”Vi måste skapa ett samhälle där kvinnors klädsel inte spelar någon roll”

Frågan om att begränsa kvinnors användning av slöja debatteras just nu på flera håll i Norden. I Danmark är den offentliga tonen hätsk. I Sverige vittnar många kvinnor om påhopp och trakasserier. NIKK pratade med en kvinna från varje nordiskt land om attityderna till slöjan, och vilka förändringar som krävs för att kunna bära slöja obehindrat.

I Frankrike, Belgien och Nederländerna finns lagar som förbjuder heltäckande slöja. Även i Norden står frågan om huvudduken på den politiska agendan. I både Danmark och i Norge diskuteras slöjförbud i skolorna. I Sverige har Skolverket slagit fast att skolor kan förbjuda elever att bära heltäckande slöja i vissa situationer.

Samtidigt syns fler beslöjade kvinnor i media och populärkultur. I den senaste säsongen av den hyllade norska tv-serien ”Skam” är Sana, som bär hijabi, i fokus. På New York fashion week presenterade den indonesiska designern Anniesa Hasibuan sin kollektion ”hijabis” och i Sverige har pjäsen ”Svenska hijabis” turnerat runt i landet och tagit upp stereotyper mot svenska kvinnor.
Vilka konsekvenser får den pågående debatten för kvinnor i Norden?  I NIKK:s enkät har en person från respektive land svarat på tre frågor:

1. Hur upplever du attityden mot kvinnor i slöja i ditt land?
2. Har inställningen förändrats över tid?
3. Vad behövs det för samhälleliga förändringar för att kunna bära slöja obehindrat?

 

Natasha Al-Hariri, jurist som arbetar med integrationsfrågor, Danmark. 
1. Det är svårt att ge en allmän beskrivning av attityden, eftersom det är ett plagg som alla har en åsikt om i Danmark. Våra politiker, och särskilt regeringen, har en väldigt hård ton mot beslöjade kvinnor. En politiker från Venstre, ett danskt liberalt parti, var exempelvis med i en tv-show och sa att han helt förstår om ett företag inte vill anställa kvinnor med hijabi. Därmed uppmuntrade han mer eller mindre diskriminering. Det är verkligen hemskt, eftersom vi redan har problem med hatbrott och rasism. Situationen blir ofta värre direkt efter olika attacker i väst, som utförs av sjuka människor med koppling till ISIS. Som beslöjad är jag oerhört medveten när jag rör mig på offentliga platser, särskilt just efter sådana attacker. Å andra sidan, gör det mig glad att se fler kvinnor i hijabi i mainstreammedia och reklam. Det visar en utveckling där beslöjade kvinnor börjar ses som människor framförallt.

2. Både ja och nej. Jag har utmanat den offentliga berättelsen om hijabis i över tio år, och ibland känns det som om att det inte hänt någonting. Idag diskuteras det fortfarande i Danmark om beslöjade kvinnor bör tillåtas ha samma jobb som alla andra! För tio år sedan beskrevs kvinnor i hijabis som förtryckta, underordnade, inte utbildade och knappt dansktalande. Det fanns inga nyanser alls. Idag ser vi att muslimska kvinnor i allmänhet porträtteras mer varierat, och inte bara i förhållande till sin slöja.

3. Det krävs samma samhällsförändring som vi behöver för att stoppa alla typer av hatbrott mot samtliga minoritetsgrupper. Vi är alla människor och har lika rätt att vara här – och bör behandlas därefter. Det är min vision för hur världen bör se ut.

 

Derya Ozdilek, lärare med engagemang i mångkulturellt arbete, Island
1. Jag är från Danmark och har bara bott på Island i fyra år. Här är vi bara runt 30 kvinnor som bär slöja till vardags.  Islänningar har inte en negativ syn på slöjan. Snarare är de intresserade av varför vi bär den.
Visst, det händer mycket hemskt i världen just nu och islamofobin är utbredd. Men vi märker inte av den i vårt vardagsliv här på Island. Om människor börjar fråga mig om slöjan eller hur det är att vara muslimsk kvinna så bjuder jag dem alltid på kaffe och berättar min historia. Då kan de förstå skillnaden mellan bilden som ges i medierna och hur det är i riktiga livet. Jag är väldigt öppen och delar gärna med mig, och det vet folk. Det här är även mitt svar på fråga två och tre.

 

Bilan Osman, journalist och debattör, Sverige
1. Det finns en historisk kontinuitet att se slöjan som något främmande och förtryckande. Den attityden finns även i Sverige och påverkar hur beslöjade kvinnor blir bemötta. Det är vanligt att människor ropar glåpord, men även att kvinnor blir utsatta för fysiskt våld. Ofta sker det i kollektivtrafiken. Det kan exempelvis vara män som tar tag i slöjan och försöker slita av den. Det här blir inte bättre av att vi har en debatt där slöjan lyfts som en symbol för muslimska mäns förtryck. Debatten om slöjan präglas av okunnighet och förenklingar. I Sverige finns det politiska partier som på lokal nivå argumenterar att förbjuda slöja för att den är kopplad till hedersförtryck. Det stämmer inte. Debatten blir lätt väldigt populistisk.

2. Hur slöjan diskuteras offentligt tror jag har påverkat situationen i Sverige på senare tid. I sin valkampanj år 2010 lät Sverigedemokraterna kvinnor i burka förkroppsliga allt som är dåligt med invandringen. Sådana kampanjer och enkelspårig debatt om slöjan förvärrar situationen. Människor kan använda det för att bekräfta sina fördomar och rättfärdiga attacker mot muslimer.

3. Jag tänker framförallt att vi i grunden behöver få till en attitydförändring. Synen på slöjan hänger ihop med flera saker. Däribland att folk inte alls vet varför kvinnor bär slöja. Vilket det egentligen inte finns några ursäkter till i detta informationssamhälle: googla, läs på!  Men precis som i arbetet mot alla olika former av rasism behöver man ta avstamp vid värdegrundsarbete på skolor och arbetsplatser. Attityder tror jag också kan förändras i takt med att fler kvinnor i slöja tillåts synas vid alla olika delar av vårt samhälle. Det är i mötet med andra som våra fördomar får det svårare. Det behövs därmed också fler beslöjade kvinnor i offentligheten, som nyhetsankare i TV. Det normaliserar och förändrar förhoppningsvis folks attityder.

 

Sumaya Jirde Ali, debattör, Norge 
1. Jag känner mig klämd mellan två olika världar när det kommer till folks reaktioner. Jag är väldigt aktiv på Facebook. I kommentarsfälten är det en mycket hätsk attityd. Folk tar upp min religion och blandar in slöjan oavsett vad debatten handlar om. Om jag skriver ”jag gillar morötter” blir kommentaren ”du kan inte gilla morötter förrän du har tagit av dig det där jävla bandaget på huvudet”. De vill ha förbud, kallar mig hjärntvättad, indoktrinerad och naiv. Sedan finns verkligheten, utanför nätet, som är annorlunda. Jag är en väldigt tillmötesgående person och har inget problem med att nå ut till folk. Bara en enda gång har jag blivit konfronterad av en hätsk person. De allra flesta norrmän är goda människor som behandlar dig med respekt när de snart inser att du inte är så annorlunda. De bryr sig inte vad jag har på huvudet utan vad jag har i huvudet. Den stora skillnaden mellan attityderna på nätet och i verkligheten kan vara jobbigt att förhålla sig till.

2. Jag tycker att det är mer socialt accepterat att förbjuda det man inte gillar nuförtiden. Det är otroligt olyckligt. Förra året var det två kvinnor som förbjöds att bära hijabi på det vårdhem där de arbetade. Ingen av de boende hade några inga invändningar, men beslutet motiverades med att de gamlas hemmiljö måste vara ”säker”. Vad betyder ens det?

Debatten om hijabi är evig, som så många andra debatter, men när bland annat Europakonventionen legitimerar förbud och diskriminering genom att ge arbetsgivare rätt att neka arbetstagare att bära hijabi, så vi kan inte låtsas att allt är som det var förr.

Jag skulle inte säga att mitt liv har blivit svårare. Jag är en frispråkig person som inte tar någon skit. Jag är fullt medveten om mina rättigheter och om någon bryter mot eller överträder någon av dem, då får de höra det. Men jag tänker på alla mina muslimska vänner som är pressade att inte bära hijabi längre, på grund av den sociala kontrollen som finns i samhället när det gäller hijabi. Det räcker inte längre att bli integrerad, du måste assimileras, alltså ta av dig din hijabi. Det irriterar mig gränslöst mycket.

Jag har muslimska vänner som inte vill bära hijabi längre, eftersom de trakasserier som väntade var för mycket. Jag känner tjejer som blivit öppet attackerade, tjejer som har hotats, på grund av att de burit hijabi. Det finns många skräckhistorier, och vi hör fler och fler för varje dag som går.

3. Kunskap är som regel nyckeln till det mesta. Och öppenhet. Du kan inte förbjuda allt som du inte gillar. Du kan inte undvika det som är annorlunda. Isolerar du dig med likasinnade så kommer du aldrig uppnå den intellektuella utvecklingen som ditt sinne längtar efter. Jag menar att det är i möten med kontrasterna som vi utvecklar oss till en bättre version av oss själva, så prata och ställ frågor. Var kritisk men saklig. Och till tjejer med hijabi: när folk möter dig med öppenhet, nyfikenhet och vill lära sig om slöjan/religionen – bli inte förnärmad över att de inte klarar att uttrycka sig rätt eller ställer frågar om saker alla borde veta. Var istället öppensinnad och hövlig. Spräck fördomarna istället för att bekräfta dem.

 

Maryan Abdulkarim, frilansjournalist och debattör, Finland 
1. Finland har precis som andra europeiska länder problem med islamofobi. Ett utryck för detta är slöjdebatten. Jag tycker det är intressant med människor som argumenterar för att slöjan är en symbol på muslimska mäns förtyck och därmed utger sig för att värna om jämställdhet för beslöjade kvinnor. Samma människor skulle nämligen aldrig försvara mänskliga rättigheter för beslöjade kvinnor i något annat sammanhang. Men eftersom slöjan är något som avviker från västerländsk kultur hamnar fokus där. Jag menar att slöjdebatten tar utrymme från andra, viktigare frågor. I Finland kan jag i offentliga sammanhang bli väldigt kritiserad för att jag som feminist bär slöja, ofta vill kritikerna inte förstå mitt perspektiv.

2. I början av 90-talet kunde de stora finska dagstidningarna publicera rasistiska skämtteckningar med beslöjade kvinnor utan att möta någon kritik. Idag är det inte möjligt. Den finska antirasistiska feministiska rörelsen är starkare än någonsin, och den säger ifrån. I senaste valet fick vårt feministiska parti för första gången en plats i Helsingfors kommunfullmäktige, samtidigt tappade det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna många platser. Jag tror att framgången för dessa krafter nått sin höjdpunkt.

3. Vi måste skapa ett samhälle där det inte spelar någon roll hur kvinnor klär sig. Första steget är att krossa patriarkatet. Idag är debatten väldigt motsägelsefull. Det pratas om att förbjuda slöja för att värna om kvinnors frihet. Men vad är frihet om inte att kunna välja själv vilka plagg en ska bära? Jag tycker att vi ska sluta prata om slöjan. Ju mer uppmärksamhet vi ger till plagget desto mer bränsle får den snedvridna debatten. Istället borde vi lyfta frågan: varför är det överhuvudtaget okej att bestämma hur människor ska klä sig? Och varför är det alltid bara kvinnors kroppar som står i fokus?

Logotyp för Nordic Council of Ministers Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet