersledighet" eller faderskvot) inom ramen för en generell föräldraförsäkring. Faderskvoter tillämpas nu i Sverige, Island och Norge. Rätt till föräldraledighet för fäder finns nu också i Storbritannien och Tyskland men den ekonomiska kompensationen för män är låg (Tyskland) eller obefintlig (Storbritannien).
Strävan mot att stärka fäders vårdnadsansvar tar sig också uttryck inom ramen för hur skilsmässor, vårdnadsfrågor och umgänge regleras. Dessa rättigheter har stärkts liksom också fäders försörjningsplikt för sina barn som de inte bor tillsammans med regelmässigt efter skilsmässa och separation.
Vårnadsbidragen
Å andra sidan finns också ambitioner att förlänga möjligheten till ledighet för att vårda barn i hemmet (vårdnadsbidrag) (Se även Leira, 2002). I Norge och Finland finns rättigheterna och de utnyttjas främst av mödrar. I Sverige övergavs vårdnadsbidraget efter kort tid och Danmark har begränsat möjligheterna att utnyttja möjligheten till förlängd ledighet. I Tyskland har rätten till långt vårdnadsbidrag funnits länge men också här har det skett stora nedskärningar i ekonomisk kompensation. I Holland finns inte vårdnadsbidrag men skatteregler gynnar att huvudsakligen mödrar tar hand om barnen i hemmet. Här saknas också generell rätt till föräldraledigt med ekonomisk kompensation för både mödrar och fäder.
Vårdnadsbidragen är visserligen könsneutrala men kombinationen av lång ledighet och låg inkomstkompensation ger inte incitament för män att utnyttja vårdnadsbidrag. Eftersom män har högre inkomster skulle förlusten i hushållsinkomst bli för stor. Dessutom kan lång frånvaro från jobbet innebära en risk för att man förlorar i konkurrenskraft på arbetsmarknaden – en risk som män inte gärna tar. Att stanna hemma länge med barnen bedöms emellertid av många som det bästa för barnen, en bedömning som är en komplicerad mix av könad moralisk rationalitet och tillgänglighet till acceptabla alternativ i barnomsorg (Duncan och Edwards, 1999). I samtliga länder är det emellertid en tilltagande politisk uppmärksamhet på familjepolitik och möjligheterna för mödrar att kunna bli kvar på arbetsmarknaden när de har fått barn. Det tar sig uttryck dels i den politik som förs beträffande föräldrars rätt till ledighet för att ta hand om små barn dels i politik för att göra barnomsorg tillgänglig och ekonomiskt möjlig att utnyttja för förvärvsarbetande föräldrar.
I samtliga länder är brister i tillgodoseende av barnomsorg ett ständigt aktuellt problem. Särskilt problematisk är kostnader för barnomsorg också i de nordiska länderna, vilket har rest krav på att införa någon form av maximering i vad barnomsorg skall få kosta både för brukare och för samhället. Maxtaxa finns i Danmark och Sverige.
Norden: politiskt ansvar
De nordiska länderna utmärker sig i det jämförande perspektivet i det att barnomsorg uppfattas som ett tydligt politiskt ansvar och att barnomsorg skall vara av hög kvalitet. Men i alla länder har barns utvecklingsmöjligheter kommit att uppfattas som ett angeläget mål vilket på det retoriska planet uttrycks med att barnen är investeringar för framtiden. Det innebär att politiker i ökad utsträckning framhåller vikten av att barn får utbildning tidigt i livet. Barnomsorgens pedagogiska aspekter framhålls som särskilt viktiga framför dess betoning på omsorg. Barnomsorg förs över till utbildningsministeriernas ansvar och de utbildningspolitiska målen betonas. Detta kan tyckas stå i kontrast mot politiken att stödja barnomsorg i hemmet.
I alla nordiska länder har sysselsättningen bland kvinnor bibehållits på en internationellt sett hög nivå. Mödrar arbetar och arbetar lång deltid till heltid i samtliga nordiska länder, men Island utmärker sig med ännu högre andelar. Karakteristiskt för de nordiska länderna är även att yrkesintensiteten bland män i "barnafödande" åldrar är något lägre än i de andra länderna, vilket i viss utsträckning kan ses om en reflektion av att män i en ökande utsträckning också utnyttjar sin rätt att ta föräldraledigt.
Ensamstående mödrar
En gemensam trend för samtliga länder är ökningen av andelen ensamstående mödrar. Denna trend måste förstås i ljuset av en tilltagande instabilitet i familjerelationer – skilsmässor och separationer av samboenden, snarare än av att kvinnor väljer att skaffa barn utan att ha en stabil partner. Visserligen är även detta en ökande trend, men fortfarande ligger den på en mycket låg nivå i jämförelse med barnafödande i parrelationer. I samtliga länder har ensamstående mödrar en ansträngd ekonomi, vilket delvis beror på deras situation på arbetsmarknaden och deras möjligheter att försörja sig. Kvinnors löner ligger generellt sett lägre och ensamstående mödrar har svårare att kunna kombinera arbete och familj vilket reflekteras i att de i större utsträckning är hänvisade till arbeten med mer instabila förhållanden (deltid, oregelbundna arbetstider, låga löner). Sysselsättningsökningen är särskilt märkbar bland ensamstående mödrar.
I samtliga länder med undantag för Norge är den politiska ambitionen tydligt inriktad mot att få ensamstående mödrar i arbete. Den huvudsakliga anledningen till detta är att bidragsberoende bland ensamstående mödrar under längre perioder reducerar deras anställningsbarhet och kan bidra till att de på sikt exkluderas från arbetsmarknaden. Den gängse politiska uppfattningen är att mödrars försörjningsförmåga måste stärkas för barnens skull. Andelen barn som lever med snäva ekonomiska marginaler och i fattigdom är särskilt hög bland ensamstående mödrar. Överlag klarar emellertid de nordiska länderna att hålla barn utanför fattigdom bättre än de övriga länderna. Inom Norden är Sverige mest framgångsrikt i detta avseende medan Danmark är minst framgångsrikt. En studie visar emellertid att sysselsättningsbefrämjande åtgärder måste kombineras med annat ekonomiskt stöd och barnomsorg (Skevik, kommande).
Skilnader i demografiska mönster
Kan vi då spåra några skillnader i demografiska mönster mellan länderna? Resultaten från studierna visar att de nordiska länderna har ett mer individualiserat mönster. Exempelvis är proportionen av icke gifta kvinnor högre i de nordiska länderna i jämförelse med de tre andra länderna och särskilt höga andelar har Sverige. Barnafödandet är emellertid också högre och kvinnor föder barn när de är jämförelsevis yngre. Andelen barnlösa kvinnor är lägre i Norden (med undantag för Finland).
I studien har vi också konstaterat att barnafödandet skjuts upp, vilket förvisso är en genomgående trend i samtliga länder. Att skjuta upp barnafödandet är en effekt av utbildning men också av hur system för att finansiera utbildning är inrättade. I de nordiska länderna ger studiefinansieringen den studerande en ekonomisk självständighet på ett mer genomgripande sätt, medan de studerande i de andra länderna är mer beroende av sina föräldrar för att finansiera sina studier. Till detta kommer att möjligheten att skaffa barnomsorg till ett överkomligt pris är betydligt svårare i de tre andra länderna jämfört med de nordiska länderna, där också studerande har möjlighet att få barnomsorg. Detta får till effekt att fler kvinnor (och män) skjuter upp familjebildning till dess att studierna är avklarade. Nordiska högutbildade kvinnor får barn och fler barn jämfört med sina medsystrar i de andra länderna. (Björnberg, Eydal och Olafson, kommande). Men en allmän trend i samtliga länder är emellertid att lågutbildade föder färre barn. Barnlöshet bland lågutbildade kvinnor är ett nordiskt särdrag.
Ett distinkt nordiskt mönster
De nordiska länderna har i olika studier identifierats som socialdemokratiska välfärdsmodeller (Esping-Andersen 1990; Kautto m.fl. 2001; Korpi 2000). När det gäller familjerätt har de nordiska länderna sedan tidigt 1900-tal haft ett samarbete sinsemellan vilket medfört att det finns betydande likheter i familjerätten och i familjepolitik (Therborn, 2004). Våra studier visar att likheterna i stort sett har bestått också inför sekelskiftet, att det således finns ett distinkt nordiskt mönster vad gäller institutionella förutsättningar med effekter på demografiska karakteristika och arbetsfördelning mellan könen. Den period om tio till femton år som studien täcker visar visserligen på avsevärda skillnader i ekonomisk utveckling i de olika länderna. I Danmark, Island och Norge har ekonomin varit positiv medan Sverige och Finland hade en djup ekonomisk kris under 1990-talet. Båda länderna har åter en positiv ekonomisk utveckling, men med betydligt högre och envisare arbetslöshetsnivåer än före krisen. Trots dessa skilda förutsättningar framvisar de nordiska länderna i grova drag ett eget mönster i jämförelse med Tyskland, Storbritannien och Nederländerna. Av dessa länder förefaller Tyskland mest närma sig ett mer nordiskt förhållningssätt.
Vägen mot ökad jämställdhet mellan könen i såväl de nordiska länderna som i de nordeuropeiska länder som vi studerat är knagglig och ojämn. Kvinnor har i flera avseenden kunnat dra nytta av att kunna få en ökad ekonomisk självständighet men den mentala och ideologiska omställningen till de nya villkoren släpar efter. Kvinnor, och särskilt ensamstående mödrar, mödrar med låg utbildning och med låga inkomster har en otillräckligt kompenserad livssituation.
1) Projektet Welfare Policy and Employment in the Context of Family Change. Koordinerat av professor Aksel Hatland, NOVA och professor Jonathan Bradshaw, Social Policy Research Unit, University of York, http://www.york.ac.uk/inst/spru/research/ summs/welempfc.htm
Kilder
Björnberg, U., Eydal, G. och Olafsson, S. (kommande) "Education, employment and family formation" i Bradshaw, Jonathan och
Hatland, Aksel (eds.) (Forthcomming) Social Policy, Employment and Family Change in Comparative Perspective London: Edgar Elgar
Bradshaw, J. och Hatland, A. (eds.) (Forthcoming) Social Policy, Employment and Family Change in Comparative Perspective London: Edgar Elgar
Duncan, S. and R. Edwards (1999), Lone mothers, paid work and gendered moral rationalities, London: Macmillan Esping-Andersen, G. (1990), The Three Worlds of Welfare Capitalism, Cambridge: Polity Press.
Kautto, M., Fritzell, J. Hvinden, B. Kvist, J & Uusitalo, H. (eds) (2001), Nordic Welfare States in the European Context, London: Routledge.
Korpi, W. (2000), ‘Faces of inequality: gender, class and patterns of inequalities in different types of welfare states",
Social Politics, 7 (2), 127-192.
Leira, A. (2002), Working Parents and the Welfare State. Family Change and Policy Reform in Scandinavia, Cambridge: Cambridge University Press.
Lewis, J. (ed) (Forthcoming) Children in context. Changing families and welfare state. London: Edgar Elgar
Skevik, A. ,Working their way out of poverty? Lone mothers in policies and labour markets in Bradshaw, Jonathan och Hatland,
Aksel (eds.) (Forthcoming) Social Policy, Employment and Family Change in Comparative Perspective London: Edgar Elgar Socialstyrelsen (2006) Vård och omsorg bland äldre – Lägesrapport 2005, Stockholm: Socialstyrelsen
SOU 2005: 66 Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål, Stockholm: Fritzes
Therborn, G. (2003), Between sex and power. Family in the world 1990-2000. London: Routledge
Første gang publisert i NIKK magasin 1 2006 © NIKK
