Vad har Pippi Långstrump med postkolonialism att göra?

2010-05-27 I den nordiska antologin "Complying with colonialism" tar författarna sig an välfärdsstaten ur ett postkolonialt perspektiv. Boken ger exempel på hur koloniala hierarkier är internaliserade i den nordiska tankevärlden, i allt från dagspolitik till barnlitteratur.

foto_salla_tuori_liten

Salla Tuori. Foto: Michael Karlsson/Meddelanden från Åbo Akademi

– Tanken bakom konceptet ”colonial complicity” (fritt översatt: kolonial delaktighet, red.anm.) är att spåra på vilka sätt kolonialismen är en del av de nordiska länderna, säger Salla Tuori, forskare vid Åbo Akademi i Finland och en av bokens fyra redaktörer.

Boken kom ut 2009 och bidrar till den postkoloniala, feministiska diskussionen om könade och racialiserade hierarkier, en diskussion som Tuori menar har blivit aktuell i de nordiska länderna under de senaste åren.

Koloniala hierarkier

Artiklarna i boken spänner över ett stort antal teman, med början i hur koloniala hierarkier är internaliserade i den nordiska tankevärlden som t.ex. i sagan om Pippi Långstrump som har en pappa som är ”härskare av kurrekurredutterna” på en söderhavsö långt borta. Liknande oifrågasatta logiker om att ”veta bättre” och härska över andra hittas också i historien om nordiskt missionsarbete och i försöken att assimiliera samerna och romerna i de nordiska nationalstaterna. Artiklarna demonstrerar också hur hierarkiska uppdelningar av ”vi” och ”dom” återskapas på olika sätt genom samtida välfärdspolitik och hur kön, sexualitet och föreställningar om jämställdhet fungerar som verktyg för att konstruera dessa uppdelningar. Jaana Vuoris analys av guideböcker riktade till immigranter i Finland avslöjar en idealiserad bild av uppnådd jämställdhet som blir kombinerad med etnicitet.

Enligt Tuori uppfattas Norden ofta som ett homogent område och ländernas koloniala förflutna och nutid glöms ofta bort. De nordiska länderna utgör därmed en lämplig kontext där man kan undersöka möjligheterna för postkolonial teori, men det är samtidigt viktigt att notera olikheterna mellan länderna, t.ex. när det kommer till frågor om migration, påpekar Tuori.

– Nordiska skillnader är utan tvekan också ett fält som det är värt att studera, menar hon.

Jämställdhet för vem?

Både välfärdsstaten och jämställdhetspolitiken stöter på kritik i boken. Enligt Tuori är inte jämställdhetspolitiken som sådan problemet, men den onyanserade uppfattningen om vad jämställdhet betyder när det ställs i relation till ett multikulturellt samhälle.

– Jämställdhet upphör ofta att vara ett debatterat politiskt koncept när det appliceras på ett multikulturellt sammanhang. Istället blir jämställdhet lätt en essentiell kvantitet som tappar sin mångdimensionalitet.

Tuori påpekar att det är viktigt att fråga sig vems jämställdhet det är som förs fram i jämställdhetspolitiken.

Livlig forskning

Några kritiker har i sina recensioner önskat ett mer genomgripande bruk av teori i boken men Tuori betonar att syftet inte har varit att skapa en ny nordisk postkolonial feministisk teori, utan att visa upp några av de många konkreta sätt att tänka och forska som postkolonial teori öppnar för.

– Forskningsfältet  verkar ganska aktivt och levande, och jag hoppas att strömningarna inom forskningen också börjar synas i politikutformningen, avslutar Tuori.

Av: Minna Seikkula

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet