Nu byggs det nya Island

Johanna Sigurdardottir på valnatten. Foto: Scanpix

Någonting har uppenbarligen hänt på Island. I det isländska parlamentet Alltingets stabila stenbyggnad har det varit en betydande mansdominans. 2007 valdes 32 procent kvinnor in i Alltinget. Den andelen ökade till 43 procent efter nyvalet 25 april 2009.

Dessutom har Island fått sin första kvinnliga statsminister – Jóhanna Sigurðardóttir – och en regering med sex kvinnor och sex män.

Diskussioner pågår om hur mansdominansen i näringslivet ska brytas. Statsministern väckte frågan under våren 2009 om Island ska införa en liknande kvoteringslag som i Norge. Men just nu är det den frivilliga vägen som gäller.

Samtidigt är vardagen tung för många islänningar. I utkanten av Reykjavik står lyftkranarna stilla vid stora områden av påbörjade husbyggen. Finanskrisen har stoppat många planerade projekt och Island befinner sig i en nedåtgående spiral ingen ser något tydligt slut på. Arbetslösheten har varit närmast obefintlig tidigare. Nu närmar den sig tio procent och de förväntade konkurserna har ännu inte slagit till i full skala.

I Alltinget finns sedan valet i våras Lilja Mósesdóttir som represen­terar det vänstergröna partiet. Hon är också ekonomiprofessor vid Islands universitet. Hon forskar om arbetsmarknad och jämställdhet och har bland annat studerat den förra finanskrisens effekter i början av 1990-talet.

– Hela den isländska välfärdsstaten är organiserad kring låg arbets­löshet, säger Lilja Mósesdóttir. Om man blir arbetslös får man 70 procent av sin lön i tre månader. Sedan får man en väldigt låg ersättning. Man blir fort fattig om man blir arbetslös.
– Det finns inget ekonomiskt utrymme för att höja ersättningen.

I Reykjaviks hamn pågår dock fortfarande ett projekt som ska ge anställda inom byggsektorn jobb. Byggnationen av ett stort konsert- och kongresshus har skyndats på och ett nytt sjukhus ska byggas.

– Det säkrar mäns jobb inom byggsektorn, samtidigt som vi skär ner kvinnors jobb inom hälsovården, säger Lilja Mósesdóttir. I början av finanskriser brukar män inom privata sektorn förlora sina jobb. Men när nedskärningarna inom offentlig sektor kommer senare förlorar många kvinnor sina jobb. Och då finns det inga pengar kvar för att säkra deras jobb.

Så paradoxalt nog kan finanskrisen leda till en segregation i jämställdheten. Kvinnor efterfrågas på toppen, men i många isländska hem är det inte säkert att det blir bättre.

Men många vill att ett nytt Island ska byggas med andra värderingar än dem som ledde till finanskrisen. Och det nya Island får inte byggas utan att kvinnor finns med. Det var ett viktigt tema i de demo­nstrationer som ledde till att den förra regeringen avgick.

Kvinnornas tid

– Vid demonstrationerna sa man att nu är det kvinnornas tid att regera, säger Lilja Mósesdóttir. Inte bara i politiken utan också i näringslivet. Men när det kom till handling är islänningarna lite konservativa. Nu stöter vi på motstånd.

 

Demonstration utanför Alltinget i Reykjavik. Foto: Scanpix

I samma parti som Lilja Mósesdóttir finns också utbildnings­minister Katrín Jakobsdóttir. De vänstergröna bildar regering tillsammans med socialdemokraterna. Hon har också en bakgrund på
Islands universitet och som feministiskt medveten.

– Det isländska banksystemet var mansdominerat, säger Katrín Jakobsdóttir. Det har pågått en diskussion om att om det hade funnits fler kvinnor med hade finanskrisen inte inträffat.

– Jag tror att det är en fråga om manlighet. De tog stora chanser, levde ett glamouröst liv och hade en manlig syn. Det gällde också den förra regeringen.

Kritiken fällde den förra regeringen och har lett till att fler kvinnor kommit in i politiken, men näringslivet har inte förändrats menar Katrín Jakobsdóttir.

– De tre stora bankerna är fortfarande mansdominerade och i de privata företagen är det mest män.
Bankerna ägs numera av staten och deras styrelser är könsbalanserade, men bland de anställda är det fortfarande mansdominans.

Även Margrét K. Sverrisdóttir som är ordförande för Islands kvinno­saksförening säger att det än så länge är i politiken man kan se förändringar.

Margret K. Sverrisdottir. Foto: Bosse Parbring

– Den viktigaste milstolpen var valet av Jóhanna Sigurðardóttir som statsminister. Det har varit en debatt i media om kvinnors synlighet. Det här har förändrat mycket. Hon är en viktig förebild för alla kvinnor, särskilt yngre kvinnor. Det är ett stort steg.

Men Margrét K. Sverrisdóttir menar att det inte bara är finanskrisen som är orsaken till genombrottet för kvinnor i politiken.

– Det har varit en långsam utveckling. 1980 valdes Vigdís Finnbogadóttir till president och blev därmed en av världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. 1983 gick isländska kvinnor samman i Kvinnolistan och kom in i Alltinget. Historiskt har vi gradvis gått mot denna utveckling. Det skulle inte ha inträffat utan alla mindre steg.

– Jóhanna Sigurðardóttir har växt fram långsamt, säger Margrét K. Sverrisdóttir. Jag tror att hon skulle ha blivit vald även om vi inte hade en finanskris. Det har funnits en generell åsikt om att kvinnor måste vara en del av återuppbyggnaden av samhället. Men om det skulle ha varit en verklig förändring så måste det vara mer än 43 procent kvinnor i parlamentet. Det räcker inte.

Kvotering där det behövs

Utbildningsminister Katrín Jakobsdóttir betonar också att det finns en historisk bakgrund till kvinnors genombrott i politiken. Hon tror också att islänningar kanske mer var intresserade av en ideologisk förändring än en könsmässig förändring. Och vänsterblocket hade redan mer kvinnor än den tidigare högerregeringen.

Katrin Jakobsdottir. Foto: Bosse Parbring

– Det vänstergröna partiet och socialdemokraterna har haft fokus på jämställdhet tidigare och har nu fått politisk majoritet.

– I mitt parti ska det vara minst 40 procent av vartdera kön. Men i senaste valet behövde vi inte kvotera. Det fanns tillräckligt med kvinnor ändå. I Reykjavik var det till och med fler kvinnor än män. Så kvotering är inte tänkt att vara något evigt utan bara användas där det behövs.

De isländska kommunerna har i genomsnitt 36 procent kvinnor i de politiska församlingarna. Men även där hoppas Katrín Jakobsdóttir på en förändring.

– Kanske blir det förändring efter kommunvalet 2010. Även i parlamentet hade vi en tredjedel kvinnor så det kan öka i kommunerna också. I Reykjavik har vi en kvinnlig borgmästare.

Den nya regeringen har gjort stora förändringar i den officiella jämställdhetspolitiken. Nu är det både statsministern och social-ministern som ansvarar för jämställdhetspolitiken. Tillsammans med finansministern bildar de en ministerkommitté för jämställdhet.
– Jämställdhet har på så sätt fått en större tyngd i regeringen, säger Katrín Jakobsdóttir. Jag tror att vi kommer att få se förändringar på grund av den här kommittén.

Om kvotering sker på frivillig väg i politiken så är det fortfarande en öppen fråga hur det ska gå i näringslivet. Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir väckte frågan i våras om att införa en liknande kvoteringslag av bolagsstyrelser som i Norge. Katrín Jakobsdóttir, Lilja Mósesdóttir och Margrét K. Sverrisdóttir skulle gärna se en sådan lag. Men näringslivet vill prova den frivilliga vägen först.

Tiden är inne

Strax utanför Reykjaviks centrum finns området Laugardalur som består av varma källor och som är ett av flera ställen där man kan bada utomhus året runt i Reykjavik. Där driver Hafdís Jónsdóttir sedan 25 år tillbaka Islands största spa och gym med 200 anställda. Hon är också ny ordförande för Islands organisation för kvinnliga entrepenörer, FKA. Organisationen har 650 medlemmar som alla äger eller sitter i ledningen för företag. De uppvaktar ministrar i den nya regeringen så att de verkligen blir förändringar.

Hafdis Jonsdottir. Foto: Bosse Parbring

– De tre bankerna har nu kvinnor i styrelserna, säger Hafdís Jónsdóttir. Det är bra. Men vi ser fortfarande inte att kvinnor går in i företagen. Inte ens i de företag som bankerna har tagit över. Vi har inte råd att inte ha kvinnor i styrelserna när det nya Island byggs.

Jónsdóttir menar regeringen skulle kunna använda sitt ledarskap och sitt ägande i bankerna för att påverka utvecklingen i näringslivet.

– Det skulle gynna landet. Detta är tiden för att tänka till. Vi ska inte bygga Island som det var tidigare. Vi tror att kvinnor leder lite mjukare än män. Självklart vill vi att våra företag ska gå bra men vi tänker mer på människor runt omkring oss. Jag tror att det med fler kvinnor i företagsledningarna blir mycket intressantare och större variation.

Och till dem som menar att det inte hjälper om bolagsstyrelserna är könsbalanserade när inte den anställda ledningen är det, har Hafdís Jónsdóttir ett svar som bygger på forskning hon tagit del av.

– För att få fler kvinnor på direktörsposter måste det finnas kvinnor i styrelserna. Om det bara finns män i en styrelse blir det en manlig direktör. Vi måste verkligen börja med styrelserna.

Men någon kvoteringslag vill Hafdís Jónsdóttir helst inte se.
– Jag tror att det är bättre om vi klarar av detta utan en lag. Men om det inte hjälper är en lag enda lösningen.

FKA har i år tillsammans med andra företrädare för näringslivet och de politiska partierna i Alltinget gjort en överenskommelse om att det senast 2013 ska finnas minst 40 procent av vartdera kön i alla bolagsstyrelser. Hon tror att det ska fungera.
– Jag är ganska optimistisk. Tiden är inne.

FKA har presenterat en lista på kvinnor som vill sitta i en styrelse. Några kvinnor har redan blivit plockade från den listan. Lilja Mósesdóttir är också beredd att inte bara gå in i politiken utan att också sitta i en företagsstyrelse.
– Jag är kvalificerad som utbildad ekonom.

Lila sammet

Thoranna Jonsdottir. Foto: Bosse Parbring

Inte långt från Laugardalur ligger Auður Capitals kontor. Det är ett finansföretag skapat av två framgångsrika affärskvinnor som tröttnade på den mandominerade finansbranschen. Auður Capital vill förändra finansbranschen genom att tillföra också andra värden än ekonomisk profit. Företaget startades 2007 och har nu 30 anställda, varav 20 är kvinnor och 10 är män. I styrelsen sitter tre kvinnor och två män.
Þóranna Jónsdóttir är kommunikationsansvarig för Auður Capital och tar emot i receptionen som signalerar att detta är ett finansföretag som vill vara annorlunda. Receptionsdisken är klädd med lila sammet. Bakom två lila sammetsstolar hänger porträtt på personalens barn.
– Barnen är en del av vår värld och vår framtid, säger Þóranna Jónsdóttir.

I styrelserummet hänger förstås inga porträtt på manliga styrelse­medlemmar utan bilder på kvinnliga isländska pionjärer inom olika samhällsområden.

– Finansvärlden drevs av maskulina värden före finanskrisen, säger Þóranna Jónsdóttir. Den bestod av sammanflätade relationer.

– För det första investerade finansföretagen med väldigt lite riskspridning. Det fanns ett extremt högt riskbeteende. Det var långt bortom det förnuftiga. Det var stort fokus på det kortsiktiga. Man tänkte inte på de bredare sammanhangen.

– För det andra fanns det en brist på genomskinlighet. Man ut­lovade avkastning, men det var inte lätt att se de verkliga värdena i investeringarna.

– För det tredje fanns det en snäv definition av vad som är framgång. Man såg på pengarna och bara på pengarna. Självklart är pengar viktiga, men inte allt.

Detta värdesystem var inte lockande för kvinnor, menar Þóranna Jónsdóttir. Få kvinnor stannade i finansbranschen och gruppen blev homogen.

Samtidigt lyfter Auður Capital fram att det finns en växande marknad bland kvinnor som inte fått något gensvar från finansmarknaden.

– Det är en outnyttjad marknad, säger Þóranna Jónsdóttir. Det öppnar upp möjligheter för företag som vårt. Kvinnor står bakom 80 procent av alla inköp i ett hushåll. Det finns stora investeringsmöjligheter.

– Så grunden för vårt företag är dels att åstadkomma en värdeförändring i finanssektorn och dels att ta del av möjligheterna i den kvinnliga marknaden. Den kvinnliga marknaden består av både
företag som drivs av kvinnor och av vanliga kvinnor.

Tillväxt i designföretag

Foto: Elm design

Auður Capital kom igång tidigt 2008 – före kollapsen i oktober 2008 – men har ännu inte hunnit göra så många investeringar i företag. De tillgångar de hade tidigt klarade sig dock genom kollapsen, vilket är unikt.

– Vi är försiktiga i början. Vi tar inga stora chanser. Det var det som klarade oss genom den ekonomiska kollapsen. Vi lyckades behålla våra tillgångar efter oktober 2008. Anledningen till det är att vi är oberoende i vår affärsverksamhet. Vi sitter inte på båda sidorna av bordet som många andra i finansbranschen gjorde. Vi är också riskmedvetna. Vi skyddar våra tillgångar. Många företag lovade i början av finanskrisen att det skulle bli bättre men tänkte bara på sig själva.

Auður Capital har skapat två aktiefonder som ska investera i små företag. Auður 1 investerar i företag som drivs främst av kvinnor, riktar sig till kvinnor eller har andra värden som stämmer överens med Auður Capitals värderingar.

– Vi har investerat i Elm design som är ett företag som skapats av tre kvinnliga kläddesigners, säger Þóranna Jónsdóttir. 80 procent av deras marknad finns utanför Island. De hade kanaler för att satsa utomlands, men de behövde kapital för att kunna utnyttja sina möjligheter. Bara i år har Elm design haft en betydande tillväxt recessionen till trots.

Den andra fonden har fått kapital av den isländska musikartisten Björk som också gett sitt namn till fonden.

– Den ska investera i mindre isländska företag som profilerar sig mot innovation, kultur, natur och social och miljömässig hållbarhet. Det kan exempelvis handla om små turistföretag.

Auður Capital vill inte bara investera och sedan hoppas att pengarna ger avkastning. I paketet ingår också praktiskt och moraliskt stöd.

– Vi vill tillföra inte bara ett finansiellt kapital utan också ett emotionellt kapital, säger Þóranna Jónsdóttir. Vi vill följa upp våra investeringar, ge stöd och återkoppling. Det finns ett ömsesidigt intresse av att följa upp våra investeringar. Det är en mänsklig sida av affärsverksamheten som vi vill lyfta fram.

Förändrade attityder

Vid sidan av jobbet arbetar Þóranna Jónsdóttir också med en doktorsavhandling om kvinnor i styrelser. Hon har intervjuat kvinnor och män i stora isländska företag. De första intervjuerna gjorde hon 2006-2007 – då blomstrade ekonomin och det fanns få kvinnor i styrelserna – och de andra intervjuerna gjorde hon våren 2009.

Intervjuerna handlar om vad styrelsemedlemmarna anser vara de viktigaste kraven på kompetens för att sitta i en styrelse. Som ett resultat av finanskrisen rekonstruerades flera styrelser och fick i många fall fler kvinnliga ledamöter än tidigare.

– I de första intervjuerna talade männen om att det var viktigt att vara generalist och de betonade värdet av informella relationer, säger Þóranna Jónsdóttir. Kvinnorna betonade däremot formella meriter. De ansåg inte att relationerna var viktiga. Men de var ju inte heller en del av maktsfären på samma sätt som männen.

– I de andra intervjuerna var det inte så stor skillnad i de styrelser som fortfarande var mansdominerade. Men de styrelser som var mer könsbalanserade präglades av en större öppen diskussion, tillit och visade många av de egenskaper som anses viktiga för en idealisk styrelse. De nya styrelserna efter finanskrisen var tvungna att skapa nya regler. Personliga relationer var inte intressanta längre efter den ekonomiska kollapsen. Tvärtom fanns det för mycket personliga rela­tioner och de var en orsak till kollapsen. Det fanns ingen objektivitet.

Partipiskan styr

Även om det finns många positiva tecken på att finanskrisen kan leda till en förändring inom politik och näringsliv står Island fortfar­ande inför många problem. De drabbar så väl vanliga människor som toppledare. När Lilja Mósesdóttir visar runt i Alltinget pekar hon på en porträttserie av ministrar från olika regeringar. Flera är långvarigt sjukskrivna. Själv ser hon sin tid i politiken som begränsad och hon är rädd för att fler kvinnor än hon gör det. Efter 1990-talets finanskris kom relativt många unga kvinnor in i svenska riksdagen. Men de stannade inte länge.

Lilja Mosesdottir. Foto: Bosse Parbring

– Jag har varit medlem av Kvinnolistan, men ville inte bli politiker förrän i vintras. Jag ville vara med och se till att det blir förändrin­gar. Jag tyckte att vi hade möjlighet att skapa något helt nytt. Det fanns en fara att man fortsatte som förut. Jag ville också att jämställdhet skulle vara en röd tråd. Att man skulle använda kvinnor mer än förut.

– Det har varit två steg framåt och ett steg bakåt, säger Lilja Mósesdóttir. Efter valet har vi tagit ett steg bakåt. Jag har kommit in i Alltinget men det finns inte stort utrymme att påverka utvecklingen eftersom IMF styr det mesta.

Lilja Mósesdóttir är kritisk till att regeringen låter den internationella valutafonden IMF styra villkoren. Nya demonstrationer har blossat upp efter Icesave-uppgörelsen med Storbritannien och Nederländerna som innebär att de isländska skattebetalarna får betala för de pengar som britter och holländare förlorade i isländska banker. Lilja Mósesdóttir upplever att sådan kritik mot regeringen inte är välkommen i det egna partiet. Partipiskan slår mot henne.

– Protesterna för ett år sedan handlade mycket om att det politiska systemet inte var dynamiskt. Folk som gick in i politiken blev som alla andra. Vi måste ha folk som törs ha andra meningar än ledningen.

– Men det är väldigt svårt. Jag var emot Icesave-uppgörelsen, men mitt parti vill inte ha parlamentariker som inte följer partiledningen. Det kanske har något med kön att göra. Kvinnor ska lyda män. Vi kvinnor kanske får höra det mer. Jag tror att det är svårare för kvinnor än för män att ha en annan mening än partiet.

– Men det gör ingenting. Jag ska inte stanna länge i politiken. Jag kom in för att säkra jämställdheten och de lågavlönade kvinnornas situation.

Artikeln är publicerad i NIKK magasin 3.2009 © NIKK