Flickor och pojkar i skilda klassrum

2009-09-08 Vår forskning slår fast att både pojkar och flickor känner sig mer tillfreds i könsuppdelad undervisning. Men det finns fallgropar. Det sa den brittiske forskaren Mike Younger på en nordisk konferens i Reykjavik om jämställdhet i skolan.

Konferensen arrangerades 21-22 september 2009 av det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Mike Younger, chef för pedagogiska fakulteten vid Cambridge university, talade om hur skolan kan bli bättre på att fånga upp pojkar som halkar efter i skolresultaten, utan att flickorna glöms bort. Mike Younger och hans forskarkollegor har jobbat med dessa frågor tillsammans med skolor och barn i olika åldrar och har därför en praktiknära forskningserfarenhet.

Könsuppdelad undervisning har tidigare förespråkats för flickornas skull, men på senare tid även för pojkarnas skull. Men det är en kontroversiell fråga.

– Det är intressant att det finns nästan ett ideologiskt motstånd i Storbritannien mot  könsuppdelad undervisning i grundskolor, säger Mike Younger. Utöver det, finns det otvetydigt en del forskning som tyder på att enkönad undervisning för pojkar kan förstärka stereotypa bilder och attityder, kan leda till en stämning under lektionerna som förstärker sexism, belönar machobeteende hos pojkar och manliga lärare samt marginaliserar de pojkar som inte kan identifiera sig med den hegemoniska maskuliniteten.

Vissa krav måste uppfyllas

Men Mike Youngers forskning tyder på att könsuppdelad undervisning kan fungera bra för både flickor och pojkar givet att vissa förutsättningar uppfylls.

– Könsuppdelad undervisning kan fungera om den är fokuserad, ges lämplig betoning på undervisningssätt och resurser, erbjuder en gemensam snarare än en skild läroplan, ges starkt stöd från skolledning och klasslärare. Då har den könsuppdelade undervisningen potential att höja skolprestationerna hos både flickor och pojkar. Men om den tillämpas på att ogenomtänkt sätt kan den bli katastrofal.

Under en workshop presenterade företrädare för den så kallade Hjallipedagogiken hur de arbetar med könsuppdelad undervisning. Den bedrivs i 13 förskolor och skolor i lägre åldrar på Island. Flickor och pojkar går i skilda klasser men träffas någon gång om dagen. På så sätt menar skolorna att pojkar och flickor får en lugnare miljö. Lärarna försöker medvetet  bredda de traditionella könsrollerna hos eleverna. När flickorna och pojkarna träffas en gång per dag får de lära sig att umgås med varandra.

– Den vanliga skolan är en pojkskola som flickor fått tillträde till, säger Matthias Matthiasson som arbetar vid skolan Hjallastefnan. Flickorna måste vänta på pojkarna hela tiden och de får olika roller beroende på kön.

– Det är viktigt att erkänna att det finns skillnader mellan flickor och pojkar, säger Matthias Matthiasson. Vad de beror på är däremot inte så viktigt. I den könsuppdelade undervisningen tar flickorna mer plats än annars och prövar olika roller. Det finns därmed inga pojk- och flickroller.

Straightfabrik

Hjalliskolorna tillämpar en så kallad kompensatorisk pedagogik som bland annat innebär att pojkarna får social träning och flickorna en individuell träning.

– Vi får ofta frågor om vad som händer med ”flickpojkarna” och ”pojkflickorna”. Det ser ut som att de har det bra i våra skolor.

– Skolorna är faktiskt en straightfabrik, säger Matthias Matthiasson som svar på att han fått höra att eleverna blir bögar och lesbiska av att de är uppdelade.

– Vi vill se att de har ett vänskapsförhållande till varandra.

Den pedagogiska forskaren Eva Nyström från Umeå universitet reagerade mot just detta. Hon tycker att den könsuppdelade undervisningen riskerar att förstärka den heteronorm som redan finns i samhället.

– Det blir tydligt att det handlar om två olika kön. Den könsuppdelade undervisningen reproducerar en skillnad.

– Vi kan inte bortse från de skillnader som finns mellan pojkar och flickor, svarar Matthias Matthiasson.

Men är det då inte skillnad i hur vuxna behandlar barn utfifrån kön?

– Vi tror ändå att det finns skillnader mellan grupperna vare sig de är sociala eller biologiska eller en kombination, säger Matthias Matthiasson.

Glöm inte flickorna

Mike Younger talade inte bara om könsuppdelad undervisning utan var i huvudsak inriktad på hur skolan bättre kan fånga upp alla barn, både flickor och pojkar. Sedan 1990-talet har det funnits fokus på att pojkar underpresterar i skolan. Hans forskning är inriktad på att motverka den tendensen. Men debatten har stundtals blivit skev, menar Mike Younger. Han är kritisk mot vissa försök att få skolan att passa pojkar genom att göra den mer tävlingsinriktad och att satsa på manlig personal. Det riskerar istället bli en skola som återskapar traditionella manliga ideal. Och de pojkar som inte klarar sig i konkurrensen presterar ändå sämre än vad redan gör. Dessutom har flickornas situation gömts bort.

– Ingen jämställdhetspolicy som har som målsättning att komma till rätta med oengagemanget bland pojkar kan bli framgångsrik om den marginaliserar flickor. Medan flickor verkar prestera bättre och bättre i skolan och könsskillnaderna verkar ha minskat och till och med blivit omvända, har vi inte sett att detta är uppnått i det omgivande samhället. Det varnar oss för att påstå att jämställdhetskampen är vunnen.

Mike Yongers forskning visar att med en förändring av undervisningens metoder kan bättre resultat uppnås för både pojkar och flickor. Även om vissa metoder är tänkta att fungerar bättre på pojkar, fungerar de bättre även för flickor.

Pojkar skriver bättre med drama

När det gäller skrivande – som vissa pojkar ofta har svårt för – har forskarna och skolorna arbetat med olika strategier för att eleverna ska samarbeta kring skrivuppgifter, för att de ska stimulera sin fantasi och sin förmåga att beskriva saker och för att barnen ska koppla ihop skrivandet med berättelser från verkliga livet. Drama har blivit ett viktigt verktyg i skrivundervisningen.

– Vi menar att barnen – både flickor och pojkar – presterar bra därför att det som händer i klassrummet är meningsfullt för dem, säger Mike Younger. Det känns spännande och motiverar dem att engagera sig och lära sig saker. Det ger dem ett värde. Eller som en 6-årig pojke sa: ”När jag inte är i skolan säger läraren att klassen är tråkigare eftersom hon saknar mina idéer”.

– Vilken lärare!

Forskarna har också tillsammans med skolan identifierat vissa nyckelpersoner bland eleverna som har en ledarroll. Dessa elever kan ibland fungera destruktivt för andra elever. Men projektet har haft som målsättning att stärka ledarelevernas självkänsla så att de istället blir positiva förebilder för andra elever.

På konferensen presenterade också företrädare från de olika nordiska länderna olika goda exempel på hur man kan arbeta med jämställdhet i skolan. Dessutom presenterade Eva Nyström vid Umeå universitet den nordiska kunskapsöversikt om forskning om skola, genus och jämställdhet som hon gjort på uppdrag av NIKK.

Av Bosse Parbring

Logotyp för Norden Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet