Könsblind klimatpolitik

2010-04-06 Hur får man till en könssensitiv klimatpolitik? Att kvinnor är med och utformar den räcker uppenbarligen inte. Svensk klimatpolitik är helt könsblind trots jämställd representation av kvinnor och män bland beslutsfattarna.

Konstaterandet kommer från en pilotstudie som Annica Kronsell, universitetslektor och docent på statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, har gjort. Som en inledning till ett större forskningsprojekt har hon undersökt könsbalansen i olika kommittéer och grupper som producerat bakgrundsrapporterna till den svenska regeringens två ambitiösa propositioner om klimat- och energipolitik som lades fram i mars ifjol. Hon har också analyserat relevanta klimatpolitiska texter för att se om de innehåller ett köns- eller jämställdhetsperspektiv.

Till skillnad från situationen på den internationella arenan visade det sig att kvinnor och män är jämställt representerade i nationell klimatpolitik i Sverige.

– Jag är faktiskt ganska förvånad över att det fanns så många kvinnor representerade i de kommittéer och grupper som jag undersökte, säger Annica.

Däremot hade hon inte förväntat sig att propositionstexten, de offentliga utredningarna som låg till grund för den och andra studerade policydokument skulle visa sig vara helt könsblinda. Hon anade att det skulle vara sparsamt med könsperspektiv men kunde ändå tänka sig att en kritisk massa kvinnor kunde ta upp andra perspektiv på klimatpolitiken, som inkluderar jämställdhet och adresserar kvinnors behov.

– Jag förväntade mig inte att könsperspektivet skulle vara helt frånvarande, speciellt eftersom man på transportområdet ju ofta diskuterar könsspecifik statistik, säger Annica.

Kvantitativt och kvalitativt

I projektet Another Climate har forskaren Richard Langlais och hans kollegor på Nordregio undersökt vilken roll kön spelar i svenska kommuners klimatarbete. Kvinnors deltagande i arbetet antogs ha betydelse, men det visar sig inte vara något enkelt samband mellan kvalitativ jämställdhet och en omfattande och mångsidig klimatplanering i en kommun.

– Man kan inte säga att en jämställd representation i politiska och administrativa kommunala organ per automatik gör att kommunen har en bra miljöplanering, konstaterar Richard.

– Däremot gäller det omvänt. Vi har också sett på andra länder än Sverige i tidigare projekt och vi har hittills inte lyckats hitta någon administration som består av nästan enbart män som samtidigt har producerat en bred och övergripande strategi för att svara mot klimatförändringarna, säger Richard.

Kvalitativt sett är det inte heller så att alla kommuner med klimatstrategier som omfattar också sociala relationer, har ett uttalat könsperspektiv.

– Här är Borlänge är ett bra exempel. Den kommunen har inte något uttalat genusperspektiv i sin strategi, men de grejer Borlänge gör är i samma anda som dem som uttalat jobbar med ett genusperspektiv i sin klimatplanering. Borlänges klimat- och energistrategi omfattar t.ex. hushållets konsumtionsvanor och transporter till dagis och vårdcentral. Sådant är vanligtvis svårt att få in i klimatstrategier som i regel fokuserar på tekniska lösningar, säger Richard.

Kön spelar uppenbarligen en roll men kvinnors och mäns lika deltagande i arbetet fungerar inte som ensam förklaring. Det är mer komplicerat än så.

Både och

Om inte kvantitativa medel, så som jämställd representation, ger resultat, vad är då vägen att gå för att få till en könssensitiv klimatpolicy?

– Man behöver både och, säger Annica. Jämställd representation i termer av kvinnor och män är inte tillräcklig, men ur ett demokratiperspektiv är det viktigt med jämställd representation även om det inte nödvändigtvis leder till genusmedvetenhet.

– Det behövs en insikt i klimatproblemet där könsperspektiv och intersektionalitet finns med. Och det krävs att beslutsfattare får ta del av den nödvändiga kunskap som behövs för att göra bedömningar av genusrelevansen i olika aktiviteter. Intentionerna med jämställdhetsintegrering är goda men problemet kan vara att det finns så mycket tolkningsutrymme kring vad det betyder, och speciellt vad det betyder i den konkreta verksamheten, menar Annica.

Ett sätt att ta in ett könsperspektiv i klimatpolitiken är att fokusera på processen där agendan för politiken sätts. Den processen intresserar Annica. Hur ser könsrelationerna ut i dessa framtidsvisioner? Projiceras status quo på framtiden så att rådande maktstrukturer återskapas?

Inga visioner för sociala relationer

– Eftersom forskare och beslutsfattare i viss mån kommit till insikt om att klimatproblemet behöver långsiktigt tänkande för att säkerställa låga utsläppsnivåer i framtiden, sker en hel del arbete som går ut på att tänka kring framtida visioner. T.ex. vad är det vi måste uppnå till 2050? Sådana visioner, scenarion och idéer används som utgångspunkt för hur man skall tänka på hur vi når dit. Vilka åtgärder, policies, etc behövs för att nå ett sådant mål? I sådana sammanhang är det oerhört knapert, ja obefintligt, med genusperspektiv. Det är väldigt lite fokus på sociala relationer över huvudtaget, säger Annica.

Då är det lätt hänt att status quo projiceras på framtiden så att rådande sociala relationer och maktstrukturer återskapas.

– Det som ofta görs, om än implicit, är att man förutsätter dagens genusrelationer. Behov och beteende tas för givna. Det blir sedan en utgångspunkt för hur man formulerar policy, planerar, osv., fortsätter Annica.

Ett exempel Annika lyfter upp är transportsektorn, där man årligen tar fram könsuppdelad statistik som visar kvinnors och mäns olika resemönster. En risk med sådan statistik är att den blir beteendestandarder som sedan projiceras på framtiden.

– Jag tycker att vi måste diskutera statistiken och inte bara återge den år efter år. Vad betyder statistiken? Hur skall vi utifrån statistiken förändra beteendet mot ett mer klimatsmart alternativ? Och det gäller väl egentligen inte enbart transportsektorn, avslutar Annica.

Inom ramen för forskningsprogrammet LUCID var Annica en av initiativtagarna till workshopen ”Gender, Power and Climate Change” som ordnades i Lund 18.3.2010

Av Jennie Westlund

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet