Jämställda och hållbara transporter

2011-09-27 Att föra in nationella mål om jämställdhet och hållbarhet är en sak. Att omsatta det till praktik i regioner och kommuner något helt annat. När Malmö stad valde att integrera genus i sitt arbete med en ny kollektivtrafikplan resulterade de i besøk både på sjukhuset och hos polisen.

Bilresor står för en betydande del av koldioxidutsläppen. Att föra över fler av de resorna till kollektivtrafik, gång och cykel är ett mål för många trafikplanerare. Men det är inte det enda som planeringen ska ta hänsyn till. Mål om ekonomi och regional konkurrenskraft är ofta centrala. Under de senaste åren har även jämställdhet lyfts upp som en fråga att ta hänsyn till i transportpolitiken. I de svenska transportpolitiska målen från 2010 står det att transportsystemet ska vara jämställt, det vill säga, likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns behov.

Ill_trafik_Kon_klimat

Illustration av Anne Aagaard

Med hjälp av så kallade resvaneundersökningar, som baserar sig på enkäter där folk får svara på frågor om sitt resande under en specifik period, vanligtvis en dag, finns det en god kunskap om hur män och kvinnor reser. För båda grupperna står bilresorna för ungefär hälften av alla resor som görs. En viktig skillnad är att männen i högre grad sitter bakom ratten, medan kvinnor i högre utsträckning är passagerare. Cykling och gång är de näst vanliga sätten att ta sig fram. Tillsammans står de för ungefär en tredjedel av vårt resande. Lite drygt var tionde resa görs med kollektivtrafik. För kvinnor ligger andelen något högre än för männen. Utifrån den här statistiken kan det framstå att det inte är speciellt stora skillnader mellan mäns och kvinnors resande.

Resevaner och transportbehov

Ana Gil Sola, som forskar om arbetspendling ur ett genus- och mobilitetsperspektiv på Handelshögskolan i Göteborg, har gått in lite djupare in på statistiken. Hon berättar att män pendlar i genomsnitt 40 procent längre än vad kvinnor gör, men de lägger ner ungefär lika mycket tid på att resa till och från jobbet. Statistiken 1994/1995 och 2005/2006 visar ungefär samma förhållanden mellan kvinnor och män, även om båda grupperna har ökat sitt resande i både tid och längd. Rent tekniskt innebär det att kvinnor rör sig med lägre hastighet i rummet och att kvinnor har tillgång till ett mindre omland (arealen ökar ju med kvadraten).

– Men resvaneundersökningar har sina begräsningar. De visar hur män och kvinnor reser idag, men visar inte vilka transportbehov de egentligen har, förklarar Ana Gil Sola.

Ett exempel på glappet mellan verklighet och behov är ensamstående mammor som är överrepresenterade i gruppen som inte har tillgång till bil. Det är svårt att tänka sig att deras behov av smidiga resor till stormarknader och dagis skulle vara mindre än andra familjers. Att införa ett behovsprövat bilbidrag eller på andra sätt öka deras ekonomiska möjligheter att skaffa bil skulle kunna vara ett sätt att svara på deras förmodade behov, om man nu såg till jämställdhet enbart.

Traditionella mönster vid samråd

När transporterna ska vara både jämställda och hållbara krävs bättre idéer. Hur det kan gå till i praktiken har Lena Levin forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) i Sverige studerat i projektet Hållbar jämställdhet vid planering av framtidens kollektivtrafik i Malmö. Hon hade tidigare, tillsammans med forskarkollegan Charlotta Faith-Ell, studerat samrådsprocessen i samband med större vägbyggen. Föga förvånande så följde de samråden ett mycket traditionellt mönster, en annons i dagspressen, ett möte i folketshus eller liknande lokal, en powerpointpresentation följt av en frågestund. På de här mötena var åttio procent av deltagarna män och medelåldern över sextio år.

– Vi kom med en del förslag om förbättringar. Men det fanns inledningsvis en väldigt liten förståelse från vägverkets personal att samråd kan gå till på något annat sätt, berättar Lena Levin.

Något år senare blev hon kontaktad av Malmö stad som undrade om hon kunde hjälpa dem med att utveckla genusarbetet i samband med att kommunen tog fram en ny kollektivtrafikplan. Malmö hade en liknande överrepresentation av äldre män bland deltagarna i samråden, men Malmö hade en öppenhet för att pröva nya metoder. De sökte aktivt upp de grupper som de hade liten kunskap om. Dialogmöten genomfördes med gymnasieelever, handelsanställda och företrädare för fritidsverksamheter. Man ville också ha ett dialogmöte på en kvinnodominerad arbetsplats och valet föll på sjukhuset. Efter att Lena Levin föreslagit att det även kunde vara intressant med en mansdominerad arbetsplats som motvikt togs även polisen med i undersökningen.

Otryggt att använda kollektivtransport

Trygghet var en fråga som lyftes av både kvinnliga gymnasieelever, sjukhuspersonal och polisens personal. Gymnasieeleverna och sjukhuspersonalen upplevde det som otryggt att använda kollektivtrafik på natten. Poliserna talade dels om professionella erfarenheter och dels om oro för familjemedlemmar. Lena Levin berättar att hon tror att även de manliga gymnasieeleverna är rädda, men att fokusgrupperna var enkönade och att det inte är socialt accepterat att prata om sin rädsla inför andra unga män. Det är en brist i metoden som bör utvecklas, menar hon.

Det är många kommuner som har arbetat med trygghetsfrågor. Buskage vid busshållplatser har försvunnit och mörka gångtunnlar har planerats bort. I Kalmar har man infört nattstopp på nattbussarna, vilket innebär att bussen stannar mellan ordinarie busshållplatser och att en passagerare kan försäkra sig om att få gå av ensam.

I projektet ingick också fokusgruppssamtal med tjänstemännen och politikerna om hur de såg på genus och kollektivtrafik. Här fann man att det fanns ett stort fokus på män som grupp. Dels de ”problematiska” äldre männen, som är svårast att övertyga om att deras bilkörning är skadlig för miljön, och dels de ”kvalitetsmedvetna” männen som nog går att övertyga om kollektivtrafiken kan anpassas efter deras krav. Kollektivtrafiken ska göras attraktiv för de senare.

Män som en potentiell grupp

Att fokusera på män som en potentiell grupp för att öka kollektivtrafikens andelar är något som Ana Gil Sola också känner igen. Ur miljösynpunkt kan det vara rätt tänkt, men inte nödvändigtvis ur ett jämställdhetsperspektiv. Olika typer av kollektivtrafiksatsningar gynnar olika grupper, för vilka sträckning, biljettpriser, pålitlighet, turtäthet och bekvämlighet har olika betydelse.

Av stor betydelse för dagens planering är den process som kallas regionförstoring. Det betyder att arbetsmarknads- regionerna blir större genom att fler människor pendlar längre och över kommungränser. Eftersom man har sett ett positivt samband mellan arbetsmarknads- regionens befolkningsstorlek och genomsnittlig inkomst så vill man underlätta för människor att göra längre arbetsresor genom olika infrastruktur- investeringar.

– Men det har också visat sig att en större arbetsmarknadsregion, ökar möjligheten att få en högre lön i högre grad för män än för kvinnor, berättar Ana Gil Sola.

Det kan ha flera orsaker, som att män jobbar inom sektorer som har en större lönespridning, men också att de har större möjlighet att söka arbeten över hela området. I den klassiska kärnfamiljen är det ett vanligt mönster att kvinnan arbetar nära hemmet.

– Tänk på snökaoset i vintras. En pendlingsresa som normalt tog en dryg timma tog plötsligt fem timmar. Det systemet bygger på att det finns någon annan som tar hand om omsorgen av hemmet, säger Lena Levin.

Ekonomisk jämställdhet, en komplicerad fråga

Det visar sig att det är just frågor om ekonomisk jämställdhet och fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet som planerarna i Malmö stad haft svårast att integrera under projektets gång.

– Det är svårare och mer komplexa frågor än inflytande och trygghet. Här finns det en stor potential för ett fortsatt strategiskt arbete, konstaterar Lena Levin.

Ett arbete som drar igång redan till hösten. Då hon ska vara med när Malmö stad utvecklar en ny arbetsmodell för ett mer hållbart resande och där jämställdheten kommer vara en av de aspekter som ska integreras.

Av Kajsa Lindqvist
Illustration av Anne Aagaard

 

Logotyp för Norden Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet