 |
| Illustration: Trude Tjensvold |
Konsumtion har traditionellt sett betraktats som en typisk kvinnosyssla. Den stereotypa shopparen är en kvinna, endera avbildad
som en ansvarstagande husmor som förser familjen med vad den behöver, eller som en ansvarslös, fåfäng och spektakulär konsument.
Kopplingen mellan kvinnor och konsumtion bygger på den traditionella arbetsdelningen mellan män och kvinnor där män står för
produktionen och jobbar i det offentliga medan kvinnor ansvarar för reproduktionen och konsumtionen i hemmet. Mannen försörjer
och kvinnan spenderar. Men detta håller inte längre. Kvinnor gör i allt större grad män sällskap som försörjare och män intar
rollen som konsumenter. Samtidigt är en stor del av hushållen idag singelhushåll och i dem får man sköta både förvärvsarbete
och konsumtion själv.
Vilka är då herr och fru Konsument? Hur ser deras konsumtionsvanor ut och hur hållbara är deras livsstilar? För att kunna
säga något om hur kvinnor och män eventuellt belastar miljön olika med sin konsumtion har man i en svensk undersökning studerat
singelhushållen och deras energianvändning. Man fann att ensamstående män utan barn gör av med 20 procent mer energi än kvinnor
i samma situation. Män har en högre energiintensitet (mega joule per krona) för sina inköp jämfört med kvinnor – i alla inkomstgrupper.
Skillnaden beror på att singelkvinnor och -män förbrukar energi på olika sätt. Det tydligaste exemplet finns inom transport,
dvs. huvudsakligen bildrift.
- 40 procent av männens totala energianvändning går till energiintensiva transporter, medan motsvarande andel för kvinnor
bara är 25 procent. Kvinnor förbrukar däremot mer energi på kläder och förbrukningsvaror, men de i sin tur är inte lika energiintensiva,
säger Annika Carlsson-Kanyama som är en av forskarna bakom undersökningen.
Ju rikare, desto skadligare
Trots bilden av den stereotypa kvinnliga shopparen är det alltså männen med sina konsumtionsvanor som är de största miljöbovarna.
Men samma undersökning visar också att energiförbrukningen korrelerar med inkomsten. Ju högre inkomst man har desto mer energi
förbrukar man. Alltså ju rikare, desto miljöskadligare. Och detta gäller för både kvinnor och män.
Att de rika länderna är ansvariga för den allra största delen av miljöförstöringen i relation till de fattiga delarna av världen
är konstaterat. Likaså menar forskare att kvinnor lämnar mindre ekologiska fotspår än män, både i rika och fattiga länder.
Det förklaras med den traditionella arbetsfördelningen mellan könen samt att kvinnor förfogar över mindre resurser och helt
enkelt inte har möjlighet att upprätthålla en livsstil och ett konsumtionsmönster som män. I den traditionella kvinnorollen
finns helt enkelt inte plats för så mycket miljöbelastande praktiker.
Men i takt med att den traditionella arbetsdelningen förändras och kvinnors självständighet och inkomster ökar, anammar de
ett (nästan) lika ohållbart konsumtions- och livsstilsmönster som män. Ökad miljöbelastning verkar följa i jämställdhetens
spår.
’Empowerment’ genom konsumtion
Detta beror bl.a. på att den feministiska rörelsen inte har lyckats utmana de ekonomiska systemen och på allvar ifrågasätta konsumtionskulturen, menar professor Kate Soper som föreläste på konferensen Gendering climate and sustainability i Köpenhamn i mars 2009. Trots att rörelserna bakom kvinnors frigörelse och den sexuella emancipationen har avskaffat sociala förtryck, menar Soper att de har gjort lite för att utmana konsumtionsmodellen för ’det goda livet’.
- Frihet från hushållsarbetet och den patriarkala arbetsdelningen har inte – som många feminister hade hoppats att det skulle – lett till ett grönare och mer rättvist sätt att tänka kring mänskligt välstånd.
Soper menar att rörelserna i vissa avseenden till och med har stärkt konsumtionslivsstilens hegemoni.
- Konsumtionskulturen är tätt förknippad med frihet och demokrati, en koppling marknaden och den globala ekonomin är beroende av. För kvinnoemancipationens del har friheten kopplats ihop med ett ökat förtingligande och utbredningen av ’shopping center’-kulturen, säger hon.
I jämställdhetens namn ges kvinnor rätt att konsumera, rätt att vara rik, rätt att göra som män gör. Soper låter bl.a. bilder ur TV-serien ”Sex and the city” illustrera hur aspekter av den feministiska rörelsen har blivit en fråga om identitetspolitik och ”self styling”, istället för solidaritet.
- Marknaden har vunnit över kvinnors frigöring på sin sida med tredje vågens feminism och girl power.
Emancipationen och identitetspolitiken tillåter oss att skapa och iscensätta oss själv genom att konsumera. Vi konsumerar
oss fram till frihet och identitet.
Svårt att kritisera
Också den postmoderna vågen i feministisk teori får kritik för att i hög grad fira shoppingen istället för att kritisera dess följder.
- Feministiska kulturteoretiker på universiteten var ofta kritiska till den antydda nedvärderingen av kvinnor för att de sysslade
med shopping istället för finare former för kulturell aktivitet. Men teoretikerna tenderade på det stora hela att bemöta det
föraktet, inte genom att utmana själva sambandet mellan femininitet och konsumtion, men genom att istället betrakta kvinnors
shopping som en form för ”empowerment”, säger Soper.
För dem som inte vill fira shoppingen och hedonismen i jämställdhetens namn är det svårt att finna sig en ståndpunkt som inte
samtidigt är konservativ, puritansk eller essentialistisk. Ekofeministernas genomslagskraft har inte varit särskilt stor och
kritiken de framfört har kritiserats för att utgå ifrån att kvinnor, av naturen, skulle hysa en särskild omsorg om naturen,
vilket inte bara är problematiskt för sin essentialism men som samtidigt ger män signalen att det inte är lika viktigt att
de tar ansvar för miljön. En sådan ’tillbaka-till-naturen-etik’ för att låna Sopers uttryck, placerar ansvaret för att rädda
världen och miljön på kvinnors axlar. Och det är svårt att framföra en sådan kritik utan att det samtidigt uppfattas som att
det mest miljövänliga vore att kvinnor stannade kvar vid spisen.
Moralpanik av kommersialiserad kvinnokultur
Samtidigt kan kritiken av särskilt kvinnors tilltagande och hedonistiska konsumtion handla om att ta avstånd ifrån den förkastliga lyxen och fåfängan. Överdådighet och flärd skorrar illa för en lutheranskt och ekonomiskt lagd nordbo. Den konsumtion som verkar kunna kritiseras lättast av alla är följaktligen shoppingen. Man talar ju inte om att shoppa bilar, men däremot shoppar man kläder, skor, smink, inredningsartiklar och andra förbrukningsvaror. Det vill säga den slags konsumtion som i huvudsak kvinnor står för.
 |
| Den shoppande kvinnan får rollen som den ansvarslösa, självcentrerade, fåfänga och spektakulära konsumenten - som en modern Marie Antoinette. (c) 2007 Layout and Design Sony Pictures Home Entertainment. All Rights Reserved. |
Det är den shoppande kvinnan som får rollen som den ansvarslösa, självcentrerade, fåfänga och spektakulära konsumenten. En Marie Antoinette i modern tappning. Ur miljösynpunkt är det emellertid inte lika förkastligt att köpa en handväska för 60,000 kronor – vilket startade den s.k. ”väskdebatten” i svensk media våren 2007 – som att köpa en bil för samma summa. Däremot är det moraliskt förkastligt. Och kvinnors omoral tenderar att uppröra mer än mäns.
Alternativ hedonism
När det gäller lösningar på problemen med både mäns och kvinnors överkonsumtion i våra förmögna länder, vill Kate Soper utmana hela konsumtionslivsstilen och den ekonomiska logik den bygger på. Det är nämligen inte bara miljön som betalar priset för vår okontrollerade konsumtion, men också vi själva. Soper menar att dagens västerländska samhällen karaktäriseras av ett alltmer bekymrat förhållande till den okontrollerade konsumtionen. Hon tycker sig skönja en ökande otillfredsställdhet med de oönskade biprodukterna av konsumtionslivsstilen.
- Media rapporterar dagligen om detta nya missnöje där man är bekymrad över allt från stress, förorening, ohälsa, barnfetma, trafikstockningar, buller och oproportionerligt avfall till förlusten av konsten att leva, säger Soper.
Konsumtionslivsstilens effekter handlar också om att vara tvungen att jobba mer för att hålla levnadsstandarden uppe för att
sen inte hinna njuta av det vi konsumerar, vilket i sin tur gör tid till en bristvara vi också är beredda att betala för.
Det är inte på produktionsnivå eller genom arbetarklassrörelser som vi ska hoppas på en förändring den här gången. Lösningen
ligger i konsumtionen och i konsumenten. Nyliberala argument som ”konsumentens fria val” eller det motsatta kapitalistkritiska
”konsumentens fullständiga underordning under köptvånget” bör enligt Soper läggas till sidan. Ingen går fri från vare sig
köplusten eller köptvånget. Hon pekar istället på en väg där man tar utgångspunkt i den relativt autonoma eftertänksamhet
som nu visar sig bland folk i möte med konsumtionens negativa effekter för välmåendet. Hon sätter sitt hopp till ”den alternativa
hedonisten”, som inte bara känner sig hotad av miljöförstöringen, men som också ser konsumtionslivsstilen som olustig och
självförnekande. Den alternativa hedonisten söker njutningen man vinner på att eftersträva en livsstil med ett mindre habegär
och mindre jobbfokus. Teorin om en alternativ hedonism utgår ifrån att det är nya former för begär snarare än rädsla för en
ekologisk katastrof som sannolikt har störst inverkan på en utveckling mot mera hållbara former för konsumtion.
Enligt Soper är det möjligt att använda ”mer tid” som säljargument för att få in utvecklingen på ett annat spår. I det fallet
kanske den nordiska kvinnorörelsens gamla krav på 6-timmars arbetsdag kan dammas av igen.
Jennie Westlund är rådgivare på NIKK.
Första gången publicerad i NIKK magasin 2 2009 © NIKK
