Av Bosse Parbring
När Susanne Dodillet kom från Tyskland till Sverige för tio år sedan fick hon en chock. Från vänsterfeminister i Tyskland
hade hon hört att man ska acceptera prostituerades beslut och arbeta för deras rättigheter. I Tyskland är prostitution betraktat
som yrke sedan 2001. Det ger prostituerade rätt att delta i arbetslöshets-, hälsovårds- och pensionssystemet. I Sverige infördes
sexköpslagen 1999 som förbjöd köp av sex.
- Jag tyckte att debatten var ensidig i Sverige. När jag diskuterade det med mina svenska vänner tyckte de att jag var helt
galen.
Varför var synen på prostitution så olika när de delade värderingar i många andra frågor? De kulturella skillnaderna var uppenbarligen
större än vad hon först trodde. Susanne Dodillet bestämde sig för att forska om skillnaden mellan Sveriges och Tysklands syn
på prostitution. I början av 2009 – när sexköpslagen fyller tio år – disputerar hon på sin avhandling i idéhistoria vid Göteborgs
universitet.
Det är tre saker som förklarar skillnaderna mellan Sverige och Tyskland, enligt Susanne Dodillet:
• Synen på välfärdstaten.
• Den feministiska inriktningen.
• Det religiösa inflytandet.
Vi börjar med välfärdsstaten:
- I Tyskland är man mer kritisk mot statens inblandning i människors privata liv. I Sverige tror många på en stark stat som
bidrar till normer och värderingar, säger Susanne Dodillet.
Sedan feminismen:
- I Sverige har radikalfeminismen fått starkt inflytande i den feministiska ideologin. Det innebär att man betonar maktstrukturer
som manlig överordning och kvinnlig underordning. I Tyskland liknar feminismen mer queerfeminism. Det har i sin tur att göra
med hur man ser på staten.
Till sist det religiösa inflytandet:
- I Tyskland har kristdemokraterna halva parlamentet och därmed starkt inflytande i samhällsdebatten. Kyrkan är emot prostitution
av moraliska skäl. Kristdemokraterna hamnar på så sätt i en position som liknar den av feminister i Sverige. På grund av den
kristdemokratiska dominansen är det mer legitimt att tala om moralfrågor i Tyskland än i Sverige. Vänstern i Tyskland opponerar
sig mot moralargumenten och synen på prostitution blir därför mer liberal än i Sverige.
Dold svensk moral
I Sverige talar färre öppet om normer och värderingar och står för det, betonar Susanne Dodillet. Vänstern har därför inte
behövt ta den debatten i Sverige. Men just därför tror hon att en gammal moralsyn finns kvar även i Sverige.
- Min forskning visar att den har överlevt även i Sverige, fast mycket mer dold. Det är ingen som aktivt döljer den. Att sexuallagstiftningen
har sitt ursprung i den traditionella kristna sexualmoralen har långsamt glömts bort, vilket sedlighetsbegreppets försvinnande
ur brottsbalken är ett bra exempel på. I Sverige döptes sedlighetsbrotten om till sexualbrott på 1980-talet utan att deras
kristna tradition diskuterades. I Tyskland däremot förs fortfarande en aktiv debatt om sedlighetens innebörd. Begreppet finns
också kvar i den tyska lagen. Jag tror att omedvetenheten i Sverige beror på att jämförelsevis få har hållit upp den kristna
moralen öppet här.
Den svenska forskning om prostitution som förekom på 1970- och 1980-talen och som ligger till grund för sexköpslagen riktar
Susanne Dodillet stark kritik mot.
- Det är en förnedrande kvinnosyn i den tidiga svenska forskningen. Forskarna såg prostitution som ett socialt problem som
de ville utrota. Men de pratade inte med de prostituerade. De betraktade bara dem som sociala problem som var sjuka och mådde
dåligt. Även de kvinnor som sa att de mådde bra betraktades som sociala problem.
Civila rättigheter saknas
Men Susanne Dodillets kritik riktar sig inte enbart mot Sverige. Hon är också kritisk mot att tysk prostitution nu hamnat
i ett mellanläge juridiskt. Den är legaliserad men trots att tyska politiker säger att prostitution är ett yrke, finns det
inga lagar för goda arbetsvillkor.
- Det har blivit tillåtet att öppna bordeller, men det finns inga regler för hur en bordell ska drivas och av vem. Andra yrkesgrupper
har rättigheter som förhindrar lönedumpning och garanterar säkerheten vid arbetsplatsen. Allt det saknar prostituerade i Tyskland.
Inte heller där har sexsäljare med andra ord samma rättigheter som andra människor.
Om Tyskland inte kommit dit, är en sådan hållning ännu mer främmande i Sverige. De olika skillnaderna i kultur, ideologi och
politik mellan Sverige och Tyskland förklarar varför politiker ofta har svårt att mötas i prostitutionsfrågor, menar Susanne
Dodillet. De talar helt enkelt förbi varandra. Svenska politiker kan uppfattas som arroganta i EU-sammanhang när de slår sig
för bröstet med en sexköpslag som framställs som den enda rätta vägen.
Så var fallet inför fotbolls-VM i Tyskland 2006 när Sveriges jämställdhetsombudsman och den svenska regeringen påstod att
Tyskland byggde bordeller intill arenorna där de prostituerade skulle vara offer för människohandel. ”Tyvärr har inte arbetet
kommit lika långt i Tyskland. Därför har vi anledning att försöka skjutsa på debatten i Tyskland på det här området”, menade
den dåvarande idrottsministern, socialdemokraten Bosse Ringholm. Prostitution är dock inte längre en höger- eller vänsterfråga
i Sverige. Senast i december 2007 sa det kristdemokratiska statsrådet Maria Larsson i en riksdagsdebatt med hänvisning till
sexköpslagen att ”kampen för mänskliga rättigheter faktiskt har gått ett steg längre i vårt land än i många andra länder”.
Stöd för svensk linje
En av de politiker som var mest pådrivande för att få till en sexköpslag var Inger Segelström, som då var riksdagsledamot
och ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon sitter sedan 2004 i EU-parlamentet och är vice ordförande för
de europeiska socialdemokratiska kvinnorna. Hon känner inte alls igen sig i den förklaring som Susanne Dodillet målar upp.
- Jag tror att förklaringen ligger någon annanstans, säger Inger Segelström.
- Det som hände 1994 var att vi blev varannan kvinna i riksdagen. Innan dess fanns det ingen möjlighet till genombrott när
det gäller våld mot kvinnor och liknande frågor. Det var efter det vi fick kvinnofridslagen och senare sexköpslagen.
Det första Inger Segelström gjorde när hon kom in riksdagen 1994 var att lägga fram en motion om att förbjuda köp av sex.
Den röstades ned. Men 1997 fick hon med sig socialdemokratiska kongressen i frågan, 1998 röstade lagen genom i riksdagen och
1999 trädde den i kraft.
Liknande erfarenhet har Inger Segelström av EU-parlamentet. När hon kom dit 2004 lyssnade ingen när hon talade om prostitution.
Nu får hon större stöd för den svenska linjen, mycket beroende på det växande problemet med människohandel. Inger Segelström
betonar hela tiden kopplingen mellan förekomsten av prostitution och människohandel, något som många förnekat tidigare.
- Jag har stöd av kvinnoorganisationer runt om i Europa. Det är bara Tyskland, Holland och Österrike som särskiljer sig. Alla
andra ser kopplingen mellan prostitution och människohandel.
- Fotbolls-VM visade att de som säger att det inte finns något samband har fel. De var chockade i Tyskland när det visade
sig att deras legala prostitution bestod av kvinnor som var importerade.
- Vi socialdemokratiska kvinnor från Sverige har faktiskt fått rätt i att prostitution är en maktfråga som ingår i hela diskussionen
om jämställdhet.
Artiklen bringes også i næste nummer af NIKK magasin som har prostitution som tema.
