Klimatförändringar drabbar män och kvinnor olika

2010-11-01 Det varmare klimatet gör att vi kan ha sett den sista generationen heltidsjägare på Grönland. Innuitjägarna som förr var i samhällstoppen, är nu i botten. Det skapar fattigdom och sociala problem.

Vi är vana att höra hur klimatförändringar drabbar fattiga människor i syd. Men även i nord, i samhällen där människor länge levt i samklang med naturen, finns det allt varmare klimatets förlorare. I Thuleområdet i nordvästra Grönland är det svårt att längre leva på jakten när isarna smälter.

Malin Jennings har under flera år följt livet i små innuitsamhällen på Grönland. I dessa samhällen har alla män varit jägare och kvinnorna har tagit hand om djuren. Kvinnorna har gjort mat av köttet och sytt kläder av huden. Men det varmare klimatet har gjort jakten svårare.

Isen smälter snabbare

Som en nutida Knud Rasmussen har Malin Jennings flera gånger besökt innuitsamhällena och vill berätta för omvärlden hur det liv som har levts där blir allt svårare att leva.

Hon kallar sig inte forskare, men använder sig av etnografiska metoder och samlar kunskapen och berättelserna på en webbplats under namnet Arctic ICCE (Indigenous Climate Change Ethnographies). Hennes besök i de grönländska samhällena har hon finansierat med egna medel.

Malin Jennings har under många år bott i Alaska, men det var i samband med en resa till Grönland 2002 som hon slogs av vilka effekter klimatförändringarna redan haft för Grönland. Hon stod på ett berg i utkanten av byn Ilulissat och såg ut över den världsarvsskyddade isfjorden. Där kan man tydligt se att glaciären som släpper ut isberg i fjorden har dragit sig tillbaka. Enligt FNs klimatpanel IPCC smälter glaciären tio gånger snabbare nu än bara några årtionde tillbaka i tiden.

För människor på Grönland som lever av jakt och fiske är klimatförändringarna för­ödande. De är beroende av långa perioder av is för att kunna bedriva jakt.

– Isen fryser senare och är tunnare än tid­igare, säger Malin Jennings. Männen kan inte jaga på en is som är tunnare än sex centimeter. De har förlorat sin plattform för att jaga valross som är ett viktigt byte för dem.

Kortare jaktsäsong

– Isen smälter dessutom tidigare än förr. Sammanlagt har de förlorat en månads jakttid.

Malin Jennings bestämde sig för att besöka två samhällen i Thule – Qaannaaq och den mest nordliga byn i världen, Siorapaluk, där de flesta lever av jakt. Hon har intervjuat 24 jägare och deras familjer vid ett flertal besök.

På vintern färdas jägarna med hundsläde för att jaga säl, val och valross. På våren jagar de isbjörnar. På sommaren inriktas jakten på fåglar och säl i det öppna vattnet från båt och ibland fortfarande kajak.

I övriga Grönland blandar många jakt med yrkesarbete. Att ta en anställning blir allt vanligare i Grönland. Det leder till att människor flyttar från de mindre samhällena till större byar, där bostadsköerna är långa.

– En man kan inte längre livnära en fam­ilj på jakt, säger Malin Jennings. Den dåliga lönsamheten i jakten har gjort att bara två unga män i en av de byar jag besökt ser någon framtid som jägare. Och de lever utan familj.

Malin Jennings besökte samhällena i Thule senast i början av 2010.

– Det har varit ett väldigt svårt år i Qaanaaq och Siorapaluk, förmodligen det värsta året för jakt sedan jag började följa Thule-jägarna och deras familjer.

Det blir allt tydligare att de manliga jäg­arna blir beroende av kvinnors jobb för att familjen ska klara sig. När kvinnorna lönearbetar har de mindre tid att upprätthålla sina kunskaper i sömnad och hantverk.

Något som är viktigt för att det traditionella fångst- och jägarsamhället ska kunna bestå.

Sämre kläder

När kvinnorna inte längre kan sy kläder köper de dyra kläder från väst som inte är lika bra i kyla. De klarar inte flera dagar på isen. Eftersom de måste köpa saker istället för att tillverka dem själva blir de fattigare.

– Det innebär att klimatförändringarna drabbar båda könen, men på olika sätt, säger Malin Jennings.

– De manliga jägarna hämtar så mycket av sin identitet i att vara en skicklig jägare. Om de inte kan jaga måste de be om ekonomiskt bistånd från regeringen och det gör att de skäms och känner sig otillräckliga.

– När polarjägarna inte kan jaga går de från toppen av Grönlands sociala hierarki till botten på väldigt kort tid. Det är sannolikt att det inom kort kommer att leda till våld i nära relationer, alkoholism, självmord och andra sociala problem.

Av Bosse Parbring

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet