Män och jämställdhet

För att uppnå jämställdhet måste män engagera sig i arbetet och föreställningar om manlighet utmanas. I de nordiska länderna är politikområdet ”män och jämställdhet” prioriterat och ett antal satsningar görs. Initiativen sträcker sig från mäns våld till föräldraskap och förändring av mansrollen.

Reformer för jämställdhet i Norden har ofta fokuserat på kvinnors situation. De har varit inriktade på att utjämna den orättvisa fördelningen av makt och resurser mellan könen. Förändringen har drivits på av kvinnorörelserna, som varit betydelsefulla i kampen för att kvinnor ska få samma rättigheter och möjligheter som män. Men för att uppnå målet om jämställdhet behöver män ta större ansvar och inkluderas i jämställdhetsarbetet. Föreställningar kring kön som drabbar och begränsar kvinnor påverkar även män. Begränsande normer för maskulinitet får konsekvenser för mäns roller och villkor. Män är överrepresenterade i samhällets topp, men också när det gäller exempelvis självmord, missbruk, våldsutövning och kriminalitet. Förändrade mansnormer skulle få positiva effekter, både för samhället i stort och för män.

Dessa frågor – som gäller män och jämställdhet – är idag centrala i den nordiska jämställdhetspolitiken. Inom området finns några frågor som är särskilt prioriterade; det handlar exempelvis om att sätta stopp för mäns våldsutövande och våldsutsatthet, hitta vägar för män att balansera arbete och familj och om att utmana destruktiva maskulinitetsnormer.

Kunskapsområdets framväxt i Norden

Norden brukar lyftas fram som en stark region när det gäller jämställdhet och jämställdhetspolitik. För att utveckla dessa fält har forskning i länderna varit central, och maskulinitetsforskning har bidragit till kunskapsområdet på olika sätt. Till skillnad från den forskning om män, som närmast varit ett paradigm inom samhällsvetenskaplig forskning, utgör maskulinitetsforskningen en relativt ny företeelse.

Under 1970-talet utvecklades detta fält internationellt, bilden av manlighet problematiseras och nyanseras. Inspirerade av Simone de Beauvoirs tes ”man föds inte till kvinna, man blir det” började maskulinitetsforskare ställa sig frågan om och hur manligheten konstrueras socialt och kulturellt. I Norden har maskulinitetsforskningen till stor del utvecklats i nära samarbete mellan nationella och nordiska nätverk av aktivister, forskare och politiker. Den gemensamma utgångspunkten har varit den nordiska välfärdsstaten, där familjepolitik som främjar jämställdhet varit en central fråga. Ett återkommande tema i forskningen har varit faderskapet, som hänger ihop med ländernas strävan att öka fädernas nyttjande av föräldraförsäkringen.

Skillnader mellan länderna

Även om det finns likheter, så skiljer sig också länderna åt när det gäller forskning och framväxt av området män och jämställdhet. Danmark var tidigast på banan med maskulinitetsforskning i Norden. Embryon till forskningen föddes redan på 1920-talet genom examensarbeten som behandlade homosexualitet och manlighet. På senare tid har forskningen vitaliserats med ett flertal studier kring exempelvis etnicitet, social utsatthet och pojkars underprestation i skolan.

Den norska maskulinitetsforskningen har varit mycket viktig för utvecklingen av det nordiska fältet, med ett stort antal publikationer och undersökningar. Både i Norge och i Sverige har tematikerna växt fram i samklang med välfärdsstatens behov och familjepolitiska reformer. Fram till 2010-talet har studierna i Sverige till stor del handlat om exempelvis mäns ansvar i och för hemmet, skilda mäns föräldraskap och pappapolitikens utveckling. De senaste åren har integreringen med genusforskningen blivit allt tydligare både i Sverige och Norge.

I Finland har frågor kring våld och marginalisering fått större uppmärksamhet i forskningen än i de andra nordiska länderna. Att Finland också har en högre frekvens av interpersonellt våld än övriga nordiska länder skulle kunna vara en möjlig förklaring till det, även om kopplingen är betydligt mer komplex än så. Studier av män som har problem med exempelvis alkohol och isolering har varit vanligt förekommande inom området.

Även om den isländska forskningen på området inte varit så extensiv framhålls den som mycket viktig. Ett framträdande tema är faderskap och föräldraledighet och Island har också genomfört de mest progressiva politiska reformerna inom just detta område.

Centralt tema i jämställdhetspolitiken

Att stärka kvinnors ekonomiska självständighet har varit en aktuell fråga i de nordiska länderna under hela 1900-talet. Under de senare decennierna har jämställdhetspolitiken i hög grad varit inriktad på att få in kvinnorna på arbetsmarknaden, och därmed skapa lösningar för familjelivet. Genom detta arbete med att skapa en tvåförsörjarmodell i de nordiska länderna blev det också ökat fokus på männen. Under 1990-talet började det pratas mer om männens roll i jämställdhetsarbetet i alla nordiska länder. I Danmark, Island, Norge och Finland tillsattes särskilda manskommittéer, i Sverige tillsattes tjänster med ansvar för mansfrågorna. Lagarna i familjepolitiken ändrades för att se till barnens rätt att bli omhändertagna av båda sina föräldrar. Ytterligare en del av arbetet var reformer för att öka fädernas andel av föräldraledigheten, vilka varit de största jämställdhetspolitiska åtgärderna som riktats mot män i de nordiska länderna.

Från 2000-talet och framåt har området män och jämställdhet vuxit och blivit allt mer framträdande i politiken. Flera länder har gjort satsningar på att rekrytera fler män till omsorgsyrken, där Norges arbete för att öka andelen män i förskolorna varit mest framgångsrikt.  Pojkars risk för marginalisering i utbildningssystemet har utgjort en annan central frågeställning. Idag behandlar samtliga länder i varierande grad området ”män och jämställdhet” i de nationella jämställdhetspolitiska målen, och har utnämnt kommittéer eller arbetsgrupper som tagit grepp om ämnet.

Mäns våld i fokus

Preventivt arbete för att förebygga mäns våld är en dimension i detta arbete. Samtliga nordiska länder har etablerade verksamheter, ofta krisjourer, som arbetar med att hjälpa män som använder våld mot personer i sin närhet att förändra sitt beteende. Verksamheterna utgår ofta från den norska modellen Alternativ til Vold som fokuserar på psykiatrisk behandling av våldsförövare.

Att ifrågasätta och utmana normer kring maskulinitet och machokultur är ett återkommande tema i satsningarna. Flera av dessa initiativ innebär att synliggöra både överenskomna och uttalade, respektive osynliga och underförstådda föreställningar och förväntningar på kön. Många har just pojkar och unga män i fokus – för att bryta mönster i tid. Det kan exempelvis handla om att lära sig normkritiska tankesätt eller att förebygga ungas utsatthet för våld. Initiativen bedrivs både inom myndigheter och organisationer. Vissa är engångssatsningar och andra mer långsiktiga. I Sverige och Norge finns större ideella organisationer med statligt stöd som arbetar praktiskt med frågorna: Reform – ressurssenter for menn och MÄN (tidigare Män för jämställdhet).

Faderskap och mäns delaktighet

I Norden är det även vanligt med initiativ som syftar till att stärka jämställdhetsarbetets inriktning mot män, liksom att jämställdhet i högre grad ska vara en fråga som engagerar män. Detta arbete har till stor del fokuserat på frågan om föräldraledighet. Centrala frågeställningar är hur förändringar i föräldraförsäkringen, till exempel att avsätta specifika månader för varje förälder, påverkar mäns uttag av föräldraledighet och hur pappors uttag av föräldraledigheten ser ut i de nordiska länderna. Kartläggningar och statistiska jämförelser är vanligt förekommande initiativ. Det mer kvalitativa arbetet inriktar sig på att få män att ta ut större del av föräldraförsäkringen när de får barn.

Utmaningar

Synen på män kan ibland bli ensidig och onyanserad när man talar om jämställdhetsfrågor. Ett problem inom fältet ”män och jämställdhet” är att pojkar och män ofta beskrivs som en homogen grupp. Genom att prata om gruppen på det sättet negligeras de stora skillnader mellan mäns villkor som finns i samhället. Risken blir att exempelvis hbtq-personer, män med funktionsvariation, äldre män och rasifierade män osynliggörs. Detta påverkar insatserna och minskar möjligheten att nå jämställdhet. Arbetet mot mäns våld är ett exempel på område där intersektionella perspektiv ofta saknas och män och kvinnor ses som homogena grupper. Det kan innebära att faktorer som ålder, där ekonomiskt beroende kan vara en viktig faktor bland äldre kvinnor inte framkommer eller att våld i samkönade relationer osynliggörs.

En annan risk är att satsningar som vänder sig till män som ”särskild grupp” kan reproducera föreställningar om könsskillnader snarare än utmana dem. Enligt forskning är det därför viktigt att ifrågasätta och arbeta mot normer kopplade till genus och kön – först då finns möjlighet att uppnå en förändrad mansroll.

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet