Stora utmaningar för Grönlands nya jämställdhetsminister

Grönland har fått en ny jämställdhetsminister efter vårens val, och frågorna har bytt departement. Jämställdhetsfrågorna har dock inte dominerat valdebatten, trots stora behov på området.

Styret på Grönland är fortfarande rött efter nyvalet den 24 april. De två största politiska partierna, socialdemokratiska Siumut och vänsterpartiet IA (Inuit Atagatigiit) gick båda tillbaka, men har fortfarande stöd av 52,7 procent av väljarna, enligt Utrikesmagasinet. Den nya jämställdhetsministern heter Doris J. Jensen (Siumut). Hon är ansvarig för departementet för forskning och hälsa dit jämställdhetsfrågorna flyttats.

Inge Olsvig Brandt är förbundssekreterare för Grönlands ligestillningsråd, som arbetar rådgivande och upplysande med jämställdhetsfrågor. Hon menar att det är svårt att säga exakt vad valet av den nya ministern och departementsflytten innebär för jämställdhetspolitiken.

– Efter valet hittade vi först inte vilket departement som hade hand om frågorna. Vi på likestillningsrådet har inte träffat den nya ministern ännu och vet därför inte vilka frågor hon kommer att driva, säger hon.

Självständighet och fiske överst på agendan

Bakgrunden till nyvalet var en tvist om fiskekvoter – en fråga som också dominerade valrörelsen på Grönland. Konflikten handlade om huruvida fiskekvoter fortsatt skall koncentreras till effektiva stortrålare eller fördelas med större hänsyn till lokala fiskare i småbåtar i de små samhällena längs kusten. En större fråga som fanns i bakgrunden var förväntningen om full självständighet från Danmark. Debatten om jämställdhet var inte lika het.

– Däremot har partierna pratat en del om likabehandling. De senaste tio åren har vi på Grönland pratat om resterna av kolonialismen, om dansk påverkan av vår kultur, vårt språk och vår politik. När politikerna på Grönland pratar om dessa frågor är mitt intryck att frågor om jämlikhet och jämställdhet blandas samman, säger Olsvig Brandt.

Könsroller behöver utmanas för förändring

En konkret jämställdhetsfråga som ändå togs upp under valrörelsen var pappaledigheten. Idag har kvinnor på Grönland rätt till 17 veckors föräldraledighet medan männen har rätt till tre veckor. Det finns ingen möjlighet att dela på veckorna som i andra nordiska länder.

– Alla politiska partier är eniga om att detta måste förändras. De säger att de arbetar med en ny lag, vilket verkligen behövs, konstaterar Olsvig Brandt.

Det utbredda könsrelaterade våldet på Grönland är en annan utmaning för politikerna. I valrörelsen pratades det om att upprätta kriscentrum för män, men enligt Olsvig Brandt var det mest röstfiske.

– Så pratas det i valtider, men jag tycker inte att mäns våld får fullt erkännande i politiken. Det borde satsas mycket mer på förebyggande arbete. Våldet mot kvinnor är en nationell katastrof som man inte ser nog allvarligt på.

Enligt Inge Olsvig Brandt behövs det mer diskussion om könsrollerna, och inte minst mansrollen, på Grönland. Idag präglas samhället av en könssegregerad arbetsmarknad där männen tjänar mer än kvinnor, samtidigt som kvinnorna tar mer omsorgsansvar. Statistiken visar att det är en majoritet kvinnor inom högre utbildning i Grönland. Talen visar också att självmord, våldsutövning, kriminalitet och hemlöshet är vanligare bland män. Under tidigare jämställdhetsminister Martha Lund Olsen togs ett initiativ till mansgrupper som fått positiva effekter.

– Det är en manlig representant från ligestillningsrådet som rest runt i mindre samhällen längs hela kusten och startat mansgrupper där sådana här frågor diskuteras, säger Olsvig Brandt.

Hon menar att just Grönlands storlek och infrastruktur är en utmaning när det gäller jämställdhetsarbete. Landet är till ytan större än fyra Sverige, men har endast en befolkning på drygt 56 000 invånare utspridda längs kusterna.

– Vad vi gör i Nuuk är en sak, men hur ser det ut i de verkliga glesbygdsområdena? För oss är det viktigt att på allvar förändra sättet människor tänker på när det gäller könsroller och jämställdhet.

Ny lagstiftning efterlyses

Idag finns varken likabehandlingslag eller diskrimineringslag på Grönland och ingen instans där medborgare kan anmäla diskriminering på grund av exempelvis etnicitet. Däremot finns en barnombudsman och en handikappombudsman som har vissa befogenheter inom sina områden. Det finns även ett rådgivande organ för mänskliga rättigheter, men varken det eller ligestillningsrådet kan ta hand om anmälningar eller driva ärenden.

– Vi behöver verkligen en lag om likabehandling och lagstiftning mot diskriminering. Under 2018 kommer vi tillsammans med de andra organen driva detta och sätta igång ett lobbyarbete mot politikerna, säger Olsvig Brandt.

Hon menar att det behövs en bred informationssatsning om likabehandling, likvärdighet och jämställdhet i det grönländska samhället.

– Vi behöver få in i begreppen i det grönländska språket och förtydliga vad orden betyder. Att det handlar om att vi människor är lika mycket värda oavsett om vi är grönländare eller dansk, kvinna eller man, talar grönländska eller danska, säger hon.

Enligt Inge Olsvig Brandt är relationen mellan grönländare och danskar en rättvisefråga som ligger närmare invånarna än jämställdhetsfrågan. Kunskapen är inte lika stor när det gäller den senare.

– Vi har bara arbetat med jämställdhetsfrågor i 17 år på Grönland. Jämfört med de nordiska länderna ligger vi ungefär 20-30 år efter. Vårt arbete handlar mycket om att medvetandegöra – att få människor att verkligen förstå innebörden av jämställdhet.

 

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet