Unga män tar ställning mot hedersförtryck

Farman Sediq kom till Sverige när han var 14 år. Han säger att han tidigt märkte att det var skillnad i hur han och hans systrar behandlades i familjen. Systrarna skulle inte göra några fysiska aktiviteter och Farman Sediq skulle bevaka att det inte hände något som var dåligt för dem eller deras familj.

- När vi flyttade till Sverige blev skillnaderna tydligare, säger Farman Sediq. Vi bodde i ett område med kurder. Men det fanns något där ute som var annorlunda. Det skulle inte vara så. Vi skulle fortsätta leva som vi gjort. Det konstiga var föräldrar som lät tjejer festa. De var dåliga föräldrar.

Det omgivande samhället upplevdes som skrämmande. Infödda svenskar hade ingen skam. Det hotfulla i det omgivande samhället förstärkte den egna identiteten och kulturen.

- Jag kom till Bergsjön i Göteborg. De enda svenskarna jag träffade var poliser, socialarbetare och utslagna svenskar som alkoholister och narkomaner. Vi läste om mord och våldtäkter och såg fulla svenska ungdomar på helgerna. Så ville vi inte bli.

- Man tänker att så är det i Sverige och glömmer att det finns svenska familjer som är oroliga för sina barn och vill ta hand om dem.

Omanlig och hallick

Att bevaka sina systrar var därmed en självklarhet för Farman Sediq och förstärktes i umgänget med vännerna. De informerade varandra om hur systrarna betedde sig och tyckte att det var konstigt om de inte reagerade. Farman Sediq berättar om en episod då någon hade sett en väns syster umgås med några killar som rökte. När vännen fick veta det reagerade han inte på rätt sätt. Han sa bara att han litade på sin syster. Det ledde till att han mobbades i flera månader av 25-30 killar däribland Farman Sediq. Efter att killen blev inlåst på toaletten och slagen bytte han skola.

Farman Sediq. Foto: Bosse Parbring

- Han hade sålt ut sin heder och blev kallad för omanlig och hallick, säger Farman Sediq. Systern blev samtidigt stämplad som lösaktig.

Rädslan för vad kompisarna ska säga gjorde att Farman Sediq nästan höll på att få sin ena syster gift mot sin vilja. Han skulle låna hennes mobiltelefon och upptäckte att hon hade fått ett meddelande från en kille. Han konfronterade henne med det och hon sa att det bara var en vän.

- Vi hade pratat i familjen om att det var OK att ha manliga vänner i skolan och på arbetet, men inte privat. Vi trodde inte på att det bara var en kompis. Något sådant fanns inte i vårt hemland.

Föräldrarna blev upprörda och var nära att arrangera ett äktenskap för systern i syfte att stoppa den påstådda romansen. Men till slut bestämde de sig för att ge dottern en chans till. Senare var Farman Sediq själv förälskad i en tjej men var tvungen att bryta relationen eftersom hennes familj ansåg att han var fel kille för henne. I samband med dessa händelser träffade han Arhe Hamednaca som hade startat upp Sharaf hjältar och som talade om demokrati i hemmet, heder och sexualitet.

- Jag hade då inga tankar om att detta var fel, berättar Farman Sediq. Jag var helt tyst första gången jag träffade Arhe. Det var en massa tankar som snurrade runt i mitt huvud. Vem blir jag? Vad säger folk? Men efter ett tag insåg jag att det är tjejer som bestämmer om de vill dricka eller ha sex. Det är deras liv.

Mordet på Fadime

Farman Sediq drogs in i Sharaf hjältar och arbetar nu som projektledare. Sharaf är arabiska och betyder heder. Tanken är att vända på begreppet heder som ofta uppfattas negativt och ge det ett nytt innehåll. Men det började egentligen med en verksamhet riktad mot tjejer som utsätts för hedersförtryck.

Uppsala stadsteater satte för tio år sedan upp pjäsen Elektra som diskuterade hederskultur. Utifrån den satte några tjejer upp en ny pjäs kallad Elektras systrar. I pjäsen fanns bland annat Fadime Sahindal med. De reste runt bland skolor och spelade pjäsen. Många tjejer kände igen sig och efterfrågade stödet. Ungdomshuset Fryshuset i Stockholm startade då Elektra som en stödverksamhet.

2002 mördades Fadime Sahindal av sin pappa som inte ville att hon skulle leva med en svensk man. Arhe Hamednaca kände henne genom att de var engagerade i samma politiska parti. Han kände att han måste agera. Även om stödverksamhet är viktigt för tjejer, så räcker det inte. Man måste också börja arbeta med männens attityder.

Arhe Hamednaca. Foto: Bosse Parbring

- Vi män är också offer, säger Arhe Hamednaca. Vi föds inte med patriarkaliskt tänkande, vi formas till det. Vi tvingas kontrollera och förtrycka – ja, till slut bli mördare. Om killar formas på det sättet kan de också befrias. Om vi formar unga killar som är framtidens män, om de anammar mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, då är framtiden räddad.

- Killarna fungerar som ombud för de äldre männen genom att de bevakar sina systrar, säger Arhe Hamednaca. Killarna är själva offer och förtryckta av de äldre männen.

Arhe Hamednaca gjorde en del trevande försök att få tag på killar som ville diskutera med honom. Efter att han fått deras förtroende skapade han en grupp som blev grunden för Sharaf hjältar. Nu finns Sharaf hjältar i Stockholm, Göteborg och Malmö och också i andra länder. 2008 startades också Sharaf hjältinnor där tjejer utbildas på liknande sätt. Ofta besöker de utbildade tjejerna och killarna skolor tillsammans och når därmed fler ungdomar.

En grupp startas ofta efter ett besök på en skola. När ungdomarna har kommit genom första fasen kvarstår en grupp som vill utbilda sig vidare. Hela processen tar ungefär ett halvår.

Skapar förebilder

- Vi pratar inte om hederskultur först, säger Arhe Hamednaca. Många ungdomar mår inte bra. Därför pratar vi om hur det går i skolan, hur de ser på framtiden och hur de ser på frihet. Vi kan då komma in på deras eget liv och hur de ser på sina systrar. Vi kommer in på kulturella frågor. Vad säger religionen? Vad är demokrati? Ofta när man pratar om demokrati handlar det bara om elitnivå, inte om vardagsdemokrati. Vi kommer in på hur killarna behandlar tjejer.

Denna första fas håller på ett par månader. De som sedan vill höra till Sharaf hjältar går en utbildning på ytterligare ett par månader med målet att de ska förstå vad patriarkalism och hederskultur är. De utbildas i demokrati, mänskliga rättigheter, könsroller, HBT och mödomshinna. De utbildas också i retorik eftersom de sedan ska kunna gå ut och argumentera och kommunicera med andra ungdomar.

- Vi skapar goda förebilder, säger Arhe Hamednaca. Jag kan inte stå framför ungdomar. Men ungdomarna har ett eget språk som går fram.

Utbildningen avslutas med att integrations- och jämställdhetsministern delar ut diplom till ungdomarna. På så sätt får de ett erkännande från den regering och det samhälle som många av ungdomarna tidigare tagit avstånd från. Drygt 100 killar och tjejer har hittills blivit diplomerade.

- Vilken känsla och vilket lyft det är, säger Arhe Hamednaca. De har aldrig träffat en lokal politiker och så säger ministern till dem att det är viktiga.

Omvärdera kvinnosyn

Att gå genom utbildningen är en omvälvande process för många, berättar Farman Sediq. Man blir tvungen att omvärdera mycket som varit självklart tidigare. När man pratar om demokrati i hemmet, heder och sexualitet kommer det mycket nära ens eget liv.

- Vi satsar på att ha kvalitet i arbetet, säger Farman Sediq. Vi vill inte utbilda för många utan vill tag i de djupa värderingarna. Det handlar om att erkänna för sig själv att jag har problem i hur jag tänker och hur jag ska praktisera det.

Han berättar själv hur han och hans vänner såg på tjejer innan han kom med i Sharaf hjältar. De var tillsammans med svenska tjejer, festade och hade sex. Men tjejerna sågs bara som tillfälliga förhållanden.

- Även om vi gillade tjejerna var de otänkbara att gifta sig med. Tjejer vi gifter oss med ska vara fina tjejer, oskulder och skötsamma.

- Jag upptäckte tidigt att killarna hade en kvinnosyn som sa att svenska tjejer var horor, säger Arhe Hamednaca. Man kan göra vad som helst med dem. De har ingen skam. Jag ville arbeta med den synen.

- Det första när man kommer i kontakt med Sharaf hjältar handlar om att se hur jag som kille skulle uppleva att bli behandlad på det sättet, säger Farman Sediq. Att sätta sig in tjejens perspektiv. Därifrån börjar vi arbeta med värderingar och den kunskap som finns. Vi utbildar oss i demokrati och mänskliga rättigheter. Från början var det nästan kinesiska för mig. Jag kommer från en kultur där det saknas något på grund av krig och andra saker. Men jag blir inte svensk för det.

Vill inte bli svensk

Just att bli svensk är något som en del ungdomar med minoritetsbakgrund är rädda för. De som är engagerade i Elektra och Sharaf hjältar kritiseras också ibland för att ta ifrån ungdomarnas deras kultur.

- De universella mänskliga rättigheterna är inte svenska, säger Arhe Hamednaca. De är mänskliga rättigheter. Man talar om kulturkrockar, men det är fel. Vi upptäcker att det inte är din eller min kultur. En del säger att det inte vill bli svensk. Men de mänskliga rättigheterna kommer från FN. De är allas.

- Jag brukar säga till ungdomar som är rädda för att bli svenska att det behöver de inte bli, säger Farman Sediq. Man kan finslipa sin kultur. Att vi inte hade mänskliga rättighetr i våra ursprungsländer är inte våra föräldrars fel. Jag har en möjlighet att inte uppfostra mina barn på samma sätt, men ändå lära dem de traditioner som jag är en del av. Man kan på så sätt bli stolt över sin kultur.

- Jag är uppväxt med att kulturen inte ändras, kultur är något man ärver. Men jag har lärt mig att kultur är något man gör och skapar. Man tar lite av varje och skapar en identitet. Jag är stolt över att jag är kurd från Irak, men jag är också stolt över att jag står för mänskliga rättigheter. Det har blivit en del av min identitet. Många av killarna som har gått genom Sharaf hjältar säger att de nu vet vilka de är. De känner sig inte längre som offer.

- När ungdomarna har fått diplom av ministern bedriver de dialog varje dag med vänner och släktingar, säger Arhe Hamednaca. De sprider sina tankar och de blir kritiserade. De behöver egentligen inte samla ungdomar för att bedriva sitt arbete.

Integrering – inte assimilering

Ungdomarna fortbildas också i ledarskap och hur samhället fungerar. Sharaf hjältar fungerar därmed som en ledarskapsutbildning men också integrerande genom att ungdomarna känner sig bekräftade, behövda och erkända av samhället och ytterst regeringen.

- Det blir en energi kring att man räddar hela tiden, säger Farman Sediq. Det blir en tro på att förändring är möjlig.

Att Sharaf hjältars metoder kan fungera integrerande skriver Therese Biller om i en uppsats i pedagogik vid Växjö universitet. Hon menar att styrkan i Sharaf hjältar ligger i att det inte finns en önskan och en press om att assimileras, utan att samtalsgrupperna istället fungerar frigörande för ungdomarna. Ungdomarna möts med förståelse, utvecklas och ges makt att själva forma sina liv och sina relationer. Genom att de ges ett värde och ett erkännande av samhället blir de integrerade.

- Ungdomarna hatade tidigare det svenska samhället, säger Arhe Hamednaca. När de utbildas i demokrati och mänskliga rättigheter kommer de in i samhällets värderingar och blir delaktiga. De bygger ett samhälle. De jobbar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Dödshot

Samtidigt möter både ungdomar och anställda motstånd från de sammanhang de kommer från. Många möter hot. Arhe Hamednaca fick sitt första dödshot 2004.

- Jag har funderat på hur länge jag får leva. De som hotar tänker att jag förstör deras barn och att barnen ska överge sin kultur. Men det har blivit svårare för dem som hotar eftersom vi har blivit många nu. Hela samhället är mer vaket nu jämfört med för några år sedan.

När Arhe Hamednaca och andra lyfte fram hedersproblematiken möttes de av kritik från många om att problemet överdrevs. Men nu tycker han att debatten har förändrats.

- Det har funnits en politisk korrekthet som sagt att vi inte ska prata om detta. Felet var att man pekade ut kurder och muslimer. Alla religioner har denna problematik.

Arhe Hamednaca och Farman Sediq betonar också att även etniskt svenska tjejer och killar behandlas olika när det gäller kön och sexualitet. Under våren 2010 avslöjades i svensk TV att ryktesspridningen i ett litet samhälle pekade ut två våldtagna tjejer som lösaktiga och lögnare medan killen som dömts i domstol för våldtäkten hyllades och sågs som den som talade sanning.

-  Kvinnan blir alltid den som får ta den dubbla smällen, säger Farman Sediq.

Läs mer: www.fryshuset.se/elektra