Av Mary Crawford och Danielle Popp
Mars/Venus-fenomenet i John Grays populärpsykologiska självhjälpsböcker är en av produkterna av en lång kamp inom psykologiämnet om hur man ska förstå och representera kön/genus. Grays metafor om Marsianer och Venusianer fungerar så att den reglerar och normaliserar könsroller och maktskillnader i heterosexuella relationer. Fastän Grays böcker ger föreskrifter för båda könen, råder det inget tvivel om vilka läsare han föreställer sig: kvinnor i (otillfredsställande) heterosexuella förhållanden. I sin första bok hävdar Gray att män är intresserade av "nyheter, väder, och sport, och struntar helt i romantiska romaner och självhjälpsböcker" (1992:16). Det verkar därför ganska logiskt att vi undersöker påståendena om Mars och Venus i ljuset av deras avsedda publik, alltså kvinnor.
Kan inte förändras!
Precis som Deborah Tannens bästsäljande bok "Du begriper ju ingenting: samtal mellan män och kvinnor", hävdar John Gray att samtal mellan kvinnor och män ofta är frustrerande därför att män och kvinnor har motsatta mål med samtalen. Emellertid går Gray ett steg längre genom att säga att inte bara är kvinnors och mäns avsikter med att samtala motsatta, utan dessutom är män och kvinnor i sig själva fundamentalt olika – de kommer från olika planeter!
Hans grundförutsättning är enkel: Marsianer (män) är lyckliga när det känner sig behövda, och Venusianer (kvinnor) är lyckliga när de känner sig omhuldade och omhändertagna. Dessutom når Venusianer sann lycka genom att acceptera Marsianerna som de är, och mer specifikt genom att inse att Marsianer inte kan förändras. Trots mängder av listor över hur man ska förändra varandra – 23 saker som man inte ska säga, 101 sätt att få relationspoäng hos en kvinna, 5 saker att ta med i sina kärleksbrev, 5 tips för att motivera en man, 15 saker att göra när din man vägrar prata med dig, de 6 grundläggande kärleksbehoven hos kvinnor, och de 6 (annorlunda) kärleksbehoven hos män – så är huvudbudskapet att kvinnor kan förtjäna kärlek genom att acceptera status quo. Individuell förändring är inte nödvändig, och ännu mindre nödvändigt är det att strukturera om manlighet eller kvinnlighet. Kvinnor behöver bara acceptera sin man sådan som han är för att kunna uppnå verklig lycka.
Polarisering
Gray polariserar män och kvinnor på ett extremt sätt. Marsianernas tal är direkt, Venusianernas indirekt. Stressade Venusianer blir överväldigade och alltför emotionella medan stressade Marsianer blir målinriktade och frånvarande. Marsianer och Venusianer lunchar till och med på restaurang av olika skäl: för Marsianer är det ett effektivt sätt att få i sig mat; för Venusianer är det ett tillfälle att bygga en relation. Enligt Gray är kvinnor och män så oåterkalleligen och fundamentalt olika att de behöver översättare som hjälper dem att kommunicera (det finns ett Mars/ Venus-lexikon, och dessutom finns det naturligtvis Mars/Venus-terapi).
Psy-komplexet – "sanningsregim"
Jag har i min forskning använt kritisk feministisk diskursanalys för att utforska vilka funktioner Mars/Venus-fenomenet fyller – både när det gäller att vidmakthålla ojämställdhet mellan kvinnor och män och när det gäller att fungera som motståndskälla. Diskursanalys är inte en enhetlig "metod", utan en samling av ansatser för analys av textmaterial. Diskursanalytiker behandlar diskurs (tal, skrift och så vidare) som handling; de antar att text och tal är socialt och kulturellt lokaliserade, och att de framställer och reproducerar makt. Eftersom feministisk teori tar utgångspunkt i den politiska och performativa karaktären hos maskulinitet och femininitet, kan en kritisk feministisk diskursanalys vara användbar för att både rucka på och politisera de kulturella representationerna av skillnad. Begreppet "the psycomplex", som förts fram av brittiska forskare (Rose, 1985) utgör en teoretisk grund för analysen. Enligt Ian Parker är psy-komplexet:
..det nätverk av teorier och praktiker som utgör akademisk, professionell och populär psykologi… de olika sätt på vilka människor i moderna västländer kategoriseras, observeras och regleras av psykologi, liksom de sätt på vilka de lever ut psykologiska modeller i sina egna upplevelser och berättelser. Psykomplexet ingår i en speciell "sanningsregim" som gör att våra upplevelser av "självet", "personligheten" och "attityder" blir begripliga. Samtidigt finns det alltid utrymme för motstånd… (Parker, 1997:287).
På seminarium med John Gray
Den text jag har analyserat är en "ABC News special"-utsändning från 1997: "Män är från Mars, kvinnor är från Venus, men vi måste leva på jorden." I programmet följs sex heterosexuella par när de diskuterar tvistefrågor i sina relationer, deltar i ett seminarium med John Gray, och medverkar i gruppuppföljningar. Jag visar hur Mars/Venus-metaforen fungerar för att reglera och normalisera heterosexuella könsroller med asymmetrisk maktfördelning; hur den producerar normativa föreställningar om heterosexuella äktenskap och därmed reglerar äktenskapet som institution; och var det finns utrymme för motstånd mot detta.
Skillnadsdiskursen reproduceras helt öppet i detta program. Genom hela programmet åkallas M/V-metaforen kontinuerligt för att "förklara" alla olika aspekter av parens konflikter. Och vi får lära oss att paren blir lugnade av att äntligen förstå varför de har relationsproblem. Så till exempel hör vi mot programmets slut hur både kvinnorna och männen uttrycker lättnad och resignation över upptäckten att alla män är likadana och att deras beteende inte är förhandlingsbart, eftersom de "bara är Marsianer."
Bekräftelse på normalitet
Varför går kvinnorna med på denna ideologi, som tycks förstärka och rättfärdiga separata sfärer för kvinnor och män? Är de helt enkelt offer för indoktrinering? Uppenbart är att indoktrinering äger rum. Men kvinnor kan använda självhjälpsböcker och seminarier inte bara för att "anpassa sig", utan också för att få bekräftelse på att deras erfarenheter av otillfredsställande relationer är vanliga, till och med "normala." Enligt självhjälpsförfattaren Deborah Tannen: "Att erkänna könsskillnader befriar individen från bördan av individuell patologi" (1994, s. 17). När de läser sig själva in i de banala metaforerna och anekdoterna i självhjälpsgenren, känner de igen sin egen verklighet och får bekräftelse på att de tampas med verkliga problem.
Dessutom kan de skapa konkurrerande tolkningar. Ibland kan en kritisk reaktion framkallas enbart genom att göra en viss fråga extra tydlig. Till exempel betonar Gray metaforen med män som drar sig tillbaka till sina "grottor", och säger också att kvinnor måste erkänna mäns rätt att inte behöva ta del av familjelivet förrän de är redo för det. Vid uppföljningen efter en månad protesterade en av kvinnorna i seminariegruppen, "Men det tycker jag fortfarande är oförskämt. Jag får ingen grotta!" En annan kvinna försvarade då mannen och sade att om han vill vara i sin grotta och inte besväras av henne, så måste han få göra det. Då svarade den första kvinnan: "Vi kan använda det här (M/V-ideologin) så att vi kan handskas med detta så jag inte blir så ilsken. Men om sanningen ska fram så tycker jag i alla fall att det är fel, och det är inte särskilt trevligt."
Inte maktlösa
Kvinnorna i de här paren tar ibland skillnadsdiskursen och omvandlar den till frågor om makt och jämställdhet i relationer. Gray lär oss till exempel att allt vad kvinnor vill ha är romantik. Om en kvinna känner sig "omhuldad", kommer hon inte att ha några behov av att närmare granska jämställdhetsförhållandena. En kvinna i gruppen använde emellertid Grays uppmaning till männen att "omhulda" sin fru genom att ge henne blommor till att ta sig rättten att kontrollera sin mans beteende – och att berätta för gruppen att han minsann ännu inte hade gett henne några blommor. Och för åtminstone vissa män ledde M/V-seminariet till insikten om att deras fruar inte var maktlösa. En man beskrev äktenskapet som ett jobb – om du (mannen) inte sköter dig, kan du förlora jobbet!
Lösa upp maktspelet
Traditionellt har det heterosexuella äktenskapet varit en institution med föreskrivna roller, som har understötts av lagstiftning och social kontroll. Se till exempel på Grays anekdoter om Marsianer som kommer hem från en slitsam dag på kontoret och Venusianer som har varit hemma med barnet och hushållsarbetet – de passar fint in i den patriarkala versionen av äktenskapet. Men ökande jämställdhet – som visar sig i att majoriteten av kvinnorna finns på arbetsmarknaden, minskade löneskillnader, mindre tolerans för våld mot kvinnor och egenkontroll över reproduktiva beslut – omvandlar äktenskapsinstitutionen. Idag måste äktenskapet fortlöpande förhandlas och arbetas igenom. En (bakåtsträvande) funktion hos Mars/Venus är att göra dessa förhandlingar ofarliga för män genom att återupprätta en könsfixerad uppsättning regler som de tjänar på. Han får sin "grotta", "jättebra sex", och övriga rätttigheter i utbyte för spelad empati och medkänsla med henne.
Men "hur"-listorna och reglerna för lyckade relationer, hur naiva, ytliga och till och med löjliga de än verkar, kan också utnyttjas till att lösa upp det förhandsgivna maktspelet. Maktspel i relationer kan bara förändras när människor börjar tänka och tala om sitt beteende och sina skäl för det. När Mars/Venus-ideologin ger kvinnor tillåtelse att formulera sina behov, synliggörs ett antal oväntade stridsområden.
Böckerna banar väg för samtal som annars inte skulle äga rum. Självhjälpsböcker kan användas för att legitimera kvinnors upplevelser av att vara olyckliga och erbjuda en startpunkt för diskussioner om orättvisor i heterosexuella relationer. Precis som populärpsykologi kan fungera legitimerande för påståenden om könsskillnader, kan den också tas i bruk som en källa till motstånd. Genom att skapa ett utrymme för kvinnor att formulera sitt missnöje med heterosexuella orättvisor, kan Mars/Venus-fenomenet ha underminerat sitt eget fasthållande vid könsskillnader och kvinnors underordning.
Kilder:
Cameron, D. (1996): The language-gender interface: Challenging co-optation. In B. L. Bergvall & J. M. Bing & A. F. Freeds
(Eds.), Rethinking language and gender research: Theory and practice. New York: Addison-Wesley.
Crawford, M. (2001): Gender and Language. In R. Unger (Ed.), Handbook of the pscyhology of women and gender. New York: Wiley & Sons, Inc.
Gray, J. (1992/1994): Män är från Mars, kvinnor är från Venus (Men are from Mars, women are from Venus). Stockholm: Brombergs bokförlag.
Parker, Ian. (1997): Discursive psychology. In D. Fox & I. Prilleltensk, Critical psychology: An introduction. London: Sage.
Rose, N. (1985): The Psychological Complex: psychology, politics and society in England 1869-1939. London: Routledge and Kegan Paul.
Tannen, D. (1990/1994): Du begriper ju ingenting: samtal mellan män och kvinnor (You just don't understand). Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Første gang publisert i NIKK magasin 2 2001 © NIKK
