Norsk kommission vill ha isländsk föräldrapermission

Av Bosse Parbring

Den norska regeringen tillsatte likalönkommissionen i juni 2006. Den består av ett antal forskare och leds av Senterpartiets tidigare ledare Anne Enger. 21 februari 2008 lämnade hon över rapporten till ansvarig minister Trond Giske. Rapporten består av en omfattande kartläggning av löneskillnader mellan kvinnor och män i Norge. Dessutom förklarar forskarna löneskillnaderna och föreslår sex åtgärder för att minska skillnaderna.

Enligt rapporten är kvinnors timlön 85 procent av mäns timlön. Yrkesintäkten är 65 procent av männens, vilket till stor del förklaras av att många kvinnor arbetar deltid. Löneskillnaderna har varit konstanta de senaste åren. Men vad beror skillnaden i timlön på?

De tre viktigaste förklaringarna är enligt likalönkommissionen:
1. Lönegapet följer den könsuppdelade arbetsmarknaden.
2. Förhandlingsmodellen upprätthåller stabila lönerelationer – också mellan kvinnor och män.
3. Löneskillnaderna växer när kvinnor och män blir föräldrar.

Det kanske mest kontroversiella förslaget för att minska löneskillnaderna är att dela upp föräldrapermissionen i tre lika delar, enligt isländsk modell. Med den nuvarande längden på föräldrapermissionen i Norge skulle det innebära 17 veckor till vardera föräldern och 17 veckor som föräldrarna kan fördela fritt. För närvarande finns det en så kallad fedrekvot i Norge på sex veckor.

- Det betyder att mamman får en kortare period som hon är borta från arbetslivet, säger Anne Enger.
Enligt likalönkommissionen är mammors långa frånvaro från arbetslivet en viktigt förklaring till löneskillnader mellan könen – 40 procent av skillnaderna i privat sektor förklaras på det sättet och 20 procent i offentlig sektor.

Likalönkommissionen vill också häva inkomsttaket så att högavlönade får mer ersättning från föräldrapermissionen. Dessutom vill kommissionen stärka fäders rättigheter för att ta ut föräldrapermissionen. För närvarande förutsätts att mamman har arbetet innan födseln.
- Norge är det enda land i Norden där en stor del av föräldrapermissionen är knuten till mamman och hennes ställning i arbetslivet, säger Anne Enger. Pappor borde ha självständiga rättigheter.

Hur likalönkommissionens förslag om föräldrapermissionen kommer att tas emot i regeringen är oklart. Sosialistisk venstre vill införa den isländska modellen medan Arbeiderpartiet och Senterpartiet är splittrade. Statsminister Jens Stoltenberg gick ut samma dag som kommissionen presenterade sin rapport och sa nej till en sådan ordning.

Utöver förändringar i föräldrapermissionen föreslår kommissionen följande åtgärder:
1. Jämställdhetslagen och jämställdhetsombudet stärks.
2. Lönelyft i offentlig sektor – 3 miljarder kronor skjuts till i statsbudgeten.
3. Låglöne- och kvinnopott i privat sektor.
4. Stärkta rättigheter efter föräldrapermission.
6. Satsning på rekrytering av kvinnliga ledare.

Löneskillnaderna är i stort sett de samma i de övriga nordiska länderna. På Likalönkommissionens webbplats har representanter för de övriga nordiska länderna skrivit om hur situationen ser ut i respektive land.

På Island är det för tidigt att säga ännu om löneskillnaderna har minskat efter att föräldrapermissionen delades upp i tre lika stora delar 2003. Det är dock tydligt att unga kvinnor lättare får jobb eftersom arbetsgivare inte längre förutsätter att enbart kvinnor är hemma när de får barn. I Danmark har regeringen och arbetsmarknadens parter gett ut en guide för hur organisationer kan arbeta för att minska löneskillnader mellan könen. I Sverige har jämställdhetsombudsmannen gjort en lönekartläggning av 245 arbetsgivare med sammanlagt en miljon arbetstagare. Kartläggningen har än så länge lett till att 3000 kvinnor och 300 män har fått sina löner höjda med sammanlagt minst 40 miljoner kronor per år. Finland satsar också på lönekartläggning.