Sexköpslagen; ett etnicitets- och sexualitetsprojekt

2009-03-13 Strävan efter jämställdhet är det uttalade målet med den svenska sexköpslagen. Men det är inte så lätt att använda lagen som ett jämställdhetsredskap. - Polisen fokuserar på människohandel och utländska offer och ser mellan fingrarna både när det gäller svensk, heterosexuell prostitution och homosexuell prostitution. Det säger forskaren Annelie Siring som intervjuat svenska poliser och socialarbetare.

En lag är inte bara en statisk paragraf, utan ett formbart verktyg och ett redskap. Lagens effekt är beroende av hur den uppfattas och tillämpas. I det spelar flera faktorer in.

– En central faktor är de föreställningar som myndigheterna har om vissa grupper och individer som befinner sig i sexhandeln, konstaterar Siring.

Hon har bidragit med en artikel till den forskningsrapport som nyligen publicerats av Nordiska ministerrådet. Rapporten är ett resultat av NIKK:s projektet ”Prostitution i Norden”. Siring har intervjuat polisens och socialtjänstens prostitutions- och traffickinggrupper i Sverige och beskriver i sin analys hur berörda svenska myndigheter uppfattar sexköpslagen samt vilka konsekvenser det får. Genom att använda kön, sexualitet och etnicitet som analytiska perspektiv presenterar hon en mycket komplex och paradoxal bild av både sexköpslagen och sexhandeln som fenomen.

Män som säljer sex passar inte in

Lagen gör ingen skillnad på nationalitet, sexualitet eller kön när det gäller dem som säljer eller köper sex. Köparen är den kriminella och säljaren är offer för sexuell exploatering, oavsett om personen är svensk, utländsk, hetero, homo, kvinna eller man. Men att sexköpslagen så tydligt introducerades som ett jämställdhetsärende underströk till viss del sexhandeln som ett heterosexuellt fenomen. Det framgår också i Sirings intervjumaterial.

– Mina intervjupersoner har uppenbara svårigheter att få bilden av män som säljer sex till män att passa ihop med förståelsen av sexköpslagen. Det är många föreställningar eller myter som gör kopplingen svår.

– Man har svårt att se män som säljer sex som offer, och det är kopplat både till synen på manlighet och homosexualitet. De män som säljer sex antas göra det frivilligt, och för att de är homosexuella. Detsamma gäller inte för kvinnor som säljer sex. Det kan man inte föreställa sig är frivilligt och ingen har så vitt jag har kunnat se hittills påpekat att kvinnliga sexsäljare säljer sex till män för att de är heterosexuella, säger Siring.

Detta är inte en föreställning som finns enbart hos de myndighetspersoner Siring intervjuat. Ser man på propositionen som ledde fram till lagen så innehöll den liknande resonemang. I den hävdade man att det anses vara svårt att skilja mellan vanliga homosexuella kontakter och homosexuell prostitution. Manlig prostitution ansågs också vara vanligt förekommande i den homosexuella kulturen där försäljning av sex uppgavs vara en ”blandning av affärsverksamhet och egen utlevd sexualitet”, vilket man menade aldrig förekommer i den heterosexuella prostitutionen, där kvinnor säljer sex till män. Man hävdade också att den homosexuella prostitutionen präglas av diskretion och osynlighet.

– Under intervjuerna fascinerade det mig hur man förhöll sig till detta med diskretion och osynlighet. På ett retoriskt plan beskrivs den manliga sexhandeln som dold, osynlig och kopplad till annorlunda arenor och kontaktsätt. Samtidigt kan mina intervjupersoner ge flera konkreta exempel på hur den manliga sexhandeln ser ut och organiseras, noterar Siring.

Och likheterna med den heterosexuella sexhandeln är slående.

– Man nämner Internet, telefonkontakter och barer – precis som i den heterosexuella sexhandeln. Av mitt material att döma förefaller den manliga sexhandeln vara lika synlig – eller osynlig – som den heterosexuella prostitutionen. Det är ju inte heller så att den heterosexuella prostitutionen präglas av synlighet och öppenhet. Men det har inte varit hinder för att få tillträde till och kunskap om det fältet, fortsätter Siring.

Det är skillnad på att vara osynlig och att bli osynliggjord.

– Man säger att man vet så lite, samtidigt som man kan berätta massor om hur det är. Man kan ha ett ärende precis under näsan och ändå inte se det. Då är det uppenbart att det är andra mekanismer som spelar in.

Heterosexualiteten omöjlig att problematisera

Osynligheten kopplar Siring till att man skyddar heterosexualiteten, som hon menar står lika osynlig som stark i den svenska lagen och debatten. Siring uppfattar att den heterosexuella sexhandeln avsexualiseras i samma takt som den homosexuella sexhandeln sexualiseras.

– Män som köper sex av kvinnor är en variant av heterosexualiteten som vi inte står ut med. Därför går det inte att tala om sexualitet i förhållande till prostitution. Då skulle också heterosexualiteten befläckas. Istället måste det handla om jämställdhet. Man ser det ju inte som sex det som prostituerade kvinnor har med sin manliga kunder. Sex har man i jämställda och jämlika relationer. Det är också tvivelaktigt om man ens betraktar det som män köper som sex. Istället är det ett kön, tillgång eller makt man köper.

Att det är sex som män säljer till andra män upplevs däremot inte lika hotande.

– Manlig sexhandel uppfattas bara befästa promiskuiteten och det avvikande med homosexualitet. Sådan är inte heterosexualiteten – men man måste ändå skydda den, inflikar Siring.

Oviljan eller oförmågan är stor att koppla in sexualitet i heterosexuella förbindelser, medan det är det första man ser i homosexuella dito. Siring nämner bl.a. ”lördagsragget” som exempel för att illustrera hur det heterosexuella spelet inte uppfattas som vare sig problematiskt eller i termer av sexualitet.

– Att bjuda på middag, drinkar och taxi uppfattas som helt normalt i en heterosexuell kontext. Att gränsen till och med är glidande för när det övergår i köp av sexuell tjänst, får inte följden att man uppfattar heterosexualiteten som vare sig promiskuös eller som en förklarande faktor. Men när aktörerna däremot är män, är sexualitet det första man ser och homosexualiteten används uttryckligen i sig som en förklaring till sexhandeln.

De samma flytande gränserna mellan ”affärsverksamhet och egen utlevd sexualitet” blir ogripbara och svåra att förstå sig på när det gäller manlig sexhandel. Det hör den homosexuella miljön till.

– Det är mycket lagstiftning och reglering som skall till för att den ”normala” sexualiteten skall hållas på plats och prostitutionen skall vara sådan som vi föreställer oss den. En hel del aktörer skall sållas bort. Män som säljer sex passar exempelvis inte in i bilden, konstaterar Siring, som ofta blivit kritiserad för att sakna ett maktperspektiv i sin forskning.

– Samtidigt som jag försöker visa på vilka konsekvenser maktstrukturerna mellan kvinnor och män har noterar jag också att makt i prostitutionsfrågor verkar handla enbart om det att män utnyttjar kvinnor. Heteronormativitet räknas till exempel inte som ett maktperspektiv, vilket jag i största grad hävdar att det är. Att aktörerna i den heterosexuella prostitutionen osynliggör aktörer i den samkönade sexhandeln är ju också fråga om makt, påpekar Siring.

Skillnad mellan svenskt och utländskt ”offer”

Om män som säljer sex osynliggörs av ett heteronormativt tänkande och inte uppfattas som offer, motsvarar däremot kvinnor med utländsk bakgrund bilden av ”riktiga” offer. Svenska kvinnor som säljer sex antas inte heller göra det av fri vilja men handlar ”lördagsragget” om en svensk man och en utländsk kvinna, uppfattar polisen att det är större skäl att gripa in med sexköpslagen som verktyg.

– Poliserna verkar inte dela synen på sexköpslagen som en jämställdhetslag utifrån den radikalfeministiska tolkningen, vilken per definition ser all sexhandel som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor. Poliserna beskriver inte att positionen som sexsäljare per automatik innebär att bli utnyttjad eller att vara utsatt för mäns våld, även om de på en generell nivå för ett sådant resonemang om sexsäljare. Snarare uppfattar poliserna sexköpslagen, på en praktisk nivå, som ett redskap att förhindra vissa typer av sexköp, t.ex. när de menar att kvinnan riskerar att utsättas för maktutövade och utnyttjande. Det är det risk för om hon verkar må dåligt eller kommer från ett annat land, skriver Siring i sin artikel.

En fråga om etnicitet och grov kriminalitet

Att pengar är med i spelet indikerar inte per automatik att det är utnyttjande med i bilden, och det är utnyttjandet snarare än pengarna som är det avgörande för när polisen uppfattar att sexköpslagen bör tillämpas. Att utländska kvinnor utnyttjas uppfattas som mer sannolikt än att svenska kvinnor utnyttjas. Således får etnicitet ett stort utrymme, medan jämställdheten får stå tillbaka när det gäller synen på hur sexhandeln är strukturerad och när sexköpslagen är mest användbar.

Siring knyter ett allt tydligare etnicitets- och nationalitetsperspektiv till människohandelsfrågans inträde i debatten.
– Efter att lagen infördes 1999 fick polisen mycket kritik för att inte vara ute och jaga köparna. Men sen kom människohandelsdiskussionen och med den hoten om narkotika- och annan grov organiserad brottslighet som följer i människohandlarnas kölvatten. Då illustrerades hur nära besläktad (föreställningen om) prostitution är med annan kriminell verksamhet.
– Det att (svenska) män köper sex av (svenska) kvinnor är svårt att se på som brottslig verksamhet. Men när narkotika och organiserad brottslighet adderas till bilden, då kan polisen göra sitt (riktiga) jobb. Och då blev sexköpslagen användbar, säger Siring som menar att sexköpslagen fick ett definitivt uppsving när människohandelsdebatten kom.
– Då blev lagen användbar som ett redskap för att närma sig grov organiserad brottslighet.

Förblir sexköpslagen en jämställdhetslag?

Människohandelsdebatten hade alltså inte tagit fart när den svenska sexköpslagen antogs och präglade därmed inte upptakten till lagen. Att den istället först och främst är ett led i samhällets strävan mot jämställdhet är tydligt.

– I förarbetena till lagen konstateras att Sverige är världens mest jämställda land, att det är få aktörer inblandade i prostitutionen i Sverige, att oron för t.ex. organiserad människohandel från öst är obefogad. Mot den bakgrunden är det egentligen helt orimligt att man kriminaliserar sexköp i Sverige, säger Siring och förvånas inte över att det blev en ovanlig situation för polisen.

Den svenska regeringen beslöt 2008 att sexköpslagen skall utvärderas och läget är ett annat nu än för tio år sedan. Siring tror att utredningen kommer att medföra en uppkriminalisering i lagen, dvs. att minimistraffet blir fängelse och inte böter om man köpt sex av en kvinna som är utsatt för koppleri eller människohandel. Här finns paralleller till den finska lagstiftningen och diskussionerna som föregick den.

– Däremot tror jag att svenska män som köper sex av svenska kvinnor, dvs. den inhemska sexhandeln, kommer att lämnas ifred och att fokus istället riktas mot de köpare som bidrar till människohandeln, spår Siring.

I kommittédirektivet slås det fast att sexköp skall fortsätta att vara förbjudet. Lagens grundvillkor kommer alltså inte att ifrågasättas. Men den revideringen som Siring ser för sig bygger inte på samma jämställdhetsperspektiv som sexköpslagen vilar på, utan är istället påverkad av dagens starkt framträdande människohandelsdebatt och fokus på att bevaka nationella gränser. Gör inte det i så fall lagen och dess syfte till en spretig mosaik?

– Jag tror argumenteringen kommer att kretsa kring att detta är det svenska sättet, Sveriges röst i världen. Så här gör vi i Sverige och vi kan lära andra genom att exportera vår modell. Det är en argumentation som också passar bra ihop med jämställdhetstanken.

Av Jennie Westlund

Logotyp för Norden Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet