NIKK - RSS – nyheter – NIKK http://www.nikk.no Fri, 17 Nov 2017 10:20:07 +0000 http://backend.userland.com/rss092 sv-SE Nära 3 miljoner danska kronor till jämställdhetssamarbeten! http://www.nikk.no/nyheter/nara-3-miljoner-danska-kronor-till-jamstalldhetssamarbeten/ I mars öppnar NIKK (Nordisk information för kunskap om kön) åter upp möjligheten att söka medel för nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet. Liksom tidigare år krävs det att aktörer från minst tre nordiska länder medverkar i ansökan.

Aktiviteterna ska starta hösten 2018 och genomföras inom två år. Pengarna kan användas till att ta fram gemensamma metoder, utveckla ny kunskap, arrangera konferenser och nätverk, med mera.

Prioriterade teman i för Nordiska ministerrådets jämställdhetsfond är offentliga rummet, välfärd och innovation samt hållbar utveckling.

Förra året beviljades medel till bland annat följande projekt:


A care-crisis in the women-friendly welfare states?

Ett projekt som undersöker statusen för vårdarbetet i de nordiska länderna mot bakgrund av den neoliberala vändningen i politiken och vad det har för betydelse för jämställdheten.

Jämställdhet i arbetsplatsförlagt lärande i Norden

Ett nordiskt idé- och erfarenhetsutbyte som kartlägger de metoder för arbetsplatsförlagt lärande som används idag, delar med sig av dem på nätverksträffar och dokumenterar erfarenheter på webben. Målet är att tillhandahålla verktyg som kan användas i jämställdhetsarbete inom yrkesutbildning

Jämställt föräldraskap – jämställt arbetsliv

I detta projekt kartläggs föräldraförsäkringssystem i de nordiska länderna för att se hur de påverkar kvinnors arbete och mäns uttag av föräldrapenning. Resultaten sammanställs i en rapport, som även kommer innehålla förslag på hur systemen kan förbättras för att öka jämställdheten.

Hålltider för Nordisk jämställdhetsfond

Ansökan görs genom ett formulär som kommer finnas tillgängligt på nikk.no under ansökningstiden.

1 mars – ansökan öppnar
31 mars – sista dag för ansökan
maj – beslut meddelas sökande
juni – kontrakt skrivs

]]>
Kvinnliga nordiska filmskapare uppmärksammas med ny hemsida http://www.nikk.no/nyheter/kvinnliga-nordiska-filmskapare-uppmarksammas-med-ny-hemsida/ Hemsidan om kvinnors roll och betydelse i filmbranschen lanserades av Svenska filminstitutet i april 2016. Sajten lyfter fram svenska kvinnliga filmskapare och filmarbetare i fördjupande artiklar, porträtt, intervjuer, nyheter och filmklipp. Genom projektet ”Kvinnor i nordisk filmhistoria”, som finansieras med medel ur Nordiska ministerrådets jämställdhetsfond, ska sajten nu kompletteras med information om norska och danska kvinnors bidrag till filmindustrin.

– Hemsidan behövs för att motverka att kvinnors insatser inom nordisk film marginaliseras i historieskrivning och i samtidens filmkulturella debatt, säger Ingrid Stigsdotter, projektledare och forskare vid enheten för filmvetenskap vid Stockholms universitet.

Ingrid Stigsdotter, projektledare

Varför har ni valt att fokusera på kvinnliga filmarbetare i Sverige, Danmark och Norge?
I ett senare skede hoppas vi att Finland och Island också ska medverka på hemsidan, så att det blir en nordisk plattform för forskning om kvinnor och film. Vi valde att inleda samarbetet på tre språk, där projektdeltagarna och hemsidans användare förstår varandra utan att det krävs någon översättning, säger Ingrid Stigsdotter.

Hur går arbetet med att bygga upp hemsidan praktiskt till?
Samarbetsparterna kontaktar genom sina nätverk frilansskribenter och forskare som bidrar med artiklar. Utgångspunkten har varit att artiklarna ska handla om fotografer, manusförfattare, regissörer, klippare och andra filmarbetare som har verkat bakom kameran. Det handlar om att lyfta fram personer som inte är så kända, men som har bidragit med mycket.  Kvinnor har ofta haft lättare att få jobb inom områden som inte haft så hög status, som scenografi och kostym. Där kan det finnas många intressanta namn.

Inom ramen för projektet anordnas offentliga seminarier i respektive deltagarland. Seminariet i Oslo handlade till stor del om stumfilmsperioden, i Köpenhamn låg fokus på forskning om kvinnliga manusförfattare och skådespelerskor. I Stockholm ska bland annat en ny jämställdhetsrapport presenteras den 30 november.

Syftet med seminarierna är att utveckla samarbetet mellan forskare i Sverige, Norge och Danmark så att de kan bidra med material till hemsidan om kvinnor i nordisk filmhistoria.

Vilka vill ni nå med hemsidan?
Alla som är intresserade av film eller jämställdhetsfrågor. Vi hoppas också att forskare ska använda hemsidan som en plattform för att tillgängliggöra forskningsresultat.

Hur jämställd är filmbranschen i Norden?
Branschen är inte jämställd.  Roller som ofta anses vara prestigefyllda, som regissör och fotograf, domineras fortfarande av män. En väldigt liten andel kvinnliga filmskapare arbetar med produktioner som når en större publik.

Vilka är de viktigaste skillnaderna när det gäller kvinnor och film i de nordiska länderna?
Historiskt sett blev norska kvinnor verksamma inom film senare än danska och svenska kvinnor, eftersom filmproduktionen kom igång senare i Norge. I dag är likheterna större än skillnaderna, men i debattklimatet hörs starkare röster för jämställdhetsarbete i form av statlig kulturpolitik i Sverige och Norge.  I Danmark finns en tradition av att kritisera riktade jämställdhetsinsatser, som till exempel kvotering, säger Ingrid Stigsdotter.

]]>
Normbrytande män ska ta jämställdheten vidare http://www.nikk.no/nyheter/normbrytande-man-ska-ta-jamstalldheten-vidare/ Gudlaugur Thor Thordarson, Islands utrikesminister, kallade det för ett träningsläger:
– På en Barbershop får män de insikter  som krävs för att de ska ta en aktiv del i jämställdhetsdebatten. Annars spelar vi bara med halva laget och kan inte vinna matchen, sa han när han öppnade Barbershopen.

Matchen gäller inte – förtydligade han – att de nordiska länderna ska förbli bäst i världen på jämställdhet.
– Vi vet vad respekten för kvinnors rättigheter och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden gjort för vårt välbefinnande. Och vi vill bli ännu bättre. Men det yttersta målet är att alla länder ska uppnå jämställdhet, sa Gudlaugur Thor Thordarson.

Kvinnor lämnade Volvo

Konceptet, att tillhandahålla ett rum för mäns jämställdhetsdiskussion,  är utvecklat på Island och testat vid flera tillfällen runt om i världen.

Den 12 oktober hölls den första Barbershopkonferensen i Köpenhamn, arrangerad av Nordiska Ministerrådet och UN Women.

På scenen stod näringslivschefer som Peter Grönberg från Volvo och Sari Brody från Ikea och berättade om sina företags systematiska jämställdhetsarbete. Volvo har haft problem med att kvinnor vantrivts med företagskulturen och lämnat företaget. Nu genomgår alla manliga toppchefer en utbildning för att skapa medvetenhet kring maskulinitetsnormer.

– Om vi vill vara branschens bästa problemlösande företag, måste vi vara kreativa. När män dominerar ledningen blir det inte särskilt kreativt, då handlar det mest om att bevara hierarkierna. Kreativa blir vi först när ledningsgrupperna är mixade och folk vågar vara sig själva. Många män i Volvos ledning vittnar om att utbildningen om könsnormer förändrat deras liv, berättade Peter Grönberg.

Att räkna är bara första steget

Ikea, med 150 000 anställda i 29 länder, har målet att uppnå jämn könsfördelning i alla ledningsgrupper och lika lön för likvärdigt arbete år 2020.
– Men när vi uppnått jämn könsfördelning i ledningsgrupper i alla länder, då har arbetet bara börjat. Då måste vi arbeta vidare med företagskulturen. Utgångspunkten är att jämställdhet är en fundamental mänsklig rättighet, sa Sari Brody.

Ett sätt för Ikea att arbeta med företagskulturen är att erbjuda betald föräldraledighet till nyblivna mammor och pappor, i bland annat Indien, Japan och USA, och särskilt uppmuntra män att ta ut ledigheten.

Bjarni Bjarnason, vd för Reykjavik Energi, beskrev det målmedvetna och fruktbara arbetet med att helt avskaffa osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män på företaget, ett arbete som startade efter den stora bankkrisen på Island.

Likalönestandarden används

Företaget har gått från ett osakligt lönegap mellan kvinnor och män på 8,4 procent till 1,1 procent.
– Innan året är slut är vi nere på 0. Vi har också arbetat mycket med kulturen i företaget, och vunnit högre produktivitet, bättre beslut och öppnare beslutsprocess. Alla kort är på bordet och ingen har en dold agenda, sa Bjarni Bjarnason.

Reykjavik energi har varit med och utvecklat den standard för jämställda löner som nu alla större företag på Island kan använda för att utradera osakliga löneskillnader. Island lagstiftade tidigare i år om jämställda löner.
–  Det är den verkställande ledningens plikt att verkställa jämställdhet, konkluderade Bjarni Bjarnason.

Klas Hyllander, ingenjör och konsult som utbildar företagsledare i jämställdhet, bekräftade att det är viktigt att sätta press på den verkställande ledningen i företagsvärlden.

– Situationen i business-sektorn  är sämre än andra sektorer, VD:arna underlevererar. De använder inte den potential som finns i företaget. Det är dyrt för hela samhället med företag som exkluderar stora delar av befolkningen, sa Klas Hyllander.

Flickor i STEM, pojkar i omsorg

Men för att företagen ska kunna utnyttja den fulla potentialen – till exempel kvinnors höga utbildningsnivå – måste männen ta hälften av det obetalda arbetet hemma, konstaterade Gary Barker, grundare av organisationen Promundo.
– Den absolut viktigaste förklaringen till att kvinnor i hela världen yrkesarbetar mindre än män, är att kvinnor tar ett större ansvar för omsorgen om barn och hem, sa han.

Högsta politiska prioritet borde ligga på två åtgärder, menar Gary Baker: Att fostra alla unga individer, oavsett kön, till både familjeförsörjare och omsorgsgivare. Och att ”tvinga” nyblivna fäder att vara hemma med sina barn.
– Vi lägger massor av tid till att övertyga flickor att de kan gå in i olika tekniska utbildningar, men hur mycket tid använder vi till att övertyga pojkar att de ska bli omsorgsgivare, både privat och professionellt?  sa han.

Pappamånader funkar

Så länge löneklyftan mellan kvinnor och män existerar, och så länge könsrollerna är starkt styrande i människors liv, kommer kvinnorna att ta den största omsorgsbördan för barnen, argumenterade han. Därför bör föräldraledigheten vara fullt betald, och den bör vara uppdelad i två lika långa perioder till båda föräldrarna.
– Länder som gör så rör sig snabbare mot jämställdhet. Och politiker som fattar sådana beslut, brukar bli omvalda, sa Gary Barker.

]]>
Nyval kan stärka Islands jämställdhetsarbete http://www.nikk.no/nyheter/nyval-kan-starka-islands-jamstalldhetsarbete/ Under valrörelsen har den feministiska rörelsen på Island kampanjat intensivt.
– Det är många som diskuterar jämställdhetsfrågor nu, särskilt i relation sexuella trakasserier, säger Rakel Adolphsdóttir.

De politiska partierna har däremot haft oväntat lite jämställdhetsfokus, tycker Silja Bára Ómarsdóttir, forskare i statsvetenskap på Islands universitet (Háskóli Íslands).
– Jämställdhetsfrågorna har inte fått så mycket uppmärksamhet som jag förväntade mig, men visst, partierna på vänsterkanten har lyft frågan om våld i nära relationer på ganska hög nivå och partierna på högerkanten pratar om löneskillnader mer än tidigare, säger hon.

Sittande regeringen imponerar inte

Varken Silja Bára Ómarsdóttir eller Rakel Adolphsdóttir är särskilt imponerade av den nuvarande regeringens jämställdhetspolitik.
– Det blir svårt för den nya regeringen att fokusera mindre på jämställdhet, säger Silja Bára Ómarsdóttir.

I internationella medier har regeringen fått mycket uppmärksamhet för den nya lagen om jämställda löner, som drevs igenom av Reformpartiet (Viðreisn). I själva verket har lagen varit på gång under flera år och är knappast någonting nuvarande regering ensam kan ta ära för, menar Rakel Adolphsdóttir. Kanske har den nya lagen, som börjar gälla vid årsskiftet, också tillskrivits lite för stor betydelse, tror Silja Bára Ómarsdóttir.
– Lagen förbjuder arbetsgivare från att lönediskriminera utifrån kön, men den kommer inte påverka löneskillnaderna på det stora hela eftersom den inte gör något för att utmana könssegregeringen på arbetsmarknaden, säger hon.

För att utjämna lönegapet räcker det inte att lagstifta mot löneskillnaderna mellan kvinnor och män som har likvärdigt arbete utan man måste också ta itu med löneskillnaderna mellan kvinnodominerade och mansdominerade sektorer, menar Silja Bára Ómarsdóttir. Hon hoppas att nästa regering ska fokusera på att förbättra lönerna inom de lägst betalda kvinnodominerade yrkena som förskollärare, undersköterskor, sjuksköterskor och lärare.
– En annan viktig fråga för den nya regeringen borde vara att driva igenom en handlingsplan mot sexuellt våld och våld i nära relationer, säger hon.

Tätt mellan valen

När vallokalerna öppnar i helgen har det gått ett år sedan förra riksdagsvalet, då Island gick till nyval efter Panamakrisen. Om vi istället backar tio år hamnar vi i den globala finanskrisen, som ledde till Islands bankkrasch. Åtstramningspaketen som infördes efter kraschen möttes av stora demonstrationer och regeringen pekades ut som oansvarig.
– Det är en ovan situation för oss att regeringen är så här skör, säger Rakel Adolphsdóttir om det senaste decenniets politiska kriser.
Den nu aktuella skandalen blossade upp i slutet av sommaren, då det uppdagades att statsminister Bjarni Benediktssons pappa hade skrivit ett rekommendationsbrev och förespråkat att en sexualbrottsling skulle rentvås, alltså strykas ur kriminalregistret. Detta mörkades till en början av statsministerns parti, Självständighetspartiet (Sjálfstæðisflokkurinn), och när det kom fram valde partiet Ljus framtid (Björt framtíð) att lämna regeringen vilket utlöste regeringskrisen.

Rakel Adolphsdóttir upplever att de politiska kriserna snarare har stärkt än försvagat den feministiska rörelsen och jämställdhetsarbetet i landet.
– För 10-20 år sedan var det mycket svårare att nå igenom. Jag tycker att vi har blivit mer och mer högljudda, säger hon.
Hon hoppas att nästa regering ska komma med ordentliga satsningar på välfärden.
– Det saknas resurser, särskilt inom sjukvården och skolan, säger hon.

]]>
Fortfarande skillnader i hälsa beroende på kön http://www.nikk.no/nyheter/fortfarande-skillnader-i-halsa-beroende-pa-kon/ – Det är lurigt att arbeta med jämställd hälsa eftersom det är så många faktorer som påverkar. Vilken tid du lägger på fritidssysselsättningar eller på att arbeta obetalt i hemmet, vilken arbetssituation och vilka ekonomiska förutsättningar du har påverkar hälsan. Så hur vi kan arbeta för mer jämställd hälsa är väldigt komplicerat, säger Zuzana Madarova från EIGE.

Statistiken från indexet visade att kvinnor generellt lever längre än män, men att de lever fler år i ohälsa. Jämställdheten i hälsa har förbättrats något i EU-länderna Finland, Danmark och Sverige 2005-2015, men det finns fortfarande skillnader beroende på kön. En av de som engagerat sig för att minska skillnaderna, och som var på plats i Bryssel, är Sirpa Pietikäinen, EU-parlamentariker från Finland.

– Först och främst måste alla ha tillgång till offentligt finansierad vård, dessutom är aborträtt och information om reproduktiv hälsa ett måste. Vi behöver också se till att det forskas om kvinnors sjukdomar och att kvinnor som söker vård får rätt diagnos. En kvinna med hjärtinfarkt har andra symptom än män till exempel, vilket gör att hon kanske inte får rätt diagnos, säger Sirpa Pietikäinen.

Under panelsamtalet mellan Pietikäinen, generaldirektören för EU:s direktorat för hälsa- och livsmedel Xavier Prats-Monné och Vanessa Moore, forskare på Europeiska institutet för kvinnors hälsa kom diskussionen bland annat att handla om hälsan för personer som inte definierar sig som kvinnor eller män.

– Det behövs mer kunskap om HBTQ-personer så att det inte blir ett stigma som det är i dag, säger Sirpa Pietikäinen.

Panelen var enig i sin omsorg för personer med annan könsidentitet än kvinna eller man, men likt övriga talare under dagen sken denna omsorg inte igenom i sättet att prata – när kön benämndes handlade det alltjämt enbart om kvinnor och män.

– Det finns inte data, och därför inkluderas de inte i statistiken, förklarade Zuzana Madrova, från EIGE.

]]>
Release för faktablad om offentliga rummet http://www.nikk.no/nyheter/release-for-faktablad-om-offentliga-rummet/ Det offentliga rummet i Norden är fortfarande inte till för alla. Sexistisk reklam, osynliggörande i media samt hat, hot och andra kränkningar på nätet riskerar att tysta många röster och begränsar utrymmet för vissa individer och grupper.

De nordiska länderna har sedan 1970-talet värnat om allas rätt till det offentliga rummet. Utgångspunkten är självklar: Alla medborgare ska kunna ta del av och bidra till samhällets utveckling på lika villkor. Samtidigt har ett flertal studier och rapporter genom åren visat på allvarliga begränsningar för kvinnors möjligheter och rättigheter i det offentliga rummet. Nya studier pekar på något av en backlash för jämställdheten.

Representationen av kvinnor i media är fortfarande på en låg nivå; sedan 1990-talet har utvecklingen i princip stagnerat, och i vissa fall till och med gått bakåt. Nätets utbredning har gjort att sexistisk och könsstereotyp reklam nått nya arenor, vilket i sin tur har bidragit till en tilltagande sexualisering av det offentliga rummet. I den digitala världen finns också ett allvarligt och växande problem med hat, hot och andra kränkningar. Den snabba tekniska utvecklingen i kombination med nya arenor i sociala medier gör att de regleringar och rättigheter som finns i de nordiska länderna i flera fall är oklara eller föråldrade.

NIKK:s färska faktablad ”Vilka hörs och syns i Norden?” bygger på tre rapporter som utgivits av aktörer inom det nordiska samarbetet, ”Sexism på köpet – lagstiftning, praxis och förslag till åtgärder mot könsdiskriminerande reklam i Norden”, ”Hat och hot på nätet – kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv” samt ”Women and men in the news – report on gender representation in nordic news content and the nordic media industry”.

Sexistisk reklam

Utbredningen av könsdiskriminerande reklam är ett problem i alla nordiska länder – utom på Island. Enligt rapporten ”Sexism på köpet” beror det på flera framgångsrika faktorer som kan sammanfattas i att anmälningsförfarandet är enkelt och att anmälningarna  hanteras snabbt och kunnigt.

För att anmäla reklam som enligt den isländska lagtexten ”förolämpar eller vanärar det ena könet eller på något sätt motarbetar jämställdhet mellan kvinnor och män” kan anmälare kan ringa, mejla eller fylla i ett formulär på hemsidan för Jämställdhetscentret (Jafnréttisstofa).

Anmälningar leder oftast till en snabb hantering: Jämställdhetscentret kontaktar företaget och meddelar att de kan ha gjort sig skyldiga till brott. Sedan 2010 har samtliga företag som anmälts valt att ta bort reklamen.

Klicka här för att läsa hela rapporten om sexistisk reklam.

Kvinnor i media

Medierepresentation är ett annat område som tas upp i ett samarbetsprojekt med titeln ”Women and men in the news”, som publicerades 2017. Rapportens visar att kvinnor generellt är underrepresenterade som nyhetssubjekt i media medan män är överrepresenterade. Sverige har den högsta uppmätta andelen kvinnor i nyhetsinnehåll, men det är ändå endast 32 procent.
Globalt sett syns kvinnor mer i webbnyheter än traditionella nyheter. Detta gäller även för Island och i Norge. I Danmark, Finland och Sverige däremot är förhållandet det motsatta: andelen kvinnor man kan se, höra eller läsa om i nyheterna är lägre i webbnyheter än i nyheter i tryck, på radio och tv.

Klicka här för att läsa hela rapporten ”Women and men in the news”.

Hat och hot på nätet

Kvinnor och män drabbas i ungefär lika stor utsträckning av hat och hot på nätet, men kvinnor är mer rättslösa, då de oftare utsätts för kränkningar av sexuell och sexistisk karaktär som inte regleras rättsligt. Överlag råder en stor osäkerhet kring vilka kränkningar som är brottsliga, hos både befolkning och myndigheter. Det visar rapporten ”Hat och hot på nätet – kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv”

Klicka här för att läsa hela rapporten ”Hat och hot på nätet”.

]]>
De uppmärksammar jämställdhetsarbetet bland unga http://www.nikk.no/nyheter/de-uppmarksammar-jamstalldhetsarbetet-bland-unga/ Konferensen Youtheq är uppbyggd kring fem teman som är inspirerade av de ungdomspolitiska målen: utbildning och lärande, arbete och försörjning, ungas delaktighet och representation, hälsa och exponering samt fritid, kultur och media.

­– Det finns ett tomrum när det gäller att integrera ett ungdomsperspektiv i de jämställdhetspolitiska ambitioner som finns.  Vi tenderar att lägga stort fokus på jämställdhet under vuxenperioden i livet – som om ojämställdheten uppstod i vuxenlivet. Börjar vi arbeta med jämställdhetsfrågor tidigt får

Ann-Sofie Lagercrantz

de unga med sig ett jämställdhetsmedvetande upp i vuxen ålder, säger Ann-Sofie Lagercrantz, strateg för social hållbarhet i Kalmar kommun och medlem i Youtheq:s styrgrupp och konsultativa råd.

Ökar medvetandet om jämställdhet bland unga minskar bland annat sannolikheten för att de gör traditionsbundna utbildnings- och yrkesval, enligt Ann-Sofie Lagercrantz.

– I de trettio största yrkesgrupperna på den svenska arbetsmarknaden var fyra kvantitativt jämställda 2014 – butikssäljare i fackhandel, kockar/kallskänkor, säljande butikschefer/avdelningschefer i butik samt gymnasielärare. Unga i dag gör samma val som min generation och jag är medelålders. Vi ser att kön fortfarande begränsar människors liv, säger hon.

Självklart att medverka

Vid konferensen, som finansieras av Kalmar kommun och med medel ur Nordiska ministerrådets jämställdhetsfond, kommer drygt hundra politiker, tjänstemän och representanter från kommuner, landsting, skola och ideella organisationer i de nordiska länderna att delta.

– Målet är att deltagarna ska få energi och nya verktyg för att jobba vidare så att vi kommer längre med jämställdheten bland unga i Norden, säger Alexandra Winberg, projektledare.

Alexandra Winberg

För Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, MUCF, är det självklart att medverka vid konferensen.

– Konferensen är ett bra tillfälle att samla in kunskap från andra föreläsare och få en inblick i hur de övriga nordiska länderna jobbar med jämställdhet och unga. Konferensen är ett sätt att nätverka och inspireras till nya sätt att tänka, säger Lisa Onsbacke, utredare på MUCF.

Hon och hennes kollegor deltar under flera programpunkter under konferensen och ska bland annat tala om hur ungdomsperspektivet kan integreras i olika slags verksamhet och politiska beslut.

Kalmar kommun är projektägare för konferensen. Samarbetsparter är Kristiansands kommune i Norge, Kolding kommune i Danmark och Mariehamns stad på Åland.

Varför behövs det en nordisk jämställdhetskonferens med fokus på ungdomar?
– De nordiska länderna ligger i topp när det gäller jämställdhet. Tillsammans kan vi bli ännu bättre. Vi har också ett stort ansvar när det gäller att inspirera och driva på arbetet i andra delar av världen där jämställheten går tillbaka, som till exempel i Polen där rätten till abort nu ifrågasätts, säger Ann-Sofie Lagercrantz.

Har jämställdheten bland unga i de nordiska länderna försämrats?
– Bilden är inte entydig. När det gäller representation och inflytande görs framsteg på olika områden.  Samtidigt är bilden att fler unga kvinnor utsätts för sexualbrott än tidigare, säger Ann-Sofie Lagercrantz.

– Unga kvinnor känner sig fruktansvärt otrygga. Många vågar inte gå hem själva från olika platser. Det är en inskränkning av det personliga utrymmet, tillägger Alexandra Winberg.

Hur ser unga i Norden på jämställdhet?
– Det finns ett oerhört stort engagemang hos många unga aktivister och feminister. Men det finns också stora grupper ungdomar som tycker att jämställdhetsarbetet är klart, att det inte rör dem, utan att det är en fråga som äldre har ett problem med, säger Ann-Sofie Lagercrantz.

]]>
Filmrelease: Tre nya filmer om nordisk samarbete http://www.nikk.no/nyheter/filmrelease-tre-nya-filmer-om-nordisk-samarbete/ Medier spelar en central roll i att återspegla samhällets diversitet. Samtidigt visar forskning att det finns en obalans i vem som förmedlar och gör nyheter. Idag domineras nyhetsmedier av män – även i Norden.
Dessutom är kvinnors andel i beslutsfattande befattningar i media lägre än männens, och kvinnor är underrepresenterade som experter.

Visste du till exempel att i vissa nordiska länder är bara en femtedel av de som medverkar i nyhetsmedier kvinnor? Dessutom ser kvinnors synlighet i nyhetsmedia ut att minska snarare än öka. Denna kunskap bör spridas så att fler redaktioner får upp ögonen för obalansen och vem som egentligen får komma till tals i nyheterna. Detta lyfts i en av de tre filmerna.

Se den här. 

En annan viktig fråga i offentliga rummet är hot, hat och sexistiska inlägg, som gör att många röster riskerar att tystna. Kvinnliga journalister är särskilt utsatta. Faktum är att var tredje kvinnlig ledarskribent, krönikör, chefredaktör och kommentator funderar på att sluta, på grund av hot och hatyttringar.
Det är ett hot mot den offentliga debatten och därmed mot hela demokratin. I ett pågående fondprojekt samarbetar för första gången nordens alla ”diskrimineringsombudsmän” för att sätta stopp för näthatet. Tuffare lagstiftning är ett av deras förslag för att komma till rätta med problemet.

Se filmen här.

Även könsstereotypa framställningar av kvinnor och män i det offentliga rummet motverkar målet om ett jämställt samhälle. Könsdiskriminerande reklam skapar snäva mediebilder av kvinnor och män samt att den tilltagande sexualiseringen av det offentliga rummet ger flickor och pojkar ett begränsat register av förebilder.
Trots det råder i stort sett straffrihet för företag som använder könsdiskriminerande marknadsföring i Norden. Därför har tre nordiska organisationer bestämt sig för att samarbeta. Tillsammans uppmanar de allmänheten att vara ”watch dog” och anmäla sexistisk reklam.

Se filmen här.

Det nordiska jämställdhetssamarbetet har bidragit till ökad kunskap och fördjupad samverkan mellan länderna. Genom konferenser, möten, kunskapssammanställningar, rapporter och forskning får vi mer kunskap som för oss närmare målet om ett jämställt Norden.

]]>
Fokus på arbetsliv i årets fondprojekt http://www.nikk.no/nyheter/fokus-pa-arbetsliv-i-arets-fondprojekt/ StödordningI år har sju projekt beviljats medel av den nordiska jämställdhetsfonden, för att samarbete kring frågor som rör jämställdhet. Projekten ska resultera i ny kunskap i frågor som rör den könsuppdelade arbetsmarknaden, uttag av föräldraförsäkring och trakasserier på arbetsplatsen.

I år har alla projekt fokus på jämställdhet i arbetslivet, vilket också är en prioritering för det norska ordförandeskapet i ministerrådet.
– Norden har länge arbetat för att kvinnor och mäns ska ha lika möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Vi har kommit en bra bit på vägen, men flera utmaningar kvarstår. Årets fondprojekt med fokus på arbetslivet kommer förhoppningsvis ge oss ett bra underlag för det fortsatta arbetet, säger Elin Engström, NIKK:s verksamhetsledare.

Bland årets beviljade projekt finns en stor bredd. Enhancing labour opportunities for women in the Nordic Countries ska genomföra en jämförande studie mellan tre medelstora städer i Norden för att identifiera och utbyta erfarenheter av att förbättra migrantkvinnors integration på arbetsmarknaden.

– Projektet kommer undersöka politik och praxis i tre städer i tre nordiska länder, Finland, Sverige och Island. Målet är att identifiera politik och praxis som påverkar sysselsättningen av migrantkvinnor, säger Markus Meckl, från Akureyri universitet.
Diskrimineringsombuden i Sverige, Danmark och Norge ska genomföra en undersökning för att få mer kunskap om hanteringen av sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

I ett annat projekt riktas fokus mot vården och inom projektet kommer de undersöka statusen för vårdarbetet i de nordiska länderna mot bakgrund av den neoliberala vändningen i politiken och utreda vad den har för betydelse för jämställdheten.

Varje år administrerar NIKK medel för insatser och samarbeten på jämställdhetsområdet i Norden på uppdrag av Nordiska ministerrådet. Jämställdhetsfonden är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete.

]]>
Hva skjer med likestilling i Norge? http://www.nikk.no/nyheter/hva-skjer-med-likestilling-i-norge/ Ifølge Cathrine Holst, likestillingsforsker og professor ved Universitetet i Oslo, er det lite sannsynlig at viktige enkeltsaker knyttet til likestilling hadde blitt gjennomført uten kvinner på Stortinget.
– Mitt intrykk er at kvinner interesserer seg mer for likestillingssaker. Samtidig finnes det mange eksempler på det motsatte – det klassiske er Margaret Thatcher.

– Det skal ikke være sånn at bare fordi man tilhører en gruppe har man særskilt ansvar for disse spørsmålene.

Johannes Bergh, valgforsker ved Institutt for samfunnsforskning, tror kvinner i politikken har vært viktig for likestilling.
– Det finnes mye forskning som viser sammenheng mellom sosial bakgrunn og hvilken politikk man fører. Landet ville nok sett ganske annerledes ut hvis vi ikke hadde hatt kvinner i politikken.

Likestilling på høyre og venstre side

Likestilling forbindes ofte med rødstrømper på venstresida i politikken. Det er ikke uten grunn at det er sånn.
– Hvis vi går til 1960- og 1970-tallet og fremover er det gjerne partier til venstre som har mobilisert mest for likestillingspolitiske spørsmål. Det er ikke tilfeldig. Det har for eksempel vært en del av de samme personene som har vært aktive i kvinnebevegelsen og i partiene. Samtidig er det viktig å huske at det er tradisjon for borgerlig kvinnesak, sier Holst.

Hun mener at mye av dagens norske likestillingspolitikk preges av konsensus. Likevel stemmer flere kvinner på partiene på venstresiden, forklarer Bergh.
– Kvinner stemmer mer på partiene på venstresida, eller vi kan si at menn er mer høyreorienterte. Dette kom med kvinners inntog i arbeidslivet. Inntektsforskjeller kan også forklare forskjellene i stemmegivning.

I podkastepisoden diskuterer forskerne hvilke saker som fenger menn og kvinner i valgkampen. Det er grunn til å tenke over kjønnsforskjeller, blant annet fordi flere kvinner enn menn stemmer.
– Kvinners deltagelse i norske valg har steget markant siden de først fikk stemmerett i 1913. I dag er det en overvekt av kvinner blant velgerne, særlig blant de yngre, sier Bergh.

Likestilling har ikke en stor plass i norsk politisk debatt, men Cathrine Holst mener at likestilling er viktig på mange politiske områder.
– Der har alle politikere et ansvar, for å synliggjøre det likestillingspolitiske aspektet ved alle saker, sier Holst.

Les også: ‒ Likestilling er ikke viktig nok. Verken for en rødgrønn eller blåblå regjering.

Mer enn hijab er viktig for minoritetskvinner

Mina Adampour synes debatter om hijab og tvangsekteskap overskygger andre viktige temaer når det er snakk om minoritetskvinner i norsk politikk.
– Grep som affekterer minoriteter i stor grad, som å justere barnetrygden, øke sosialhjelp, bostøtte og forsørgerfradrag, kunne vært gjort for å ikke reprodusere fattigdom. Men det er bare det skautet, æresdrap og kjønnslemlestelse det går i. Jeg får det opp i halsen, for det er andre ting som affekterer oss, som er viktige, sier hun.

Adampour er bekymret for at tiltak som kunne fanget opp alle utsatte kvinner, forsvinner til fordel for politikk rettet mot en liten del av befolkningen. Det gjelder blant annet vold i nære relasjoner.
– Den forskjellsbehandlingen har en etnofiksering ved seg, og det gjør at man mister alle andre som rammes.

Hun får støtte av Beatrice Halsaa, professor ved Senter for tverrfaglig kjønnsforskning ved Universitetet i Oslo.
– I forskningssammenheng snakker vi om kriselikestillingspolitikk og alminnelig likestillingspolitikk, fordi debatten har vært så delt. Vi ser at mye penger går til kriselikestillingspolitikk.

Halsaa har forsket på norsk kvinnebevegelse i mange år. Da hun fulgte organisasjoner som samler minoritetskvinner i Norge så hun at de stort sett var oppatt de samme politiske sakene som majoritetskvinner. Likevel er det noen forskjeller.
– De ønsker å ta vare på sin kultur når de bor i Norge, på samme måte som for eksempel nordmenn som dro til USA gjorde. I tillegg er minoritetskvinner opptatt av at de blir diskriminert, noe som skiller dem fra majoritetsorganisasjoner.

– Alle var opptatt av likestilling, men de satt en klar grense ved feminisme. De var ikke feminister, og ville ha samarbeid, ikke kamp og konflikt.

Feministisk politikk

I 2004 forlot Gudrun Schyman det svenske Vänsterpartiet, fordi de ikke ville gi feminisme stor nok plass i politikken. I Feministisk Initiativ (FI!), partiet hun startet i 2006, er likestilling hovedmålet, men også det viktigste perspektivet.
– Likestilling burde være en dimensjon av all politikk, og forstås som grunnleggende menneskerettigheter.

– Man snakker ofte om store samfunnsproblemer, som vold mot kvinner, som et særskilt kvinneproblem.

FI! sin feministiske politikk er interseksjonell, noe som betyr at de ser kjønn i sammenheng med andre maktstrukturer i samfunnet. Selv om hun ser store utfordringer er partiets mål å bli overflødige.
– Vi har ikke bygget partiet for å sitte på makten i 100 år. Når vi har oppnådd målet, som er likestilling, bæredyktighet og frihet fra all diskriminering, da kan vi finne på noe annet.

Denne artikkelen ble først publisert av Kilden. 

]]>
Nordiska kvinnoorganisationer vill stärka flickors rättigheter http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-kvinnoorganisationer-vill-starka-flickors-rattigheter/ Den svenska kvinnoorganisationen KSAN är mycket kritisk till hur flickor behandlas i Norden.
– Flickor i de nordiska länderna blir trakasserade, tafsade på, sexuellt utnyttjade, bilder av dem sprids på internet och de kallas för nedsättande ord. Vi kan inte ha det så här, säger organisationens kanslichef Leena Haraké.

Hon upplever att situationen för flickor har förvärrats de senaste tio åren.
– En skillnad i dag jämfört med tidigare är att det har blivit vanligare att gäng mobbar, trakasserar och våldför sig på en ensam tjej.

Trakasserierna kan få allvarliga konsekvenser för unga kvinnors hälsa.
– De som utsätts känner skam när de får höra att de får skylla sig själva när de utsätts för övergrepp och trakasserier – att de hade för kort kjol eller för mycket läppstift. Det gör att flickorna tappar mycket av sitt självförtroende och sin självkänsla, säger Leena Haraké.

Leena Haraké, kanslichef KSAN

Det hårdare samhällsklimatet gjorde att KSAN tog initiativ till projektet ”Fullständiga rättigheter för flickor i Norden”. I det ettåriga projektet, som startades förra hösten och finansieras med medel ur Nordisk jämställdhetsfond, ingår förutom KSAN ytterligare tre organisationer som arbetar för flickors och kvinnors rättigheter: Kvinnogården från Finland, Blatt Afram från Island och norska Retretten.

Vad är syftet med projektet?
– Vi vill bilda opinion för flickors rättigheter i de nordiska länderna. Det borde vara en självklarhet att flickor inte ska bli ofredade – oavsett vad de har på sig och hur de ser ut.

Får vi igång en dialog och diskussion vill fler engagera sig för att stärka flickors rättigheter, säger Leena Haraké som leder projektet.

Hur stärker ni flickors rättigheter inom projektet?
– Vi har anordnat fyra utbildningsdagar i Karlstad, Mellerud, Falun och Göteborg. Ytterligare två utbildningsdagar ska hållas i Reykjavik och Helsingfors. Vid utbildningsdagarna, där bland annat beslutsfattare, folkhälsoplanerare och ungdomsföreningar deltar, informerar vi om det senaste som har hänt när det gäller flickors rättigheter. Därefter blir det en diskussion om vilka planer deltagarna har för att stötta tjejer. En dramapedagog håller också i ett forumspel, där deltagarna får öva på att tidigt identifiera kränkningar, trakasserier och nedsättande ord och handlingar samt hur de ska agera vid ett övergrepp.

– Vi anordnade även ett seminarium under Almedalsveckan på Gotland i början på juli för att nå ut till politiker som kan göra något åt frågan.

Vad krävs för att flickor i Norden ska få fullständiga rättigheter?
– Det krävs förändrade attityder och värderingar. Ett stort ansvar ligger på föräldrar, skolpersonal och idrottsledare som har mycket kontakt med ungdomar. De måste ha kunskap om vad övergrepp, trakasserier och en våldtäkt är och tydligt markera varje gång en flicka kränks.

Hur arbetar de nordiska länderna för att stärka flickors rättigheter?
– I Finland finns ett djupt rotat rättviseperspektiv. Det är en medborgerlig rättighet att slippa trakasserier. Frågan lyfts ofta på agendan och tas därför på stort allvar. Det gör det lättare för dem som drabbas att säga ifrån. På Island finns ett nationellt arbete för att förebygga övergrepp mot både pojkar och flickor. Föräldrar har fått information om hur de ska berätta för sina barn att barnen har rätt att försvara sig om någon rör vid deras kropp och att de ska berätta om de blir utsatta. Den norska skolan stärker tjejer genom att vara tydlig med att ta upp att ingen har rätt att kränka dem. Sverige är det nordiska land där det återstår mest att göra. Från politiskt håll behövs till exempel påminnelser om att övergrepp mot flickor är brottsliga handlingar, säger Leena Haraké.

]]>
Ny nätkränkningslag riskerar blir tandlös http://www.nikk.no/nyheter/ny-natkrankningslag-riskerar-blir-tandlos/ Ett lagförslag som är på gång från Sveriges regering syftar till att återupprätta skyddet för enskildas integritet, som blivit svagare i och med internets möjligheter till spridning av bilder och uppgifter. Men också att skydda det offentliga samtalet i stort genom att stärka yttrandefriheten för dem som begränsas av risken att utsättas för nätkränkningar.

En särskilt utsatt grupp är kvinnliga debattörer. Expressens kulturchef och ställföreträdande utgivare Karin Olsson är inget undantag.
– Jag tillhör inte dem som gärna citerar för att visa hur hemskt det är. Jag vill inte ge dem den makten, säger hon, och påpekar att hon ändå inte är bland de värst utsatta.

Trots att trakasserier på nätet blivit en del av vardagen i hennes yrke är Karin Olsson en av få kritiska röster mot det hyllade förslaget.
– Det finns en omfattande kompetensbrist i poliskåren kring hur man utreder brott i den digitala världen. Lagstiftningen för förtal kan användas mer än idag. Det finns uppenbarligen fall som kan hamna mellan stolarna, och jag är inte främmande för att kan behövas justeringar. Men de här förslagen är för långtgående och riskerar att skada yttrandefriheten, säger hon.

Karin Olsson, Expressens kulturchef och ställföreträdande utgivare .

Enligt lagförslaget ska ofredande och förtal tydligare omfatta brott begångna via nätet, vilket träffar en stor del av näthatet mot journalister och debattörer. Olaga hot utvidgas till att gälla även hot mot en persons frid och integritet, för att fånga in exempelvis hot om trakasserier. Det nya brottet olaga integritetsintrång kriminaliserar spridning av integritetskänsliga bilder och uppgifter, med hämndporr som typexempel.
– Lagstiftningen måste vara precis och hålla i ett svårt läge. Tänker man sig en framtid med SD vid makten, vill vi då ha en lagstiftning som riskerar fånga in alltför många yttranden? Jag tycker man ska vara oerhört försiktig, säger Karin Olsson.

Regeringen i Sverige har redan sjösatt en handlingsplan för hoten mot journalister, förtroendevalda och konstnärer. Men några av de allra grövsta kränkningarna på nätet sker mot helt vanliga människor, också de oftast kvinnor.

 

Lagstiftningen kan få normerande effekt

Daniel Edsbagge, chefsåklagare i Uddevalla, är en av dem som lyckats få en fällande dom för hämndporr.
– Det här har inte varit svårt utredningsmässigt, egentligen. Men det är tydligt att den nuvarande lagen skrevs i en ålder innan vi hade internet och så hiskeligt stort genomslag, säger han.

Daniel Edsbagge, chefsåklagare i Uddevalla.

I somras fick han en man dömd för grovt förtal för att ha spritt sexbilder på sin före detta flickvän. Straffet blev skyddstillsyn och 30 000 i böter. Påföljderna för brottstypen har varierat stort och inte stått i paritet med brottsoffrens lidande, tycker Daniel Edsbagge.
– Hon blev betydligt mer påverkad än om hon hade blivit misshandlad exempelvis. Hon upplevde att hela hennes liv var ruinerat. Hon sa upp sig från sitt arbete därför att hennes kolleger hade sett bilder på hennes underliv. Hon upphörde att ha kontakt med sina föräldrar, gick inte ut på flera månader och behövde stöd av kurator. Enorma konsekvenser som inte motsvaras i den nuvarande lagstiftningen.

Med den nya lagen om olaga integritetsintrång hade straffskalan för samma handlingar varit fängelse från sex månader och upp till fyra år för grovt brott. Daniel Edsbagge tror att lagstiftningen kan få normerande effekt i och med att det blir tydligare vad som är kriminaliserat beteende och att förövarna riskerar kännbara straff.

 

Näthat mot kvinnor kopplas till kön

I alla de nordiska länderna ses kränkningar på nätet som ett demokratiproblem. I juni publicerade NIKK en kartläggning av de rättsliga regleringarna ur ett jämställdhetsperspektiv. Hatyttringar är kriminaliserade i samtliga nordiska länder och skyddar vissa grupper. Kön faller dock utanför bestämmelserna i alla länderna, samtidigt som forskning visar att näthat mot kvinnor i stor utsträckning kan kopplas till kön.

När Danmark fick en ny lag mot sexkränkningar på nätet tidigare i år skärptes inte bara straffen, utan polisen tillfördes resurser, skolorna fick i uppdrag att integrera ämnet i undervisningen och mängder av informations- och stödinsatser rullades ut. I Finland har polisen fått pengar för att stärka arbetet mot näthat. Bara i Sydvästra Finland, ett av elva regionala polisområden, innebär det flera heltidstjänster utöver de nätpoliser som redan jobbar med brott på internet.

I Sverige skriver Polismyndigheten i underlaget till lagförslaget att de inte behöver några ökade resurser. Åklagarmyndigheten bedömer att det behövs en extra årsarbetskraft, men räknar inte med att åtalen ska bli så många fler att det behövs mer pengar till domstolarna eller till offentliga försvarare. Straffen väntas bli så få att det inte uppstår några nya behov hos Kriminalvården. Trots att fler gärningar blir straffbara beräknas större delen av kostnadsökningen ske för det som i dag går under grovt förtal, alltså de allra grövsta brotten.

“Inte minst gentemot ungdomar kan det finnas anledning att rikta särskilda informations- insatser gällande den nya lagstiftningen och vad den innebär“, skriver utredarna. Inga sådana insatser är planerade, mejlar Sofie Rudh, pressekreterare hos justitieminister Morgan Johansson.

 

”Skolorna behöver jobba mer med nätkränkningar”

Utan uppföljning från resten av samhället finns en risk för att lagen blir tandlös, enligt Måns Svensson, rättssociolog och forskare vid Lunds universitets institut för internetstudier.

Måns Svensson, rättssociolog och forskare.

– Annars är risken att det växer fram en praxis där man använder lagen för att komma åt de mest graverande fallen medan ungdomarna får lov att fortsätta vardagskränka varandra, säger han.
Tilltron till rättsväsendet vid den här typen av brott är låg, enligt en forskningsrapport om svenska ungdomars normer och beteenden kring nätkränkningar där Måns Svensson är medförfattare och som lagförslaget även refererar till.

Han tycker att skolorna behöver jobba mer med nätkränkningar.
– Det går inte resonera som företrädare jag ibland har hört: “vi ser till att barnen uppför sig när de är i skolan”. Det är inte hållbart när de relationer skolan skapar inte är begränsade till skolmiljön. Barn som blir mobbade får inte vara ifred på hela dygnet.
Även föräldrar borde engagera sig mer i hur unga beter sig på nätet, tycker han.
– De måste vänja sig vid att en del av uppfostran i dag är att bete sig okej online.

Övertygad om att vuxna står för hälften av näthatet

Föräldrar är ofta väldigt oroliga för att deras barn ska begå övertramp på nätet, och det får dem ibland att ta dåliga beslut med motsatt effekt. Det säger Elza Dunkels, forskare i pedagogiskt arbete och flitigt anlitad expert på ungas nätkultur.
– Det har inte hänt mycket på den fronten under de tjugo åren jag har hållit på. Varje ny föräldrageneration är lika oroliga. När barnen är så små att föräldrarna styr över deras nätanvändning vill de ibland inte anförtro sig åt sina vuxna, och det är allvarligt ur säkerhetssynpunkt. Det gäller att hålla sig lugn, säger hon.

Elza Dunkels, forskare i pedagogiskt arbete. Foto: Kristina Alexandersson

Föräldrarna är ännu mer rädda för att deras barn ska vara hatare än att de ska utsättas för näthat.
– Det gäller att prata om handlingar och inte fördöma individen. Kanske berätta om egna misstag, och tillåta samtal kring de här ganska svåra frågorna. Och så gäller det att lyssna mer än man pratar. Det är vi vuxna generellt ganska dåliga på. När vi ska prata med våra barn blir det ofta en monolog. Och då vet vuxna ofta inte vad de ska säga. Men man kan säga: “jag hörde om det här. Vad säger du om det?” I princip alla barn jag någonsin intervjuat har varit väldigt peppade på att prata om det här.

Elza Dunkels får mycket frågor om hur vi ska få unga att sluta näthata, men är övertygad om att vuxna står för minst hälften av näthatet.
– Om vi bara lagför brottslingar kommer vi att hålla på för jämnan, men gör inget åt hatet i sig.

Elza Dunkels tycker att vi alla ska fråga oss: i vilka situationer bidrar jag till en hatisk stämning, även om jag inte gör något brottsligt. Vad kan jag istället göra för att motverka den?
– Det handlar om hur man tänker om andra människor. Att inte tänka hatiskt.

]]>
Fortsatt skev könsbalans i nordiska nyhetsmedier http://www.nikk.no/nyheter/fortsatt-skev-konsbalans-i-nordiska-nyhetsmedier/ Vilka är de största bristerna på jämställdhetsområdet inom media i Norden?
– Länderna skiljer sig åt, men rapporten visar att män fortfarande syns mer i medier än kvinnor i all anordiska länder och att utvecklingen under senaste årtionden har varit långsam eller stillastående.  Könsstereotyper i nyheterna är också vanligt förekommande. En ojämn könsrepresentation i medierna är ett jämställdhets- och demokratiproblem, kunskapen om könsperspektivet borde vara bättre i mediebranschen.

Heidi Haggrén, rapportens projektledare

– Nya digitala medier en stor utmaning för alla nordiska länder – hur kan man främja jämställdhet och hindra kränkningar? Den tekniska utvecklingen för med sig många möjligheter för ökad jämställdhet, men samtidigt har den öppnat nya kanaler för att uttrycka hat och kränkningar. Det är något som de nordiska jämställdhetsministrarna vill titta vidare på, tidigare i somras släpptes exempelvis rapporten ”Hat och hot på nätet – en kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv”.

Vilka förändringar krävs?
– Det behövs en vilja för att lyfta fram frågan om jämställdhet och ett aktivt arbete för att inkludera den i mediernas arbete.  Det krävs aktiva satsningar, riktlinjer och uppföljning. Journalistutbildningen har en stor roll. Jämställdhetsfrågorna borde beaktas redan under utbildningen och ett jämställdhetsperspektiv bör inkluderas i utbildningen av alla blivande journalister, så att de får kunskap om och förståelse för jämställdhetsfrågor.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra?
– Vi kan lära från olika politiska eller andra åtgärdar man har vidtagit i andra länder. Vi har ju samma mål – ett jämställt samhälle – men vi har tagit litet olika vägar. Det är intressant att se hur historia har påverkat i varje land hur mediemiljön ser ut och hur man till exempel reglerar det.

Vilka lyckade exempel finns?
– Brist på kvinnliga experter är ett problem som kommer fram i rapporten. Enligt GMMP visar det sig att ungefär en femtedel av experterna som framträder i nyhetsmedier i Norden är kvinnor. Andelen kvinnliga experter är högst i Danmark, vilket troligen beror på att Danmark har haft en expertdatabas sedan 1997 som lyfter fram kvinnliga experter, vilket underlättar journalisternas arbete med att hitta kvinnliga experter.

– En del medieföretag har varit mer uppmärksamma och tagit tag i underrepresentationen. Den vanligaste åtgärden är att följa upp könsfördelning i nyheter, det vil säga räkna/mäta andel kvinnor och män. Därefter behövs det förstås aktiva åtgärder för att nå en jämn könsbalans. Ett exempel är svenska Västerbottens-Kuriren som har lyckats få en ganska jämn balans efter de började sträva efter 50/50 män och kvinnor. Också isländska RUV har lyckats att sätta igång en positiv förändring (sedan 2014) i könsmedvetenhet och könsfördelning i nyhetsinnehåll med book-keeping och en medveten strategi.

 

Rapporten Regulation of Gender – Discriminatory Advertising in the Nordic Countries som också presenterades nyligen visar att de nordiska länderna har valt olika vägar när det gäller reglering av könsdiskriminerande reklam.

 

– Resultaten i den här rapporten tyder på att attityderna gentemot könsdiskriminerande reklam i de nordiska länderna är strängast i Sverige. Generellt tillåter samtliga nordiska länder könsstereotyper i reklam under förutsättning att könsstereotyperna inte framställs på ett mycket vinklat eller förödmjukande sätt, säger rapportens projektledare Heidi Haggrén.

Sammanfattningsvis har Danmark, Norge, Finland och Island en reglering av könsdiskriminerande reklam – antingen genom en allmän klausul eller explicita förbud – i lagstiftningen – antingen marknadsföring/konsumentlagstiftning eller jämställdhetslagstiftningen. Sverige har för närvarande ingen specifik lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, utan regleringen sker via ett självreglerande organ. Finland är det enda nordiska landet som både har lagstiftning (och en myndighet som granskar könsdiskriminerande reklam) och ett självreglerande organ.

– Rapporten pekar på att både lagstiftning och självreglering har både styrkor och svagheter. De självreglerande organen kan handlägga ett stort antal anmälningar. Lagstiftning är dock ett sätt att utöver suspension av reklam och även ge verkställande instanser möjlighet att ålägga straffavgifter och andra sanktioner, säger Heidi Haggrén.

]]>
Sverige inrättar jämställdhetsmyndighet http://www.nikk.no/nyheter/sverige-inrattar-jamstalldhetsmyndighet/ Hösten 2016 fattade regeringen beslut om att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Myndighetens viktigaste uppgifter blir att stödja och samordna det jämställdhetsarbete som bedrivs i olika organisationer och verksamheter samt att analysera och följa upp arbetet.

Regeringens särskilda utredare Kerstin Alnebratt.

– Med en myndighet skapas en effektivare mer sammanhållen styrning av jämställdhetspolitiken. Gemensamma kunskapsunderlag kan tas fram samtidigt som möjligheter att utvärdera metoder som används på jämställdhetsområdet skapas, säger regeringens särskilda utredare Kerstin Alnebratt, som leder arbetet med att starta myndigheten.

Frågan om en myndighet på det jämställdhetspolitiska området har diskuterats i Sverige sedan början av 2000-talet. Redan 2005 föreslog en utredning, tillsatt av den socialdemokratiska regeringen, att en myndighet skulle bildas. Den gången gjordes i stället stora satsningar på jämställdhet i projektform. Tio år senare kom en ny utredning, nu tillsatt av alliansregeringen, också fram till att det behövs en myndighet för jämställdhetspolitiken.

– När det inte finns en förvaltningsorganisation blir jämställdhetsarbetet alltför kortsiktigt och det får inte önskat genomslag. Projekt med höga ambitioner tillsätts, men när projektpengarna är slut är det svårt att se några bestående effekter. Några år senare startar en ny regering ett nytt projekt. Men då är kunskapen från det föregående projektet skingrad, säger Kerstin Alnebratt.

Sverige först ut i Norden

Jämställdhetsmyndigheten ska ligga i Göteborgsförorten Angered och ha omkring 75 anställda med olika bakgrund.

– Eftersom myndigheterna i dag är koncentrerade till Stockholmsområdet har regeringen sagt att nya myndigheter ska placeras utanför Stockholmsområdet. I Göteborg, som är rikets andra stad, finns bara två myndigheter sedan tidigare, säger Kerstin Alnebratt.

Sverige blir det första landet i Norden att inrätta en jämställdhetsmyndighet. När det inte har funnits någon myndighet har regeringen lagt ut samordningsuppdrag, som rör till exempel jämställdhetsintegrering, våld och människohandel, på universitet, länsstyrelser och myndigheter.

– Då blir jämställdhetsarbetet väldigt svårstyrt. Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör, säger Kerstin Alnebratt.

Fokus på arbetsmarknadspolitiken

I de övriga nordiska länderna är genomförandet av det jämställdhetspolitiska arbetet organiserat på olika sätt. I Finland har jämställdhetsenheten på social- och hälsovårdsministeriet till uppgift att utveckla och implementera regeringens jämställdhetspolitisk och följa upp reformer av den nationella lagstiftningen.

Det danska institutet för mänskliga rättigheter är en oberoende instans med uppgift att se till att diskrimineringslagstiftningen och lika behandling oavsett kön och andra diskrimineringsgrunder efterlevs i landet.

På Island har ett center för jämställdhet, Jafnréttistofa, placerat under social- och bostadsministern till uppgift att se över jämställdhetslagstiftningen och utveckla metoder för att genomföra regeringens jämställdhetspolitisk. På departementet för barn och jämställdhet i Norge finns en myndighet, Bufdir, som arbetar för att främja jämställdhet och förhindra diskriminering på grund bland annat av kön.

Gemensamt för jämställdhetsarbetet i de nordiska länderna är att det historiskt har varit stort fokus på arbetsmarknadspolitiken, berättar Kerstin Alnebratt.

– Arbetsmarknadsfrågorna är en viktig del av den nordiska modellen, som bygger på ett två-försörjer-system och förutsätter att både män och kvinnor arbetar. Barnomsorgens organisering har varit viktig för att göra det möjligt för både kvinnor och män att förvärvsarbeta och samtidigt ha barn.

]]>
Vi ses i augusti! http://www.nikk.no/nyheter/vi-ses-i-augusti/ Nu går vi på NIKK på ledighet för sommaren. Vi kommer tillbaka den 14:e augusti fulla med ny energi.
Ha en fin sommar!

]]>
Rapport kartlägger hat och hot på nätet http://www.nikk.no/nyheter/rapport-kartlagger-hat-och-hot-pa-natet/ Att kommentarsfält fylls med hotfulla och sexistiska inlägg är ett demokratiproblem, då det riskerar att tysta röster i det offentliga rummet. Men att komma åt förövarna är inte helt enkelt. Ett av problemen är att lagstiftningen på området inte är uppdaterad.
Rapportförfattaren Moa Bladini föreslår därför bland annat en skärpning av hatbrottslagstiftningen.

– I Norden råder en osäkerhet om vad som är brottsligt och hur olika typer av överträdelser bör hanteras – inte bara hos dem som utsätts för näthat, utan i vissa situationer också bland poliser, åklagare och domare. Det är ett problem för rättssäkerheten, säger Moa Bladini, rapportförfattare och lektor i straffrätt vid Göteborgs universitet.

Det är Nordisk information för kunskap om kön (NIKK), som på uppdrag av Nordiska ministerrådet, har kartlagt den rättsliga regleringen av hat och hot på nätet. Rapporten visar att såväl kvinnor som män är utsatta för kränkningar på nätet – i ungefär lika stor utsträckning. Kvinnor och män drabbas dock på olika sätt. När män – särskilt i offentligheten – utsätts för näthat är det oftare fråga om kränkningar med anspelning på yrkesskicklighet och kompetens eller hot om våld. Kvinnor utsätts istället för kränkningar med betydligt större inslag av sexism, sexuella hot och trakasserier som snarare kopplar an till person än profession.

Den färska kartläggningen visar att lagstiftningen i de nordiska länderna i stora delar är lika: Hatyttringar är kriminaliserat som ett enskilt brott i samtliga nordiska länder och skyddar vissa uppräknade grupper. Kön faller dock utanför bestämmelserna i samtliga nordiska länder, men i den finska lagstiftningen finns en teoretisk möjlighet att inkludera kön. I hela Norden råder också en osäkerhet kring hur bestämmelserna som omfattar hatbrott ska tillämpas och var gränsen mot yttrandefriheten går, vilket leder till att bestämmelserna inte används i den utsträckning som i teorin är möjligt. Det innebär att det praktiska skyddet är litet för samtliga grupper, och i dagsläget obefintligt för dem som utsätts på grund av kön. Det bör sättas i relation till den forskning som visar att näthat mot kvinnor i stor utsträckning kan kopplas till kön.

Moa Bladini, rapportförfattare och lektor i straffrätt vid Göteborgs universitet.

Enligt Moa Bladini finns det därför anledning att överväga att även skydda personer som angrips på grund av kön i hatbrottslagstiftningen.
– Mot bakgrund av att kvinnor särskilt drabbas av näthat med koppling till kön och att de nordiska länderna värderar jämställdhet högt, är det anmärkningsvärt att inget av de nordiska länderna ger ett skydd för utsatthet på grund av kön i hatbrottslagstiftningen.

Rapporten presenteras vid konferensen ”Nordisk konferanse om hatefulle ytringer” den 21 juni i Stavanger, Norge.

]]>
”Talet om utanförskap ger en skev bild” http://www.nikk.no/nyheter/talet-om-utanforskap-ger-en-skev-bild/ En viktig fråga för jämställdhetsministrarna i Norden är att vidta åtgärder för att få invandrarkvinnor i arbete. I den offentliga debatten kommer ofta graden av sysselsättningen upp, och vikten av att få så många migranter som möjligt i arbete. Paulina de los Reyes är professor i ekonomisk historia och har gjort studier som berör kön och etnicitet på arbetsmarknaden. Hon menar att vi idag ser en utveckling där arbetsvillkoren fragmenteras allt mer. De som drabbas värst av detta är människor som anses vara utanför normen för vad som är en idealarbetskraft.
– Sedan 1990-talet och framåt har fragmenteringen i arbetslivet bara ökat. Dagens unga vet knappt att betald semester är en rättighet. Det finns ”sms-anställningar” som bygger på att du ska vara tillgänglig jämt och dyka upp när du får ett textmeddelande. Och om vi tittar på vilka som har dessa osäkra jobb, så spelar ålder, kön och invandrarbakgrund roll.

Paulina de los Reyes

Paulina de los Reyes menar att arbetsvillkor och arbetsmiljö kan skilja sig markant även inom en och samma arbetsplats. Ett exempel är hennes egen, Stockholms universitet. Bland de som undervisar där finns en ganska stor andel tillsvidareanställda, men det är även vanligt med tidsbegränsade jobb, folk som har timlön eller är projektanställda. Sedan finns andra yrkesgrupper som arbetar vid lärosätet under helt andra villkor, som exempelvis lokalvårdare. De är inte anställda av universitetet, utan av en firma som upphandlats för sina tjänster.
– Den firman har sina egna arbetsvillkor. Lokalvårdarna jobbar på universitetet, men hur många av dem har kollektivavtal? Anställningsvillkoren påverkar i vilken grad du kan ha en röst och engagera dig för att ändra förhållanden. Villkoren påverkar även din livssituation, om du har möjlighet att skaffa hyreskontrakt, barn eller ha semester eller en anständig pension när du blir gammal, säger Paulina de los Reyes.

Vanligt med deltidsarbete

Att migranter får de minst attraktiva jobben på arbetsmarknaden i Norden är ingen tillfällighet. Snarare finns det en lång tradition av denna uppdelning, menar professorn. I Sverige började arbetskraftsinvandringen tidigare än i andra nordiska länder. Sverige var det enda landet som inte deltog i krig, vilket innebar att infrastrukturen var intakt och svenska företag kunde expandera snabbt. Få vet dock att arbetskraftsinvandringen till Sverige, fram till år 1955, framförallt bestod av kvinnor från andra nordiska länder.
– Under denna tid fanns fler kvinnliga migranter än svenska kvinnor på den svenska arbetsmarknaden. Det berodde antagligen på att svenska kvinnor i hög grad hade uppgifter på hemmaplan, exempelvis i familjejordbruket, säger Paulina de los Reyes.
När svenska kvinnor sedan kom ut på arbetsmarknaden var det framförallt i offentlig sektor, där det var vanligt med deltidsarbete. I början var skillnaden i sysselsättningsgrad stor mellan migrantkvinnor som arbetade i industrin och svenska kvinnor som arbetade inom det offentliga.
– På 1970-talet jämnades denna klyfta ut. Det kom en rad reformer som förbättrade möjligheten för svenska kvinnor att förvärvsarbeta. Till exempel togs sambeskattningen bort och barnomsorgen byggdes ut, säger Paulina de los Reyes.

”En vit, manlig elit har haft makten”

Under 1970-talet skedde även förändringar i arbetslivet, som gjorde att mycket industriproduktion i Sverige försvann utomlands. Enligt Paulina de los Reyes var människor med migrantbakgrund ett slags smörjmedel för den industriella övergången. Invandrade arbetare har ofta anställts i sektorer inom industrin som sedan flyttas utomlands, som exempelvis textilarbete.
– Den svenska modellen har byggt på att kvinnorna arbetat deltid och att migranterna agerat smörjmedel. Överenskommelser mellan kapital och arbete har gynnat vissa grupper, men försvagat andra. Besluten har tagits av arbetsgivarorganisationer och fackföreningar, där en vit, manlig elit haft makten, säger hon.

Enligt Paulina de los Reyes har det varit viktigt för den svenska fackföreningsrörelsen, allt sedan 1950-talet, att inte ha ett A och B-lag på arbetsmarknaden. Till skillnad från andra länder i Europa har Sverige fram till idag inte haft regler som formellt ger olika rättigheter till inrikesfödda jämfört med utrikesfödda, exempelvis genom gästarbetarsystem (som i Tyskland). Men informellt har det ändå skett: den svenska arbetsmarknaden är i dag både är könssegregerad och etnisk uppdelad.
– Talet om utanförskap ger en skev bild. I själva verket har arbetslivets organisering baseras på att göra skillnad mellan olika grupper. Denna sortering ger också möjlighet att ställa större krav på underordning på grupper som ses som ”avvikande” eller ”utanför” normen. Får man ett jobb som ung tjej eller migrant ska man vara tacksam. Detta gör det möjligt att exploatera dessa människor mer, att avkräva tacksamhet, och tystnad vid missnöje, säger hon.

Krävs en ny ordning

Hur uppnår vi då en schyst arbetsmarknad för alla? Enligt Paulina de los Reyes skapar instabiliteten och otryggheten en acceptans för mycket dåliga villkor. Hon menar att det krävs en ny ordning för att förändra detta. Ett intersektionellt perspektiv är en nyckel för att förstå att problemet inte finns hos olika grupper som står ”utanför”, utan i den ojämlikhet som skapas i arbetets organisering och som har en bakgrund i förändrade maktförhållanden mellan de anställda och arbetsgivare.
– Det jag kan se har fungerat historiskt är att organisera sig. Rättigheter som finns i arbetsavtalen är inte givna, de är produkter av kamp. Det behövs även att underordningen som idag finns på arbetsmarknaden avnormaliseras.

]]>
NIKK bidrar till globala mål för hållbar utveckling http://www.nikk.no/nyheter/nikk-bidrar-till-globala-mal-for-hallbar-utveckling/ Jämställdhet har funnits med på den nordiska dagordningen i över 40 år. Flera progressiva jämställdhetsreformer har genomförts, som till exempel särbeskattning och könsneutral föräldraförsäkring, vilket innebär att Norden ses som en föregångare i dessa sammanhang. Genom statministerinitiativet ska erfarenheter från den nordiska regionen bidra till det internationella samarbetet för att nå FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling, där jämställdhet är en nyckelfråga. De tre kunskapsområdena är: Nordic Green, Nordic Gender Effect och Nordic Food and Welfare.

Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, är samarbetspartner till Nordiska Ministerrådet i ”The Nordic Gender Effect”, ett flaggskeppsprojekt under statsministerinitiativet. Syftet med projektet är att samla nordisk forskning och kunskap för att bidra till ett mer effektivt internationellt arbete inom områdena jämställdhet (hållbarhetsmål 5) och anständigt arbete (hållbarhetsmål 8). Ett antal fokusområden har identifierats där just de nordiska erfarenheterna anses värdefulla, bland annat föräldraledighetssystem, barnomsorg och jämställd organisering och ledarskap.

– NIKK är den enda organisationen med översikt över det som händer på jämställdhetsområdet i samtliga nordiska länder. För oss finns inget bättre samarbetsorgan. Genom att dra nytta av NIKK:s spetskompetens hoppas vi kunna bjuda in till utbyten med andra organisationer, regioner och länder, säger Julia Fäldt Wahengo på Nordiska Ministerrådet.

Kunskapsunderlaget är tänkt att möta den kraftigt växande efterfrågan och öka nyfikenheten på nordisk kunskap och praktisk erfarenhet av jämställdhetsarbete, men också bjuda in till dialog och samarbeten kring de utmaningar som kvarstår, såväl i Norden som globalt.

– Vi har en viktig roll i att bidra till analysen och kontextualisera frågorna kring jämställdhet och arbete, både ur ett nordiskt och globalt perspektiv. Vår förhoppning är att vår medverkan i ”The Nordic Gender Effect” också kan lyfta behovet av kritiska perspektiv och genusforskning i arbetet för global hållbar utveckling, säger Ulrika Jansson, uppdragsstrateg på Nationella sekretariatet för genusforskning.

Projektet The Nordic Gender Effect sträcker sig över tre år, där det första året ägnas åt materialinhämtning och paketering, medan år två och tre präglas av lansering och spridning av materialet och dess budskap.

– Norden har en unik position. Med all positiv erfarenhet som finns på området ser vi det som vårt ansvar att höja rösten för jämställdhet. Vår förhoppning är att vi tillsammans med NIKK kan bidra till att jämställdhet prioriteras i fler organisationer och länder världen över, säger Julia Fäldt Wahengo.

]]>
De vill satsa på jämställdhet inom polisen http://www.nikk.no/nyheter/fa-kvinnliga-polischefer-i-baltikum/ För 16 år sedan bildades ett nordiskt-baltiskt nätverk för kvinnliga poliser. En viktig uppgift för nätverket är att anordna konferenser om jämställdhet, där såväl problem som framgångsrika initiativ på jämställdhetsområdet lyfts fram. Ordförandeskapet roterar mellan de fem nordiska och tre baltiska länderna och innehas sedan i september förra året av Lettland.

– Nätverket är särskilt viktigt för de baltiska länderna. Genom goda exempel från de nordiska länderna hoppas vi bland annat att andelen kvinnliga poliser i ledande befattningar ska öka, säger Inese Volosevica, nätverkets nuvarande ordförande och chef för den den lettiska polisens internationella enhet.

Inese Volosevica

I oktober beviljades nätverket, som består av kvinnliga representanter från polismyndigheterna, polisutbildningarna och polisfacken i medlemsländerna, medel från Nordisk jämställdhetsfond. Inom ramen för ett ettårigt projekt anordnas bland annat ett seminarium i Riga den 31 maj – 1 juni om jämställdheten inom polisen i Norden och Baltikum. Särskilt fokus ligger på arbetsförhållandena och hur det går att kombinera polisarbete med att ha familj.

– I de baltiska länderna är det svårt för kvinnor att kombinera familjeliv med att arbeta inom polisen. I nästan alla familjer i Baltikum är det kvinnan som har huvudansvaret för familjen och barnen. Vid en skilsmässa bor 99 procent av barnen med sin mamma och träffar sin pappa på helger och lov – om pappan vill. Det gör att det är svårt för kvinnor att arbeta skift och sena kvällar, säger Inese Volosevica, som är ansvarig för konferensen.

Vilka är de största bristerna på jämställdhetsområdet inom polisen i nätverkets medlemsländer?
– Det är ett problem att det inte finns skriftliga handlingsplaner för jämställdhetsarbetet i de baltiska länderna. Men en tydlig strategi skulle jämställdhetsfrågan hamna högre upp på agendan hos beslutsfattare, till exempel när det gäller rekrytering av chefer.

I Estland, Lettland och Litauen är drygt 40 procent av de anställda inom polisen kvinnor. Det är inte ovanligt att kvinnliga poliser har högre utbildning än männen. Men få kvinnor har höga chefsbefattningar. De arbetar främst med utredningar och annat pappersarbete på en lägre nivå i organisationerna. Eftersom få kvinnor har ledande befattningar har de också lägre lön än sina manliga kollegor.

Vilka är de största skillnaderna på jämställdhetsområdet inom nätverket?
– De nordiska länderna har kommit längre med att upprätta jämställdhetsstrategier för att till exempel få fler kvinnliga ledare inom polisen. De baltiska länderna kan, genom nätverket, lära sig hur sådana strategier utformas och implementeras.

I de nordiska länderna är det också vanligt med flextid. Det gör det lättare att kombinera arbetet med att hämta barn efter skolan. Ytterligare en skillnad är att i de baltiska länderna har vi inte kvotering – att det till exempel ska vara fem kvinnliga och fem manliga poliser på en avdelning.

Vilket är det bästa sättet att uppnå jämställdhet inom polisen?
– Att upprätta jämställdhetsstrategier. Och att uppmuntra kvinnliga poliser att ta mer plats och aktivt söka chefstjänster.

]]>
”Mediernas juridiska ansvar måste förtydligas” http://www.nikk.no/nyheter/mediernas-juridiska-ansvar-maste-fortydligas/ Möjligheten att yttra sig och debattera i sociala medier betraktas ofta som gynnsamt för det demokratiska samhället. Men tonen kan vara hård och kränkande. I september 2016 bildades därför ett nordiskt nätverk mot sexism och hatfyllda yttringar på internet. Initiativtagare var det danska institutet för mänskliga rättigheter och nätverket har beviljats medel från Nordisk jämställdhetsfond.

– Kunskapen om det här relativt nya fenomenet behöver stärkas. Vi måste hålla oss uppdaterade om den senaste forskningen, rättspraxis och trender i alla nordiska länderna för att inspireras att driva förändringar i våra egna länder, säger Lumi Zuleta från institutet och nätverkets projektledare.
Övriga parter i nätverket är Norges jämställdhets- och diskrimineringsombud och det isländska människorättscentret.

Lumi Zuleta

Lumi Zuleta

Projektets tre parter ansvarar för varsitt seminarium, där även representanter för Sveriges diskrimineringsombudsman och den finska diskrimineringsombudsmannen deltar. Den 19 maj anordnas ett seminarium i Oslo om hur de nordiska medierna modererar kommentarer i anslutning till artiklar de publicerat i sociala medier.

– En stor del av den offentliga debatten har flyttat till sociala medier. Medierna har givetvis ett ansvar för debatten, men hur ser ansvaret ut? Under seminariet ska vi diskutera mediernas erfarenhet av att moderera debatter, vilka utmaningarna är och förhållandet mellan moderering och yttrandefriheten, säger Lumi Zuleta.

Vilka förändringar krävs för att hatretorik och sexism på nätet ska kunna hanteras på ett bättre sätt?
– Det är nödvändigt att lagstiftningen i de nordiska länderna ses över och mediernas juridiska ansvar måste förtydligas. I dag är det oklart vilket ansvar de har för läsarkommentarer på internet. Men hatretorik måste tas upp på många nivåer i samhället. Det är till exempel viktigt att barn och ungdomar får lära sig hur de ska bete sig i sociala medier i skolundervisningen.

Varför är det viktigt att bekämpa hatiska uttalanden på internet?
– Den offentliga debatten är en hörnsten i demokratin i de nordiska länderna. Men hälften av Danmarks befolkning avstår från att delta i debatten på internet på grund av tonläget. Det är ett demokratiskt problem och mycket oroväckande att så många inte vill utnyttja sin yttrandefrihet.

Vad handlar de hatiska kommentarerna om och vilka är mest utsatta?
– Kommentarerna gäller politiska åsikter, etnicitet, religion och kön. Kvinnor drabbas i högre utsträckning än män av könsrelaterade kommentarer. Kvinnor drabbas också oftare än män av att privata bilder sprids på internet utan att de har gett sitt samtycke.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra när det gäller klimatet på internet?
– I Norge och Sverige finns nationella strategier för att motverka hatbrott på nätet. Det är viktigt att frågan har tagits upp på politisk nivå, det förbättrar förutsättningarna för att få till en ändring. I Norge finns ett nyanserat samtal om hatretorik, där både yttrandefriheten och individens ansvar för sina yttranden tas upp.  I Danmark har vi nyligen gjort en studie om hatfyllda yttranden i på internet, säger Lumi Zuleta.

]]>
Mål: Engagera män i jämställdhetsarbetet http://www.nikk.no/nyheter/mal-engagera-man-i-jamstalldhetsarbetet/ Arrangemanget är en så kallad ”barbershop”-konferens. Det är ett isländskt koncept, vars mål är att engagera pojkar och män i jämställdhetsarbetet. María Mjöll Jónsdóttir, FN-ansvarig på Islands utrikesministerium, är en av arrangörerna för konferensen. Hon menar att mäns engagemang är viktigt för att bryta våldsnormer och yttringar som människohandel. Konferensdagen kommer att inledas med ett panelsamtal där bland annat Reykjaviks polischef Sigríður Björk Guðjónsdóttir och Per Anders Sunesson, svensk ambassadör mot trafficking, berättar om sitt arbete med pojkar och män för att motverka trafficking.

María Mjöll Jónsdóttir

Berätta om konferensen, vad ska ni mer göra?
– Vi kommer att ha en workshop som handlar om vilka könsstereotyper som finns i samhället och hur det påverkar oss, och en workshop om könsbaserat våld. Sedan blir det en expertpanel som tar upp orsaker och effekter av människohandeln i regionen. Medverkande är representanter från olika delar av samhället: polisväsende, internationella organisationer, universitet och beslutsfattare.

Varför har ni valt att fokusera på människohandel?
– Bakom arrangemanget står Nordiska Ministerrådet och The Council of the Baltic Sea States, som arbetat mycket med traffickingfrågor. Vi vet att människohandel är ett utbrett problem i regionen, även om vi inte exakt vet omfattningen. Det är framförallt kvinnor som utnyttjas för sex, men även män som blir utsatta för tvångsarbete. För att stoppa människohandeln krävs det att vi bland annat arbetar med normer och attityder. Deltagarna vi vill nå är exempelvis aktiva inom skolan och unga professionella som kan ha nytta av ett jämställdhetsperspektiv på frågorna i sitt arbete.

Vad har de nordiska och baltiska länderna att lära varandra på detta område?
– Vi har mycket att lära av varandra, inte minst när det gäller ”best practise” – hur vi löst olika problem i respektive land. Jag hoppas på en givande diskussion om hur vi kan ta detta arbete vidare.

Till sist, vad är bakgrunden till konceptet med barbershop-konferenser?
– Idén kommer ursprungligen från vår förra president, Vigdís Finnbogadóttir, som var världens första kvinnliga president. När hon var på kvinnokonferensen i Beijing slogs hon av att det var väldigt få män på plats. Tanken med barbershop-konferenser är att få med männen i jämställdhetsarbetet, eftersom de behövs för att lösa problemet. Det har varit ett stort intresse internationellt för detta.

]]>
Hur ska våldsspiralen brytas? Färsk rapport kartlägger behandlingar för förövare i Norden http://www.nikk.no/nyheter/hur-ska-valdsspiralen-brytas-farsk-rapport-kartlagger-behandlingar-for-forovare-i-norden/ I projektet ”Nu räcker det”, som genomfördes under det finska ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet, initierades rapporten som kartlägger situationen i de nordiska länderna.

Rapporten ”Nordic Countries Overview of Work with Perpetrators of Intimate Partner Violence” innehåller information om alltifrån vilka behandlingar som erbjuds för våldsförövare, till utmaningar och resultat. Även de självstyrande områdena Grönland, Färöarna och Åland ingår i kartläggningen.

Den visar att de flesta behandlingsalternativ erbjuds i storstäderna och att långsiktig finansiering för verksamheterna inte är särskilt vanligt i Norden. En tredjedel av personalen, som framförallt utgörs av psykologer, arbetar deltid på behandlingsenheterna.

Några av rekommendationerna i rapporten är att behandlingarna ska vara gratis och servicen jämt fördela geografiskt i länderna. Det behövs långsiktig finansiering och det rekommenderas att partnern ska vara involverad i behandlingsprocessen på olika sätt.

]]>
”Vi måste skapa ett samhälle där kvinnors klädsel inte spelar någon roll” http://www.nikk.no/nyheter/vi-maste-skapa-ett-samhalle-dar-kvinnors-kladsel-inte-spelar-nagon-roll/ I Frankrike, Belgien och Nederländerna finns lagar som förbjuder heltäckande slöja. Även i Norden står frågan om huvudduken på den politiska agendan. I både Danmark och i Norge diskuteras slöjförbud i skolorna. I Sverige har Skolverket slagit fast att skolor kan förbjuda elever att bära heltäckande slöja i vissa situationer.

Samtidigt syns fler beslöjade kvinnor i media och populärkultur. I den senaste säsongen av den hyllade norska tv-serien ”Skam” är Sana, som bär hijabi, i fokus. På New York fashion week presenterade den indonesiska designern Anniesa Hasibuan sin kollektion ”hijabis” och i Sverige har pjäsen ”Svenska hijabis” turnerat runt i landet och tagit upp stereotyper mot svenska kvinnor.
Vilka konsekvenser får den pågående debatten för kvinnor i Norden?  I NIKK:s enkät har en person från respektive land svarat på tre frågor:

1. Hur upplever du attityden mot kvinnor i slöja i ditt land?
2. Har inställningen förändrats över tid?
3. Vad behövs det för samhälleliga förändringar för att kunna bära slöja obehindrat?

 

Natasha Al-Hariri, jurist som arbetar med integrationsfrågor, Danmark. 
1. Det är svårt att ge en allmän beskrivning av attityden, eftersom det är ett plagg som alla har en åsikt om i Danmark. Våra politiker, och särskilt regeringen, har en väldigt hård ton mot beslöjade kvinnor. En politiker från Venstre, ett danskt liberalt parti, var exempelvis med i en tv-show och sa att han helt förstår om ett företag inte vill anställa kvinnor med hijabi. Därmed uppmuntrade han mer eller mindre diskriminering. Det är verkligen hemskt, eftersom vi redan har problem med hatbrott och rasism. Situationen blir ofta värre direkt efter olika attacker i väst, som utförs av sjuka människor med koppling till ISIS. Som beslöjad är jag oerhört medveten när jag rör mig på offentliga platser, särskilt just efter sådana attacker. Å andra sidan, gör det mig glad att se fler kvinnor i hijabi i mainstreammedia och reklam. Det visar en utveckling där beslöjade kvinnor börjar ses som människor framförallt.

2. Både ja och nej. Jag har utmanat den offentliga berättelsen om hijabis i över tio år, och ibland känns det som om att det inte hänt någonting. Idag diskuteras det fortfarande i Danmark om beslöjade kvinnor bör tillåtas ha samma jobb som alla andra! För tio år sedan beskrevs kvinnor i hijabis som förtryckta, underordnade, inte utbildade och knappt dansktalande. Det fanns inga nyanser alls. Idag ser vi att muslimska kvinnor i allmänhet porträtteras mer varierat, och inte bara i förhållande till sin slöja.

3. Det krävs samma samhällsförändring som vi behöver för att stoppa alla typer av hatbrott mot samtliga minoritetsgrupper. Vi är alla människor och har lika rätt att vara här – och bör behandlas därefter. Det är min vision för hur världen bör se ut.

 

Derya Ozdilek, lärare med engagemang i mångkulturellt arbete, Island
1. Jag är från Danmark och har bara bott på Island i fyra år. Här är vi bara runt 30 kvinnor som bär slöja till vardags.  Islänningar har inte en negativ syn på slöjan. Snarare är de intresserade av varför vi bär den.
Visst, det händer mycket hemskt i världen just nu och islamofobin är utbredd. Men vi märker inte av den i vårt vardagsliv här på Island. Om människor börjar fråga mig om slöjan eller hur det är att vara muslimsk kvinna så bjuder jag dem alltid på kaffe och berättar min historia. Då kan de förstå skillnaden mellan bilden som ges i medierna och hur det är i riktiga livet. Jag är väldigt öppen och delar gärna med mig, och det vet folk. Det här är även mitt svar på fråga två och tre.

 

Bilan Osman, journalist och debattör, Sverige
1. Det finns en historisk kontinuitet att se slöjan som något främmande och förtryckande. Den attityden finns även i Sverige och påverkar hur beslöjade kvinnor blir bemötta. Det är vanligt att människor ropar glåpord, men även att kvinnor blir utsatta för fysiskt våld. Ofta sker det i kollektivtrafiken. Det kan exempelvis vara män som tar tag i slöjan och försöker slita av den. Det här blir inte bättre av att vi har en debatt där slöjan lyfts som en symbol för muslimska mäns förtryck. Debatten om slöjan präglas av okunnighet och förenklingar. I Sverige finns det politiska partier som på lokal nivå argumenterar att förbjuda slöja för att den är kopplad till hedersförtryck. Det stämmer inte. Debatten blir lätt väldigt populistisk.

2. Hur slöjan diskuteras offentligt tror jag har påverkat situationen i Sverige på senare tid. I sin valkampanj år 2010 lät Sverigedemokraterna kvinnor i burka förkroppsliga allt som är dåligt med invandringen. Sådana kampanjer och enkelspårig debatt om slöjan förvärrar situationen. Människor kan använda det för att bekräfta sina fördomar och rättfärdiga attacker mot muslimer.

3. Jag tänker framförallt att vi i grunden behöver få till en attitydförändring. Synen på slöjan hänger ihop med flera saker. Däribland att folk inte alls vet varför kvinnor bär slöja. Vilket det egentligen inte finns några ursäkter till i detta informationssamhälle: googla, läs på!  Men precis som i arbetet mot alla olika former av rasism behöver man ta avstamp vid värdegrundsarbete på skolor och arbetsplatser. Attityder tror jag också kan förändras i takt med att fler kvinnor i slöja tillåts synas vid alla olika delar av vårt samhälle. Det är i mötet med andra som våra fördomar får det svårare. Det behövs därmed också fler beslöjade kvinnor i offentligheten, som nyhetsankare i TV. Det normaliserar och förändrar förhoppningsvis folks attityder.

 

Sumaya Jirde Ali, debattör, Norge 
1. Jag känner mig klämd mellan två olika världar när det kommer till folks reaktioner. Jag är väldigt aktiv på Facebook. I kommentarsfälten är det en mycket hätsk attityd. Folk tar upp min religion och blandar in slöjan oavsett vad debatten handlar om. Om jag skriver ”jag gillar morötter” blir kommentaren ”du kan inte gilla morötter förrän du har tagit av dig det där jävla bandaget på huvudet”. De vill ha förbud, kallar mig hjärntvättad, indoktrinerad och naiv. Sedan finns verkligheten, utanför nätet, som är annorlunda. Jag är en väldigt tillmötesgående person och har inget problem med att nå ut till folk. Bara en enda gång har jag blivit konfronterad av en hätsk person. De allra flesta norrmän är goda människor som behandlar dig med respekt när de snart inser att du inte är så annorlunda. De bryr sig inte vad jag har på huvudet utan vad jag har i huvudet. Den stora skillnaden mellan attityderna på nätet och i verkligheten kan vara jobbigt att förhålla sig till.

2. Jag tycker att det är mer socialt accepterat att förbjuda det man inte gillar nuförtiden. Det är otroligt olyckligt. Förra året var det två kvinnor som förbjöds att bära hijabi på det vårdhem där de arbetade. Ingen av de boende hade några inga invändningar, men beslutet motiverades med att de gamlas hemmiljö måste vara ”säker”. Vad betyder ens det?

Debatten om hijabi är evig, som så många andra debatter, men när bland annat Europakonventionen legitimerar förbud och diskriminering genom att ge arbetsgivare rätt att neka arbetstagare att bära hijabi, så vi kan inte låtsas att allt är som det var förr.

Jag skulle inte säga att mitt liv har blivit svårare. Jag är en frispråkig person som inte tar någon skit. Jag är fullt medveten om mina rättigheter och om någon bryter mot eller överträder någon av dem, då får de höra det. Men jag tänker på alla mina muslimska vänner som är pressade att inte bära hijabi längre, på grund av den sociala kontrollen som finns i samhället när det gäller hijabi. Det räcker inte längre att bli integrerad, du måste assimileras, alltså ta av dig din hijabi. Det irriterar mig gränslöst mycket.

Jag har muslimska vänner som inte vill bära hijabi längre, eftersom de trakasserier som väntade var för mycket. Jag känner tjejer som blivit öppet attackerade, tjejer som har hotats, på grund av att de burit hijabi. Det finns många skräckhistorier, och vi hör fler och fler för varje dag som går.

3. Kunskap är som regel nyckeln till det mesta. Och öppenhet. Du kan inte förbjuda allt som du inte gillar. Du kan inte undvika det som är annorlunda. Isolerar du dig med likasinnade så kommer du aldrig uppnå den intellektuella utvecklingen som ditt sinne längtar efter. Jag menar att det är i möten med kontrasterna som vi utvecklar oss till en bättre version av oss själva, så prata och ställ frågor. Var kritisk men saklig. Och till tjejer med hijabi: när folk möter dig med öppenhet, nyfikenhet och vill lära sig om slöjan/religionen – bli inte förnärmad över att de inte klarar att uttrycka sig rätt eller ställer frågar om saker alla borde veta. Var istället öppensinnad och hövlig. Spräck fördomarna istället för att bekräfta dem.

 

Maryan Abdulkarim, frilansjournalist och debattör, Finland 
1. Finland har precis som andra europeiska länder problem med islamofobi. Ett utryck för detta är slöjdebatten. Jag tycker det är intressant med människor som argumenterar för att slöjan är en symbol på muslimska mäns förtyck och därmed utger sig för att värna om jämställdhet för beslöjade kvinnor. Samma människor skulle nämligen aldrig försvara mänskliga rättigheter för beslöjade kvinnor i något annat sammanhang. Men eftersom slöjan är något som avviker från västerländsk kultur hamnar fokus där. Jag menar att slöjdebatten tar utrymme från andra, viktigare frågor. I Finland kan jag i offentliga sammanhang bli väldigt kritiserad för att jag som feminist bär slöja, ofta vill kritikerna inte förstå mitt perspektiv.

2. I början av 90-talet kunde de stora finska dagstidningarna publicera rasistiska skämtteckningar med beslöjade kvinnor utan att möta någon kritik. Idag är det inte möjligt. Den finska antirasistiska feministiska rörelsen är starkare än någonsin, och den säger ifrån. I senaste valet fick vårt feministiska parti för första gången en plats i Helsingfors kommunfullmäktige, samtidigt tappade det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna många platser. Jag tror att framgången för dessa krafter nått sin höjdpunkt.

3. Vi måste skapa ett samhälle där det inte spelar någon roll hur kvinnor klär sig. Första steget är att krossa patriarkatet. Idag är debatten väldigt motsägelsefull. Det pratas om att förbjuda slöja för att värna om kvinnors frihet. Men vad är frihet om inte att kunna välja själv vilka plagg en ska bära? Jag tycker att vi ska sluta prata om slöjan. Ju mer uppmärksamhet vi ger till plagget desto mer bränsle får den snedvridna debatten. Istället borde vi lyfta frågan: varför är det överhuvudtaget okej att bestämma hur människor ska klä sig? Och varför är det alltid bara kvinnors kroppar som står i fokus?

]]>
Viktiga framsteg vid CSW – men Norden siktade högre http://www.nikk.no/nyheter/viktiga-framsteg-vid-csw-men-norden-siktade-hogre/ Efter två veckor av intensiva diskussioner i New York i mars, avslutade länderna FN:s kvinnotoppmöte med att göra en rad åtaganden för att främja kvinnors ekonomiska egenmakt.

– Jag är glad för att vi har ett dokument som ger länderna råd om hur de ska styrka kvinnor i arbetslivet, när det gäller löneskillnader, obetalt hushållsarbete, våld och diskriminering. Men Norge har högre ambitioner för kvinnors rättigheter än slutdokumentet reflekterar, skriver Solveig Horne, jämställdhetsminister i Norge, i en kommentar till slutsatserna.

Lika lön för likvärdigt arbete

Flera viktiga framsteg gjordes, bland annat åtar sig länderna att föra en likalönepolitik genom exempelvis kollektivavtal, arbetsutvärderingar och lönegranskningar.

– Vi är väldigt nöjda med att den privata sektorn har fått en större roll för att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet, särskilt när det handlar om lika lön för likvärdigt arbete, säger Þorsteinn Víglundsson Islands jämställdhetsminister.

Länderna ska säkerställa kvinnors fulla och lika deltagande i ekonomin, deras rätt till arbete och deras rättigheter på arbetet. Alltihop uttrycks i slutdokumentet som viktiga steg för att uppnå en hållbar utveckling.

Ville ha starkare formulering

De nordiska länderna och en stor grupp ”likasinnade” länder jobbade målinriktat för att få på pränt ett erkännande av att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter är avgörande om man vill främja kvinnors ekonomiska egenmakt. De lyckades få en skrivning om detta i slutsatserna, men många av de likasinnade länderna hade velat ha en betydligt starkare formulering.

I ett pressmeddelande ger Danmarks jämställdhetsminister Karen Ellemann uttryck för sin besvikelse över att inte slutdokument tillräckligt starkt tydliggör sambandet mellan kvinnors ekonomiska självständighet och deras sexuella och reproduktiva rättigheter.

”Slutdokumentet från FN:s kvinnotoppmöte visar att kampen för kvinnors rättigheter inte bara mist sitt finansiella stöd, utan även det politiska”, skriver Karen Elleman, jämställdhethets- och nordisk samarbetsminister i Danmark.

Trump drog in stödet

Hon syftar på att kvinnotoppmötet, CSW61, ägde rum i New York efter att USA:s president Donald Trump dragit in det amerikanska stödet till organisationer som arbetar med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.

Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér skriver i en kommentar att ”delar av slutsatserna återspeglar varken EU:s eller Sveriges syn på jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter”.

Hon tillägger att ”Sverige kommer att vara en fortsatt stark röst för dessa frågor.”

Flickor ska kunna slutföra utbildningen 

Pirkko Mattila, social- och hälsominister i Finland, anser att CSW-slutsatserna kommer att medverka till fler kvinnor på arbetsmarknaden, och därmed är ett steg i rätt riktning.

Men inte heller hon tycker att CSW klarade att hantera kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter korrekt.

– Dessa rättigheter är också viktiga för att kvinnor och flickor ska kunna slutföra sin utbildning och därefter delta i arbetslivet, kommenterar minister Pirkko Mattila, som ledde den finska delegationen på CSW.

]]>
Feministiska partier på frammarsch i Norden http://www.nikk.no/nyheter/feministiska-partier-pa-frammarsch-i-norden/ Finlands feministiska parti startades förra sommaren. I valet till kommunfullmäktige på söndag ställer de upp i nio kommuner. Flest valbara kandidater har partiet i Helsingfors. I valkampanjen i huvudstaden har en viktig fråga varit hanteringen av nyanlända.

– Vi ser att grundläggande mänskliga rättigheter inte respekteras när det gäller flyktingarna. Det är en inhuman process där många skickas tillbaka, trots att de inte är trygga i sina hemländer, säger Katju Aro, partiets ordförande.

Hon berättar att flyktingar, som fått avslag och blivit utsparkade från sina asylboenden, nu satt upp tält i Helsingfors centrum. De saknar boende, mat och vatten och riskerar att frysa ihjäl.

– Vår regering vill förmedla budskapet att de får klara sig själva, om de inte lämnar landet.

Katju Aro, ordförande, Finlands feministiska parti. Bild: Kaisa Sojakkala

Regeringen tycker att deras ansvar slutar när asylprocessen är över. Men vi menar att denna behandling både bryter mot mänskliga rättigheter, och vår egen lagstiftning i Finland.

Att Finlands feministiska parti engagerar sig i flyktingfrågan är inte konstigt, menar Katju Aro. Partiet startade som en reaktion på högerpopulism och ökad främlingsfientlighet. När det nationalistiska partiet Sannfinländarna vann en jordskredsseger i senaste riksdagsvalet kände Katju Aro att något behövdes göras.

– Jag och två vänner har varit aktiva i ideella organisationer och drivit feministiska frågor där, men vi kände inte att det ledde till tillräckligt stora förändringar. Det var dags att ta nästa steg och gå in i partipolitiken, säger hon.

Hämtar inspiration från Feministiskt Initiativ

Finlands feministiska parti har hämtat mycket inspiration från svenska Feministiskt Initiativ. Enligt Katju Aro studerade de noggrant det svenska partiets politik, och har idag en snarlik ideologisk bas där antirasism och intersektionellt perspektiv är grundläggande.
– Jag tror att det speglar vilka frågor som är viktiga för finska feminister. Eller så är vi lite mer progressiva än den feministiska rörelsen som helhet här, säger Katju Aro.

Hon menar att intresset för partiet har varit stort sedan starten, både från medier och människor i allmänhet.
– Vi har även märkt en förändring hos de etablerade partierna sedan vi kom in i bilden. Nu har alla partierna feministiska frågor på sin agenda – så var det inte tidigare, säger hon

Katju Aro vill inte spekulera om valresultat, men hoppas att åtminstone få in en person i Helsingfors kommunfullmäktige.
– Det finns en liten chans och det vore stort för oss, säger hon.

Kvinnorna på Island skapade världshistoria

Feministiska partier är inget nytt fenomen i de nordiska länderna. Redan 1908 bildades det första kvinnopartiet på Island. När de ställde upp i kommunvalet i Reykjavik fick de 21,8 procent av rösterna och blev det största partiet i fullmäktige. År 1983 skapade kvinnorna på Island återigen världshistoria. Det nybildade partiet Kvinnolistan, eller Kvennalistin, fick tre platser i den isländska riksdagen. Inget annat kvinnoparti hade fram till dess lyckats med att ta plats i något parlament i världen.

Ragnhildur Vigfúsdóttir , tidigare aktiv i Kvinnolistan

Ragnhildur Vigfúsdóttir var aktiv i partiet och minns hur de satte nya frågor på den politiska agendan.
– På denna tid var det bara kvinnor som var ogifta som hade rätt till dagisplats för sina barn. Vi tog upp frågan på kommunnivå och drev rätten till dagisplats för alla barn, säger hon.

Kvennalistin adresserade även miljöfrågan och satte ljuset på mäns våld mot kvinnor.
Partiet var aktivt i 15 år för att sedan upplösas. Enligt Ragnhildur Vigfúsdóttir gjorde de en betydande skillnad i isländsk politik.
– Jag är övertygad om att det var vårt arbete som banade väg för den tredelade föräldraförsäkringen som Island har idag.

Ett intersektionellt synsätt

I Sverige bildades Feministiskt Initiativ år 2005. Tanken var att samla feminister från olika gräsrotsrörelser till ett gemensamt parti. På så sätt samlades frågor om antirasism, hbtq och jämställdhet under samma paraply. Det berättar Lotten Sunna, en av partiets grundare och idag socialförsäkringspolitisk talesperson:

– Vi hade redan från början ett intersektionellt synsätt. Om en är feminist och står för människors lika värde går det inte bara att kämpa för kvinnors rättigheter, vi måste stå upp för alla diskriminerade grupper, säger Lotten Sunna.

Lotten Sunna, en av Feministiskt Initiativs grundare och idag socialförsäkringspolitisk talesperson. Foto: Oscar Stenberg

Intresset från de andra nordiska länderna har varit stort. Partiledaren Gudrun Schyman har ofta rest till grannländerna för att berätta om partiets arbete. I dag har både Finland och Norge liknande partier. Även Danmark är på gång.
– Jag tror det beror på att den politiska utvecklingen liknar varandra i de nordiska länderna. Vissa partier vill stänga gränserna, och här står vi för en motreaktion, säger Lotten Sunna.

Hon menar att tendenserna även finns utanför Norden. England har ett feministiskt parti, liksom Polen och Tyskland.
– Det vore fantastiskt om det fanns partier i så många länder att vi kunde bilda en feministisk grupp i EU-parlamentet. Med 27 medlemsländer behövs det ledamöter från sju länder. Det vore en dröm, avslutar Lotten Sunna.

]]>
Transpersoner friskförklaras i Sverige och Danmark http://www.nikk.no/nyheter/transpersoner-friskforklaras-i-sverige-och-danmark/ Friskförklaringen är en viktig symbolfråga som kommer att påverka synen på transpersoner både inom sjukvården och i resten av samhället, tror Lukas Romson.
– Det finns de som tycker att vi är nötter som inte går att ta på allvar och de stödjer ofta sin argumentation på de psykiatriska diagnoserna, säger han.

Lukas Romson, jämlikhetskonsult och transexpert. Foto: Carolina Hawranek

Tidigare i år gick Socialstyrelsen i Sverige ut med ett pressmeddelande och sa att transpersoner inte längre ska ses som sjuka i kontakten med vården. Exakt hur förändringen ska genomföras är fortfarande oklart, men beskedet går i linje med det pågående internationella arbetet i World Health Organisation, WHO. I utkastet till nästa upplaga av den internationella diagnosmanualen ICD har transdiagnoserna (transsexualism och annan könsidentitetsstörning) flyttas från de psykiatriska diagnoserna till ett nytt kapitel.

Den uppdaterade diagnosmanualen, ICD-11, ska antas av WHO nästa år, men i Danmark har politikerna gått före. Redan förra året beslutade Folketinget samstämmigt att den psykiatriska diagnosen transsexualism skulle bort. Förändringen fick genomslag i januari i år och därmed blev Danmark det första landet i världen att friskförklara transpersoner.
– Att flytta diagnosen var ett viktigt steg, men det är framför allt symbolpolitik, säger transaktivisten Charlie Hedman.
Han är engagerad i Transpolitiskt Forum, som drev på för en friskförklaring tillsammans med bland annat danska Amnesty. Trots att transpersoner i Danmark inte längre klassas som psykiskt sjuka krävs fortfarande en psykiatrisk utredning för att få tillgång till könsbekräftande behandling, och det ifrågasätter Charlie Hedman.
– Vi måste fortfarande genomgå IQ-tester och personlighetstester. Vi måste fortfarande svara på märkliga frågor, som ifall vi tänker på våra föräldrar när vi onanerar och om vi gillar att tända eld på saker, säger han.

Kraftigt försämrad transvård

Charlie Hedman, transaktivist

Den danska transvården har fått skarp kritik, bland annat av danska Amnesty. Nu håller Sundhedsstyrelsen på att ta fram en uppdaterad vägledning för vården. Charlie Hedman vill se en transvård som bygger på informerat samtycke, så att patienten själv får ta det avgörande beslutet om sin behandling. I praktiken hade Danmark ett sådant system fram till för bara ett par år sedan, menar han. Då kunde transpersoner få vård via sin lokala läkare, men år 2014 centraliserades vården till Sexologisk Klinik i Köpenhamn. Det ledde till kraftigt försämrad transvård, menar han. Utredningstiderna har blivit längre, det har blivit svårare att få behandling och många upplever sig dåligt bemötta, berättar han.
– De som har pengar åker till andra länder för att göra sina operationer. Så gjorde jag.
Jag åkte till Tyskland, säger han.

Kommer få konkret betydelse

Lukas Romson tror att friskförklaringen i Sverige kommer att få konkret betydelse.
– Det kan bli lättare att få jobb inom till exempel polis eller militär, yrken där man riskerar att bli diskvalificerad om man har en psykiatrisk diagnos, säger han.
Av samma orsak kan det också bli lättare att bli godkänd för internationell adoption, eftersom många givarländer inte tillåter att personer med psykiatriska diagnoser adopterar, tillägger han.
– Det händer mycket med transfrågorna i Norden nu. Det går i en rasande fart, säger han och nämner bland annat Norges nya könstillhörighetslag, som kom förra året.
Lagen har gjort det lättare att ändra juridiskt kön och den sticker ut både i Norden och internationellt genom att även barn och ungdomar omfattas. I de övriga nordiska länderna har personer under 18 år ingen möjlighet att ändra juridiskt kön.

Övriga Nordiska länder driver inte frågan

I Norge, Finland och Island har det inte kommit några signaler om att transdiagnoserna är på väg att flyttas. I Norge hoppas transrörelsen på förändringar i samband med att ICD-11 kommer.
– Vi driver inte frågan innan dess för vi vill vara säkra på att en förändring inte leder till försämringar i transvården, säger Luca Dalen Espseth, rådgivare på FRI – Foreningen for kjønns- og seksualitetsmangfold.

Charlie Hedman är besviken över att friskförklaringen i Danmark inte har inneburit förändringar i den danska vården, fast han är ändå hoppfull. Avskaffandet av den psykiatriska diagnosen kräver en förändring, menar han.
– Vi är inte psykiskt sjuka och när det nu bekräftas måste vi ses som personer med agens och rätt att fatta beslut över våra egna kroppar, säger han.

]]>
Så påverkar könsmaktsordningen kvinnors arbetssituation http://www.nikk.no/nyheter/sa-paverkar-konsmaktsordningen-kvinnors-arbetssituation/ Rapporten ”Sjukskrivningar och genus i Norden – vad vi vet och inte vet” är framtagen av Nordiskt Välfärdscenter på uppdrag av Nordiska Ministerrådet. Syftet är att göra en nordisk forskningssammanställning om den psykiska hälsan utifrån ett genusperspektiv. Statistiken visar att kvinnors sjukskrivningstal är högre än mäns i samtliga nordiska länder. Största är könsskillnaderna i Norge och Sverige, medan klyftan är mindre i Finland och på Island. Tre vanliga förklaringar till skillnaderna mellan könen är dubbelarbete, arbetsmiljö och kvinnohälsa. Men forskningen på området brister och har hittills bara kunnat förklara en bråkdel av könsskillnaderna.

Sara Hultqvist, rapportförfattare

– Det som är mest slående är att vi fortfarande vet väldigt lite. Få studier kan belägga sambandet mellan kvinnors dubbelarbete och sjukskrivning. En förklaring kan vara att verktygen, som används för att mäta detta, är för trubbiga, säger rapportförfattaren Sara Hultqvist.

Hon menar att frågan måste ses genom fler lager, och med förståelse för hur könsmaktsordningen påverkar kvinnors arbetssituation. En kvinna som dubbelarbetar, kanske även sliter i ett lågt avlönat arbete och är ensamstående.

– Jag tror att en tungt vägande faktor till kvinnors sjukskrivningar är den könssegregerade arbetsmarknaden där arbetet i de kvinnodominerade branscherna värderas lägre, säger hon.

I rapporten från Nordens Välfärdscenter framhålls att det behövs en flora av studier som borrar i ämnet från nya ingångsvinklar. Nödvändigheten av andra kategorier än ”man” och ”kvinna” framhålls. I dagens diskurs blir den friska mannen normen som kvinnan ska ta efter.

– Genom att istället titta på kategorier som ”klass”, ”utbildning” eller ”ålder” skulle vi kanske få syn på andra mönster och förklaringsmodeller, menar Sara Hultqvist.

Hon tycker också det är viktigt att titta närmare på arbetets organisering. Nyligen kom en ny svensk rapport från Arbetsmiljöverket som slår fast att arbetsmiljön är sämre i kvinnodominerande arbeten, riskerna för ohälsa större och sannolikheten högre att anställda slutar till följd av ohälsa eller missnöje. Sara Hultqvist efterlyser fler fallstudier inom yrkesgrupper som förskollärare, vårdpersonal och socialarbetare.

– Idag finns framförallt stora registerstudier över ojämställdheten. Men det behövs mer specifika fallstudier där anställda intervjuas om orsakerna till ohälsan. De vet nog bäst varför de mår dåligt.

Ett stort problem i arbetet med rapporten har varit bristen på kompatibla siffror för de nordiska länderna. Till exempel finns idag inte jämförande statistik över kortare sjukskrivningar, dagar som endast rapporteras till arbetsgivaren, vilket gör att viss typ av ohälsa osynliggörs.

– Jag tänker exempelvis på mäns våld mot kvinnor, som kan bidra till kortare sjukskrivningar, eller mensrelaterade problem som hindrar kvinnor att gå till arbetet, säger Sara Hultqvist.

Finns det några skillnader i hur de nordiska länderna närmar sig problemet med sjuktalen?

– Det finns skillnader i vilken forskning som görs. I Norge finns flera studier på biologiska skillnader i mäns och kvinnors kroppar. I Sverige talar man inte om biologiskt kön, här läggs fokus på genus, säger Sara Hultqvist.

]]>
Hur mår jämställdheten i Norden? http://www.nikk.no/nyheter/hur-mar-jamstalldheten-norden/ Just nu pågår det största mellanstatliga organet för att stärka jämställdheten i världen, CSW, Commission on the status of Women. Evenemanget samlar årligen många tusen deltagare, och de nordiska regeringarna reser dit med delegationer där både experter och frivilligorganisationer ingår. Ett av programpunkterna är Nordiska Ministerrådets paneldebatt ”Gender equality the Nordic way: What can we learn from it?”.  Lynn Roseberry, professor vid Handelshögskolan i Köpenhamn, är en av paneldeltagarna.

Lynn Roseberry, professor vid Handelshögskolan i Köpenhamn.

Hur mår jämställdheten i Norden?
– Generellt sett är de nordiska länderna längre fram än resten av världen när det gäller jämställdhetsarbete, men det betyder inte att de nått fram. Fortfarande finns stora problem med mäns våld mot kvinnor i de nordiska länderna, och hat och sexism på nätet. Även när det gäller frågor som politisk representation ligger vi efter många andra länder. De finns också stora skillnader mellan de nordiska länderna.

Vad är de största utmaningarna när det gäller arbetsmarknaden?
– Ett problem är lönerna, som inte är rättvisa. I exempelvis Danmark ligger den oförklarade löneskillnaden mellan kvinnor och män på 8 procent. En förklaring är att kvinnorna arbetar mer deltid och tar ut mer föräldraledighet än männen. Det finns lagar om lika lön, men problemet är att de inte fungerar. Detsamma gäller jämställdhetsplaner som ska upprättas på arbetsplatserna. De förändrar inte normer och attityder. Inte heller att kvoteringslagar i näringslivet gör någon större skillnad. De förändrar bara könsbalansen på toppen.

Vad finns det för lösningar på dessa problem?
– Vi behöver nya metoder. Ett stort problem är könssegregationen på arbetsmarknaden. Den börjar tidigt – redan i valet av utbildning – men sedan finns en mängd faktorer som gör att ojämställdheten bibehålls. Ett exempel är rekryteringsprocessen, många jobbannonser har idag könskodat språk. En manligt kodad annons, som att de söker ”en stabil person som ska jobba i konkurrensutsatt miljö” får alltså fler manliga sökanden. Idag finns dataprogram som kan upptäcka detta. Jag förespråkar även ”könsblind” rekrytering, att man i värdering av ansökningarna tar bort faktorer som kön, ålder, etnicitet och civilstatus. Det är även viktigt med chefsutbildning i jämställdhetsfrågor. Jag förespråkar att det sätts upp formella mentorsnätverk, särskilt på mansdominerade arbetsplatser. Män har ofta informella mentorskontakter, medan kvinnor blir osynliga i dessa miljöer. En lösning är att para ihop kvinnor med män i en formell struktur. Det är dock viktigt att det finns en ansvarig för mentorsnätverket och att det är förankrat på chefsnivå.

]]>
Gemensam feministisk kamp i Norden förändrade politiken http://www.nikk.no/nyheter/gemensam-feministisk-kamp-norden-forandrade-politiken/ Vilka reformer i Nordens jämställdhetspolitiska historia har betytt mest för jämställdheten? Enligt Kirsti Niskanen, professor i historia vid Stockholms universitet, löper frågan om kvinnors ekonomiska självständighet som en röd tråd genom hela 1900-talet.
– Att frigöra sig från familjen har varit en stegvis process. Kvinnors ekonomiska självständighet har genom historien varit knuten till familj och hushåll på ett helt annat sätt än mäns.

Kirsti Niskanen menar att ekonomiska rättigheter, att kunna försörja sig och skapa sitt eget liv, är grundläggande för den feministiska kampen. Idag ser vi hur andra rättigheter, som exempelvis aborträtten, är hotade.

Kirsti Niskanen, professor i historia vid Stockholms universitet

– Men för att kunna välja om man vill ha barn eller inte, är ekonomisk självständighet centralt. Detsamma gäller våld i nära relationer. Det är svårt att lämna en destruktiv relation om du inte kan försörja dig, säger hon.

Fortfarande i modern tid har kvinnor en svagare position på arbetsmarknaden än män. Enligt Kirsti Niskanen har föräldraförsäkringen varit ett steg i rätt riktning, då den möjliggjorde kvinnors lönearbete. Idag fungerar pappaledigheten olika i de nordiska länderna. Men en sak är gemensamt. Männen är fortfarande hemma betydligt kortare tid än kvinnorna.

– Detta ojämna uttag påverkar kvinnors ställning på arbetsmarknaden, deras löner och livsinkomster. Jag menar därför att individualiserad föräldraförsäkring och rätten till heltid är viktiga frågor för dagens kvinnorörelse.

Inspirerande kvinnokamp

Att vi står där vi gör idag beror på lagförändringar som föregåtts av hård kamp. Kvinnorörelsen har ibland samarbetat över de nordiska gränserna, ofta hämtat inspiration av varandra.
En första avgörande reform var den nya giftermålsbalken, som infördes i Sverige 1920, i Norge 1927, i Danmark 1925, och i Finland och Island 1929. I Sverige innebar den att mannens målsmanskap över sin hustru avskaffades och att gifta kvinnor för första gången i historien kunde förvalta sin egen egendom. Frågan var vid sidan om rösträtten, som infördes mellan 1906-1921 i Norden, en av kvinnorörelsens viktigaste frågor.
– Gifta kvinnors sårbara situation i äktenskapet var en het fråga under senare delen av 1800-talet i Europa. Innan reformen kunde gifta kvinnor äga egendom i Sverige, som exempelvis hus och jord, men inte sälja det – det kunde bara den äkta mannen göra, säger Kirsti Niskanen.

Hilde Sandvik, forskare i historia vid Oslos universitet.

I Norge och Danmark hade tidigare lagar gjort att nya giftemålbalken inte utgjorde lika stor förändring som i Sverige. I Danmark kunde exempelvis kvinnan, sedan 1899, fortsätta äga egendom hon tog med sig in i äktenskapet. Men med giftermålsbalken försvann det sista av mannens familjerättsliga övertag även i Danmark och Norge.
– I Norge innebar den att familjens ekonomi skulle skötas i samtycke, säger Hilde Sandvik, forskare i historia vid Oslos universitet.

Frågan engagerade kvinnorörelserna på tvärs över de nordiska gränserna.
– På politisk nivå tillsattes en skandinavisk familjerättskommission som år 1915 fick kvinnliga representanter från Norge, Danmark och Sverige. Deras utredning banade väg för lagstiftningen, säger Bente Rosenbeck, professor vid institutet för Nordiska studier och språkvetenskap vid Köpenhamns universitet.

”Det var ont om arbete”

En annan avgörande lag kom 1939 i Sverige. Den förbjöd arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av trolovning eller giftermål. Det var det fram till dess vanligt förekommande att kvinnor, som gifte sig, tvingades sluta arbeta. Under denna pågick en debatt som handlade om att det var onödigt att gifta kvinnor arbetade, då de riskerade att tränga ut männen från arbetsmarknaden. I Norge, som befann sig i ekonomisk kris, argumenterade norska LO att gifta kvinnor skulle stå tillbaka för sina män.
– Det var ont om arbete, och därför tyckte man bara att en i familjen skulle arbeta. Följden blev att de gifta kvinnorna stannade hemma, säger Hilde Sandvik.

I Sverige tillsattes en utredning för att titta närmare på kvinnors position på arbetsmarknaden. Nationalekonomen Karin Kock gjorde den första kartläggningen i Sverige om könsfördelningen på arbetsmarknaden. Hennes slutsats var att kvinnor inte alls konkurrerade med män om jobben: arbetsmarknaden i Sverige var tvärtom segregerad – männen och kvinnorna fanns i olika branscher. Och om de händelsevis hade samma eller liknande jobb så hade kvinnor sämre arbetsuppgifter och lägre betalt än män.
– Resultatet ledde till en omsvängning och Sverige blev det första landet i Europa som förbjöd arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av förlovning eller giftermål. Det var en otroligt viktig reform som verkligen påverkade gifta kvinnors möjligheter att delta i arbetsmarknaden, säger Kirsti Niskanen.

Debatt om sam- och särbeskattning

Skattefrågan var nästa stora utmaning för kvinnorörelsen i Norden. Den rådande sambeskattningen innebar att makarnas inkomster lades ihop och att skatten drogs på hushållets totala inkomst. Summan blev ofta så hög att det knappt lönade sig för gifta kvinnor att jobba. Om båda makarna arbetade tillkom ju även utgifter för barnpassning och eventuell hemhjälp. Särbeskattning ändrade detta – det fanns inte längre något ekonomiskt argument för den gamla familjeförsörjarmodellen.

– Debatten om sam- och särbeskattning var stor under 60-talet. Hemmafruarnas organisationer och en framgångsrik aktionsgrupp som hette ”Rädda familjen” kämpade för sambeskattning, liksom delar av Socialdemokratiska kvinnoförbundet, säger Kirsti Niskanen och fortsätter:
– Särbeskattningen innebar ett systemskifte. Den gjorde slut på hemmafruepoken. Kvinnors yrkesarbete blev ett rationellt val, både ur familjens och den enskilda kvinnans synpunkt.

Bente Rosenbeck, professor vid institutet för Nordiska studier och språkvetenskap vid Köpenhamns universitet.

Även i Danmark och Norge var frågan central. I Norge kunde makarna från och med 1959 bli individuellt skattade. I Sverige och Danmark infördes lagar som särbeskattning 1971.
– Detta innebar att den gifta kvinnans ekonomi inte längre var ihopkopplad med makens, säger Bente Rosenbeck.
Eftersom frågan var på tapeten runt om i Norden kunde respektive land ta stöd i utvecklingen hos grannländerna i sin argumentation. Det ökade möjligheterna att driva på för förändringar som sedan kom att ligga till grund för ökad jämställdhet.

]]>
Männen dominerar vita duken i Norden http://www.nikk.no/nyheter/mannen-dominerar-vita-duken-norden/ Det är fortfarande mäns filmer som visas på bio och tv i Norden. På Island var 94 procent av alla filmer som gick upp på bio under förra året regisserade av män. År 2015 var samma siffra 87 procent i Danmark och 86 procent i Sverige. Även när det gäller manusförfattande dominerar männen. I Sverige var andelen manliga manusförfattare 74 procent år 2016, på Island och i Danmark var siffran 84 procent.

Stephanie Thögersen. Press photo

Stephanie Thögersen. Press photo

Både granskningen och Stockholms feministiska filmfestival ingår i projektet ”Öka jämställdheten inom filmutbudet i Norden”. Det har fått medel från Nordisk jämställdhetsfond som administreras av NIKK. Stephanie Thögersen är festivalchef och kontaktperson för det nordiska fondprojektet.

Berätta om granskningarna, hur har ni gått tillväga när ni utfört dem?
– Vi har granskat alla filmer som hade premiär på bio i Sverige, Danmark och på Island under 2015 och 2016 och undersökt om filmerna hade en kvinnlig eller manlig regissör, manusförfattare, producent respektive huvudkaraktär. Vi har även granskat jämställdheten i filmutbudet på de största filmfestivalerna i de tre länderna och i Sverige har vi granskat filmutbudet på streamingtjänsten Netflix.

Hur ser skillnaderna ut mellan länderna?
– Filmutbudet är ojämställt i alla länder. Att Island hamnar så högt, med 94 procent manliga regissörer, kan ha att göra med att deras egen filmproduktion är mindre. De är mer utelämnade åt andra länders produktion.
I Danmark står danska filmer för nästan en tredjedel av alla filmer som visas på bio, jämfört med 17 procent i Sverige. Det betyder att Danmark skulle kunna få ett mer jämställt filmutbud om de började arbeta med den egna produktionen. Och där verkar danska och isländska filminstitutet ligga i startgroparna nu. Kanske har vi varit en bidragande blåslampa!

Hur bra är vi egentligen på jämställdhet i film i Norden?
– I Sverige har vi kommit långt med att jämställa filmbranschen. Här fördelas filminstitutets medel i princip jämställt mellan kvinnor och män. Förhoppningsvis kan filminstituten i de nordiska länderna gadda ihop sig och gemensamt arbeta för ökad jämställdhet i den nordiska filmproduktionen och filmutbudet. Om alla nordiska länder beslutade sig för att öka andelen filmer gjorda av kvinnor på biograferna skulle det kunna ge viss effekt. Inte bara här, utan även för den europeiska och internationella filmmarknaden.

Vad kan de nordiska länderna lära sig av varandra på detta område?
– Det har gjorts en massa intressant arbete för jämställdhet inom film på olika områden i Norden. Svenska filminstitutet var först med kartläggningar och tydliga jämställdhetsmål, och nu är som sagt även Danmark och Island på gång. Det vore toppen om alla länder förde statistik likt den vi tagit reda på och själva följde utvecklingen och arbetade för en förändring. De nordiska länderna borde driva den här modellen inom EU.

Vad hoppas ni att granskningarna ska leda till?
– Vi vill att filmbranschen ska ta ett större ansvar, inte bara för vilka berättelser som kommer ut från den nordiska filmproduktionen utan även vilka berättelser som den nordiska biopubliken överhuvudtaget får tillgång till. Själva kommer vi att fortsätta att bevaka utvecklingen och jobba för ökad jämställdhet i filmutbudet genom att bland annat arrangera en årlig filmfestival för att visa att det finns en massa fantastiska filmer av kvinnor där ute.

]]>
Så ska löneskillnaderna på Island elimineras http://www.nikk.no/nyheter/sa-ska-loneskillnaderna-pa-island-elimineras/
Del 3 Tema Arbetsmarknad

Löneskillnader mellan män och kvinnor är ett problem som alla nordiska länder brottas med. Trots olika satsningar går utvecklingen långsamt och statistiken står ganska stilla. Nu visar Island framfötterna på området. Landet antog lagen om ”lika lön för lika arbete” i början av 1960-talet. Då fastslogs att löneskillnaderna skulle vara utrotade senast år 1967. Så blev det inte – i dag är gapet 15 procent. Frågan är dock långt ifrån glömd.

Maríanna Traustadóttir, konsulent vid Isländska LO.

Hösten 2008 träffades representanter för regeringen, Isländska LO, arbetsgivarorganisationen Business Iceland för att utveckla en lika lön-standard. Organisationen Islandic Standards gick med på att leda projektet. Det bestämdes att de skulle utveckla en internationell standard, efter samma modell som en ISO-standard för miljöledningssystem som hjälper företag att förbättra miljöarbetet. Maríanna Traustadóttir, konsulent vid Isländska LO, har varit med i arbetet från starten.

– Att skapa en lika lön-standard har varit ett omfattande arbete. Vi har haft minst hundra möten under fyra år. I arbetet har vi tagit hänsyn både till den isländska arbetsmarknadens karaktär och tagit fram riktlinjer för arbetsvärdering. Det unika med standarden är att alla beslut har tagits i konsensus mellan arbetsmarknadens parter, säger hon.

Lönen ska sättas efter tjänst

År 2012 var standarden klar, men fungerade den? En arbetsgrupp, Action Group on Equal Pay, tillsattes av Isländska regeringen. Deras uppgift var bland annat att utföra ett pilotprojekt

Själva standarden beskriver en process som företag och offentliga institutioner kan följa för att uppnå rättvisa löner. För att komma dit måste arbetsgivaren kartlägga vilka arbetsuppgifter som ingår för varje position, och göra en värdering. Lönen ska sättas efter tjänst, inte efter person. Tanken är att det därmed inte ska finnas utrymme för lönediskriminering.

– Standarden innebär att arbetsgivaren betalar en fast lön för ett visst arbete. Sedan finns utrymme för en viss justering uppåt, exempelvis om den anställda tillför extra värde till arbetet. Men sådana undantag måste vara skriftliga och i enlighet med standarden, säger Maríanna Traustadóttir.

Hon menar att standarden gör lönesättningen på arbetsplatsen tydligare och mer transparant, vilket gynnar både arbetsgivare och arbetstagare. På Island har ett antal olika arbetsplatser, både inom offentliga och privata sektorn, deltagit pilotprojektet under ledning av Action Group on Equal Pay. Deltagarna i projektet vittnar om att implementeringen är ett stort åtagande för en arbetsplats, och att satsningen måste vara förankrad i högsta ledning.

– Samtidigt tycker alla att det är värt arbetet. De menar att arbetsplatsen vinner på att få ett rättvist och transparent lönesystem. Flera arbetsgivare beskriver även hur de fick justera löner som de upptäckte var diskriminerande, säger Maríanna Traustadóttir.

Jämställdhetsministern vill lagstifta

Islands nya social- och jämställdhetsminister Þorsteinn Víglundsson vill lagstifta och göra lika lön-standarden obligatorisk för alla arbetsplatser med över 25 personer anställda. Infrastrukturen finns redan på plats. Arbetsgivarorganisationerna erbjuder kurser i användandet av standarden och under 2015 erbjöd Islands universitet en särskild högskolekurs för lika lön-certifiering.

Guðbjörg Andrea Jónsdóttir är forskare och föreståndare vid Social Science Research Insitute på Islands universitet. Hon tror inte att standarden helt kommer att lösa problemet med ojämlika löner på Island, men menar att den ökar kunskapen om orsakerna.
– Under implementeringsprocessen höjs medvetenheten om hur olika kvinnors och mäns arbete värderas hos både arbetsgivare och arbetstagare. Det kan vara det viktigaste steget för att sätta fart på debatten och sluta lönegapet, säger hon.

Vilka är då de främsta orsakerna till löneskillnaderna i Norden? Internationella jämförelser visar att de nordiska länderna ligger långt ifrån toppen när det gäller jämställda löner. Siffrorna för exempelvis Italien och Luxembourg ser bättre ut. Anita Nyberg, genusvetare och professor vid Stockholms universitet i Sverige, menar att statistiken hänger ihop med sysselsättningsgraden bland kvinnor. I länder där färre kvinnor arbetar är det könsrelaterade lönegapet mindre.

Anita Nyberg, genusvetare och professor vid Stockholms universitet i Sverige.

– Det beror på att de kvinnor som är sysselsatta där är högutbildade, säger hon och jämför med exempelvis Sverige, där många kvinnor arbetar lågavlönat inom den offentliga sektorn.

Anita Nyberg menar att inkomstklyftan generellt ökar i Sverige, oavsett kön. Det påverkar kvinnor som grupp eftersom de är i botten av skalan. Samtidigt studerar kvinnor i högre utsträckning vidare än män, vilket gör att utvecklingen drar åt lite olika håll.
– Främsta orsaken till löneklyftan är att kvinnor och män finns i olika yrken. Där ser vi nu att det rör på sig! Yrken som tidigare dominerades av män, som exempelvis psykologer, har tagits över av kvinnor, säger Anita Nyberg.

Politisk vilja krävs

För att jämna ut löneskillnader mellan kvinnor och män behövs en politisk vilja, och en vilja från arbetsgivare att göra något åt problemet. Det saknas i många nordiska länder idag, menar Paula Määttä, finsk forskare och expert på löneskillnader.

– Lönegapet är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter. Jag vill hävda att det är ett av de mest allvarliga brotten eftersom det drabbar halva befolkningen i Norden.
Paula Määttä menar att Finlands politiska fokus snarare ligger på ekonomisk tillväxt, än arbetsmarknadens diskriminerande struktur och praktik. Det påverkar prioriteringarna.

– Att göra något åt löneskillnaderna handlar också om pengar. Idag finns ingen vilja i Finland att rejält höja lönerna i kvinnodominerande branscher för att sluta lönegapet, säger hon.

Paula Määttä, finsk forskare och expert på löneskillnader.

Enligt Paula Määttä är en orsak till att arbetet går långsamt att folk i Finland, liksom i andra nordiska länder, är så vana vid strukturerna att de inte uppmärksammar diskrimineringen. Lönesättningen diskuteras inte öppet på arbetsplatserna. När överenskommelserna sker i stängda rum bibehålls skillnaderna, menar Paula Määttä.
– För att uppnå jämlika löner är det viktigt att lönen och lönesättningen tas upp till offentlig diskussion. Då kan arbetstagarna bättre förstå varför de fått en viss lön och kan jämföra den med andras, säger Paula Määttä.

Exakt när Islands jämställdhetsminister ska lagstifta om landets lika lön-certifiering är i dagsläget oklart. Maríanna Traustadóttir på Isländska LO hoppas att den på sikt kan ge ringar på vattnet. Kanske kan det vara en lösning även andra nordiska länder?
– Standarden är internationell, och utvecklad så att den även kan användas utanför Island. Den måste dock anpassas till varje lands specifika arbetsmarknad och arbetsrättsliga lagstiftning, säger Maríanna Traustadóttir.

]]>
Föreningar i Norden skapar samtal om normer http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-foreningar-skapar-samtal-om-normer/ Globalt finns en växande rörelse som arbetar med män och jämställdhet. Konferensen “Making the Invisible Visible: Transforming Social Norms among Boys & Men for Gender Justice in Practice” arrangeras av nordiska MenEngage-föreningarna som arbetar med jämställdhet och syftar till att sprida organisationernas kunskap till fler. Konferensen finansieras av Nordisk jämställdhetsfond, som NIKK administrerar.

Ole Nordfjell

– Idag finns ingen självklar arena för att prata om mansrollen och de normer som finns för hur en pojke ska vara. På konferensen har vi bjudit in olika aktörer, exempelvis verksamheter som arbetar med unga killar, för att vidga samtalet, säger Ole Nordfjell, arrangör på den norska organisationen REFORM.

Cirka 100 personer kommer att ta del av arrangemanget. Deltagarna är alltifrån representanter från kommuner, genusforskare, till aktivister och politiker. På programmet står bland annat workshops om hur killar ska engageras i antivåldsarbetet och hur en bemöter negativa könsideal för män. Ett panelsamtal kommer att fokusera på hur fler män med migrantbakgrund ska inkluderas i jämställdhetskampen.
– Vi tycker det är en viktig fråga i kölvattnet efter Kölndebatten, där män med migrantbakgrund pekades ut som förövare. Det är viktigt att vi delar kunskap kring integration i jämställdhetsarbetet, säger Ole Nordfjell.

Problematiskt med våldsnorm

Alexander Blum Bertelsen ska medverka på konferensen i panelsamtalet ”The Voices of Young Male Activists”. Han är en ung dansk feminist med ett förflutet inom den politiska ungdomsrörelsen. Idag läser han freds-och konfliktkunskap på Lunds universitet i Sverige.
– Mina studier har gjort att jag funderat mycket på den våldsnorm som finns för män. Att vara man innebär en konstant förväntning på att man ska bruka våld, säger han.

Alexander Blum Bertelsen

Enligt Alexander Blum Bertelsen förmedlas bilden av den starke mannen som brukar våld inte minst i populärkulturen. Han menar att våldsnormen starkt bidrar till att upprätthålla könsmaktsordningen, och även påverkar internationella relationer.
– Det är framförallt männen som styr utrikespolitiken och försvarspolitiken, och står för krigsföringen.

Han menar att vita, heterosexuella män borde använda sitt privilegium och förändra mansrollen.
Alexander Blum Bertelsen efterlyser ett samtalsklimat där man istället för att döma ut folk som säger ”fel” saker ser det som en möjlighet till ett konstruktivt samtal.
– Istället för att sätta stämpel på en person som ”kvinnofientlig” eller ”rasist” bör man se sammanhanget. Det är inte individen det är fel på, utan strukturen. Jag menar att det är viktigt att vända fel till rätt!

Rekommendationer överlämnas till norska regeringen

Ett högre syfte med MenEngage-konferensen är att reducera könsrelaterat våld i samhället. Det är en fråga som den norska organisationen REFORM arbetat länge med. Under 2015 höll de i trådarna för ett nordiskt projekt som fokuserade på hur våldet i unga parrelationer ska bekämpas i Norden. Under MenEngage-konferensen kommer rekommendationerna från det tidigare projektet överlämnas till en representant från den norska regeringen
– Det är positivt. Vi hoppas att den norska regeringen tar rekommendationerna på allvar, säger Ole Nordfjell.

Enligt honom finns det självklara fördelar med nordiskt samarbete när det gäller män och jämställdhet.
– Vi är tillräckligt lika varandra för att skillnaderna i arbetssätt och praktik är spännande, och går att ta efter.

]]>
”Det sker ju inte ett skit” http://www.nikk.no/nyheter/nordisk-konferens-om-vagen-till-ett-jamstallt-arbetsliv/ 2017: Norge


Del 2 Tema Arbetsmarknad

Under två dagar diskuterades utmaningarna med en könsuppdelad arbetsmarknad, vikten av ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen, hur man bryter könsstereotypa utbildningsval och diskriminering av migranter. Konferensen samlade deltagare från bland annat näringslivet, akademin och fackföreningsrörelsen. Även politiker, forskare och personer från civilsamhället närvarade. Under panelsamtalet med rubriken ”Hur jobbar verksamheter med mångfaldsrekrytering” uttryckte Petter Stordalen, ägare och styrelseordförande i Nordic Choice Hotel, frustration över att det går så långsamt för arbetsmarknaden att bli jämställd.
– Det sker ju inte ett skit. Universiteten är proppfulla av kompetenta kvinnor, men var tar alla vägen? Jag är rädd att män på toppositioner inte bryr sig om mångfald och jämställdhet. Men det borde de, det finns flera undersökningar som visar att företag som satsat på mångfald är väldigt lönsamma. Många tror att vi på Nordic Choice jobbar med mångfald för att vi är snälla, det gör vi inte. Vi gör det för att företaget mår bra av det, sa han.

Kvinnor jobbar oftare deltid

Gerd Kristiansen

Gerd Kristiansen, ordförande i norska LO, deltog också i panelsamtalet och lyfte fram den
systematiska könsuppdelningen på arbetsmarknaden som ett problem på vägen mot ett jämställt arbetsliv.
– Kvinnor jobbar deltid i mycket högre utsträckning än män och tjänar mindre än män. Kvinnor får sämre pension än män och kvinnor tar ett större ansvar för sjuka familjemedlemmar. De ojämlika förhållandena måste vi ta tag i för att kunna skapa ett jämställt arbetsliv.

Lynn Roseberry, Ph.D, författare och tidigare lektor vid Köpenhamn Handelshögskola lyfte vikten av ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen i arbetet mot en jämställd arbetsmarknad.
En jämförelse visar att pappor i Norden tar ut mer föräldraledighet än genomsnittet i världen. Samtidigt finns stora skillnader mellan de nordiska länderna och trots jämställdhetsframgångar är det fortfarande mammorna som lägger mest tid på att sköta barn.

Enligt Gerd Kristiansen har de nordiska länderna kommit förhållandevis lång när det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden i jämförelse med andra europeiska länder, men vi har långt kvar innan det råder full jämställdhet.
– Därför behöver vi en aktiv jämställdhetspolitik som säkerställer en bra balans mellan arbete, familj och fritid, både för män och kvinnor, säger hon.

Vad behöver göras konkret för att uppnå ett jämställt arbetsliv?
– Först och främst måste vi vara eniga om att jämställdhet i arbetslivet är ett mål. Ska vi gå i mål med det måste vi jobba för ett jämställt familjeliv, med en jämlik fördelning av arbete och omsorgsansvar. Vi måste ha en familjepolitik som främjar jämställdhet på hemmaplan, svarar Gerd Kristiansen och fortsätter:
– Därtill måste företag jobba systematiskt med jämställdhetsperspektiv i arbetet med rekrytering och karriärsutvecklingsmöjligheter. Och tänka bredare när det gäller kompetens vid en rekryteringsprocess.

Hanne Bjurstøm

Att rekryteringsprocessen är en viktig grundpelare för att uppnå jämställdhet i arbetslivet menar också Hanne Bjurstøm, som är jämställdhets- och diskrimineringsombudsman i Norge.

Hur kan man använda sig av rekrytering för att uppnå jämställdhet?
– En bra rekryteringsprocess hjälper arbetsgivaren att tillsätta den mest kvalificerade sökanden, oberoende av kandidatens kön, funktionsvariation eller etnicitet. Den bäst kvalificerade får jobbet och utsatta grupper riskerar inte att bli diskriminerade. Arbetsgivaren måste ta ansvar för en professionell rekryteringsprocess, som utgår från sakliga grunder, svarar Hanne Bjurstøm.

Vilka utmaningar ser du som jämställd- och diskrimineringsombud?
– Forskning visar att de som har utlandsklingande namn har 25 procent mindre chans till att bli kallade till intervju i Norge. Vi vet att alla inte behandlas lika i rekryteringsprocessen. När rekryteringen till stor del vilar på magkänslan hos den som är ansvarig för att ta fram kandidater är risken stor att kandidaters irrelevanta egenskaper bestämmer mer än de relevanta kvalifikationerna. Bra rekrytering är jämställd.

Fokus på arbete 

Paulina de los Reyes

Vikten av att ha med ett intersektionellt perspektiv på arbetsmarknaden var också något som diskuterades under konferensen. Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms Universitet, var på plats i Oslo och berättade om sin forskning under en session med rubriken ”Var på arbetsmarknaden befinner sig invandrande kvinnor?”
Hon lyfte fram heterogeniteten som döljer sig bakom ordet ”invandrarkvinnor” och betonade att vi måste se bortom sysselsättningssiffrorna när vi pratar om arbetsmarknaden.
– I Sverige är det ett enormt fokus på att människor som invandrar ska få ett arbete, det ses som ”nyckeln till integration”.

Paulina de los Reyes menar att det gör att vi missar att uppmärksamma vad som händer i arbetslivet i dag och att vi bortser från informella hierarkier som skapar ojämlikhet i arbetslivet. Som till exempel hur arbetsmiljön är, hur möjligheten att kombinera familjeliv och arbetsliv ser ut, hur stora löneskillnaderna är eller förekomsten av rasism, diskriminering och trakasserier.
– Genom att fokusera på hur många människor som är i sysselsättning så missar man dessa viktiga aspekter. Man ser inte att arbetsmarknaden i Sverige är uppdelad i olika ”arbetsregimer”. Det finns kvinnor som saknar arbetskamrater att prata med under arbetstiden och arbetsplatser där de anställda upplever att arbetsmiljöregler hör till en annan värld.

Enligt Paulina de los Reyes kan människor jobba på samma arbetsplats under helt olika löne-och anställningsvillkor. Ett intersektionellt perspektiv ger oss möjlighet att ringa in hur klasskillnader, ålder, etnicitet och kön, skapar hierarkier ger oss o(jäm)lika förutsättningar.

– Forskningen visar att föreställningar om ras, klass och kön går hand i hand med praktiker som innebär att vissa människor måste acceptera sämre villkor än andra, tolerera fler påhopp, vara tacksamma för självklara rättigheter.  Ett intersektionellt perspektiv hjälper oss att se hur dessa föreställningar påverkar arbetsplatsens hierarki och de anställdas möjligheter att utveckla hela sin potential. För att uppnå ett jämställt och jämlikt arbetsliv måste vi ändra strukturer och informella hierarkier som förhindrar att alla människor behandlas på ett likvärdigt sätt, avslutar Paulina de los Reyes.

]]>
Kvoteringslag ingen ”quick fix” http://www.nikk.no/nyheter/kvoteringslag-ingen-quick-fix/ ill_bard_Norge_846Del 1 Tema Arbetsmarknad

Den rödgröna regeringen i Sverige har sedan 2014 hotat med att införa en kvoteringslag. Tanken var att lagen skulle införas i år. Men för några veckor sedan enades oppositionspartierna i civilutskottet om att säga nej till en kvoteringslag, vilket fick regeringen att dra tillbaka planerna.

– Regeringens lagförslag hann därmed inte ens till riksdagen. Det blev ett så kallat negativt tillkännagivande, vilket innebär att riksdagen anger något som den vill att regeringen inte ska göra. Nu är det väldigt osannolikt att det blir en lag. Det är en knepig situation för regeringen, som därmed skulle kunna kritiseras för att inte hålla sitt vallöfte, säger Lenita Freidenvall, docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Det är inte första gången som frågan om en könskvoteringslag varit på tapeten i Sverige. Strategin att sätta press på näringslivet genom att hota om en lag tillämpades redan år 1999 av dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg. Då var kravet att företagen hade fem år på sig att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna till 25 procent. Någon kvoteringslag blev det inte, men hotet gjorde skillnad. Enligt Lenita Freidenvall ökade antalet kvinnor i bolagsstyrelserna från 6 procent till 18 procent.

– Margareta Winbergs hot fick verkligen effekt. Mot bakgrund av de flertal hot om kvotering som har riktats är det inte osannolikt att även att den nuvarande regeringen hoppades att bolagen skulle lösa detta själva, säger hon.

Bättre transparens och tydligare rutiner

Mari Teigen, daglig ledare för CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning

Mari Teigen, daglig ledare för CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning

I Norge infördes lagen om könskvotering av en borgerlig regering 2003. Näringsministern Ansgar Gabrielsen drev på arbetet med lagen, som trädde i kraft 2008. Mari Teigen är daglig ledare för CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning,och redaktör för boken ”Virkningen av kjønnskvotering i norsk næringsliv”. Hon tycker att det är intressant att frågan kommit upp igen i Sverige.

– Det här är en fråga som man tydligen inte klarar att få genomslag för i Sverige, men som samtidigt inte heller försvinner helt från dagordningen.

Mari Teigen tror att skillnaderna mellan norskt och svenskt näringsliv kan ha en viss betydelse för utvecklingen i länderna. I Norge är staten en central ägare i näringslivet. Det är därför svårt att argumentera mot att staten ska lägga sig i hur näringslivet styrs.

– I Sverige är det annorlunda. Landet är mer präglat av stora privata företag som exempelvis Volvo och Ericsson.

Hon menar också att utgångsläget var helt annorlunda när Norge instiftade sin kvoteringslag: då utgjorde kvinnorna bara 6 procent av ledamöterna, jämfört med 32 procent i Sverige idag.

Enligt Mari Teigen har den norska kvoteringslagen haft flera effekter. Den ena är att det idag är cirka 40 procent kvinnor i de styrelser som omfattas av lagen. Det har även blivit bättre transparens och tydligare rutiner för valet av styrelsemedlemmar.

– Istället för att ledamöter utses informellt används valberedningar. Detta är inte bara på grund av kvoteringslagen, utan handlar också om andra insatser som gjorts för att förbättra processerna, säger Mari Teigen.

Den norska lagen har också bidragit till att sätta igång en europeisk debatt kring mansdominansen, både generellt i näringslivet och mer specifikt i bolagsstyrelser. Flera länder har inspirerats av den norska modellen.

– Det har nästan blivit som en liten exportvara, säger Mari Teigen.

Samtidigt finns mycket att önska när det gäller jämställdhetseffekter av könskvoteringslagen. Studier visar att det inte blivit några ringar på vattnet när det gäller toppositionerna i näringslivet. Att bolagsstyrelserna har en mer jämställd könsrepresentation innebär inte att det i dessa företag blir fler kvinnliga vd:ar.

– En kvoteringslag är alltså ingen ”quick fix” för att lösa strukturella jämställdhetsproblem i näringslivet. Jag menar att den skulle blivit mer verkningsfull om man knutit ihop den med fler jämställdhetsåtgärder, säger Mari Teigen.

Hon menar att man exempelvis måste jobba med frågan kring vilka erfarenheter som krävs för att bli befordrad till högre positioner.

– Vilken utbildning krävs? Måste man jobba 60 timmars vecka för att kvalificera? Det behövs en mer kritisk diskussion kring sådana frågor i näringslivet, säger Mari Teigen.

Mål uppnått på Island

Thorgerdur Einarsdóttir, professor i genusvetenskap vid Islands Universitet

Thorgerdur Einarsdóttir, professor i genusvetenskap vid Islands Universitet

På Island kom beslutet om kvoteringslag 2009. Lagen trädde ikraft 2013 och omfattar större företag, med fler än 50 anställda, samt alla pensionsfondbolag. Utvärderingar visar att målet – 40 procent kvinnor i styrelserna – idag är uppnått hos företag som omfattas av lagen. Enligt Gudbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi, och Thorgerdur Einarsdóttir, professor i genusvetenskap vid Islands Universitet, har könskvoteringslagen inte heller haft märkbar spridningseffekt på Island även om den har lett till ökad mångfald gällande utbildning och ålder i styrelserna. De har studerat vad det är som skiljer kvinnor och män åt vad gäller egenskaper och bakgrund.

– Kvinnorna har i genomsnitt en längre utbildning och en annan typ av utbildning än männen i styrelserna. De är också i genomsnitt yngre, säger de.

Gudbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi vid Islands Universitet

Gudbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi vid Islands Universitet

Gudbjörg Linda Rafnsdóttir och Thorgerdur Einarsdóttir har gjort flera studier som berör könskvoteringslagen. En utredning, som baseras på intervjuer med kvinnliga och manliga styrelseledamöter, visar att kvinnorna ger sin arbetsinsats bättre betyg än männen på samma positioner.

– Frågorna gällde exempelvis huruvida ledamöterna var förberedda inför styrelsemötena och hur bra de var på att ta initiativ eller vara kritiska. Vi tolkar resultatet som att påståendet om att kvinnor inte har tillräckligt självförtroende för dessa positioner i näringslivet inte stämmer, säger Gudbjörg Linda Rafnsdóttir.

]]>
Jämställdhet i arbetslivet – ett fokus för Norge http://www.nikk.no/nyheter/jamstalldhet-arbetslivet-ett-fokus-norge/ 2017: NorgeSedan 1 januari är det Norge som är ordförande i Nordiska Ministerrådet. Programmet för det nordiska jämställdhetssamarbetet rymmer satsningar mot könsrelaterat våld och på att bekämpa näthat, arbete som tidigare ordförandeland påbörjat. Utöver detta har Norge valt att lyfta frågan om jämställdhet i arbetslivet. Den 7-8 februari bjuder Norge in till en nordisk konferens i Oslo på temat. Diskussionerna kommer att spänna från hur migrantkvinnors ställning på arbetsmarknaden ska stärkas, vad det innebär att vara pappa 2017, till hur jämställdhet på näringslivets toppositioner uppnås. Deltagarna är forskare, näringslivstoppar, representanter från arbetsmarknadens parter och politiker.

– Att delta i arbetslivet och försörja sig själv är en förutsättning för jämställdhet, säger Norges jämställdhetsminister Solveig Horne. Samtidigt menar hon att det finns problem att lösa.

– Kvinnor är underrepresenterade på ledningspositioner i det privata näringslivet och kvinnor och män väljer fortfarande i hög grad könstraditionella karriärer. Vi behöver fler kvinnliga ingenjörer och fler män inom barnomsorgen.

Jämställdhet i arbetslivet är även huvudtema för FN:s kvinnokommission i New York i år och frågan kommer därför att diskuteras i en offentlig paneldebatt med de nordiska jämställdhetsministrarna.

Satsning på implementering av Istanbulkonventionen

Förra året riktade finska ordförandeskapet in sig på god praxis och lösningar för att bryta våldsspiralen i nära relationer. De anordnade bland annat en konferens med inriktning på våldsförövare. Norge kommer att ta det arbetet vidare med ett projekt som handlar om implementeringen av Istanbulkonventionen. Projektet ska presenteras på en nordisk konferens om våld som Norge arrangerar 29-30 november.

Solveig Horne. Photo: Ilja C. Hendel

Solveig Horne. Foto: Ilja C. Hendel

– Våld är ett samhällsproblem, ett folkhälsoproblem och inte minst en jämställdhetsutmaning. Den som blir utsatt för våld ska skyddas av stödåtgärder och rättsapparat. Samtidigt är det också viktigt med åtgärder riktade mot våldsutövare för att förebygga våld, säger Solveig Horne.

Projektet ska granska hur de nordiska länderna implementerar ett urval av förpliktelserna i Istanbulkonventionen. Det handlar både om arbetet att förebygga könsrelaterat våld, och om vilket skydd och stöd som ges till våldsutsatta.

Informationspaket till unga om näthat

Hur näthat ska stoppas är en annan aktuell fråga i de nordiska länderna. Att kommentarsfält fylls med hotfulla och sexistiska inlägg är inte minst ett demokratiproblem, då det riskerar att tysta röster i det offentliga rummet. Frågan har uppmärksammats under både det danska och finska ordförandeskapet. Ett problem är att lagstiftningen i de nordiska länderna inte är uppdaterad på området. Under våren kommer NIKK, på uppdrag av Nordiska Ministerrådet, att presentera en kartläggning av den rättsliga regleringen av hat och hot på nätet.
Den 21-22 juni anordnar Norge en nordisk konferens på temat.

– Vi fortsätter Finlands och Danmarks arbete mot hatfulla yttringar och ser fram emot NIKK:s nordiska kartläggning och rekommendationer om hur man kan jobba mot hatfulla yttringar. Norge ska också ta fram ett informationspaket som riktar sig till barn och unga i alla nordiska länder, säger Solveig Horne.

Även satsningar på män och jämställdhet står på Norges agenda. Mer specifikt kommer diskussionen som handlar om män och hälsa, män och utbildning och män och mansroller att lyftas.

–  Vi kan inte uppnå jämställdhet utan att ha med männen på tåget. Män och pojkars deltagande och involvering har varit viktigt för nordisk jämställdhetspolitik de senaste tio åren, säger Solveig Horne.

Vad tycker du som jämställdhetsminister att det finns för vinster med ett nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet?
– I över 40 år har vi arbetat tillsammans med jämställdhetsutmaningar i Norden. Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett utmärkande drag för de nordiska länderna. Det är en viktig förutsättning både för att skapa solida välfärdsstater och för att skapa ett gott liv för den enskilde. Jag menar att det nordiska samarbetet bidrar till att vi gör varandra bättre, avslutar Solveig Horne.

]]>
Konferens synliggör bristande jämställdhet http://www.nikk.no/nyheter/konferens-synliggor-bristande-jamstalldhet/ Gender in Physics Day är en serie konferenser. Bakom just detta endagsarrangemang står bland annat CERN och Nordforsk. Tanken är att synliggöra och analysera bristande jämställdhet som råder i forskningsmiljöer kopplade till fysik. Konferensen den 27 januari kommer att fokusera på vad internationella organisationer gör och kan göra inom fältet, men även situationen i de nordiska länderna. Tidigare rapporter visar att den akademiska världen i Norden är långt ifrån jämställd. Nära 80 procent av alla professorer är män. Skevast är balansen inom naturvetenskap och teknologi. Lotta Strandberg är senior rådgivare på Nordforsk:

– När det kommer till fysik är situationen särskilt svår. Förhoppningen är att konferensen kan ge oss på Nordforsk inspel på hur vi ska agera för att ändra den situationen, säger hon.

Lotta Strandberg

Lotta Strandberg. Foto: NordForsk

På konferensen ska vetenskapliga föreningar från Sverige, Norge och Danmark att presentera könsuppdelad statistik på området. Det kommer även att finnas föreläsare som tar upp situationen i utvecklingsländer.

Att arrangemanget hålls på CERN kan tyckas strategiskt. Kärnforskningsanläggningen sysselsätter partikelfysiker och ingenjörer från hela världen, men mindre än 15 procent av dessa är kvinnor. Enligt Geneviève Guinot, mångfaldsstrateg på CERN, är problemet att få ansökningar kommer från kvinnliga forskare:

– Vi verkar ha nått en platå där vi ligger stilla. Vi måste prata om vad vi, som anställer forskare och samordnar forskningssamarbeten för nydanande experiment, kan göra åt detta.

Geneviève Guinot

Geneviève Guinot

Enligt Geneviève Guinot finns det flera anledningar till den bristande jämställdheten inom fysikområdet. Forskning visar att könsbundna utbildningsval görs tidigt.

– Ett problem är att det finns en stereotyp bild av vad en partikelfysiker är för något. Det folk ser framför sig är en vetenskapsman, alltså av manligt kön. Ett annat problem är att många studenter inte vet vilka typer av jobb fysikstudier leder till, säger Geneviève Guinot.

Hon menar att det även finns andra hinder för kvinnor som vill göra karriär. Normer och omedveten genusblindhet gör att kvinnor inte får samma möjligheter som män. Under konferensen kommer bland annat konkreta fall från CERN att diskuteras.

Lotta Strandberg från Nordforsk menar att det just inom fysikområdet finns många nedslående historier om hur kvinnor blivit behandlade.

– Jag hörde om en professor som blev nekad att arbeta i en forskningsmiljö med argumentet att de saknade en damtoalett. Hela hennes postdok föll på grund av detta. Ett annat fall handlade om en kvinna som efter sin föräldraledighet insåg att institutionen gett bort både hennes doktorandplats och forskningsprojekt, säger hon.

Enligt Geneviève Guinot arbetar CERN på flera olika sätt med jämställdhetsfrågan. De har en temadag då flickor från grundskolan välkomnas till CERN för att tillbringa en dag med ledande forskare. CERN har även ett fortbildningsprogram för fysiklärare, där en kurs i könsinkluderande utlärning ingår. I den kursen diskuteras bland annat hur stereotypa föreställningar om kön kopplat till fysik ska undvikas i klassrummet.

– Jag hoppas att GiPD kan leda till en konkret förändring när det gäller jämställdhet och möjligheter för kvinnliga fysiker, säger Geneviève Guinot.

Ida Måwe

]]>
Tack för i år! http://www.nikk.no/nyheter/tack-for-i-ar-o-goda-helger/ ill-710x414-ensam-tomtefagel-blabakgrund-snoTack för i år!

Mellan den 22 december och 15 januari har vi som arbetar med NIKK semester. Det innebär att våra olika kanaler inte kommer att uppdateras, men det går självklart att besöka nikk.no som vanligt! Vi hörs igen 2017!

Glædelig jul og e Godt Nytår!
Hyvää Joulua ja Hauskaa Joulua – Onnellista uutta vuotta!
Gleðileg Jól og Farsælt Komandi ár!
God jul og Godt Nytt år!
God jul och ett gott nytt år!

 

]]>
Ett fullspäckat år som ordförandeland till ända http://www.nikk.no/nyheter/ett-fullspackat-ar-som-ordforandeland-till-anda/ Finlands ordförandeskap 2016Vilket land som håller i trådarna för det nordiska jämställdhetssamarbetet skiftar från år till år. Under 2016 har Finland haft ordförandeposten i Nordiska Ministerrådet. Fokus har legat på arbetet mot våld och frågor som gäller jämställdhet i media. Utöver detta har jämställdhetsperspektivet inom hälsa och välfärd och området män och jämställdhet varit prioriterade områden. Annamari Asikainen och Heidi Haggrén vid jämställdhetsenheten på finska Social- och hälsovårdsministeriet har koordinerat arbetet.
– Det har varit ett väldigt intressant år, med mycket arbete. Planeringen började redan år 2014 och under ordförandeåret är det många bollar att hålla i luften, säger Annamari Asikainen.

 

Hat och hot på nätet

Under det danska ordförandeskapet förra året påbörjades ett arbete kring hatretorik och sexism på nätet. Det följdes upp i februari på FN:s kvinnokommissionsmöte i New York då en sakkunnig panel diskuterade lösningar på problemet inför publik. I panelen satt bland annat Emma Holten från Danmark som blev feministisk aktivist efter att hon utsatts för hämdporr och finska politikern Nasima Razmyar, som utsatts för organiserade hatkampanjer för sitt engagemang i flyktingfrågor.

Annamari Asikainen och Heidi Haggrén menar att detta evenemang blev särskilt lyckat.
– En erfaren CSW-deltagare sade att det var den bästa gemensamma nordiska evenemang någonsin på FN:s kvinnokonferens, säger Annamari Asikainen.

Arbetet ska följas upp under Norges ordförandeskap till exempel med en kartläggning om den rättsliga regleringen av hat och hot på nätet i Norden, som görs av NIKK på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.

 

Jämställdhet i media

Heidi Haggrén, Annamari Asikainen. Foto: privat

Heidi Haggrén, Annamari Asikainen. Foto: privat

Inom temat jämställdhet i media höll finska ordförandeskapet även i ett sideevent om jämställdhet och pressfrihet under UNESCO World Press Freedom Day i maj. Målet var att lyfta frågan om den sneda könsrepresentationen i nyhetsmedierna som ett hot mot demokrati och pressfrihet. På plats i Helsingfors fanns även representanter från fondprojektet ”Jämställdhet i nordisk media”. De presenterade nordiska resultat från den senaste GMMP-mätningen, Global Media Monitoring Project, som visar att andelen kvinnor som är synliga i nordiska nyhetsmedier i snitt gått ned jämfört med endagsmätningen 2010. Undersökningen visar även att de nordiska länderna blir omkörda av exempelvis USA, Rumänien, Peru och Pakistan.

– Även om den nordiska pressen i internationell jämförelse har mycket stor frihet, visar rapporter att den har stora brister i fråga om jämställdhet. Det var nyttigt att kunna lyfta in jämställdhetsfrågan i detta UNESCO-sammanhang, säger Heidi Haggrén.

Hon menar att det blev en bra diskussion om vilka roller män och kvinnor har i medias rapportering, och hur det är kopplat till demokrati.

 

Könsrelaterat våld

Under året har finska ordförandeskapet tagit sig an frågan om könsrelaterat våld från flera olika synvinklar. Det har arrangerats tre större konferenser med fokus på förövare, könsstympning och människohandel. Konferensen ”Confronting Gendered Violence: Focus on Perpetrators” som arrangerades i samverkan med ett projekt som fått medel från Nordisk jämställdhetsfond, satte ljuset på hur förövarnas våldsutövning ska stoppas. Den riktade sig till forskare och praktiker i de nordiska länderna. Under konferensen presenterades även resultat från ordförandeskapsprojektet ”Nu räcker det”, en kartläggning över vilka program och modeller för våldsbekämpning som har utvecklats och används i de nordiska länderna.

– Den konferensen blev bra, kanske just för att den riktade sig till en specifik målgrupp. En viktig insikt vi tar med oss är att det är viktigt att tänka ut en tydlig målgrupp tidigt i planeringsfasen, då blir arrangemanget mycket mer lyckat. Det blir svårt om man försöker nå alla med en konferens; man kan exempelvis inte rikta sig både till praktiker och politiker samtidigt, säger Annamari Asikainen.

Hon lyfter även nyttan med samarbete med andra aktörer. Konferensen Female genital mutilation and cutting – a matter of human rights and gender equality anordnades i samarbete med Förbundet för mänskliga rättigheter i Finland och Norden- en gemensam marknad för människohandel i samarbete med bland annat den finska diskrimineringsombudsmannen.

– Det har varit positivt eftersom de har andra kontaktytor än vi på ministeriet. De når ut till andra organisationer och grupper av människor, säger Heidi Haggrén.

Utöver huvudtemana media och bekämpande av våld har man under Finlands ordförandeskap även behandlat jämställdhetsperspektivet i hälsopolitiken och temat män och jämställdhet.

 

Vilket har varit den största utmaningen under året?
– Den korta tiden! Ett år går väldigt fort och det är krävande att ha så många aktiviteter under samma period. Vi skulle även behöva utveckla bättre samarbetsstrukturer inom det nordiska samarbetet, exempelvis mellan olika sektorer. Sådana strukturer är idag mer etablerade inom EU-samarbeten, säger Annamari Asikainen.

År 2017 är det Norge som tar över ordförandeklubban i Nordiska Ministerrådet. De kommer att fortsätta arbeta med teman som våld och hatprat.

 

Har ni några tips till Norge?
– Det har varit värdefullt att låta röster från alla nordiska länder komma fram i arrangemangen och arbetet. Det är inte alltid så lätt att genomföra, men det är så man får fram den nordiska nyttan. Att samla jämförbar information och skapa diskussionsforum kan på sikt leda till goda jämställdhetspolitiska lösningar i länderna, säger Heidi Haggrén.

]]>
Jämställdhetsfonden lyfter nordiskt arbete mot våld http://www.nikk.no/nyheter/jamstalldhetsfonden-lyfter-nordiskt-arbete-mot-vald/ NIKK spade symbol– Organisationerna i vårt projekt har verkligen ansträngt sig för att nå ut till ungdomar genom sociala medier, festivaler och skolor. Vi har till exempel haft workshops med ungdomar om vad dating violence är och vilka uttryck det tar sig: psykiskt våld, digitalt våld, stalking. Vi blev förvånade över hur få vuxna personer som ungdomarna har att prata med om till exempel sina frågor om sexualitet, berättar Hedda Hagvåg.

Hedda Hagvåg från Reform – Resurscenter for men, Norge presenterade projektet ”Ungdoms kjaerstavold i Norden. Nordisk ekspertkonferens om vold i ungdommers parforhold” tillsammans med Rikke Kann från danska Dialogue against Violence, under nätverksträffen som arrangerades av NIKK.

Nordiskt samarbete i praktiken

Under två dagar i Helsingfors träffades 10 organisationer från sex nordiska projekt som på olika sätt arbetar med att motverka könsrelaterat våld. Representanter från bland annat universitet, polismyndigheter, kvinnojourer och resurscenter för män från Finland, Danmark, Island, Lettland, Norge och Sverige var på plats för att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper om våldsprevention. Projekten som diskuterades berörde allt från våld på nätet och våld bland unga till pojkars och mäns involvering i arbetet mot våld.

Förutom projektpresentationer arbetade deltagarna i workshops för att diskutera olika aktörers ansvar samt vilka behov som finns på nordisk nivå när det gäller till exempel nätverk, kunskap och policyförändringar.  En av utmaningarna som lyftes var hur lagstiftningen och polismyndigheterna släpar efter i de nordiska länderna när det gäller våld på nätet, vilket gör att många som utsätts upplever en stor rättsosäkerhet. Mötet diskuterade också vinsterna med att samarbeta på nordisk nivå.

– Jag ser nästan bara fördelar med att arbeta nordiskt. Varje gång jag åker på ett nordiskt möte inser jag hur mycket vi har gemensamt och hur mycket vi kan lära av varandra, säger Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir från Kvenréttindafélag Íslands.

Men det finns också risker med den nordiska kontexten, där behovet att diskutera de stora gemensamma dragen riskerar att verka uteslutande.
– Vi måste vara uppmärksamma på intersektionella perspektiv, såsom hbtq-perspektiv, våld mot personer med funktionsvariationer och etniska minoriteter. Det är viktigt att lyssna också på dessa röster när vi utvecklar arbetet mot våld i nordiska länder. säger Sari Laaksonen från the Federation of Mother and Child Homes and shelters, Finland.

Nätverksträffar ny årlig tradition

Det är första gången som NIKK arrangerar en nätverksträff för fondprojekt, men tanken är att träffarna ska arrangeras årligen utifrån olika teman. Det finska ordförandeskapet har våld som ett av sina prioriterade områden 2016, vilket motiverade att det var årets inriktning. Träffen förlades också i samband med den fondfinansierade konferensen ”Confronting Gendered Violence – focus on perpetrators”, som ägde rum mellan den 30 november till 2 december i Helsingfors.

– NIKK administrerar Nordiska ministerrådets jämställdhetsfond sedan år 2013. De här dagarna har vi alltså både mött projekt som avslutat sina insatser och sådana som precis kommit igång. Här finns viktiga lärdomar att dra både för oss på NIKK men också projekten emellan när det gäller hur ett projekt får långsiktighet. Det är också ett tillfälle då kunskaper kan delas med fler organisationer än de som samarbetat i projekten. Intresset för att hitta nya nätverk och samverkansformer är tydligt, säger Louise Grip, projektsamordnare på NIKK.

]]>
Fokus på våldsutövare http://www.nikk.no/nyheter/fokus-pa-valdsutovare/ Finlands ordförandeskap 2016Konferensen Confronting Gendered Violence: Focus on Perpetrators äger rum på Ständerhuset i Helsingfors och samlar forskare och experter på förövarvåld i Norden. Syftet är att generera kunskap och undersöka olika sätt att stoppa våldsspiralen.

– Hittills har fokus i debatten mest legat på överlevarna av våldet. Men det är viktigt att sätta ljuset på förövarna, eftersom de är nyckeln till att bryta våldsutövandet. Det här är ett hett kunskapsområde där det händer mycket, säger Kristín Pálsdóttir.

Hon är kontaktperson för det nordiska fondprojektet, vars deltagande organisationer anordnar konferensen i samarbete med det finska ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet. Behovet av diskussion kring våldsförövare har väckts på olika håll. Våldstemat är ett av fokusområdena i Nordiska jämställdhetsministrarnas nuvarande samarbetsprogram och hos det finska ordförandeskapet. Slutresultatet är ett samarbete mellan organisationer, experter, forskare, tjänstemän och politiker. Enligt Kristín Pálsdóttir har det varit ett stor intresse för konferensen, även utanför Norden.

Kristín Pálsdóttir. Foto: privat

Kristín Pálsdóttir. Foto: Dagur Gunnarsson

– Vi har fått förfrågningar från folk som vill delta från Nepal, Pakistan, Grekland och Palestina. Det visar att det finns en törst efter kunskap på detta område, säger hon.

Konferensen pågår i tre dagar. Enligt Kristín Pálsdóttir är tanken att sammanföra olika aktörer i Norden för att jämföra hur denna fråga hanteras. Vad har de olika nordiska länderna för behandlingsalternativ? Vad säger forskningen på området? Ett annat mål är att skapa ett nordiskt nätverk.

– Vi hoppas att ett sådant nätverk på sikt kan innebära förbättrade praktiker i Norden. Det är ett viktigt steg för att lösa problemet, säger hon.

Unga förövare föll mellan stolarna

Kristín Pálsdóttir arbetar till vardags på RIKK (Institute for Gender, Equality and Difference) vid Islands universitet. Hon fick idén till satsningen i samband med att RIKK:s personal utvärderade ett pilotprojekt som genomförts i vissa kommuner på Island. Pilotprojektet grundades i Istanbulkonventionen och handlade om att bryta det könsrelaterade våldet genom bättre uppföljning av anmälningar och hårdare följder för förövarna. I utvärderingen upptäckte Kristín Pálsdóttir hur förövarna glömdes bort i insatserna.

– På Island finns enbart ett behandlingsalternativ för våldsförövare, och det finns krav på att förövare med barn måste genomgå den. Men det innebär att unga män, utan barn, faller mellan stolarna och inte får någon behandling alls.

 

Ny rapport kartlägger situation i Norden

På konferensen presenteras en ny rapport som kartlägger situationen i de nordiska länderna. Den är beställd av det finska ordförandeskapet med målet att visa vilka olika modeller som används i de nordiska länderna för att hjälpa förövare av könsrelaterat våld att bryta våldsspiralen. Även självstyrande områden som Grönland, Färöarna och Åland ingår. Frågorna gäller alltifrån vilka behandlingar som erbjuds för våldsförövare i landet, till utmaningar och resultat. Berta Vall, forskare vid Institutionen för psykologi på Jyväskylä University i Finland, lägger just nu sista handen vid rapporten. Hon menar att resultaten visar att tillgången på behandlingar varierar både mellan länderna och mellan stad och landsbygd.

Berta Vall. Foto: privat

Berta Vall. Foto: privat

– De flesta behandlingsalternativ erbjuds i de nordiska storstäderna. Det är därför svårare för förövare i glesbygdsområden att få hjälp. Ett undantag från detta är Sverige, där det finns alternativ även på landsbygden.

Enligt Berta Vall är långsiktig finansiering en av de största utmaningarna för aktörerna.
– Det försvårar den långsiktiga planeringen på området.

 

Norge först i Europa med behandling

Enligt Berta Vall är de flesta behandlingsprogram idag frivilliga. De bygger i stor utsträckning på den modell som tagits fram av den norska stiftelsen ”Alternativ till vold” (ATV). ATV är ett kompetens- och behandlingscenter mot våld i nära relationer som startade 1987. De var då först i Europa med att erbjuda personer som utövat våld i en nära relation psykologisk behandling.

– Syftet med dessa behandlingar är att stoppa våldet genom att identifiera den könsrelaterade aspekten av våldet och hjälpa förövarna att känna ansvar och ökad empati för offret.

Behandlingarna sker genom individuella samtal eller i grupp, säger Berta Vall. En sak som utmärker Norden är att flera aktörer har ett genusperspektiv i behandlingarna. Det innebär att genusrelaterade aspekter av våldet tas upp till diskussion, och används för att förstå och ta itu med beteendet.
– I en europeisk kontext är detta ovanligt. Här sticker de nordiska länderna ut, säger Berta Vall.

 

Krav i Istanbulkonventionen

Könsbaserat våld är en av prioriteringarna inom den fyraåriga ramen för det nordiska jämställdhetssamarbetet. Päivi Yli-Pietilä arbetar på finska Social- och hälsovårdsministeriet och är medlem i den nordiska ämbetsmannakommittén för jämställdhetsfrågor.

– Könsbaserat våld är ett problem i alla nordiska länder, som vi fortfarande inte löst – trots att de nordiska länderna ligger högt i internationella jämförelser om jämställdhet i samhället, säger hon.

Istanbulkonventionen antogs av Europarådet år 2011. Den innehåller bland annat krav på åtgärder mot förövare.

– Hittills har det mest pratats om offer i denna kontext. Vi behöver båda perspektiven och är väldigt glada över att Norge (nästa ordförandeland, red. anm.) kommer att fortsätta arbetet med Istanbulkonventionen i det nordiska samarbetet, säger Päivi Yli-Pietilä.

]]>
Genusvetenskapliga forskningstidskrifter undersöker samtiden http://www.nikk.no/nyheter/genusvetenskapliga-forskningstidskrifter-undersoker-samtiden/ Ulf Mellström, redaktör och professor i genusvetenskap vid Karlstads universitet, inleder senaste NORMA med ledaren ”In the time of masculinist political revival”. Han menar att politiken just nu präglas av bakåtsträvande maskulinitetsideal på många håll i världen. Detta kombineras med sexistiska och manschauvinistiska agendor som vinner mark, inte minst i form av Donald Trump i USA. I medierna lyfts den nya presidentens främsta anhängare fram som vita arbetarklassmän, en grupp som med förlorad status romantiserar svunna tider – då allt påstås varit bättre. Ulf Mellström drar paralleller till strömningar av defensiv homofobi, antifeminism och återupplivade maskulinitetideal i Ryssland, Turkiet, Östeuropa och Mellanöstern. Ett exempel är Turkiets president Erdogan som i slutet av sommaren pratade om vikten av att återupprätta ”könsordningen” i landet, utan påverkan från ”västerländsk” feminism. Ulf Mellström konstaterar att maskulinitetsforskningen har en central roll i dessa oroande tider. Den behövs inte minst för att förstå, förklara och göra motstånd mot reaktionära politiska strömningar i världen.

 

Viktigt med bidrag från det globala syd

Lucas Gottzén. Foto: Niklas Björling

Lucas Gottzén. Foto: Niklas Björling

Tidskriften NORMA startades år 2006 med ekonomiskt stöd från NIKK. NIKK var då ett nordiskt forskningsinstitut lokaliserat vid universitetet i Oslo. Forskningsfältet maskulinitetsstudier var relativt nyetablerat och tanken med tidskriften var att bidra till dialog och utbyte kring forskningspraktiker i Norden. Idag har NORMA en mer internationell profil. Tanken är att knyta samman maskulinitetsforskare över hela världen. Enligt huvudredaktören Lucas Gottzén, docent och lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, är det särskilt viktigt att få till en dialog med det globala syd.

– Vill vi förstå centrala frågor kring män och maskuliniteter kan vi inte bara utgå ifrån kunskap i en västerländsk kontext, säger han.

Lucas Gottzén menar att länder som USA, Storbritannien och Australien har en dominerande ställning när det gäller maskulinitetsforskning. Att bredda bilden handlar inte minst om att motverka kolonialistiska synsätt. Redaktörerna söker aktivt andra bidrag till tidskriften. I senaste numret fanns bland annat en artikel av den ceylonesiske forskaren Andi Schubert, som handlar om representationer av politiska ledare i det första valet efter Sri Lankas inbördeskrig.

– Andi Schuberts forskning visade att kandidaterna antingen presenterades som fadersfigurer eller som krigshjältar. Även om typerna skiljer sig åt så bygger båda figurer på patriarkala värderingar som präglar situationen i landet efter kriget, säger han.

 

Nästa tema transmaskulinitet

Som huvudredaktör tycker Lucas Gottzén att det är viktigt att motverka att maskulinitetsforskningen blir en enklav som inte har kontakt med genusforskningen i stort. Lucas Gottzén menar att det är viktigt med intersektionella perspektiv och att skapa dialog mellan olika fält. Det kommande numret av NORMA har tema transmaskulinitet och är ett sätt att låta transforskningen och maskulinitetsforskningen mötas.

– Vad har transforskningen att säga maskulinitetsforskningen och vice versa? Människor, inklusive de med transerfarenhet, gör maskulinitet på många olika sätt och det behöver undersökas och förstås, säger Lucas Gottzén.

Idag görs de flesta forskningstidskrifter i USA. Att NORMA har basen i Norden tror Lucas Gottzén gör skillnad.

– Vi befinner oss i semi-perifierin, vilket ger en särskild utblick. Det ger en känslighet för att det finns kulturella skillnader i hur maskulinitet görs, avslutar han.

Forskningstidskrifter med fokus på genusforskning i Norden:

NORMA (International Journal for Masculinity Studies)

NORA (Nordic Journal of Feminist and Gender Research). En vetenskaplig tidskrift för nordisk genusforskning över disciplingränserna. I tidskriften, som är på engelska, betonas särskilt det nordiska perspektivet på feministisk forskning, vad gäller såväl innehåll som teoretiska och metodologiska ansatser.

LAMBDA NORDICA. En vetenskaplig tidskrift för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning med anknytning till homo/lesbiska/bi/trans- och queerstudier. Tidskriften, som har hela Norden som sitt fokusområde, eftersträvar dialog mellan juniora och seniora forskare och vill särskilt uppmuntra till ny forskning.

Tidskrift för genusvetenskap, (TGV). En tidskrift för aktuell, tvärvetenskaplig forskning med basen i Sverige. Tanken med TGV är att spegla det genusvetenskapliga områdets mångfald av röster. TGV grundades 1980 i Lund, då som Kvinnovetenskaplig tidskrift (KVT). Tidskriften är på svenska, med sammanfattningar på engelska.

Kvinder, Køn & Forskning (Danmark). En tvärvetenskaplig tidskrift med artiklar som speglar mångfalden i dansk genusforskning. Tidskriften riktar sig till en bred grupp av intresserade läsare, inte bara invigda forskare. Större delen av artiklarna är skrivna av danska forskare, men den innehåller även utländska bidrag.

Tidsskrift for kjønnsforskning (Norge). Startades år 1977 under namnet ”Nytt om kvinneforskning” och bytte namn år 2005 till nuvarande titel. Den tvärvetenskapliga tidskriften ska visa på bredden i den norska genusforskningen och presentera ny kunskap från fältet. Artiklarna är i huvudsak skrivna av norska forskare, men bidrag på svenska, danska och engelska accepteras också.

Sukupuolentutkimus – Genusforskning (Finland): Ges ut av SUNS, sällskapet för genusforskning i Finland och är en tvåspråkig tidskrift (finska och svenska) som främst publicerar artiklar om forskning i Finland. Tidskriften grundades 1988 med namnet ”Naistutkimus – Kvinnoforskning”, bytte namn till nuvarande år 2005. Redaktionen cirkulerar mellan olika lärosäten.

 

FOTNOT: Alla nämnda tidskrifter är sakkunniggranskade.

]]>
Sök medel från Nordisk jämställdhetsfond! http://www.nikk.no/nyheter/sok-medel-fran-nordisk-jamstalldhetsfond/ NIKK spade symbolDen nordiska jämställdhetsfonden är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna och administreras av NIKK. Fonden finansierar projekt där minst tre organisationer, från minst tre olika nordiska länder, samarbetar för att främja jämställdheten. Medel från jämställdhetsfonden kan användas till att arrangera konferenser, möten, kunskapsprojekt, nätverk, med mera.

Sedan 2013 har ett 40-tal projekt beviljats medel från jämställdhetsfonden. Projekten har resulterat i allt från utbildningsmaterial till politiska förslag och nya nätverk i Norden. 2016 fördelades totalt 2,7 miljoner DKK.

Syftet med jämställdhetsfonden är att stimulera nordiskt samarbete, särskilt insatser med koppling till jämställdhetsministrarnas samarbetsprogram. Samarbetsprogrammet för år 2015-2018 prioriterar det offentliga rummet och välfärd och innovation. Två tvärgående teman gäller hela samarbetsprogrammet: hållbar utveckling med fokus på mångfald och mäns och pojkars aktiva deltagande i jämställdhetsarbetet.

Jämställdhet i arbetslivet särskilt prioriterat

I 2017 års utlysning är jämställdhet i arbetslivet ett särskilt prioriterat tema. Projekt som knyter an till detta område kommer att premieras vid bedömning. Kopplingen till jämställdhet i arbetslivet kan handla om alltifrån projekt som tar sig an könsbundna studieval, till de som rör diskriminering på arbetsmarknaden. Projekt med anknytning till samarbetsprogrammet kommer också att premieras. Även projekt utan koppling till prioriteringarna kan söka och beviljas medel.

Hålltider för Nordisk jämställdhetsfond

Ansökan görs genom ett formulär som kommer finnas tillgängligt på nikk.no under ansökningstiden. Aktiviteterna ska starta hösten 2017 och genomföras senast under 2018.

1 mars – ansökan öppnar
31 mars – sista dag för ansökan
maj – beslut meddelas sökande
juni – kontrakt skrivs

]]>
41,8 miljoner till forskning för jämställdhet i akademin http://www.nikk.no/nyheter/418-miljoner-till-forskning-jamstalldhet-akademin/ Mari Teigen. Pressbild

Mari Teigen. Pressbild

Ett av de två projekten som tilldelats medel är ”Nordic centre for research on gender equality in research and innovation (Nordicore)”. Mari Teigen leder tillsammans med Liza Reizel den forskargrupp vid Institutt for samfunnsforskning i Oslo, Norge, som tilldelats 21,8 miljoner norska kronor. En utgångspunkt är likheter och skillnader mellan akademin och övriga arbetsmarknaden.

– Ett av spåren handlar om hur förhållandet mellan arbetsliv och familjeliv skapar olika karriärmönster för kvinnor och män. Studier har visat att kvinnor faktiskt inte lämnar akademin i högre grad än män, som det har antagits, men att kvinnors karriärutveckling är långsammare. Vad beror det på?, säger Mari Teigen.

Flera av forskarna i projektet har tidigare ägnat sig åt arbetsmarknaden generellt. Projektet tar avstamp i deras studier, som bland annat visar att nordiska länder särskiljer sig genom en mer könssegregerad arbetsmarknad än andra länder, och en relativt lång föräldraledighet som främst tas ut av kvinnor. Det påverkar karriärmöjligheterna.

Ska bidra till långsiktig förändring

Forskarna ska också undersöka jämställdhetsåtgärder som gjorts inom akademin, vilka som lett framåt och vilka som bara lagts till handlingarna. Två av spåren i projektet handlar om att involvera forskningspolitiska aktörer i projektet, för att säkerställa att resultatet kan bidra till långsiktig förändring, samt att möjliggöra kunskapsutbyte mellan bland annat forskare, studenter, beslutsfattare och jämställdhetspraktiker.

– Tanken är att vi ska kunna säga något om vilka som är de stora hindren för jämställdhet inom akademin, och om det skiljer sig från övriga arbetslivet. Det blir intressant att se vad det finns för skillnader mellan de olika länderna, och vad som är gemensamma mönster, säger Mari Teigen.

Gabriele Griffin, Uppsala universitet i Sverige, leder den andra gruppen forskare som tilldelats 20 miljoner norska kronor för projektet ”Beyond the Gender Paradox: Women’s Careers in Technology-Driven Research and Innovation in and outside of Academe”. Två områden som fokuseras är vårdsektorn och spelindustrin, vars könade strukturer forskarna menar har bäring på akademin.

Gabrielle Griffin. Pressbild

Gabrielle Griffin. Pressbild

– Vi ser en ökande digitalisering av vårdsektorn, där framför allt kvinnor arbetar. Det har antagits att det leder till mer osäkra arbetsvillkor, men vi är inte så säkra på det. Däremot förändrar teknikutvecklingen mönstren på arbetsmarknaden och hur ojämställdhet tar sig uttryck, säger Gabriele Griffin.

E-hälsa och digital humaniora utgör två av de fyra spåren i forskningsprojektet. Användandet av digitala verktyg för att förbättra människors tillgång till sjukvård är av intresse inte minst i Nordens glesbefolkade regioner.

Humanistisk forskning möter digitaliseringen

Förutom den kvinnodominerade vårdsektorn utgör spelindustrin ett viktigt område. Nordiska länder ligger i framkant där, och även om det är en mansdominerad bransch så har spelföretag i nordiska länder en större andel kvinnor anställda än spelföretag i andra länder. Digital humaniora, det vill säga humanistisk forskning i skärningspunkten med den digitala teknologin, är av särskild relevans för spelindustrin.

– Liksom vårdsektorn är humanistisk forskning kvinnodominerad, medan teknologi traditionellt är ett område dominerat av män. Men vård och humaniora möter teknikutvecklingen och det förändrar arbetsmarknaden. Hur påverkar det kvinnors karriärmöjligheter?, säger Gabriele Griffin.

De två andra spåren i forskningsprojektet handlar om forskning och innovation i städer respektive landsbygd. I projektet ingår, förutom forskarna vid Uppsala universitet, forskare vid Tamperes universitet i Finland samt Bergens universitet och Vestlandsforskning i Norge.

Forskningsprojekten finansieras av Nordforsk, en organisation under Nordiska ministerrådet, tillsammans med svenska forskningsrådet Forte, Finlands Akademi, Centrum för forskning på Island (Rannís) och Norges Forskningsråd. Både Gabriele Griffin och Mari Teigen presenterade sina projekt på Gender Summit i Bryssel den 8-9 november 2016. Projekten startar i januari 2017.

]]>
Olika vägar till jämställd akademi i Norden http://www.nikk.no/nyheter/olika-vagar-till-jamstalld-akademi-norden/ Det tar lång tid att bli professor. Men det räcker inte som förklaring till att utvecklingen mot en jämställd akademi går så långsamt. Det menar Curt Rice, som leder norska Komité for kjønnsbalanse og mangfold i forskning, Kif-kommittén, ett regeringsinitiativ som arbetar för jämställdhet och mångfald inom akademin.

– Det handlar också om strukturer, anställningsförfaranden. Det är i det sista steget mellan lektorat och professur som de flesta kvinnorna försvinner, säger Curt Rice.

På doktorandnivå är fördelningen mellan kvinnor och män relativt jämn. Det gäller i Norden liksom i flertalet EU-länder. Men bland professorer, forskningsledare och höga forskningsbyråkrater är bilden en annan.

I Norge och Sverige är var fjärde professor en kvinna. I Danmark är endast var femte professor kvinna och den officiella danska statistiken visar att utvecklingen går bakåt. Av de professorer som tillsattes vid Köpenhamns universitet mellan år 2011 och 2013 var 90 procent män.

– Det ser väldigt illa ut, oavsett från vilket håll man tittar, säger Tine Jess, adjungerad professor vid Aalborg Universitet och chef för Institut for Sygdomsforebyggelse.

 

Orsaker till ojämställdhet

Foto på Tine Jess

Tine Jess. (Foto: © Claus Boesen/ Media Press)

Tine Jess är också ledamot i den expertgrupp som den danska regeringen ifjol gav i uppdrag att ta fram åtgärder mot ojämställdhet i akademin. Hon ser tre huvudorsaker till ojämställdheten. Den första handlar om den ojämna fördelningen av omsorgen om barn. I Danmark är det i hög grad kvinnor som är föräldralediga, medan danska män sällan är det. Ofta sammanfaller kvinnors föräldraledighet med just de åren då forskare brukar söka de första stora forskningsanslagen och karriären ska ta fart.

– Det är som en snöbollseffekt. Kommer du in i snurren och får ett anslag får du nästa och nästa och nästa anslag. Men står du bredvid i början missar du allt, säger Tine Jess.

Det faktum att föräldrapenningen i Danmark tas direkt ur forskningsanslagen innebär också att något års frånvaro gräver djupa hål i forskningsbudgeten. Det kan i sin tur tänkas leda till diskriminering av kvinnor i rekryteringsprocessen.

Den andra orsaken är det Tine Jess kallar omedveten könsbias, som leder till att rekryterare och HR-avdelningar kräver bättre cv:n av kvinnor än av män, en bild som även Curt Rice i norska Kif-kommittén bekräftar.

Men det största motståndet möter kvinnliga akademiker i själva anställningsprocedurerna. I Danmark är var fjärde akademisk tjänst ”kamratrekrytering” och annonseras inte ut alls, och av de övriga är flertalet tjänster så specificerade att de i praktiken riktar sig till en enda person.

– Man anställer de som liknar en själv och det konserverar systemet. Det är fullständigt ”old school” inom den danska akademin, säger Tine Jess.

Tine Jess ser det därför inte som en tillfällighet att det sitter män på 70 procent av stolarna vid Danmarks Grundsforskningsfond, som delar ut forskningsmedel.

 

Verktyg för jämställd akademi

Den expertgrupp som Tine Jess medverkade i har föreslagit en genomlysning av alla anställningar inom akademin, en så kallad talangbarometer (på danska ”Talentbarometer”). Förslaget presenterades av utbildnings- och forskningsminister Ulla Tørnæsden den 11 oktober i år, och enligt ministern handlar det om att rekrytera de bästa forskarna.Danmark ska konkurrera med goda idéer och för att det ska lyckas måste vi ha de allra duktigaste forskarna på banan. Det vi nu gör är ett viktigt steg i riktningen mot att sätta alla talanger i spel och göra dansk forskning ännu bättre”, sa Ulla Tørnæs då i ett pressmeddelande.

I Talentbarometern ska det gå att följa utvecklingen vad gäller könsfördelningen i olika tjänstekategorier på både universitets- och fakultetsnivå. Det ska bli transparent vilka som anställs och på vilka meriter. Det ska i sin tur undanröja kamratrekryteringar och därmed säkerställa att kvinnliga akademiker inte missgynnas. Universitetsledningarna kommer också att årligen kallas till ministern för att diskutera resultaten.

– Vi i expertgruppen tycker det är en positiv åtgärd. Vi tror inte på kvoter, säger Tine Jess.

Foto på Curt Rice

Curt Rice. (Foto: Benjamin A. Ward / HiOA)

I Norge har Kif-kommittén hunnit verka i tolv år. Deras verksamhet består bland annat av rådgivning, spridning av forskning och politiskt påverkansarbete. Curt Rice ser helst att kvotering som verktyg skulle bli tillåtet i Norge. Det är det inte idag.

– Vi försökte formulera en professur så att den skulle riktas mot en kvinnlig sökande. Men Europadomstolen i Strasbourg stoppade det, säger Curt Rice.

Även om kvotering inte är möjligt, så finns det andra sätt att öka andelen kvinnliga professorer, resonerar Curt Rice. Till exempel att säkerställa att kvinnliga lektorer får den forskningstid de behöver för att meritera sig för professorstjänster.

– Det är ett av de verktyg vi jobbar med. Även om de första åren som forskare är viktiga, sorteras flest kvinnor bort i skarven mellan just lektorat och professorstjänster, säger Curt Rice.

Hur framgångsrik Kif-kommittén varit när det gäller att ändra synsätt och strukturer är svårt att säga. Men antalet kvinnliga professorer i Norge är dubbelt så stort idag jämfört med när Kif-kommittén startade år 2004. Curt Rice hoppas nu att Kif-kommittén får fortsätta sitt arbete ytterligare några år.

 

Sverige satsar på jämställdhetsintegrering

Foto på Fredrik Bondestam

Fredrik Bondestam

Även i Sverige pågår satsningar för jämställdhet i akademin. Fredrik Bondestam leder stödfunktionen för ett regeringsuppdrag om jämställdhetsintegrering av högskolor och universitet (JiHU) vid Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet.

– Det finns många utmaningar. Studiemiljön, rekryteringsprocesser, karriärvägar är exempel på områden där kön ofta spelar en avgörande roll. Vi behöver jobba med att motverka existerande ojämställdheter, men även andra ojämlikheter, eftersom kön och andra maktordningar alltid hänger samman, säger Fredrik Bondestam.

Uppdraget att jämställdhetsintegrera högskolor och universitet ska ses som en ambitionshöjning och har en större långsiktighet är tidigare insatser på området. JiHU startade vid årsskiftet och ska pågå till 2019. Målet är att förändra strukturer.

– Andelen kvinnliga professorer kommer inte att förändras dramatiskt under uppdragstiden, men däremot kan lärosäten organisera arbetet med att förändra de strukturer som gör det möjligt att bli professor, säger Fredrik Bondestam.

Jämställdhetsarbete måste sträcka sig längre än till att enbart räkna antalet kvinnor och män, menar Fredrik Bondestam. Det handlar enligt honom mer om vilken kunskap som produceras, hur utbildningar ser ut och hur resurser fördelas.

– Ojämställda villkor för forskning och utbildning förändras inte nödvändigtvis av att representationen är jämn, säger han.

Sekretariatet är stödfunktion för de lärosäten som ingår i satsningen och tar bland annat fram kunskapsunderlag, skapar mötesplatser för samverkan och sprider resultat och goda exempel. Det är lärosätena själva, enskilt eller tillsammans med andra, som ska driva arbetet framåt i verksamheterna.

Under hösten besöker sekretariatet samtliga lärosätesledningar för att föra dialog kring vilka specifika utmaningar som finns. Det är ett första steg i arbetet med att definiera lärosätenas problem och att prioritera inför kommande utvecklingsarbete. Lärosätena har fått i uppdrag att ta fram planer för jämställdhetsintegrering som ska redovisas i maj 2017. Därtill ska allt övrigt arbete som sker rapporteras till regeringen.

Fredrik Bondestam menar att ambitionerna är högre än i flera tidigare nordiska satsningar. Med JiHU är målet att förändra de rådande formella och informella maktstrukturerna i den akademiska kulturen.

– Vi behöver få gehör bland lärare och forskare och den teknisk-administrativa personalen. Inte minst är studenternas delaktighet avgörande. De är ju i majoritet och utgör också framtidens lektorer och professorer, säger Fredrik Bondestam.

]]>
Människohandel kräver samarbete över landsgränser http://www.nikk.no/nyheter/manniskohandel-kraver-samarbete-landsgranser/ Finlands ordförandeskap 2016– Vi måste bli bättre på att klara upp de här brotten, säger åklagaren Rudolf Christoffersen.
Han är en av huvudtalarna på konferensen ”Norden som gemensam marknad för människohandel” som hålls i Helsingfors på onsdag. Konferensen har ett genomgående jämställdhets- och genusperspektiv och riktar sig till experter inom bland annat socialtjänsten, sjukvården och polisen. Kvinnor och män drabbas delvis på olika sätt av människohandel. Kvinnor utnyttjas till exempel oftare för sexuella ändamål medan män utnyttjas till att utföra kriminella handlingar eller som oavlönad arbetskraft.

Nya former av människohandel kräver nya angreppssätt

Rudolf Christoffersen har lång erfarenhet av arbete mot människohandel i Norge. Numera jobbar han internationellt på Eurojust, som har fokus på gränsöverskridande kriminalitet. Från kontoret i Haag ser han nya former av människohandel växa fram i Europa. Det har till exempel blivit vanligare att barn utnyttjas sexuellt på internet, vilket ställer nya krav på polis och åklagare. Om bara några veckor startar rättegången mot en person i Norge som står åtalad för att ha fått barn i Filippinerna att utföra sexuella handlingar och övergrepp på andra barn medan han tittade på via internet. Han betalade en fattig familj och instruerade barnen utifrån sina egna önskningar.
– Den typen av fall har vi sett i flera nordiska länder, och de är svårlösta, säger Rudolf Christoffersen.
Ofta vet polisen inte ens i vilket land övergreppen har skett och det är svårt att efterforska, menar han.
– Streamingtrafiken kan gå över länder som vi traditionellt sett inte brukar samarbeta med och då kan det kan vara svårt att få ut bevis.

Rudolf Christoffersen. Foto: privat

Rudolf Christoffersen. Foto: privat

Ett annat exempel på en ny form av människohandel som Rudolf Christoffersen lyfter fram har koppling till flyktingkrisen. Barn som tvingas på flykt utnyttjas till kriminell verksamhet som narkotikasmuggling eller sexhandel. Många av människohandelns offer lever under stor utsatthet och där har polis och åklagare mycket kvar att lära, menar Christoffersen.
– Vi behöver bli bättre på att hantera offer som inte vill samarbeta med oss. De är så rädda för repressalier att de inte vågar ta kontakt, säger han.

Kanske skulle förtroende för rättsväsendet öka om polis och åklagare lyckades reda ut fler brott, resonerar han.
– Vi måste bli bättre på att få folk dömda. Annars signalerar vi till offren att vi inte bryr oss, säger han.

Även från politiskt håll skulle man kunna skärpa tonen, tycker Rudolf Christoffersen. Han menar att gärningsmännen kommer alldeles för lindringt undan och vill se högre straff.
– Det gäller generellt i hela Norden. Jag tycker att straffen är alldeles för låga, säger han.

 

Samarbete över gränserna ett måste

För att möta de nya formerna av människohandel krävs väl fungerande internationella samarbeten inte bara i Norden utan i hela Europa. Det krävs också specialkompetens inom rättsväsendet, menar Rudolf Christoffersen. Han nämner bland annat den norska satsningen på specialistteam som ett framgångsrikt exempel. Teamen finns i de fem största städerna och består av poliser och åklagare som arbetar specialiserat mot människohandel.
– Det finns liknande goda exempel i andra länder. Vi behöver bli bättre på att dela med oss av hur vi jobbar och vad som fungerar, så att vi kan lära av varandra, säger Rudolf Christoffersen.

Där kan onsdagens konferens fylla en lucka, tror han. Under konferensen medverkar forskare och experter från flera olika länder och med olika kompetens. Bland annat kommer Lisa Green, Länskoordinator mot människohandel i Malmö, att berätta om stadens arbete med flyktingbarn. Maija Koskenoja, överinspektör på Diskrimineringsombudsmannens byrå i Finland, kommer att tala om förövarens metoder och de psykiska konsekvenserna av människohandel ur ett jämställdhetsperspektiv. Juristen Jette Malberg och polisen Anders Morville kommer att berätta om den danska utredningen Operation Hvepsebo, som avslöjade ett fall där människor utnyttjades genom att tvingas att utföra kriminella handlingar. Det är några punkter ur programmet.

Konferensen arrangeras av diskrimineringsombudsmannen i Finland i samarbete med det finska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Dagen invigs av den finska diskrimineringsombudsmannen och även inrikesminister Paula Risikko kommer att finnas på plats.

]]>
Nordiska lagar mot hot och hat på nätet granskas http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-lagar-mot-hot-och-hat-pa-natet-granskas/ Moa Bladini. Foto: privat

Moa Bladini. Foto: privat

Hur näthatet ska stoppas är en aktuell fråga i alla nordiska länder. Att kommentarsfältet fylls med hotfulla och sexistiska inlägg är inte minst ett demokratiproblem, då det riskerar att tysta röster i det offentliga rummet. Men att komma åt förövarna är inte helt enkelt. Ett problem är att lagstiftningen på området inte är uppdaterad. Ett annat att det finns begränsat med forskning om hur näthatet kan bekämpas. Därför kartlägger NIKK, på uppdrag av Nordiska ministerrådet, den rättsliga regleringen av hat och hot på nätet. Syftet är att bidra till ett kunskapsförankrat arbete mot nätbaserade hatyttringar, hot och kränkningar som är kopplade till kön.

– Mitt fokus ligger på den rättsliga regleringen som jag analyserar utifrån ett intersektionellt genusperspektiv. Jag vill undersöka vilka situationer som hamnar innanför lagens ramar respektive vad som faller utanför. Alltså vilka situationer som en person kan utsättas för och sakna rättsskydd, säger Moa Bladini, lektor i straffrätt, som arbetar med kartläggningen.

Hur ser näthatet, som är kopplat till kön, ut i Norden idag?
– Hat och hot på nätet är ett relativt nytt fenomen. Det är en följd av att den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. Lagstiftning är ett trögt system, som inte hinner med i snabba förändringar, inte heller på detta område. Unga kvinnor är särskilt utsatta, och en del av de kränkningar de utsätts för faller utanför lagens ramar. Det kan exempelvis handla om spridandet av nakenbilder utan samtycke, som det i dagsläget inte finns reglering för i exempelvis svensk lagstiftning.

Har du redan en uppfattning kring hur lagstiftningen i Norden ser ut?
– Våra lagstiftningar är i stora delar lika även om de förstås skiljer sig åt i viss utsträckning. Spridning av integritetskänsliga uppgifter, som exempelvis nakenbilder som sprids utan samtycke, är kriminaliserat i Norge och i Finland. I Sverige står brotten förtal/förolämpning i konflikt med lagen om yttrandefrihet, som går före. Det innebär att polisen i vissa fall inte kan driva vidare en anmälan. Istället måste den drabbade själv driva en straffrätts- och/eller skadeståndsprocess. I Finland har man gjort en annan avvägning och låtit skyddet för ära och heder gå före yttrandefriheten. Men efter kritik från Europadomstolen om de mänskliga fri-och rättigheterna har de tvingats justera sin reglering.

Vad kan NIKK:s projekt ha för nytta för andra nordiska aktörer?
– Jag tänker att det här är viktig kunskap som kan leda till att synliggöra var de nordiska ländernas lagstiftning brister, men också bidra med goda exempel. Om vi ser att till exempel Norge har löst det juridiska på ett bra sätt, kan andra länder få kännedom om detta och möjlighet att ta efter. Det kan också ge samordningsvinster.

]]>
Könsstympning i fokus på nordisk konferens http://www.nikk.no/nyheter/konsstympning-i-fokus-pa-nordisk-konferens/ Finlands ordförandeskap 2016 Enligt WHO beräknas över 200 miljoner kvinnor och flickor i världen idag blivit utsatta för könsstympning. Ingreppet är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Arbetet mot könsstympning pågår på många håll i världen. Motstånd från kvinnor, hälsoarbetare och frivilligorganisationer i länder där ingreppet förekommer har gjort skillnad. Flera länder, som Burkina Faso, Egypten, Etiopien och Sudan, har infört lagar som förbjuder könsstympning. Det erkänns på allt fler platser att det är möjligt att behålla de positiva sidorna av initieringsriter, medan man tar bort de skadliga.

På internationell nivå finns flera satsningar, exempelvis paraplyorganisationen IAC (The Inter-African Committee on traditional practices affecting the health of women and children) som bildades 1984 av kvinnor från flera olika afrikanska länder. IAC är rådgivande organ till FN och arbetar för att avskaffa könsstympning. Organisationen har antagit handlingsplaner som stöds av flera organisationer som UNICEF och WHO.

Kunskap om omfattning begränsad

I de nordiska länderna är könsstympning olagligt. Hur lagstiftningarna ser ut varierar. Dock finns väldigt få rättsfall där någon fällts för utförandet och kunskapen om problemets omfattning är begränsad.

Foto på Saido Mohamed

Saido Mohamed. Foto: privat

– Jag har arbetat med den somaliska gruppen i Finland sedan 90-talet, och jag har aldrig hört att någon könsstympat sitt barn här. Det görs ofta det innan avresan, eftersom det är olagligt i Finland, säger Saido Mohamed, som arbetar på organisationen Finnish League for Human Rights.

Den ideella organisationen Finnish League for Human Rights har arbetat med könsstympningsfrågan i 15 år. Grunden i deras arbete är respekt för olika kulturer, med ingången att våld aldrig kan accepteras oavsett kultur eller tradition. Fokus ligger på förebyggande arbete. Rent praktiskt möter organisationen finländare som kommer från kulturer där könsstympning är vanligt och diskuterar frågan. Målgrupperna är finländare från bland annat Somalia, Etiopien, Eritrea, Sudan, Nigeria och Kenya.

– Vi träffar religiösa ledare, besöker ungdomsverksamheter, pratar med organisationer och deltar i kvinnofester och andra evenemang. Jag och min kollega, som är från Etiopien, träffar människor där de befinner sig, säger hon.

Allt fler unga söker hjälp i Finland

Enligt Saido Mohamed, som själv är från Somalia, har attityderna till kvinnlig könsstympning förändrats genom åren. På 90-talet var frågan tabu och mycket känslig att ta upp i Finland. Idag är diskussionen mer tillåtande och allt fler unga söker medicinsk hjälp. Hon menar att organisationens uppsökande arbete gjort skillnad.

– Det förebyggande arbetet är väldigt viktigt när det gäller könsstympning. Det måste vara kontinuerligt, eftersom det hela tiden kommer nya flyktingar från drabbade områden.

Jamila Said Musse jobbat i mer än 20 år mot könsstympning både i Somalia och i Sverige. Senaste tiden bland annat på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland. Hon menar precis som Saido Mohammed att attityderna förändrats i rätt riktning. Även Jamila Said Musse menar att förebyggande arbete är centralt.

– I Sverige kom lagen mot könsstympning 1982. Men lagen i sig kan inte stoppa fenomenet. Det behövs utbildning och prevention.

Vanligare med könsstympning bland äldre

Exakt hur utbrett problemet med könsstympning är i Norden är svårt att kartlägga. De studier som finns bygger på uppskattningar, baserade på hur många flickor och kvinnor som har ursprung i länder där förekomsten är hög. För att få fram mer exakta uppgifter har Institutet för hälsa och välfärd i Finland genomfört en större intervjustudie. Studien är gjord bland finska kvinnor från Somalia och Kurdistan. Enligt forskaren Reija Klemetti är syftet att undersöka förekomsten, exakt vilka hälsoeffekter ingreppet ger kvinnor och hur det är kopplat till socioekonomiska faktorer.

Foto på Reija Klemetti

Reija Klemetti

– Allt fler könsstympade kvinnor kommer till Finland, samtidigt finns det väldigt lite forskning på området, om hälsoeffekter och behandlingsmetoder.

Frågorna i studien har ställts som del i en större hälsoenkät, och visar att könsstympning är vanligare bland kvinnor som är äldre och saknar utbildning. Gifta finska kvinnor från Somalia var i högre utsträckning könsstympade än ogifta. Bland finskkurdiska kvinnor var ingreppet vanligare bland religiöst troende. Den visade även att finsksomaliska kvinnor, som var könsstympade, var mindre benägna att uppsöka läkare. Resultatet ska ligga till grund för det framtida arbetet mot könsstympning i Finland, och hjälpa exempelvis vårdpersonal som träffar utsatta kvinnor att diskutera frågan. I dag är könsstympning en känslig fråga, som många yrkesgrupper drar sig för att ta upp och prata om.

– Vi behöver utbilda finsk vårdpersonal om ingreppet och hur det kan förebyggas. Det är även viktigt att skolpersonal har kunskap om problematiken.

Svensk kommun dömd för diskriminering

Att frågan om könsstympning tas upp och angrips på rätt sätt är centralt. År 2010 dömdes Uppsala kommun i Sverige för att ha utsatt en flicka och hennes föräldrar för etnisk diskriminering, efter att en distriktsköterska anmält misstanke om könsstympning till Socialnämnden. Ärendet började med att flickan och hennes pappa var på ett rutinbesök på BVC. Pappan berättade då att flickan skulle resa utomlands med sin moster under sommaren för att besöka några släktingar. Distriktssköterskan misstänkte att flickan skulle könsstympas under resan och gjorde en anmälan till socialnämnden i Uppsala. Följden av socialtjänstens polisanmälan blev att flickan utan förvarning hämtades av polis i skolan och fördes till sjukhus där hon mot sin vilja tvingades genomgå en gynekologisk undersökning. Den visade att flickan inte blivit könsstympad och polisen lade därför ner sin förundersökning. Föräldrarna anmälde kommunens agerande till Ombudsmannen mot etniskt diskriminering, DO, som drev frågan vidare till Tingsrätten. Tingsrätten menade att enbart familjens etniska tillhörighet hade genomsyrat kommunens hela handläggning av ärendet och dömde Uppsala kommun att betala 60 000 kronor i skadestånd till familjen.

Mer resurser till utbildning efterfrågas

Foto på Jamila Said Musse

Jamila Said Musse

Organisationen Finnish League for Human Rights och Jamila Said Musse från Sverige arbetar båda med att utbilda yrkesgrupper om könsstympning, exempelvis socialsekreterare, poliser och vårdpersonal. De menar att det finns stort behov av kunskap, men enligt dem är det svårt att räcka till och få kontinuitet i kompetensen. Saido Mohamed menar att det behövs mycket mer resurser på området, både för förebyggande insatser och utbildning. Hon tycker att finska politiker måste ta sitt ansvar.

– Finland har haft en handlingsplan som sträcker sig år till 2016. När den går ut vet vi inte vad som kommer att hända. Men frågan måste prioriteras. Det räcker inte att vi, som enda organisationen, ska göra allt detta arbete i Finland, säger Saido Mohamed.

Jamila Said Musse har liknande erfarenheter.
– Myndigheterna måste ta frågan på högsta allvar och det måste bli tydligare vem som har huvudansvaret. Politikerna måste även driva på frågan globalt, säger hon.

]]>
Föräldraförsäkringens utformning påverkar mäns uttag http://www.nikk.no/nyheter/foraldraforsakringens-utformning-paverkar-mans-uttag/ Att båda föräldrarna ska kunna kombinera yrkesarbete med att ha barn har länge varit en prioriterad jämställdhetsfråga i Norden. I ett globalt perspektiv är de nordiska länderna pionjärer i att främja föräldraledighet för både föräldrarna. Detta har skett genom familjepolitiska lösningar, där pappornas uttag på olika sätt uppmuntrats.

Forskningen visar att pappors andel av uttagna dagar har ökat i alla nordiska länder sedan år 2000. Men det går långsamt, och fortfarande är det mammor som lägger mest tid på sköta barn. Mest jämställt uttag kan ses i länder med öronmärkta dagar, det vill säga där föräldraförsäkringen blivit delvis individualiserad.

Ett tydligt exempel är Island, som år 2000 införde en tredelad föräldraförsäkring. Av nio månader blev tre månader öronmärkta för respektive förälder och tre månader delbara. Effekten blev kraftfull. Innan tog bara 0,2−0,4 procent av papporna ut föräldraledighet på Island, efter reformen steg andelen till 87 procent.

Normerande system

Forskare menar att de nordiska föräldraförsäkringssystemen utgår från en heterosexuell tvåsamhetsnorm. Det kan göra det besvärligt för familjer med färre eller fler föräldrar. I Finland har exempelvis bara pappor som bor ihop med barnet rätt till föräldraledighet. Systemet är alltså inte anpassat för separerade föräldrar. I Sverige bygger regelverket på att föräldrarna samarbetar, vilket kan bli problematiskt om de inte kommer överens.

Idag finns det en begränsad mängd forskning om hur föräldraförsäkringarna i Norden fungerar för grupper utanför normen, som exempelvis regnbågsfamiljer. De studier som finns på området kartlägger framförallt generella mönster.

Läs mer och ladda ned faktabladet här (PDF)

Pappors andel av uttagen föräldraledighet, 2014: Danmark 8,6%; Finland 8,3%; Island 29,4%; Norge 22,5%; Sverige 25,8%

Pappors andel av uttagen föräldraledighet 2014

]]>
”Det är tydligt att vissa kroppar är oönskade” http://www.nikk.no/nyheter/det-ar-tydligt-att-vissa-kroppar-ar-oonskade/ Enligt Kitty Anderson kan läkarnas beslut aldrig bli mer än gissningar.
– ”Rätt” är det som stämmer med barnets könsidentitet och det vet vi inget om förrän barnet blir äldre, säger hon.
Hon menar att nästan alla operationer och behandlingar som genomförs på barn med intersex-variation görs av kosmetiska skäl eller för att för att barnet ska passa in i ramarna för hur en man eller en kvinna förväntas se ut.
– Vi måste få bestämma själva vad som görs med våra kroppar. Operationerna är sällan nödvändiga ur ett hälsoperspektiv och därför borde man vänta, säger hon.

Maarit Huuska. Pressbild

Maarit Huuska. Pressbild

I hela Norden är det bara ett sjukhus, Oulu universitetssjukhus i Finland, som tydligt säger nej till ingrepp av kosmetiska eller sociala skäl på barn med intersex-variation. Där vägrar överläkaren och kirurgen Mika Venhola att genomföra ingreppen. Det har haft stor betydelse tror Maarit Huuska på hbtqi-organisationen SETA.
– Det visar att det finns alternativ. Det har också gjort att vi har fått en diskussion om vad som är etiskt rätt.

Enligt Maarit Huuska finns det en konflikt bland den medicinska expertisen i Finland. Ingreppen som Oulu universitetssjukhus säger nej till genomförs fortfarande vid sjukhuset i Helsingfors. I maj förra året kom nya etiska riktlinjer för vården i Finland och där rekommenderas läkare att inte genomföra operationer av kosmetiska eller sociala skäl på barn med intersex-variation.
– Vi vet inte riktigt än vilka effekter det får, säger Maarit Huuska.

 

Selektiv abort och tystnad viktiga frågor

Det avgörande beslutet om vilka medicinska behandlingar som ska ges barn med intersex-variation landar ofta hos de nyblivna föräldrarna, fast ansvaret vilar aldrig på dem, tycker Ellie Nordfelt, intersexaktivist i Sverige. Problemet ligger i hur läkare och experter presenterar situationen för föräldrarna, menar hon.
– De får veta att deras barn är onormalt men att läkarna kan fixa det. Det blir en chock, säger hon.
Hon lyfter också fram de selektiva aborterna som en viktig fråga för intersexrörelsen. I de flesta fall där man upptäcker en intersex-variation hos fostret avslutas graviditeten.
– Det är tydligt att vissa kroppar är oönskade. Vad gör det med oss som ändå föds? Vi ska helst inte födas alls och om vi ändå gör det ska vi snabbt normaliseras med olika ingrepp, säger Ellie Nordfelt.

För att intersex-personer ska få rätt till en vård som bygger på informerat samtycke krävs politiska påtryckningar – det tror både Ellie Nordfelt och Kitty Anderson.
– Ingreppen kommer att fortsätta tills vi får en lag som förbjuder dem. Den medicinska expertisen kommer inte att genomföra förändringar på egen hand, säger Kitty Anderson.

Hennes egen berättelse visar att samhället också har en historia att göra upp med. Tidigare var det vanligt att barn inte fick veta att de hade en intersex-variation. Kitty Anderson fick inte veta att hon var intersex förrän i tonåren.
– Då, när jag fick veta, mådde jag väldigt dåligt. Jag tappade helt förtroendet för vuxenvärlden. Jag kunde inte alls lita på vuxna längre. Jag tyckte att alla hade ljugit, säger hon.
Numera är det ovanligt att informationen undanhålls från barn på det sättet, tror hon.
– Vi har fått en större förståelse för att det är skadligt. Barn har rätt att veta sådant om sig själva. Det är jätteviktigt, säger hon.

 

Nordiska länderna inga förebilder

Kitty Andersson. Pressbild

Kitty Andersson. Pressbild

De nordiska länderna har en självbild av att vara pionjärer och förebilder inom hbtqi-frågor, men den bilden stämmer inte alls med verkligheten, tycker Kitty Anderson.
– Om det är något land som är en förebild är det Malta, säger hon.
Det är det enda landet i Europa som har förbjudit operationer på barn med intersex-variation av kosmetiska eller sociala skäl. Någon sådan lag är i dagsläget inte aktuell i något nordiskt land, men både Kitty Anderson och Ellie Nordfelt ser ett ökat intresse för intersexpersoners villkor från politiskt håll. I Sverige har Socialstyrelsen fått i uppdrag att utreda vården för intersex-personer. På Island har välfärdsministeriet tillsatt ett queer-råd, där intersexrörelsen finns representerad.

Den ökade synligheten är viktig, tror Ellie Nordfelt. Hon beskriver hur själva diagnossystemet riskerar att bli isolerande och splittrande.
– Vi delas in i en mängd olika diagnoser och får veta att vi är väldigt få. Då blir det svårt för oss att mötas och dela våra gemensamma erfarenheter, säger hon.
– I mitt drömsamhälle behöver vi inte diagnostisera och korrigera. Där firar vi skillnader och fysiska variationer ses som någonting positivt.

]]>
Näthat och förövare granskas i årets fondprojekt http://www.nikk.no/nyheter/nathat-och-forovare-granskas-arets-fondprojekt/ NIKK spade symbolVarje år administrerar NIKK medel för insatser och samarbeten på jämställdhetsområdet i Norden på uppdrag av Nordiska ministerrådet. Jämställdhetsfonden är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete inom ramen för prioriteringarna i det gemensamma programmet.

Bland årets beviljade projekt finns en stor bredd. Danska Institut for Menneskerettigheder har samlat ett antal nordiska ombudsinstitutioner för undersöka hur de bäst kan arbeta för att stoppa hat och sexism på internet. Nätverket ska anordna tre expertseminarier och ta fram konkreta rekommendationer för hur näthatet kan bekämpas.

Att bryta våldsmönster hos förövare är fokus för ett annat fondprojekt. Här anordnas en konferens i Helsingfors, som bland annat syftar till kunskapsutbyte och etablerandet av ett nordiskt nätverk för professionella som fokuserar på förövarperspektivet.

Två andra fondprojekt synliggör kvinnor i nordisk film. Initiativet ”Öka jämställdheten i filmbranschen” ska granska filmutbudet utifrån kön, samt arrangera en feministisk filmfestival. Ett annat projekt, samordnat av Stockholms universitet, går ut på att lyfta kvinnorna i filmhistorien. Sedan 2016 driver Svenska Filminstitutet en webbsajt vars syfte är att skriva om filmhistorien ur ett feministiskt perspektiv. Idag ligger fokus bara på Sverige. Projektets mål är därför att komplettera sajten med norsk och dansk filmhistoria.

]]>
Lagstiftning mot diskriminerande reklam efterfrågas http://www.nikk.no/nyheter/lagstiftning-mot-diskriminerande-reklam-efterfragas/ Stephanie Thögersen. Pressbild

Stephanie Thögersen. Pressbild

Bakom rapporten ”Sexism på köpet – lagstiftning, praxis och förslag till åtgärder mot könsdiskriminerande reklam i Norden” står initiativet Reklamera. Sveriges Kvinnolobby har tillsammans med samarbetsorganisationer i Norge och Danmark samlat in fakta kring lagarna, hur de tillämpas och fungerar. Enligt Stéphanie Thögersen, programansvarig på Sveriges Kvinnolobby, är frågan om könsdiskriminerande reklam högaktuell. I takt med att reklamytorna blivit fler får den sexistiska reklamen ökat utrymme i det offentliga rummet, och blir normaliserad.

– Vi hoppas att vår rapport ska leda till åtgärder. Att de nordiska länderna förbättrar sina lagstiftningar. I kartläggningen finns rekommendationer för varje land.

 

Hur ser utbudet ut när det gäller könsdiskriminerande reklam i Norden?
– Danmark sticker ut. Den reklam som anmäls i Danmark är så sexistisk att den inte skulle förekomma i Sverige. Tyvärr ska det väldigt mycket till innan en reklam fälls i Danmark, deras konsumentombudsman låter det mesta passera. Vi hade exempelvis ett fall där ett företag körde samma reklam i Malmö och Köpenhamn. Den blev fälld i Sverige, men friades i Danmark.

 

Hur ser de nordiska lagarna mot könsdiskriminerande reklam ut?
– Alla nordiska länder har lagar utom Sverige. På Island regleras könsdiskriminerande reklam i jämställdhetslagen, i de andra länderna ligger frågan i konsumentlagen. Det innebär att konsumentombudsmännen är ansvariga för att lagen följs. Vi ser dock att frågan är lågt prioriterad hos dessa myndigheter. Uppföljningen fungerar bäst på Island, där ansvaret ligger hos Jämställdhetscentret – en myndighet som kan frågorna. Deras lag fungerar så att företag, som inte självmant tar ner reklamen, kan straffas med böter. Inget företag har hittills fått böter, men det verkar som att lagen fungerar avskräckande.

 

Vad händer med anmälningarna i Sverige när det inte finns någon lag?
– I dag finns Reklamombudsmannen som är en stiftelse. De fungerar som branschens eget självsaneringsorgan. Anmälningarna skickas dit, men själva förfarandet är tandlöst. Reklamombudsmannen utdelar inga straff så som böter eller krav på att företag ska dra tillbaka sexistisk reklam. Det innebär i praktiken att företag som blir fällda, kan återkomma med en lika sexistisk reklam igen.

 

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra på detta område?
– Vår slutsats är att det både behövs lag mot könsdiskriminerande reklam, tillsyn och ett engagemang från allmänheten att det ska fungera. I Sverige finns ett stort intresse bland medborgarna att anmäla sexistisk reklam, men här behöver vi en lag för att det faktiskt ska få konsekvenser. I Norge, Finland och Danmark finns lagar, men problemet där är att väldigt få känner till lagstiftningen och anmäler. Där behövs informationsinsatser. Det viktigaste är att frågan prioriteras politiskt och att det blir tydligt att sexistisk reklam inte är förenligt med ett jämställt samhälle.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk jämställdhetsfond

]]>
ILO: Hvordan bryte opp de fastlåste kjønnsforskjellene i arbeidslivet? http://www.nikk.no/nyheter/ilo-hvordan-bryte-opp-de-fastlaste-kjonnsforskjellene-arbeidslivet/ Katarina Murto, Tjänstemannacentralorganisationen STTK og Markus Äimälä, direktør Finlands Näringsliv summerte inntrykkene fra konferansen om Fremtidens arbeidsliv.

Katarina Murto, Tjänstemannacentralorganisationen STTK og Markus Äimälä, direktør Finlands Näringsliv summerte inntrykkene fra konferansen om Fremtidens arbeidsliv.

Island kan bli det første landet i verden som får en sertifisert standard for å måle og utvikle likelønn. Når en virksomhet praktiserer likelønn skal dette kunne sertifiseres og synliggjøres. Målet er å skape et system som skal sikre at kvinner og menn får lik lønn for likt arbeid og like arbeidsbetingelser for arbeid av samme karakter.  Ordningen skal også hindre diskriminering generelt.

Shauna Olney, ILOs sjef for likestilling og mangfold er spent på resultatet.
– Den islandske trepartsavtalen om likelønn er en innovativ løsning, som vi gjerne vil fremme, sier Shauna Olney. Hun leder dialogen Women at Work som skal gå frem til ILOs hundreårsjubileum i 2019.

Hva ønsker du å ha oppnådd da?
– Det er da det handlingsrettete arbeidet begynner. Nå er vi i refleksjons- og diskusjonsfasen. Det skal settes ned en høynivågruppe (High level commission) i 2017. Da skal diskusjonen om Kvinner i arbeid bli en del av den store Fremtidsdebatten og kanskje utgjøre kjernen i denne.

Kommisjonen skal arbeide uavhengig av ILO. Om kommisjonens arbeid skal resultere i en ny deklarasjon ved hundreårsjubileet er uvisst.
– Vi har ikke hatt noe deklarasjon som er en del av ILOs konstitusjon siden Philadelphia deklarasjonen fra 1944.

Konstitusjonen ble signert i 1919 som en del av fredsprosessen etter førte verdenskrig. I 1946 ble ILO en særorganisasjon for arbeidslivsspørsmål under FN. Målsettingen for ILO er et anstendig arbeid til alle.
-Hvis vi nå kan få en deklarasjon om fremtidens arbeidsliv i 2019, må likestilling bli en veldig viktig del av denne, sier Shauna Olney.

Likelønn i Norden

– Likestilling er et spørsmål om rettferdighet og moral og om økonomi og vekst. De nordiske landene ville ikke oppnådd den samme veksten uten den høye deltakelsen av kvinner i arbeidslivet, og heller ikke hatt mulighet til å bygge de samme universelle velferdsrettighetene eller oppnå den samme likestillingen mellom alle innbyggerne i landene uten kvinners deltakelse, sa Lisbeth Pedersen, forskningsleder ved Det nasjonale forskningssenter for velferd, SFI, i Danmark, under seminaret om fremtidens arbeidsliv 6. september.

Nordiske land er langt fremme på likestillingsområdet, og har ifølge OECD en bemerkelsesverdig høy andel kvinner i arbeidsmarkedet. Det betyr at mens mange land har et stort potensiale for vekst hvis flere kvinner blir inkludert i arbeidslivet, har nordiske land allerede dratt nytte av dette potensialet.

ILO har gjort en stor undersøkelse i samarbeid med Gallup som omfatter 178 land. Den viser at i løpet av de siste tjue årene har sysselsettingsgapet mellom kvinner og menn i arbeidsmarkedet bare minket med 0,6 prosent, til tross for at langt flere kvinner har fått utdanning.
– Ganske sjokkerende resultat, synes Shauna Olney.

Stabilt lønnsgap

Men selv om Norden har mange kvinner i arbeidsmarkedet viser undersøkelser en permanent strukturell ulikhet.
– I Danmark har vi hatt et stabilt lønnsgap siden begynnelsen på 1970 tallet, fra den tiden vi begynte å snakke om likestilling, sier Lisbeth Pedersen.

Selv om utdanningsnivået blant kvinner er blitt stadig høyere, har det ikke påvirket lønnsgapet. Hvorfor er det sånn? Skyldes det utdanning eller arbeidserfaring?
– Nei, sier forskeren. Derimot har det å gjøre med et svært segregert arbeidsmarked, at kvinner og menn har ulike jobber og at det er ulik lønn for arbeid av lik karakter.

Det har nesten ikke vært endringer i det segregerte arbeidsmarkedet over tid. Menn jobber fortsatt i det som ansees som typiske mannsyrker og omvendt.

– Det som er en forskjell, sier Lisbeth Pedersen, er at når forskningen har sett på fem ulike utdanninger som er populære blant begge kjønn, viser det seg at det er flest menn som jobber i privat sektor, og det gjelder for alle utdanningsgrupper. Tendensen er også at forskjellene snarere har økt enn minket.

Hennes konklusjon er derfor at hvis vi skal få bukt med ulikestilling i arbeidslivet, må både privat og offentlig sektor gjøres like attraktive for begge kjønn.
– At det ikke er sånn allerede, kan ha med kultur å gjøre, eller at det er bedre velferdsytelser inkludert i de kollektive avtalene i jobber der kvinner dominerer, men det er også sånn at strukturene for lønnssystemene ble forhandlet frem på sekstitallet og lønnsstrukturen har vært ganske stabil siden.

 

Partenes ansvar

Utviklingen i arbeidslivet kan bety at lønninger presses ned, særlig i yrker som krever lavere utdanning. Mens behovet for høyt utdannet arbeidskraft vil stige.
– Det betyr at man må satse på utdanning på alle nivå, for å inkludere alle i arbeidsmarkedet. Det er behov for et mer fleksibelt arbeidsmarked med like betingelser i privat og offentlig sektor og det er nødvendig å redusere lønnsgapet i arbeid av lik verdi.

– I Norden er det en oppgave for partene i arbeidslivet å forhandle frem lønns- og arbeidsbetingelser. Derfor må vi be dem gjøre noe med det. Hvis dette er noe vi trenger å gjøre i fremtiden, er det noe vi må gjøre i dag, sa Lisbeth Pedersen.

 

Island til inspirasjon

ILOs Shauna Olney, understreket også behovet for å få til en omforent oppslutning om endringene.
– Da er trepartssamarbeidet viktig. Det er derfor det islandske initiativet er så interessant fordi det er utviklet i et trepartssamarbeid.

– Vi snakker allerede med UN Women om hvordan vi skal sette ILO konvensjon om likelønn ut i livet. Når det handler om de enkelte land er det ikke naturlig at vi sier at her har vi en fiks ferdig modell.

Trepartsavtalen om likelønn er bygget over samme lest som ISO sertifiseringsordningene og kan oversettes til andre språk. Arbeidet er i sluttfasen. I høst skal partene presentere arbeidet som omfatter begreper og betingelser for en definisjon av arbeid av lik karakter, betingelser for styringssystemer og vedlegg med en veiledning om jobb klassifisering og en veiledning om lønnsanalyse.
– Det er viktig som en prosess og kan kanskje inspirere andre. Det er viktig å ha gode modeller, seir ILOs Shauna Olney.

Hva er den største utfordringen på likestillingsområdet slik du ser det nå?
– Hvordan vi utfordrer stereotypene: at kvinner er dem som skal være hjemme, at kvinners arbeid er mindre verd. Også her er den nordiske modellen så viktig for eksempel når det gjelder å få menn til å ta foreldrepermisjon.

 

Diskusjonen om fremtidens arbeidsliv

Partene i Finland har bestemt at årets sentrale kollektive forhandlinger var de siste i sitt slag. Fra neste år skal lønn forhandles lokalt. Hva det betyr for utviklingen av likelønn er ikke godt å si.

Markus Äimälä, direktør Finlands Näringsliv er opptatt av å beholde arbeidsplassene.
– For vår industri er det viktig å sikre at virksomhetene er konkurransedyktige nok. Hvis teknologien endres må virksomhetene endre seg raskt. Det stiller krav til en fleksibel lovgivning, vi må ha grunnleggende rettigheter, men på toppen av det må vi kunne forhandle lokalt så mye som mulig. I Finland har vi en tradisjon med kollektive forhandlinger som dekker alle bransjer. Men arbeidsgiverne mener at det ikke gir nok fleksibilitet. Derfor vil vi ikke ha det mer. Nå skal vi over til bransjevis forhandlinger slik Sverige har hatt i mange år. Det er ikke nok. Vi må kunne bli enige om arbeidstid og arbeidsbetingelser på lokalt nivå.

Katarina Murto, Tjänstemannacentralorganisationen STTK, understreker også Finlands vanskelige økonomiske situasjon.
– Finland har vært i en økonomisk resesjon i mange år nå og vi har fortsatt et problem med hvordan vi skal løse spørsmålet sysselsetting.

– Vi har signert Competettive ACT Agreement. Det er en historisk avtale fordi vi for første gang underskrev en avtale om en reduksjon i arbeidstakernes rettigheter. Nå håper vi at dette betyr at arbeidsgiverne har mot til å ansette flere og øke investeringene. Når det gjelder kollektive forhandlinger ønsker fagbevegelsen at mest mulig skal fastsettes i kollektive avtaler og reguleringer selv om trenden er motsatt, at mye skal forhandles på arbeidsplassnivå.

– Jeg tror et viktig spørsmål på nordisk og internasjonalt nivå er å arbeide for likestilling i arbeidslivet. Likestilling, antidiskriminering og menneskerettigheter er viktige verdispørsmål. Selvfølgelig kan vi ha en minimumslovgivning, men jeg tror at hvis vi ønsker å reise disse spørsmålene, må vi se til at de virker på alle arbeidsplasser.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Arbeidsliv i Norden.

]]>
Lönediskriminering på agendan i nordisk jämställdhetspolitik http://www.nikk.no/nyheter/lonediskriminering-pa-agendan-nordisk-jamstalldhetspolitik/ Eygló Harðardóttir. Pressbild

Eygló Harðardóttir. Pressbild

Den isländska regeringen har nyligen lagt fram en fyraårig handlingsplan på jämställdhetsområdet. Ett fokusområde är arbetsmarknaden och lönegapet mellan kvinnor och män. Andra prioriterade frågor är politisk representation, män och jämställdhet samt könsrelaterat våld.

– Meningen med handlingsplanen är att återspegla vilka utmaningar vi fortfarande har kvar på jämställdhetsområdet. Det handlar exempelvis om att sluta lönegapet, säkra att kvinnor och män har samma politiska och ekonomiska makt och att eliminera alla former av könsrelaterat våld. Dessa utmaningar måste tacklas med tydliga policys och strukturella förändringar, säger Eygló Harðardóttir, Islands jämställdhetsminister.

Hon menar att Island, i internationell jämförelse, kan vara stolt över grunden som lagts under de senaste decennierna, men att det fortfarande är långt kvar innan män och kvinnor är jämställda.

 

Könssegregerad arbetsmarknad förstärker lönegapet

Den könssegregerade arbetsmarknaden och löneskillnaderna är frågor som Island arbetat konkret med de senaste åren. År 2012 utsågs en kommitté, aktionsgruppen för lika lön, bestående av representanter från ministeriet och arbetsmarknadens parter. De har genomfört omfattande studier av löneskillnader, och introducerat ett försöksprojekt för att implementera en standard med syfte att kvinnor ska få lika lön för lika arbete. Standarden ska ge företag möjlighet att certifiera sig, som ett bevis på att deras lönesystem inte är könsdiskriminerande. Certifieringen omfattar en detaljerad undersökning av bland annat de anställdas löner och yrkesklassificering, och ska utföras av revisorer. De kommande åren ska kunskapen om standarden spridas, så att den kan implementeras hos fler arbetsgivare. Kommittén ska även presentera en handlingsplan för hur könssegregationen på arbetsmarknaden ska brytas.

– Dessa frågor är tätt knutna till varandra. Forskning visar att lönegapet framförallt bibehålls och förstärks av könssegregationen på arbetsmarknaden, säger Rósa Guðrún Erlingsdóttir, politisk sakkunnig hos jämställdhetsministern.

 

Utbildning en nyckelfråga

Även hos den norska regeringen är arbetsmarknaden en prioriterad fråga. I deras styrdokument för jämställdhetspolitiken framhålls att den könssegregerade arbetsmarknaden måste åtgärdas, bland annat genom att tidigt uppmuntra barn och unga att inte göra könsbundna utbildningsval. I styrdokumentet lyfts även vikten av att höja kompetensen om jämställdhet i förskolorna, så att flickor och pojkar får lika förutsättningar från början. Mari Teigen, daglig ledare for CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning, tycker att många av problemställningarna är bra. Hon menar att det snarare är genomförandet som är utmaningen.

– När skolorna och förskolorna ska genomföra jämställdhet – hur gör de då? Vart vänder de sig för stöd? Hur får man arbetsgivare att minska kvinnors sjukfrånvaro? Jag tror inte att det finns någon direkt plan för detta i dagsläget, däremot finns det ett tryck på politikerna att göra något åt det och det är bra, säger hon.

Mari Teigen. Pressbild

Mari Teigen. Pressbild

Arbetet med att reformera den norska jämställdhetspolitiken har pågått under många år. Under Stoltenbergs rödgröna regering togs två jämställdhetspolitiska utredningar fram. Den rödgröna regeringen tog sedan fram ett styrdokument, som slopades när Solbergs konservativa regering kom till makten 2013. Den sittande regeringen har sedan tagit fram sitt eget förslag, som behandlades i Stortinget våras. Under förhandlingarna utökades styrdokumentet med ett stort antal förslag från oppositionen, som inte var nöjda med regeringens åtgärder. Ett uppdrag som tillkom var att utreda om det går att premiera pojkar och flickor som ansöker till utbildningar där det är 80 procent eller mer av det motsatta könet. Ett annat var att regeringen ska sätta press på arbetsmarknadens parter och kräva en tidsplan för att rätta till löneklyftan mellan kvinnor och män. Regeringen fick också i uppdrag att utforma krav för att minska användningen av deltidsanställningar i offentlig sektor.

– Jag tycker att det i slutändan blev flera bra förslag, säger Mari Teigen, som själv satt i den jämställdhetspolitiska kommitté som tog fram de offentliga utredningar som lades fram 2011 och 2012.

Myndighet ska stötta jämställdhetsintegrering

I Sverige lämnades en jämställdhetspolitisk utredning över till regeringen i höstas. Den svenska utredningen handlar till stor del om hur arbetet med jämställdhetsintegrering ska organiseras framöver. Sedan 1997 använder Sverige, likväl som övriga nordiska länder jämställdhetsintegrering som strategi för att nå politiska mål om jämställdhet. Utredningen framhåller att jämställdhetspolitikens genomförande lider av bristande styrning, långsiktighet och uppföljning. En ny myndighet föreslås för att ge jämställdhetspolitiken samordning, stöd och analys. Den ska även fungera som expertmyndighet för regeringen. Mari Teigen menar att det finns liknande problem i Norge. Hon menar att det behövs bättre styrning och mer kompetens för att verkställa strategin.
– På detta område tycker jag inte att regeringens styrdokument levererar. Det krävs ett bättre organ med kompetens för uppföljning för att det ska fungera. Det behövs också bättre regionalt och lokalt stöd. Förslagen i våra tidigare utredningar liknar det som man kommit fram till i Sverige, om att till exempel inrätta en jämställdhetsmyndighet, säger hon.

]]>
Hallå där nordisk sommarskola om flickforskning! http://www.nikk.no/nyheter/halla-dar-nordisk-sommarskola-om-flickforskning/ Bodil Formark, filosofie doktor i historia och koordinator för FlickForsk! vid Umeå Centrum för Genusstudier, Umeå Universitet.

Bodil Formark, filosofie doktor i historia och koordinator för FlickForsk! vid Umeå Centrum för Genusstudier, Umeå Universitet.

Vad är egentligen flickforskning?
– Fältet växte fram på 1970-talet, då man såg att flickorna hamnade mellan stolarna i forskningen. Genusforskningen fokuserade på vuxna kvinnor, och när ungdomskulturer studerades fokuserades ofta platser och fenomen som flickor inte var särskilt närvarande i, som exempelvis killdominerade subkulturer som punkare. Idag undersöks en massa olika frågor inom fältet, utifrån en mängd olika perspektiv, säger Bodil Formark.

Vad utmärker flickforskningen i Norden?
– Ett exempel på vad flickforskningen undersökt är vad det inneburit för flickor att behöva förhålla sig till jämställdhet som ett slags nordiskt ideal, samtidigt som det fortfarande finns strukturella orättvisor. Jämställdhet är ju något som skapat, och fortsätter att skapa, normativa ideal och hierarkier mellan olika slags sätt att vara tjej på. Det är nog svårt att växa upp i Norden utan att förhålla sig till idén om jämställdhet. Vad denna situation innebär och vad det har för effekter är för olika grupper av unga kvinnor i Norden är något som vi hoppas kunna fokusera mer på framöver.
Varför anordnade ni en nordisk sommarskola om flickforskning?
– Tanken var att få igång en dialog och reflektion kring flickforskningens metoder. Hur görs forskningen? Hur kan metoderna utvecklas? Vi har både i det finska och det svenska flickforskningsnätverket drömt om att arrangera en sommarskola med fokus på metod i flera år. Vi har sett det som ett sätt att fördjupa både samarbetet mellan nätverken och diskussionen kring ung femininitet, säger Bodil Formark och Aino Tormulainen, som är koordinatorer för de finska och svenska flickforskningsnätverken.

Hur kommer det sig att sommarskolan riktar sig till både forskare, konstnärer och professionella som arbetar med unga tjejer?

Aino Tormulainen, doktorand i Cultural Studies och Gender Studies vid University of Eastern Finland. Hon är även koordinator för Tyttötutkimusverkosto.

Aino Tormulainen, doktorand i Cultural Studies och Gender Studies vid University of Eastern Finland. Hon är även koordinator för Tyttötutkimusverkosto.

– Vi tror att den nordiska flickforskningen behöver förbättra sin kunskap om både hur dagens olika tjejverksamheter jobbar och hur exempelvis konstnärer arbetar för att utforska ung femininitet och flickighet. Det handlar ju också om att hitta metoder för hur vi som akademiker, som dessutom arbetar inom kritiska forskningstraditioner, kan bli bättre på att vara involverade i samarbete och samverka med människor som är verksamma inom andra sektorer. Vilka kunskapsbehov finns? Gör vi rätt saker? avslutar de.

]]>
Över 120 organisationer i nordiska jämställdhetssamarbeten http://www.nikk.no/nyheter/120-organisationer-nordiska-jamstalldhetssamarbeten/ Nordisk jämställdhetscertifiering i skolor och förskolor. Gemensamt arbete mot könsdiskriminerande reklam. Rekommendationer för hur vi ska hjälpa kvinnor som har utsatts för våld på nätet. Det är några av de nordiska samarbetsprojekt som har fått stöd genom den jämställdhetsfond som NIKK, Nordisk information och kunskap för kön, förvaltar och som har inrättats av de nordiska jämställdhetsministrarna. Nu har NIKK publicerat en databas med information om alla projekt som beviljas medel.

Maria Grönroos. Foto: Ragnhild Fjellro

Maria Grönroos. Foto: Ragnhild Fjellro

-Tack vare samarbetet växer kunskapen och sprids över gränserna. Med vår nya databas utökas potentialen för samarbetet ytterligare, eftersom alla aktörer i Norden nu kan söka fram samarbetspartners eller ta kontakt med andra aktörer som redan arbetar på samma tema. Detta är ett sätt att öka synligheten och kontaktytorna över Nordens gränser, så att man inte behöver börja om på noll igen, säger Maria Grönroos, överordnat ansvarig för NIKK på Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.

Genom sökfunktionen kan användaren själv välja om hen vill visa projekt som genomfört en särskild aktivitet eller som handlar om ett visst ämne. Projekten handlar exempelvis om utbildning, könsbaserat våld, maskuliniteter och media. I sökresultatet visas också organisationer som samarbetar och vem som är kontaktperson.
– Så sitt inte ensam med dina utmaningar. Helt säkert finns det andra i Norden, som brottas med samma problem och kanske rent av har kommit en bit på väg. Vi hoppas att databasen över den Nordisk jämställdhetsfonden kan bli ett sätt att hitta varandra och dra lärdom av vad andra redan gjort, säger Maria Grönroos.

Fondfakta:

  • 2,7 miljoner DKK fördelas årligen.
  • Cirka 40 projekt har hittills beviljats medel.
  • Över 120 olika verksamheter är involverade i projekten.
  • Verksamheterna utgörs av myndigheter, annan offentlig verksamhet, forskare, företag, frivilligorganisationer, fackliga organisationer.
  • Projekten rör exempelvis: kunskapsutveckling, kunskapsförmedling, metod- och praktikutveckling samt gemensamma frågeställning och utmaningar.
  • Projekten har resulterat i: nätverk, konferenser och möten, portaler samt rapporter, studier och metodmaterial.
  • Projektet har exempelvis rört ämnen som skola/utbildning, könsbaserat våld, män/maskuliniteter, nyhetsmedia, film samt hotell, restaurang och turist-branschen.

Se databasen:  http://www.nikk.no/nordisk-jamstalldhetsfond

NIKK:s nya film om fonden i ett nötskal!

Stillbild ur filmen

Stillbild ur filmen

I samband med att NIKK lanserar den nya databasen har vi också tagit fram en kort informativ introduktionsfilm om hur det jämställdhetspolitiska samarbetet fungerar och vad den nordiska jämställdhetsfonden är för något.

Se filmen här.

Kontakt

För frågor om fonden, eller om de projekt som har fått medel, kontakta Maria Grönroos, ansvarig för NIKK på Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, maria.gronroos@genus.gu.se, Tel: +46(0)766-22 92 41

]]>
Genusjobb blir GenderJob http://www.nikk.no/nyheter/genusjobb-blir-genderjob/ Genusjobb blir GenderJob

Genusjobb blir GenderJob

Genusjobb har, liksom GenderJob,  tipsat om lediga jobb inom genus och jämställdhet – men har bevakat endast Sverige. I och med att NIKK har tagit över kommer arbetet nu ske med ett vidgat nordiskt perspektiv.

– Vi hoppas att alla följare kommer att trivas med förändringen, och fortsätta följa oss och dela och tipsa om lediga jobb, säger Jenny Gustafson, webbredaktör på NIKK.

Genusjobb startades ideellt 2014 som en sida för personer som sökte jobb inom genus och jämställdhet i Sverige. På grundaren Sanna Gustavssons förfrågan har NIKK nu tagit över administrationen. GenderJob har i sin tur funnits sedan juni 2014 och är ett samarbete mellan åtta nationella kunskapscentra i Norden med inriktning på genus och jämställdhet – exempelvis Kvinfo i Danmark, Kilden i Norge, Minna i Finland och Nationella sekretariatet för genusforskning i Sverige. Utöver GenderJob samordnar NIKK även portalerna GenderFund (sökning av medel för projekt som rör genus och jämställdhet) och GenderKalenderN (konferenser, seminarier, kurser och andra evenemang inom fältet).

]]>
Politikken trenger problemer http://www.nikk.no/nyheter/politikken-trenger-problemer/ Hvordan kan det ha seg at likestillingsintegreringen, tjue år etter at den ble innført, fremdeles ikke har ført til noen gjennomgripende endringer? Dette spørsmålet er utgangspunktet for boka Feminism som byråkrati, av Malin Rönnblom og Kerstin Alnebratt. De to har forsket på likestillingspolitikk i en årrekke med bakgrunn i henholdsvis genusvitenskap og statsvitenskap. Boken er et resultat av intervjuer og analyser av offentlige dokumenter.

Begrepsforvirring

Malin Rönnblom tror noe av svaret på at så lite har skjedd finnes i selve begrepet likestillingsintegrering. I begrepet ligger at hvert politisk område skal ha et likestillingsperspektiv, men hva betyr det egentlig?

RönnblomMalin_Foto_ElinBerge

Universitetslektor Malin Rönnblom ved Universitetet i Umeå, etterlyser mer handling i likestillingspolitikken. Foto: Elin Berge

– På engelsk sier man gender mainstreaming. En korrekt oversettelse ville være genusintegrering (kjønnsintegrering). Likestilling er en politisk målsetting. Likestillingsintegrering innebærer derfor at man skal integrere en politisk målsetting, i stedet for å integrere kjønn. Det blir forvirrende.

Rönnblom tror begrepet skaper usikkerhet, noe som fører til at man stadig etterspør mer kunnskap. Dette fører igjen til at man ikke foretar seg noe.

– Det blir et sirkelresonnement: De likestillingspolitiske målene skal gjennomføres ved hjelp av mer kunnskap om de likestillingspolitiske målene, sier hun.

– Likestillingsintegrering er en tilsynelatende skjerping av likestillingspolitikken, men mangler presisering og forankring i konkrete problemstillinger.

Markedsstyring

Forfatterne peker også på at det har skjedd store endringer med politiske styringsformer i løpet av de siste tjue årene. De trekker frem markedskreftenes sterke innflytelse på den politiske tenkningen som en av hovedårsakene.

– Markedstenkningen som i stadig større grad gjennomsyrer politikken, innebærer en nyliberalistisk måte å tenke styring på, sier Rönnblom.

– I dag styrer man offentlig virksomhet på samme måte som en bilfabrikk. Man tar avgjørelser basert på økonomi, lønnsomhet og effektivitet i stedet for solidaritet, likhet og inkludering.

Hun mener også at markedstenkningen har gjort oss mer individorienterte.

– Den nyliberalistiske styringsmodellen har gjort politikken alt for individorientert. Man konsentrerer seg om enkeltpersoner som blir diskriminert i stedet for å kjempe mot kollektiv urettferdighet. Dette strider mot likestillingstanken, som er bygget på prinsippet om likhet og rettferdighet.

Politikkens «hvorfor»

Malin Rönnblom mener hovedårsaken til at så lite har skjedd innenfor likestillingspolitikk er at politikken mangler et «hvorfor».

– Likestillingsintegreringen er bare ett eksempel på hvordan de politiske beslutningsprosessene har endret seg de siste tjue årene, sier hun.

– Diskusjonen om likestillingspolitikk handler om hvordan man skal arbeide i stedet for hvorfor man skal gjøre det man gjør. Alle skal jobbe med likestillingspolitikk, men man formulerer sjelden et hvorfor.

Hun mener dagens beskrivelser av kjønnsforskjeller er deskriptive og lite problematiserende.

– Når man ikke formulerer problemer blir det vanskelig å komme opp med en løsning, påpeker hun.

– Man setter så ut arbeidet til eksperter og byråkrater, og fjerner det fra politikken.

– Hva er de største forskjellene på politikken i dag og for tjue år siden?

– Vi har ikke gjort en systematisk sammenlikning av før og nå, men studert formuleringen av politikken, sier Rönnblom.

– Tidligere hadde man tydelige formulerte problemer. Det fantes en tydeligere kobling mellom problemene som ble formulert og de løsningene som ble foreslått. Selv om vi fremdeles har mange av de samme problemene, blir de ikke snakket om. Politikken er ikke lenger preget av maktkamp, men av at man snakker om hva man skal gjøre og hvordan.

Mangler konflikt

Rönnblom mener man i Sverige har vært altfor dårlige på å tåle konflikter, noe som også har bidratt til å svekke likestillingspolitikken.

– All politikk er preget av konsensustenkning. Derfor har markedstenkningen blitt innført uten at noen har skjønt det.

Rönnblom var nylig med å arrangere en workshop for ledere på regionalt nivå. Hun erfarte at alle var opptatt av likestilling, men det var betydelig vanskeligere å formulere konkrete problemer likestillingspolitikken skal løse.

– Jeg mener dette viser at man sjelden snakker om problemer i politikken. Man snakker kun om politiske mål, ofte på et abstrakt nivå og så generelt at alle er enige. Man måler resultater, etterspør ny kunnskap og skriver lange utredninger. Politikerne skyver ansvaret videre, bort fra politikkens kjerne og over på byråkrater og eksperter.

– Men vi snakker jo om problemer som at kvinner tjener dårligere enn menn og at det er for få kvinner i ledende stillinger?

– Ja, men kanskje ikke like ofte som vi tror. Og vi stiller sjelden spørsmål om hvorfor det ser ut om det gjør; hvorfor kvinner tjener mindre enn menn. I stedet settes søkelyset på kvinner og gjør dem til problemet. Hva skjer hvis vi i stedet sa at menn tjener for mye, og at det er for mange menn i maktposisjoner? Jeg mener det kan formuleres som et grunnleggende problem at menn har for mye makt og at det rammer kvinner.

Rönnblom mener politikk krever konflikt, og at ettersom konfliktene er forsvunnet er ikke politikken lenger politisk.

– Politikk handler om å sette ting opp mot hverandre, om motsetningsforhold og maktkamp. I dag er det bred konsensus om det meste blant de fleste politiske partiene, sier hun.

Hun mener likevel man må bli enge om politikkens former, om hvordan konflikter om politikkens innehold skal håndteres:

– Her er Kerstin og jeg inspirert av den politiske teoretikeren Chantal Mouffes distinksjon mellom antagonisme og agonisme. Det politiske handler ikke om å skape antagonisme, men om å gi rom for agonisme: for motsetning mellom grupper som respekterer hverandres meninger.

Produktiv motstand

I motsetning til konsensus, mener Rönnblom at motstand er produktivt.

– Når man har en politisk idé som møter motstand betyr det at man utfordrer makten, noe som er positivt, sier hun.

– Derfor tenker jeg at motstand viser vei når det gjelder å gjennomføre likestillingspolitiske tiltak.

– Dere skriver at kunnskap har erstattet politisk handling?

– Når man ikke formulerer et tydelig politisk problem, så skaper det usikkerhet om hva som skal gjøres, som igjen fører til at man etterspør mer kunnskap. Også dette bunner i at man mangler et politisk «hvorfor», sier Rönnblom.

– I en individualisert tid blir mennesker redde. Redde for ikke å prestere godt nok og redde for ikke å gjøre ting riktig, for hvis du gjør feil har du deg selv å skylde. Vi tør ikke å handle, fordi vi hele tiden tenker at vi må vite mer.

I stedet for konkret handling har likestillingspolitikken blitt en uendelighet av lister over hva man skal gjøre, mener Rönnblom.

– Alt skal måles og telles. Derfor må vi hele tiden bevise at vi er produktive, effektive og lønnsomme. Dette fører til en uendelig dokumentasjon og skaper stor usikkerhet.

Desentralisering

Også desentralisering av beslutningsprosesser har, ifølge Rönnblom, bidratt til mindre handling i politikken.

– Desentraliseringen er en form for byråkratisering. Politikerne skyver sakene videre og overlater til byråkratene å fylle politikken med innhold. Resultatet blir mye byråkrati og lite politikk, sier hun.

– Dere skriver at byråkratiet forhindrer realisering av politiske målsettinger, samtidig som dere etterspør mer byråkrati. Kan du forklare det paradokset?

– Det er problematisk at politikken avpolitiseres gjennom byråkratiet. Likevel trenger vi byråkratiet for å gjennomføre politikkens beslutninger, men ikke for å skape dens innhold, forklarer Rönnblom.

– Vi mangler den politiske formuleringen av problemet. Det finnes ingen kamp i politikken mer. Det er for stor konsensus. Politiske partier trenger ulike saker og kamp om disse for at politikken skal settes ut i handling. Vi må løfte blikket og snakke om hvordan vi ønsker at politikken skal fungere.

Paradoks

– Men blir ikke det å skrive en bok om temaet nok et paradoks, etter som det dere etterlyser er færre ord og mer handling?

– Jo, men ord er forskjellige. Det er forskjell på å skrive en bok om verdien av å formulere en problemstilling og å skrive lister over alt som skal gjøres i politikken, sier Rönnblom.

– Som forskere kan vi gi perspektiver og kritiske kommentarer. Politikerne må komme med løsningene. Ord kan også være handling.

– Dere foreslår å gjeninnføre et «hvorfor» i politikken, hvilke konsekvenser vil det få?

– Gjennom å snakke om hvorfor tvinges politikerne til å formulere hva man kan gjøre, ikke bare hvordan, mener Rönnblom.

Hun er skeptisk til likestillingsintegrering nettopp fordi den skal med i et hvert politisk område.

– Det som finnes over alt finnes ingen steder. Jeg mener man heller bør velge ut enkelt områder innenfor likestilling som man jobber for å gjennomføre på bekostning av andre ting.

]]>
Artikeln är ursprungligen publicerad på kjonnsforskning.no]]>
Lite demens ska väl en tant klara http://www.nikk.no/nyheter/lite-demens-ska-val-en-tant-klara/ Svenska kvinnor med Alzheimers får i genomsnitt tre timmar mindre hemtjänst än män i veckan – ett häpnadsväckande exempel på hur genus skymmer vårdbehovet i ett modernt nordiskt välfärdssamhälle. Flera andra exempel börjar bli alltför välkända: Att vården missar kvinnliga hjärtinfarkter eftersom den medicinska hjärtforskningen gjorts på män. Och att män troligen alltför sällan får diagnosen depression, eftersom kvinnor utgör norm för denna sjukdom.

Den 14-15 juni arrangerade Ålands landskapsregering ihop med Nordiska ministerådet ett expertseminarium om jämställd vård, med fokus på kunskap och förändring.

Jämställd sjukskrivningsprocess

En av experterna var Kerstin Jigmo, distriktsläkare och projektledare för en jämställd sjukskrivningsprocess  i Skåne. När sjukskrivningarna exploderade i Sverige i början av 2000-talet fick Kerstin Jigmo och hennes kollegor uppdraget att förbättra sjukskrivningsprocessen och få ner ohälsotalen. De bildade team och började arbeta strukturerat med sikte på långtidssjukskrivnas återgång i arbetet.

Finlands ordförandeskap 2016–  När vi efter ett år utvärderade vårt arbete, blev jag riktigt irriterad. Vi hade fått männen tillbaka i arbete, men kvinnorna var fortfarande sjukskrivna, berättar Kerstin Jigmo.

Kerstin Jigmo har sedan dess utvecklat ett redskap för en jämställd sjukskrivningsprocess, Genushanden. Genushanden har fått sitt namn för att vården ska vara uppmärksam på fem genusfällor, en för varje finger.

– Grundregeln är att tänka tvärtom. Hade jag agerat likadant om patienten haft motsatt kön? Det måste jag som läkare fråga mig, säger Kerstin Jigmo.

Gemensamt nordiskt journalsystem

Kortfattat ska vårdpersonal vara uppmärksam på de fem ”fällorna” familjeförhållanden, våld, somatisk eller psykiatrisk diagnos, riskbruk av alkohol och rehabiliteringsplanen. Stort fokus läggs på kvinnors familjesituation, medan mäns privatliv inte ingår i läkarens bedömning. Våld mot kvinnor är en betydelsefull bakgrundsfaktor till många kvinnors sjukskrivningar, något som vårdpersonalen inte vet, eftersom de inte vågar fråga.

– Jag önskar att det fanns ett gemensamt journalsystem i hela Norden så att alla vårdcentraler ställde samma frågor. Men innan det finns ett sådant på plats: Våga fråga! uppmanar Kerstin Jigmo.

Somatisk eller psykiatrisk diagnos är en fälla eftersom vården gärna tror att mäns krämpor är somatiska –  men kvinnors psykiatriska. Vården tenderar också at missa kvinnors alkoholmissbruk – genom att inte fråga om det – och bagatellisera männens.

Slutligen skiljer sig rehabiliteringsprocessen åt, genom att både vården och arbetsgivaren stöttar män att snabbt återvända i arbete, men låter kvinnor stanna kvar längre i sjukskrivning.

Genusmedveten vård en besparing

På plats på seminariet fanns regeringstjänstemän från alla de nordiska ländernas social- och hälsodepartement, vårdanställda från Åland – och Ålands kansliminister Nina Fällman. Halva Ålands budget går till vården, som samtidigt är hårt drabbad av sjukskriven vårdpersonal. Något måste göras och Landskapsregeringen har lovat både jämställdare löner, bättre personalpolitik och åtgärder mot långtidssjukskrivningar.

– Genushanden gav konkreta verktyg för att komma till rätta med sjukskrivningarna. En mer genusmedveten vård skulle spara skattepengar – och ge både kvinnor och män bättre vård. Jag tror att vi startar ett projekt under hösten där vi utbildar oss i att tänka tvärtom och våga ställa jobbiga frågor! säger Nina Fällman.

]]>
Ny webbutbildning ska utveckla skolpersonalens jämställdhetsarbete http://www.nikk.no/nyheter/ny-webbutbildning-ska-utveckla-skolpersonalens-jamstalldhetsarbete/ NIKK spade symbolSkolpersonal i olika nordiska länder har mycket att lära av varandra, tror José Cardona López och Mervi Heikkinen, som tillsammans leder arbetet med webbutbildningen vid Oulu universitet.

Varför behöver skol- och förskolepersonal utbildning i genus- och mångfaldsfrågor?
– De här perspektiven finns ofta med i läroplanerna för förskolor och grundskolor, men frågorna saknas på lärarutbildningarna. Det är ett stort problem. Många lärare och förskollärare har inte kompetens att arbeta med frågorna och det vill vi förändra med den här utbildningen. Det särskilt viktigt för oss att nå ut till rektorer för de har stora möjligheter att påverka genom att lyfta fram betydelsen av genuskompetent skolpersonal.

 Vad är fördelarna med en onlinebaserad utbildning?
– Det är flexibelt för deltagarna, som kan nå informationen när de har tid. Vi kan också nå ut till ett stort geografiskt område och samla människor som annars skulle ha svårt att träffas. Det finns en chatt där deltagarna kan dela med sig av sina tankar och erfarenheter. 

Foto: Minna Viinikka

Foto: Minna Viinikka

Vad tas upp i utbildningen?
– Den består av informationstexter och arbetsuppgifter uppdelat efter sex olika teman, som jämställdhetsintegrering och jämställdhet i personalgruppen. Deltagarna får bland annat lära sig att upprätta en jämställdhetsplan och diskutera behovet av genuspedagoger. Materialet som vi använder bygger på resultaten av ett tidigare NIKK-projekt, Nordisk jämställdhetscertifiering i förskola och skola.

Varför passar det med nordiskt samarbete kring en sådan här utbildning?
– De nordiska länderna har liknande utbildningssystem och det är gynnsamt att lära av varandra. Det räcker inte att bara jobba nationellt. Vi behöver samla erfarenheter från olika länder för att se vilka utmaningarna är och vilka arbetssätt som fungerar.

Hur gör jag om jag vill anmäla mig till kursen?
– Den första omgången hålls just nu, så det är bara att höra av sig. Det är 29 personer som går kursen och vi siktar på att starta igen med nya deltagare i juni.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk stödordning

]]>
Ny rapport om könsrelaterat våld och funktionsnedsättning http://www.nikk.no/nyheter/ny-rapport-om-konsrelaterat-vald-och-funktionsnedsattning/ Foto: colourbox

Foto: Colourbox

Rapporten visar att förövare i regel kan utnyttja sin maktposition över personer med funktionsnedsättning på sätt som annars inte vore möjliga. Det kan exempelvis handla om att förövaren förstör en persons hjälpmedel eller lämnar en person med nedsatt syn i en miljö som hen inte känner igen. Eller att personal undviker att ge smärtlindring eller ger sexuella smekningar vid undersökningar. Detta framkommer i den nya rapporten ”När samhället inte ser, hör eller förstår: Könsrelaterat våld och funktionshinder” som är framtagen av Nordens Välfärdscenter på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.

I rapporten beskrivs temat könsrelaterat våld och funktionshinder ur ett nordiskt perspektiv med utgångspunkt i forskning, officiella rapporter och bidrag från en nordisk expertgrupp. Syftet är att ge en analytisk inblick i ett tema där kunskapsnivån fortfarande är låg, lyfta fram goda exempel och förbättringsförslag samt beskriva mervärdet av fortsatt nordiskt samarbete på området.

]]>
Feministiska framtidsfrågor kartläggs http://www.nikk.no/nyheter/feministiska-framtidsfragor-kartlaggs/ NIKK spade symbolBerätta om projektet! Vad ska ni göra?
– Vi ska hålla tre workshops i olika länder, där vi samlar forskare och aktivister med fokus på feminismens framtid. Den första träffen är i Köpenhamn 26-28 augusti. Det ska bli jättespännande!

Vad vill ni uppnå?
– Bilden av de feministiska rörelserna i Norden är inte uppdaterad. Det finns till exempel en idé om att man har ett gott samarbete med sina stater, men den bilden bygger egentligen på hur det var på 1970- och 80-talet. Vi vill ha mer kunskap om samarbetet mellan de feministiska rörelserna och staterna, men också om samarbetet sinsemellan feministiska rörelser i olika nordiska länder. Det verkar som att vissa grupper, som samiska feminister, har mer nordiskt samarbete än andra vilket är intressant.

Pauline Stoltz

Pauline Stoltz

Vilka utmaningar står de feministiska rörelserna i Norden inför?
– Det har vi inte svar på än! Vi får se vad som kommer upp vid våra workshops. Några övergripande teman som jag tror kommer lyftas är finanskrisen, flyktingfrågan och sexuella rättigheter. Det är viktiga frågor i vår tid.

Ni ska ha särskilt fokus på intersektionen mellan kön och andra diskrimineringsgrunder. Varför är det viktigt?
– Vi vet att det är avgörande för hur aktivister ser på sina feministiska rörelser. Till våra workshops försöker vi ha en bredd bland deltagarna för att få med olika perspektiv. Det finns samisk feminism, antirasistisk feminism, transfeminism, queerfeminism och så vidare – och perspektivet spelar roll.

Hur sprider ni projektets resultat?
– Vi har en hemsida där vi berättar om projektet och vi som är forskare kommer att skriva om resultaten. Vi uppmanar också aktivisterna att ta med sig diskussionen tillbaka till sina grupper och fortsätta samtalen.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Finskt jämställdhetsprogram möter kritik http://www.nikk.no/nyheter/finskt-jamstalldhetsprogram-moter-kritik/ Hanna Ylöstalo. Foto: Mika Tuominen

Hanna Ylöstalo. Foto: Mika Tuominen

Regeringen kommer inte med mycket nytt i programmet som nyligen presenterades, tycker Hanna Ylöstalo.

– De lyfter fram ett par konkreta satsningar vilket ger ett intryck av kraftfullhet, men i själva verket har mycket av det som tas upp redan genomförts, säger hon.

I jämställdhetsprogrammet presenterar regeringen bland annat åtgärder för att främja mäns hälsa och stötta personer som utsätts för våld i nära relationer. Till exempel ska bidragen till skyddade boenden för våldsutsatta ska höjas med två miljoner euro årligen fram till år 2019, men Hanna Ylöstalo är inte imponerad. I det stora hela är jämställdhetsprogrammets avsnitt om våld i nära relationer en upprepning av det som Finland redan har åtagit sig att göra genom undertecknandet av Istanbulkonventionen, menar hon.

Hanna Ylöstalo konstaterar vidare att flera av åtgärderna som lyfts fram i det nya jämställdhetsprogrammet redan finns inskrivna i den finska lagen. Hon nämner bland annat kravet på att alla ministrar ska väga in ett jämställdhetsperspektiv vid utformandet av nya projekt och satsningar.

– Det har vi redan lagstiftat om, så det finns ingen anledning att ta upp det här, säger hon.

Ekonomiska frågor glöms bort

Det största problemet med regeringens jämställdhetsprogram är enligt Hanna Ylöstalo att de ekonomiska frågorna inte adresseras i tillräckligt stor utsträckning. Hon är med i forskarnätverket Tasa-Arvovaje, som sprider kunskap och debatterar om ekonomisk ojämställdhet. I en kommentar på sin hemsida beskriver nätverket det nya programmet som en besvikelse.

Illustration: Emma hanquist

Illustration: Emma hanquist

– Finska kvinnor tar generellt ett stort ansvar för omsorgsarbetet i hemmet, och det nya programmet innehåller inga satsningar för att förändra det. Det finns en risk att kvinnors roll i familjen förstärks och att rollen i arbetslivet försvagas, säger Hanna Ylöstalo.

Eeva Salmenpohja, rådgivare åt Juha Rehula – ministern för jämställdhetsfrågor, ser kritiken mot det nya programmet som en förlängning av den kritik som tidigare har riktats mot regeringens nedskärningar i offentlig sektor.

– Vi har lyssnat och vägt in synpunkterna, säger hon.

Knappa resurser drar ned ambitionsnivån

Åtgärderna som listas i jämställdhetsprogrammet är vad regeringen i dagsläget har möjlighet att genomföra med tanke på den ekonomiska situationen, menar Eeva Salmenpohja.

– Vi försöker göra det bästa av de resurser vi har. Om ekonomin hade varit bättre hade programmet sett annorlunda ut, säger hon.

Att vissa av åtgärderna i programmet redan har tagits upp av tidigare regeringar och slagits fast genom lagstiftning är inte konstigt, tycker hon.

– Jämställdhetsfrågorna kräver löpande arbete. Det är viktigt att vi fortsätter att lyfta frågorna.

Genom sitt jämställdhetsprogram har regeringen möjlighet att driva på utvecklingen mot jämställdhet, men det nya programmet leder i bästa fall till stagnation, menar Hanna Ylöstalo.

– Förhoppningsvis får vi ingen förändring alls, varken till det bättre eller till det sämre, men jag tror att det finns risk för backlash, säger hon.

]]>
Sned könsrepresentation i nordiska nyheter http://www.nikk.no/nyheter/sned-konsrepresentation-nordiska-nyheter/ Finlands ordförandeskap 2016De nordiska länderna har kommit långt när det gäller prioriteringar och lagstiftning på jämställdhetsområdet. Men detta återspeglas inte när det gäller könsbalansen i nyhetsmedierna. Den senaste mätningen som gjordes inom ramen för GMMP, the Global Media Monitoring Project, visar att nordiska länder blir omkörda av exempelvis USA, Rumänien, Peru och Pakistan.

Förra veckan anordnade Nordiska Ministerrådet ett side-event under World Press Freedom Day i Helsingfors. På plats fanns representanter för det nordiska projektet ”Nordic Perspectives on Gender in News Media” för att lyfta frågan om den sneda kvinnorepresentationen i nyhetsmedierna.

 

Vilken är bakgrunden och syftet med projektet?

-Det är över 20 år sedan som FN:s medlemsländer enades om att öka kvinnors tillgång till medierna och motverka stereotypa skildringar.  Det är dags att försöka förstå varför Norden som varit pionjärer inom jämställdhet fortfarande har så mansdominerad nyhetsförmedling, säger Maria Edström, medieforskare vid Göteborgs universitet som svarar för den svenska delen i projektet.

Deltagarna i projektet kommer att närmare studera hur det är ställt med jämställdheten i nordiska nyhetsmedier. Syftet är att ta fram en gemensam nordisk rapport som bland annat kommer att lyfta fram goda exempel.

– Det finns ändå ett flertal goda exempel från olika redaktioner i de nordiska länderna trots att andelen kvinnor i nyheterna minskat, menar Maria Edström.

I Sverige har exempelvis Västerbottens-Kuriren jobbat aktivt med att öka kvinnorepresentationen i tidningen, vilket också resulterat i att andelen kvinnor i nyheterna nu ligger på nästan 50 %. Den andelen är långt över snittet både i Sverige och globalt. Den senaste GMMP-mätningen från 2015, visade ett globalt snitt på 24 % kvinnor som nyhetssubjekt.

 

Hur ser kvinnorepresentationen ut i de nordiska länderna?

Maria Edström Göteborgs universitet

Maria Edström Göteborgs universitet

– Inte mycket bättre, men inom Norden är skillnaderna stora, säger Maria Edström.

I topp ligger Sverige med 31% kvinnor som medverkande i nyheterna. I botten ligger Island med 18% kvinnomedverkan. Däremellan återfinns de övriga nordiska länderna med en liten högre andel än det globala snittet.

Den internationella studien GMMP genomförs vart femte år och granskar hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en dag. Den senaste mätningen visar att andelen kvinnor i nordiska nyhetsmedierna i snitt gått ned jämfört med endagsmätningen 2010.

 

Vad behöver förändras för att öka andelen kvinnor?

– Rent allmänt behövs det ett generellt kunskapslyft kring frågorna. Men minst lika viktigt är att redaktionerna har en strategi som inbegriper att man räknar och håller koll på innehållet och vem som kommer till tals i nyheterna. Helt enkelt ett aktivt medvetandegörande på redaktionerna.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Ny rapport lyfter lösningar på könad glesbygdsproblematik http://www.nikk.no/nyheter/ny-rapport-lyfter-losningar-pa-konad-glesbygdsproblematik/ I den nya rapporten ”Køn, uddannelse og befolkningsstrømme – Opsamling af tværnordiske indspil, erfaringer og praksiseksempler” sammanfattas resultaten av den senaste forskningen på området. Här finns även praktiska exempel på hur problemet tacklats i de nordiska länderna.

Rapporten, som både kan användas som inspiration och som underlag för politiska beslut, har tagits fram av Danmark som år 2015 var ordförande för Nordiska ministerrådet. Den bygger bland annat på slutsatserna från det expertseminarium som hölls i Grönlands huvudstad Nuuk i juni förra året.

NIKK var på plats under seminariet och skrev om det i nyheten som du hittar till höger.

Rapporten finns att ladda ner och läsa här.

]]>
Hur påverkas nordisk jämställdhet av EU:s beslut? http://www.nikk.no/nyheter/hur-paverkas-nordisk-jamstalldhet-av-eus-beslut/ Åsta Lovise Einstabland. Foto: Universitetet i Agder

Åsta Lovise Einstabland. Foto: Universitetet i Agder

Åsta Lovise Einstabland, projektledare och ledare för Senter for likestilling vid Universitetet i Agder, menar att frågan är särskilt aktuell just nu. Mer högerinriktad politik i kombination med finanskris påverkar utvecklingen i Norden.
– Det har blivit enklare att skära i den nordiska välfärdsmodellen, och jämställdhetsutvecklingen går hand i hand med den. I Norge blir förskoleplatserna färre och dyrare. Det här får konsekvenser för jämställdheten inom familjepolitiken. Trenden är den samma i hela Norden, säger hon.
Enligt Einstabland har de nordiska länderna, i högre grad än andra europeiska länder, hittills använt sig av lagstiftning för att skapa strukturella förändringar som främjar jämställdhet.
– EU har en mer individualistisk inriktning. Men det är stor skillnad mellan att jobba utifrån individen och från systemet. Är det individen eller systemet som ska säga att ett visst beteende är acceptabelt eller inte, att föra fram människans rättigheter?

På vilket sätt har de nordiska länderna fått anpassa sig till internationella beslut?
– Från att ha varit en förebild får Norden allt mer anpassa sig till europeiska och andra internationella direktiv, säger Knut Dørum, professor i historia vid samma universitet och projektledare tillsammans med Einstabland.
– Vilka konsekvenser det här får för Norden och de enskilda länderna, om jämställdhetsarbetet likriktas eller rent av stannar av, är svårt att säga. Allt som kommer från EU är inte av ondo. Norge har exempelvis infört strängare lagstiftning kring sexuella trakasserier som en följd av EU-direktiv. Det som oroar oss är bristen på uppföljning och fokus på välfärdsmodellen. Strängare lagar är en bra signal men hur många våldtäktsmän blir dömda? Det krävs ett djupgående arbete för att skapa strukturer som främjar jämställdhet. Vi ser en risk för att EU stannar vid de vackra orden, fortsätter han.

Vad kan de nordiska länderna lära sig av varandra på det här området?
– Vi har en liknande historia, lagstiftning och välfärdsmodell även om Danmark delvis fört en annorlunda politik. De nordiska ministrarna träffas regelbundet. Det finns ett samförstånd om jämställdhet som värdegrund liksom att prioritera det praktiska arbetet. Det här är viktigt, svarar Einstabland. Dørum tillägger att EU, i jämförelse, är väldigt byråkratiskt.
– Risken finns att det blir en ”allas ansvar-ingens ansvar”-fråga.

Vad har ni för mål med projektet?

Knut Dørum. Foto: Universitetet i Agder

Knut Dørum. Foto: Universitetet i Agder

– Målet är att undersöka spänningen mellan den nordiska och europeiska/internationella jämställdhetspolitiken: Vad får vi och vad tappar vi genom att tillhöra en internationell gemenskap? Och vi vill nå ut med våra resultat. Arendalsuken, den norska motsvarigheten till Almedalsveckan, hålls den 15 till 20 augusti i år. Den 16:e är vi där för att träffa toppolitikerna. Förhoppningen är att ordna en nordisk konferens i juni 2017 och ge ut en bok mot slutet av året eller i början av 2018, svarar Einstabland.
Enligt Dørum har de lyckats engagera några av de allra bästa inom området.
– Vi tror på projektet. Det har utvecklingspotential och det vore klokt att i förlängningen inkludera universitet även utanför Norden.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Kvinnor på Färöarna arbetar mest deltid i Norden http://www.nikk.no/nyheter/kvinnor-pa-faroarna-arbetar-mest-deltid-i-norden/ Forskningsrapporten kartlägger sambandet mellan deltidsarbete och kön på Färöarna, Grönland och Åland. Den ger också en översikt av arbetsmarknaderna, utbildningsnivån och demografin för de tre områdena, utifrån vad som är relevant för deltidsarbete. Rapporten har tagits fram av Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, på uppdrag av Nordiska ministerrådet.

Deltid_symbol III_280x421Rapporten visar att kvinnor på Färöarna och Åland arbetar mest deltid i Norden. På Färöarna ligger siffran på 49 procent och på Åland arbetar 45,9 procent av kvinnorna deltid. Det är höga andelar även sett till andra länder i Europa. Bara i Schweiz och Holland arbetar fler kvinnor deltid än på Färöarna. Enligt rapporten finns det på Grönland ingen påvisbar skillnad i deltidsarbete mellan kvinnor och män. Där är bostadsort mer centralt. De som bor på landsbygden arbetar mer deltid än de som bor i städer.

­– Arbetsmarknaderna på Färöarna, Åland och Grönland skiljer sig åt från resten av Norden med sina särskilda villkor. De får olika konsekvenser för kvinnor och män och påverkar vem som utför deltidsarbete, säger Elin Engström, verksamhetsledare på NIKK.

– Den här forskningsrapporten, som innehåller aktuell statisk och data om deltidsarbete och kön, ger en uppdaterad bild av situationen. Den är därför unik i sitt slag, fortsätter hon.

NIKK har sedan tidigare publicerat två rapporter om deltidsarbete och kön i Norden. Denna ger en kompletterande bild med särskilt fokus på Färöarna, Grönland och Åland.

Här kan ni läsa rapporten: ”Part-Time Work in the Nordic Region-An introductory study of the Faroe Islands, Greenland and Åland Islands”.

För mer information kontakta: Elin Engström, verksamhetsledare för NIKK, +46(0)766-22 92 39, elin.engstrom@genus.gu.se.

]]>
Utvecklingen har stannat av – kvinnor väljer bort matte och teknik http://www.nikk.no/nyheter/utveckling-stannat-av-kvinnor-valjer-bort-matte-och-teknik/ Kristian Mørk Puggaard. Foto: Ty Stange

Kristian Mørk Puggaard. Foto: Ty Stange

– Under de senaste fem-tio åren har vi inte sett någon positiv utveckling, säger Kristian Mørk Puggaard på analysföretaget DAMVAD Analytics, som har genomfört kartläggningen på uppdrag av Nordiska ministerrådet.

Resultaten presenteras i rapporten ”Piger i Science, Technology, Engineering and Mathematics (STEM). Kortlægning af udfordringer inden for køn, ligestilling og uddannelse i Norden.” Kartläggningen bygger bland annat på statistik från Eurostat över utbildningsval och en enkätundersökning bland elever i Danmark, Finland, Norge, Sverige och på Island. Enkätundersökningen visar att flickor i större utsträckning än pojkar tvivlar på sina förmågor inom STEM-ämnena. Där har skolorna en stor utmaning, menar Kristian Mørk Puggaard.

– Flickorna måste kunna se sig själva i de här yrkena och känna att de kan. Det gör de generellt sett inte nu, säger han.

Föräldrars utbildningsbakgrund viktig

Som en del av studien har forskarna på DAMVAD Analytics också gjort fokusintervjuer med kvinnor som har valt att utbilda sig inom tekniska ämnen. De berättar att lärare, studievägledare och framför allt föräldrarna har haft stor betydelse för deras yrkesval. I synnerhet de egna föräldrarnas inställning och utbildningsbakgrund sticker ut som avgörande i studien. De flesta informanterna som valde en STEM-utbildning hade åtminstone en förälder som själv arbetade inom ett STEM-ämne.

– I familjen pratar man ofta om olika utbildningsval, och vi ser att de samtalen har stor betydelse, säger Kristian Mørk Puggaard. Att män dominerar inom STEM-ämnena gäller för alla de nordiska länderna, inklusive Grönland och Färöarna, men det finns också skillnader mellan länderna. Det är till exempel betydligt fler kvinnor som studerar matematik i Finland jämfört med i Sverige och på Island. I vissa länder sker också en positiv utveckling inom vissa specifika ämnesområden. På Åland ökar till exempel antalet kvinnor inom områdena konstruktion och tillverkning. I Norge syns samma utveckling inom utbildningarna till byggnads- och civilingenjörer, fast förändringarna är små och den generella bilden är att antalet kvinnor har stagnerat på en låg nivå i Norden, menar Kristian Mørk Puggaard.

Inte bra med särskilda ”flicksatsningar”

Kira Appel. Privat bild

Kira Appel. Privat bild

Att öka andelen kvinnor som utbildar sig inom STEM-ämnena är en stor utmaning för de nordiska länderna, instämmer Kira Appel, chefkonsulent på danska Ministeriet for Børn, Undervisning og Ligestilling.

– Det är viktigt på samhällsnivå, för enskilda kvinnor och inte minst för de berörda branscherna. Det saknas arbetskraft inom de här områdena och det finns en outnyttjad potential i befolkningen. Dessutom vet vi att könsblandade arbetsplatser fungerar bättre och är mer innovativa, säger hon.

Arbetet med den nordiska kartläggningen påbörjades förra året, när Danmark var ordförande för Nordiska ministerrådet. I rapporten ges, utöver lägesbeskrivningen, också exempel på nordiska satsningar som har genomförts för att bryta mansdominansen. Kristian Mørk Puggaard varnar för att satsningar som riktar sig specifikt till flickor kan vara kontraproduktiva.

– I studien framträder det väldigt tydligt att de inte vill bli särbehandlade på det viset. De upplever det som stigmatiserande och tycker att det förstärker bilden av att de inte kan, säger han.

Positiva exempel

Ett positivt exempel som vänder sig till alla barn är Naturvidenskabernes Hus i Danmark. Det är ett center som ska inspirera barn och unga att experimentera inom naturvetenskap och teknik. Centret riktar sig även till pedagoger, med tips på hur undervisningen kan göras mer tilltalande för barnen. Kristian Mørk Puggaard tror att lärare behöver bli mer uppmärksamma på vad de förmedlar till sina elever.

– De måste uppmuntra flickor på samma sätt som de uppmuntrar pojkar annars kommer vi inte lyckas bryta det här mönstret, säger han. För att nå förändring krävs det att politikerna i Norden tar ett helhetsgrepp och engagerar såväl skolor som arbetsgivare, menar han.

– Tidigare satsningar har varit ganska fragmenterade. Nu behövs ett helhetsorienterat arbete för att förändra bilden av vem som kan arbeta och bli framgångsrik inom de här ämnena, säger han. Som uppföljning på rapporten kommer Nordiska ministerrådet att ta fram en handbok med tips på hur man kan arbeta för att locka fler till STEM-ämnena. Kira Appel tror att de nordiska länderna kan lära mycket av satsningar som har genomförts i grannländerna.

– Vi har liknande utmaningar och mål. I stället för att börja från början med nya projekt kan vi bygga vidare på varandras erfarenheter, säger hon.

]]>
Nordiskt filmprojekt vill bryta mansdominansen http://www.nikk.no/nyheter/nordiskt-filmprojekt-vill-bryta-mansdominansen/ NIKK spade symbolNär det gäller jämställdheten i filmbranschen ser situationen olika ut i de nordiska länderna. I vissa länder, som Sverige, har frågan varit längre på agendan och statliga jämställdhetsinsatser görs för att dela produktionsstödet. Det skiljer sig från exempelvis Danmark, där männen får fyra gånger mer stöd än kvinnorna som gör film. Samtidigt finns en gemensam grundproblematik. Enligt Jenni Koski, producent och projektledare för WIFT Nordic, behövs samlade krafter för att möta problemet. WIFT (Women in Film and Television) är ursprungligen en amerikansk organisation som bildades på 1970-talet. Idag finns organisationen representerad i ett fyrtiotal länder. WIFT i Finland, Norge, Sverige, Island och Danmark har tillsammans 700 medlemmar.

Berätta om hur ni arbetar!

Genom att utbyta erfarenheter kan vi hjälpa varandra att lyfta frågorna i respektive land och sätta press på politikerna. Om ett land går före kan vi andra använda det som exempel. Jag tänker exempelvis på det svenska filmavtalet, där det står att produktionsstödet ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män. Det ska fördelas till 50 procent kvinnor och 50 procent män inom var och en av de tre yrkeskategorierna regissör, manusförfattare och producent. Avtalet har varit en succé och bidragit till att fler röster kommit till tals. Det är ett exempel på hur förändring kan göras politiskt. Nu ska Island implementera ett liknande avtal. En sådan här reform skulle även behövas i de andra nordiska länderna.

Vilka strukturer är det som står i vägen för jämställdhet?

Filmbranschen har under sin 100-åriga historia varit mansdominerad. Män har haft lättare att ta sig fram och få finansering. De har oftare en plattform och självförtroendet att ta utrymme. Det är en hård bransch med mycket konkurrens och du blir hela tiden bedömd. Kvinnor måste arbeta hårdare och prestera mer för att få sin röst hörd. Vi ser att kvinnor i filmbranschen behöver stärkas, och det är just det som händer i vårt nätverk. Under våra möten kan alla berätta om sina idéer utan att bli bedömda eller kritiserade. Istället kan nybörjare få professionellt stöd av erfarna filmarbetare. Det handlar om att stödja varandra, inte konkurrera. Tillsammans blir vi starkare.

Vad har ni för planerade arrangemang i vår?

Under 2015 medverkade vi vid åtta festivaler runt om i Norden. Nu i mars är vi på BUFF, en internationell filmfestival för barn och unga i Malmö, Sverige. Där kommer vi att ha en workshop om kvinnlig representation i film. Vems historier är det som berättas och vilka karaktärer möte vi i filmerna – speglar utbudet verkligheten? Sedan kommer vi även att medverka vid Season Film Festival i Helsingfors i slutet av mars med ett seminarium kring hur det är att vara kvinna och skriva komedier.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
FN:s globala mål jämställdhetsintegreras http://www.nikk.no/nyheter/fns-globala-mal-jamstalldhetsintegreras/ FN:s Kvinnokommission, CSW, enades under sitt möte om att uppmana världens länder att integrera jämställdhet när de genomför Agenda 2030, de globala målen för hållbar utveckling. Kommissionen beslutade också att mer pengar ska satsas på arbetet, både nationellt och internationellt.

”Länderna har gett ojämlikhet ett “bäst-före-datum”: År 2030. Nu är det bara att börja jobba.”, sa Phumzile Mlambo, generalsekreterare för UN Women, när överenskommelsen var färdigförhandlad.

De globala målen och Agenda 2030, som nu ska jämställdhetsintegreras, syftar bland annat till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla och säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. För de nordiska länderna var det viktigt att slutsatserna tydligt skulle understödja kvinnors och flickors reproduktiva hälsa och rättigheter – och i den slutliga överenskommelsen finns hänvisningar till dessa rättigheter med.

CSW arrangerades i år för 60:e gången och pågick 14-24 mars i New York. I år var det övergripande temat kvinnors egenmakt kopplat till hållbar utveckling. Hundratals länder var representerade och 8100 personer deltog från 1035 frivilligorganisationer.

De nordiska regeringarna reste dit med delegationer där både experter och frivilligorganisationer ingick. I det nordiska programmet stod blanda annat sexism och näthat. En nordisk expertpanel framträdde under rubriken “Fighting Sexism and Hate Speech Online – a Nordic Panel of experts”.

Se panelsamtalet här.

]]>
Uppsving för genusforskning efter arabiska våren http://www.nikk.no/nyheter/uppsving-for-genusforskning-efter-den-arabiska-varen/ FolksamlingEfter revolutioner är det vanligt att kvinnor tvingas tillbaka in i hemmet, men så har det inte blivit efter den arabiska våren.
– Det har funnits en stor medvetenhet om den risken och kvinnorörelserna i länderna har kämpat emot. Det märktes redan under protesterna på Tahrirtorget, säger Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Det har gått nästan exakt fem år sedan demonstrationerna inleddes i Tunisien och Egypten. Vid protesterna i Kairo vintern 2011 utsattes många kvinnor för sexuella trakasserier.
– Ändå vägrade de att gå hem. De stannade kvar på torget och anordnade demonstrationer mot trakasserierna, säger Drude Dahlerup.
Hon har precis avslutat projektet “Nya vägar till politiskt inflytande för kvinnor i Arabvärlden?” Projektet finansierades av Vetenskapsrådet och drevs år 2012-2015. Det var ett samarbete mellan Women in Politics Research Network, WIP, vid Stockholms universitet och Center for Arab Women Training and Research, CAWTAR, i Tunis.
– Jag såg att genusforskningen poppade upp överallt på universiteten i arabvärlden. Det var det som inspirerade till projektet, säger Drude Dahlerup.

Har infört könskvotering i parlamenten

Medan projektet har fortlöpt har hoppet om demokrati grusats i många av de arabiska länderna. Samtidigt ser Drude Dahlerup tecken på att frågor som rör kvinnors rättigheter har fått en framflyttad position. Både Egypten och Tunisien har till exempel infört kvotering av kvinnor till parlamentet. Uppsvinget för genusforskningen, och att många kvinnor tar plats som forskare, är också ett uttryck för den utvecklingen, menar hon. Att genusforskningen har fått ett genombrott märks framför allt i Egypten, Libanon, Marocko och Tunisien, men det har också börjat komma forskning från Algeriet, Palestina och Ymen.
Genom det nordisk-arabiska projektet har forskare från de nordiska och de arabiska länderna fått en gemensam plattform för samarbete och utbyte. Inom projektet har det bland annat anordnats en kurs för doktorander som forskar om kvinnors utrymme i det offentliga rummet. Doktoranderna som deltog kom från olika länder i Norden och arabvärlden.
– Det var nog det bästa med hela projektet. Alla var så entusiastiska, säger Drude Dahlerup.

Nätverk kan leda till ökat samarbete

Under projektet har hon och en forskare från CAWTAR skrivit lägesrapporter om den samhällsvetenskapliga genusforskningens villkor i de två respektive regionerna. Kartläggningen av den nordiska genusforskningen visar att antalet böcker och artiklar som skrivs på engelska har ökat markant under de senaste decennierna.
– Det kan delvis förklaras av att genusforskarna har blivit fler, men jag tror också att vi har blivit mer internationella, säger Drude Dahlerup.
Den pågående internationaliseringen ser hon som mycket positiv.
– Genusforskningen växer globalt och jag tror att det är viktigt att vi kan jämföra med varandra. Det är genom att titta på hur det är i andra länder som vi kan få syn på våra egna strukturer, säger hon.
Hon hoppas att nätverken som har etablerats genom det nordisk-arabiska projektet ska leda till fler samarbetet mellan forskare i de olika länderna.
– Nu känner vi varandra. Jag hoppas att vi har satt igång någonting som kan fortsätta växa, säger hon.

]]>
Bristande rättsäkerhet för nätvåldsoffer http://www.nikk.no/nyheter/bristande-rattsakerhet-natvaldsoffer/ Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir

Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir

– De flesta studierna om våld på nätet handlar om själva våldet men det vi gör är annorlunda. Vi vill se hur polisen och rättsväsendet möter kvinnor som anmäler de här brotten, säger Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir.
Hon är verkställande chef på organisationen Kvenréttindafélag Íslands, som driver det nystartade projektet i samarbete med danska Kvinderådet och norska KUN – senter for kunnskap og likestilling.

Vad är målet med projektet? 
– Utifrån intervjuerna med kvinnor som har utsatts vill vi ta fram riktlinjer för polisen och de nordiska regeringarna. Den tekniska utvecklingen har skett snabbt och som samhällen håller vi fortfarande på att försöka förstå hur vi ska leva med den här nya teknologin. Bland ungdomar är det till exempel vanligt att skicka nakenbilder av sig själv till andra. Det är någonting som många gör och det är helt okej. Det är okej att dela bilder med sina kära. Problemet uppstår när de delas vidare utan samtycke. Rättsväsendet måste kunna hantera när det spårar ur.

Vilka möjligheter finns det att få upprättelse för våld på nätet?
– Många som utsätts vet inte hur de ska gå till väga. Ofta vet inte ens polisen det, för det kan vara oklart om det verkligen har begåtts ett brott. Stalkning på internet är till exempel inte olagligt på Island. Det är alltså tillåtet att skicka 500 meddelanden till någon så länge de inte innehåller tydliga hot.
– Här på Island presenterades nyligen ett lagförslag som ska förbjuda det som slarvigt brukar kallas ”hämndporr”, alltså när någon sprider bilder eller filmer på någon annan utan samtycke. Det är det första lagförslaget i Norden som direkt angriper våldet på internet. Tyvärr är lagen dålig, men det betyder mycket att politikerna uppmärksammar frågan.

Varför tycker ni att lagen är dålig?
– Det är missvisande att brotten tas upp inom lagen mot pornografi. De borde ligga inom lagen mot sexuella trakasserier för det är så vi måste förstå det här. Förhoppningsvis kommer lagen att arbetas om utifrån synpunkterna som kommit in. I andra nordiska länder har den här typen av rättsfall ibland drivits som kränkningar av privatlivet, men det är inte heller rätt. Det här är sexuellt våld och det är viktigt att vi hanterar det så.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra? 
Vi är alla precis i starten och jag hoppas att vi ska kunna utbyta erfarenheter och metoder. Här på Island sneglar vi i dagsläget snarare västerut, mot USA. Det är där de flesta studierna görs. De nordiska länderna är teknologiskt avancerade och det finns en feministisk strävan. Vi borde leda den här utvecklingen, inte följa i fotspåren efter våra amerikanska kollegor.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Nyt nordisk overblik over sexisme og hadytringer http://www.nikk.no/nyheter/nyt-nordisk-overblik-over-sexisme-og-hadytringer/ Retten til at ytre sig er en central del af det danske samfund. Derfor er det problematisk, når hadytringer og sexisme er med til at afholde kvinder og mænd fra at deltage i den offentlige debat. Særligt unge kvinder er en udsat gruppe, der hyppigt udsættes for mere alvorlige former for krænkelser, stalking og chikane af seksuel karakter.

Under det danske formandskab for Nordisk Ministerråd i 2015 besluttede de nordiske ligestillingsministre at sætte særligt fokus på sexisme og hadytringer. Danmark afholdt derfor et seminar om hadytringer og sexisme i København d. 2-3. november 2015, hvor eksperter, NGO’er, embedsmænd fra hele Norden delte viden og erfaringer.

Notatet ”Hadytringer og sexisme i Norden” bygger på oplæg og diskussioner på det nordiske seminar samt på research foretaget forud for og efter seminaret. Notatet beskriver omfang og art af hadytringer og sexisme, juridiske dimensioner samt erfaringer med tiltag, der skal forebygge og modvirke fænomenet.

Som opfølgning på det nordiske seminar og de danske formandskabsaktiviteter vil de nordiske lande i 2016 fortsætte indsatsen mod sexisme og hadytringer med nye indsatser, der igangsættes i 2016.

 Opsamlingsnotat ”Hadytringer og sexisme i Norden”

]]>
Nordiska ministrar står upp för kvinnors yttrandefrihet och sexuella rättigheter http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-ministrar-star-upp-for-kvinnors-yttrandefrihet-och-sexuella-rattigheter/ Nytt för i år är att jämställdhetsministrarna vill bidra till den den internationella debatten om sexistiskt näthat. De utsåg en panel av nordiska experter som följde med till CSW. Här ingick aktivisten Emma Holten, forskaren Anine Kierulf, skribenten Thordis Elva, projektledaren Johnny Lindqvist och parlamentarikern Nasima Razmyar.

– Kvinnors frigörelse blir aldrig verklig om vi inte säkrar deras rätt att yttra sig utan rädsla för trakasserier och förföljelse. Utan yttrandefrihet finns ingen frigörelse. I detta avseende är den digitala sfären en enorm barriär. För kvinnor så väl som för minoriteter, säger Emma Holten.

Norden pådrivande

Huvudtemat för årets CSW-möte är hur kvinnokommissionen kan bidra till att uppnå de 17 mål för hållbar utveckling som världens länder enades om 2015.

Alla de nordiska länderna är starkt pådrivande för att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter ska finnas med i mötets slutdokument.

– Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är grundläggande för jämställdhet och stärkandet av kvinnors och flickors egenmakt, säger Åsa Regnér, jämställdhetsminister i Sverige.

Hållbarhet förutsätter jämställdhet

Ministrarna talar om jämställdhet som en katalysator för att nå övriga hållbarhetsmål. Ministrarna lyfter särskilt fram jämställdhetens betydelse för att nå målen ”god utbildning”, ”god hälsa och välmående”, ”minskad ojämlikhet” och ”ett anständigt arbetsliv och ekonomisk tillväxt”.

Finlands jämställdhetsminister Juha Rehula talar om de nordiska erfarenheterna av att sträva mot ett anständigt arbetsliv:

– Lika tillgång till anständigt arbete, och lika lön för likvärdigt arbete, är hörnstenar för en hållbar framtid. Möjligheten att kombinera arbete och familjeliv för båda föräldrarna är en viktig faktor för att säkra kvinnors deltagande i arbetslivet. Detta är något som förenar oss i Norden.

De nordiska CSW-eventen startar onsdagen den 16 mars, då de nordiska jämställdhetsministrarna medverkar i en paneldebatt i FN-högkvarteret.

Eventet är tillgängligt på FN:s webb-tvsida:

På fredagen 18 mars framträder den nordiska expertpanelen under rubriken Fighting Sexism and Hate Speech Online – a Nordic Panel of experts.

Texten är baserad på ett pressmeddelande från Nordiska ministerårdet.

]]>
Stor 8 mars-enkät med feminister från olika kontinenter http://www.nikk.no/nyheter/stor-8-mars-enkat-med-feminister-fran-olika-kontinenter/ 1.Vad är den viktigaste feministiska frågan idag?
2. Vad behöver göras?
3. Och vilken roll kan de nordiska länderna spela?

Julia Gillard, före detta premiärminister i Australien och styrelseordförande i Global Partnership for Education.

  1. Julia Gillard. Pressbild

    Julia Gillard. Pressbild

    Internationella kvinnodagen är ett bra tillfälle att reflektera över vad det innebär att vara flicka eller kvinna i olika delar av världen. Tyvärr är situationen fortfarande dyster för alldeles för många flickor och kvinnor. År 2016 är mitt fokus på flickors utbildning, eftersom 63 miljoner flickor i världen inte går i skolan, och miljontals fler är i skolan men utan att lära sig grunderna i att läsa, skriva och räkna matte. Detta är helt oacceptabelt, då vi vet att utbildning är nyckeln till mänsklig utveckling. Och vi vet att utbildning av flickor får särskilt positiva följdeffekter: utbildade kvinnor tenderar att vara friskare, tjäna mer pengar, få färre barn och erbjuda bättre sjukvård och utbildning till sina egna barn. Dessa faktorer kan sammantaget lyfta hushållen från fattigdom.

  1. Flickors bristande utbildningsmöjligheter är en av de mest angelägna frågorna i vår tid. Vi måste gå bortom välmenande men spridda opinionsbildningsinsatser och istället hjälpa länderna att bygga upp starka utbildningssystem som levererar utbildning av hög kvalitet för alla studenter. Dessa system måste utformas i dialog med det närliggande samhället och de måste leverera kvalitetsutbildning i linje med global best practice. Vi kan inte kräva mindre för världens barn.
  1. De mest framgångsrika länderna på detta område har arbetat envetet med frågan och haft en politisk vilja att fullfölja en tydlig plan. Som internationellt samfund kan vi stödja utvecklingsländerna genom att dela forskning, hjälpa till att identifiera brister och lösningar, och viktigast av allt, genom att tillföra ytterligare finansiering. Våra nordiska partners, som har stort engagemang i frågan, har varit generösa finansiärer globalt och vi hoppas att det kommer att fortsätta. När det kommer till kritan kostar det bara 1,18 USD (10,70 SEK, red. anm.) per dag att utbilda ett barn i ett utvecklingsland. Självklart är varje barn värt det.

 

Douce Namwezi Nibamba, journalist i Demokratiska Republiken Kongo, och drivande bakom Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation AFEM-SK – föreningen för kvinnor i media. 

  1. Douce Namwezi. Pressbild

    Douce Namwezi Nibamba. Pressbild

    Kvinnors politiska representation, på alla nivåer, är den viktigaste feministiska frågan i Demokratiska Republiken Kongo. Jag vet att om kvinnor representeras så kommer deras behov och frågor att behandlas.

  1. Vi behöver tillgång till information om mänskliga rättigheter, genus, god samhällsstyrning, demokrati och kvinnors ledarskap. Vi måste också göra det lättare för kvinnor att nomineras och ställa upp i val. Två andra viktiga frågor är att stärka unga tjejer, och att kämpa mot sexuellt och könsrelaterat våld.
  1. De kan engagera sig mer i kampen mot krigsförbrytelser och blodmineraler. De nordiska länderna kan stödja nätverk för unga kvinnor på gräsrotsnivå. De kan också ge tekniskt och/eller ekonomiskt stöd till utvecklingsländer.

 

Viviane Teitelbaum, ordförande för Europeiska kvinnolobbyn.

  1. Viviane Teitelbaum. Pressbild

    Viviane Teitelbaum. Pressbild

    Det är svårt att peka ut en särskild fråga eftersom allting är sammanlänkat. Men jag skulle säga; vanlig sexism som leder till eller tolererar våld mot kvinnor, fattigdom och underrepresentation inom politiskt, socialt och ekonomiskt beslutsfattande.

  1. Vi behöver stärka vår kollektiva röst, för att implementera kulturell förändring och sexuella rättigheter, och få ett slut på våldet mot kvinnor. Men vi behöver också tackla arbetsmarknaden och öka medvetenheten om feministisk förändring av ekonomin.
  1. Agera som förebild för andra europeiska länder så att vi kan stärka vårt engagemang för mer jämlikhet, hållbar utveckling och för… ett feministiskt Europa, fri från prostitution!

 

Londa Schiebinger, USA, professor i vetenskapshistoria, Stanford University.

  1. Londa Schiebinger. Pressbild

    Londa Schiebinger. Pressbild

    Att integrera genus i i forskning inom naturvetenskap, hälsa, medicin, teknik och miljö. Att främja genusdimensionerna i EU:s forskningsprogram Horisont2020.

    Genusperspektiv på innovation ger ökat värde till forskning och teknik genom att säkra excellens och kvalitet i forskningens utkomster och ökad hållbarhet. Det ger mervärde till samhället genom att forskningen blir mer mottaglig för samhällets behov. Det ger även mervärde till företag genom att nya idéer, patent och teknologi utvecklas.

  1. Köns- och genusanalys behöver integreras i medicinsk och teknisk utbildning.
  1. De nordiska länderna kan ta ledningen i de här frågorna.

 

Nancy Sanchéz, Colombia, journalist och mänskliga rättigheter-aktivist, de senaste tio åren med Alliance Women Wavers of Life från Putumayo.

  1. Nancy Sanchez. Pressbild

    Nancy Sanchez. Pressbild

    Våld mot kvinnor. I Colombia pågår ett annat krig – kriget i hemmet där kvinnor, flickor, pojkar och unga vuxna utsätts för våld i överväldigande mängd. Enligt officiell statistik står våld mellan privatpersoner för 47,1 procent av morden, vilket är högre än de 14,40 procent som kopplas till väpnad konflikt.På landet är den farligaste platsen för en kvinna hennes eget hem. Colombia är en av länderna med de högsta sifforna på övergrepp mot kvinnor av en partner eller expartner. Enligt officiella siffror dör en kvinna var tredje dag genom våld från den man som skulle älska henne; de äger rum under hushållssysslor, medan hon uppfyller sin roll som hushållerska, hustru och mor. Generellt finns det en smärtsam historia om underkastelse, dominans, slaveri, och fysiskt och psykiskt våld som föregår morden som tenderar att vara brutala, ondskefulla. Kvinna bränd levande, strypt, knivskuren och slagen till oigenkännlighet. Motivet kommer av svartsjuka, intolerans och uppfattningen att kvinnor är egendom.

  1. Förstärkt lagstiftning är nyckeln till att avskräcka våld mot kvinnor. Särskilda enheter bör skapas i de institutioner som undersöker och utför sanktioner. Lagar som skyddar kvinnor (lag 257 och lag om kvinnomord) är ett steg framåt, men verkligheten förblir densamma. Att arbeta med kvinnor, särskilt de från landsbygden, är avgörande. Skapandet av solidaritetsnätverk, stöd,skyddat boende, utbildning och ekonomiskt inflytande är nyckeln om kvinnor ska övervinna den underordning som drabbar och degraderar dem.
    Att arbeta med män, pojkar, flickor och ungdomar är också viktigt. Även om det finns en betydande process som involverar kvinnoorganisationer som främjar kvinnors rättigheter nationellt och lokalt, återstår mycket att göra med män, som fortfarande ligger efter.
  1. Ge stöd till kvinnoorganisationer på nationell och lokal nivå för att stärka deras kamp mot könsrelaterat våld.
    Fortsätta arbeta in 1325 som ett viktigt instrument för kvinnors deltagande i beslutsfattande och i fredsprocesser.
    Akademin samt organisationer som arbetar med genus och jämställdhet i Sverige skulle kunna bygga strategiska allianser med lokala organisationer och institutioner, för att få en bredare forskning om denna typ av våld och utformningen av genus-baserad politik.

 

Dolly Anek Odwong, kvinnoaktivist och en av grundarna bakom kvinnonätverket ”Women’s Agenda for Peace and Sustainable Development in South Sudan”.

  1. Dolly Anek Odwong. Foto: Kvinna till kvinna

    Dolly Anek Odwong. Foto: Kvinna till kvinna

    Könsrelaterat våld hotar den sociala och ekonomiska välfärden för kvinnor och flickor runt om i världen. Utbildning är verktyget för att uppnå kvinnors sociala och ekonomiska egenmakt. Det har alltid varit min övertygelse att kampen vi står inför på hemmaplan och kampen vi står inför på den globala fronten för kvinnors rättigheter inte är två separata strider: de är enhetliga. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

  1. Jag vill göra en skillnad i kvinnors liv i södra Sudan och vara en förebild för dem. Det är en resa jag började för länge sedan, under det senaste kriget i södra Sudan.Jag tror att vi bör åta oss att stärka kvinnor och flickor runt om i världen. Jag skulle vilja tala för kvinnor och flickor i södra Sudan och runt om i världen för finansiering av resolution 1325 kvinnor, fred och säkerhet. Med hjälp och kampanjer runt om i världen för att öka medvetenheten om problemen kan vi tillsammans arbeta för att stoppa dessa kränkningar av mänskliga rättigheter.
  1. De nordiska länderna bör fortsätta att arbeta för bättre villkor och möjligheter för kvinnor. Kvinnor nekas fortfarande regelbundet de mest grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive frihet från våld. Könsrelaterat våld förekommer alltför ofta i södra Sudan och runt om i världen. Låt oss som kvinnor leva våra drömmar om att förbättra livet för kvinnor och flickor runt om i världen för en bättre värld för kvinnor att tillhöra. Ett land utan kvinnor är inte ett land så vi måste behandlas med kärlek, respekt och värdighet.
]]>
Nordiska feminister vill lyfta rasismen på agendan http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-feminister-vill-lyfta-rasismen-pa-agendan/ Den 5 mars träffades representanter från olika nordiska länder i Stockholm för att prata om hur det antirasistiska feministiska arbetet kan utvecklas. Syftet med projektet ”Omdefiniering av nordisk feminism” är att skapa ett nätverk av antirasistiska feminister som kan utbyta erfarenheter kring organisering och strategier. Initiativtagare är Interfem, en feministisk antirasistisk tankesmedja med resurscentrum i Sverige, Finland och Norge. Zakia Khan arbetar för organisationen.

Berätta om bakgrunden?

Det här är egentligen en fortsättning på tidigare projekt. År 2009 gav vi ut ”Makthandboken” där antirasistiska feminister delar med sig av sina bästa verktyg mot sexism och rasism i föreningslivet. En grupp finska aktivister läste boken och bjöd in oss att berätta om den. Sedan dess har vi knutit kontakt med antirasistiska feminister i Norge, Danmark och Finland. Vi insåg att vi har mycket gemensamt.

Varför behövs en omdefiniering av nordisk feminism?

Zakia Khan

Zakia Khan

Vi tycker det är viktigt att sätta frågan om rasism på agendan i de feministiska organisationerna. Med vårt projekt vill vi formulera sätt att få in våra röster, få in icke-vita kroppar i feministiska rörelserna och bredda perspektivet. Både den feministiska och den antirasistiska rörelsen i Norden är av tradition väldigt vit. Fortfarande tycker många nordiska kvinnoorganisationer att det är svårt att hitta icke-vita aktivister, samtidigt som icke-vita aktivister inte känner sig välkomna. Ett annat exempel är konferensen Nordisk Forum, som hölls 2014 i Malmö, där mindre antirasistiska feministiska organisationer inte ens blev inbjudna. Det var särskilt tydligt när vi kollade på representationen utanför Sverige.

 

Vad har de nordiska länderna att lära av varandra när det gäller antirasistisk feministiskt kamp?

I Sverige har det hänt en del, idag har det blivit mer vedertaget att prata om olika maktordningar. Klimatet är öppnare och vi blir mer inkluderade. Samtidigt är frågan fortfarande ung. För bara tio år sedan var jag jättefrustrerad över att vi inte blev hörda eller insläppta i de stora kvinnoorganisationerna. Situationen är liknande för icke-vita feminister i andra nordiska länder. Vi kan lära av varandra, särskilt vad gäller organisering och strategier.

Berätta om era aktiviteter?

Under hösten hade vi nätverksträffar i Helsingfors och Oslo där vi pratade strategier, problemlösningar och nya prioriteringar för ett nordiskt jämställdhetspolitiskt arbete. Imorgon har vi ett liknande möte i Stockholm med deltagare från Finland, Sverige, Danmark, Norge och Åland. Diskussionerna kommer inledas av den svenska journalisten Wendy Francis som berättar om sin nya podcast ”Arga flickor” (”Angry girls”). Vi kommer sedan att bland annat diskutera hur den antirasistiska feminsitiska aktivismen påverkas av den politiska situationen i Norden. Vilka är de största utmaningarna just nu och hur kan vi möta dem tillsammans?
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Svårt att kartlägga nordiska satsningar på jämställdhetsforskning http://www.nikk.no/nyheter/svart-att-kartlagga-nordiska-satsningar-pa-jamstalldhetsforskning/ Att få fram exakt hur mycket pengar som satsas på forskning i jämställdhet är svårt. En genomgång av forskningsråden i Sverige, Finland och Norge visar att det inte finns ett enhetligt eller jämförbart system. Få kodar utlysta medel så att jämställdhet lätt går att särskilja från jämlikhet, mångfald eller genus.
– Att få fram pålitlig statistik skulle kräva en massiv utredning där vi går igenom varje enskilt projekt, säger Sini Uuttu, expert vid finländska Tekes.
Ett försök att spåra jämställdheten i fjolårets utlysningar hos svenska Fortes strandar av samma orsak.
– Vill man titta på vad som stöder jämställdhetsforskningen så måste man titta på mer än enbart jämställdhet. Arbetsmarknads-, drog- och vårdforskning är exempel på forskningen som också kan tangera jämställdhet, säger planeringschefen Lars Wärngård.

Forskning ingår inte alltid

Foto: Fortes

Lars Wärngård. Foto; Fortes.

Samtliga forskningsråd meddelar att jämställdhet som element kan ingå i projekt som de finansierar, också utöver de som nämns i den här texten. Enligt Sophia Ivarsson, programansvarig vid Vinnova i Sverige, beror bristen på exakta siffror på att Vinnova sällan finansierar enbart forskningsprojekt utan iställlet samverkansprojekt där offentlig, privat och ideell sektor samverkar.
– Alla projekt inom Mångfaldslabbet – normkritisk innovation – tangera någon av de skyddade diskrimineringsgrunderna. Kön är en av dem. De senaste två åren har vi även delat ut kring 20 miljoner kronor per år till projekt med fokus på jämställdhet eller genus, men där forskning inte nödvändigtvis ingått.
Vetenskapsrådet i Sverige har inga särskilda utlysningar för jämställhet. Det betyder ändå inte att jämställdhetsforskare inte kan ha fått stöd.
– Eftersom forskare hos oss klassificerar sin forskning själva kan det finnas projekt kring välfärd som omfattar jämställdhet men som är kategoriserad som sociologi. Förutom genusforskning, där det förekommer en stor del jämställdhetsforskning, finns det alltså antagligen också jämställdhetsforskning som inte är genusforskning, och tvärtom, säger Lucas Pettersson, enhetschef för uppföljning.

Mindre än en procent av pengarna

För att få en fingervisning om hur mycket pengar som satsas i förhållande till forskningen som helhet måste man titta på ett större område och utgå från forskningsrådens ämnesklassificeringar. Följande exempel gäller svenska Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova: Ifjol gav Formas närmare 9 miljoner kronor (knappt 1 procent) till projekt kopplade till antingen genus eller jämställdhet. Under samma period gav Vetenskapsrådet 18 miljoner kronor (0,32 procent) till genus och jämställdhet samt genusstudier. Vinnovas program Genus och mångfald för innovation fick 15 miljoner (0,6 procent).
Enligt Ivarsson ska 15 miljoner av en årsbudget på 2,5 miljarder inte uppfattas som en droppe i havet.
– Mitt intryck är att forskningsråden, i varje fall i Sverige, jobbar intensivt med jämställdhet. I övrigt finns det, som man kanske förväntar sig, en viss skevhet på mansdominerade områden men absolut inte på alla. Vi har delat ut en hel del medel för jämställdhetsåtgärder inom exempelvis skogsindustrin.

Forskare: Enbart jämställdhet räcker inte

I höstas fick forskningskonsortiet WeAll – Ett framtida socialt och ekonomiskt hållbart arbetsliv 3 miljoner euro av Rådet för Strategisk Forskning vid Finlands Akademi (5 procent av anslagen för strategisk forskning 2015). Projektet ingår i programmet Jämlikhet i samhället. Målet är att undersöka bland annat vilken roll sociala kategorier som ålder, etnicitet och kön spelar i arbetslivet.
De senaste fem åren har FA fördelat närmare 6 miljoner euro på elva projekt inom området kvinno- och könsforskning, där WeAll ingår.
– Det finns ett intresse för jämställdhet. Samtidigt är anslagen små i förhållande till samtliga medel, säger Marjut Jyrkinen, forskningschef vid Helsingfors universitet och projektledare tillsammans med professor Anna-Maija Lämsä vid Jyväskylä universitet.
– Jag upplever inte att det hade varit möjligt att bara fokusera på jämställdhet. Den jämställdhet vi talar om behöver vara bredare och beakta intersektionaliteten. Samtidigt borde vi fokusera på genus som är en av de största orsakerna till diskriminering i alla samhällen. Det verkar lättare att tala om mångfald men då missar vi att genus i sig är en viktig faktor.
Hannele Kurki, ledande vetenskapsrådgivare vid FA, bekräftar att jämställdhet som enskilt område inte är en prioritet.
– Vi finansierar all slags toppforskning enligt “bottom-up”-principen. Eftersom de offentliga medlen minskar hårdnar konkurrensen. Å andra sidan har genusforskarna hittills fått höga poäng.

Avvikande situation i Norge

Lise Christensen

Lise Christensen. Foto: Norges forskningsråd

I Norge förvaltar i princip alla ministerier forskningsmedel och beviljar anslag utifrån sitt ansvarsområde, vilket sätter premisserna för forskningsrådets program och utlysningar. Mari Teigen, chef för CORE – Centre for research on gender equality – i Oslo håller med om att det inte beviljas tillräckligt med pengar för forskning om jämställdhet.
– Men det skulle vara mer korrekt att jämföra hur pengarna fördelas inom exempelvis humaniora och samhällsvetenskap än mellan huvuddiciplinerna.
Lise Christensen, specialrådgivare vid Norges forskningsråd som erbjuder expertkunskap och lobbar för olika forskningsfrågor, skulle gärna se mer forskning om jämlikhet.
– Tyngdpunkten ligger på kön. Tidigare har vi fokuserat på forskning om kön och på jämlikhet som praxis. Men det behövs också kunskapsutveckling om jämlikhet för att komma framåt i förändringsarbetet.

EU-initiativ har betydelse

Lotta Strandberg, senior rådgivare vid NordForsk, stöder ett bredare fokus.
– Jämställdhet sker alltid i en kontext. I stället för mer pengar till jämställdhetsforskning vill jag se könsperspektivet integrerat i all forskning.
Enligt Strandberg är det svårt att jämföra anslagen eftersom finansieringsmodellerna och forskningsrådens uppdrag ser olika ut.
– Det man kan fundera över är vilken typ av forskning som görs, vad jämställdhet betyder inom dessa program. Finansieringen ska vara transparent och prioriteringarna tydliga.
Sophia Ivarsson har märkt en attitydförändring de senaste fem åren. Året 2013 fick Vinnova i uppdrag av den svenska regeringen att dela ut 33 miljoner kronor till behovsmotiverad forskning för ökat jämställdhet. Ivarsson tror på fler satsningar.
– Att EU-kommissionen lyfter upp jämställdheten ökar de nationella forskningsrådens legitimitet att jobba med frågan.
Fortes nya handlingsplan betonar att all forskning som finansieras måste förhålla sig till ett jämställdhetsperspektiv.
– Från och med i år måste den som deltar i vår största årliga utlysning fylla i ett fält där det framgår hur, om alls, forskningen relaterar till genus och mångfald där jämställdhet ingår som en del, säger Lars Wärngård.

 

 

]]>
Sök medel för jämställdhetssamarbete http://www.nikk.no/nyheter/sok-medel-for-jamstalldhetssamarbete/ Idag öppnar NIKK åter upp för möjligheten att söka medel för nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet. Liksom tidigare år krävs det att aktörer från minst tre olika nordiska länder medverkar i ansökan. Pengarna kan användas till att ta fram gemensamma metoder, utveckla ny kunskap, arrangera konferenser och nätverk, med mera.

Den så kallade stödordningen är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete. Totalt ska 2,7 miljoner DKK fördelas. Aktiviteterna ska starta hösten 2016 och genomföras senast under 2017.

För mer information kontakta: Elin Engström, Verksamhetsledare för NIKK, 46(0)766-22 92 39, elin.engstrom@genus.gu.se

]]>
Svensk millionsatsing på likestilling http://www.nikk.no/nyheter/svensk-millionsatsing-pa-likestilling/ – Vi har fått i oppdrag fra regjeringen å støtte lærestedene med denne likestillingssatsingen, og derfor trenger vi å utveksle kunnskap, sa Kerstin Alnebratt, leder for Genussekretariatet. (Foto: Nationella sekretariatet för genusforskning)

– Vi har fått i oppdrag fra regjeringen å støtte lærestedene med denne likestillingssatsingen, og derfor trenger vi å utveksle kunnskap, sa Kerstin Alnebratt, leder for Genussekretariatet. (Foto: Nationella sekretariatet för genusforskning)

Alle universiteter og høgskoler i Sverige skal innen 15. mai 2017 ha en plan for likestillingsintegrering med mål, aktiviteter og utviklingsbehov. Dessuten skal de beskrive hvordan likestillingsintegreringen skal bli en del av den ordinære virksomheten. Dette meldte den svenske regjeringen i desember 2015.

Kravene går til alle lærestedene, mens støtteapparatet skal være Nationella sekretariatet för genusforskning (Genussekretariatet) ved Göteborgs universitet. Universitetet får fem millioner svenske kroner årlig i fire år til oppdraget.

I Stockholm ble det nylig holdt en ekspertsamtale, som skulle gi innspill til hvordan Genussekretariatet best skal støtte lærestedene i likestillingsarbeidet.
– Vi vil vite så mye som mulig sånn at vi kan støtte institusjonene ordentlig. Og dette skal være den første av mange ganger der vi kommer til å treffes for å utveksle kunnskap i forbindelse med oppdraget, sa Kerstin Alnebratt, leder for Genussekretariatet.

– Individorienterte tiltak gjør kvinner til problemer

– Forskningssektoren har aldri hatt en skikkelig likestillingssatsing, slo Alnebratt fast.
– Det har vært satsinger for at kvinner skal merittere seg, men det har ikke vært sett systematisk på årsakene til kjønnsubalansen. Andre statlige organisasjoner har hatt det, men ikke denne sektoren.

En av ekspertene som var invitert til å snakke om hvorfor akademia ikke er likestilt, var Birgitta Jordansson. Hun støtter Alnebratts syn på saken.
– Det har vært flere satsinger for like muligheter rettet mot individer. Dette er problematisk fordi det bygger på en forestilling om at kvinner og menn ikke vet sitt eget beste. De individorienterte tiltakene gjør kvinner til både problemer og løsninger, men slike satsinger endrer ikke strukturene, sa Jordansson, lektor ved Göteborgs universitet.

– Vi må vise hva manglende likestilling handler om

– Problemet med manglende likestilling i akademia er ikke bare diskriminering og trakassering, men like mye ikke-handlinger som usynliggjøring, manglende bekreftelse og ekskludering, sa Anna Wahl, professor ved Kungliga Tekniska högskolan.
Den svenske regjeringen er opptatt av at universitetene og høgskolene bidrar til å nå likestillingspolitiske mål innen flere områder, blant annet:

  • Like muligheter i karriereløpet
  • Kjønnstradisjonelle studievalg
  • Gjennomstrømning i høyere utdanning

En annen ekspert, Liisa Husu, professor ved Örebro universitet, mener man må se på forskningens vilkår og organisering.
– Hvem kan forske, under hvilke vilkår, i hvilke miljøer og om hva, spurte Husu.

Nøkkelord i Husus innlegg om likestilling og manglende likestilling var:

  • Ressurser: tid, eksterne og interne forskningsmidler, finansiering av doktorander, midler til internasjonalisering.
  • Forskningsmiljøer: ledelse, forskergrupper, hierarkiske strukturer.
  • Karrierer: mobilitet, karrierestøtte, forskende foreldre, karriereveier, fordeling av undervisning og forskning.

Paulina de los Reyes, professor ved Stockholms universitet, understreket på sin side viktigheten av å ha en strategi for å håndtere motstand mot likestillingssatsingen.
– Likestilling vil alltid vekke motstand, påpekte hun.

Viktig med en interseksjonell tilnærming

Forholdene for utenlandske forskere er også av betydning når man skal jobbe for likestilling på svenske universiteter og høgskoler, mener Paula Mählck. (Foto: Privat)

Forholdene for utenlandske forskere er også av betydning når man skal jobbe for likestilling på svenske universiteter og høgskoler, mener Paula Mählck. (Foto: Privat)

Noen av spørsmålene Genussekretariatet stilte til ekspertene var: Hvordan kan likestillingsintegreringen gjøres på en interseksjonell måte – altså slik at den tar hensyn til flere forhold enn bare kjønn, og hvordan kan et interseksjonelt perspektiv styrke likestillingsarbeidet?
En interseksjonell tilnærmingsmåte har noe å tilby mennesker som prøver å forandre universitetene, ifølge Paulina de los Reyes.
– Forelesere himler med øynene når kjønn tas opp, og det finnes ikke plass på universitetene for å diskutere rasisme, patriarkale strukturer eller kjønnsdiskriminering, mener hun.
– Vi bør fokusere på maktforholdene i akademia, hvilke som usynliggjøres og hvilke som løftes fram, sa de los Reyes.

Paula Mählck, doktor i sosiologi fra Stockholms universitet bruker, interseksjonelle perspektiver i egne studier av mobilitet og utenlandske forskere i Sverige, og mener dette er en viktig del av likestillingsarbeidet.
– Men hvordan skal vi bruke det inn i vårt arbeid, spurte Alnebratt.

– Bare det å undersøke internasjonalisering grundigere enn å telle andelen utenlandske forskere og studere forestillinger om mobilitet, er viktig. Vi kan ikke anta at alle utenlandske forskere har (lik) tilgang til makt, og hva med forholdene de er ansatt under med blant annet korte ansettelser, påpekte Mählck.

Lena Martinsson, professor ved Göteborgs universitet, var enda tydeligere i sitt innlegg:
– Å ikke jobbe interseksjonelt er nesten et svik, fordi det blir en usynliggjøring av det som diskriminerer og skaper hierarkier.

En nasjonal helpdesk?

– Likestilling handler både om hvem som har tid og penger til å forske, hvilke karriereløp som finnes og hvordan fordelingen mellom undervisning og forskning er, sa Liisa Husu. (Foto: Kristin Engh Førde)

– Likestilling handler både om hvem som har tid og penger til å forske, hvilke karriereløp som finnes og hvordan fordelingen mellom undervisning og forskning er, sa Liisa Husu. (Foto: Kristin Engh Førde)

Hva med penger – følger det penger med denne satsingen fra den svenske regjeringen?
– Mange spør oss om det kommer til å settes av penger til dette, men det gjør det ikke. Universitetene og høgskolene må selv sette av ressurser for å sørge for at arbeidet fortsetter, understreket Alnebratt.

Liisa Husu mener at nettopp implementering er det kritiske punktet.
– Hvem skal gjøre jobben? Det er en fare for at likestillingsintegreringen havner på kjønnsforskernes bord, sa hun.
– Dessuten må vi tenke over ambisjonsnivået. Det kan være nyttig at noen læresteder – med gode resultater – viser vei videre, så kan andre følge etter.
– Hva med om vi bygger en nasjonal helpdesk? Det kan være en god måte å formidle kunnskap og verktøy på, mener Husu.

]]>
Artikeln är ursprungligen publicerad på kifinfo.no]]>
Utbrett partnervåld bland unga i Norden http://www.nikk.no/nyheter/utbrett-partnervald-bland-unga-norden/ Are Saastad

Are Saastad

I Norge är cirka 50 procent av våldtäktsoffren under 18 år, samma gäller förövarna. Det sexuella våldet bland unga, ofta inom parrelationen, är utbrett. Samtidigt uppmärksammas det alltför sällan och kunskaperna är bristfälliga. Därför har norska Reform gått ihop med organisationer inom MenEngage-rörelsen i Finland, Sverige och Danmark i ett gemensamt projekt. Syftet är att samla erfarenheter och ”best practise” från de olika nordiska länderna.
– Vi utgår ifrån att situationen ser likadan ut i andra nordiska länder, men i dagsläget finns det för lite kunskap om detta. Genom projektet vill vi undersöka frågan och vad det finns för forskning och kunskap i Norden, säger Are Saastad.
Den 15 april kommer organisationerna tillsammans arrangera den första nordiska expertkonferensen på temat.

Hur kan en arbeta för att stoppa det könsrelaterade våldet bland unga?
– På Reform har vi ett pilotprojekt med namnet ”Stopp kjærestevolden” med 14-15 åringar, där vi arbetar med frågor kring könsnormer och ideal. Vi försökte samarbeta med norska skolverket, men det lyckades inte riktigt. Nu har vi istället ett samarbete med norska kyrkan. Vi träffar och samtalar med ungdomarna under konfirmationsutbildningen. Det har fungerat väldigt bra. Vår erfarenhet är att det är viktigt att möta dessa unga tidigt, innan de börjar dricka alkohol och ha kärleksrelationer.

Hur ser kopplingarna ut mellan unga mäns våld, maskulinitetsideal och könsroller?
– Kopplingen är att många ungdomar inte vet hur en god relation till det motsatta könet ska se ut. I skolundervisningen tas det bara upp hur det rent sexuella går till, man pratar inte om vad ett bra förhållande är. Våra observationer visar också att det är väldigt lite fokus på den våldskultur som finns bland unga killar. Det finns en stark heteronormativ bild av hur killar ska vara som inbegriper sex, våld och action. Det är svårt att vara ung kille idag och bryta mot dessa machonormer.

Varför behövs ett nordiskt samarbete i frågan?
– Liknande problematik finns i Norge, Finland, Sverige och Danmark. Samtidigt har vi närmat oss frågan på olika sätt. Vi vill på detta sätt samla experter och goda exempel på hur vi kan arbeta med frågorna. Målet med konferensen är att utarbeta gemensamma rekommendationer och riktlinjer, med särskilt fokus på hur våldet i unga parrelationer påverkar både våldsutövare och offer. Detta material ska sedan kunna användas av organisationer och myndigheter i Norden.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Nordisk mansvecka på förslag http://www.nikk.no/nyheter/nordisk-mansvecka-pa-forslag/ Carita Peltonen. Pressbild

Carita Peltonen. Pressbild

I Nordiska ministerrådet pågår arbetet att jämställdhetsintegrera verksamheten. Målet är att alla de nordiska ämbetsmannakommittéerna ska jobba med jämställdhetsfrågor inom sina respektive ämnesområden. Den nya rapporten, skriven av Carita Peltonen, är en del i det arbetet. Den ger exempel på hur Nordiska ämbetsmannakommittén för social- och hälsofrågor (ÄK-S) kan lyfta jämställdhetsperspektivet inom sin verksamhet. Carita Peltonen föreslår till exempel en nordisk mansvecka för att uppmärksamma mäns hälsa och livsvillkor. En motsvarande nationell vecka arrangeras årligen i Danmark.
– Det är ett bra sätt att synliggöra de här frågorna, tycker jag. Vi vet att män lever kortare än kvinnor och söker läkarvård i lägre utsträckning, säger hon.
Hon tycker också att det finns ett behov av att synliggöra olika typer av familjekonstellationer för att möta behoven hos olika typer av familjer.
– Kärnfamiljen är ofta normen även om verklighetens familjer ser ut på många olika sätt, förklarar hon.

 

Efterfrågar data om krishantering

I rapporten beskrivs hur alla de nordiska länderna under de senaste åren upplevt olika former av kriser. Danmark, Finland och Island har genomgått ekonomiska kriser. Norge har varit utsatt för ett stort terrordåd. Finland har haft flera fall där skolor har utsatts för dödsskjutningar. Köpenhamn utsattes för dödsskjutningar i februari förra året och i Sverige har det varit flera våldshandlingar.
– Utifrån de dataregister som finns i de nordiska länderna skulle man kunna sammanställa data om hur kvinnor och män upplever och agerar i olika former av kriser. Ett sådant projekt kunde ge bättre verktyg för samhället att förstå och bemöta den otrygghet och stress som olika kriser förorsakar medborgarna. Hur påverkar till exempel ett terrordåd eller en ekonomisk kris människors hälsa? Resulterar det i att kvinnor och män upplever mer stress, och har kvinnor och män olika former av stress? säger Carita Peltonen.
Utöver förslagen till olika typer av projekt innehåller rapporten en genomgång av de nordiska regeringarnas policy- och styrdokument. Carita Peltonen har också gjort en litteraturöversikt över den nordiska jämställdhetsforskningen inom ÄK-S arbetsområden. Hon har gått igenom doktorsavhandlingar med könsperspektiv på hälsovård och sociala frågor, publicerade under år 1995-2015.

 

Olika fokus i nordisk forskning

Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

Litteraturöversikten visar att forskare i de olika nordiska länderna delvis har fokuserat på olika ämnen.
– I Danmark finns till exempel mycket forskning om socialt utsatta grupper som hemlösa och missbrukare. I Norge har det forskats mycket om maskulinitet, och isländska forskare ligger i framkant med sin forskning om faderskap, föräldrapenning och pappaledighet, säger Carita Peltonen.
Även i Finland finns det mycket forskning om faderskap och papparollen, framför allt kopplat till kriget, fortsätter hon.
– Det var många fäder som dog och många barn växte upp utan pappor.

 

Behövs mer kunskap om äldre

Sammantaget tycker hon att litteraturöversikten visar att det finns mycket kunskap om kvinnors och mäns villkor kopplat till hälsa och sociala frågor, men hon ser en lucka.
– Det finns inte mycket forskning om äldre kvinnors och mäns hälsa. Det mesta av den forskning som finns idag handlar om personalen inom äldrevården. Det behövs mer kunskap om äldres behov ur ett jämställdhetsperspektiv, säger hon.
Kai Koivumäki, seniorrådgivare på ÄK-S, tycker att rapporten lyfter flera intressanta teman. Han tror att rapporten kommer att underlätta det fortsatta arbetet med jämställdhetsfrågor inom ÄK-S.
– Jag hoppas att det blir lättare att gå vidare nu när vi har en tydligare bild av läget, säger han.

Förslagen till nya projekt kommer att tas upp till diskussion vid ÄK-S nästa möte, som hålls 24-25 februari.

]]>
Finland vill bryta våldsspiralen http://www.nikk.no/nyheter/finland-vill-bryta-valdsspiralen/ Foto: Sakari Piippo

Juha Rehula. Foto:Sakari Piippo

Ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet skiftar år till år och under 2016 är det Finland som håller i ordförandeklubban. Genom projektet ”Nu räcker det!” vill Finland motverka det könsrelaterade våldet.
– Det är viktigt att förebygga våld redan på förhand och erbjuda offret stöd och behövliga tjänster, säger Juha Rehula, Finlands familje- och omsorgsminister med ansvar för jämställdhetspolitiken.
– Dessutom lönar det sig för oss att söka fungerande lösningar för att styra de som använt våld, såväl män som även kvinnor, att upphöra med sitt destruktiva beteende och därmed avbryta våldsspiralen.
Projektet ska utmynna i en rapport som beskriver, jämför och analyserar de modeller som är i bruk i Norden. Under hösten 2016 hålls en konferens där kunskap och goda erfarenheter delas. Det finska ordförandeskapet arrangerar också två andra konferenser i våldtemat under hösten: En konferens som anknyter till förebyggande av människohandel samt en konferens som anknyter till arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor.

Könsdiskriminering i media

Det nordiska jämställdhetssamarbetet har sedan en tid tillbaka lyft fram behovet av att diskutera jämställdheten i det offentliga rummet. Under 2016 ska det finska ordförandeskapet utreda hur det kan bli möjligt att lagstifta mot reklam som kränker jämställdheten och undersöka läget för jämställdheten mellan könen i redaktionell media i Norden. Redaktionell media i det här sammanhanget betyder tidningar, television, radio osv.
– Numera kan man se att sexualisering av det offentliga rummet och könsbaserade hatyttringar begränsar särskilt kvinnors delaktighet. En sådan negativ riktning ska bekämpas målmedvetet och en jämställd och pluralistisk media stödjas särskilt, säger Juha Rehula.
Hatretorik och hur man bekämpar sexism behandlas bland annat i en sakkunnigpanel som ordnats av ministerrådet på FN:s kvinnokommissionsmöte i New York.
– Både kvinnor och män har rätt att använda det offentliga rummet: höras och påverka i samhället. Genom att utreda och jämföra situationer och god praxis mellan grannländer kan vi främja den samhälleliga diskussionen i frågan och utveckla bättre nationella och nordiska åtgärder, säger Juha Rehula.

Finlands ordförandeskap 2016Hälsa och jämställdhet

Under året kommer också sambandet mellan hälsa och jämställdhet behandlas på flera sätt. Hälsotemat togs upp redan i januari på konferensen ”Hur mår du Norden?” i Åbo där ett treårigt projekt inleddes som stärker det nordiska samarbetet inom välfärdsområdet. Social- och hälsovårdsministeriet leder projektet.
– Eftersom jämställdhet mellan könen är en central del av det nordiska välfärdsvarumärket är det naturligt och nödvändigt att ett jämställdhetsperspektiv integreras i hela projektet, säger Juha Rehula. Samarbete med andra sektorer är i allmänhet också mycket viktigt inom jämställdhetspolitiken. I detta projekt arbetar vi tillsammans med hela fyra andra sektorer (social-, arbetslivs-, kultur-, undervisningssektorerna). På grund av byråkratin är det ställvis utmanande men absolut ett viktigt och intressant arbete.
– Jag vill ännu nämna att jämställdhetsministrarna ska behandla den utredning som man beställde om män och jämställdhet i år, och vi kan börja fatta beslut om framtidens samarbete i detta tema, säger Juha Rehula.
Hur ser du på det nordiska jämställdhetssamarbetet? Finns det saker som kan uppnås genom att samarbeta nordiskt som ett enskilt nordiskt land inte kan uppnå? 
-Det är mycket givande att jämföra förfaringssätt och politiska åtgärder sinsemellan med så likartade länder som de nordiska länderna är. Man har inte uppnått fullständig jämställdhet mellan könen i något land och därmed har vi alla något att lära oss. Norden har mycket att ge också till den europeiska och internationella jämställdhetsdiskussionen. Till exempel publiceras rapporten om projektet ”Nu räcker det!” på engelska för att den också ska finnas tillgänglig för intresserade i andra länder.

]]>
Så ojämlik är vården: Män dör, kvinnor lider http://www.nikk.no/nyheter/sa-ojamlik-ar-varden-man-dor-kvinnor-lider/ Finlands ordförandeskap 2016Män lever kortare än kvinnor, de blir oftare sjuka och de dör oftare av sina sjukdomar än kvinnor. Det är dels en konsekvens av sämre levnadsvanor, dels av en ovilja att gå till doktorn. Män blir inlagda på sjukhus och kräver dyr specialistvård, eftersom de inte söker vård i tid. Samhället skulle tjäna på att män började känna efter, och sen gick till vårdcentralen.

– Män dör som flugor, men om man frågar dem, så säger de att de mår bra, säger Svend Aage Madsen, chefspsykolog på Rigshospitalet i Köpenhamn.

Låg utbildning slår mot män

Sven Aage Madsen. pressbild

Sven Aage Madsen. pressbild

Kvinnor säger oftare att de mår dåligt. De sjukskriver sig i högre grad än män, och söker sig oftare till primärvården. Forskarna Sven Aage Madsen och Solveig Osborg Ose har båda fördjupat sig i könsskillnaderna inom vården, och delade med sig av kunskaperna på Nordiska ministerrådets konferens i Åbo, Hur mår du Norden? den 27-28 januari.

Sven Aage Madsen slog fast att skillnaderna i livslängd mellan män och kvinnor minskar när jämställdheten ökar. Island ”vinner” i en Europeisk jämförelse, medan Finland och Danmark ”knappast förtjänar att inkluderas i Norden” i frågan om manlig livslängd. Även utbildningsnivå har stor betydelse för livslängd och hälsa. Men kvinnor klarar låg utbildning bättre än män, som får en drastisk negativ hälsoeffekt.

Pappaledigt bra för hälsan

Sven Aage Madsen lyfte fram två trender med stor betydelse för mäns hälsa: Män halkar för första gången i världshistorien efter kvinnorna när det gäller utbildningsnivå, vilket kan få mycket negativ effekt för deras hälsa. Samtidigt visar män ett – också historiskt – nyväckt intresse för föräldraledighet, något som visat sig ha god inverkan på deras hälsa.

– Ju mer män går in i papparollen, desto mer sjukskriver de sig, vilket är positivt. Genom föräldraledigheten blir de bättre på att tillvarata sin egen hälsa. Det har varit dysfunktionellt för män att inte känna efter hur de mår, säger Sven Aage Madsen.
Sven Aage Madsens slutsats är att det behövs en hälsopolitik särskilt riktad mot män.

Uppsökande vård

Solveig Osborg Ose

Solveig Osborg Ose. Bild: privat

– Sjukvården behöver lära sig att kommunicera med lågutbildade män. Det kan till och med vara en bra idé att söka upp män på deras arbetsplatser och erbjuda dem vård där.

Om män behöver söka vård tidigare, behöver kvinnor lära sig att beskriva bristerna i sin arbetsmiljö, sammanfattar Solveig Osborg Ose, seniorforskare på SINTEF, Stiftelsen for industriell og teknisk forskning.

Inom alla yrkesgrupper och åldrar sjukskriver sig kvinnor mer än män, och mest av alla nordbor sjukskriver de sig de norska kvinnorna. Kvinnor får i lägre grad än män sjukdomsdiagnoser när de söker vård för sina besvär, sin ledvärk och muskelsmärtor. Vården uppfattar deras symptom som diffusa och subjektiva. Solveig Osborg Ose har lett en stor litteraturstudie om orsakerna till kvinnors sjukskrivningar i Norge. Hon börjar med att konstatera att den Nordiska välfärdsmodellen lett till en extremt könssegregerad arbetsmarknad. Och eftersom arbetsmiljöforskningen främst bedrivits inom industrin, råder fortfarande en förlamande kunskapsbrist om vad som orsakar kvinnors sjukskrivningar.

Dubbla roller

– Forskningen tar inte hänsyn till utmaningarna i kvinnoyrkena. Vilka konsekvenser får de nära patientrelationerna, och det våld som exempelvis förekommer inom demensvården?

En hypotes är att kvinnornas dubbla roll, som yrkesarbetande och samtidigt huvudansvarig för hemmet, kan förklara överbelastning och sjukskrivningar.

Solveig Osborg Ose framhåller att hypotesen ska undersökas socialgrupp för socialgrupp. Kvinnorna med lägst inkomster har mindre chans att avlasta sig själva genom att arbeta deltid.
Hon poängterar att kvinnor har starka incitament att gå över till mansdominerade yrken, medan män inte alls har några incitament att gå in i kvinnoyrkena. Solveig Osborg Ose varnar för att import av billig arbetskraft till vård- och omsorgsyrkena kan ge dem ännu lägre status och öka de sociala klyftorna bland kvinnorna i Norden.

]]>
Forskningsprogram om jämställdhet i akademin http://www.nikk.no/nyheter/forskningsprogram-om-jamstalldhet-akademin/ Lotta Strandberg

Lotta Strandberg

I de nordiska länderna har jämställdhet inom akademin varit på agendan sedan 1970-och 1980-talet. Men utvecklingen går långsamt. Nordiska Ministerrådets rapport ”Norden – et steg nærmere kjønnsbalanse i forskning?” (2013) visar att nära 80 procent av alla professorer i Norden är män. Mest skev är könsbalansen inom naturvetenskap och teknologi.
– Ett förslag i den rapporten var att det skulle forskas på orsakerna. Det är med den bakgrunden vi utlyser forskningsprogrammet, säger Lotta Strandberg, senior rådgivare på NordForsk.

Det nya forskningsprogrammet ”Gender in the Nordic Research and Innovation Area” är ett samarbete mellan NordForsk, Finland, Island, Norge och Sverige. Syftet är att hitta orsaken till varför forsk­nings- och innovationsområdet inte har följt trenden mot ett jämställt samhälle och identifiera de åtgärder som behövs för att råda bot på detta.

 

Nordiska forskare samarbetar

– Fokus ligger på att undersöka lösningar. Hur går vi från detta till en mer jämställd akademi? En mer diverserad forskarkår ger med diverserade perspektiv, fler sätt att se på saker. Därför är det viktigt med både kvinnor och män på högre poster, säger Lotta Strandberg.
Tanken är att skapa ett nordiskt samarbete kring frågorna. Därför ska det vara forskare från minst tre nordiska länder som går ihop. Forskare från de länder som finansierar programmet, det vill säga Finland, Island, Norge och Sverige, kan ansöka. Men även forskare från andra länder kan delta i ansökan. Deadline är den 27 april 2016 och maximalt belopp som det kan ansökas om är 25 miljoner norska kronor.

]]>
Kvinnorna lämnar Grönland http://www.nikk.no/nyheter/kvinnorna-lamnar-gronland/ Far och son

Carl och Qannaquaq Jakobsen.
Foto: Susanne Walström

Tusentals isberg guppar i Diskobukten på Grönlands västkust. Här, cirka 25 mil norr om polcirkeln, ligger staden Ilulissat. Det är Grönlands tredje största stad och främsta turistmål, ändå bor här bara cirka 4 500 invånare. På en bänk i solen sitter den pensionerade sjömannen Karl Lindeman. Han har jobbat till havs hela livet och var den första grönlänningen på Sydpolen. Under en period var han gift med en kvinna från Finland. I dag lever han själv.
– Om dagarna brukar jag ofta ta båten och fiska eller jaga kanadagäss ute i naturen. IIulissat är kustens pärla, säger Karl Lindeman.
Han beklagar att många kvinnor lämnar Grönland.
– Vi är inte så många här, så det är sorgligt när de unga tjejerna flyttar. De borde stanna. Allting blir så dyrt på Grönland eftersom vi är sådan liten befolkning som bidrar till statskassan.
Även Qannaquaq Jakobsen, 19 år, och hans far, Carl Jakobsen, bor i Ilulissat. De har varit ute och jagat säl på förmiddagen. Qannaquaq följer ofta med sin pappa ut på havet. 19-åringen har inga direkta planer för framtiden, förutom att han vill fortsätta med fiske.
– Jag kommer att stanna här. Just nu är jag singel, men jag tror inte att det är något problem att hitta en tjej.

Flyttmönster kan kopplas till genus

Grönland blev under 1700-talet en dansk koloni. På 1950-talet integrerades ön som del av Danmark. Den danska arbetskraftsinvandringen tog fart, bestående av framförallt män som skulle bygga upp och modernisera Grönland. De som reste tillbaka hade ofta sällskap av en grönländsk kvinna. Än idag består detta flyttmönster. I de mindre samhällena på Grönland är huvudnäringarna typiskt manliga yrken som jakt och fiske. Långa avstånd och bristande kommunikationer gör att det är svårt att erbjuda alla en fullgod service. De som drömmer om ett annat liv flyttar. Och det är framförallt kvinnorna som inte kommer tillbaka efter avslutad utbildning. Forskare vid Centre for Equality, Diversity and Gender (EDGE) vid Ålborgs universitet i Danmark har tagit fram en tvärnordisk forskningsrapport på glesbygdstemat på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.
– Det är tydligt att det finns en koppling till genus när det gäller denna fråga. Förväntningarna på kvinnor och män är olika när det gäller utbildning och flyttmönster, säger Stine Thindemann Faber, genusforskare.
Enligt EDGE:s rapport har unga män ofta starkare anknytning till platsen de kommer ifrån, och uppskattar det lokala utbudet av aktiviteter. Kvinnorna upplever att det finns mer möjligheter för dem i städerna.

Dyrt och svårt att få bostad

Camilla Lennert Kleeman, 28 år, studerar vid universitetet i Grönlands huvudstad Nuuk. Hon tror att det finns flera orsaker till att kvinnorna lämnar Grönland och inte kommer tillbaka. En är utbildningsmöjligheterna, som är begränsade.
– Dessutom är det väldigt svårt och dyrt att få bostad här och långa köer till barnomsorg. Det gör det komplicerat om man exempelvis vill flytta tillbaka med sin familj.
Hon menar att det ofta är enklare för folk som kommer utifrån att få bostad och förskoleplats. Att vara student ger också fördelar, eftersom regeringen vill uppmuntra högre studier.
Niviaq Korneliussen, författare från Grönland, nämner ytterligare anledningar till varför kvinnor flyttar: allt är dyrt och det finns få kvalificerade jobb. Hon menar att Grönland måste bli mer attraktivt för utbildade kvinnor.
– Sänk priserna och skapa mer möjligheter för kulturarbetare att verka här på Grönland. Idag är det är svårt att hitta aktiviteter om man är intresserad av ett visst ämne. Jag hittar exempelvis inga författarkvällar eller bokuppläsningar.

Politiker vill locka gruvbolag

Enligt Martha Lund Olsen, Grönlands jämställdhetsminister, har kvinnor idag högre utbildningsnivå än män. Allt fler grönländska kvinnor ses på höga poster i samhället. Samtidigt flyttar många välutbildade på grund av bristen på kvalificerade jobb.
– Vi försöker skapa nya arbeten här på Grönland genom att locka företag som vill starta gruvdrift eller utvinna olja. På så sätt skulle de välutbildade kvinnorna komma i sysselsättning.
Hon menar att utländska investerare och nya arbetstillfällen även skulle ge mer till statskassan, där det idag är ett underskott. Pengarna behövs för bostadsbygge. På Grönland finns det inga privata fastighetsbolag. De senaste 60 åren är det staten som byggt bostäder till invånarna. Det är dyrt, inte minst för att byggmaterial som trä måste importeras. Privatpersoner har sällan råd.
– Det är väldigt ont om bostäder för folk som vill flytta hit. Många grönlänningar står i kö för att bo i hyresrätt och lägenheterna räcker inte till.

Ett mer tolerant Grönland

Asii Chemnitz Narup

Asii Chemnitz Narup
Foto: Susanne Walström

Forskning visar att kvinnorna ofta upplever könsrollerna som mer moderna i städerna, jämfört med på mindre orter. Om det är en orsak till varför grönländska kvinnor väljer att lämna ön är inte kartlagt. Men det urbana livet ger ofta större möjligheter att bryta mot könsnormen. På Grönland har könsrollerna historiskt sett varit traditionella. Männen har jagat, medan kvinnorna skött hemmet. Heteronormen och den sociala kontrollen har varit stark. Men på senare år har detta börjat förändras. Prideparader har lockat tusentals människor ut på gatorna. I maj antog det grönländska parlamentet – helt enhälligt – könsneutral äktenskapslagstiftning. Nuka Bisgaard, öns enda offentliga transperson, har vid flera tillfällen arrangerat Pridefestival i huvudstaden Nuuk. Hon förklarar den stora uppslutningen med att folk är nyfikna.
– Jag tror att människor här vill leva modernt och ge plats år det nya.
Nuka Bisgaard har själv turnerat som dragqueen med sin show längs kusten – i kampen för att skapa ett mer tolerant Grönland. I våras var det premiär för dokumentärfilmen om Nuka Bisgaards liv. Många grönlänningar har reagerat på showen och filmen. Framförallt är det män som vill prata.
– Det verkar som att jag öppnat någon slags dörr. Min show visar att man kan vara på andra sätt och det väcker mycket funderingar, säger Nuka Bisgaard.
Även borgmästaren i Nuuk, Asii Chemnitz Narup, är engagerad i lhbtq-frågor. Enligt henne handlar lhbtq-kampen om att skapa ett samhälle där alla får plats, oavsett kön eller sexuell läggning.
-Vi är i en fas där vi går från fiskesamhälle till ett modernt samhälle. De som pluggar utomlands och flyttar hem har en mer global livssyn. Jag vill att Grönland ska vara ett samhälle med högt i tak där vi kan leva tillsammans, säger Asii Chemnitz Narup.

]]>

FOTNOT: Under det danska ordförandeskapet i Nordiska Ministerådet 2015 var glesbygdsproblematiken ett prioriterat område. I juni hölls en expertkonferens på temat i Grönlands huvudstad Nuuk, där lösningar diskuterades. Under 2016 kommer ”best practise” från konferensen spridas.]]>
Tack för i år! http://www.nikk.no/nyheter/tack-for-i-ar/ NIKK_logo_pms_liggande-tomte
Glædelig jul og e Godt Nytår
Hyvää Joulua or Hauskaa Joulua – Onnellista uutta vuotta
Gleðileg Jól og Farsælt Komandi ár
God jul og Godt Nyttår
God jul och ett gott nytt år

]]>
Ny utlysning av medel för jämställdhetssamarbeten http://www.nikk.no/nyheter/ny-utlysning-av-medel-for-jamstalldhetssamarbeten-2/ stodordning

I mars 2016 öppnar NIKK åter upp för möjligheten att söka medel för nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet. Totalt ska 2,7 miljoner DKK fördelas till samarbete för jämställdhet i Norden.

Den så kallade stödordningen är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete inom ramen för sitt samarbetsprogram och dess prioriteringar.

Liksom tidigare år krävs minst tre nordiska länder i ansökan. Medel från stödordningen kan användas till att arrangera konferenser, möten, kunskapsprojekt nätverk, med mera. Aktiviteterna ska starta hösten 2016 och genomföras senast under 2017.

Ansökan görs genom ett formulär som finns tillgängligt här på nikk.no under ansökningstiden.

]]>
Varannan kvinna deltidsarbetar på Färöarna http://www.nikk.no/nyheter/varannan-kvinna-deltidsarbetar-pa-faroarna/ Erika Hayfield. Pressbild

Erika Hayfield. Pressbild

NIKK fick hösten 2012 i uppdrag från Nordiska Ministerrådet att koordinera projektet Deltid i Norden. Ambitionen har varit att bidra med analyser och öka kunskapen om deltidsarbete.

Hittills har det tagits fram två lägesrapporter som följts upp av konferenser. I rapporterna finns dock inte de självstyrande områdena med. Därför görs nu en tredje med fokus på Färöarna, Grönland och Åland. Dr. Erika Hayfield, assisterande professor i sociologi vid Färöarnas universitet, är projektledare.

Berätta om arbetet. Hur går ni tillväga?
– Vi försöker kartlägga hur det ser ut med deltidsarbete i dessa områden. Till stor del handlar det om att samla in uppgifter, kartlägga data och forskning som gjorts på området. Utöver detta gör vi en egen mindre studie med tre fokusgrupper bestående av kvinnor på Färöarna, där de intervjuas kring varför de valt att arbeta deltid.

Hur vanligt är det med deltidsarbete på Färöarna, Grönland och Åland?
På Färöarna är det mer än 50 procent av kvinnorna som arbetar deltid. En av orsakerna vi ser här är männens distansarbete. Många män reser i väg och är borta kanske två veckor för att arbeta i fiskeindustrin eller på oljeplattformar utanför Norge. Under tiden tar kvinnorna själva hand om hushåll och barn. Hur situationen är på Grönland och Åland vet vi inte ännu, men det är tydligt att arbetsmarknadernas karaktär skiljer sig åt.

Vilka aspekter av deltidsarbete undersöker ni i studien?
Vi försöker titta på frågan både utifrån ett strukturellt, kulturellt och individuellt perspektiv. I vilken grad påverkar kulturen, exempelvis synen på könsroller, deltidsarbetet? Hur samspelar kultur med välfärdssystemets struktur, som barnomsorgens uppbyggnad? På Färöarna har vi bara två veckors pappaledighet. Det sänder signaler om att regeringen inte aktivt vill uppmuntra män att ta hand om barnen.

Vad är den största utmaningen i projektet?
När det gäller samspelet mellan kulturella och strukturella faktorer finns väldigt lite forskning. Bara att ta reda på hur många som arbetar deltid på Grönland och Åland var först svårt. Men nu har vi fått hjälp av Nordregio, som förser oss med en del data. Generellt sätt är vi väldigt glada över initiativet till denna studie. Att bo på öar mitt i havet innebär unika livsvillkor, som behöver kartläggas.

]]>
Mansdominans består efter höstens val http://www.nikk.no/nyheter/mansdominans-bestar-efter-hostens-val/ Mia Hanström. Pressfoto

Mia Hanström. Pressfoto

Efter valet på Åland den 18 oktober är 20 av de 30 representanterna i lagtinget män.
– Det är lite, lite bättre än tidigare, men det är inte bra, säger Mia Hanström, ordförande för organisationen Feministparaplyet.
Liberalerna var vinnare i det åländska valet och bildade regering tillsammans med Socialdemokraterna och Moderaterna. Tre av de nya ministrarna är kvinnor och fyra är män.
I valrörelsen drev Feministparaplyet på för att lyfta frågan om kvinnors representation. De flesta partierna hade en ganska jämn könsfördelning på sina listor. Störst var mansdominansen hos partierna Åländsk demokrati och Obunden samling, båda på högerkanten.

Mia Hanström framhåller att många länder har lagstiftning som tvingar partierna att ha könsbalanserade listor.
– Jag tycker att det kan diskuteras som en lösning här också. Det skulle sätta press på de partier som har svårt att göra jämställda listor, säger hon.
Könsbalans på partiernas listor är ett viktigt steg, men det är inte hela lösningen, fortsätter Mia Hanström.
– Vi behöver synliggöra fler kvinnor inom politiken och förändra bilden av politikern som en man, säger hon.
Samtidigt som ålänningarna röstade till lagtinget hölls även kommunala val. Av de nytillträdda kommunpolitikerna är i genomsnitt drygt 38 procent kvinnor.

Bättre könsbalans i Färöarnas regering

På Färöarna har kvinnorepresentationen i regeringen ökat markant efter valet den första september. Av åtta utsedda ministrar är fyra kvinnor. Tidigare regering bestod av en kvinna och sju män.
– Det här är ett stort steg framåt för jämställdheten på Färöarna. Det är första gången någonsin som 50 procent av regeringen utgörs av kvinnor, säger Erika Hayfield, assisterande professor i sociologi vid Färöarnas universitet.

Valets stora vinnare var oppositionspartiet Socialdemokraterne. Det innebär att det politiska styret på ön har gått från blått till rött. I den nya regeringskoalitionen ingår förutom Socialdemokraterne även Republikanerne och Fremskridt.
– Koalitionens kvinnorepresentation ser också väldigt bra ut i parlamentet. De har 17 representanter, varav nio stycken är kvinnor, säger Erika Hayfield. Sett till hela parlamentet är männen fortfarande i klar majoritet. Av totalt 33 representanter är 22 män.

Mansdominans i norska kommunstyrelser

Ingrid Guldvik. Pressfoto

Ingrid Guldvik. Pressfoto

I Norge hölls kommunalval den 13-14 september och även här är männen i majoritet. Radio- och tv-bolaget NRK har granskat könsfördelningen bland politikerna i 100 norska kommuner. Genomgången visar att andelen kvinnor i kommunstyrelserna ligger på i genomsnitt 38 procent, samma siffra som efter valen 2007 och 2011.
– Utvecklingen har stagnerat de senast 15 åren, säger Ingrid Guldvik, professor i statsvetenskap vid Høgskolen i Lillehammer.
Mansdominansen i de norska kommunerna är särskilt tydlig på toppositionerna. Över 70 procent av ordförandena i de norska kommunerna män, skriver tidningen Kommunal rapport. Ingrid Guldvik tycker att de politiska partierna har ett stort ansvar för att bryta det mönstret.
– Om de vill ha förändring till nästa val måste de börja redan nu. De måste lyfta fram och stötta kvinnor i sina organisationer. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka samhället. Så är det inte i Norge idag, säger hon.


Frågan
sval i Norge

Ingrid Guldvik tror att det finns en bild av att kvinnor i Norden redan har lika stor politisk makt som män och därför saknas det engagemang.
– Det hettar aldrig riktigt till i den här frågan i Norge. Jag tror att vi behöver mer diskussion, säger hon.
Detsamma gäller på Åland, menar Mia Hanström. I den åländska valrörelsen försökte Feministparaplyet synliggöra både behovet av fler kvinnor i politiken och behovet en mer feministisk politik. De uppmanade till exempel alla politiker som är feminister att svara på en enkät som sedan publicerades på organisationens hemsida.  Fler kvinnor på politiska maktpositioner betyder inte per automatik en mer feministisk politik, men den levda erfarenheten är viktig, menar Mia Hanström.
– Vi behöver kvinnor i politiken, likaväl som att vi behöver politiker från städer, landsbygd och skärgård.

]]>
Tidskriften Lambda Nordica firar 20 år http://www.nikk.no/nyheter/tidskriften-lambda-nordica-firar-20-ar/ -Vi har faktiskt stora planer. I dag är de anglo-amerikanska forskarna mest synliga inom lhbtq-fältet (lesbisk-, homo-, bi- och trans, red. anm.) och deras forskningstidskrifter har kommit att bli mest tongivande. Vår ambition är att bli en europeisk motvikt till den dominansen, och vi får också fler och fler bidrag från hela Europa och även från andra delar av världen, säger Jenny Björklund, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet som tillsammans med Ulrika Dahl, Genusvetenskap, Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, är chefredaktör för Lambda Nordica.

Tidigt ute med queer i Sverige

Tidskriften lambda nordica.

Första numren av tidskriften gavs ut 1989, och var då främst en kulturtidskrift med homosexualitetsforskning som inriktning. Brist på finansiering gjorde att tidskriften tvingades ta uppehåll fram till 1995 när Lambda Nordica fick medel från Amundsons fond, som administreras av Kungliga vetenskapsakademien. Tidskriften har sedan dess gradvis blivit mer akademiskt inriktad och kommit ut med två nummer och ett dubbelnummer per år. Även trans- och queerperspektiv har blivit centralt i tidskriften som var tidigt ute med att lansera begreppet queerteori i Sverige, i ett dubbelnummer 1996. – Lambda Nordica har betytt oerhört mycket för forskningsfältet. Det har länge varit den enda nordiska tidskriften för ett fält som har vuxit explosionsartat de senaste tio åren, säger Jenny Björklund. – Det är den enda regelbundet peer-reviewed vetenskapliga tidskriften om lhbtq i Norden. Vi hoppas kunna fortsätta att stärka tidskriften och ha aktuella nummer med de frågor som diskuteras nationellt och internationellt. Vi har jobbat hårt för att bredda Lambda nordica och göra den internationellt intressant, säger Ulrika Dahl.

Abstracts från hela världen

De senaste åren har frågor om trans och homonormativitet fått mycket utrymme på forskningsfältet lhbtq, men också frågor som rör nation och migration. – Vi har nyligen haft två stora utlysningar. En för ett nummer om historia och temporalitet och en om queera, postkoloniala Europa. Det pågår mycket forskning på dessa teman just nu. Tid, historieskrivning och minne är centrala frågor för queerteoretisk utveckling. Samtidigt är frågan om homonationalism och hur lhbtq-frågor på olika sätt hänger ihop med europeisk internationell politik, utvecklingspolitik och migration högaktuella i vår tid. Vi har fått massor av abstracts från hela världen, säger Ulrika Dahl. Redaktionen värnar om att erbjuda juniora forskare att skriva och vill hjälpa till att etablera fältet. – Vi arbetar aktivt för att rekrytera skribenter. Det kommer allt fler avhandlingar, och det är i hög utsträckning doktorander och juniora forskare som kommer med nya perspektiv och ny empiri. Samtidigt är utmaningarna för fältet desamma som för hela genusforskningsfältet: det behövs mer finansiering för forskarutbildning och finansiering av forskning, säger Ulrika Dahl och påpekar att även kraven på var forskare ska publicera sig, och hur artiklar ska skrivas ökat.

Meriteringssystem bygger på ideellt arbete

Hög kvalitet mycket engagemang från redaktion och från forskare som redaktionen värvar åt att granska andras forskningsartiklar. För att nuvarande system för att meritera sig som forskare ska fungera, behövs bättre villkor för att arbeta med tidskrifter, anser Ulrika Dahl. – Vi förväntas publicera på ett visst sätt, men infrastrukturen för att göra det är undermålig. Vi bygger vår definition av vetenskaplig excellens på peer-review, men det finns ingen tid för det, utan det ska ske på frivillig basis. Det är roligt, spännande, och viktigt arbete, men på sikt måste det här systemet göras om för det kommer inte att fungera annars, säger Ulrika Dahl. Lambda Nordica ägs av en förening och har i dag tidskriftsstöd från Vetenskapsrådet. Den publiceras på engelska, är sakkunniggranskad (peer review) och läggs ut i sin helhet på nätet med open access, det vill säga fri tillgång till artiklarna, men går också att prenumerera på i pappersform.

 

Den nordiska tidskriften Lambda Nordica fyller 20 år. Vi frågade några av de genusforskare i Norden som har följt Lambda Nordicas utveckling, om vad tidskriften betyder och har betytt för dem och för lhbtq-forskningen i Norden.

 

Michael Nebeling Petersen

Michael Nebeling Petersen, adjunkt, Institut for Kulturvidenskaber, Syddansk universitet. Även om lhbtq-forskningen är tätt sammanvävd med genusforskningen, så är det otroligt viktigt för ett forskningsfält att ha en tidskrift. Lhbtq-forskningen är spridd över många universitet och institut över hela Norden, och trods Lambda Nordicas tyngdpunkt i Sverige, så har tidskriften fungerat som en samlande tidskrift för hela Norden, där både studenter och forskare har kunnat läsa om den aktuella forskningen, men också själva publicera, och därmed delta i, den vetenskapliga dialogen och debatten.

 

Tiina RosenbergTiina Rosenberg, professor i teatervetenskap, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Lambda Nordica är en viktig introduktör av hbtq-forskning i Norden. I Lambda Nordica har såväl unga forskare som mer etablerade akademiker möjlighet att presentera sin forskning och diskutera centrala frågor inom detta spännande forskningsområde. Det är glädjande att Lambda Nordicas artiklar numera finns tillgängliga på nätet. På så sätt finns det en enastående möjlighet att blicka både bakåt och framåt i nordiska hbtq-studier och få en uppfattning om hur forskningsfältet utvecklats. Det är också glädjande att så många yngre forskare intresserar sig för hbtq-studier och har möjlighet att hämta inspiration från tidigare nummer av Lambda Nordica.

 

Elisabeth Lund EngebretsenElisabeth Lund Engebretsen, lektor, Centrum för genusforskning, Universitetet i Oslo För mig har tidskriften Lambda Nordica en unikt positionerad röst och perspektiv på tvärvetenskaplig, gränsöverskridande genus-, queer- och sexualitetsforskning och forskningsaktivism. Lambda Nordica´s arbete att relativisera det hegemoniskt engelskspråkiga och Nordamerikanskt centrerade teoribyggandet och dess aktuella politik kring citerings-praktik´är oerhört viktigt. Lokaliserad i norra Europa har den en unik geografisk, politisk och begreppsmässig hemvist, med betoning på det nordiska men också med ett specifikt nordiskt queerperspektiv. Jag tror Lambda Nordica i den meningen skapar en mycket speciell queer härkomst för ett arbete som är akut viktigt i den transnationella arenan för queer forskning och aktivism i dag. På ett personligt plan har jag varit mycket imponerad av den redaktionella kvaliteten på interaktionen med författare och dess mycket engagerade återkoppling och copyredaktionella stöd – detta är ganska ovanligt i den moderna förlagsbranschen.

 

Jens RydströmJens Rydström, professor, Institutionen för genusvetenskap, Lunds universitet. När jag i början på 2000-talet skulle leta litteratur för en kurs om hbtq i historien, visade det sig att Lambda Nordica var en rik källa att ösa ur. Sen dess har tidskriften utvecklats och blivit ett av de viktigaste forumen i Europa för teoretisk debatt och empiriska undersökningar om queerteori och olika aspekter av genus, sexualitet och intersektionalitet. Utan Lambda Nordica är det svårt att tänka sig att den nordiska queerforskningen hade legat så långt framme internationellt som den gör.

Antu SorainenAntu Sorainen, docent, Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning, Helsingfors universitet. Lambda Nordica har bidragit till att komma över den minnesförlust som skymde historiska data och teoretiserande om queer sexualitet i de nordiska länderna. Genom tvärvetenskapliga diskussioner om data från antropologi, sociologi, historia, konst och filosofi hjälpte tidskriften till att bygga upp e-postlistan Nordiska Queer Studier, tillsammans med sin yngre kusin SQS, Tidskrift för queerforskning i Finland. Vi behöver de här tidskrifterna eftersom fältet lider av en brist på institutionellt stöd. Lambda Nordica är en ljus blip i vår radar när den statliga åtstramningspolitiken slår mot våra universitet, och det är svårt att se någon omedelbar förbättring av situationen.Vår viktigaste bundsförvant, genusvetenskapen, och mer allmänt, humaniora och samhällsvetenskap kämpar för livet. I denna situatione kan Lambda Nordica inte prisas nog för dess historiska framgångar i att bygga fältet och för dess kontinuerliga betydelse för att ge en avgörande plats åt (queerad) social rättvisa i Norden.

 

]]>
Stor bredd på nordiska samarbetsprojekt http://www.nikk.no/nyheter/stor-bredd-pa-nordiska-samarbetsprojekt/ Stödordning

Varje år administrerar NIKK medel för insatser och samarbeten på jämställdhetsområdet i Norden på uppdrag av Nordiska Ministerrådet. Den så kallade stödordningen är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete inom ramen för sitt samarbetsprogram och dess prioriteringar.

Bland årets beviljade projekt finns en stor bredd. ”Nordisk likestillingspolitikk i et europeiserings-perspektiv” är initierat av norska Senter for Likestilling vid Universitetet i Agder. Projektet ska undersöka i vilken utträckning Norden sedan 1990-talet varit en exportör av jämställdhetspolitik, och hur pass mycket de nordiska länderna fått anpassa sig till internationella beslut under samma period.

”Reklamera” är ett initiativ mot könsdiskriminerande reklam, som drivs sedan 2013 av Sveriges kvinnolobby. Kampanjen ska nu spridas i Norden, och de nordiska lagarna mot könsdiskriminerande reklam kartläggas och utvärderas. Målet är att presentera förslag till förbättringar i regleringar och implementering till ansvariga ministrar i Norden.

Ett annat projekt är den nordiska expertkonferensen på temat våld i unga parrelationer som ska anordnas i Oslo i april. Bakom arrangemanget står Reform- resurssenter för menn i Norge tillsammans med samarbetsorganisationer i Finland, Danmark och Sverige. Målet med konferensen är att utarbeta ett material som kan användas av organisationer och myndigheter.

]]>
Vil lære barnehageansatte å analysere kjønnsnormer i barnebøker http://www.nikk.no/nyheter/vil-laere-barnehageansatte-a-analysere-kjonnsnormer-i-barneboker/ Text: Anne Winsnes Rødland

Norges mannssenter Reform står bak det nye nettstedet genustest.no. Her kan barnehageansatte fra hele Norden lære å analysere barnas bøker ut i fra kjønn. Fremmer de likestilling, eller skadelige kjønnsstereotypier? Hvilke bilder av jenter og gutter møter barna i bøkene?]]>
Ole Nordfjell (Foto: Reform - ressurssenter for menn)

Ole Nordfjell (Foto: Reform – ressurssenter for menn)

– Alle kjenner til Pippi, Albert Åberg, Gummi-Tarzan og Mummitrollet som karakterer som gir motstand til tradisjonelle kjønnsroller. Langt færre vet om forfattere og illustratører som har fulgt opp dette likestillingsmessige pionérarbeidet i etterkant, sier seniorrådgiver Ole B. Nordfjell ved Reform – ressurssenter for menn.
Nettstedet genustest.no skal forsøke å bøte på dette.
Reform har utviklet nettsiden på oppdrag for Nordisk Ministerråd, og målet er at den skal brukes av barnehageansatte over hele Norden. Nettsiden gir analyseredskaper og verktøy som skal gjøre alle i stand til å teste bildebøker og fordype seg i hvordan barnebøker kan bekrefte eller utfordre tradisjonelle kjønnsnormer. Den gir også verktøy for å kartlegge mangfoldet i barnehagens bokhylle.
– Studenter og barnehageansatte bør ha et aktivt forhold til de verdiene om kjønn og mangfold som litteratur, språk og fortellinger bidrar til. På nettsiden får de konkrete tips, og vi ønsker at de bruker nettstedet til å ta et mer aktivt grep om den litteraturen som brukes i barnehagene, sier Nordfjell.
– Håpet er at nye generasjoner av barn opplever at bildebøkene både er god litteratur og gode på likestilling, legger han til.

 

Hvem vasker? Hvem prater?

Nordfjell har skrevet tekstene under faglig veiledning av litteratur- og kjønnsforsker Mia Österlund ved Åbo Akademi i Finland.
– For å analysere bildebøker må du være visuelt lesekyndig, du må kunne lese bilder, forklarer Österlund.
– Barn er ofte gode til det. De sitter og ser på bildene mens de voksne leser teksten. Men voksne bør også ha kompetanse på å lese bildene i bøkene og se hvordan barn og voksne portretteres.
Bildene forteller mye om samspill mellom kjønnene, mener Österlund.
– Hvem gjør hva? Hvem vasker? Hvem får lov til å gjøre noe? Hvem får ikke lov? Hvem prater? Hvem er stille? Dette har med maktrelasjoner å gjøre, sier Österlund.
Og at bildebøker kan skape oppsikt, er ikke ukjent. Særlig når boka bryter med normer, lar folk seg opprøre.
– Vi har blant annet sett at bildebøker der gutter kler seg i kjole, skaper debatt, sier Österlund.
Hun påpeker samtidig at det å være normkritisk ikke betyr at man må bryte med alle normer. Poenget er å ha et bevisst og kritisk forhold til hvilke normer som presenteres i bøkene.

 

Seks analysestrategier

Alt innholdet på genustest.no er forankret i forskning; kjønnsforskning, bildebokforskning, litteraturvitenskap og litteraturpedagogikk.
– Vi sprer både kunnskap om hvordan man leser bildebøker og om hvordan kjønn kommer til uttrykk i bildebøker, forklarer Österlund.
Nettsiden presenterer seks forskjellige analysestrategier som til sammen skal gi barnehagelærerne en formening om hvorvidt bildeboka de har foran seg bidrar til økt likestilling eller det motsatte.
Den første er strategien Telleren, som sjekker kjønn på hovedpersoner og bipersoner og kartlegger kjønnsstatistikken i boka.
Den neste strategien er Normkritikeren, som tar for seg kjønnsmønstrene i bildeboka. Selv om hovedfokuset er på kjønn, inkluderer den normkritiske analysen et interseksjonelt perspektiv. Det vil si at den tar hensyn til etnisitet, klasse, alder, funksjonsnedsettelse, seksualitet, kjønn og andre kategorier og ser på hvordan disse kategoriene innvirker på hverandre.
Bildeleseren undersøker hvordan bildene bidrar til bokas kjønnsuttrykk og stiller spørsmål som: Hvilke farger brukes i boka? Er det rosa? Lyseblått? Svart? Er hovedpersonen tegnet med et uttrykksfullt ansikt? Gir bildene et hint om at boka primært henvender seg til ett av kjønnene?
Analysestrategien Queerforskeren undersøker om det er noe uvanlig om kjønn, kjærlighet og familieliv som presenteres i boka, og spør hva disse bruddene betyr.
Barneforskeren spør barna om hva de tenker. Gjennom å lese for dem og snakke om boka, undersøker barneforskeren hvordan barna forstår kjønnsmønstrene. Hvilket inntrykk gir bildeboka av hva det vil si å være gutt eller jente?
Den siste strategien kalles Spåkvinnen/spåmannen. Spåkvinnen følger med på hvordan kjønnsmønstre i familien og samfunnet utvikler seg og leser bildeboka inn i en bredere sammenheng. Sier boka noe om hvordan det er å vokse opp som gutt eller jente i dag?

 

Også voksne kan lære av barnebøker

Österlund presiserer at selv om det her er snakk om bildebøker som er laget for barn, er bøkene ofte så interessante at de også gir mye til voksne.
– Bildebøkene kommenterer voksenverdenen og foreldreskapet. Egentlig kan du finne noen av de mest interessante kommentarene til hvordan være foreldre i barnebøker. Det handler jo stort sett om samspillet mellom barn og voksne.

]]>
Ny statistikbas över jämställdheten i Norden http://www.nikk.no/nyheter/ny-statistikbas-over-jamstalldheten-i-norden/ På webbplatsen www.norden.org/jamstalldhet kan vem som helst hämta fakta om hur pengar och makt, betalt arbete och hushållsarbete, självmord och rökning, fördelar sig mellan kvinnor och män i de fem nordiska länderna och de självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland.

Här kan man exempelvis se att det i alla nordiska länder och områden ingår fler män än kvinnor i arbetskraften – förutom på Åland. Statistiken visar även att Island sticker ut med högst andel kvinnliga chefer, att finska småbarn går minst på dagis och att svenska män utför obetalt hushållsarbete flest minuter per dag, jämfört med övriga manliga nordbor.

Underlag för jämställdhetspolitik

Dagfinn Høybråten. Pressfoto

Dagfinn Høybråten. Pressfoto

Statistikmyndigheterna i de nordiska länderna har jobbat ihop i drygt ett år med att plocka fram jämförbara siffor, på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.

Syftet är dels att ge politikerna i de nordiska länderna bästa tillgängliga fakta som underlag för sin fortsatta jämställdhetspolitik, dels att sprida kunskap om den nordiska jämställheten till andra länder.

– Norden ligger i framkant vad gäller jämställdhet. Samtidigt finns det arbete kvar att göra. Det finns skillnader mellan länderna och vi kan fortfarande bli bättre inom alla områden som satistiken omfattar. Därför är det viktigt att den här informationen blir tillgänglig. Vi behöver jämföra oss med varandra i Norden för att se och lära hur vi kan göra ytterligare framsteg på området, säger Dagfinn Høybråten, generalsekreterare för det Nordiska Ministerrådet.

Jämför Norden med EU-genomsnitt

Ämnesrubrikerna är bland annat demografi, hälsa, utbildning, inkomster och makt.

I förhållande till andra internationella databaser med jämställdhetsstatistik, kommer den nordiska att innehålla färskare siffror och fler jämförbara indikatorer.

Några av indikatorerna jämför de nordiska länderna med ett EU-genomsnitt. Exempelvis kan man utläsa att inkomstgapet mellan manliga och kvinnliga pensionärer är större i Norden än i övriga EU, vilket beror på att kvinnor i högre grad lever ensamma här.

]]>
Aktörer i Norden går samman mot näthat http://www.nikk.no/nyheter/aktorer-i-norden-gar-samman-mot-nathat/ Hat, hot och sexism nätet är ett utbrett problem. Samtidigt är kunskaperna låga. Hur tar sig näthatet i uttryck i Norden och hur kan det på bästa sätt bekämpas? Det var frågor som diskuterades på Nordiska Ministerrådets seminarium, där ett 60-tal deltagare från Norden och Baltikum var samlade. Emma Holten, dansk föredragshållare och jämställdhetsaktivist, deltog i expertpanelen. Hon tycker det är viktigt att sluta se på internet och verkligheten som två separata arenor.

– Kampen måste integreras. Jag efterlyser en förändring i förhållningssättet. Det behövs utbildning i interneträttigheter, och vi måste koppla ihop dessa med andra rättigheter som vi har utanför internet, säger Emma Holten.

Expertpanelen

Expertpanelen

Under expertseminariet diskuterades lagstiftningen gällande näthat i de nordiska länderna. Det stod klart att ländernas lagstiftningar behövs uppgraderas. Emma Holten menar att de nordiska länderna har goda förutsättningar att bli ledande på området. Hon tycker att lagstiftning bör användas för att reglera marknaden.

– Precis som det går att reglera försäljningen av alkohol kan staten kontrollera vem som tjänar pengar på porr. Det borde krävas en licens för att sälja sårbart material, som nätporr.

Det forskningsunderlag som låg på borden under konferensen visade att kvinnor drabbas i högre grad för hatyttringar av sexuell och sexistisk karaktär, och unga tjejer är särskilt utsatta. Emma Holten tror att det är en orsak till att det inte händer mycket i frågan.

– Jag tror att det skulle vara en annan debatt med snabbare åtgärder om de mest utsatta var vita, medelåldersmän.

 

Viktigt med intersektionellt perspektiv

Under seminariet presenterades ett antal goda exempel på hur arbetet mot näthat och sexism sker i de olika nordiska länderna. Ingrid Aspelund är aktiv i den norska varianten av ”No Hate Speech Movement”. Det är en europeisk kampanj som uppmuntrar unga att agera på sociala medier. Rent konkret kan det handla om att ta över, och vända den hatiska tonen i kommentarsfält.

Ingrid Aspelund

Ingrid Aspelund

– Om en person ser en kränkande kommentar, kan den gå in på vår Facebook-sida och rådgöra strategi. Vi kommer på hur vi hanterar kommentaren, och agerar sedan tillsammans, säger Ingrid Aspelund.

Hon menar att projektet fått mycket uppmärksamhet i Norge och lyckats sätta frågan på agendan. En del i verksamheten har varit utbildningar för aktörer som redan jobbar med frågor som jämställdhet och rasism.

– Det är viktigt att uppmärksamma dessa organisationer på vad som händer på nätet, så att de kan integrera den tematiken i sitt arbete, säger Ingrid Aspelund.

Hon betonar också att det är viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv i diskussionen om hatet och sexismen på nätet. I den norska kampanjen har exempelvis näthatet mot personer med normbrytande funktion belysts.

– För mig är det intersektionella perspektivet helt grundläggande. Världen är komplex. En kvinna med migrantbakgrund får ett annat bemötande på nätet än jag som är vit.

 

Ny form av våld mot kvinnor

Även den isländska författaren och aktivisten Thordis Elva Thorvaldsdottir deltog i expertpanelen på seminariet. Hon är känd i hemlandet för sitt arbete mot ”hämndporr”. Det handlar helt enkelt om att nakenbilder sprids utan den fotograferade personens samtycke. Ofta kan gärningsmannen vara en före detta pojkvän som vill misskreditera flickvännen, men bilderna som sprids kan också vara resultat av hacking, utpressning eller förfalskade bilder som gjorts i photoshop. Enligt Thordis Elva Thorvaldsdottir är det här väldigt viktigt att lägga ansvaret på rätt ställe.

– Att skicka nakenbilder till varandra är ett sätt att flirta bland unga. Men det förstår inte vuxna. Ofta lägger man därför ansvaret på tjejerna och undrar varför de tagit bilderna. Men skulden ska läggas på killarna som sprider bilderna utan tjejernas samtycke.

Thordis Elva Thorvaldsdottir

Thordis Elva Thorvaldsdottir

Thordis Elva Thorvaldsdottir har själv skrivit en bok om könsbaserat våld på Island. Hon menar att klä av tjejer offentligt är nästa generations variant av våldet, och liknar det med att dra av byxorna på en kvinna på gatan – med skillnaden att alla kan se den nakna kroppen under längre tid.

– Jag tycker att det är viktigt att ta upp dessa frågor i skolan, som en den av sexualkunskapen. Idag pratar man om kondom, men för att vara trygg i sitt sexualliv på nätet behövs snarare andra insatser, en virituell kondom, säger hon.

Slutsatser ska leda till åtgärder

Seminariet mot näthat arrangerades av Danmark, som i år leder arbetet i Nordiska ministerrådet. Enligt Kira Appel, ordförande i ministerrådets ämbetsmannakommitté, kommer slutsatserna från seminariet att ligga till grund för framtida åtgärder på området. Hon menar att konferensen visar att de nordiska länderna delar liknande utmaningar.

– Det står helt klart att det finns goda möjligheter att använda och dra nytta varandras specifika erfarenheter och projekt tvärs över Norden. Vi måste bygga vidare på det arbete som redan gjorts. Det nordiska kunskapsutbytet är helt avgörande för framtida insatser, säger Kira Appel.

]]>
Nytt nordiskt skolmaterial ska inspirera till feministiskt engagemang http://www.nikk.no/nyheter/nytt-nordiskt-skolmaterial-ska-inspirera-till-feministiskt-engagemang/ Stödordning– Det är viktigt att eleverna får kännedom om sina rättigheter. Det är verktyg för att förändra samhället, säger Hanna Björg Vilhjálmsdóttir, gymnasielärare på Island.

Det webbaserade utbildningsmaterialet är uppdelat i 12 teman och tar upp ämnen som ekonomi och lika lön, utbildning, våld, media, fred och säkerhet och hållbar utveckling. Allt ur ett jämställdhetsperspektiv. Materialet har tagits fram i projektet ”Bygga och utveckla jämställda Norden” som drivs av tre organisationer från Sverige, Danmark och Island. Tanken är att lärare i olika ämnen ska kunna använda materialet, och att det ska inspirera till engagemang och organisering bland gymnasieeleverna.

– Det finns inga läroböcker på Island som tar upp kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, ett sådant här undervisningsmaterial är bra, säger Hanna Björg Vilhjálmsdóttir, som varit med i projektets arbetsgrupp.

Hur jämställdhet behandlas i skolorna skiljer sig åt mellan länderna i Norden. När Hanne Björg Vilhjálmsdóttir blev lärare utformade hon själv en fristående kurs i genus och jämställdhet, som blev mycket populär. Efter några år fick hon vidareutbilda kollegorna, så att de kunde hålla kursen på sina skolor.

– Idag finns jämställdhetskursen på cirka 25 av Islands totalt 33 gymnasieskolor. Följden har blivit ett stort engagemang hos eleverna, som på många skolor startat egna feministklubbar!

 

Fördelar med elektronisk plattform

Hanna Björg. Pressbild.

Hanna Björg. Pressbild.

I den isländska jämställdhetskursen läggs mycket fokus på diskussion och elevernas aktiva deltagande. Allt ifrån pornografi och prostitution till arbetsmarknad och politik tas upp och analyseras utifrån ett könsmaktsperspektiv. Enligt Hanna Björg är det nya undervisningsmaterialet är ett bra komplement. På Island och i Sverige är undervisning i jämställdhet en del av skolans uppdrag. I Danmark saknas sådana skrivelser i skollagen. Det innebär att det inte finns några krav på lärarna att ta upp frågorna.

– Jag tror att det är få som undervisar i detta. Det är nog framförallt lärare som redan har ett engagemang i frågorna, säger Lise Bæk Vestermark, gymnasielärare på Roskilde gymnasium, som också varit med i arbetsgruppen.

Hon tycker att det är positivt att utbildningsmaterialet belyser kvinnors rättigheter utifrån ett brett perspektiv. Det gör att läraren kan välja mellan en rad ämnen och dyka ned i det som känns mest angeläget.

– Fördelen med en elektronisk plattform är att man kan använda länkar och klicka vidare till forskning och annat aktuellt material. Innehållet blir aldrig blir förlegat, säger Lise Bæk Vestermark.

 

Bristande kunskaper om Kvinnokonventionen

Bakgrunden till projektet ”Bygga och utveckla jämställda Norden” och materialet är Nordiskt Forum som hölls i Malmö 2014. Enligt Stéphanie Thögersen, projektledare, syntes där ett stort engagemang för frågorna bland unga – något som projektet ville bygga vidare på.

Hon menar att det finns en stor brist på kunskap om FN:s kvinnokonvention och handlingsplanen från Peking inom skolan och bland allmänheten.

– De flesta har hört om Barnkonventionen, men Kvinnokonventionen är fortfarande relativt okänd. Feministiskt engagemang blir ännu mer verkningsfullt om unga får kunskap om sina rättigheter och hur de kan bedriva förändringsarbetet utifrån det, säger Stéphanie Thögersen.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Abortfrågan het i Norden http://www.nikk.no/nyheter/abortfragan-het-i-norden/ Den första utfrågningen i det finska parlamentet hölls i mitten av oktober och då deklarerade utrikesminister Timo Soini från Sannfinländarna att han är emot abort. Miina Keski-Petäjä forskar om aborter vid Helsingfors universitet och är kritisk till förslaget om att vårdpersonal ska kunna avstå från att utföra utföra aborter.

foto_miina_kuva_liten

Miina Keski-Petäjä forskar om aborter vid Helsingfors universitet.

–  Det är oroande om patienter riskerar att möta vårdpersonal som inte accepterar deras beslut. Det kan göra en redan svår situation ännu tyngre, säger hon.

Hon tror också att förslaget om samvetsfrihet för vårdpersonal riskerar att skapa ojämlikheter i vården.

– Om det går igenom kan det ge problem i konservativa regioner på landsbygden, där det är långt till närmaste sjukhus, säger hon.

Hennes farhågor bekräftas av den norska läkaren Johanne Sundby. I Norge är det läkare som utför aborter och de har rätt att vägra. Det kan skapa problem på mindre orter där det bara finns ett fåtal läkare och barnmorskor, menar Johanne Sundby. Enligt lagen måste alla kliniker kunna erbjuda den vård som patienterna har rätt till, både själva aborten och eftervården, men det kan vara en utmaning på vissa små orter, enligt Johanne Sundby.

Brett stöd för aborträtt får motståndare att leta nya sätt att påverka

I dagsläget gäller samvetsklausulen i den norska abortlagen just själva utförandet av aborter, men det finns de som tycker att det ska vidgas så att den omfattar fler yrkesgrupper och nya arbetsuppgifter. Det finns till exempel allmänläkare som vill slippa att hänvisa patienter vidare till ställen där de kan få hjälp med abort.

foto_Johanne Sundby_mini

Johanne Sundby, norsk läkare.

– Jag tycker att alla läkare borde vara skyldiga att ge den vård som patienterna har rätt till. Patienter ska inte riskera att träffa vårdpersonal som skuldbelägger dem, säger Johanne Sundby.

I Sverige kan vårdpersonal inte vägra att utföra aborter men precis som i Finland är frågan högaktuell. Två barnmorskor har stämt sina respektive arbetsgivare efter att de nekats anställning på grund av att de inte vill utföra aborter. Den första domen väntas falla i november. Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, uppfattar inriktningen på samvetsfrihet som ett medvetet strategiskt drag från abortmotståndare i Sverige.

– Det finns ett brett stöd för aborträtten. Det går inte att vinna mark genom att säga att man är emot abort så de riktar de in sig på detta i stället. Det är den här formen abortmotståndet tar just nu, säger hon.

Abort inte en fråga om moral

Lagarna som reglerar aborträtten ser olika ut i de nordiska länderna. I Sverige, Danmark, Norge och på Grönland fattar den gravida själv beslut om abort upp till vecka 18 respektive 12. På Färöarna, Åland, Island och i Finland har lagstiftarna satt upp vissa medicinska eller sociala kriterier som måste uppfyllas för att en abort ska tillåtas. Det är dock svårt att säga vilken betydelse dessa krav har i praktiken.  I Finland godkänns alla ansökningar upp till vecka 12, men bara det faktum att det formellt görs en prövning får ändå betydelse, menar Lena Lennerhed.

foto_Lena Lennerhed_mini

Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola

– Även om praxis ger alla rätt upp till vecka 12 så är det ju någon annan som ska ge sitt godkännande. Det signalerar tydligt att det inte är den gravidas eget val, säger hon.

I en nordisk kontext har abortmotståndet historiskt varit särskilt starkt i Norge och så är det fortfarande, tror Johanne Sundby. Idag finns ett brett norskt stöd för den gravidas rätt att fatta beslut om abort upp till vecka 12 men försök att förlänga det till vecka 16 har misslyckats.

– Det förs en offentlig diskussion om att abort ska göras svårt. Det ser jag som ett steg tillbaka. Abort framställs som en moralisk fråga för den gravida snarare än som den rättighet det faktiskt är enligt lagen, säger hon.

Även i andra nordiska länder hörs med jämna mellanrum debattörer som på olika sätt ifrågasätter aborträtten. På Grönland är antalet oönskade graviditeter högt jämfört med i de övriga nordiska länderna och just nu förs en debatt i medierna där vissa tycker att den som gör en abort själv borde stå för en del av kostnaden. Johanne Sundby är mycket kritisk till den typen av förslag.

– Det avvisar jag totalt. Det skulle öppna upp för en oreglerad marknad med billiga, farliga aborter som vi ser i fattiga länder, säger hon.

Inte ovanligt att abortmotstånd växer i lågkonjunktur

Tillbaka till Finland och debatten om samvetsfrihet för vårdpersonal. Miina Keski-Petäjä tror inte att det finska medborgarinitiativet kommer att gå igenom i parlamentet, men hon befarar att debatten kring förslaget det ska bidra till ett ökat abortmotstånd hos vissa.

– Det skulle inte vara första gången i historien som abortmotståndet växer parallellt med konservativa idéer och ekonomisk lågkonjunktur. Konservativa, rasistiska och sexistiska idéer uttrycks allt mer öppet i Finland just nu. Det riktas mot asylsökande, sexuella minoriteter och kvinnor, säger hon. Sannfinländarnas framsteg har bidragit till att normalisera den typen av attityder och argument, menar Miina Keski-Petäjä.

– Frågan är vad de andra partierna kommer göra. Jag undrar om de kommer att stå upp starkt för de mänskliga rättigheterna eller om de är för rädda att kanske förlora väljare till Sannfinländarna.

Olika lagar i de nordiska länderna

  • I Norge och Danmark gäller fri abort till 12:e veckan. Graviditeten kan avbrytas senare om det finns medicinska eller sociala skäl.
  • I Finland går det att avbryta en graviditet utifrån vissa, brett satta, kriterier till och med vecka 12. Om det finns synnerliga skäl går det att avbryta en graviditet upp till vecka 20 och om det finns fosterskador upp till vecka 24.
  • Sverige har fri abort till vecka 18 och på Island kan en graviditet avbrytas till och med vecka 16 och senare om graviditeten utgör ett hot mot den gravidas hälsa.
  • I Norge och Danmark kan vårdpersonal vägra utföra abort genom att åberopa samvetsklausuler, även i Sverige och Finland är frågan om samvetsklausuler på tapeten.
]]>
Politiskt engagerade ungdomar skräms till tystnad http://www.nikk.no/nyheter/politiskt-engagerade-ungdomar-skrams-till-tystnad/ – Politiskt engagerade ungdomar skräms till tystnad genom hotfulla och sexistiska kommentarer på nätet. I förlängningen är det här ett stort demokratiskt problem, säger Kai Alajoki, president för Ungdomens Nordiska råd.

foto_Eygló Harðardóttir_liten

Eygló Harðardóttir, jämställdhetsminister på Island

Seminariet ”Ungas utsatthet på nätet och näthat i Norden” anordnades i samband med Ungdomens Nordiska råds session som i år hölls på Island. På plats var deltagare från hela Norden. Arrangemanget inleddes av den isländska jämställdhetsministern, Eygló Harðardóttir som själv många gånger har fått hatfulla kommentarer i mejl och i sociala medier:

– Det tror jag att alla politiker har upplevt. Folk verkar inte förstå hur ont det gör. De skriver saker som de aldrig skulle sagt öga mot öga.

Hon tror att det är viktigt att politiker som hon själv föregår med gott exempel och inte besvarar hat med hat.

– Det sämsta man kan göra mot troll är att ge dem en plattform, säger Eygló Harðardóttir.

Från Sverige deltog journalisten och författaren Caroline Engvall som argumenterade för att rättsväsendet aktivt måste söka upp barn som kränks på nätet, eftersom de sällan själva polisanmäler.

Den norska forskaren Helga Eggebø poängterade att definitionen av hatkriminalitet bör inkludera kön och könsidentitet. Sexistiskt hat drabbar främst unga kvinnor och hbtq-ungdomar.

”Politiker har ett särskilt ansvar”

foto_Kai Alajoki_liten

Kai Alajoki, president för Ungdomens Nordiska råd

På tisdag kommer parlamentariker och regeringsföreträdare från alla de nordiska länderna till Reykjavik för Nordiska rådets session. Kai Alajoki anser att alla politiker och opinionsbildare har ansvar för att skydda ungdomar från utsattheten på nätet.

– De har ett särskilt ansvar eftersom de styr den offentliga debatten. De kan se till att de själva inte uppviglar folk till hatprat genom att de uttrycker fördomar och argumenterar utifrån okunskap. De borde uttrycka sig respektfullt om alla människor, säger Kai Alajoki.

Han anser också att det är orimligt att de som är värst utsatta ska behöva driva kampen mot sexistiskt hat.

– Vi män borde engagera oss mer och ta avstånd från hat och hot, säger Kai Alajoki.

FOTNOT: Ungdomens Nordiska råd är ett forum för de politiska ungdomsorganisationerna i Norden. Seminariet ”Ungas utsatthet på nätet och näthat i Norden” arrangerades i samarbete med Nordiskabarn- och ungdomskommittén (NORDBUK) och Nordiska ämbetsmannakommittén för jämställdhet (ÄK-JÄM) och Ämbetsmannakommittén för Kultur (ÄK-K).

]]>
Rösträttskonferens lyfter dagens utmaningar http://www.nikk.no/nyheter/rostrattskonferens-lyfter-dagens-utmaningar/ – Historien lär oss att envist arbete är enda vägen framåt, säger Irma Erlingsdóttir, som leder isländska Institute for Gender, Equality and Difference (RIKK). De hoppades på 200 deltagare till konferensen och gläds åt att hela 500 personer har anmält sig.

Vad beror det stora intresset på?
– Rösträtten var en av de viktigaste milstolparna på vägen mot demokrati. Det gäller den grundläggande rätten till inflytande. Vi ska glädjas åt alla de små och stora segrarna som har tagit oss hit där vi är idag och låta det bli en uppmuntran i det fortsatta arbetet.

foto_Irma Erlingsdóttir_280x421

Irma Erlingsdóttir leder isländska Institute for Gender, Equality and Difference (RIKK)

Hur är de här frågorna relevanta idag?
– Vi har nått långt, men det finns fortfarande stora utmaningar. Under konferensen kommer vi att reflektera över jämställdhet i en internationell kontext. Vi ska vi försöka peka ut de största hoten mot kvinnors politiska och sociala rättigheter idag.

Vilka hot ser du?
– Kvinnor är till exempel underrepresenterade i den politiska debatten, både i etablerade medier och på internet. Hur påverkar anonymiteten på internet kvinnor? Den frågan vi kommer att ta upp med hänsyn till att det är så vanligt med sexuella trakasserier. Vi kommer också att diskutera löneskillnaderna mellan kvinnor och män, könsrelaterat våld och hur den ekonomiska krisen bidrar till ökade klyftor.

Hur kan det här förändras?
– Det behövs politisk vilja och det behövs grupper och individer som har mod att stå upp för det demokratiska samhället. Här på Island tycker jag att det mest imponerande arbetet just nu drivs av gräsrotsrörelsen för kvinnor med normbrytande funktion. Vi har till exempel organisationen Tabu som leds av väldigt modiga kvinnor som kämpar för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra?
– Vi kan lära mycket, och vi har också lärt mycket av varandra genom historien. Vi har dragit nytta av varandras erfarenheter och sporrat varandra i arbetet mot jämställdhet. Island och Norden ligger långt fram på jämställdhetsområdet och vi har ett ansvar att dela de här lärdomarna med resten av världen.

]]>
Intersektionell jämställdhetspolitik på nordisk agenda http://www.nikk.no/nyheter/intersektionell-jamstalldhetspolitik-pa-nordisk-agenda/ NIKK spade symbol-Frågan är högaktuell i Sverige just nu, sade Liisa Husu, professor i genusvetenskap vid Örebro universitet, när hon inledde workshopen i torsdags.
Samma vecka presenterades Sveriges jämställdhetspolitiska utredning, som bland annat föreslår ett tydligare intersektionellt perspektiv i jämställdhetspolitiken. Utredningen rekommenderar också att regeringen ska etablera en jämställdhetsmyndighet.

– Om det innebär att kön hanteras separat skulle det kunna ses som en tillbakagång från ett integrerat till ett separerat perspektiv. Samtidigt är bildandet av en jämställdhetsmyndighet ett stort och viktigt kliv framåt och något vi forskare på fältet länge har argumenterat för, sade docent Sofia Strid, forskare vid Örebro universitet, Centrum för feministiska samhällsstudier.
Hon ingår i det nordiska forskarnätverket som arrangerade workshopen. De vill skapa utrymme för en diskussion om den ökade komplexiteten i jämställdhetspolitiken. Ett 20-tal forskare från olika länder deltog under workshopen i Örebro.

Johanna Kantola, genusforskare vid Helsingfors universitet, beskrev läget i Finland.
– Vi har en jämställdhetspolitisk kris, sade hon.

Uttalandet kan tolkas som en retorisk blinkning till regeringen. Johanna Kantola beskriver det som att regeringen motiverar nedskärningar i offentlig sektor genom att hänvisa till just olika kriser. Den ekonomiska krisen, krisen i EU och flyktingkrisen görs till argument för att spara i offentlig sektor, menar hon. Regeringen vill bland annat försämra villkoren i samband med sjukfrånvaro och sänka ersättningen till anställda som jobbar obekväma tider, vilket ofta är lågavlönade kvinnor i offentlig sektor.
– Det enda positiva i Finland just nu är det växande motståndet, sa Johanna Kantola.
Hon berättade bland annat om det forskarledda initiativet där 88 professorer protesterade offentligt mot regeringens programutlysning som konstaterade att kvinnor och män i Finland är jämställda, men där jämställdhetsfrågor annars lyste med sin frånvaro. Johanna Kantola beskrev också hur finska fackförbund har mobiliserat mer aktivt kring jämställdhetsfrågorna:
– Många personer som aldrig tidigare har varit del i den feministiska rörelsen har börjat engagera sig.

Hege Skjeie, professor vid Universitetet i Oslo, beskrev några utmaningar med intersektionalitetsperspektivet. Foto: Charlie Olofsson

Hege Skjeie, professor vid Universitetet i Oslo, beskrev några utmaningar med intersektionalitetsperspektivet. Foto: Charlie Olofsson

Workshopen i Örebro inleddes på torsdagen och fortsatte under fredagen. Hege Skjeie, professor i statskunskap vid Universitetet i Oslo, beskrev några av utmaningarna som följer i och med det teoretiska skiftet från jämställdhet till ett breddat fokus på jämlikhet och antidiskriminering. Hon ser till exempel att olika grupper slår vakt om sina egna intressen.
– Det finns en rädsla för att den egna gruppen ska missgynnas, sade hon.
De grupper som har längst historia av organisering och starkast lagstadgat skydd upplever sig ha mest att förlora på att andra diskrimineringsgrunder lyfts fram, fortsatte hon och gav ett färskt exempel från Norge. Där diskuteras möjligheten att införa en integrerad antidiskrimineringslag vilket vissa kvinnoorganisationer motsätter sig.
Sofia Strid konstaterar att de nordiska länderna delvis har gått olika vägar när de har utformat sina diskrimineringslagar. Sverige har till exempel en lag i linje med förslaget som diskuteras i Norge medan Finland har en diskrimineringslag och en jämställdhetslag parallellt.
– Vi behöver få bättre kunskap om vad olika modeller får för konsekvenser. Vad har lagarnas utformning för inverkan på jämställdheten, klassystemet och hbtq-personers rättigheter? Det behöver vi undersöka, sade Sofia Strid.
I sin forskning är hon särskilt intresserad av hur intersektionalitetsperspektivet har tagits emot av civilsamhället.
– Det är intressant att titta på hur olika organisationer hanterar diskrimineringsgrunderna. Vi ser till exempel att många feministiska organisationer försöker inkludera olika diskrimineringsgrunder samtidigt som de sätter kön lite över de andra.

Både Sofia Strid och Hege Skjeie tycker att det saknas exempel på hur intersektionalitets-perspektivet kan omsättas i politiska förslag och praktiskt jämställdhetsarbete. De nämner organiseringen av diskrimineringsombudsmannen som ett exempel där den intersektionella analysen har lett till konkret förändring. Norge var först i Norden med en gemensam ombudsman och senare har andra nordiska länder genomfört reformer i samma riktning.
Genom att forskare från olika nordiska länder träffas och diskuterar tror Sofia Strid att det blir lättare att förstå hur intersektionalitetsperspektivet har påverkat den förda politiken och villkoren för olika grupper. Samarbetet fortsätter och forskarnätverket diskuterade under workshopen idéer för framtida gemensamma projekt som bygger på nordiska jämförelser.
– Vi behöver se vad det finns för olika vägar att gå och undersöka vilka vägar som har fungerat.

Bård: alla färger

Den här texten ingår i artikelserien Nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken 2014, som berättar om de projekt som fick medel genom Nordisk stödordning 2014.

]]>
Sluten rekrytering ökar könsobalans http://www.nikk.no/nyheter/sluten-rekrytering-okar-konsobalans/ Foto: Søren Kjeldgaard

Foto: Århus universitet, Søren Kjeldgaard

Sociologen och organisationsforskaren Mathias Wullum Nielsen, som lade fram sin doktorsavhandling i juni, har ägnat sin doktorandtid åt att forska om jämställdhet i akademin. Som studieobjekt har han framför allt använt sitt eget lärosäte, Århus universitet i Danmark, men han har också gjort jämförelser mellan Danmark, Sverige och Norge. De skandinaviska länderna skiljer sig åt, både i fråga om diskussion och praktik och vad gäller konkreta åtgärder för ökad jämställdhet i forskarvärlden, konstaterar han.

– Danmark är mer försiktigt än Norge och Sverige i att tala om jämställdhet som en rättighetsfråga, säger Wullum Nielsen. Man argumenterar hellre utifrån ett nyttoperspektiv: organisationer som inte släpper fram kvinnor utnyttjar inte hela sin potential och klarar sig sämre i konkurrensen. Danmark använder sig också följdriktigt av ett snävare spann av åtgärder på området.

Även mellan Norge och Sverige syns skillnader, berättar han. I Norge har mycket av jämställdhetsarbetet varit inriktat på strukturella åtgärder för att främja kvinnor i akademin; i Sverige ligger fokus istället i större utsträckning på att förändra organisationskulturer.

– Danmark inspireras av Sverige och Norge. Samtidigt är den danska diskussionen i stor utsträckning kvar i tanken att jämställdhet är något som specifikt rör kvinnor, och att jämställdhetsinsatser består i att utrusta kvinnor med kvalifikationer som de saknar och behöver för att lyckas.

Öppen rekrytering för syns skull?

I en aktuell artikel i Nature (24 sep 2015) rapporterar Wullum Nielsen resultaten från en annan av sina studier, som gäller rekrytering av seniora forskare vid Århus universitet. Under tioårsperioden 2004–2013 anställdes omkring 20 procent av professorer och associate professors utan öppen utlysning av tjänsten, enligt hans genomgång. Till en betydande andel av de tjänster som utannonserades fanns dessutom bara en kandidat – något som väcker misstankar om att det öppna förfarandet ibland är för syns skull.

Undersökningen visar också att obalansen mellan könen är betydligt större vid slutna rekryteringar än öppna: 23 procent kvinnor sökte till de professurer som utlystes öppet, medan bara 12 procent av de sökande var kvinnor när rekryteringen sköttes informellt, utan öppen utlysning.

– Jag är mycket intresserad av forskarvärldens idé om meritokrati, säger Mathias Wullum Nielsen. Så fort insatser för ökad jämställdhet i akademin föreslås så kommer motargumentet att sådana åtgärder slår mot grundvalarna i forskningen genom att åsidosätta meritokratin. Därför ville jag se hur det verkligen går till.

Organisationen behöver ta itu med problemen

Det mest överraskande är inte att problemen existerar utan att utvecklingen ser ut att gå åt fel håll, poängterar han. Såväl ansvarig minister som universitetet självt har signalerat att öppen rekrytering ska vara grundregeln – ändå ökade andelen informella rekryteringar under den undersökta tioårsperioden – från 8 procent under den första halvan av perioden till 30 procent under den andra. Och Århus är långt ifrån ensamt om problemen – en nyligen gjord genomgång visar på liknande mönster vid flera andra danska universitet.

– Det kan finnas goda skäl till att tjänster tillsätts utan öppen utlysning, men när det rör sig om en så här stor andel tyder det på att organisationen behöver ta itu med problemen, säger Mathias Wullum Nielsen.

Att informell rekrytering ofta missgynnar kvinnor är känt sedan tidigare, konstaterar han. Dels tenderar manliga chefer att premiera kandidater som liknar dem själva, dels blir kvinnliga forskare mindre synliga för beslutsfattare då de generellt har svagare band till makten i forskarvärlden.

I sin avhandling har Mathias Wullum Nielsen också undersökt hur bibliometri som mått på forskares individuella meriter påverkar jämställdheten.

– Jag har tittat närmare på det danska systemet Den Bibliometriske Forskningsindikator, BFI. Mätt i citeringsgrad är manliga och kvinnliga forskare lika framgångsrika, enligt min studie av Århus universitet. Därför kunde man förvänta sig att de också skulle ligga på samma nivå i BFI, men där får män i snitt högre resultat per publicerad artikel. Orsaken är framför allt att männen publicerar sig i tidskrifter som ger högre poäng, säger han.

Bättre att läsa istället för att räkna?

En tänkbar förklaring till denna skevhet är att rankningen av olika tidskrifters tyngd, som styr poängsättningen i BFI, varit mer välvillig till forskningsområden med tydlig manlig prägel. Att den kvinnliga representationen varit låg i de kommittéer som gjort bedömningarna är känt, påpekar Mathias Wullum Nielsen.

– Det är en vanlig tanke att det är bra för jämställdheten att mäta i organisationen. Med objektiva siffror, svart på vitt, är det lättare att visa på missförhållanden och hävda sin rätt. Men så enkelt är det inte. Om bedömningskriterierna formuleras utifrån den dominerande gruppens egenskaper så kommer resultaten tvärtom att hjälpa till att vidmakthålla den rådande obalansen.

Mathias Wullum Nielsen tycker att det är problematiskt att bibliometri fått så stor betydelse i bedömningen av enskilda forskares prestationer. I synnerhet när det gäller forskare i början av sin karriär har faktorer i omvärlden stor betydelse för hur många bibliometriska poäng man hunnit samla ihop, och det vore rimligt att bedöma forskarens potential på något annat sätt – till exempel genom att läsa deras publiceringar istället för att räkna dem.

Mathias Wullum Nielsens avhandling heter New and Persistent Gender Equality Challenges in Academia. Han kommer de närmaste två åren att forska vid Stanford University, hos professor Londa Schiebinger.

– Jag kommer framför allt att ägna mig åt frågor om hur jämställdhet i akademin påverkar forskningens innehåll och den kunskap som produceras, säger han.

]]>
Kvinnliga poliser mobiliserar mot trafficking http://www.nikk.no/nyheter/kvinnliga-poliser-mobiliserar-mot-trafficking/ NIKK spade symbolKonferensen i Riga äger rum den 7-8 oktober och fokuserar på vilka konkreta problem som Norden och de baltiska länderna står inför idag när det gäller att bekämpa trafficking och andra former av könsrelaterat våld. Kriminalinspektör Berglind Eyjólfsdóttir, ordförande för Nordiskt-baltiskt nätverk för poliskvinnor (NBNP), menar att det finns ett stort behov av samarbete.

– Det handlar inte bara om att utbyta erfarenheter och vässa arbetsverktyg, utan även om att nätverka. Jag tror det är viktigt att vi som jobbar med de här frågorna lär känna varandra – då är det enklare att ta kontakt i det dagliga arbetet.

Hon menar att de som utför brotten ofta ligger steget före polisen, och snabbt förändrar sina tillvägagångssätt och metoder. Därför är det viktigt att polisen håller sig uppdaterad.

– Genom att diskutera frågorna kan vi förstå hur situationen ser ut i de olika länderna. Det blir en ögonöppnare, säger Berglind Eyjólfsdóttir.

Berglind Eyjólfsdóttir. Pressbild

Berglind Eyjólfsdóttir. Pressbild

Konferensen i Riga är en del av projektet Könsrelaterat våld – nordisk-baltisk dialog. Tidigare i år träffades nätverket i Köpenhamn för ett första seminarium. Hur kan då samarbetet rent konkret förbättra polisens arbete? Berglind Eyjólfsdóttir ger ett exempel på ett fall av trafficking på Island. Det var en kvinna som upptäcktes på ett flygplan mot Reykjavik. Först trodde polisen att hon var delaktig i drogrelaterad brottslighet. Senare framkom att hon var ett traffickingoffer från Litauen.

– Då hade två kollegor nyligen varit på ett studiebesök som arrangerades av NBNP i Litauen. Det gjorde det mycket lättare att kontakta kollegorna där och samarbeta med fallet.

Vad är den största utmaningen när det gäller att bekämpa trafficking?
– En utmaning är att identifiera offret, en annan att samarbeta med den utsatta. Det senare kan vara svårt då traffickingoffren ofta är rädda för polis och myndigheter, säger Berglind Eyjólfsdóttir.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Island stärker upp nordisk jämställdhetskalender http://www.nikk.no/nyheter/island-starker-upp-nordisk-jamstalldhetskalender/ Hugrún Hjaltadóttir

Hugrún Hjaltadóttir. Foto: privat

– Det nordiska samarbetet har varit till stor nytta för oss. Nu hoppas vi kunna bidra och visa vår verksamhet för en större publik. Samtidigt vill vi synliggöra det nordiska samarbetet mer här hemma på Island, säger Hugrún R. Hjaltadóttir, rådgivare på Jafnréttisstofa.

De tre webbportalerna GenderKalenderN, GenderJob och GenderFund är ett samarbete mellan nationella kunskapscentra i Norden med inriktning på genus och jämställdhet – exempelvis Kvinfo i Danmark, Kilden i Norge, Minna i Finland och Nationella sekretariatet för genusforskning i Sverige.

– Vi är jätteglada att vi nu också kan välkomna in Island i portalsamarbetet. Det är viktigt med den nordiska bredden och att verkligen fånga upp alla initiativ, arrangemang och möjligheter som erbjuds inom och mellan de nordiska länderna, säger Josefine Alvunger, kommunikationsstrateg för NIKK.

I GenderKalenderN listas nordiska och internationella konferenser, möten, seminarier, doktorandkurser med mera. Det går ut på att alla enheter bidrar med information från och om just sitt land in i en gemensam databas. Alla poster kan även delas på facebook och twitter.

GenderFund och GenderJob är liknande nordiska samarbeten, med inriktning på genus-relaterad finansiering och genusrelaterade jobb. På GenderFund kan du som letar forskningsmedel, projektmedel, stipendier eller liknande hitta finansieringsmöjligheter. På GenderJob hittar du lediga jobb med jämställdhets- och genusprofil inom hela Norden och internationellt. Och på GenderkalenderN, finner du allt från feministiska kulturfestivaler till EU:s forskningspolitiska konferenser. Gemensamt för webbplatserna, är den nordiska kopplingen och genus och jämställdhet.

]]>
Ny rapport om utmaningar i nordisk glesbygd http://www.nikk.no/nyheter/ny-rapport-om-utmaningar-i-nordisk-glesbygd/ Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

Rapporten är framtagen av forskarna Stine Thidemann Faber, Helene Pristed Nielsen och Kathrine Bjerg Bennike på uppdrag av Nordiska ministerrådet.

De presenterar forskning om förändrade levnadsvillkor till följd av allt från globala förändringar, till minskad ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen som minskar i traditionellt manliga yrkesområden samt  migration och avfolkning. Särskilt unga kvinnor flyttar till de större städerna för att få en utbildning. Dessa är utmaningar som inte bara är av stor betydelse för regionens livskraft och sammanhållning, utan också för de män och kvinnor som bor här, och för deras inbördes sociala relationer, menar forskarna i rapporten.

]]>
“Hatprat skrämmer kvinnor från den offentliga debatten” http://www.nikk.no/nyheter/hatprat-skrammer-kvinnor-fran-den-offentliga-debatten/ ”Ökade möjligheter att uttrycka sig och kommentera, också anonymt, främjar demokratin. Baksidan av myntet är att vi fått mer hatprat, hotelser och trakasserier”, säger Kira Appel, ordförande i Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för jämställdhet. Foto: Privat bild

”Ökade möjligheter att uttrycka sig och kommentera, också anonymt, främjar demokratin. Baksidan av myntet är att vi fått mer hatprat, hotelser och trakasserier”, säger Kira Appel, ordförande i Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för jämställdhet. Foto: Privat bild

Sexistiska kommentarer och hatprat i den offentliga debatten och på sociala media drabbar framför allt kvinnor, säger Kira Appel.
– Nationellt, nordiskt och globalt anar man att det här är ett växande problem. Män kritiseras för det som de säger medan kvinnor, oavsett vad debatten gäller, ofta trakasseras för att de är kvinnor. Skillnaden är enorm.

Under ett möte i maj uttryckte samtliga nordiska jämställdhetsministrar djup oro för utvecklingen. Danmark fick, i egenskap av ordförandeland för Nordiska ministerrådet, i uppdrag att under hösten ordna ett seminarium om vardagssexism och nättrakasserier.

Seminariet ingår i det nordiska samarbetsprogrammet om kön och jämställdhet i det offentliga rummet. Målet är att lyfta fram goda exempel och ge praktiska rekommendationer till berörda aktörer i Norden.

Appel hoppas att man ska kunna ringa in orsakerna och effekterna av vardagssexism.
– Undersökningar av ”stalkning” visar att kvinnor som förföljs tenderar att bli rädda, dra sig undan och till och med ändra sitt beteende. Det får allvarliga konsekvenser för demokratin om kvinnor skräms från att delta på offentliga arenor och i den offentliga debatten.

 

Unik nordisk rapport

2013 gav Nordiska ministerrådet ut en rapport som för första gången ur ett nordiskt perspektiv belyser fenomenet antifeminism och högerextremism, bland annat på internet. Listan på konkreta åtgärder bygger på 25 experters råd (se faktaruta).

Helga Eggebø, seniorrådgivare vid KUN senter for kunnskap og likestilling i Norge, analyserar som bäst resultatet i en ny undersökning om upplevelser av hets och trakasserier på nätet. Hon påminner om att det inte bara är personer aktiva i den offentliga debatten som utsätts.
– Elektroniskt våld ingår numera i våldet i nära relationer. Ständig uppkoppling gör att vi alltid är nåbara och det blir svårare att värja sig.

Kvinnor trakasseras ofta utifrån att de är kvinnor, men även män utsätts för hets kopplat till deras person, exempelvis med anspelningar på sexualitet.
– Det kan också vara beskyllningar om att du är galen eller inte har någon rätt att uttala dig på grund av din ålder eller position, eller hotfulla antydningar om att personen vet var du bort eller hur du rör dig.

 

Yttrandefrihet som retoriskt slagträ

”Det är viktigt att polisen signalerar att man tar näthets på allvar. Vi behöver också nyansera bilden av vilka som ligger bakom trakasserierna”, säger Helga Eggebø, seniorrådgivare vid KUN senter for kunnskap og likestilling. Foto: Karoline O. Pettersen

”Det är viktigt att polisen signalerar att man tar näthets på allvar. Vi behöver också nyansera bilden av vilka som ligger bakom trakasserierna”, säger Helga Eggebø, seniorrådgivare vid KUN senter for kunnskap og likestilling. Foto: Karoline O. Pettersen

Avvägningen mot yttrandefriheten är en av utmaningarna i arbetet mot hatyttringar och sexism i den offentliga debatten.

Kira Appel tycker att det är positivt med fler kanaler där fler röster kan höras.
– Ökade möjligheter att uttrycka sig och kommentera, också anonymt, främjar demokratin. Baksidan av myntet är att vi fått mer hatprat, hotelser och trakasserier.

Helga Eggebø hänvisar till amerikansk forskning som visar att yttrandefriheten har blivit ett retoriskt slagträ: Feminister som opponerar sig mot ett visst språkbruk eller uppförande anklagas för att försöka begränsa yttrandefriheten.
– Man tror att det råder enighet om vem som hetsar och vem som blir hetsad men det finns en konflikt. Båda sidorna kan känna sig utsatta. Vi är inte överens om situationsdefinitionen.

 

Ombud kräver handlingsplan

Sunniva Ørstavik, jämställdhets- och diskrimineringsombud i Norge, krävde i en rapport från april en heltäckande nationell handlingsplan mot hatyttringar. Hon vill bekämpa både lagligt och olagligt hatprat, bland annat med satsningar på forskning och förebyggande arbete i skolan, åtgärder som enligt henne inte begränsar yttrandefriheten.

– Det finns en stark bild av nättroll som patetiska stackare som sitter hemma och saknar kontroll över sitt liv, säger Helga Eggebø.

– Schablonbilden blir en hanteringsstrategi men den motsvarar inte alltid verkligheten. De som vi har intervjuat och som fått reda på vem som trakasserat dem säger att det kan vara rätt vanliga typer.

]]>
Jämställdhetsindex sätter press på EU:s regeringar http://www.nikk.no/nyheter/jamstalldhetsindex-satter-press-pa-eus-regeringar/ Norden. Illustration Emma Hanquist

Norden. Illustration Emma Hanquist

I indexet, som presenterades den 25 juni, ligger Sverige i topp tätt följt av Finland och Danmark. Indexet har tagits fram av Europeiska jämställdhetsinstitutet, Eige, på uppdrag av Europeiska kommissionen. Inom flera områden har de nordiska medlemsländerna klart bättre resultat än genomsnittet för EU.
– Att de nordiska länderna ligger i topp betyder det inte att det råder jämställdhet. Det kan snarare kopplas samman med en bristande utveckling i många andra länder, säger Lenita Freidenvall, forskare vid Stockholms universitet och sekreterare i den svenska regeringens jämställdhetspolitiska utredning.

Lägre livsinkomst för kvinnor

De nordiska länderna får höga poäng inom området politisk representation. Här är gapet mellan kvinnor och män inte så stort, men arbetslivet och näringslivet präglas fortfarande av stor ojämställdhet. De ekonomiska villkoren ser olika ut för kvinnor och män och det hänger tätt ihop med villkoren i arbetslivet, menar Lenita Freidenvall. Kvinnors arbetstider har förlängts och kvinnors utbildningsnivå är generellt högre än mäns. Ändå har löneskillnaden mellan kvinnor och män minskat mycket lite, konstaterar hon. Kvinnor är dessutom undersysselsatta i större utsträckning än män och tar ut merparten av föräldraledigheten.
– Sammantaget ger detta lägre livsinkomst och därmed lägre pensioner för kvinnor. Det tycks vara ett genomgående problem i de nordiska länderna.

Könssegregerat i det nordiska arbetslivet

Den bristande jämställdheten i arbetslivet hänger bland annat ihop med könssegregeringen, menar Lenita Freidenvall. För att få en bild av hur segregerad arbetsmarknaden är i olika EU-länder har Eige jämfört hur stor andel av kvinnor respektive män som är anställda inom områdena utbildning, sjukvård och socialt arbete. Siffrorna för Sverige visar att 43,4 procent av de tillfrågade kvinnorna arbetar inom dessa områden. Siffran för män ligger på 11 procent.
– Vi ser att kvinnor i viss utsträckning har brutit in i mansdominerade yrken, men män har inte på motsvarande sätt brutit in i kvinnodominerade branscher, säger Lenita Freidenvall.

Könssegregeringen på arbetsmarknaden är en faktor som drar ner betyget för de nordiska länderna. En annan faktor är underrepresentationen av kvinnor i bolags- och bankstyrelser. Dessutom finns stor ojämställdhet i fördelningen av det obetalda hushållsarbetet. I Finland uppger 72 procent av kvinnorna att de utför hushållsarbete varje dag under en timme eller mer. För finska män ligger siffran på 39 procent.

Stora skillnader mellan EU-länderna

Lenita Freidenvall. Pressbild

Lenita Freidenvall. Pressbild

Eiges index är sammanställt utifrån könsuppdelad statistik från år 2012. Kvinnors och mäns villkor har bedömts utifrån kategorier som arbete, pengar, kunskap, tid, makt och hälsa. Varje land har poängsatts utifrån hur litet gapet är mellan kvinnor och män inom de olika kategorierna. Poängen har sedan räknats ihop för att ge en samlad siffra över jämställdheten i landet. Siffran 100 innebär att ett land är jämställt. Sverige toppar listan med 74,2 poäng följt av Finland med 72,7 poäng och Danmark med 70,9 poäng. Snittet för EU ligger på 52,9. Längst ner finns Rumänien med 33,7 poäng.
– Indexet avslöjar att det finns stora skillnader mellan EU-länderna. Det går inte att ge en samlad bild att läget i EU och det finns inte heller en lösning som är giltig för alla länderna, säger Lenita Freidenvall.
Hon tror att indexet kan bidra till att sätta press på EU-ländernas regeringar.
– Mätningarna skildrar utvecklingen över tid och visar de mörka fläckarna. Här kan regeringarna se vilka områden de behöver prioritera, säger hon.

Marginell förändring sedan förra mätningen

Det är andra gången Eige presenterar indexet och för EU som helhet syns en marginell förbättring jämfört med siffrorna som presenterades för två år sedan. Finland har fått en något bättre poäng medan siffrorna har sjunkit en aning för Danmark och Sverige.
– Man kan inte lita blint på att utvecklingen ska gå framåt. Det är en viktig lärdom. Det krävs aktiva åtgärder och politiska prioriteringar om det ska hända någonting, säger Lenita Freidenvall.
Samtidigt betonar hon behovet av att inte bara jämföra skillnader i livsvillkor mellan kvinnor och män.
– Vi måste också synliggöra skillnader inom grupperna kvinnor och män. Vi behöver till exempel titta särskilt på invandrade kvinnors situation och möjligheter till inkomst och heltidsjobb, säger hon.

Behovet av att synliggöra fler faktorer än kön lyftes även i samband med publiceringen av den förra upplagan av indexet, år 2010. (Se artikeln ”Nytt jämställdhetsindex avslöjar EU-ländernas brister”) Tvärande faktorer tas upp i en del Eiges index, men siffrorna där påverkar inte det sammanvägda resultatet för respektive land. I nästa index, som kommer år 2017, ska Eige lägga särskild vikt vid dessa tvärande faktorer, skriver de i rapporten till årets index.

]]>
Flykten från glesbygden – en könad historia http://www.nikk.no/nyheter/flykten-fran-glesbygden-en-konad-historia/ Helene Pristed Nielsen (vänster) och Stine Thidemann Faber har skrivit den tvärnordiska kartläggningen STED, (U)LIGHED og KØN tillsammans med Kathrine Bjerg Bennike.

Helene Pristed Nielsen (vänster) och Stine Thidemann Faber har skrivit den tvärnordiska kartläggningen STED, (U)LIGHED og KØN tillsammans med Kathrine Bjerg Bennike.

I de nordiska länderna finns likheter när det gäller flyttmönster. Trenden visar att unga kvinnor är mer benägna att lämna hemorten för att läsa vidare. Det talas om ett ”kvinnounderskott” i glesbygdsområden. Männen stannar oftare kvar, eller flyttar tillbaka. Samtidigt minskar utbudet av traditionellt manliga yrken i glesbygden och många blir arbetslösa.

– I debatten speglas glesbygdsmannen ofta som omodern bakåtsträvare. Och precis som det beskrivs att det är ett problem att kvinnor flyttar, har det på senare år framställts som ett problem att männen inte flyttar, säger Stine Thindeman Faber, genusforskare vid EDGE – Centre for Equality, Diversity and Gender, vid Aalborgs universitet.

Hon är en av ett 50-tal deltagare från hela Norden som samlades i Nuuk för att diskutera glesbygdsproblematiken ut ett jämställdhetsperspektiv. Bakom arrangemanget stod Danmark, årets ordförande för Nordiska ministerrådet.

 

Olika förväntningar på kvinnor och män

Inför seminariet hade arrangörerna beställt en tvärnordisk forskningsrapport som tagits fram av forskarna vid EDGE. Stine Thindeman Faber har gått igenom de studier som finns på området i Norden.
– Det är tydligt att det finns koppling till genus när det gäller denna fråga. Förväntningar på kvinnor och män är olika när det gäller utbildning och flyttmönster, säger hon.

Enligt rapporten har unga män ofta starkare anknytning till platsen de kommer ifrån, och uppskattar lokala fritidsaktiviteter som jakt eller fiske. Kvinnorna upplever att det finns mer möjligheter för dem i städerna, och värderar ett större socialt-och kulturellt utbud. Ofta upplever kvinnorna även könsrollerna som mer moderna i städerna, jämfört med på mindre orter.

Flyttåg till fastlandet

Martha Lund Olsen, jämställdhetsminister på Grönland, öppningstalade vid seminariet. Pressbild

Martha Lund Olsen, jämställdhetsminister på Grönland, öppningstalade vid seminariet. Pressbild

Att seminariet ”Kön, utbildning och befolkningsströmmar” hölls på Grönland är ingen tillfällighet. Grönland är det enda land i Norden vars befolkning, på cirka 56 000 personer, beräknas minska fram till år 2040. Allt sedan 60-talet har antalet kvinnor sjunkit på ön.
– Tidigare berodde det på att det flyttade hit danska män som blev ihop med grönländska kvinnor och paren flyttade tillsammans tillbaka till Danmark, säger Martha Lund Olsen, jämställdhetsminister på Grönland.

Idag finns det två olika flyttströmmar. Många kvinnor lämnar de små kustbyarna på ön för större orter, som huvudstaden Nuuk. Samtidigt lämnar både unga män och kvinnor Grönland för att utbilda sig utanför ön. Det stora flyttåget går till Danmark. Männen är mest benägna att återvända.

 

Brist på jobb och bostäder

Martha Lund Olsen menar att det finns flera orsaker till att kvinnorna inte återvänder. Det handlar bland annat om brist på kvalificerade jobb och bostäder.
– Vi försöker skapa nya arbeten här på Grönland genom att locka företag som vill skapa gruvdrift eller utvinna olja. På så sätt skulle de välutbildade kvinnorna komma i sysselsättning.

Hon menar att utländska investerare och nya arbetstillfällen även skulle ge mer till statskassan, där det idag är ett underskott. De pengarna behövs för bostadsbygge.
– Idag är det väldigt ont om bostäder för folk som vill flytta hit. Många grönlänningar står i kö för att bo i hyresrätt och bostäderna räcker inte till, säger Martha Lund Olsen.

 

Få studier med genusperspektiv

På konferensen i Nuuk fanns representanter från bland annat universitet, frivilligorganisationer och politiska institutioner som arbetar med glesbygdsfrågor. Tanken är att diskussioner och workshops ska utmynna i en handbok med konkreta råd till aktörer i alla nordiska länder. Enligt forskaren Stine Thindeman Faber behövs fler studier på området.
– När vi gjorde kartläggningen var det väldigt svårt att hitta studier gjorda ur ett genusperspektiv, trots att dessa frågor så tydligt är kopplade till kön. Jag skulle gärna se mer tvärnordisk forskning på området i framtiden, säger hon.

 

]]>
Seksuell trakassering utbredt i Norden http://www.nikk.no/nyheter/seksuell-trakassering-utbredt-i-norden/ Eygló Harðardóttir. Pressbild

Eygló Harðardóttir. Pressbild

Eygló Harðardóttir, minister for sosial-, bolig og arbeidsmarked i Island, sa ved åpningen av den nordiske konferansen om seksisme og seksuell trakassering i arbeidslivet, att turisme vokser i alla de nordiske landene. Derfor er seksisme og seksuell trakassering innen hotell-, restaurant- og turismebransjenensværtaktuell sak. I Island har det vært 40 prosent økning av folk i servisebransjen fra 2010, mens det har vært 6 prosent økning i andre fag.

Paula Mulinari, universitetslektor ved Malmö högskola i Sverige og hovedtaler ved konferansen sa att for tretti år siden fans ikke begrepet trakassering på nordiske språk. Seksuell trakassering er et problem både på individuell og samfunnsnivå, sa hun, og la til att det fins både politiske og juridiske muligheter til å endre situasjonen.

 

Nordisk forskning og resultater

Lizette Risgaard (LO, Danmark), Pontus Sjöstrand (Visita, Sverige) Malin Ackholt (Hotell- och restaurangfacket, Sverige) Paula Mulinari (Malmö högskola, Sverige) och Seija Virta (Palvelualojen ammattiliitto, PAM, Finland)

Lizette Risgaard (LO, Danmark), Pontus Sjöstrand (Visita, Sverige) Malin Ackholt (Hotell- och restaurangfacket, Sverige) Paula Mulinari (Malmö högskola, Sverige) och Seija Virta (Palvelualojen ammattiliitto, PAM, Finland)

Ved konferansen, som ble finansiert av Nordisk ministerråds støtteordning for likestilling, talte forskere fra alle nordiske land. Steinunn Rögnvaldsdóttir, fra Island, sa att 60 prosent av de som jobber i restauranter er kvinner og at servitører er de som i fleste tilfeller har opplevd trakasserier på jobb. 61,7 prosent har opplevd trakasserier fra kunder, 32,1 prosent fra kolleger og 21 prosent fra ledere på jobbet. Rögnvaldsdóttir mente att vi må undersøke hvis folk virkelig kjenner sine rettigheter og vet hvor de kan få støtte.

Seija Virta fra Finland sa att mange av de som opplever seksuell trakassering syns det er veldig vanskelig å be om støtte. Hun pekte også på at det er mere vanskelig når gjerningspersonen er en kollega. Forskningen i Finland har dessuten vist att ledere ofte ikke tar problemet på alvor. Bland de som har rapportert seksuell trakassering til lederen opplever bara en fjerdedel att lederen reagerte, forteller Virta.

 

Samfunnsproblem – men hvem har ansvar?

Claus Jervell fra Likestillings- og diskrimineringsombudet i Norge sa at seksuell trakassering i hotell og restaurant er alvorlig og omfattende. Han mener at grunnen til problemet er att det ikke er enighet i samfunnet om at dette er et problem. Han stilte spørsmålet: Hvem har ansvaret? Jervell kalte det for et arbeidsmiljøspørsmål som vi skal og kan løse. Han sa at det er enkelt å stoppe seksuelle trakasserier og det er gratis.

 

Mulige løsninger:

  • Anerkjenne problemet og lytte til de som blir rammet.
  • Snakke om problemet med de som ikke rammes.
  • Lage rutiner basert på en konkret risikovurdering.
  • Gi ledere ansvar slik at trakassering får konsekvenser.
  • Pålegge alle som kjenner til trakassering å varsle og/eller stoppe de.

 

Tid å bryte stillheten

Schwarzenberger, forfattere og prosjektleder

Schwarzenberger, forfattere og prosjektleder

Sonja Schwarzenberger var leder i en paneldebatt på konferansen. Hun er forfattere og prosjektleder og har skrevet boken Bryt tystnaden sammen med Naiti del Sante. Schwarzenberger mente at et problem er at kvinner ikke siger fra på grunn av skam. Hun sa at det er viktig at alle nordiske land tar opp minimumskrav om forebyggende arbeide. Vi skal forklare at seksuelle trakasserier ikke aksepteres, sa hun.

Hovedspørsmålet som var stilt i paneldebatten var: Hvilket ansvar har arbeidsmarkedet i å motvirka seksisme og seksuell trakassering på arbeidsplassen? Paneldeltakerne var enige om at det trengs mere aksjon. Statistikken viser at unge kvinner er mere utsatte for seksuelle trakasserier og de tar det også tungt. De må bli sikre på at de kan si fra og få støtte.

Ekspertene på konferansen var også enige om att bevissthet gjennom generell utdanning er en av de viktigeste løsningene. Det handler om å få nye verdier og kultur inn i arbeidslivet. I praksis er det håndbøker og veiledning som gjelder. Det er ikke nok å endre loven hvis ledere ikke vet hvordan man skal hantere seksuell trakassering når det viser seg, mente ekspertene. De understreket også viktigheten av det nordiske samarbeidet. Landene har muligheter til at sammen finne løsninger mot seksisme og seksuell trakassering, mente de.

]]>
Sexualitet i fokus för genuskonferens i Rovaniemi http://www.nikk.no/nyheter/sexualitet-i-fokus-for-genuskonferens-i-rovaniemi/ – Det är dyrt att komma upp hit till Rovaniemi. Förra gången hölls konferensen i Budapest, då hade representanter från de östeuropeiska länderna större möjlighet att komma, säger Liisa Husu.

Fokus på sexualitet och sexhandel

Liisa Husu. Pressbild.

Liisa Husu. Pressbild.

Temat på årets konferens var ”Sex and Capital”. Bland annat diskuterades feminismens roll i den ekonomiska krisen. På engelska kan ”sex” betyda såväl kön, genus, sex eller sexualitet, så på många sätt är det ett både brett och mångtydigt tema, säger Liisa Husu.

– Hittills har mycket kretsat kring sexualitet, eller sexhandel. Men jag hade gärna sett fler keynotes om de samhälleliga och ekonomiska makrofrågorna. Jag har längtat lite efter ett sådant fokus.

Under torsdagen presenterade Liisa Husu sin egen forskning, som handlar om ojämställdhet inom den akademiska världen. Samtidigt som vi i Norden är världsledande i alla internationella och samhälleliga jämställdhetsindikatorer, och ledande som forskningsländer, fortsätter universitet och högskolor att vara platser där jämställdhet och mångfald brister, berättar hon.

– Trots att vi i Norden har arbetat aktivt med de här frågorna i flera decennier ser det fortfarande inte mycket bättre ut jämfört med övriga Europa, speciellt om man jämför den kvinnliga andelen av professorer. Motståndet mot att förändra universiteten till att bli mer jämställda är väldigt starkt.

Liisa Husu ser också en växande jämställdhetsproblematik i många länder – en prekarisering av de akademiska anställningarna. Det innebär att det till exempel finns fler tidsbegränsade och osäkra anställningar, vilka i stor utsträckning tilldelas kvinnor. De ojämställda strukturerna fortsätter genom detta att återskapas, menar hon.

– När jag började med det här forskningsämnet på 1980-talet kunde jag knappast föreställa mig att de här frågorna fortfarande idag skulle vara så aktuella som de är. Nu är det 2015, och jag pratar i princip om samma saker. Vi feminister måste mobilisera och feministiska forskare måste fortsätta att ifrågasätta akademins genusmönster. Men framför allt måste facket och politiker ta initiativ för att få upp de här frågorna på den politiska agendan.

Politiska läget i Finland

En annan, kanske mer oväntad, het fråga på konferensen är det färska politiska läget i Finland. I riksdagsvalet för en dryg månad sedan blev centern stora vinnare, och i förra veckan klubbades regeringsprogrammet för deras center-högerregering.

– Tyvärr är regeringen i Finland motsatsen till den svenska, som säger att den är en feministisk regering. I den nya finska regeringens program är själva utgångspunkten i stället att ”män och kvinnor är jämställda”, vilket jag och mina feministiska forskarkollegor är mycket kritiska till. Det enda som utöver det nämns om jämställdhet är invandrarkvinnors integration i det finska samhället, samt fokus på kvinnor och flickor i biståndspolitiken. Det är ytterst problematiskt, och har gett oss mycket anledning att diskutera med utländska kollegor: vart är Finland på väg?

Samhällsengagemanget bland deltagarna gick som en röd tråd genom konferensen, menar Liisa Husu. Genusforskningen kritiseras ibland för att vara alltför inåtvänd, men här är det istället tydligt att många har ett brett samhällsengagemang, och vill använda sin forskning som en förändringskraft. Överlag är konferenser som dessa viktiga för genusforskningen i Europa, menar Liisa Husu.

– Vi ser på flera håll i Europa stora nedskärningar av universiteten, och genusforskningen är ju en ganska ny akademisk disciplin överallt. Rent institutionellt finns det till följd av det en sårbarhet. Därför är det viktigt att det finns europeiska forum som det här, där man kan jämföra erfarenheter, skapa allianser och samarbetsnätverk, och diskutera nya överlevnadsstrategier.

]]>
Kvoter for mangfoldig ledelse http://www.nikk.no/nyheter/kvoter-for-mangfoldig-ledelse/ Island var det andre landet etter Norge for å sette kvoteringslovgiving. Siden 2008 har Island hatt en lov som krever at alle offentlige utvalg, styrer og råd skal har 40-60 prosent kvoter for kvinner og menn. I 2010 ble det enighet om å ha kvoter for aksjeselskaper og private aksjeselskaper med 50 eller flere ansatte.

”Tid til at menn står opp fra stolene”

Kristín Ástgeirsdóttir. Foto: Cia Pak (norden.org)

Kristín Ástgeirsdóttir. Foto: Cia Pak (norden.org)

Kristín Ástgeirsdóttir, daglig leder i Jafnréttisstofa (Senter for likestilling) i Island, sa i forhold til konferansen att det hadde vært diskusjon i lang tid i Island, før loven ble vedtatt. “Vi prøvde å presse endringer uten å sette lov men det ga ingen resultater. I endelsen ble kvoter godkjent. De som kritiserer kvoter er nå helt forstummet. Jeg har lenge vært i favør av kvoter og sier at det har vært aktuelt med kvoter for menn i århundrer. Menn har sittet i styrer bare fordi de er menn. Det er derfor tid til at menn står opp fra stolene å tilbyr kvinner plass ved borden.”

 

Kristín Ástgeirsdóttir mener att det er mange ting som hindrer kvinner fra å ta plass i ledelsesposisjoner. Hun sier det er både maskuline tradisjoner og arbeidskultur som har betydning. “Folk ser ofte til ledere som er like som de selv, de velger bekjente som styremedlemmer, og så videre. Nye studier viser dette. Det er ikke gjort profesjonelt. Så er fakta at familielivet hindrer kvinner i stedet for menn å ta utfordrende jobber.”

Viktig å ta konversasjonen i internasjonal kontekst

På spørsmål om tanken bak den internasjonale konferanse, sagde Kristín Ástgeirsdóttir att den var viktig for å holde debatten våken. “Vi trenger fortsatt flere kvinner i styrer og ledelse. Det er viktig å overbevise folk om behovet for mangfoldig ledelse. Konferansen var en del av det. Det er også veldig viktig å ta konversasjonen i en internasjonal kontekst. Vi kan lære mye av internasjonal forskning og debatt i andre land. Det brukes samme argumenter for og imot kvoter i de fleste land. Derfor er det som gjelder å ha samtaler, høre om ulike aksjoner som brukes for å få inn flere kvinner i styrer og ledelse i de ulike landene, diskutere hindringer og finne måter å forbedre.”

 

Kristín Ástgeirsdóttir sier att hun håper konferansen øker bevisstheten om helt ny forskning på virkningene av kvoteringsloven og hvordan styremedlemmene er valgt. “Jeg håper også at debatten vil være å minne styrene i selskaper på juridiske forpliktelser..”

]]>
Nya skrifter om deltidsarbetet i Norden http://www.nikk.no/nyheter/nya-skrifter-om-deltidsarbetet-i-norden/ Deltidskultur och heltidsnormDeltidsarbetets orsaker står i fokus för faktabladet Heltid eller deltid? – Olika förutsättningar för kvinnor och män i Norden. I publikationen summeras rapporten Part-Time Work in the Nordic Region II, som har arbetats fram inom Deltid i Norden.

Vid projektets slutkonferens i Reykjavik hösten 2014 möttes experter för att gemensamt peka ut viktiga frågor för framtiden. Resultaten från konferensen och utmaningarna som rör deltidsarbete i Norden beskrivs i faktabladet Deltidskultur och heltidsnorm – Vägar till jämställda arbetstider i Norden.

 

Deltid i Norden pågick år 2013-2014. NIKK samordnade arbetet på uppdrag av Nordiska Ministerrådet. Allt material från projektet finns samlat på www.nikk.no/deltid

]]>
Så ska fler engageras i jämställdhetsarbetet http://www.nikk.no/nyheter/sa-ska-fler-engageras-i-jamstalldhetsarbetet/ NIKK spade symbolMånga nordiska kommuner och landsting arbetar med jämställdhetsintegrering, men resultaten har inte alltid fått så god spridning. I förra veckan samlades representanter från elva kommuner för att diskutera strategier för hur man kan nå ut och engagera fler i jämställdhetsarbetet. Marit Tovsen från norska kommunförbundet var en av konferensens arrangörer.

På vilket sätt kan det vara svårt att nå fram med jämställdhetsfrågorna?
– Utmaningarna ser olika ut i de nordiska länderna. I Danmark är den allmänna inställningen att man redan har uppnått jämställdhet. Då kan det vara svårt att få folk att förstå varför detta är fortsatt viktigt. I Sverige är förutsättningarna lite annorlunda. Där har kommunerna jobbat systematiskt med jämställdhetsintegrering i många år och det finns en större medvetenhet om att jämställdhetsmålen inte är uppfyllda. I Norge ligger vi någonstans mittemellan. Här finns engagemang för rättvisefrågor, men kommunerna är mer intresserade av etnicitet och integration. I dessa frågor jobbar några kommuner med könsperspektiv.

Vad är ditt tips till andra som jobbar med jämställdhetsintegrering? Hur kan man få bättre gehör?

Marit Tovsen. Foto: privat

Marit Tovsen. Foto: privat

– Det är viktigt att anpassa argumentationen till målgruppen. Pratar du med en politiker – visa fakta och statistik. Samtidigt bör du förklara vad som är kärnan i jämställdhetsintegreringsarbetet: att det faktiskt leder till bättre kvalité på servicen till medborgarna. Genom att till exempel titta på förskoleverksamheten med jämställdhetsglasögon eller tänka kön i stadsplaneringen kan verksamheterna bli bättre för både kvinnor och män. Alla förstår inte vad begreppet ”jämställdhetsintegrering” betyder, och då är det viktigt att förklara det tydligt.

Vilka strategier lyftes under konferensen?
– Vi pratade mycket om vikten av att jobba systematiskt och över en längre tid. Det är viktigt om man vill uppnå förändring. En fråga som har tagits upp är hur man förankrar jämställdhetsarbetet politiskt och får loss resurser. Det är också viktigt att sprida medvetenhet om frågorna bland ledare och nyckelpersoner i organisationen. Det kan till exempel handla om att få med HR-chefen på tåget.

Vilka är de största utmaningarna i arbetet med jämställdhetsintegrering i Norden?
Utmaningarna handlar om att inte luta sig tillbaka, utan att hela tiden jobba vidare. För att lyckas med jämställdhetsintegrering krävs kontinuitet och långsiktighet.

Vad vinner ni på att ha ett nordiskt samarbete i de här frågorna?
Jämställdhet är ett centralt element i vår nordiska modell. Vi tänker lika, samtidigt gör vi på lite olika sätt. Vi kan lära och inspirera varandra.

Seminariet arrangerades inom projektet ”Jämställdhetsintegrering på lokal nivå”. Projektet är ett samarbete mellan de nordiska kommunförbunden.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Tvättstreck i alla regnbågens färger http://www.nikk.no/nyheter/tvattstreck-i-alla-regnbagens-farger/ Foto Gunilla Persson

Foto Gunilla Persson

– De flesta ser det som en självklarhet att behandla alla lika, men för den som är rädd att möta homofobi kan det betyda mycket att veta att en vän, granne, kollega eller släkting är välvilligt inställd till HBTIQ-personer, säger Ilar Gunilla Persson, som driver projektet tillsammans med Heidi Lunabba.

De två konstnärerna startade projektet i samband med Jeoppis Pride i Jakobstad 2014. Nu ska Tvättlina i regnbågens färger turnera i de nordiska länderna. Under 2015-2016 besöker projektet bland annat Sapmi Pride, Helsinki Pride, Falu Pride och Gotland Pride.

Alla som vill medverka och visa sitt stöd för alla människors lika värde uppmanas att hänga ut tvätt i regnbågens färger, fotografera och tagga #tvattlina.

– Genom att göra projektet internationellt skapar vi en rörelse för tolerans och medmänsklighet i Finland och andra länder som tyvärr har gemensamt att tonerna från homofobiska och intoleranta källor blir allt högre och samhällsdebatten mer aggressiv, säger Heidi Lunabba.

Den nordiska turnén inleds på fredag i samband med Sapmi Pride i Karasjok.

– Att starta med Sapmi Pride känns angeläget då HBTIQ- samer är en minoritet i minoriteten och det medför en dubbel risk för diskriminering, säger Heidi Lunabba.

]]>
Netværk øger kvaliteten i nordiske mentorprogrammer http://www.nikk.no/nyheter/netvaerk-oger-kvaliteten-i-nordiske-mentorprogrammer/ logo_NIKK-spade-symbol_227x190Bag seminaret stod Likestillingssenteret i Norge, Stiftelsen MINERVA i Sverige og KVINFOs Mentornetværk i Danmark, som i foråret 2014 etablerede et nordisk mentornetværk for at samle den nordiske ekspertviden og skabe et forum, hvor man kan samarbejde om de udfordringer, der er i forhold til mentoring.

 

Kønsperspektivet er grundlaget for mentorprojekterne

Der findes mentorprogrammer overalt i Norden, men fælles for de tre institutioner er, at de har fokus på kønsperspektivet.

”Mentoring kan bruges på mange niveauer, over for forskellige målgrupper og i mange sammenhænge. Metoden kan tilrettelægges for den gruppe man arbejder med og de udfordringer, som den har. Men det unikke for os er kønsvinklen. Det er det, der binder os sammen”, siger Goro Ree-Lindstad.

De tre institutioner har alle gennemført mentorprogrammer specielt målrettet kvinder. Men i dag omfatter programmerne også ofte mænd.

”Når vi træner mentorer, prøver vi at gøre dem bevidste om, at køn kan spille en rolle for, hvordan du er mentor, og hvordan du forholder dig over for din mentee. De skal være bevidste om de strukturer, vi har i samfundet”, uddyber hun.

 

En særlig nordisk tilgang

”Det nordiske samarbejde giver os et professionelt og fagligt miljø, hvor vi kan lære af hinanden. I stedet for learning by doing, kan man bygge videre på de andres erfaringer”, siger Goro Ree-Lindstad, der forklarer, hvorfor det er relevant at samarbejde på tværs i Norden.

”Den nordiske mentoring-model er anderledes end i resten af Europa og USA. Vi fokuserer på, at det er frivilligt og gratis, og at det er en win-win-situation for både mentor og mentee. Den gensidige læring, hvor mentor bruger mentorprojektet i sin egen udvikling, er helt central. I Europa bliver mange af mentorerne betalt og de har en sagsbehandlerrolle. Noget, som vi i Norden allerede har dækket ind via arbejdsformidlingen eller velfærdssystemerne”, siger Goro Ree-Lindstad.

 

Faglig opgradering og kvalitet er vigtig

Det drejer sig i høj grad om at udvikle kvaliteten i de mentorforløb, der gennemføres, supplerer Goro Ree-Lindstad. Derfor præsenterede netværksseminaret, der havde samlet programledere fra 12 mentorprojekter i Norge, 13 fra Danmark og 7 fra Sverige, også svenske og danske best

Marianne Lundberg, stiftelsen MINERVA, Elin Kjeldstadli Hatlestad, Likestillingssenteret, Beatriz Hernandez de Fuhr, KVINFO, Kristina Nasenius, stiftelsen MINERVA, og Goro Ree-Lindstad, Likestillingssenteret, i et blæsende forår i København.Foto: Jørgen Poulsen

Marianne Lundberg, stiftelsen MINERVA, Elin Kjeldstadli Hatlestad, Likestillingssenteret, Beatriz Hernandez de Fuhr, KVINFO, Kristina Nasenius, stiftelsen MINERVA, og Goro Ree-Lindstad, Likestillingssenteret, i et blæsende forår i København.Foto: Jørgen Poulsen

practice-cases og drøftede, hvordan man sikrer kvalitet. Kvalitet er også en vigtig faktor for Goro Ree-Lindstads vision om det nordiske samarbejde.

”Vi skal finde tid, rum og sted til at samles. Vi skal prioritere den faglige opgradering, så vi kan udvikle mentoring som metode og øge kvaliteten. Det er selvfølgelig forskelle i kvaliteten, og hvad man får ud af det. Men hvis vi bygger kompetencerne op hos dem, der driver disse mentorprogrammer, bliver kvaliteten højre og der bliver flere, som kan tilbydes en mentor. Effektmåling, evaluering og formidling, hvor man synliggør, at det virker, er også noget, vi skal tage op i fremtiden”, konkluderer Goro Ree-Lindstad.

 

Netværkseminaret var støttet af midler fra Nordisk ministerråd.

]]>
Det kjønnssegregerte arbeidsmarkedet – et nordisk paradoks http://www.nikk.no/nyheter/det-kjonnssegregerte-arbeidsmarkedet-et-nordisk-paradoks/ logo_NIKK-spade-symbol_227x190– Vi har en tendens til å tenke på likestilling som et endimensjonalt fenomen, sier Mari Teigen, forskningsleder ved Institutt for samfunnsforskning og leder for CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning.
I et seminarrom på Institutt for samfunnsforskning i Oslo, 7-8 mai, er et tjuetall av forskere samlet til diskusjon. De har kommet fra universiteter over hele Skandinavia for å drøfte komparative studier av den nordiske likestillingsmodellen. Et fellesskap av forskere er klare til å sette en vanskelig velferdsutfordring på dagsorden. For hvordan kan vi forklare at vi fremdeles har et kjønnssegregert arbeidsmarked i Norden?
– Segregering skaper segregering, sier Teigen videre.

Hun har forsket på kjønnssegregering i utdanning og arbeidsliv i en årrekke, og var i fjor redaktør for utgivelsen av boken Kjønnsdeling og etniske skiller på arbeidsmarkedet. Det viser seg nemlig at vi fremdeles har en motstridende sammenheng mellom den likestillignsorienterte velferdsstaten og et kjønnsdelt arbeidsmarked.
– Når man får veldig kjønnshomogene utdanninger og yrker, blir det vanskelig for den som vil velge utradisjonelt, kommenterer Teigen. Hun viser til at en sterk segregeringsstruktur i verste fall får diskriminering som konsekvens.
– Vi har dokumentasjon som viser at det foregår ekskluderingsprosesser på grunnlag av kjønn innenfor sterkt kjønnshomogene områder, sier hun.

 

Kvinneflukt til mannsdominerte yrker

Det er mange faktorer som gjør segregering til en samfunnsutfordring.
– Det er veldig store forskjeller på offentlig og privat sektor. Vi vet at det er langt mer mannsdominert i privat enn i offentlig sektor, sier Teigen.
Men hva betyr forskjellene i praksis?
– Endringene som har skjedd på arbeidsmarkedet er at kvinner søker seg til mannsdominerte yrker, mens vi ser færre eksempler på det motsatte, sier forskningslederen.
Det er det åpenbare årsaker til.
– Mannsdominerte har gjennomgående høyere status og er bedre betalt. Samtidig vet vi at de yrkene det ikke skjer endring, som er kvinnedominerte, gjennomgående har tunge arbeidsbelastninger, dårlige arbeidstidsordninger og relativt dårligere betalt.
– Dermed straffer det seg for menn å gå inn i kvinnedominerte yrker, sier Teigen, som mener tendensen kan være forklarende til en vedvarende kjønnssegregering.

 

Velger det familievennlige

Men det er også andre medvirkende årsaker til et kjønnsdelt arbeidsmarked. Yrkenes grad av familievennlighet spiller også inn i valget av arbeidsplass.
– I mannsdominerte yrker i privat sektor skapes det et mindre rom for familievennlige tilpasninger fordi kulturen her preges av man skal jobbe mange timer og tjene penger, sier Teigen.
Men fleksibiliteten for familieliv er også en utfordring på andre felt. Teigen peker også helse – og omsorgssektoren.
– Det omfanget av helgejobbing som er nødvendig for å ha en fulltidsstilling i helsesektoren gjør det veldig problematisk for mange kvinner å velge fulltid, sier hun.
Så er det slik at kvinner ofrer arbeidstiden mer enn menn gjør? Ja, sier Teigen. ­
– Det er på sett og vis slik at kvinnene betaler for familievennligheten.

 

Nordisk plattform

Nordisk felleskap: Mari Teigen (Institutt for samfunnsforskning), Ann-Dorte Christensen (Aalborg Universitet) (Institutt for samfunnsforskning, Oslo), Ulf Mellström (Karlstads Universitet) og Liisa Husu (Örebro Universitet).

Nordisk felleskap: Mari Teigen (Institutt for samfunnsforskning), Ann-Dorte Christensen (Aalborg Universitet) (Institutt for samfunnsforskning, Oslo), Ulf Mellström (Karlstads Universitet) og Liisa Husu (Örebro Universitet).

Seminaret i Oslo føyer seg inn i rekken av totalt fire møter for forskerfellesskapet. Tematikken for treffene er likestillingen i et nordisk perspektiv. Arrangør Ulf Mellström ved Karlstad Universitet håper økt bevissthet og delt kunnskap vil gi resultater.
– Jeg håper vi kan fremme forskningens finansiering gjennom en plattform for publikasjoner. Som et nordisk forskerfellesskap står vi sterkere enn hver for oss., sier han.
Mellström trekker også frem det politiske. Han håper den unike samlingen av sosiologer, statsvitere og kjønnsforskere kan fungere som et kompetanseråd for nordisk politikk. For det er ikke tvil om at vi fortsatt har en vei å gå i likestillingsspørsmål i Norden. Ikke minst når det kommer til kjønnssegregering på arbeidsmarkedet.
– Jeg tror det finnes en folkelig forestilling om at det drives masse politikk for å fremme desegregering, men det er veldig lite som tyder på at det er tilfellet, sier Teigen.
– Alle livsundersøkelser viser at likestilling gir et kvalitativt bedre samfunn for både kvinner og menn i ren livskvalitet. Likestilling gir verdighet for enkeltmennesket og fellesskap for samfunnet, avslutter Ulf Mellström.

]]>
Användare av färdtjänst möts av misstro http://www.nikk.no/nyheter/anvandare-av-fardtjanst-mots-av-misstro/ Andreas Pettersson. Pressbild

Andreas Pettersson. Pressbild

Syftet med färdtjänst är att öka självständigheten för personer med normbrytande funktion, men den som ansöker om insatsen utsätts för ingående granskning.
– Du måste berätta om allt; hur din kropp fungerar och vilka relationer du har. Du måste visa att du är värdig stödet, säger Andreas Pettersson, forskare vid Juridiskt forum, Umeå universitet.

Han har skrivit avhandlingen Out and About in the Welfare State – the Right to Transport in Everyday Life for People with Disabilities in Swedish, Danish and Norwegian Law. Avhandlingen tar avstamp i genusvetenskapliga metoder och teorier, och sätter fokus på de rättsliga förhållandena mellan det allmänna och den enskilde. Rätten till tre olika typer av transportlösningar diskuteras i avhandlingen: färdtjänst, bilstöd och kontantersättningar.

En av de allvarligaste bristerna som framträder i avhandlingen är att ekonomiska argument påverkar de rättsliga besluten kring insatserna. Det gäller i synnerhet i Sverige och Norge. I Danmark finns en minimistandard vilket ger visst skydd mot politikernas budgetbeslut. De ingående granskningarna där myndigheterna genomlyser individernas privatliv återkommer i alla tre länderna. Själva prövningen av vem som ska få till exempel färdtjänst riskerar att motverka det grundläggande syftet med insatsen, varnar Andreas Pettersson.
– Målet är att främja jämlikhet och delaktighet, men systemet äter upp det som skulle skapas, säger han.

Synen på staten som god är typisk för Norden och den inställningen bidrar till acceptans för den här typen av långtgående kontroller, tror Andreas Pettersson. Han tycker att medborgarnas tillit till staten i större utsträckning borde mötas av myndigheterna genom större tillit till medborgarna.
– Om någon till exempel använder rullstol och själv tycker sig behöva färdtjänst skulle det faktiskt kunna räcka, säger han.

]]>
”Lagen får inte stanna vid ytterdörren” http://www.nikk.no/nyheter/lagen-far-inte-stanna-vid-ytterdorren/ Monica Burman. Pressbild

Monica Burman. Pressbild

– Lagen får inte stanna vid ytterdörren utan måste in i hemmet, sa den brittiska professorn Rosemary Hunter i sitt inledande tal.
Behovet av att lagstifta kring frågor som kopplas till det privata återkom under konferensen, som hölls den 5-6 maj. Juridik- och genusforskare från i huvudsak de nordiska länderna möttes i Umeå för att diskutera hur lagstiftning kan användas för att skapa jämställdhet.

Närmare 80 personer deltog i konferensen – långt fler än vad arrangörerna hade räknat med.
– Det pågår en feministisk våg, åtminstone i Sverige. Det finns ett stort intresse för frågorna, inte minst bland studenter, säger Monica Burman, forskare vid Juridiskt Forum, Umeå universitet, som arrangerade konferensen.

”Jämställdhet är ingen tävling”

De nordiska länderna beskrivs ofta som internationella föregångare i jämställdhetsfrågor och det kan, paradoxalt nog, riskera att hämma utvecklingen. Den nordiska självbilden säger att länderna redan har uppnått jämställdhet, men det stämmer inte, framhöll deltagarna under ett av konferensens panelsamtal.
– Det är sant att vi toppar listan jämfört med andra länder, men det säger inte mycket om vad vi behöver göra, sa Hege Brækhus, professor vid universitetet i Tromsø.
Lönegapet mellan kvinnor och män har legat på samma nivå i flera år och våld i nära relationer är fortfarande ett utbrett problem, framhöll hon.

Brynhildur G. Flóvenz, docent vid Islands universitet, instämde i kritiken mot den skeva självbilden.
– Vi är vinnarna i World Champion of Equality, visst är vi? Fast det är ju ingen tävling, sa hon och tillade att de nordiska länderna inte får höga poäng i alla grenar.
Inte minst när det gäller jämställdhet i akademin har Norden halkat efter, menar hon. I Danmark är bara 15 procent av professorerna kvinnor, enligt siffror från 2012.

”Ett växande fält med stor mångfald”

Law and gender panel. Foto: Charlie Olofsson

Law and gender panel. Foto: Charlie Olofsson

Under konferensen varvades panelsamtal och anföranden med sessioner där forskare presenterade sina projekt. Monica Burman beskriver den juridiska genusforskningen i Norden som ett växande fält med stor mångfald.
Vid konferensen presenterades 30 olika papers om vitt skilda ämnen. Surrogatmödraskap, det svenska RUT-avdraget, kvotering till börsstyrelser, adoption, tvångssteriliseringar och diskriminering i samband med graviditet var några ämnen som togs upp.

Det övergripande temat för konferensen var ”Lagens förmåga att skapa jämställdhet”.
– Att lagen är ett verktyg är vi överens om, men vi är olika optimistiska till vilken förändring man kan uppnå genom lagstiftning, förklarar Monica Burman.
Vid konferensen deltog hon i ett panelsamtal om de framtida. Flera av paneldeltagarna betonade Kvinnokonventionens betydelse för att nå förändring.
– Det är ett starkt dokument och ett dåligt använt redskap. Vi måste använda lagen, sa Eva-Maria Svensson, professor vid Göteborgs universitet och Tromsø universitet.

Monica Burman tycker att hela konferensen har genomsyrats av en stark vilja att förändra och vara mer aktivistisk som forskare.
– Det finns en vilja att gå ut i samhället och påverka, och inte bara sitta på kammaren med sin forskning, säger hon.

]]>
Genus och rätt: Ny forskning presenterades i Umeå http://www.nikk.no/nyheter/genus-och-ratt-ny-forskning-presenterades-i-umea/ Ny forskning presenterades i Umeå]]> Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

Under konferensen i Umeå 5-6 maj presenterades 30 papers om vitt skilda ämnen. Daniela Alaattinoglu berättade om sin forskning kring tvångssteriliseringar i Sverige. Studien jämför synen på steriliseringarna som utfördes med rasbiologiska argument mellan 1930- och 1970-talen med steriliseringarna av transsexuella, som utfördes fram till 2012. I de tidigare fallen har staten bett om ursäkt och betalat ut ekonomisk kompensation, men det har man inte gjort i de senare fallen.
– Grupperna kategoriseras olika och jag undrar vad det säger om deras olika position i samhället, sa Daniela Alaattinoglu under sin presentation.

Av de 63 000 personer som steriliserades med rasbiologiska argument var 93 procent kvinnor. Varför staten främst riktade in sig på kvinnor kan Daniela Alaattinoglu i dagsläget bara spekulera kring.
– Det skulle kunna bero på att kvinnor var mer tillgängliga för sjukvården i samband med till exempel graviditet men det är säkert inte hela sanningen. Det kan också handla om att man ville kontrollera kvinnors sexualitet.

Louise Langevin, professor vid Université Laval i Quebec, var en av konferensens långväga gäster. Hon berättade om sin forskning kring surrogatmödraskap, där hon undersöker spänningen mellan olika feministiska analyser. Surrogatmödrar ses aningen som sårbara och i behov av rättsligt skydd eller som aktörer som agerar utifrån egna intressen.
– Har de all information och alla möjligheter att förhandla? Har de verklig makt över situationen? Det är kärnfrågan, sa hon.

Illustration: Emma hanquist

Illustration: Emma hanquist

Under en av konferensens sessioner sattes fokus på familjen och välfärdsstaten. Där deltog Daniela Cutas och Elin Jonsson, från Umeå universitet, med sina delvis överlappande forskningsprojekt om normer kring familj och föräldraskap.

Daniela Cutas leder ett projekt som analyserar de etiska och politiska frågeställningarna kring assisterad befruktning. I projektet granskas argumenten kring vilka som ska godkännas som föräldrar i en tid när tillgången till assisterad befruktning ökar. Sexuella relationer privilegieras trots att barnalstrandet i de här fallen inte har med sex att göra, konstaterar hon.
– Kompisar eller ett syskonpar som vill ha barn ihop godkänns inte, men varför egentligen?

I Elin Jonssons forskning blir det särskilt tydligt att föräldrarna förväntas vara två – helst inte färre och absolut inte fler. Först i sommar blir det tillåtet för ensamstående att inseminera i Sverige och inget nordiskt land accepterar att ett barn har fler än två vårdnadshavare.

]]>
Utmaningar för jämställdhetsarbetet i Arktis http://www.nikk.no/nyheter/utmaningar-for-jamstalldhetsarbetet-i-arktis/ Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

I den färska konferensrapporten beskrivs presentationerna och debatterna som hölls vid konferensen hösten 2014. Den 30-31 oktober möttes politiker, akademiker, representanter från näringslivet, samhällsledare och företrädare för frivilligorganisationer i Akureyri på Island.

Huvudsyftet med konferensen var att främja dialog om jämställdhet med fokus på dagens verklighet och framtida utmaningar i samband med klimat- och miljöförändringar samt den ekonomiska och sociala utvecklingen. Ett annat mål var att öka beslutsfattarnas medvetenhet om situationen för kvinnor och män i Arktis och att stärka samarbetet mellan personer som arbetar med jämställdhetsfrågor.

Några teman som lyftes vid konferensen var: Vikten av ett jämställdhetsperspektiv i alla aspekter av Arktis utveckling samt betydelsen av effektiva verktyg för jämställdhetsanalys på alla förvaltningsnivåer; Skyldigheten för Arktis stater att garantera jämställdhet och att undanröja alla former av diskriminering; Behovet av att jämställdhetsfrågor prioriteras i Arktis och behovet av att anta en holistisk, kontextbaserad strategi för Arktis utveckling.

]]>
Stort gap mellan kvinnors och mäns pensioner http://www.nikk.no/nyheter/stort-gap-mellan-kvinnors-och-mans-pensioner/ Rapporten ”Gender gap in pensions in the EU” har tagits fram av EIGE, European institute for gender equality. Den kartlägger skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensioner i respektive land, och visar ett genomsnittligt gap på 38 procent (2012). Bland de nordiska länderna sticker Danmark ut med ett gap på bara åtta procent. I Sverige får män 30 procent mer än kvinnor i pensionskuvertet. I Finland ligger siffran på 27 procent. Norge och Island är inte med i EU och listas därför inte i rapporten.

 

Jämnare fördelning med folkpension

Ole Beier. Pressbild

Ole Beier. Pressbild

Ole Beier, forskare och chefsanalytiker på danska ATP, har utrett de nordiska pensionssystemen ur jämställdhetsperspektiv. Han menar att siffrorna i EIGE:s rapport kan förklaras med utformandet av pensionssystemen. Kort sagt blir könsskillnaderna mindre i länder där den statligt finansierade delen av pensionen är dominerande.

– Män gynnas i länder där tjänstepensionen och det privata pensionssparandet utgör en större del, inte minst för att de tjänar mer, arbetar i högre utsträckning och har mer utrymme att spara. Kvinnors pension påverkas mer av nivån på baspensionen.

Skillnaderna i pensionssystemen förklarar varför gapet mellan kvinnors och mäns pensioner är större i Sverige än i Danmark, menar Ole Beier. I Danmark är folkpensionen fortfarande dominerande. Flertalet danska pensionärer har idag inga stora belopp sparade i tjänstepension eller på privata konton.

– Vår folkpension ligger på samma nivå oavsett hur mycket du har jobbat, därför är könsskillnaderna inte så stora. Detta kommer att förändras i framtiden när de andra delarna av pensionen blir mer betydande.

Större gap i framtiden

Enligt Ole Beier ger rapporten från EIGE bara en ögonblicksbild av läget. I själva verket håller de flesta europeiska länder på att förändra sina pensionssystem. Han menar att tjänstepension och privatsparande kommer att bli mer dominerande i framtiden. Detta leder troligen till att gapet mellan kvinnor och män ökar ytterligare. Vad kan då göras för att minska klyftan?

– Lösningen är att hitta ett sätt att kombinera de olika delarna av pensionssystemet på ett sätt där kvinnor inte missgynnas. I Danmark får exempelvis pensionärer som har mindre privatsparande istället mer i folkpension.

Louise Lindfors. Pressbild

Louise Lindfors. Pressbild

Louise Lindfors leder ett nordiskt nätverk om kvinnors ekonomiska medborgarskap och är ordförande för Fredrika Bremer-förbundet. De driver kampanjen Bra Pension och Louise Lindfors delar Ole Beiers bild av att pensionsgapet inte ser ut att minska.

– Det finns inget som tyder på att detta gap kommer att försvinna under de närmaste tio åren. Snarare tenderar det att permanentas.

Många pensionärer under fattigdomsgränsen

Louise Lindfors konstaterar att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor blir utslagsgivande även för pensionen: kvinnor tar ut föräldraledighet, arbetar deltid, vabbar och är sjukskrivna i högre utsträckning än män. Det visar sig i pensionskuvertet.

En konkret åtgärd för att minska gapet i Sverige vore enligt henne att höja garantipensionen. Idag är lever cirka 225 000 pensionärer under EU:s fattigdomsgräns. Merparten av dem är kvinnor.

– För människor som lever i denna verklighet går kalkylen inte ihop. De måste ta hjälp av sina barn och räkna på matpriser. Riktmärket borde vara att ingen i Sverige ska hamna under EU:s fattigdomsgräns.

]]>
Norden kraftsamlar för jämställdhet i akademin http://www.nikk.no/nyheter/norden-kraftsamlar-for-jamstalldhet-i-akademin/ Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

En ojämn könsfördelning på universiteten är ett problem i hela Norden. Trenden ser ungefär likadan ut: fler kvinnor än män börjar studera och fullföljer en magisterexamen. Sedan händer något, och kvinnorna faller bort. Bland professorerna är männen starkt dominerande. Frågan är just nu aktuell i Norden och ska diskuteras på mötet för de nordiska utbildningsministrarna (MR-U) den 27 april.

­­- Initiativet kommer från Danmark, som vill ta upp frågan på nordisk nivå. Det är framför allt snedvridningen högre upp inom akademin som kommer att diskuteras. Vad resultatet av mötet blir får vi se, säger Kai Koivumäki, seniorrådgivare på avdelningen för kunskap och välfärd på Nordiska ministerrådet.

Män dominerar i toppen

Statistik från 2012 visar att andelen kvinnliga professorer varierar i Norden. Flest kvinnliga professorer har Island och Finland. Där siffran ligger på 24 procent. Sverige och Norge ligger ungefär på EU-genomsnittet med 20 respektive 21 procent. Störst är problemet i Danmark, där cirka 15 procent av professorerna var kvinnor år 2012.

Nordiska ministerrådet ligger i startgroparna för en större satsning på området. I mars beslutade NordForsk, som har ansvar för samarbetet inom forskning och forskarutbildning i Norden, att tillsätta en programkommitté för initiativet ”Gender in the Nordic Research and Innovation Area”. Programmets mål är att producera ny kunskap som både direkt och indirekt åtgärdar den obalans som råder mellan män och kvinnor inom vetenskap och innovation i Norden. Satsningen sträcker sig från 2015-2020 och handlar bland annat om att producera könsuppdelad statistik på nordisk nivå, finansiera forskning på temat och öka kunskapen.

– Nordforsk är ansvariga för dessa frågor hos ministerådet. De har också tagit fram ett underlag till diskussionen i det kommande ministermötet, förklarar Kai Koivumäki.

 

Expertgrupper i Danmark och Sverige

Även i de nordiska länderna pågår olika initiativ för att råda bot på problemet. I Sverige tillsattes nyligen en nationell expertgrupp för jämställdhet i högskolan. I Danmark har man sedan december haft en ”taskforce” som arbetat intensivt med frågan. Gruppens uppgift är att ge konkreta förslag på hur ojämställdheten i den akademiska toppen ska brytas.

– Statistiken visar att kvinnorna blir färre på högre nivåer inom forskningen. Vad beror det på? Expertgruppen har tittat närmare på dessa frågor och kommer föreslå lösningar utifrån den kunskap som finns idag.

Det säger Johnny K. Mogensen, chef för styrelsen för forskning och innovation vid danska ministeriet för högre utbildning och forskning.

 

Vissa tjänster söks bara av män

Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

Den danska expertgruppen har haft tre månader på sig och ska snart presentera sitt arbete. Enligt Johnny K. Mogensen kommer rekommendationerna beröra flera olika områden. Ett sådant är rekryteringsprocesser.

–  Alla jobb inom akademin annonseras inte ut. Och om det ändå görs kan kriterierna som beskrivs i annonsen vara väldigt smala och specifika. Statistik visar att många forskningstjänster tillsätts utan att det varit några kvinnliga sökande. När det gäller rekrytering av professorer är det så i nästan tre av fyra fall, säger han.

Andra rekommendationer gäller hur man skapar ett bra arbetsklimat för både kvinnor och män inom akademin. Expertgruppen kommer även att ta upp traditionella könsmönster och deras betydelse för statistiken.

– Kanske påverkas ens egen kompetensvärdering av könsföreställningar och gör att kvinnor ställer mer krav på sig själva. Det hänger troligen ihop med att de inte söker högre positioner inom akademin, säger Johnny K. Mogensen.

]]>
”Övergreppen är ett misslyckande för samhället” http://www.nikk.no/nyheter/overgreppen-ar-ett-misslyckande-for-samhallet/ Maria Montefusco. Foto: Fredrik Sjögren NVC

Maria Montefusco. Foto: Fredrik Sjögren NVC

Personer med normbrytande funktion löper extra stor risk att utsättas för våld, och okunskap hos myndigheter slår hårt mot de drabbade. Den särskilda utsattheten gör att effekterna kan bli annorlunda jämfört med när våldet riktas mot personer med funktion som följer normen, menar Maria Montefusco.

Varför är det viktigt att lyfta den här frågan i en nordisk kontext?
– Det finns inte så mycket forskning och få experter så vi kan dra nytta av varandras erfarenheter. Alla de nordiska länderna jobbar med frågan men på olika sätt. I nuläget är det svårt att säga vilken praxis som ger resultat.

Vilka skillnader ser du?
– Bland annat finns det skillnader i hur utsatta grupper synliggörs. Särskilt i Sverige har man länge urskilt utsatta grupper inom arbetet mot våld.

– På Island har frågan om våld och funktionshinder debatterats intensivt de senaste två åren och i Norge har man kartlagt och utvärderat stödtjänster. I Danmark har myndigheterna bra koll på vilka kriscentrum som är tillgängliga. Ett problem i Finland har varit skillnaden i hur kommuner lyckas skapa trygga miljöer. Vid årsskiftet överfördes finansieringsansvaret för skyddshemmen på staten och det ökar jämlikheten regionalt.

Vad tillför genusperspektivet?
– Mycket. Vi har fått bättre kunskap om våldet mot kvinnor, men det finns extremt lite kunskap om våld mot män med funktionsnedsättning. Det finns en risk att omgivningen inte ser utsattheten och det finns problem med okunskap eller fördomar hos polis och rättsväsende.

Vilka är utmaningarna med att lyfta frågan?
– Det är ett svårt ämne. Ett tabu. Det är ett misslyckande för samhället att redan utsatta utsätts för övergrepp. Det är svårt att ta till sig. Frågan upplevs som komplex. Vi vet inte riktigt hur vi ska gå vidare om det framkommer att en person med funktionsnedsättning utsätts för våld. Alla som jobbar inom vård och omsorg är inte potentiella förövare, men det behövs mer insyn och en diskussion om maktpositionen som bland annat anställda på boenden har.

]]>
Normbrytande funktion ökar risken för våld http://www.nikk.no/nyheter/normbrytande-funktion-okar-risken-for-vald/ Ann Jönsson. Pressbild

Ann Jönsson. Pressbild

Normbrytande funktion medför ofta extra stort beroende av omgivningen och det är vanligt att våldsutsatta står i beroendeförhållande till förövaren. Dessutom brister ofta samhället i sitt bemötande på grund av okunskap eller fördomar. Polisen lyckas inte kommunicera med den döve kring det övergrepp som han utsatts för. Mannen som sökte skydd fick höra att män inte kan utsättas för våld.

Projektet ”Könsrelaterat våld och funktionshinder” fäster uppmärksamhet vid att risken för att utsättas för våld är större om en person har en normbrytande funktion. Under ledning av Nordens Välfärdscenter kartlägger experter från Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island, Åland och Färöarna situationen i sina respektive länder. Resultatet blir en nordisk översikt över hur personer med normbrytande funktion synliggörs i politiska satsningar och i nationell lagstiftning mot könsrelaterat våld.

Ann Jönsson, sakkunnig vid svenska Socialstyrelsen och Sveriges representant i expertgruppen, tror på nordiskt samarbete.

– Vi kan lära oss av varandra. Vi har liknande välfärdssystem, historia, rättigheter och syn på frågan. Personer med funktionsnedsättning lever mitt i våra samhällen och vi har starka handikapporganisationer som bevakar frågan.

 

80 procent av kvinnorna utsatta

En studie beställd av Europaparlamentet 2004 visar att 80 procent av kvinnor med normbrytande funktion har utsatts för våld. Det saknas omfattande studier om våld mot män och barn, men indikationer visar på ökad risk också i dessa grupper.

– Om vi inte särskiljer kvinnor, män, flickor och pojkar förblir en del av våldet osynligt, säger Jönsson.

År 2011 skrev hon Socialstyrelsens utbildningsmaterial Sällan sedda som handlar om förebyggande åtgärder mot våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Våld i nära relationer handlar ofta om ens partner och hemmiljö. En person med normbrytande funktion har ofta en vidare krets som hen är beroende av. De riskfyllda miljöerna är delvis andra och utvidgade till samhällets egna institutioner som boenden, färd- och servicetjänster.

– Det viktigaste med Sällan sedda var att perspektivet, funktionsnedsättning och dess eventuella konsekvenser, införlivades i vårt övriga arbete. Det blev ett viktigt perspektiv bland andra, säger Jönsson.

 

Diskriminering påverkar självbilden

Hrafnhildur Snæfríða- Gunnarsdóttir. Foto: privat

Hrafnhildur Snæfríða- Gunnarsdóttir. Foto: privat

I oktober publicerades EU-rapporten Access to victims support for women with disabilities där fyra europeiska länder, inklusive Island, ingick. Samtliga kvinnor som intervjuades uppgav att de upplevt någon typ av våld relaterat till normbrytande funktion. En av forskarna bakom rapporten, Hrafnhildur S. Gunnarsdóttir vid Islands universitet, betonar att man måste beakta diskrimineringen och marginaliseringen i samhället för att förstå våldet.

– Kvinnors underordnade roll, maktlösheten i vardagliga frågor och den ständiga utsattheten för trakasserier och objektifiering bidrar till en självbild där många inte ens själva kan identifiera att det de utsätts för är våld. För att förebygga våldet behöver vi höja statusen för kvinnor med funktionsnedsättning i samhället överlag.

 

Institutioner mest riskfyllda

Maria Montefusco, projektledare vid Nordens Välfärdscenter och sekreterare för Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, ser en viktig skillnad mellan de nordiska länderna och andra europeiska länder.

– Vi har inte lika stora institutioner längre, vilket är den typ av miljö som utpekas som mest riskfylld. De nordiska studierna visar att våld förekommer i högre utsträckning i segregerade boendeformer.

Gunnarsdóttir håller med: boenden och institutioner bidrar till isolering vilket gör det svårt för exempelvis kvinnor att söka hjälp.

– Stödet från närmiljön är viktigt för att få styrkan att söka hjälp. Isoleringen hindrar en från att skapa egna nätverk.

]]>
Nytt nordiskt nätverk för kvinnor med ryggmärgsskador http://www.nikk.no/nyheter/nytt-nordiskt-natverk-for-kvinnor-med-ryggmargsskador/ Behovet av kunskap och erfarenhetsutbyte är stort, enligt Erika Nilsson, som har startat verksamheter för drabbade kvinnor i Sverige. Det nordiska samverkansprojektet, som finansieras av Nordens Välfärdscenter, inleddes under våren med ett möte i Köpenhamn.

Vad ska ni göra inom projektet?

Erika Nilsson. Foto: Ervin Katai

Erika Nilsson. Foto: Ervin Katai

Vi är alldeles i startgroparna och har inte hunnit planera så mycket än. Men vi kommer förhoppningsvis att hålla en workshop om kvinnospecifika frågor på den nordiska ryggmärgskonferensen i Trondheim till hösten. Sedan har vi också pratat om att anordna en kurs på temat. Vi vill uppmuntra forskning som rör vår grupp, men också stötta nyskadade kvinnor och visa på möjligheterna att leva ett gott och aktivt liv även om man råkar hamna i rullstol.

Vad är det för kunskap som saknas?
– Vi behöver höja kunskapsnivån när det gäller graviditet och förlossning. En del kvinnor avvaktar med att skaffa barn. De vet inte om deras förlamade kropp klarar av en förlossning. På detta område finns även kunskapsluckor inom vården. Vi är några i Sverige som dragit igång en föräldrasajt om att vara och bli förälder som ryggmärgsskadad. Det projektet har uppmärksammats i våra grannländer. Vi behöver också lyfta frågor kring sexualitet och preventivmedel. Risken för blodpropp blir exempelvis större om man är stillasittande i rullstol och tar p-piller.

Varför behövs ett nordiskt samarbete?
– Det är viktigt att vi nätverkar över nationsgränserna eftersom vi är så få kvinnor som får ryggmärgsskador. Av de som får en ryggmärgsskada är cirka 80 procent män och 20 procent kvinnor. Vi har mycket att vinna på att lyfta blicken och förena oss. Jag tänker att vi kan bli starkare och påverka mer om vi jobbar tillsammans.

Vad händer härnäst?
– Det nordiska nätverket träffas igen i september i Trondheim. Då ser vi hur vi går vidare. Vi har även startat en Facebookgrupp för kvinnor med ryggmärgsskador i Norden. Jag har jobbat med de här frågorna i 12 år och det är tydligt att det finns ett stort behov av mötesplatser för kvinnor. Som nyskadad är det lätt att tro att livet är slut. Då är det värt mycket att få prata med andra som har levt länge med sin ryggmärgsskada.

]]>
Genusvetenskapen reder ut begreppen http://www.nikk.no/nyheter/genusvetenskapen-reder-ut-begreppen/ ill_studier_470x300px_Emma_HanquistMålet med det norska projektet är att förklara genusvetenskapliga begrepp i en ordlista på nätet. Ordlistan kommer att fyllas på allt eftersom arbetet fortskrider.

Arbetet leds av forskarna Jorunn Økland och Amund Rake Hoffart, vid Senter for tverrfaglig kjønnsforskning på Universitet i Oslo.
– Vi ska göra grovarbetet och välja ut en stor mängd aktuella begrepp, både från norska och engelska källor. Sedan kommer vi att samla genusforskare från olika universitet och tillsammans diskutera vilka ord som ska med i listan, säger Amund Rake Hoffart.

Engelska tar över

Arbetet med ordlistan drivs av Senter for tverrfaglig kjønnsforskning med medel från Språkrådet. Amund Rake Hoffart betonar att det är viktigt att terminologin är relevant för alla inom fältet. Ordlistan kommer att innehålla begrepp och definitioner på Norges två officiella skriftspråk: nynorska och bokmål.
– Ett mål är att stärka ställningen för det norska fackspråket vid universiteten. Det är välkänt att engelskan tar över inom akademin, säger Amund Rake Hoffart.
Han menar att det finns flera genusvetenskapliga begrepp vars innebörd diskuteras livligt i Norge. Ett sådant är ”hen” och ”hin”, två ord för könsneutralt pronomen.
– I Sverige verkar det som att hen kommit in i språket på ett annat sätt än i Norge. Här får vårt språkråd många förfrågningar och det ska bli intressant att titta vidare på dessa ord.
Ett annat begrepp som kommer att vädras är ”genus”, som inte används i Norge. Istället säger man bara ”kön”. Ifall man vill betona de biologiska eller sociala aspekterna av kön, är det vanlig att tala om biologiskt och socialt kön.
– Det här kommer vi att diskutera vidare. Det är intressant att Sverige valt att göra på ett annat sätt, säger Amund Rake Hoffart.

Extra utmaning med omstridda begrepp

OrdlistaDet svenska projektet har flera likheter med satsningen i Norge. Arbetet leds av genusforskarna Ann Werner och Anna Lundberg och ska resultera i en ordbok. Skriften kommer att innehålla diskussioner och längre förklaringar kring begrepp inom genusvetenskapen. Precis som i Norge är tanken att skapa kontaktytor forskare emellan. Tillsammans med en referensgrupp med representanter från olika genusvetenskapliga institutioner och Nationella sekretariatet för genusforskning ska Ann Werner och Anna Lundberg välja ut aktuella begrepp och författare som ska medverka i boken.
– När det gäller omstridda begrepp kan de behöva beskrivas av flera författare. Ett sådant begrepp kan vara intersektionalitet, säger Ann Werner.
Ordboken ingår i en skriftserie om genusvetenskap som ges ut av Nationella sekretariatet för genusforskning. Tidigare skrifter har bland annat tagit upp ämnen som didaktik, arbetsmarknad och kritiskt tänkande.

Makten över språket

Att skapa en ordbok är inte helt okomplicerat. Anna Lundberg menar att arbetet rymmer frågor om vem som har makten över språket.
– Därför är det viktigt att både vara öppen för förhandling och prata historia.
Ordboken, som ska vara nedladdningsbar, beräknas vara färdig i början på 2016. Målgruppen är såväl studenter som en intresserad allmänhet. Den ska även kunna användas vid utbildningar i jämställdhetsintegrering.

]]>
“Vi kräver att arbetsgivare slutar bryta mot lagen!” http://www.nikk.no/nyheter/vi-kraver-att-arbetsgivare-slutar-bryta-mot-lagen/ Elisabeth Lier Haugseth. Foto: Jon-Are Berg-Jaconbsen

– Planer på barn får inte påverka möjligheten att bli kallad på intervju eller att få anställning, säger Elisabeth Lier Haugseth, avdelningschef på norska Likestillings- og diskrimineringsombudets byrå. Foto: Jon-Are Berg-Jaconbsen

Över hälften av de kvinnliga arbetstagarna uppger i den norska studien att de har blivit särbehandlade i anknytning till en graviditet eller föräldraledighet. Den motsvarande siffran för män är 22 procent. Var femte som är gravid låter bli att söka jobb av rädsla för att upplevas som inaktuell eller besvärlig av arbetsgivaren.

– Resultatet är skrämmande men tyvärr inte överraskande. Diskriminering i samband med en graviditet eller föräldraledighet är den vanligaste orsaken till att man tar kontakt med oss. Det händer varje vecka, säger Elisabeth Lier Haugseth, avdelningschef på Likestillings- og diskrimineringsombudets byrå.
Undersökningen utfördes av TNS Gallup och över 2000 personer som fått barn under perioden 2008-2014 deltog.

Enligt Haugseth får särbehandlingen allvarliga konsekvenser. Enskilda förlorar möjligheter till jobb, löne- och karriärsutveckling och samhället går miste om viktig kompetens.

– Vi kräver handling. Arbetsgivare bör känna till jämställdhetslagen och sluta bryta mot den. Myndigheter ska driva en jämställd arbetspolitik och sprida information om arbetstagares rättigheter. Dessutom borde vägen till att få upprättelse via domstol göras enklare och snabbare.

 

Samma problem i hela Norden

Enligt Pirkko Mäkinen, jämställdhetsombudsman och aktör bakom den finländska kampanjen Oikeuksia odottaville (på svenska ungefär Rättigheter till gravida), brottas alla nordiska länder med samma seglivade problem.

Av över 700 personer som deltog i en finländsk undersökning uppger nästan 70 procent att de själva eller någon som de känner blivit diskriminerad på grund av en graviditet. I drygt 60 procent av fallen var arbetsgivaren ett företag. I 20 procent av fallen en kommun.
– Statistiken avslöjar toppen av isberget. Finländska pappor tar ut betydligt mindre av föräldraledigheten än exempelvis svenska pappor. Därför är arbetsgivarna också ovana vid att män vill vara föräldralediga. Särskilt på orter med begränsade arbetsmöjligheter kan det kännas svårt att driva sina rättigheter, säger Mäkinen.

Kampanjens syfte är att upplysa kvinnor och män om deras rättigheter och påminna arbetsgivare om lagen.
– Frågor om diskriminering i en anställningssituation är inte lika vanliga längre. Däremot påtalar allt fler att de inte fått tillbaka tidigare arbetsuppgifter när de återvänt från en föräldraledighet. Männens situation har förbättrats. Allt fler kollektivavtal innehåller åtminstone delvis betald pappaledighet.

 

Visstidsanställda utsatta

Pirkko Mäkinen. Foto: Riitta Supperi

– Männens situation har förbättrats. Allt fler kollektivavtal innehåller åtminstone delvis betald pappaledighet, säger Pirkko Mäkinen, finska jämställdhetsombudsman Foto: Riitta Supperi

Elisabeth Lier Haugseth betonar att planer på barn inte får påverka möjligheten att bli kallad på intervju eller att få anställning.

– 12 procent av de norska kvinnorna och 9 procent av männen uppger ändå att de fått dylika frågor under en arbetsintervju. 14 procent av kvinnorna har upplevt att de inte fått ett jobb på grund av att en föräldraledighet.

I Finland är kvinnor med tidsbundna kontrakt, som jobbar deltid eller som inhyrd arbetskraft, eller har så kallade nollavtal (det vill säga, arbetsavtal där den anställda inte vet antalet arbetstimmar innan nästa arbetsschema är klar) mest utsatta.

– Arbetsgivarna borde inse att det ger dem renommé att sköter de här frågorna på ett bra sätt, säger Pirkko Mäkinen.

 

På http://www.oikeuttaodottaville.fi/sv/etusivu finns möjlighet att anonymt skicka ett informationspaket till sin chef och namnge goda arbetsgivare som följer lagen. Båda tjänsterna har utnyttjats flitigt.

]]>
Utnytter utenlandske kvinner med loven i hånd http://www.nikk.no/nyheter/utnytter-utenlandske-kvinner-med-loven-i-hand/ Katarina Björkgren. Foto: privat

Katarina Björkgren. Foto: privat

Konferansen var en oppfølging av en tidligere samling over samme tema, som ble arrangert i 2012. Den gang var anledningen at den svenske regjeringen hadde fått utarbeidet en rapport hvor forekomsten av vold mot utenlandske kvinner som kommer for å inngå samliv med svenske menn, og mot kvinnenes barn, ble kartlagt. Det ble også lagt fram forslag til tiltak for å bedre deres situasjon.

‒ Bakgrunnen for årets konferanse er at det ikke har skjedd noe siden utredningen ble lagt fram. Man har ikke håndtert spørsmålet, og det ønsket vi å ta opp, sier Katarina Björkgren fra Länsstyrelsen i Västra Götaland.

 

Hva er de viktigste konklusjonene fra konferansen?
‒ At vi har en stor gruppe kvinner som ikke håndteres på samme måte som majoritetsbefolkningen i spørsmål om vold i nære relasjoner, selv om våre land har stilt seg bak internasjonale konvensjoner som skal beskytte menneskerettighetene til alle landets innbyggere. Disse minoritetskvinnene håndteres primært ut fra utlendingsloven, og det medfører at mildere former for vold ofte ikke tas hensyn til. Mens majoritetskvinner blir fortalt at alle former for vold i nære relasjoner er uakspetabelt.

‒ En annen viktig konklusjon var at loven gir menn mulighet til å utnytte utenlandske kvinner på en måte som minner om menneskehandel. For meg er det også viktig å trekke fram barnas stilling. I disse sakene er forelderen som skal beskytte barna, selv hjelpeløs. Noen menn er også ute etter å utnytte kvinnens barn, så lovverket legger altså ikke bare til rette for utnyttelse av voksne kvinner, men også for pedofili. Og ingen har ansvar for å forsvare barnet.

 

Hva vil være de viktigste tiltakene framover?
‒ I Sverige sier reglene at den utenlandske partneren ikke får oppholdstillatelse på selvstendig grunnlag før etter to år. I Norge er regelen tre år, men regjeringen har foreslått å øke det til fem. Det tiltaket som ble framhevet som viktigst, er at Norge må gå tilbake på innstrammingen. Det vil være vanskelig å leve opp til våre menneskerettighetsforpliktelser dersom vi har en gruppe som må leve med vold i fem år uten å kunne snakke om det av frykt for å miste oppholdstillatelsen. Mange av disse kvinnene kommer fra land hvor det av sosiale årsaker er umulig å vende tilbake til familien som skilt. Da blir ofte prostitusjon deres eneste mulighet til å forsørge seg selv.

 

Ligger problemet først og fremst i lovverket og håndhevelsen av det, eller i mangelen på informasjon til kvinnene?
‒ Begge deler. Når kvinner kommer for å inngå samliv med en norsk eller svensk mann, kan de sjelden språket, og i Norge har de ikke rett til tolk, og dermed kan de heller ikke få kjennskap til rettighetene sine. De omfattes sjelden av informasjonstiltak som andre innvandrergrupper får. Man må arbeide både med lovverket, med kunnskapen hos de som skal håndheve lovene, og med kvinnene.

Konferansen gikk av stabelen i Oslo 17. mars og var et samarbeid mellom Länsstyrelserna i Värmland, Västra Götaland og Norrbotten, sammen med Sveriges ambassade og Mira-senteret. Deltakerne kom fra politikk og forvaltning, fra organisasjoner og akademia. Planen er å arrangere en ny oppfølgingskonferanse om to år, for å følge utviklingen på området.

]]>
Två steg fram och ett tillbaka i synen på kvinnors företagande http://www.nikk.no/nyheter/tva-steg-fram-och-ett-tillbaka-i-synen-pa-kvinnors-foretagande/ Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

De nordiska länderna liknar på många sätt varandra. Grundläggande värderingar och samhällslösningar har stora likheter i Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige och på Åland. Synen på företag, företagande och jämställdhet likaså.

Katarina Pettersson, forskare vid avdelningen för landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala har gjort en genusanalys av olika policys för kvinnors företagande i Norden.

– Jag har undersökt de policys som finns för att stödja kvinnors företagande i de sex olika nordiska länderna och helt enkelt tittat närmare på hur ländernas policy är formulerad, säger hon.

Rapporten, En genusanalys av policy för kvinnors företagande i Norden, lyfter fram resultat och lärdomar av insatser som genomförts för att främja kvinnors företagande. Den ger en breddad och fördjupad kunskap om vilka insatser som på sikt kan leda till ett företagande på lika villkor.
– När man positionerar kvinnor i en underordnad ställning och utgår från att de behöver hjälp, att de inte kan det här med företagande, då läggs fokus på individuella kvinnor som är företagare och inte på de strukturella problem i företagsfrämjande system och arbetsmarknaden i stort som missgynnar kvinnor.

Vissa av de nordiska länderna har under senaste åren tagit steget mot ett mer strukturellt perspektiv medan andra har tagit ett steg tillbaka.

– Det blir intressant att se vad som händer framöver. Inte minst eftersom både Norge och Sverige har relativt nya regeringar, säger Katarina Pettersson.

]]>
Likestilling i nordisk akademia – fokus i nytt forskningsprogram http://www.nikk.no/nyheter/likestilling-i-nordisk-akademia-fokus-i-nytt-forskningsprogram/ Jesper Werdelin Simonsen. Pressbild

Jesper Werdelin Simonsen. Pressbild

‒ I Norden står antall kvinner i faglige toppstillinger ved universitetene og andre forskningsinstitusjoner i et misforhold til situasjonen for likestilling i samfunnet generelt. Innenfor forskning og innovasjon skårer vi ikke bedre på kjønnsbalanse enn gjennomsnittet i Europa. Kjønnsbalansen kan være god i selve universitetsledelsen, men det gjenspeiles ikke i de faglige topposisjonene. Det er bakgrunnen for dette programmet, sier divisjonsdirektør Jesper Werdelin Simonsen i Norges forskningsråd. Han er utnevnt til leder av programkomiteen for det nye programmet.

 

Bedre statistikk

Forskningsprogrammet er en oppfølging av rapporten «Norden – et steg nærmere kjønnsbalanse i forskning?», som ble utarbeidet i 2013 på initiativ fra Komité for kjønnsbalanse i forskning i Norge. I tillegg til etablering av et fellesnordisk forskningsprogram, ble det anbefalt i rapporten å arbeide systematisk for å utvikle bedre fellesnordisk statistikk på kjønnsbalanse i akademia. Dette statistikkarbeidet skal bli en del av det nye forskningsprogrammet.

‒ EU har en stor satsning kalt «She Figures», hvor det samles data om tilstanden for likestilling i forskning og innovasjon. Målet med å lage et nordisk «She Figures» er både å skaffe bedre datagrunnlag for oss selv, og å bidra til kvalitetsheving i det europeiske «She Figures», sier Simonsen.

 

Sammenligne nordiske land

Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

I rapporten blir det pekt på at den forskningsbaserte kunnskapen om kjønnsbalanse i nordisk akademia fortsatt er mangelfull. Rapporten nevner en rekke eksempler på områder vi trenger mer kunnskap om, blant annet forskningsfinansiering og kjønn, arbeidsmiljøstudier i et likestillingsperspektiv, og publiserings- og siteringsmønstre i et kjønnsperspektiv. Det er en målsetting at det nye forskningsprogrammet ikke bare skal gi mer kunnskap om kjønnsdynamikker i akademia innenfor hvert enkelt nordisk land, men også legge til rette for studier av forskjeller og likheter mellom de nordiske landene, og mellom Norden og Europa forøvrig.

‒ Hovedargumentet for å bedre kjønnsbalansen i akademia har hele tiden vært at dersom vi ikke greier det, går vi glipp av store talentressurser. Fokuset er altså ikke primært på direkte diskriminering eller diskriminerende strukturer i akademia, selv om det nok finnes eksempler på slikt. Det viktige er at en bedring av kjønnsbalansen vil heve kvaliteten på den nordiske forskningen, forteller Simonsen.

 

Utlysning til høsten

Programmet ble vedtatt etablert av styret i NordForsk, et organ under Nordisk ministerråd som finansierer nordisk forskningssamarbeid, i begynnelsen av mars. Foreløpig har Norges forskningsråd, det svenske forskningsrådet for helse, arbeidsliv og velferd (Forte) og ministeriet for utdanning, forskning og kultur i Island sagt ja til å bidra til finansieringen av programmet sammen med NordForsk. Flere institusjoner i de nordiske landene vurderer å bidra.

‒ Programkomiteen skal ha sitt første møte om kort tid, men den første utlysningen kan ikke ventes før utpå høsten en gang. Dette skal være et handlingsrettet forskningsprogram, ikke grunnforskning. Derfor trenger vi å identifisere de områdene der det er størst behov for tiltak når vi utarbeider prosjektdokumentene, sier Simonsen.

]]>
Nordiska ministrar: Stärk männen i jämställdhetsarbetet http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-ministrar-stark-mannen-i-jamstalldhetsarbetet/ Manu Sareen. Pressbild

Manu Sareen. Pressbild

– Under de senaste 20 åren har Beijingplattformen varit en ledstjärna för arbetet med att stärka kvinnors och flickors position. Vi har också kommit långt på vägen mot ett samhälle där varje kvinna och flicka kan utöva sina friheter och valmöjligheter samt förverkliga sina rättigheter. Så i år ska vi fira framgångarna, men det är också en tidpunkt då vi måste ta oss upp till nästa nivå av jämställdhet, säger Manu Sareen, Danmarks minister för barn, jämställdhet och sociala frågor och 2015 års ordförande för Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

 

Nordiska ministerrådet samlade på onsdagen de nordiska ministrarna i en paneldebatt om män och jämställdhet under FN:s kvinnokommission i New York.

Eygló Harðardóttir, Islands social- och bostadsminister med ansvar för jämställdhetsfrågor konstaterar att jämställdheten bidrar till ökad livskvalitet på flera områden för såväl kvinnor som män.

– Alla gynnas av en arbetsmarknad som inte är uppdelad på basis av könsstereotyper. Detsamma gäller när vi strävar mot en omsorgspolitik som ger männen möjlighet att lära känna och ta hand om sina barn. Våld mot kvinnor är ett tredje område där vi inte kommer framåt utan att männen själva aktivt tar ställning mot våldet, säger Eygló Harðardóttir.

 

Eygló Harðardóttir

Eygló Harðardóttir. Pressbild

Jämställdhetssamarbetet i Norden har i över 40 år möjliggjort erfarenhetsutbyte och gemensamma prioriteringar. I ministrarnas aktuella samarbetsprogram är männens och pojkarnas aktiva deltagande i jämställdhetsarbetet ett tvärgående tema.

– Pojkar och mäns bidrag till ökad jämställdhet är avgörande för framtidens jämställdhetsarbete. Det gäller att hitta gemensamma vägar framåt, säger Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér.

 

Enligt ministrarna visar de nordiska erfarenheterna att jämställdhet inte bara är en fråga om juridik eller demokrati, utan en ekonomisk nödvändighet och en pelare I det nordiska välfärdssamhället.

– Tillsammas måste vi – kvinnor och män – ändra attityder för att skapa hållbara samhällen för oss själva och för de kommande generationerna. Jämställdheten gynnar oss alla, säger Finlands representant vid paneldebatten, understatssekreterare Anne Sipiläinen.

Norges representant, statssekreterare Hans Brattskar, lyfter särskilt ansvarsfrågan och understryker att mäns ansvar är precis lika stort som kvinnors.

– Män innehar ofta maktpositioner och är därför viktiga förändringsaktörer i arbetet med att bekämpa ojämställdhet och diskriminering av kvinnor, säger Brattskar.

]]>
Artikeln har tidigare publicerats på norden.org]]>
Sverige nysatsar på jämställdhetsintegrering http://www.nikk.no/nyheter/sverige-nysatsar-pa-jamstalldhetsintegrering/ Avstampskonferens för jämställdhetssatsningen. Foto: Jämställ.nu

Avstampskonferens för jämställdhetssatsningen. Foto: Jämställ.nu

Jämställdhetsintegrering används som strategi för att nå politiska mål om jämställdhet i alla de nordiska länderna, men hur arbetet är utformat skiljer sig åt. Sedan 1997 har de nordiska länderna varit förpliktigade att arbeta med jämställdhetsintegrering enligt EU:s regler, vilka även Norge valt att följa.
– Det räcker inte att vakna på morgonen och känna sig lite lätt feministisk. En feministisk regering måste sticka ut hakan och flytta fram positionerna.
Det sa Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér vid konferensen Jimställdhet på Norra Latin i Stockholm den 4 mars. 300 personer, varav 40 generaldirektörer för några av Sveriges största statliga myndigheter, hade samlats för gemensamt avstamp för den utökade satsningen Jämställdhetsintegrering i Myndigheter (JiM).
– Myndigheter har en väldigt stark roll i Sverige jämfört med andra länder. Därför är det viktigt att ni känner er som en del av arbetet med den nationella jämställdhetspolitiken, sa Åsa Regnér.

41 myndigheter får stöd

Det svenska JiM-programmet startade 2013 med 18 statliga myndigheter. I och med regeringens nysatsning omfattas ytterligare 23 myndigheter. Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Arbetsförmedlingen är några av de nya myndigheter som får stöd. Under fyra år kommer de att få hjälp av Nationella sekretariatet för genusforskning för att driva sitt arbete med jämställdhetsintegrering.
I en nordisk kartläggning, beställd av danska regeringen, konstateras att Sverige har satsat mest på området. I Sverige prioriteras frågorna från centralt håll och det har gjorts mer helhetsorienterade åtgärder, med fokus på förebyggande arbete. I exempelvis Danmark har man istället utgått ifrån konkreta problem som drabbar en viss del av befolkningen. Även Finland och Norge ligger närmare detta problemorienterade sättet att arbeta konstateras i rapporten, som har utförts av Oxford Research.

Aktivt arbete med små resurser

Åsa Regnér. Foto: Jämställ.nu

Åsa Regnér. Foto: Jämställ.nu

Annamari Asikainen på social- och hälsovårdsministeriet i Finland ser positivt på regeringens satsning i Sverige. Hon menar att det inte finns några sådana resurser i Finland.
– Vi arbetar ändå aktivt med frågorna och försöker få in tänket i nyckelprocesserna i ministerierna. Finlands strategi och sätt att jämställdhetsintegrera har värderats mycket högt i EIGE:s undersökning om jämställdhetsintegrering. Det kanske betyder att vi gör rätt saker med våra små resurser.
I Finland står det i jämställdhetslagen att alla myndigheter måste arbeta med att främja jämställdhet. För att uppnå detta används jämställdhetsintegrering. På varje departement finns en jämställdhetsarbetsgrupp som arbetar mot myndigheterna. Annamari Asikainen berättar att arbets- och näringsdepartementet, som basar över finska arbetsförmedlingen, har kommit långt på området. Myndigheten har utbildat personal så att de kan ta bättre hänsyn till jämställdhetsaspekter i sitt arbete.
Det handlar exempelvis om att bryta segregationen och ojämställdheten på arbetsmarknaden.

”Det saknas en långsiktig plan för arbetet”

Även i Norge står det i jämställdhetslagen att myndigheterna ska främja jämställdhet och även här används jämställdhetsintegrering. Varje departement är ansvarigt för arbetet inom sitt politikområde. Lise Østby, som arbetar på Barne-, ungdoms og familiedirektoratet, menar dock att resurserna är begränsade.
I Norge finns även tre privata stiftelser som regionalt utför utbildningar och agerar rådgivare på jämställdhetsintegreringsområdet. En sådan är Likestillningssentret i staden Hamar. Verksamhetschefen Signe Opsahl menar att ambitionerna på myndigheterna är goda när det gäller jämställdhetsfrågor. Däremot saknas kunskap bland cheferna och en struktur för hur arbetet ska drivas framåt, menar hon.
– På många sätt kan man säga att själva genomförandet av jämställdhetsintegreringen är bristfällig. Det saknas en långsiktig handlingsplan för hur arbetet ska förverkligas, säger hon.

]]>
8 mars: Vilken är den viktigaste feministiska frågan? http://www.nikk.no/nyheter/vilken-ar-den-viktigaste-feministiska-fragan-for-dig/ Amal Aden. Foto: privat

Amal Aden. Foto: privat

‑ Det viktigste spørsmålet er hvordan vi kan hjelpe minoritetskvinner til å frigjøre seg. Jeg tenker spesielt på kvinner som ikke har noe nettverk, som ikke snakker språket i landet de har bosatt seg i, som bor sammen med voldelige menn og som må tåle fysisk og psykisk mishandling. Det er disse kvinnene vi bør hjelpe slik at de selv kan ta et oppgjør med kjønnsrelaterte begrensninger.
Amal Aden, forfatter og foredragsholder spesielt opptatt av barn og kvinners rettigheter

 

 

Drífa Snædal. Foto: privat

Drífa Snædal. Foto: privat

‑ Feminismen har lärt oss att definiera maktstrukturer mellan kön, grupper, nationer och länder. Vi behöver sätta fokus på sambandet mellan olika former av förtryck. Vi måste upplysa och utbilda så att fler ser och kan motarbeta maktstrukturerna. På arbetsmarknaden handlar det om löneskillnader, våld och olika karriärsmöjligheter.
Drífa Snædal, generalsekreterare på Islands yrkesförbund

 

 

 

Mia Hanström. Foto: privat

Mia Hanström. Foto: privat

‑ Jämställda löner, delad föräldraledighet, jämställd representation, jämställt bemötande, jämställt pensionssystem. Listan kan göras lång. Viktigast är nog maktanalyser och åtgärder för en jämn fördelning av våra gemensamma resurser. Här behövs ett genusperspektiv, ett normkritiskt perspektiv och ett intersektionellt perspektiv.
Mia Hanström, ordförande för Ålands feministparaply

 

 

Aija Salo. Foto: privat

Aija Salo. Foto: privat

‑ Det viktigaste är kanske uppfostran och utbildning. Alla barn har rätt att växa upp trygga samt få positiv respons och stöd utan könsstereotyper. Var och en bör få bestämma över sin egen kropp, namn och juridiskt kön. För detta behöver föräldrar, förskole- och andra lärare, läkare, ungdomsarbetare, idrottstränare med flera mer normkritisk kompetens. Även lagar måste ändras, såsom translagen.
Aija Salo, Generalsekreterare i den finska hbtiq-människorättsorganisationen Seta

 

 

Rauna Kuokkanen. Foto: privat

Rauna Kuokkanen. Foto: privat

‑ As a Sámi woman and Indigenous feminist, the most important issue for me is self-determination for Indigenous women. Indigenous peoples must be in charge of their own affairs. Indigenous women must be in charge of their own lives and bodies. Gendered violence against Indigenous women is a self-determination issue, and Indigenous self-determination is a gender justice issue.
Rauna Kuokkanen, Sámi from Ohcejohka (Utsjoki), Northern Finland. Associate Professor of Political Science and Aboriginal Studies at the University of Toronto.

 

 

HildeSofiePettersenVi må kvitte oss med bildet av at vi er så likestilte her i nord. Det gir oss en retorikk som ikke har rom for alt det som gjenstår. Javel, så er vi mer likestilt enn Saudi-Arabia, men det foregår fortsatt både kjønnslemlestelse, tvangsekteskap og utbredt diskriminering også i Norge.
Hilde Sofie Pettersen, Redaktør for tidskriften Fett

 

 

 

Tomas Agnemo. Foto: Män för jämställdhet

Tomas Agnemo. Foto: Män för jämställdhet

‑ Den viktigaste frågan nu är att samhället på allvar tar tag i mäns hat och våld. Hatet och våldet mot feminister och antirasister, hatet mot kvinnor, hatet mot djur och natur. Det är män som utövar detta och det är maskulinitetsnormer och män som behöver förändras. Samhället måste ta detta på allvar och satsa på brett, övergripande våldspreventivt arbete för förändrade maskulinitetsnormer.
Tomas Agnemo, generalsekreterare Män för Jämställdhet

 

 

 

 

Birgit Søderberg. Foto: privat

Birgit Søderberg. Foto: privat

‑ Et af de største problemer i bestræbelserne på at opnå større ligestilling mellem kvinder og mænd i det danske samfund er, at debatklimaet er så betændt. Det er faktisk umuligt at få en konstruktiv debat om tiltag, der kan fremme ligestilling – også selvom du kan fremlægge fine cost benefit-analyser, der viser, at vi alle vil have gevinst af det.
Birgit Søderberg, Lokk – Landsorganisation af kvindekrisecentre

 

 

Carina Ohlsson. Foto: privat

Carina Ohlsson. Foto: privat

‑ Kvinnors möjlighet att försörja sig själva är avgörande, därför måste kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärkas med rätt till heltid och jämställda löner. Kvinnors rätt till sin egen kropp är också grundläggande. Mäns våld mot kvinnor, våldtäkt, prostitution och sexslavhandel är den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle.
Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor och riksdagsledamot (S)i Sverige

 

 

Ozan Yanar. Foto: Heikki Tuuli

Ozan Yanar. Foto: Heikki Tuuli

‑ We should be able to make feminism mainstream way of thinking in our societies. Even Nordic countries which are considered most equal societies in the world, have problems like gender wage gaps and different glass ceilings. It’s important to break problematic traditional gender roles, challenge heteronormative thinking and take into account needs of different minorities.
Ozan Yanar, Co-chairman of the Youth Greens in Finland

 

 

Peter Sandström. Foto: privat

Peter Sandström. Foto: privat

‑ Jag var barn på sjuttiotalet och världen var en annan då, förstås. Det fanns ett hälsosamt unisextänkande inom klädsel, hobbyer och annat. Jag tror att barnen har en öppen inställning till jämställdhet och detta skall förstås uppmuntras. Uppdelandet i kvinnligt och manligt börjar alldeles för tidigt.
Peter Sandström, finlandssvensk författare bosatt i Åbo

 

 

 

Amu Urhonen. Foto: Charlotta Boucht

Amu Urhonen. Foto: Charlotta Boucht

‑ For me, feminism is an ideology of freedom to be what we are and to be able to use and develop our individual skills. I would like to see feminism grow more inclusive. Currently, most feminist talk is way too academic. That makes feminism sound more difficult than it is. We should focus on mainstreaming equality instead of arguing of nuances. Feminism benefits everyone. That’s surely a message worth sharing!
Amu Urhonen, Green feminist and disability activist

 

 

Pia Deleuran. Foto: privat

Pia Deleuran. Foto: privat

‑ Hvorledes udvikling af familiedannelsen og familieretten i Norden kan ske på et fundament med nul-tolerance i forhold til vold og overgreb og med anerkendelse og respekt for reproduktive forholds betydning. En kulegravning af området bør finde sted med det samme. Se mere på Nordictour2014.dk.
Pia Deleuran,advokat og mediator, der arbejder med avanceret konflikthåndtering med blik for ligeværd, retssikkerhed og menneskerettigheder.

 

 

Kirsi Marttinen. Foto: privat

Kirsi Marttinen. Foto: privat

‑ Violence against women. Almost a third of all Finnish women have experienced physical or sexual abuse in a relationship but the cases are not often reported. We need: 1) more awareness of the issue 2) accessible services, e.g. shelters, for victims 3) to stop mediation in close relationships 4) funding and resources for governmental action plan 5) political will for all the aforementioned.
Kirsi Marttinen, Secretary General for Finnish Centre Women. Executive committee member, National Council for Gender Equality.

 

 

Katrin Kallsberg. Foto: privat

Katrin Kallsberg. Foto: privat

‑ Et af de vigtigste feministiske spørgsmål på Færøerne lige nu, er manglende rollemodeller. Vi har lagtingsvalg i år, og selv om færøske kvinder har havt valgrett i snart 100 år, har vi EN kvinde i landsstyret. Andelen af kvinder i færøsk politik er steget, men vi må have kvinder på de betydningsfulde posterne også.
Katrin Kallsberg, forkvinde i det færøske ligestillingsudvalg, overlæge i gynækologi og obstetrik på Landssygehuset, Tórshavn, Færøerne

 

 

Fakhra Salimi. Foto: privat

Fakhra Salimi. Foto: privat

‑ Rasifiserte kvinner og jenter mangler innflytelse i de Nordiske landenes besluttende organer og derfor ser vi ofte at det mangler et flerdimensjonal perspektiv på likestillingspolitikk i Norden. Kvinners kamp er en kamp for rettigheter og likestilling. Rasisme forskjellsbehandler folk i samfunnet, derfor er kampen mot rasismen også en kvinnekamp.
Fakhra Salimi, leder MiRA Resource Center for Black, Immigrant and Refugee Women
‑ Med lovændringen i 2013 blev sexchikane omfattet af ligestillingsloven og karakteriseret som kriminelt. Grønlands ligestillingsråd vil sætte fokus på sexchikane der defineres som enhver uønsket adfærd med seksuelle undertoner med den virkning eller det formål at krænke, ydmyge, diskriminere eller svække den pågældende person.
Inge Olsvig Brandt, Ligestillingsrådet i Grønland

]]>
”Meget forskellige kønsrelaterede spørgsmål i Norden og i Canada” http://www.nikk.no/nyheter/meget-forskellige-konsrelaterede-sporgsmal-i-norden-og-i-canada/ Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

Nordiske og canadiske politikere, forskere, erhvervsfolk og repræsentanter for NGO’er var i sidste uge samlet i Québec til en konference om bæredygtig udvikling i de to regioners nordlige og arktiske områder.

Konferencen, der var arrangeret af Nordisk Ministerråd og regeringen i Québec, havde som et af sine mange emner også køn og ligestilling på programmet. Blandt de nordiske oplægsholdere var Erika Anne Hayfield, Ph.D. og adjunkt ved Fróðskaparsetur Føroya, Færøernes Universitet, som præsenterede sin forskning om unges migration fra Færøerne. NIKK talte med Erika Hayfield midtvejs i konferencen.

Hovedargumentet i min præsentation er, at vi totalt se må arbejde med fra- og tilflytning som en integral del af færøsk kultur. Min forskning viser, at de unge mennesker ser det som en naturlig del at livet. Det handler om muligheder. Det handler om at løsrive sig fra det trygge miljø, som er i et lille samfund. ”

En ting er, at flere kvinder end mænd rejser ud for at uddanne sig. Men det er især, når det kommer til det at flytte tilbage, at kønsaspektet bliver mere tydeligt. Mange kvinder kan ikke få øje på arbejdsmulighederne på Færøerne. De ser den private sektor som meget mandsdomineret. Der er få kvinder i topledelse i den private sektor”, siger Erika Hayfield og forklarer, at årsagerne også er bedre danske velfærdsydelser, et færøsk arbejdsmarked med deltidsstillinger og en traditionel kønskultur.

Var der andre bidrag, som kom ind på køns- og ligestillingsaspekter? Og hvor meget plads får køns- og ligestillingsspørgsmål på konferencen?
”Konferencen dækker meget bredt, og deltagerne kommer med meget forskellige baggrunde. Men det virker helt klart som om, der er meget forskellige kønsrelaterede spørgsmål på agendaen i Norden og i Canada. Her oplever jeg helt andre ligestillingsdagsordener, der handler om ligestilling for Canadas oprindelige folk. Jeg var til en workshop, hvor de blandt andet talte om et uddannelsesprogram på universitetsniveau for oprindelige folk. Her er gennemsnitsalderen for de studerende 38 år, hvor flertallet er kvinder. Forklaringen er, at kvinderne får mange børn tidligt. Det er der prestige i. Så de dropper ud af skolen. De unge kvinder ser på, hvilke muligheder har jeg? Og for nogle af dem er der ikke så frygteligt mange andre muligheder end at få børn. Det er altså helt andre udfordringer, end dem vi har i Norden”.

Erika Hayfield. Foto: privat

Erika Hayfield. Foto: privat

Er der nogle af de aspekter, som du kan tage med dig hjem og er blevet klogere af?
”Norden er som helhed kommet langt med ligestilling. Jeg ville ønske, at vi på Færøerne var kommet lige så langt som mange af de andre nordiske lande. Men det bliver sat i perspektiv, når jeg ser det i forhold til andre steder, hvor der ikke er rum for at snakke så meget om køn, fordi nogle befolkningsgrupper har andre basale udfordringer som fx uddannelse og sprogpolitik. Deres uligestilling handler ikke så meget om køn men mere om deres uligestilling i forhold til resten af Canada. Det betyder selvfølgelig ikke, at det okay, at vi på Færøerne ikke er kommet langt nok i forhold til vores ligestillingsarbejde. Det betyder bare, at vi har nogle andre ting på vores agenda, end et moderne land som Canada har”.

Hvad er dit indtryk af konferencen som helhed?
”Jeg har fået rigtigt meget ud af konferencen. Men jeg synes, vi kan lære noget af konferencen. Hvis vi ønsker at samarbejde og videndele med Canada, kan det være, at vi skulle understrege fokus, så man virkelig får en debat om køn. Vi fik ikke en debat om det, fordi det kom til at handle om det oprindelige folk. Det er som sådan utrolig relevant. Men for at man får en rigtig god debat om køn, er man næsten nødt til at have et seminar eller en workshop som handler om det. For hvorfor lægge køn og ligestilling under temaet ”sociale forhold”, som det gjorde her. Køn er det mest definerende i vores identitet”.

]]>
Nordens jämställdhetsministrar deltar i FN:s kvinnokommission http://www.nikk.no/nyheter/nordens-jamstalldhetsministrar-deltar-i-fns-kvinnokommission/ Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

– Män är viktiga supporters när kvinnors ställning ska stärkas, t.ex. i kampen mot våld mot kvinnor. Här har de nordiska länderna goda exempel som vi gärna delar med oss av i New York, säger Danmarks jämställdhetsminister Manu Sareen, 2015 års ordförande för Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

De nordiska jämställdhetsministrarna lyfter i sitt nya samarbetsprogram även fram exemplet män i traditionellt kvinnodominerade yrken. Genom att bryta mot den könsuppdelade arbetsmarknaden främjas båda könens karriär- och arbetsmöjligheter, samtidigt som lönegapet mellan kvinnor och män som uppstår på grund av könsuppdelningen minskar.

– Inte att förglömma främjar en mer jämställd fördelning av omsorgsarbetet i familjer både kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden och mäns roll som fäder. Många män vill tillbringa mer tid med sina barn, säger Manu Sareen.

Den nordiska ministerpanelen hålls i FN:s huvudkvarter, auditorium Dag H, onsdagen den 11 mars kl. 11.30–12.45 lokal tid. Seminariet direktsänds på www.norden.org.

Jämställdhet påverkar ekonomin

En grundförutsättning för ekonomisk tillväxt är båda könens höga deltagande på arbetsmarknaden – men också privatekonomin påverkas av den jämställdhetspolitik som förs. I samband med CSW arrangerar Nordiska ministerrådet ett expertseminarium om jämställdheten som avgörande ekonomisk parameter, där olika synvinklar på jämställdhet som förutsättning för ekonomisk tillväxt och välfärd lyfts fram

Expertseminariet hålls i FN:s huvudkvarter, auditorium Dag H, måndagen den 16 mars kl. 13.15–14.30 lokal tid.

]]>
Nu samlas nordisk jämställdhetsstatistik http://www.nikk.no/nyheter/nu-samlas-nordisk-jamstalldhetsstatistik/ Internationellt har de nordiska länderna kommit långt i sitt jämställdhetsarbete. Det märks inom områden som hälsa, politisk makt och kvinnors tillgång till utbildning, men fortfarande finns mycket kvar att göra. För att få en samlad bild av läget har Nordiska ministerrådet initierat ett samarbetsprojekt mellan de nordiska statistikbyråerna. En arbetsgrupp har fått i uppgift att ta fram statistik om kön och jämställdhet och göra informationen tillgänglig för en bredare allmänhet.
– Statistiken ska vara ett faktabaserat beslutsunderlag till politikerna. Den ska också användas för att sprida kunskap om vårt nordiska jämställdhetsarbete, säger Linn Mårtens, som arbetar med jämställdhetsfrågor på Nordiska ministerrådet.

Svårt att jämföra statistik om våld

Annemette Lindhardt Olsen. Foto: privat

Annemette Lindhardt Olsen. Foto: privat

Samarbetet mellan de nordiska statistikbyråerna inleddes sommaren 2014. Sedan dess har arbetsgruppen, som består av en representant från varje land, träffats för att sammanställa statistiken. När statistikbyråernas egna siffror inte har räckt till har arbetsgruppen sökt andra källor, som exempelvis hos NOMESCO, kommittén för hälsostatistik i de nordiska länderna, eller FN-organet UNECE (Economic Commission for Europe).
– I arbetsgruppen har vi till exempel letat fram siffror gällande inkomstförhållanden, könsfördelning i bolagsstyrelser och föräldraledighet, säger Annemette Lindhardt Olsen.
I vissa frågor har det varit svårt att hitta siffror. Det gäller till exempel inom området mäns våld mot kvinnor.
– Nationell statistik bygger på undersökningar som inte går att jämföra med varandra. Att jämföra polisanmälningar blir heller inte korrekt, eftersom många drabbade inte anmäler brott, säger Annemette Lindhardt Olsen, projektledare för arbetsgruppen.

Resultaten samlas i skrift

Den samlade statistiken kommer att publiceras i skriften ”Nordic gender equality in figures 2015”, som släpps vid FN:s kvinnokonferens i New York i början av mars. Skriften är en lättillgänglig faktafolder uppdelad i ämnesområden som hälsa, utbildning, arbetsmarknad och inflytande/makt. Statistiken visar både utvecklingen över tid samt skillnader och likheter mellan länderna. Det framgår till exempel att inkomstklyftan mellan kvinnor och män är minst i Danmark, och att kvinnors obetalda hemarbete sedan år 2000 har minskat i alla nordiska länder.
– Skriften ska användas i internationella sammanhang. Vi i Norden har kommit långt när det gäller jämställdhet och kan fungera som inspirationskälla till andra länder, säger Annemette Lindhardt Olsen, projektledare för arbetsgruppen.

Ny hemsida med jämställdhetsstatistik

Statistik från de nordiska länderna finns redan samlat i databasen Nordic Statistics, men i dagsläget finns jämställdhet inte med som ett ämnesområde. Framöver kommer den nya samlade statistiken på jämställdhetsområdet att läggas in. Den 15 september lanseras även en ny hemsida på norden.org. Där kommer jämställdhetsstatistiken att presenteras med beskrivande text, siffror och grafer.
Enligt Annemette Lindhardt Olsen är en fördel med projektet att det har etablerats ett samarbete mellan tjänstemän som arbetar med jämställdhetsfrågor på de nordiska statistikbyråerna.
– Det är viktigt att veta vad kollegor i andra nordiska länder arbetar med. Vi kan hjälpa och inspirera varandra. Det handlar om kunskapsöverföring. Nu har vi etablerat kontakt och kan även planera framtida samarbeten, säger hon.
Linn Mårtens vid Nordiska ministerrådet tycker att det är positivt att all jämställdhetsstatistik som gäller förhållandena i de nordiska länderna sammanförs.
– Det innebär att vi kan hänvisa alla intresserade till hemsidan. Tidigare har det funnits statistik, men den har inte varit samlad.

]]>
Nordiske erfaringer skal inspirere danske kommuner http://www.nikk.no/nyheter/nordiske-erfaringer-skal-inspirerer-danske-kommuner/ Peter Ussing og Kirsten Precht. Foto: Jørgen Poulsen

Peter Ussing og Kirsten Precht. Foto: Jørgen Poulsen

Alle danske kommuner har pligt til at kønsvurdere deres service over for borgerne og vilkårene for kommunens ansatte. Det skal sikre bedre ligestilling på de kommunale arbejdspladser, og at alle offentlige tilbud er lige tilgængelige for mænd og kvinder. Rapporten ”Målbar Ligestilling” fra IMR, Institut for Menneskerettigheder, der også er nationalt ligebehandlingsorgan, viser imidlertid, at de 98 kommuner i meget forskellig grad lever op til deres mainstreamforpligtelser.

Årsagen er for eksempel at kommunerne savner relevant statistik om kønsligestilling og indikatorer at måle ud fra. Uden målepunkter er det vanskeligt for politikerne at opstille mål eller vurdere udviklingen over tid. Derfor efterlyser Institut for Menneskerettigheder mere tydelig og brugervenlig statistik om kønsligestilling. Rapporten peger i den forbindelse på svenske og norske erfaringer.

 

Sammenhæng mellem målsætninger og statistik

”I Sverige udarbejder Statistiska Centralbyrån, SCB, statistikker, der tager afsæt i de målsætninger for ligestilling som den svenske riksdag har vedtaget. Det giver dem en tydelig opgave med at belyse, hvordan det går med at opfylde de politiske mål både på landsplan, i de svenske län og i kommunerne”, forklarer Peter Ussing, projektleder i IMR, der sammen med specialkonsulent Kirsten Precht har redigeret rapporten.

I Norge har Statistisk sentralbyrå, SSB, siden 1990 offentliggjort ligestillingsindikatorer på kommunalt niveau. ”På den baggrund udarbejder SSB et indeks for graden af ligestilling og i hvilket omfang den enkelte kommune afviger fra landsgennemsnittet. Vi kan i Danmark lære meget af de to nordiske lande”, siger Peter Ussing.

 

Flere statistikker skal kobles

Danmarks Statistik, der har bidraget til rapporten, udarbejder allerede i dag et omfattende materiale opgjort på køn. Men det kan kræve specialviden at drage konklusioner ud fra materialet, bl.a. fordi det ofte er relevant at koble flere statistikker for at få et retvisende billede. Med afsæt i de norske og svenske erfaringer illustrerer rapporten således hvordan man med fordel kan koble tre kønsstatistikker: Kønsopdeling på arbejdsmarkedet, beskæftigelsesfrekvens og andel med en længerevarende videregående uddannelse.

 

Lovændring nødvendig

Diagram. Illustration: J Gustafson

Illustration: J Gustafson

Det kræver lovændringer og finansiering af opgaven, hvis Danmarks Statistik skal kvalificere statistikkerne. Derfor anbefaler rapporten, at politikerne forpligter Danmarks Statistik til at producere og formidle ligestillingsstatistik til kommunerne. Rapporten anbefaler samtidig, at Danmarks Statistik, kommunerne, Ministeriet for Børn, Ligestilling, Integration og Sociale Forhold og andre relevante aktører samarbejder om at udvikle og fastlægge de nødvendige indikatorer.

”Jo klarere målsætninger politikerne definerer des mere tydelige, målrettede og brugervenlige statistikker kan Danmarks Statistik levere. Og omvendt, jo bedre statistikker desto lettere er det at sætte mål. I Danmark har vi været pragmatiske og har ikke som i Sverige og Norge en stærk tradition for at måle og udarbejde målsætninger på netop dette område. Det at få statistikken på plads er grundlæggende for arbejdet. Det er derfor godt at få en diskussion i gang”, siger Kirsten Precht, der også har skrevet rapportens introduktion til kønsmainstreaming.

]]>
Sexköpslagen i ny debatt http://www.nikk.no/nyheter/sexkopslagen-i-ny-debatt/ Sexköpslagen infördes i Sverige 1999 och i Norge 2009. Genom åren har lagarna varit föremål för återkommande diskussion i båda länderna. Liknande argument har framförts, men debatterna har delvis tagit olika vändning. Nyligen presenterade svenska RFSU en kunskapsöversikt om sexköpslagens konsekvenser. Utifrån den ifrågasätts det om den svenska sexköpslagen har haft avsedd effekt.. RFSU konstaterar att det verkar ha skett en attitydförändring där inte bara sexköparna, utan även de som säljer sex blir betraktade som kriminella. Organisationen menar även att riskerna för den som säljer sex verkar ha blivit större och att lagen inte i tillräcklig utsträckning kombineras med sociala stödinsatser.

Ville upphäva norska lagen

Domarklubba. Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

I Norge har debatten om sexköpslagen rasat ända sedan den infördes. Kritiker menar att lagen är skadlig och gör personer som säljer sex mer utsatta. I höstas nådde diskussionen sin kulmen. Den norska högerregeringen ville upphäva lagen eftersom den inte ansågs ha avsedd effekt. För att utreda frågan tillsattes ett oberoende analysföretag. Deras utvärdering visade att sexköp i Norge har minskat med 20-25 procent jämfört med året innan lagen trädde i kraft. Enligt rapporten har lagen också gjort Norge mindre attraktivt för organiserad prostitution, och därför minskat risken för människohandel kopplat till prostitution.

Hanne Størset är aktiv i norska Kvinnegruppa Ottar och representerar ett nordiskt nätverk mot sexköp. Hon känner igen argumenten i den svenska debatten.

– Kritikerna framställer stigmatiseringen av kvinnorna som problemet, men det är prostitutionen är problemet. Den är skadlig för kvinnor på många sätt. Det här är en tydlig könsmaktsfråga och inte enbart ett socialt problem, säger hon.

Mer kunskap! Eller vet vi redan nog?

RFSU föreslår att Sverige ser över möjligheterna till en förändrad lagstiftning med ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från människor som erbjuder sex mot ersättning. I en kommentar efterlyser organisationen också ett nationellt kunskapscenter som kan samla in mer kunskap om sexköp och metoder för förebyggande arbete.

Även norska debattörer efterlyser mer kunskap, men Hanne Størset, som var med och kämpade för sexköpslagens införande i Norge, tycker inte att det behövs.

– Vi vet väldigt mycket om skadeverkningar av prostitution. Prostituerade är extremt utsatta för både fysiskt- och psykiskt våld, det visar samlad internationell forskning, säger hon.

Utredningar möter kritik
Både RFSU:s rapport och utvärderingen av lagen i Norge har väckt kritik. Båda rapporterna har beskrivits som politiska och bristande i trovärdighet.

Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

Enligt Hanne Størset har det politiska intresset för sexköpslagen varit svalare i Norge jämfört med i Sverige. Det har inneburit att lagen inte har tillämpats i lika stor utsträckning.
– Lagen fungerar bäst om den används av polisen för att gripa sexköpare, säger hon.

Hon tror att det finns flera olika anledningar till att kriminalisering av sexköp är en het fråga. Att kvinnor går samman och vill begränsa mäns handlingsutrymme provocerar, menar hon.

Det finns även kvinnor och män som själva har valt att sälja sex. Kan inte lagen också begränsa deras handlingsutrymme?
– Kvinnor kan göra många val som är negativa, men i politiken måste man se helhetsperspektivet. Detta handlar om en kollektiv kamp för att ändra könsmaktsordningen. Vi menar att prostitution är skadligt för den enskilda personen, men inte minst att det är skadligt för samhället och relationen mellan kvinnor och män, säger Hanne Størset.

]]>
Nordisk transpolitik i förändring http://www.nikk.no/nyheter/nordisk-transpolitik-i-forandring/ Arja Voipio. Foto privat

Arja Voipio. Foto privat

Med den nya lagen förbjuder Finland diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck.

– Det är en mycket viktig lag, men den har hamnat lite i skymundan, säger Arja Voipio, ordförande för Transgender Europe.
Just nu riktas uppmärksamheten i stället mot translagen, som är under utredning.

I Finland måste transpersoner som behöver korrigera juridiskt kön genomgå sterilisering.

– Staten ska inte ställa sådana krav. Man ska inte behöva förhandla bort möjligheten att få genetiska barn för att kunna bli erkänd av staten, säger Arja Voipio.
Steriliseringstvånget kritiseras i utredningen av lagen, men en lagändring får inte stöd av den sittande regeringen.

– Läget verkar låst även om det är många som trycker på. Här i Finland är vi tydligen inte så ivriga att lagstifta om mänskliga rättigheter, säger Arja Voipio.

”Vi ska ha rätt till våra egna kroppar”

Under de senaste åren har steriliseringstvånget varit på den politiska agendan i alla de nordiska länderna. Det har tagits bort i Sverige och Danmark men finns fortfarande kvar i Finland och Norge. I Finland innebär det ett krav på hormonbehandling medan Norge kräver oåterkallelig sterilisering genom kirurgi. Luca Dalen Espseth, från den norska organisationen LLH, vill se en förändring.
– Vi ska ha rätt till våra egna kroppar och erkännas som de vi är. Det borde vara självklart, säger han.
Liksom i Finland är den norska könstillhörighetslagen under utredning. Luca Dalen Espseth hoppas att kastreringstvånget ska tas bort.
– Det ska bli spännande att följa utvecklingen under det här året. Jag hoppas och tror att vi får en ny lag, säger han.


Den danska lagen sticker ut

Luca Dalen Espseth. Foto: Camilla Anderson

Luca Dalen Espseth. Foto: Camilla Anderson

Danmark har den nyaste könstillhörighetslagen i Norden. De är det enda landet som inte kräver en diagnos eller ett intyg från en psykiater för ändring av juridiskt kön. Sedan i somras räcker det att själv skicka in en ansökan och bekräfta den efter sex månaders väntetid. På det sättet är landet ett föredöme i Europa, menar jämlikhetskonsulten Lukas Romson. Han är verksam i Sverige, där steriliseringstvånget togs bort år 2013. Fortfarande krävs ett intyg från en psykiater – i praktiken en diagnos – för att få korrigera juridiskt kön.
– Det beklagar vi från hela hbtq-rörelsen, säger han.
Frågan har varit under utredning och nyligen lämnades ett betänkande till riksdagen med förslag om att avskaffa diagnoskravet. Utredningen ifrågasätter även åldersgränsen på 18 år för korrigering av juridiskt kön. Även den svenska transvården är under utredning och i vår kommer Socialstyrelsen med nya riktlinjer.

– Det ser ut som att det kan bli stora förändringar framöver, säger Lukas Romson.

Luca Dalen Espseth hoppas att Norge ska följa Danmark och lagstifta bort kravet på diagnos för korrigering av juridiskt kön. Han beskriver den danska lagstiftningen som progressiv, men är kritisk till hur vården fungerar i landet. Brister inom transvården påtalas i alla de nordiska länderna, men problemen är särskilt stora i Danmark och Norge, menar Luca Dalen Espseth. Utredningstiderna är långa, patientinflytandet är lågt och det finns starka förväntningar om att du som patient ska göra vissa ingrepp, sammanfattar han. I Norge får uppåt 60-80 procent av transpersoner som söker vård avslag.
– Det är förfärligt. Det kan inte finnas rimliga skäl till att så många nekas behandling.

Ingen vill vara sämre än grannen”

Att olika nordiska länder nu, nästan samtidigt, utreder och förändrar sina könstillhörighetslagar är knappast en tillfällighet, tror Luca Dalen Espseth. Politiker i de olika länderna tittar på varandra och det bidrar till en utveckling i rätt riktning, menar han.

– Ingen vill vara sämre än grannen. Den danska lagen blev bättre än den svenska och norska lagen blir säkert bättre än den danska, säger han.
Samtidigt ser han att det finns frågor som diskuteras i andra delar av världen, som inte alls är på den politiska agendan i Norden. Det gäller till exempel möjligheten att införa fler kategorier av juridiskt kön.
– Västvärlden är fast i det könsbinära tänkandet. I andra delar av världen är man mer öppen för att det finns mer än kvinnor eller män, säger han.

Lukas Romson. Foto: Carolina Hawranek

Lukas Romson. Foto: Carolina Hawranek

Tillbaka till Finland och den nya diskrimineringslagen. Arja Voipio, på Transgender Europe, jämför med den svenska diskrimineringslagen från 2009. Där används formuleringen ”diskriminering på grund av könsöverskridande identitet och uttryck”. Både Arja Voipio och Lukas Romson gläds åt att Finland i stället valde formuleringen ”diskriminering på grund av könsidentitet och uttryck”.

– Det inkluderar alla. Den svenska formuleringen utgår från normen och pekar ut vissa personer som gränsöverskridande, säger Lukas Romson.

En annan fördel med den finska diskrimineringslagen är att den omfattar ett krav på förebyggande åtgärder. Nu måste finska skolor och arbetsplatser arbeta aktivt för att motverka diskriminering av transpersoner. Det kan göra stor skillnad, tror Arja Voipio.

Trots bakslaget med den finska könstillhörighetslagen tror hon att förändring är på gång i alla de nordiska länderna.
– Det har hänt mycket bara de senaste fem åren. Transpersoners mänskliga rättigheter har börjat diskuteras brett, så jag känner mig hoppfull, säger hon.

]]>
”Norden behöver fler feministiska initiativ!” http://www.nikk.no/nyheter/norden-behover-fler-feministiska-initiativ/ Gudrun Schyman

Gudrun Schyman

Vid seminariedagen kritiserade Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ i Sverige, de finländska politikerna för att vara för konsensusdrivna. Det ger en tandlös politik i jämställdhets- och jämlikhetsfrågor, menar hon.

Med hänvisning till en paneldiskussion tidigare under dagen, där representanter för åtta partier deltog, noterar Schyman att man sällan skådar en så rörande enighet. Hon tycker också att politikerna i panelen hade svårt att hålla sig till sakfrågan, vilket enligt henne är typiskt när jämställdhet diskuteras.

– Det råder en föreställning om att vi är överens i jämställdhetsfrågan och därför inte behöver prata om den. Samtidigt blir det uppenbart hur mångfacetterad frågan är. Vi måste resa oss ur konsensussoppan!

– Om de finländska partierna vore  så eniga som de låter påskina om att bristen på jämställdhet är ett problem, då hade de redan åtgärdat saken.

 

Efterlyser avancerad diskussion

Enligt Schyman borde de nordiska länderna utnyttja sitt goda utgångsläge och utvecklade välfärdssystem till att föra en mer avancerad diskussion om jämställdhets- och jämlikhetsfrågor.

– Att politisera jämställdhetsfrågan är att ta ett steg vidare. Kunskapsöverföring och att organisera effektiv opinionsbildning är också bra. Norden behöver fler feministiska initiativ, säger Schyman, som hoppas att något finländskt parti vågar gå till val som ett uttalat feministiskt parti i riksdagsvalet som hålls i april.

– Bristen på jämställdhet är inte ett individproblem. Den är en samhällskonflikt. Och politikens roll är att lösa konflikter som är strukturella, inte att skapa fler strukturer som orsakar problem, säger hon.

Motståndet mot verklig jämställdhet handlar, enligt Schyman, om tvingande maktmönster och samhällsstrukturer som behöver synliggöras i alla våra relationer, eftersom de påverkar oss från vaggan till graven.

– Vi måste fråga oss vem som vinner på att saker förblir som de är.

 

Våld mot kvinnor – en skamfläck

Seminariet, som hölls under onsdagen, gästades av flera finländska ministrar. Våld mot kvinnor beskrevs som en samnordisk skamfläck.

– Våldet är ett enormt problem. Om inte annat så borde pengarna vara en morot. Våldet beräknas kosta Finland 90 miljoner euro per år, sa jämställdhetsminister Susanna Huovinen.

Hon presenterade en slutrapport över den sittande regeringens jämställdhetspolitik 2012-2015. Rapporten inkluderar 66 åtgärder som ska främja jämställdhet mellan könen och avskaffa könsbaserad diskriminering bland annat inom lagstiftning, arbetsliv, utbildning, medborgarinflytande, ekonomi, hälsa och integrationspolitik. Rapporten gör också en bedömning av hur väl ministerierna har lyckats nå sina mål. Betyg: Det går framåt. Men för långsamt.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson

Justitieminister Anna-Maja Henriksson

Justitieminister Anna-Maja Henriksson lyfte, under sitt anförande, ett förslag på ökade anslag för brottsofferjouren. Hon föreslog även att man ska införa en så kallad brottsofferavgift. Då kan personer som har döms för brott som kan ge fängelse bli skyldiga att betala en avgift som går till att finansiera stödtjänster för brottsoffer. Den idén har hon fått från Brottsofferfonden i Sverige.

– Jag har ett gott samarbete med mina nordiska kolleger. Island och Sverige har också en modell för föräldraledigheten som vi behöver titta på för att sen kunna skapa oss en flexibel modell som passar Finland, säger hon.

 

”Jämställdhet – en tolkningsfråga”

Finland skiljer ut sig från övriga nordiska länder i flera frågor som rör samkönade pars och transpersoners rättigheter. Först i höstas godkändes ett medborgarinitiativ om könsneutralt äktenskap i Finland. Slutrapporten om den finländska regeringens jämställdhetsprogram nämner ökad jämlikhet för bland annat sexuella minoriteter och könsminoriteter som en viktig stödåtgärd för att främja jämställdhet mellan könen. Ändå fällde Kristdemokraterna, som sitter i regeringen, nyligen ett förslag till en ny moderskapslag som skulle underlätta erkännande av föräldraskap för samkönade kvinnopar.

Lagen skulle ha låtit mödrapar i registrerat partnerskap slippa den interna adoptionsprocessen. Även samboende mödrapar hade kunnat fastställa den andra förälderns moderskap i fall då ingen fader erkänner faderskap. Jouko Jääskeläinen, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, tycker att man försvårar arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män när man blandar in frågor om sexuella minoriteter och könsminoriter.

– Vi ser det som en tolkningsfråga vad man inkluderar i jämställdhetsarbete. Vår åsikt skiljer sig från den tolkning som stipuleras i jämställdhetsprogrammet och i förslagen till en ny moderskaps- och äktenskapslag, säger han.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson beklagar att förslaget till ny moderskapslag föll. Nu blir det upp till nästa regering att ta upp frågan, ”om viljan finns”.

]]>
Många vill säga sitt om jämställdheten http://www.nikk.no/nyheter/manga-vill-saga-sitt-om-jamstalldheten/ NIKK spade symbolUnder fyra seminarier diskuteras utmaningar och möjligheter inom den nordiska jämställdhetspolitiken och i det praktiska jämställdhetsarbetet. Ulf Mellström, professor i genusvetenskap vid Karlstads universitet, är samordnare för nätverket. Han ser hur en allt mer komplex jämställdhetspolitik har vuxit fram i Norden.

På vilket sätt har det blivit mer komplext?
– Tidigare definierades jämställdhet utifrån en statsfeministisk ram och begreppet var nära sammankopplat med välfärdsstaten. Nu ser vi en form av näringsfeminism som har fokus på andra områden. Väldigt kort kan det beskrivas som ett genomslag för en blå feminism i relation till en röd. I dag är det fler som på olika sätt omfamnar jämställdheten. Till och med de bruna i sitt försvar av det nationella projektet.

Vad får det för konsekvenser?
– Det är svårt att svara på. Det beror helt på vad man har för politisk utgångspunkt. Vissa tycker att det är bra att analysen når nya områden. Andra menar att jämställdheten förlorar sin betydelse när allt fler, och till exempel Sverigedemokraterna, vill vara med och definiera vad begreppet innebär.
Framöver tror jag att vi får räkna med att den nationalistiska rörelsen kommer höras mer i jämställdhetsdebatten. Det märks redan i andra delar av världen. Den turkiske premiärministern Erdogan tycker till exempel att det är varje patriotisk kvinnas skyldighet att föda 3-4 barn. Sådana idéer kring genuspolitik har fått nytt genomslag och kan växa sig starkare även här i Norden.

Ulf Mellström. Pressbild

Ulf Mellström. Pressbild

Vilka andra utmaningar står den nordiska jämställdhetspolitiken inför?
– Både politiken och jämställdhetsarbetet har utgått från en vit, heteronormativ, medelklass. Många politiska reformer riktar sig till kärnfamiljen. Det har handlat om föräldrapeng, äktenskapslagstiftning och särbeskattning med utgångspunkt i heterofamiljen. Alla har inte inkluderats i utformningen av jämställdhetspolitiken, så det finns stora utmaningar. Vi behöver bredda perspektiven och se att det kan finnas behov som inte synliggörs.

Vad hoppas du att ert projekt ska få för effekter?
– Målet är att våra resultat ska vara policyrelevanta. De ska kunna användas direkt i politiskt arbete. Inom projektet håller vi fyra seminarier och vi kommer att ge ut en eller två böcker. I bästa fall mynnar arbetet ut i en stor EU-ansökan så att vi kan involvera forskare från andra Europeiska länder.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Samarbete ska skärpa polisens arbete mot våld http://www.nikk.no/nyheter/samarbete-ska-skarpa-polisens-arbete-mot-vald/ NIKK spade symbolKriminalinspektör Berglind Eyjólfsdóttir leder nätverket, som samlar poliser från hela regionen. Med projektet Könsrelaterat våld – nordisk-baltisk dialog vill de utveckla nya metoder för polisens arbete. Seminariet imorgon är en del av projektet och Berglind Eyjólfsdóttir hoppas att det ska bli en ögonöppnare.

– Vi behöver jämföra och förbättra våra taktiker i arbetet mot trafficking och våld i nära relationer, säger hon.

Vad tjänar polisen i Norden och Baltikum på att samarbeta?
– Våra länder ligger nära varandra geografiskt så vi måste ha ett bra samarbete över gränserna. Våra utredningar blir bättre om vi känner varandra. Det här är särskilt betydelsefullt i arbetet mot trafficking men det är viktigt inom andra områden också. I arbetet mot våld i nära relationer betyder det till exempel mycket att vi kan utbyta strategier och lära oss av hur andra jobbar.

Berglind Eyjólfsdóttir

Berglind Eyjólfsdóttir

Vad händer i projektet just nu?
– Den 3-4 februari träffas vi i Köpenhamn för ett seminarium om arbetet mot könsrelaterat våld. Vi planerar också vår avslutande konferens som hålls i Riga i höst. Den kommer att samla poliser och experter från hela den nordisk-baltiska regionen.

Vad krävs för att förbättra polisens arbete mot trafficking och våld i nära relationer?
– Det behövs mer utbildning. Våld som sker inom familjen sågs länge som en privat angelägenhet och kunskapen är fortfarande dålig på många håll inom polisen. Vi måste förstå allvaret i de här brotten och bli bättre på att identifiera våldets offer.

Borde inte det arbetet ske inom polisens ordinarie verksamhet i stället för i ett sådant här projekt?
– Det finns ett pågående arbete inom polisen. Vårt projekt ska ses som ett komplement. Genom vårt nätverk lyfter vi frågor som vi tycker behöver synliggöras mer. Det kan gälla situationen för kvinnor inom polisen eller, som i det här fallet, sakfrågor som vi tycker behöver mer uppmärksamhet.

Vilket är den största utmaningen i arbetet mot könsrelaterat våld?
– Det finns många utmaningar. Det är särskilt viktigt att förbättra samarbetet mellan polisen och andra instanser, som socialtjänsten och sjukvården. Det är avgörande för att kunna upptäcka brott i tid.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Danmark tar över som ordförandeland http://www.nikk.no/nyheter/danmark-tar-over-som-ordforandeland/ Manu Sareen. Pressbild

Manu Sareen. Pressbild

De två övergripande temana för det nordiska jämställdhetssamarbetet under 2015 är ”det offentliga rummet” och ”välfärd och innovation”. Vid årsskiftet tog Danmark över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet efter Island och de har redan planerat en rad aktiviteter. En av huvudprioriteringarna inom temat välfärd och innovation är att minska ungdomars könsbundna val av utbildning och yrke. Tanken är att kartlägga och sprida positiva erfarenheter kring hur man kan få fler unga tjejer att läsa vidare inom naturvetenskap, matematik och teknik.

– Tyvärr är det fortfarande så i Danmark och resten av Norden att både flickor och pojkar låter traditionella könsmönster styra valet av utbildning. Det är synd, både för individerna och för samhället i stort, att deras potential inte utnyttjas, säger Manu Sareen, Danmarks social- och jämställdhetsminister.

Goda exempel i ny handbok

Redan idag arbetar lärosäten runt om i Norden för att fler flickor ska få upp ögonen för naturvetenskapliga ämen. I Danmark har man exempelvis goda erfarenheter av ”Girls Day in Science”, en mässa som riktar sig till flickor i grundskolan som står inför gymnasievalet. På mässan får de möjlighet att träffa representanter från olika företag och höra om deras arbete. Eleverna blir även erbjudna praktikplatser.

– Vår erfarenhet är att flickornas inställning förändras när de upptäcker vad företagen faktiskt gör. De blir mer benägna att bryta mot traditionella, könsbundna förväntningar, säger Manu Sareen.

Han påpekar att det finns behov av att fler utbildningsinstitutioner och aktörer tar tag i problematiken. Danmark vill genomföra ett större forskningsprojekt, där goda erfarenheter kartläggs och dokumenteras. Det ska resultera i en handbok som kommer att översättas till alla nordiska språk.

Kvinnor lämnar glesbygden

En annan fråga som ryms under välfärdstemat är glesbygdsproblematiken. I de nordiska länderna finns  en trend att många unga kvinnor lämnar glesbygden för att utbilda sig i städerna. Männen däremot är mer benägna att stanna kvar, eller flytta tillbaka efter examen. Samtidigt minskar utbudet av traditionellt manliga yrken i glesbygden och många blir arbetslösa.

– Det kan leda till att vissa samhällen avfolkas. Det föds färre barn, husen förfaller och det lokala livet dör ut. Det finns en tydlig koppling mellan befolkningsflöden och jämställdhetsfrågor. Därför vill vi fokusera på detta och diskutera vad som kan göras åt problemen, säger Manu Sareen.

Det danska ordförandeskapet har tillsatt ett forskningsprojekt där man kartlägger utmaningarna. Problematiken är påtaglig i Västnorden, på Färöarna och Grönland. Därför planeras ett seminarium på Grönland till sommaren dit olika aktörer kommer att bjudas in. Resultatet från seminariet, insamlade tips och erfarenheter, ska sedan dokumenteras och spridas.

Sexistiska kommentarer – ett demokratiproblem

Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

”Jämställdhet i det offentliga rummet” är ett annat huvudtema i det nordiska samarbetet. År 2015 fyller den kvinnliga rösträtten 100 år i Danmark och Island. I Finland fick kvinnor börja rösta redan 1906. De nordiska länderna har alltså en lång tradition av kvinnorepresentation i politiken, men fortfarande finns en ojämn representation i det offentliga rummet. Enligt Manu Sareen syns det till exempel på hur kvinnor diskuteras och behandlas i medier och sociala nätverk.

– Vi ser en växande trend av att kvinnor som uttalar sig i den offentliga debatten utsätts för sexistiska kommentarer, smutskastning eller direkta hot. Det är helt oacceptabelt. Det är viktigt att kvinnor och män deltar på lika villkor i den offentliga debatten, annars har vi ett demokratiskt problem.

”Jämställdhet i det offentliga rummet” är ett brett tema som rymmer frågor om både representation, vardagssexism, anti-feminism och jämställdhet i medierna. Exakt vilka frågor som ska prioriteras bestäms vid det nordiska jämställdhetsministermötet i maj. Frågorna kommer sedan att följas upp med expertseminarier, som kan resultera i förslag på lösningar.

– Det finns mycket att göra. Jag ser fram emot att prata med mina nordiska kollegor om hur vi ska skapa bättre förutsättningar för jämställdhet i den offentliga sfären, säger Manu Sareen.

]]>
Debatt: Sammen bryder vi kønsstereotyperne http://www.nikk.no/nyheter/sammen-bryder-vi-konsstereotyperne/ Norden. Illustration Emma Hanquist

Illustration Emma Hanquist

I årenes løb har et af de gennemgående temaer i ligestillingssamarbejdet været lige rettigheder og ligeværdig status for mænd og kvinder på arbejdsmarkedet. Man har rettet opmærksomheden mod lønforskelle mellem kønnene og nedbrydning af traditionsbundne kønsroller på arbejdsmarkedet, og her er en vigtig forudsætning muligheden for at få erhvervsarbejde og familieliv til at gå op i en højere enhed. At mødre og fædre deler ansvaret for børnene mere og mere ligeligt imellem sig er blevet en selvfølge, og i dag bidrager den høje beskæftigelsesgrad blandt Nordens kvinder i høj grad til den nordiske velfærd.

Men selvom ligestillingen i dag har vundet fodfæste i vores regeringer, er der lang vej endnu, før de nordiske lande opnår fuld ligestilling i erhvervslivet. De nordiske lande har mange fælles referencerammer og mål, men vi vælger forskellige strategier til at nå disse mål. Netop derfor kan vi lære så meget af hinanden.

I de kommende år vil det nordiske ligestillingssamarbejde til en vis grad gå i nye retninger. I samarbejdsprogrammet for 2015-2018 vil vi sætte fokus på ligestillingen i det offentlige rum. For demokrati handler ikke kun om stemmeret – det handler også om at kunne deltage i den offentlige debat.

Ord er med til at forme virkeligheden, og når vi gradvist tillader en hånende og chikanerende tone at vinde indpas i debatten, vil den efterhånden blive alment accepteret. Den udvikling vil vi helt enkelt ikke sidde overhørig – vi vil i stedet modarbejde den, nøjagtigt som vi i flere år har gjort en indsats for at modarbejde fysisk vold mod kvinder og anden vold i nære familierelationer. Derudover ved vi, at ligestilling bidrager til bæredygtig vækst, og derfor vil vi også sætte fokus på ligestillingen som drivkraft for velfærd og innovation i Norden.

Indtil videre har ligestillingspolitikken hovedsageligt lagt vægt på kvindernes situation i samfundet, på arbejdsmarkedet og i politik. Hvis vi skal kunne rykke grænserne mellem såkaldte kvinde- og mandsdominerede uddannelser og erhverv, er vi også nødt til at inkludere mandens perspektiv i arbejdet. På dette område er vi nødt til at finde flere metoder, som kan modvirke de kønsstereotype opfattelser, som påvirker kvinders og mænds, drenges og pigers hverdag og valg i livet. I de kommende år vil vi derfor arbejde for at gøre det nemmere for mænd og drenge at deltage aktivt i ligestillingsarbejdet og -debatten.

Manu Sareen. Pressbild

Manu Sareen. Pressbild

Det nye samarbejdsprogram for ligestillingssektoren i det nordiske regeringssamarbejde indebærer ikke en ny nordisk ligestillingspolitik. Det er blot en konkretisering af samarbejdet mellem de nordiske regeringer på ligestillingsområdet. Programmet er blevet til med input fra såvel Nordisk Råds parlamentarikere som ligestillingsaktører i Norden, og det har derfor bred opbakning. Med denne opbakning i ryggen agter vi også at dele vores erfaringer i FN og på andre internationale arenaer.

Ligestillingstemaer, som bliver taget op i nordisk regi, har en tendens til at sprede sig som ringe i vandet og påvirke dagsordener selv uden for Norden. Med de gode erfaringer og eksempler skal også spredes på vores nordiske hjemmebane – i politikken, på arbejdspladsen og ude i hjemmene. Ved i fællesskab at tænke og agere ud fra et ligestillingssynspunkt kan vi – såvel politikere som medborgere – bidrage til at føre vores lande endnu tættere på målet om et retfærdigt og demokratisk Norden.

]]>
Martha Lund Olsen, ligestillingsminister i Grønland
Johan Dahl, ligestillingsminister på Færøene
Dagfinn Høybråten, generalsekretær i Nordisk Ministerråd]]>
Kvinnligt nätverk för ekonomisk jämställdhet http://www.nikk.no/nyheter/kvinnligt-natverk-for-ekonomisk-jamstalldhet/ NIKK spade symbolKvinnors ekonomiska villkor har förändrats i grunden på bara några decennier men än har man inte nått målet i de nordiska länderna.
– Ekonomisk jämställdhet är inget lyxproblem. Det är en nyckelfaktor om vi vill komma vidare i jämställdhetsarbetet, säger Louise Lindfors, ordförande på Fredrika Bremer Förbundet.

Varför startade ni projektet?
– De ekonomiska frågorna är den springande punkten i det nordiska jämställdhetsarbetet. När World Economic Forum mäter jämställdheten i olika länder (i den årliga Global Gender Gap Report) hamnar de nordiska länderna högst upp, men mätningen visar också att vi har brister. Vi får höga poäng för representation, till exempel inom politiken, men på det ekonomiska området hamnar vi längre ner i rankningen.

Varför rankas vi lägre på ekonomiområdet?
– Kort kan man säga att män tenderar att ha mer pengar att röra sig med jämfört med kvinnor. Det beror på olika saker. Var tredje kvinna jobbar deltid men bara var tionde man. Kvinnor tar ut 74 procent av föräldradagarna och vabbar mer än män. Dessutom har vi löneskillnaderna. Mäns arbete värderas högre än kvinnors.

Vad krävs för att de nordiska länderna ska nå ekonomisk jämställdhet?

Louise Lindfors. Foto: Henrik Peel

Louise Lindfors. Foto: Henrik Peel

– Vi måste utjämna löneskillnaderna och ta ett jämställt ansvar för familjen och hemmet. Den enskilt största jämställdhetssatsningen i Sverige är införandet av pappamånaden. Det vet alla och då borde man också kunna inse att här går det att ta snabba steg vidare mot jämställdhet. Politikerna är rädda för att skriva folk på näsan, men det handlar snarare om att kommunicera vad som är det förväntade. En delad föräldraförsäkring skulle signalera att det ”normala” är att dela jämt.

Ni talar om ekonomisk utsatthet. Leder den bristande jämställdheten verkligen till så allvarliga ekonomiska konsekvenser?
– Ja. Det märks till exempel extra tydligt bland äldre. I Sverige lever omkring 225 000 pensionärer under EU:s fattigdomsgräns. Merparten av dem är kvinnor. Gränsen går vid 10 400 kronor före skatt och det finns pensionärer i Sverige som ligger långt under det. Det finns olika faktorer som påverkar en individs ekonomiska situation, men kön har stor betydelse. Ibland framställs det som att vi är så nära jämställdhet i Norden att vi kan nöja oss. Det tycker verkligen inte vi.

Tycker ni att det är svårt att nå ut med de här frågorna?
– Det är ett komplext tankegods så jo, det är en kommunikativ utmaning. Vi har vilda planer på hur man kan förklara utan att det blir pekpinnar. För att nå ut brett tror jag att vi behöver hitta ambassadörer. På Fredrika Bremer Förbundet har vi till exempel samarbetat med komikern Bianca Kronlöf. Självklart når hon fram på ett annat sätt än vi som jobbar på förbundet.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Fædrekvoten: Det mest succesfulde policyinstrument http://www.nikk.no/nyheter/faedrekvoten-det-mest-succesfulde-policyinstrument/ Tine Rostgaard. Foto: Jørgen Poulsen

Tine Rostgaard. Foto: Jørgen Poulsen

Internationalt er der stor interesse for den nordiske velfærdsmodel, hvor samfundet understøtter, at begge køn er ude på arbejdsmarkedet og er ligestillede i forhold til omsorgen for børnene. Set udefra fremstår de fem nordiske lande som homogene og langt fremme, når det gælder social- og familiepolitik. Men spritnye forskningsresultater i bogen ”Fatherhood in the Nordic Welfare States” dokumenterer, at selv om der er ligheder, så er der også forskelle mellem landene. Det fortæller professor Tine Rostgaard, Aalborg Universitet, der dels bidrager med en række kapitler, dels har redigeret det store bogværk sammen med professor Guðný Björk Eydal, Háskóli Íslands – Islands Universitet.

”Det, der kendetegner alle fem lande, er, at de har forsøgt at facilitere den ”aktive far” i familielivet. Danmark og Sverige repræsenterer yderpolerne i det nordiske billede. I nogle af landene – især i Danmark – er ligestillingen mere symbolsk end konkret politik, mens Sverige i mange år har lagt stor vægt på at udforme en politik, som sikrer større ligestilling mellem mænd og kvinder, og som derfor også sikrer mulighed for den aktive far. Island har på sin side især på orlovsområdet været ekstrem progressiv. Med vedtagelsen af en lov i 2013 om 5 måneder til mor, 5 måneder til far og 2 måneder til deling var de længst fremme med fædrekvoten”, siger Tine Rostgaard. En ny regering har imidlertid indtil videre holdt fast i den tidligere ordning med 3 måneder til hver og 3 måneder til deling. Finland og Norge placerer sig midt i feltet, forklarer Tine Rostgaard. Finland har en høj andel af kvinder, der arbejder fuldtid på arbejdsmarkedet, mens Norge har en mere traditionel tilgang, hvor en række familiepolitiker giver kvinderne øget mulighed for at være hjemme med børnene.

Fædrekvoter: Et effektivt policyinstrument

Fædres adgang til betalt barselsorlov, den såkaldte fædrekvote, er et af de centrale områder i bogen. Bortset fra de danske mænd har fædre i Norden en reserveret ret til kortere eller længere perioder af den samlede orlov. På baggrund af bogens omfattende forskningsresultater er Tine Rostgaard ikke i tvivl: Netop fædrekvoten kan fremme fædres adgang til en større andel af forældreorlov og styrke deres farrolle.

”Hvis man vil have mænd til at tage en større andel af forældreorloven, er fædrekvoten det mest succesfulde policyinstrument. En kvote institutionaliserer nogle rettigheder og påvirker alle niveauer, også helt ud på arbejdspladsen og i familien”, uddyber Tine Rostgaard.

Banebrydende fertilitetsforskning blandt mænd

Mænds rolle i forhold til fertiliteten og den faldende fødselsrate er et af de banebrydende områder, som bogen undersøger ved at se på mænds indstilling til familieliv og deres holdning til, hvornår man skal have børn.

”Undersøgelsen viser, at nordiske mænd har en højere tolerance overfor, at andre mænd fravælger at få børn eller udskyder tidspunktet, hvor de får børn. På baggrund af de data, vi har adgang til, kan vi ikke helt fast sige, at tolerancen betyder, at man vælger ikke at få børn. Men indikationer i vores data viser det. Derfor konkluderer vi, at den større tolerance spiller ind på, om man selv vælger ikke at få børn”, forklarer Tine Rostgaard. I en tid med politisk fokus på det faldende fødselstal, understreger bogen dermed, at det er en vigtig faktor at inddrage mændenes holdning, når man skal forstå, hvad der sætter rammerne for fertilitet.

Familielovgivning forskelsbehandler mor og far

Tine Rostgaard. Foto: Jørgen Poulsen

Tine Rostgaard. Foto: Jørgen Poulsen

Bogens over 400 sider indeholder bl.a. også undersøgelser af mænds tidsforbrug i hjemmet, den ser på farrollen i forskellige familiekonstellationer og på, hvordan de fem landes politikker understøtter fædres mulighed for at drage omsorg for deres børn, og om resultaterne er i overensstemmelse de nordiske landes mål på familie- og ligestillingsområderne. Og her viser en artikel om familielovgivning skrevet af Hrefna Friðriksdóttir, ekstern lektor ved Háskóli Íslands, at der er store forskelle på, hvordan fædre og mødre behandles i familielovgivningen.

”Vi kører projekt ”far” i de nordiske lande, men familielovgivningen understøtter ikke projektet i samme grad i alle landene. Hrefna Friðriksdóttir konkluder, at der er et perspektiv i, at man i højere grad skal sikre sig, at familielovgivningen er ajour i forhold til de progressive tanker, de nordiske lande gør sig i forhold til, at fædre og mødre er ligestillede”, siger Tine Rostgaard.

]]>
”Sexuella trakasserier ingår inte i jobbet” http://www.nikk.no/nyheter/sexuella-trakasserier-ingar-inte-i-jobbet/ NIKK spade symbol– Det här är fortfarande ett dolt problem men vi är redo att lyfta upp det på bordet, säger Drífa Snædal, generalsekreterare på Islands yrkesförbund.

Hur märks sexismen i era branscher?
– Det kan till exempel vara berusade kunder som tafsar. Vissa gäster tycker att de har betalat för att trakassera de anställda. Yrkesgrupper som är beroende av dricks drabbas särskilt hårt på grund av makten som kunden har över dem. Servitriser och städpersonal är särskilt utsatta. Det finns undersökningar som visar att trakasserier är ett utbrett problem i våra branscher. Vi får inte blunda för det.

Varför är det vanligt med sexuella trakasserier?
– I våra branscher finns ofta starka hierarkier, både inom arbetsplatsen och i relationen till kunderna. Unga kvinnor har ofta jobben längst ner i hierarkin. Lägg till alkohol på det. Problemen ses ofta som en del av jobbet – som att det ingår att ta skit av kunder och kollegor. Så ska det naturligtvis inte vara.

Vad krävs för att få stopp på trakasserierna?
– Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret, men facken har också ett ansvar. Vi måste ta tag i det här och informera så att utsatta känner att de kan komma till oss. Det är dags att vi lyfter in frågan som en självklar del i vårt arbete.

Drífa Snaedal. Foto Guðný Óskarsdóttir

Drífa Snaedal. Foto Guðný Óskarsdóttir

Vad kan nordiska fackförbund vinna på att samarbeta?
– En bra idé kommer ofta upp på flera ställen samtidigt. Så var det i det här fallet. Alla som är med i projektet ser ett behov av att agera, men vi behöver bättre kunskap. De nordiska länderna är kända för jämställdhet och vill vara ”jämställda Norden” men det kräver arbete.

Vad hoppas du att projektet ska ge för resultat?
Vi vill se en ordentlig debatt i alla de nordiska länderna. På sikt hoppas jag att det här blir starten till fler och större samarbetsprojekt inom jämställdhetsområdet.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Samiskt-grönländskt samarbete för jämställdhet http://www.nikk.no/nyheter/samiskt-gronlandskt-samarbete-for-jamstalldhet/ NIKK spade symbolProjektet är det första samarbetet någonsin mellan samiska och grönländska kvinnoorganisationer.
– Det ska bli jättespännande. Vi delar många erfarenheter, säger Gudrun Eriksen Lindi från Samiskt KvinnoForum.

Vad tror du att ni kan lära av varandra?
– På Grönland har man tagit tag i problemen med missbruk och våld på ett annat sätt än  Sápmi. Hos oss är det fortfarande starkt tabubelagt. Problemen i sig är inte alls någonting unikt för våra samhällen men vi lever i små samfund och då blir det lätt att man lägger locket på. Det finns en uppfattning om att det här är problem som ska lösas inom familjen men det är fel.

Vad krävs för att bryta de här tabuna?
– Vi måste prata om problemen, inte minst med våra ungdomar. Vi måste berätta var gränserna går. Vi kan inte tolerera att pojkar trakasserar flickor i skolan utan vi måste vara tydliga från början. Både myndigheterna och våra samfund har ett ansvar. De måste informera och ha en beredskap. Individer som kommer till dem och ber om hjälp måste bli tagna på allvar.

Att vara både kvinna och tillhörande en ursprungsbefolkning – innebär det några särskilda utmaningar?
– Vi måste kämpa för våra rättigheter både som kvinnor och som ursprungsfolk. I vår kultur har kvinnor ofta ett särskilt ansvar för att ta hand om familjen och föra traditionerna vidare. Det är ett tungt ansvar nu när våra samhällen är i kris. Vi utsätts för exploatering, till exempel genom gruvbyggena. Vi kämpar mot gruvbolagen och samtidigt måste vi kämpa för våra rättigheter som kvinnor. Det är en kamp som förs både gentemot sametingen och staterna. Tyvärr försvåras den av att vi inte har tillgång till alla demokratiska rum.

Gudrun Eriksen. Foto: privat

Gudrun Eriksen. Foto: privat

På vilket sätt menar du att ni utesluts?
– I det nordiska arbetet blir samer utstötta eftersom vi inte har status som självstyrande nation. Vi är till exempel inte representerade i arbetet med den nordiska jämställdhetspolicyn. Grönland sitter med eftersom de erkänns som självstyrande men inte Sápmi. Det tycker jag är ett stort problem. Det borde gå att hitta ett sätt att ge oss inflytande. Människan har ju för sjutton lyckats landa på månen!

Vad händer närmast i EAMI FEMI?

– Vi börjar nu med möten på Skype. Sedan ska vi ses i Oslo nästa år. Då utgår vi från våra teman våld och missbruk. I slutet av projektet ska vi berätta om vårt arbete för andra genom att sätta upp en utställning.

Bård: alla färger

Den här texten ingår i artikelserien Nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken 2014, som berättar om de projekt som fick medel genom Nordisk stödordning 2014. SNF-Sámi NissonForum/Samiskt KvinnoForum fick 250 000 danska kronor för projektet EAMI FEMI. Projektet drivs i samarbete med en kvinnoorganisation på Grönland och organisationen Samiska kvinnor i Norr i Sverige. Organisationerna kommer att mötas under ett seminarium i Oslo nästa år. Projektet ska resultera i en utställning som kommer att visas både fysiskt och online.
EAMI betyder ”ur” eller ”ursprungs-” på samiska.

]]>
Making change: för ökad jämställdhet i medierna http://www.nikk.no/nyheter/for-okad-jamstalldhet-i-medierna/ Making Change. Photo: Austėja Jakštaitė

Making Change. Foto: Austėja Jakštaitė

Det nordiska kunskapscentret Nordicom, det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE och Nordiska ministerrådet bjöd den 4 december i Vilnius in till det sista evenemanget för projektet Nordic Gender & Media Forum: lanseringen av antologin ”Making change. Nordic Examples of Working Towards Gender Equality in the Media”. Boken presenterar god praxis och ger en sammanställning av statistik från nordiska privata och offentliga medieföretag och organisationer.

En av redaktörerna för boken, Maria Edström, betonade att folk inom medieindustrin är jämställdhetsmedvetna och diskuterar jämställdhet, men nu är det dags att öka engagemanget och åstadkomma en förändring. Det är möjligt att använda erfarenheter från de nordiska länderna för vad som faktiskt har gjorts för att åtgärda problemet med jämställdhet i medierna.

”Förhoppningsvis kan boken vara till hjälp och användas av en stor grupp läsare. Medierna kan främja jämställdhet – eller förlöjliga ansträngningarna mot att öka den. Vi har gett ut boken för att skapa dialog och för att visa att det finns många vägar för att åstadkomma jämställdhet. Både strukturella och individuella initiativ kan bidra till förändring. Ibland behöver man inte ens pengar eller finansiering, allt man behöver är en bra idé”, förklarade Maria Edström.

”Vår bok kommer att finnas på Göteborgs universitets nätarkiv och på Nordicoms hemsida, gratis för alla som vill bekanta sig med och inspireras av de initiativ som finns. Den är indelad i sektioner så om du arbetar med journalistik kan du leta efter och läsa om exemplen från det området. Men boken kan också ses som en mötespunkt för en övergripande diskussion mellan olika områden i mediesfären.”

Förekomst och kvalitet av data varierar

Ulrika Facht, analytiker på Nordicom, som ansvarade för datasammanställningen, har samlat information från fyra medietyper som behandlas i boken: film, journalistik, dataspel och reklam.

”Tillgången till data om jämställdhet varierar från den ena industrin till den andra. Vi har hittat jämförbara

Ulrika Facht och Maria Edström. Foto: Austėja Jakštaitė

Ulrika Facht och Maria Edström. Foto: Austėja Jakštaitė

data på film och i journalistik medan det har varit svårt att hitta hållbara uppgifter på balansen mellan kvinnor och män i reklam och särskilt i spelindustrin. Spelindustrin har inte varit så intresserad av att fastslå att detta är ett problem. Ändå visar de data som sammanställts med några få undantag att en industri kan ha lika många kvinnor som män som arbetar i den men det är männen som innehar de flesta positionerna på hög ledningsnivå. Data från internationella undersökningar om journalistik visar liknande mönster mellan de nordiska och de baltiska länderna.”

De projekt som beskrivs i boken finns med för att främja olika sätt som samhället och individerna kan åstadkomma en förändring mot mer jämställdhet. Några initiativ har genomförts med framgång i mer än ett land.

Goda branschexempel

”Exemplet från svensk filmindustri visar hur en enkel idé snabbt kan spridas”, sade Maria Edström. ”A-märkningen är ett initiativ som genomfördes av fyra svenska biografer baserat på tre enkla frågor: Finns det två eller fler kvinnliga karaktärer, är de namngivna? Talar de med varandra? Talar de med varandra om något annat än män? Om svaren är jakande får filmen en A-märkning

(A står för ”approved”, engelska för ”godkänd”). Alison Bechdel formulerade dessa tre frågor redan 1985 i det s.k. Bechdel-testet. Nästan 30 år senare skapade fyra svenska biografer en enorm debatt om representation på film och får omfattande mediebevakning i hela världen.”

Enligt Anita Frank Goth, kommunikationschef för KVINFO i Danmark, är samhället inte medvetet om problemet med kvinnors representation i medierna, särskilt inte när det gäller journalistik. Det är ett globalt problem vilket rapporten”Who makes the News” från Global Media Monitoring Project också har visat sedan 1995.

Kön och ålder faktorer i vilka som syns som experter i TV

Det första exemplet på de många metoder som beskrivs i boken är KVINFO’s expertdatabas på nätet som presenterar 1178 profiler av danska kvinnor. Här får journalisterna lättillgänglig information om kvinnliga experter från alla delar av samhället, inklusive forskare, direktörer, politiker och personer från konst- och kulturvärlden.

”En undersökning av EIGE 2013 visar att i Danmark är 81 procent av experterna på tv män. Jämfört med 1982 när 86 procent av källorna i de danska nyheterna var män kan man dra slutsatsen att inte mycket har hänt i medierna”, sade Anita Frank Goth.

Anita Frank Goth. Photo: Austėja Jakštaitė

Anita Frank Goth. Foto: Austėja Jakštaitė

”Och med könsproblemet följer också ett åldersproblem i medierna. Fram till 34 års ålder är representationen av kvinnor och män lika stor på tv i Danmark. Efter 35 minskar antalet. Och efter 50 är bara 23 procent av de personer som uppträder på tv kvinnor. Och när det gäller experter är folk ofta äldre än 34, innan de kan kalla sig experter.”

Baltiska länderna ledstjärnor

De baltiska länderna omfattades inte av projektet, men deras goda praxis och deras goda idéer väckte stort intresse på seminariet. En lettisk analys av barnprogram har avslöjat viss oroande statistik. Eftersom det är tv som bidrar till att introducera barn för föreställningar om kön kan man konstatera en stor brist på representation av kvinnliga karaktärer (kvot 1:3).

Estland presenterade en lovande reklamkampanj som drev med könsstereotyper. Inspirerad av Tyskland organiserar det estländska ministeriet för sociala frågor ”icke-typiska karriärdagar” för studenter för att uppmuntra ovanliga karriärval.

Lettiska representanten Laima Kreivytė presenterade feministgruppen ”Cooltūristės” och deras utställning ”Postidea” i tre delar. Idén med initiativet var att inte klaga utan att göra en gest och använda jämställdhetsintegrerande strategier.”Både radikala feminister och politiska strategier behövs för att nå målet”, sade Kreivytė, konstkritiker och curator.

]]>
Lag och rätt i Norden i fokus för nytt jämställdhetsprojekt http://www.nikk.no/nyheter/lag-och-ratt-i-norden-i-fokus-for-nytt-jamstalldhetsprojekt/ NIKK spade symbolI Sverige och Norge har politiker varit aktiva i att lagstifta för jämställdhet. I Finland och Danmark har de varit mer avvaktande.
– Här är de nordiska länderna lite olika, säger Monica Burman, docent i straffrätt vid Umeå universitet.
Hon och kollegorna på Juridiskt Forum är huvudarrangörer för en nordisk konferens om rättens roll i främjandet av jämställdhet.

Konferensen ska hållas till våren. Hur långt har ni kommit i planeringen?
– Vi ska snart skicka ut inbjudan så vi är igång. Ett viktigt inslag under konferensen är att vi ska ha två nordiska paneler med professorer från olika länder. Alla forskar inom rättsvetenskap med tydlig genusprofil. Jag tror att det kommer bli riktigt intressanta samtal.

Monica Burman. Foto: Pressbild

Monica Burman. Foto: Pressbild

Vilken betydelse har lagstiftningen för jämställdheten i Norden?
– Den har stor betydelse. Politiker har använt rätten för att skapa eller uppmuntra till jämställdhet. Alla de nordiska länderna har till exempel avskaffat sambeskattningen för att främja kvinnors deltagande i arbetslivet. I Sverige gjordes det redan på 1970-talet och det ansågs mycket radikalt. I många EU-länder räknar man fortfarande ihop inkomsten för gifta par.

Kan du berätta mer om skillnaderna mellan de nordiska länderna?
– Vi kan ta lagstiftningen om misshandel i nära relationer som exempel. Tidigare påbörjade polisen ingen utredning om den misshandlade inte själv anmälde sin partner. Detta ändrades i Sverige år 1982 men i Finland fanns den gamla lagen kvar betydligt längre. Det finns flera sådana exempel och i grunden handlar det om hur länderna värdesätter jämställdheten. Tycker man att det behövs rättsliga åtgärder? Särskilt i Norge finns en stark tro på att jämställdhet kan uppnås med lagstiftning. Den norska lagen om kvotering till bolagsstyrelser är ett exempel.

Vilka teman kommer att lyftas under konferensen?
– Det avgörs delvis av vilka abstracts vi får in. Vi kommer att ha två internationella key notes. Rosemary Hunter från Queen Mary University i Storbritannien har fokus på familjerätt och våld i familjen. Kathleen Lahey från Kingston University i Kanada kommer att tala om ekonomiska frågor som hur vi tar in skatter och hur vi distribuerar välfärd. Genom ett av panelsamtalen kommer vi också att sätta extra fokus på genus och rätt i Arktis.

Varför är det viktigt att träffa andra nordiska forskare?
– Vi behöver få inspel från varandra. Det är så vi kan hitta nya forskningsfrågor och komma vidare inom våra olika områden.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Nytt nätverk för mäns jämställdhetsarbete http://www.nikk.no/nyheter/nytt-natverk-for-mans-jamstalldhetsarbete/ NIKK spade symbol

Varför behövs det här samarbetet?
– Vi behöver utbyta idéer och strategier kring vårt arbete eftersom mycket är nytt. Vad funkar och vad funkar inte? Det behöver vi prata om. I många länder är det helt nytt att män kan engagera sig i jämställdhetsfrågor men vår organisation, Män för jämställdhet, grundades 1993. Vi är en av de äldsta, om inte den äldsta, organisationen i världen som arbetar fokuserat med män och jämställdhet. I de övriga nordiska länderna har våra partnerorganisationer också arbetat länge och därför blir de viktiga för oss. Vi står nära varandra och sticker ut internationellt. Det räcker att gå till många andra EU-länder så är synen på genus och jämställdhet helt annorlunda.

Finns det skillnader även inom Norden?
– Vi är överens om mycket men vi har kommit olika långt på olika områden. Länderna har delvis prioriterat olika sakfrågor. Island har till exempel en mer progressiv föräldraförsäkring medan andra länder har ett mer utvecklat arbete mot våld.

Ni är fyra organisationer i nätverket. Har ni samma utgångspunkter?

Tomas Agnemo. Foto: Män för jämställdhet

Tomas Agnemo. Foto: Män för jämställdhet

– Vi har mycket gemensamt, men det finns skillnader. Vi har till exempel olika syn på vilken roll män ska, eller kan, ha inom den feministiska rörelsen. Vi i Män för jämställdhet kallar oss en feministisk organisation medan vissa andra väljer att kalla sig pro-feministiska. Så länge vi lever i ett patriarkat är det viktigt att män är medvetna om sin maktposition i samhället och att vi allierar oss med kvinnorörelsen och feminismen utan att ta för mycket plats.

I Män för jämställdhet jobbar ni normkritiskt med män och maskuliniteter. Hur går det arbetet till?
– I våra workshops pratar vi mycket om att ”kliva ur manslådan”. Det innebär att upptäcka hela sin mänsklighet. Män är till exempel ofta ensamma och har svårt att be om hjälp när de mår dåligt. Det hänger ihop med maskulinitetsnormer. Att ”kliva ur manslådan” innebär att lämna sin trygghetssfär och det kan vara jobbigt. Vi behöver stötta och hjälpa varandra som människor för det kan vara svårt att komma vidare själv.

Vad är målet med det nya nätverket?
– Vi hoppas att det här ska vara starten på ett långvarigt samarbete där vi kan dela erfarenheter och projektidéer. Kanske kan vi till och med driva gemensamma projekt framöver.

Bård: alla färger

Den här texten ingår i artikelserien Nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken 2014, som berättar om de projekt som fick medel genom Nordisk stödordning 2014. Män för Jämställdhet (Sverige) fick 150 000 danska kronor för sitt projekt. De ska etablera ett nordiskt nätverk för organisationer som arbetar jämställdhetsfrämjande med män och maskuliniteter för icke-diskriminering och social rättvisa. Projektet genomförs i samarbete med Reform (Norge), Profeministimiehet (Finland) och White Ribbon (Danmark). Nätverkets första två träffar hålls under nästa år.

]]>
Nordiskt nätverk stärker jämställdheten i kommunerna http://www.nikk.no/nyheter/nordiskt-natverk-starker-jamstalldheten-i-kommunerna/ NIKK spade symbolDen 6-7 november i Helsingfors arrangerades en nordisk workshop om jämställdhetsintegrering på lokal nivå. Syftet med workshoppen, den andra i ordningen, var att förstärka ett nordiskt nätverk samt utbyta erfarenheter på kommunal nivå nordiska länder emellan.

Enligt Sinikka Mikola, sakkunnig för jämställdhetsfrågor vid Kommunförbundet i Finland, arbetar nätverket för en långsiktig utveckling som ska fortgå också efter att kortare projekt avslutats.

– En viktig aspekt under workshopparna är att utbyta kunskap kring jämställdhet och jämställdhetspolitik i de nordiska länderna. Vi talar mycket om hållbara argument och jämför erfarenheter, säger Mikola.

Enligt Mikola finns det både skillnader och likheter mellan de nordiska länderna.

– I Sverige talar man till exempel mer uttalat om jämställdhet. Här hemma i Finland ligger fokus primärt på ekonomi och budgetar, speciellt i ekonomiskt ansträngda tider. Ett vanligt motargument i Finland är att vi redan är jämställda eller att jämställdhet är en kvinnofråga.

Nima Mäki, forskare och arrangöradministratör för nätverket, säger att det är viktigt att lyfta fram jämställdhet som en demokratifråga.

– Jämställdhet handlar i förlängningen om mänskliga rättigheter och är därmed en kvalitetsfråga för kommuninvånarna. Det är svårt att tala om kvalitet i den kommunala servicen om inte alla invånare bemöts och tar del av resurser likvärdigta.

En av nätverkets workshoppar visade hur borgmästaren i Kristiansand i Norge testade på att ha en funktionsnedsättning och under en hel dag rörde sig runt staden i rullstol.

– Detta filmades och visades för kommuninvånarna. Både invånarna och borgmästaren fick en insyn i hur staden är uppbyggd för en viss sorts människor. När man synliggör jämlikhetsproblem synliggör man vanligtvis också ett jämställdhetsperspektiv, säger Mikola.

Stadsplanering är centralt för jämställdhetsarbetet i kommunerna. Under en av workshopparna pratade Mäki om hur jämställdhet och stadsplanering hänger ihop. En medveten stadsplanering är till exempel en stadsplanering där kvinnor känner sig trygga. I dagens läge är de flesta städer planerade så det uppstått otrygga områden för kvinnor.

– Många kvinnor känner sig otrygga i stadsmiljö. De undviker parker och mörka områden och har ofta strategier för var och hur de kan röra sig. Kanske de håller nycklar i handen som vapen. Män känner inte samma sorts rädsla. I en demokrati är det viktigt att alla ska känna sig trygga, säger Mäki. Därför är det viktigt att denna medvetenhet finns hos de som utformar staden, hela vägen från stadsbyggnadsnämnd till ansvarig planarkitekt.

Genomgripande genom workshoppen var fokus på inlärningsprocesser snarare än konkreta mål. Mäki diskuterade vikten av att formulera och definiera problemen man är ute efter att lösa i syfte att hitta lämpliga lösningar.

Mäki berättar att han tittat på hur andra länder i världen arbetat för att öka andelen män i förskolan. I Australien angavs det som skäl att manliga lärare i förskolorna får pojkar att prestera bättre. Då uppstår frågan vad det är med männens närvaro som gör att pojkarna uppvisa bättre resultat, och varför  kvinnliga förskolelärare inte har samma effekt?

Nima Mäki och Sinikka Mikola. Foto: Jeanette Öhman

Nima Mäki och Sinikka Mikola. Foto: Jeanette Öhman

– Vår slutsats är att män måste vara delaktiga i jämställhetsarbetet, jämställdhet är inte endast en kvinnofråga. Det är dock viktigt att diskutera och ha klart för sig vad det är männen ska bidra med i detta arbete så stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt inte förstärks, säger Mäki.

En annan fråga som diskuterades under workshoppen var hur socialarbetare bemöter kommuninvånarna. Behandlas kvinnor och män lika?

– Det handlar om att undvika könsstereotypa normer. Ett jämställdhetsperspektiv ska vara integrerat i alla processer enligt Mäki.

 

Resurser och entusiaster

Under workshoppen berättade Ann-Charlott Callerstig från Örebro universitet om sin forskning och implementering av jämställdhetsarbetet i den offentliga sektorn. Callerstig valde att fokusera på några praktiska resultat och vanligt förekommande problem inom kommunerna.

– En utmaning är att jämställdhetsarbete inte har tillräckligt med resurser och att arbetet förs framåt av ”entusiaster”. Ett annat vanligt problem är att många organisationer har jämställdhetsprogram och policys som aldrig egentligen implementeras. Det finns också policys utan färdiga lösningar. Många kommuner har lagt upp målsättningar, men inte exakta riktlinjer om hur målen ska nås, säger Callerstig.

Enligt Callerstig är det vanligt att kommunerna startar projekt, men att det inte finns ekonomiska resurser för att genomföra dem.

­– Projekten rinner ut i sanden och några år senare startar man nya projekt. Jag är intresserad av hur man integrerar jämställdhetsprojekt med ett långt perspektiv som i det dagliga kommunala arbetet.

En viktig del av projekten är att ge de kommunanställda verktyg så att de kan jobba med ett jämställdhetsperspektiv. Enligt Callerstig borde alla jämställdhetsprojekt inbegripa utbildning för de som ska jobba med projektet.

– Samtidigt måste vi komma ihåg att utbildning inte alltid har lett till konkreta åtgärder. Jag brukar ta bilkörning som exempel: Vi vet att det är miljömässigt dåligt att köra bil, men ändå väljer vi att ta bilen.

Callerstig sade att det handlar om att ändra sitt beteende och därmed ändra på sina värderingar och tankar.

– Ett annat exempel är kvoteringen av styrelseledamöter i Norge. Först var folk emot det, men efter implementeringen släppte kritiken och motståndet. I dag är kvotering en självklarhet, säger Callerstig.

 

Nå ut i samhället

I den förra workshoppen deltog cirka 30 politiker och tjänstemän, i denna hade antalet stigit till 40. Sinikka Mikola och Nima Mäki är överens om att det är mycket viktigt att stödja det nordiska samarbetet och nätverket inom jämställdhetsarbetet.

– Det kräver en del arbete att få ihop deltagare och på grund av kommunernas dåliga ekonomi var jag var orolig för Finlands deltagande i den här workshoppen. En till synes liten sak som resekostnader gjorde att representanter från kommunerna uteblev, säger Mikola.

Mäki och Mikola anser att en stark politisk vilja är nödvändig i det kommunala jämställdhetsarbetet. Nästa nätverksträff arrangeras i Oslo den 21-22 maj 2015.
Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Kvinnor i prostitution stöttas genom nordisk-baltiskt samarbete http://www.nikk.no/nyheter/kvinnor-i-prostitution-stottas-genom-nordisk-baltiskt-samarbete/ NIKK spade symbol

– För den som vill ha hjälp måste det finnas någon att kontakta, säger Tanja Auvinen på den finska organisationen Exit – ut ur prostitutionen.
Internationellt arbetar många organisationer med att stötta kvinnor i sexindustrin genom Exit-program. I den nordisk-baltiska regionen finns sådana program bara i Norge och Danmark.
– Vi vill starta ett program i Finland, men först behöver vi lära oss mer, säger Tanja Auvinen.

Hur fungerar Exit-programmen?
– Om en person är motiverad att lämna sexindustrin ska vi finnas där och hjälpa till. Det finns olika sätt att jobba. Kort kan man säga att det är ett slags socialt arbete där det personliga mötet är viktigt. Kvinnor som söker sig till ett Exit-programmen får träffa någon som kan stötta och guida dem vidare. Utgångspunkten för programmen är att prostitution skadar både enskilda individer och samhället.

På vilket sätt är sexindustrin skadlig menar ni?
– Det finns starka bevis för att många kvinnor i prostitution har utsatts för sexuellt våld. Vi vet också att kommersiellt sex får psykologiska konsekvenser för den som säljer. På samhällsnivå signalerar ett godkännande av prostitution att det är okej att köpa kvinnors kroppar.

Tanja Auvinen. Foto: privat

Tanja Auvinen. Foto: privat

Om kommersiellt sex ska tillåtas eller inte är en omdiskuterad fråga. Hur förhåller ni er till debatten?
– Det stämmer att det förs en livlig debatt men i det praktiska arbetet är det inte lika polariserat. Det finns organisationer som arbetar med att förbättra villkoren för kvinnor i sexindustrin utan att ta ställning emot industrins existens. Vi tycker absolut inte att det är fel att jobba så, men Exit-programmens mål är tydligt: Den här industrin ska bort.

Vad händer just nu i projektet?
– Vi har precis varit på en workshop i London och lärt oss av andra organisationer som arbetar med Exit-program. Nästa år ska vi arrangera ett eget seminarium i Helsingfors för att samla och sprida kunskap.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Kvinnors yrken värderas lägre än mäns http://www.nikk.no/nyheter/kvinnors-yrken-varderas-lagre-an-mans/ Paneldiskussion. Foto: Bosse Parbring

Paneldiskussion. Foto: Bosse Parbring

Konferensen arrangerades 13 november i Reykjavik av det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, en nordisk arbetsgrupp för lika lön och en kommitté som arbetar med att uppnå jämställda löner i Island.

Tapio Bergholm menade att ekonomer tror att endast exportindustrin är viktig och att servicesektorn är en parasit som är en börda för näringslivet.

– Men i verkligheten är det servicesektorn som växer, både den privata och den offentliga. Vi borde värdera hur vi organiserar samhället i de nordiska länderna och också värdera det i pengar.

Þorsteinn Víglundsson, direktör för det isländska näringslivets organisation, höll med om att olika sektorer värderas olika.

– Är det orättvist? Det är inte en fråga om rättvisa. Det är en ekonomisk verklighet vi hanterar.

Att uppnå jämställda löner har varit målet för de nordiska ländernas jämställdhetspolitik under lång tid. Men det har gått väldigt långsamt framåt och det senaste decenniet har skillnaderna mellan kvinnor och mäns löner minskat marginellt. Hur ska jämställda löner uppnås? Är lagstiftning eller andra statliga ingrepp rätt väg att gå eller ska det ske genom uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter? Det var frågor som diskuterades på den nordiska konferensen.

Värderas olika

De nordiska länderna har likt de andra europeiska länderna en starkt könssegregerad arbetsmarknad och den gör att kvinnor och män värderas olika lönemässigt. Det konstaterade Daniela Bankier, chef för jämställdhetsenheten vid Europakommissionens justitieavdelning (Head of Unit for Gender Equality in the Directorate-General Justice of the European Commission).

– Det könsrelaterade lönegapet är en spegel av alla ojämlikheter som kvinnor möter på arbetsmarknaden.

Direkt lönediskriminering är inte så vanligt längre, enligt Daniela Bankier, eftersom det finns lagstiftning mot det. Deltidsarbete är däremot vanligt bland kvinnor och påverkar inte bara inkomsten utan också lönenivån.

– Det kan vara bra i vissa perioder i livet för att få ihop familje- och arbetslivet, men vi ser också baksidor. Deltidsarbete återfinns inom vissa yrken och begränsar möjligheterna till utbildning och karriär.

Kvinnor jobbar inom låglöneyrken

Den könsuppdelade arbetsmarknaden manifesteras genom att kvinnor framför allt arbetar inom omsorg och utbildning, medan män arbetar inom tillverkningsindustri.

– Det är väldigt problematiskt och kopplat till kvinnors och mäns roller i samhället, sade Daniela Bankier.

Lisbeth Pedersen. Foto: Bosse Parbring

Lisbeth Pedersen. Foto: Bosse Parbring

– Det största problemet är att kvinnor arbetar inom lågt betalda sektorer, sade forskaren Lisbeth Pedersen, från det danska socialforskningsinstitutet SFI (The Danish National Centre for Social Research). Det vi inte talar om är varför vi har dessa lågt betalda yrken. Det sattes låga löner när kvinnor trädde in i dessa yrken för 40-50 år sedan därför att kvinnor då inte hade det huvudsakliga ansvaret för att tjäna pengar utan för att ta hand om barnen. Vi har fortfarande kvar den lönestrukturen.

Vill inte vänta 70 år

För att komma till rätta med de ojämställda lönerna räcker det inte med lagstiftning, menade Daniela Bankier. Det är svårt att gå till rätten eftersom det riskerar att leda till uppsägning. Lönetransparens är en väg. Enskilda anställda ska kunna veta vad andra tjänar. Det är också viktigt att arbeta med företagen för att göra dem mottagliga för frågan om jämställda löner. De flesta vill inte att staten ska styra över lönebildningen, utan att det ska göras upp mellan arbetsmarknadens parter.

– Kollektiva överenskommelser kan vara ett kraftfullt verktyg för att arbeta för jämställda löner, men det kan också användas i konserverande syfte, sade Daniela Bankier.

Europakommissionen arrangerar varje år European Equal Pay Day och seminarier om till exempel deltidsarbete, karriäravbrott, fäders engagemang och barnomsorg. Allt för att få upp frågan om deltidsarbete på agendan.

– Just nu skulle det ta 70 år att uppnå jämställda löner och så länge vill vi inte vänta, sade Daniela Bankier.

Lyckat med tredelad föräldraledighet

Island framhävdes på konferensen som exempel på två områden som berör jämställdhet på arbetsmarknaden. Dels den tredelade föräldraledigheten som infördes i början av 2000-talet och dels kvotering av bolagsstyrelser med inspiration av den norska lagstiftningen.

Halldor Grönvold. Foto: Bosse parbring

Halldor Grönvold. Foto: Bosse Parbring

– Vanligtvis skulle vi inte förorda kvotering av bolagsstyrelser, men det har visat sig vara framgångsrikt, sade Þorsteinn Víglundsson. Vi har nått stor framgång på kort tid. Den tredelade föräldraledigheten har också varit bra. Vi ville undvika att frågan om uttag av föräldraledighet skulle vara en fråga om inkomst. Vi förstörde dock systemet lite när vi var i finanskris. Vi sänkte den maximala ersättningsnivån och det blev det återigen en ekonomisk fråga.

– Det var inget tak från början, sade Halldor Grönvold, vice generalsekreterare för isländska LO (Deputy General Secretary of Icelandic Confederation of Labour). Det betydde att män använde föräldraledigheten aktivt i tre månader. Vi vet från forskningen att det har betytt mycket. Arbetsgivare kunde inte längre utgå från vem som är hemma. Det fanns ett förslag om att utöka föräldraledigheten till fem månader för vardera föräldern och två månader som kan fördelas fritt. Men den regering som tillträdde 2013 backade tyvärr på det förslaget.

Uthärda smärtan

Islands regering och arbetsmarknadens parter har kommit överens om en standard för jämställda löner. Alla som ansluter sig förbinder sig att arbeta aktivt för jämställda löner. Syftet är att skapa en ömsesidig press på parterna som deltar i standarden. Halldor Grönvold menade att det finns mycket att göra för att förhandlingssystemet ska verka för jämställda löner.

– Det handlar om att förändra kulturen. Förhandlingssystemet är skapat av män. Vi måste förändra det gradvis och fackförbunden måste höja förväntningarna.

Tapio Bergholm manade till organisering och kamp eftersom inget förändras av sig självt, men sammanfattade också vad flera andra förmedlade:

– Vi måste uthärda smärtan i den långsamma förändringen eftersom löneförändringar sker långsamt.

]]>
Deltidsarbejde er kvinders måde at håndtere usunde forhold på http://www.nikk.no/nyheter/deltidsarbejde-er-kvinders-made-at-handtere-usunde-forhold-pa/ Ministeren sagde at arbejdsmarkedet stadig er kønsopdelt. Kvinder tager større ansvar for hjem og børn og mænd har en længere arbejdsdag. Lige deltagelse i arbejdsmarkedet er vigtig i ligestillingskampen, samt lige arbejdsfordeling i hjemmet.

Kompleks samspil af mange faktorer

Kvinder i Norden arbejder oftere deltid end mænd og det påvirker økonomien. Dette fremgår af rapporten Deltid i Norden, som NIKK har fået lavet, men resultatet blev offentliggjort i Stockholm sidste år.

Årsagerne til at kvinder vælger deltidsarbejde i større omfang, er emnet for den anden del af rapporten som blev fremlagt på konferencen i Reykjavík. Det fremkom at årsagerne er et komplekst samspil af mange faktorer; helbred, familie og arbejdsmarked.

En gruppe eksperter, politikere, forskere, repræsentanter fra arbejdsmarkedets parter og andre deltog i konferencen. Målet var at lære af hinandens erfaringer af hvordan man griber problemet an og arbejdsgrupper på konferensen drøftede hvilke ændringer behøves for at mindske de negative konsekvenser dette måtte have på ligestillingen.

Lad os udvide horisonten!

Work session. Foto: Bosse Parbring

Work session. Foto: Bosse Parbring

– Samfundet går glip af kvinders værdifulde uddannelse, når en stor del af dem arbejder deltid,siger Bosse Parbring der administrerer NIKK-projektet Deltid i Norden. – Alle skal have mulighed for at arbejde fuldtid. Både kvinder og indvandrere er i samme position i dette henseende og har en svag stilling over for arbejdsgiverne.

Bosse Parbing siger at han er tilfreds med oplægget for konferencen. At arbejde i små grupper som man i løbet af dagen lavede om på, gav deltagerne nye perspektiver på problematikken. Han syntes det blev livlige diskussioner, alle deltagere havde specialviden eller erfaringer på området og alle havde noget at tilføje diskussionen. Det er vigtigt at eksperter og arbejdsmarkedets parter mødes for at drøfte hvad man kan gøre for at vende udviklingen.

Deltid er ikke nogen dårlig ide

Man kan definere kvinders deltidsarbejde som deres måde at håndtere usunde forhold på, siger rapportens forfattere. Det drejer sig både om sammenstød mellem arbejde og familie og/eller helbredsrelaterede faktorer.

Forskarna Cathrine Egeland och Ida Drange. Foto: Bosse Parbring

Cathrine Egeland og Ida Drange. Foto: Bosse Parbring

Den norske forsker, Cathrine Egeland, der sammen med Ida Drange skrev den anden del af rapporten, siger at i virkeligheden er der ikke noget nyt i den ulige repræsentation af kvinder og mænd der arbejder deltid. Det er tilstrækkeligt at se på deres økonomiske uafhængighed samt pensionsrettigheder.

– Men jeg tror at det ville være godt at se på sagen fra en anden vinkel og sætte den i en bredere sammenhæng, sagde hun i et interview med NIKK. – At arbejde deltid er ikke nogen dårlig idé, hvis mænd også så det som en mulighed. I Norge er arbejdsmarkedets parter alle enige om at dette er et stort problem og man frygter mangel på arbejdskraft i fremtiden. Samtidig stilles krav til kvinder om at de passer hjemmet og børnene endnu bedre og det er dette dobbelte budskab til mænd og til kvinder om hvordan tingene skal være, som måske er det virkelige problem.

Mænd skal arbejde deltid

Ingólfur V. Gíslason, lektor i sociologi ved Islands Universitet, er enig med Cathrine og siger at så længe kvinder er i flertal af dem der arbejder deltid, så er det et problem. Hvis et lige antal mænd var i samme situation, ville det ikke være et problem.

Ingólfur V. Gíslason. Foto: Bosse Parbring

Ingólfur V. Gíslason. Foto: Bosse Parbring

– Kvinder tjener mindre og deres muligheder for forfremmelse er mindre så længe situationen er uforandret. Den mest radikale og bedste måde at formindske dette problem på og samtidig gavne ligestillingskampen og børns velfærd, ville være hvis den ugentlige arbejdstid, hos både mænd og kvinder generelt var kortere, cirka 35 timer om ugen, siger han til NIKK.

Har kvinder noget valg?

De mest almindelige årsager til at kvinder er i deltidsjob, er relateret til familien og privatlivet. Andelen kvinder der arbejder deltid, fordi andet ikke er tilgængelig, er dog relativt stor, især i Island og Danmark. Derudover har man en voksende gruppe, der hævder at de arbejder deltid på grund af sygdom.

Drífa Snædal, direktør for Islands Yrkesförbund mener at det er nødvendigt at se over, hvad som er fultidsarbejde. Deltidsarbejde er meget almindeligt indenfor plejeområdet.

– I nogle traditionelle kvindefag i den offentlige sektor er arbejdspresset så stort, at det ikke er muligt at arbejde mere end 80 procent, især hvis det er skifteholdsarbejde, siger Drífa til NIKK. – Forskning viser også, at kvinder oftere vælger deltidsarbejde. Det er nødvendigt at se nærmere på dette og identificere hvor selvstændigt dette valg er i de tilfælde hvor kvinder også er ansvarlige for børn, syge og gamle, fordi velfærdssystemet har fejlet. Fagbevægelsen kan ikke løse problemet alene, og ikke arbejdsgiverne. Arbejdsmarkedets parter og regeringer bliver nødt til at arbejde sammen og tage en alvorlig diskussion om ikke det kan være en fordel for alle parter at omdefinere arbejdsugen.

Det kræver fleksibilitet

Magnus Lindström fra arbejdsgiverforeningen KFO i Sverige, var tilfreds med konferencen. Han har deltaget i en arbejdsgruppe for arbejdsmarkedets parter i Sverige, hvor man udforsker muligheder for at skabe flere fuldtidsstillinger i detailhandlen. Han siger at begge parter er enige i, at det er nødvendigt at tilgodese dem der ønsker at arbejde fuldtid, men som ikke har muligheden.

Hvad er de reelle problemer? Foto: Bosse Parbring

Hvad er de reelle problemer? Foto: Bosse Parbring

– Der er dog forskellige prioriteringer og løntagere ville hellere at man laver løsninger gennem lovgivning og kollektive overenskomster. Den endelige løsning er ikke i syne, men loven forudsætter at det er muligt at holde butikker åbne 24 timer, syv dage om ugen. Arbejdsgiverne ønsker ingen ændringer og har brug for fortsat fleksibilitet i systemet for at kunne planlægge vagter og arbejdstider. Arbejdsgruppen er et forsøg til at løse problemet, enten teknisk eller gennem kollektive forhandlinger, uden behov for at ændre love eller regler.

Forældreorlov for fædre, et fremskridt

Eygló Harðardóttir bemærkede, at nogle gange er man nødt til at ændre love og regler for at sager og ting skal komme videre.

– Den islandske lov der sikrede fædre ret til at holde forældreorlov, var af stor vægt i denne sammenhæng. Unge mænds holdninger har ændret sig og nu er det cool at være ansvarlig familiefar.

Ingólfur V. Gíslason fortæller, at når islandske mænd i 2000 fik individuel ret til forældreorlov, så havde det en positiv indvirkning på ligestillingskampen og mænd er nu mere involveret i omsorgen for deres børn.

– Kvinder vender tidligere tilbage til arbejde efter fødslen og forholdet i antal arbejdstimer er mere lige nu end tidligere, siger Ingólfur. – Kvinder er således begyndt at arbejde mere og mænd har tilsvarende reduceret deres arbejdsindsats og ønsker at tilbringe mere tid derhjemme. Dette er dog langt fra nok. Orloven er for kort og for lang tid går fra det forældreorloven slutter og indtil børnene kommer i vuggestue/børnehave. Kvinder har langt større tilbøjelighed at være dem der bygger bro over denne kløft.
Bosse Parbling siger, at selvom man ikke har ligestilling på dette område i Island, så har fædres forældreorlov ledt til positive ændringer, noget man selvfølgelig er opmærksom på i Norden.

Kortere skift i kvindejob

Majbritt Mohr fra Færøernes Sundhedsplejeforening siger at konferencen har være meget nyttig og at det er spændende at høre om det de nordiske lande har til fælles på området. Det er dog et kompliceret anliggende, uden enkle løsninger. Det er tydeligt efter dagens diskussioner.

Work session. Foto: Bosse Parbring

Work session: problemløsning. Foto: Bosse Parbring

Majbritt siger at der på Færøerne er dannet en stærk tradition for at kvinder arbejder deltid.

– Tidligere var mændene til søs og var væk fra hjemmet i lange perioder. Selvom flere og flere er begyndt at arbejde på land de seneste årtier, er en hel del blevet ansat indenfor olieindustrien i Norge i de sidste fem år og er hjemmefra lang tid ad gangen, siger hun til NIKK.

– Man ved at 20 procent af kvinderne på Færøerne ønsker at arbejde flere timer end hvad som er muligt i øjeblikket. De kvinder som er enlige forsørgere kan ikke leve på lønninger for deltidsarbejde, siger hun.

– Arbejdsgiverne må tilrettelægge arbejdet anderledes for at gøre det muligt for kvinder at arbejde fuldtid. De er gået i den modsatte retning ved at forkorte arbejdsskift i sundheds- og plejesektoren helt ned til seks timer, i stedet for at gå den anden vej og forlænge dem. Alternativt kunne man også forkorte arbejdsugen, men med nuværende ordning gør man det meget vanskeligt for kvinder.

]]>
Norden central aktör internationellt för ny minister http://www.nikk.no/nyheter/norden-central-aktor-internationellt-for-ny-minister/ Åsa Regnér. Foto: Sören Andersson/Regeringskansliet

Åsa Regnér. Foto: Sören Andersson/Regeringskansliet

Enligt ministern är det nordiska samarbetet i jämställdhetsfrågor viktigt. Både för att lära av varandra och utbyta erfarenheter, men också för att de nordiska länderna tillsammans måste sätta ned foten i globala sammanhang. Under nästa år kommer stora internationella konferenser äga rum, både kring Pekingplattformen och FN:s utvecklingsmål. En kontroversiell fråga är kvinnors rätt att bestämma över sin sexualitet och reproduktion.

– De senaste åren har världssamfundet blivit mer konservativt och det är väldigt svårt att gå framåt i dessa frågor. Jag tycker att Norden har ett stort ansvar här. Vi har fortfarande en hög mödradödlighet i världen och det beror på att man har negligerat eller helt enkelt aktivt motarbetet dessa frågor, säger Åsa Regnér, som innan ministeruppdraget var landschef för UN Women i Bolivia.

Sedan tillträdet har Åsa Regnér hunnit med ett nordiskt möte med de andra jämställdhetsministrarna. Hon tycker att länderna har intressanta erfarenheter när det gäller mäns roll i jämställdhetsarbetet och skulle gärna driva på i den frågan.

– Jag tänker att det arbetet skulle behöva konkretiseras, att vi tillsammans kan gå in i fas två och prata om vad det är som fungerar och vad vi vill uppnå.

Vill lära av Norge

Rodd. Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

När det gäller att lära från andra nordiska länder tycker Åsa Regnér även att Norges arbete med könskvotering i styrelser är intressant. I Norge infördes den första lagen om könskvotering år 2003. Lagstiftningen innebar att alla statliga företag och publika privata företag skulle ha minst 40 procent kvinnor i styrelserna. Utvärderingarna visar att kvinnor som rekryterades hade så hög utbildning i förhållande till männen att nivån höjdes över hela linjen.

– Norge har värdefulla erfarenheter på detta område som jag tycker är intressanta.

Åsa Regnér ser även framemot att höra mer om Norges arbete med att involvera män för att förebygga våld mot kvinnor. I Norge finns stiftelsen ”Alternativ til vold”, ett kompetens-och behandlingscenter som ligger i framkant.

– De har intressanta metoder för att få män att se sitt eget agerande, att de faktiskt utövar makt genom att ta till våld och visar männen att det går att bryta mönstret. Det är framförallt det senare som är viktigt, säger Åsa Regnér.

Jämställdhetsmål ska mätas

Vilka förändringar kan då väntas i den svenska jämställdhetspolitiken? Åsa Regnér vill förnya och uppdatera de jämställdhetspolitiska målen. Exakt hur tycker hon dock är för tidigt att svara på.

– Men det måste finnas en skillnad mellan att vara en feministisk regering och en annan regering. Vi måste kunna mäta att vi faktiskt medvetet tar beslut som främjar jämställdheten mellan kvinnor och män.

I dagsläget finns ett flertal pågående eller just avslutade utredningar som gäller exempelvis våld i nära relationer, jämställdhetspolitik och indikatorer för att mäta jämställdhetsprocesser. Enligt Åsa Regnér är det underlag som kommer att ge den svenska regeringen en bra utgångspunkt för en aktualiserad och uppdaterad jämställdhetspolitik.

– Jag kommer med stort intresse läsa slutsatserna i dessa rapporter. De jämställdhetspolitiska målen är snart 10 år gamla, underlagen kommer att ge oss en bra grund för att ordentligt fundera på hur man kan gå vidare.

Jämställdhetsintegrering fortsätter

I dag är jämställdhetsintegrering den svenska regeringens huvudsakliga strategi som används för att uppnå målen. Det innebär, kort sagt, att beslut inom alla politikområden ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Den tidigare borgliga regeringen gjorde stora satsningar på jämställdhetsintegrering, bland annat genom Sveriges kommuner och Landsting (SKL) och Nationella sekretariatet för genusforskning. Hur kommer fortsättningen se ut på detta område?

– I regeringsförklaringen står att vi ska fortsätta arbeta med jämställdhetsintegrering och betydelsen är att detta ska ske mer intensivt. Jag ser detta som ett viktigt verktyg i en feministisk regerings arbete, säger Åsa Regnér.

Hon menar att de goda erfarenheterna som finns måste kopplas till verktyg och till ambitionen att vara en feministisk regering. Precis hur det ska se ut kan Åsa Regnér inte svara på i dagsläget.

–  Jag tänker att detta ska vara ett långsiktigt arbete som man kan mäta tydligare än i dag. När det gäller detaljer återkommer jag gärna längre fram.

Vad kommer hända med myndighetssatsningen JIM som tar slut vid årsskiftet?
– Vi kommer mest troligt att utöka det arbetet. Min ambition är tydlig: jag vill att det ska vara långsiktigt och inte ad hoc, och jag vill att de samlade insatserna ska leda till ökad jämställdhet på ett antal områden. Det är ett stort arbete att få det att hänga ihop och därför måste vi hitta en bra form, avslutar Åsa Regnér.

]]>
Nätverk för nordisk jämställdhetscertifiering http://www.nikk.no/nyheter/natverk-for-nordisk-jamstalldhetscertifiering/  

NIKK spade symbolTillsammans ska experter från Finland, Norge, Danmark och Sverige ta fram förslag på kriterier för den föreslagna jämställdhetsmärkningen – en gemensam nordisk certifikation på initiativ av Ceclie Nørgaard, en av medlemmarna i gruppen. Det första steget blir att hitta lyckade exempel från nordiska skolor och förskolor.
– Vi behöver få en bättre bild av vilka metoder som fungerar och är bevisat effektiva, säger Mervi Heikkinen, forskare vid Oulu universitet.

Kan du berätta om någon särskilt lyckad satsning?
– Ja, det finns många. I Finland, till exempel, finns ett krav från regeringen om att skolor och förskolor ska ta fram en jämställdhetsplan. Kravet sticker ut genom att barn och ungdomar ska vara delaktiga genom hela förändringsprocessen. Tillsammans med pedagogerna ska de peka ut problem, sätta upp mål och fundera över vägar för att nå dit. På det här sättet lär sig barnen att prata om genus och jämställdhet. Det är många olika ämnen som har kommit upp bland barnen. De har till exempel lyft frågor som rör flickors och pojkars tillgång till leksakerna på förskolan.

Varför behövs en jämställdhetscertifiering för skolor och förskolor?
Vi i nätverket ser det som ett viktigt politiskt verktyg. De nordiska länderna är ledande i världen inom jämställdhetsområdet, men vi är inte färdiga. Jämställdhetsarbete inom utbildningsområdet är inte tillräckligt systematiskt. Det är precis sådana här innovativa metoder som behövs för att vi ska komma vidare.

Än har politikerna inte bestämt om det blir någon nordisk jämställdhetscertifiering. Vad händer med förslaget?
– Just nu ser det ut som att det får börja på nationell nivå. Vi hoppas att det ska leda fram till en nordisk märkning så småningom. Politikernas farhågor är att det ska bli för dyrt och stort. Vi får se om vi, med det här projektet, kan lyckas övertyga dem om att det inte är det.

Mervi Heikkinen. Foto: privat

Mervi Heikkinen. Foto: privat

Vad kan nordiska länder vinna på att samarbeta?
–  Vi har  liknande utmaningar och kan ha stor nytta av varandras kunskaper. Under de senaste decennierna har de nordiska länderna tagit viktiga steg tillsammans och det är så vi kan komma vidare. Vi behöver utmana och inspirera varandra.

Vad händer i nätverket framöver?
– Vi har fått ihop en bra grupp av forskare och pedagoger men vi letar efter experter från Island, Grönland och Färöarna. Längre fram ska vi hålla ett seminarium om lyckade exempel från skolor och förskolor i Norden. Arbetet kommer också mynna ut i en rapport om vad som kännetecknar ett framgångsrikt jämställdhetsarbete inom utbildningssektorn.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Nordiskt utbyte för unga feminister http://www.nikk.no/nyheter/nordiskt-utbyte-for-unga-feminister/ NIKK spade symbolGenom projektet Bygga och utveckla jämställda Norden får eleverna lära sig mer om FN:s Kvinnokonvention och Pekingplattformens handlingsplan för kvinnors rättigheter.
– Konventionen och Handlingsplanen kan låta torra, men innehållet är engagerande, säger Stéphanie Thögersen, programansvarig på Sveriges Kvinnolobby.

Det nystartade projektet drivs av tre organisationer från Sverige, Danmark och Island. Arbetet ska resultera i ett digitalt metodmaterial med fakta, övningar och lärarhandledning.

Varför startade ni projektet?
Det är en fortsättning på arbetet med Nordiskt Forum, som samlade 30 000 deltagare i Malmö. Vi vill ta vara på engagemanget och erfarenheterna därifrån. En prioritering för Nordiskt Forum var att engagera fler unga och det jobbar vi vidare med genom den här satsningen. Vi vill öka kunskapen och sprida slutdokumentet från Nordiskt Forum till ungdomar.

På vilket sätt brister kunskaperna?
– Det finns ett jättestort engagemang i feministiska frågor, men det saknas kunskap om kvinnors rättigheter och vilka åtaganden våra länder faktiskt har gjort. De nordiska regeringarna har undertecknat både Kvinnokonventionen och Pekingplattformen så våra länder har skyldigheter att leva upp till. Det är bra att känna till det för FN-dokumenten kan användas som verktyg för att trycka på politikerna.

Är det några frågor som är särskilt angelägna för unga?

Stephanie Tögersen. Foto: privat

Stephanie Tögersen. Foto: Sveriges Kvinnolobby

– I metodmaterialet kommer vi utgå från Pekingplattformens 12 teman. Vi har inte spikat vilka ämnen vi kommer att djupdyka i än men vissa teman känns givna att ta upp bland ungdomar. Vi har till exempel sett en revolution mot sexistisk reklam bland unga under det senaste året. Vi ser också ett starkt engagemang mot våldtäkt. Äldre feminister kan uppröras över att unga inte bryr sig om frågor som lika lön eller jämställda pensioner, men det är inte så konstigt att det är så. De flesta brinner för ämnen som ligger nära ens eget liv. Vår förhoppning är att bredda kunskapen och öka engagemanget för en rad frågor som rör kvinnors rättigheter.

Varför vill ni göra projektet som ett nordiskt samarbete?
– Vi tycker att utvecklingen för kvinnors rättigheter på många områden har stannat av internationellt och även i de nordiska länderna. Därför behöver vi ta nya krafttag tillsammans. Det var grundidén bakom Nordiskt Forum och det är så vi jobbar vidare. Vi kan lära oss mycket av varandra i de nordiska länderna. På Island har de till exempel introducerat genusvetenskap i över hälften av alla gymnasieskolor vilket har lett till ett enormt feministiskt engagemang bland unga. Det tycker jag att vi andra kan lära av.

Projektet tar avstamp i Nordiskt Forum. Vilka är de viktigaste lärdomarna från konferensen?
– Det var mycket som var unikt. Det var så otroligt stort. Nordiskt Forum visade verkligen vilket starkt engagemang det finns för de här frågorna och hur viktigt det är med möten över åldersgränserna och mellan aktörer från hela samhället. Vi tror att det behövs mer sådant utbyte mellan aktivister, organisationer, myndigheter, kommuner, företag och politiker.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Kvinder og mænd afgør tilsammen fremtiden for Arktis http://www.nikk.no/nyheter/kvinder-og-maend-afgor-tilsammen-fremtiden-for-arktis/ Tarja Halonen påpegede at i lande hvor ligestillingen er størst, der er levevilkårene også de bedste. Det giver god økonomisk mening at udnytte styrken hos både mænd og kvinder sagde hun, og mindede om at levevilkårene i Arktis har været hårde og at der gennem tiderne har været nødvendigt for alle at bidrage, både mænd og kvinder.

Arktis i fokus

Internationale eksperter, ledere fra den private sektor, politikere og repræsentanter for medlemslandene i Arktisk Råd (USA, Rusland, Canada og de Nordiske lande), mødtes ved konferencer i Island i forrige uge for at diskutere anliggender i Arktis, men i lyset af klimaændringer, samt spørgsmål om sikkerhed og naturressourcer, er der øget fokus på regionen.

Arktisk Råd er den eneste institution, der kan tage beslutninger som fører til direkte handling fra alle otte arktiske stater. På konferencen i Akureyri drøftede man den arktiske region, ligestilling mellem kønnene, kønnenes repræsentation i politik og ledelse af virksomheder, kontrol af ressourcer, klimaændringer med mere.

Ligestilling halter efter

Eva Maria Svensson. Foto: Þóra Kristín Ásgeirsdóttir

Eva Maria Svensson. Foto: Þóra Kristín Ásgeirsdóttir

Eva Maria Svensson professor ved Göteborgs Universitet og Det Arktiske Universitet, betoner at ​​kønnenes stilling i landene i Arktisk Råd er forskellig. Ligestilling i de nordiske lande er nået langt, noget der er en stor udfordring for Canada, USA og Rusland.

I al offentlig administration i de nordlige områderne halter ligestillingen mindst sagt efter, på trods af gældende lov om ligestilling.

Foruden de nationale repræsentanter, deltager et antal organisationer for oprindelige folkeslag i Arktisk råd. Den samiske parlamentsmedlem Gunn-Britt Retter var en af dem der talte på vegne af de oprindelige folkeslag. Hun sagde at selv om de nordiske lande både har vejr og humor tilfælles, så mente hun at det er den oprindelige befolknings fælles erfaringer som er en af de allervigtigste faktorerne i samarbejdet – samt hvordan de kan sørge for at deres anliggender bliver på dagsordenen i det internationale samfund.

Maskulin udformning af politikken

Gunn-Britt Retter sagde at nu hvor alle øjne var vendt mod nord, var det desværre så at al udformning af politik var lavet med hensyntagen til mænd. Man er nødt til at forestille sig hvordan det ville se ud i Arktis, hvis alle disse mænds våde drømme bliver opfyldt. Samerne har levet af fiske og rensdyr i tusinder af år og har en unik forståelse af livet i det høje nord. I Norge og Sverige fokuserer man på minedrift, men tror for eksempel ikke på mulighederne i de traditionelle industrier, såsom udviklingen af bæredygtig og miljøvenlig landbrug og fiskeri.

Gunn-Britt sagde, at man sagtens kan skabe muligheder for en del minedrift, men at det også er vigtig at overveje de forretningsmæssige muligheder der findes i gamle traditioner. Minedriften kommer formentlig at være indbringende til at begynde med og vare ved i omtrent 20 år. Og hvad så?

Besiddelse af viden

-Der er stor forskel i antallet mænd og kvinder i landdistrikterne i alle disse lande, siger Unnur Brá Konráðsdóttir næstformand i Vestnordisk Råd i en samtale med NIKK, om det de nordlige regioner har til fælles på ligestillingsområdet. – Kvinder rejser væk, tager universitetseksamen men vender ikke tilbage på grund af det ensidige arbejdsmarked.

Hun siger at man må tilskynde virksomheder indenfor industri og minedrift i området at appellere specielt til kvinder, når de søger arbejdskraft og tage hensyn til kvinders behov, når arbejdsugen planeres.

Kriss Rokkan Iversen er en kvinde der efter afsluttet Ph.d. grad på universitetet, vendte tilbage til et afsidesliggende sted i Lofoten i Nordnorge og grundlagde sit eget firma, Salt. Selskabet leverer specialiserede ydelser med tilknytning til havmiljøet, det opererer langt fra universitetsmiljøet og er grundlagt af to kvinder.

Hun bemærkede i sin tale, at jo længere nord man kommer, desto færre mennesker har universitetseksamen. Kvinder er dog bedre stillet fordi langt flere kvinder afslutter eksamen end mænd. Hun siger at ejerskab til viden er en enormt vigtig faktor, når man diskuterer retten til de nordlige områder og at begge køn kan erhverve ejendele i fremtiden ved at holde den viden i deres lokalsamfund.

Klimaændringer og ligestilling

Tarja Halonen. Foto: Eva Maria Svensson. Foto: Þóra Kristín Ásgeirsdóttir

Tarja Halonen. Foto: Þóra Kristín Ásgeirsdótti

Klimaændringer, øget trafik og udnyttelse af ressourcerne i Arktis truer naturlige forhold, sikkerhed og bæredygtig miljø for alle beboere i de nordlige områder og jorden som helhed. De otte lande i Arktisk Råd har derfor et stort ansvar og det er derfor vigtig at sund fornuft og bæredygtighed styrer og det er vigtigt at både mænd og kvinder træffer beslutninger om Arktis.

Tarja Halonen sagde i indledningen af sin tale at man bliver nødt til at se på klimaforandringer og miljøbeskyttelse med ligestillingsbrillerne på, samt spørgsmål om ejerskab af landområder i nord. Man må sikre lige ret for alle til retsvæsenet, både mænd og kvinder, oprindelige folkeslag og andre.

Eva Maria Svensson holdt med og mindet om, at den økonomiske udvikling ikke var en naturlov i nord, hvor ingen har ansvar, men at det er resultatet af de nuværende politikker. Dette er vigtigt at for at sikre offentlighedens deltagelse i beslutninger om regionens fremtid, må ligestilling være etableret på dagsordenen.

Auður H. Ingólfsdóttir lektor ved Universitetet på Bifröst, drøftede klima problematikken fra et feministisk perspektiv. Hun mener at debatten om det arktiske område har været yderst maskulin, især i de seneste år. De som har størst økonomisk interesse er i alt større grad blevet interesseret i Arktis, hvor de ser muligheder for en hurtig fortjeneste i olieindustri og minedrift. Hun mener endvidere at det har været iøjnefaldende at visse ting ikke må siges højt, at man ikke må stille kritiske spørgsmål eller stille krav om bæredygtighed og beskyttelse af naturen.

Auður siger, at der er mange tegn på at de to køn har forskellige perspektiver på disse ting og at kvinders indflydelse ville i stigende grad gøre bløde værdier mere fremtrædende og øge mangfoldigheden.

Information mangler

– Vi har brug for yderligere data, siger Unnur Brá Konráðsdóttir næstformand i Vestnordisk Råd. -Information er nøglen til forandring.

Eva Maria Svensson professor ved Universitetet i Göteborg er enig og siger at vi trænger til øget forskning om kønnenes stilling og en bedre analyse af kvinders deltagelse i de nordligste områder som tilhører landene i Arktisk Råd.

Kristín Ástgeirsdóttir. Foto: Þóra Kristín Ásgeirsdóttir

Kristín Ástgeirsdóttir. Foto: Þóra Kristín Ásgeirsdóttir

Kristín Ástgeirsdóttir, leder for Islands Institut for ligestilling, er enig. Hun foreslår at man danner et ligestillingsbarometer for Arktis, – der findes ingen data som belyser status for de enkelte regioner. -Efter at have hørt diskussionerne her på konferencen, forekommer det mig, at en sådan sammenligning kunne være interessant, sagde Kristín i et interview med NIKK. -Dette er vigtig at have et klart billede af regionale problemer.

Kristín siger, at dersom man i Island og de andre nordiske lande, er kommet længere, så er man i en position at kunne dele med sig af sine erfaringer med ligestillingsarbejdet. Island har ikke oprindelige folkeslag og behøver derfor ikke beskæftige sig med konsekvenserne af langvarig undertrykkelse og kolonialisme.

– Det arktiske område har dog meget andet til fælles, siger Kristín. -Stor fraflytning af kvinder, forskelle i uddannelsesniveau og det ensidige arbejdsmarked. Virkningerne af klimaændringer og de store konglomeraters efterspørgsel efter naturressourcer. Dybest set handler det om, hvad slags samfund man ønsker at se i nord.

]]>
Bättre mentorer med nordiskt nätverk http://www.nikk.no/nyheter/battre-mentorer-med-nordiskt-natverk/ NIKK spade symbolNi startar ett nordiskt nätverk. Varför?
– För att vi har mycket att lära av varandra! Vi kommer att jobba med erfarenhetsutbyte och metodutveckling för att förbättra arbetet med mentorer. Vi vill inspirera varandra men också driva på så att fler ser hur användbar den här metoden är.

Hur kan man jobba med mentorskap?
– Det är ganska vanligt i satsningar för kvinnor på ledande positioner. Om man är ny som chef kan det vara bra att få kontakt med någon som har mer erfarenhet och ett större nätverk än man själv. På samma sätt kan en mentor vara ett bra stöd för till exempel personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är så vi har använt metoden på Likestillingssenteret. Vi har till exempel haft en väldigt lyckad satsning där vi riktade oss till kvinnor som är nya i Norge.

 

Goro Ree-Lingstad-Goro Ree-Lindstad. Foto: Likestillingssenteret

Goro Ree-Lingstad-Goro Ree-Lindstad. Foto: Likestillingssenteret

På vilket sätt blev mentorerna ett stöd då?
– Det handlade framför allt om att uppmuntra och bidra till ökad självkänsla. Kvinnor som har invandrat möter ofta särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Det kan vara nedbrytande att söka många jobb och tvingas att ta emot en ström av negativa svar. Mentorerna hjälpte till att sätta fokus på deras kompetens och blev viktiga kontakter i det nya samhället.

Vad tror du att ni kan lära er av varandra i det nya nätverket?
– Massor! Särskilt i Danmark jobbar man mycket med mentorskap och det finns stor kunskap som kan överföras till andra länder. Det finns många mentors-satsningar i Norden och projekten riktar sig till olika målgrupper. Det finns till exempel mentorer för personer med funktionsnedsättning och projekt som riktar sig till ungdomar. Arbetet kan anpassas efter behoven och man kan göra på väldigt många olika sätt. Det är det som gör det så spännande, men också svårt. Man måste verkligen fundera över vad det finns för behov och vad man vill uppnå. Det går inte bara att kopiera någon annan.

Vad händer i projektet nu framöver?
– Vi kommer att ha en första träff i samband med höstens möte med Europeiska mentorsnätverket. Då börjar vi planera den nordiska konferensen som vi ska hålla till våren.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Nordiska ministrar beställer framtidsrapport om män och jämställdhet http://www.nikk.no/nyheter/nordiska-ministrar-bestaller-framtidsrapport-om-man-och-jamstalldhet/
Från vänster: Mikael Kristensen (Grönland), statssekreterare Ulla-Maija Rajakangas (Finland), Solveig Horne (Norge), ordförande Eygló Harðardóttir (Island), Åsa Regnér (Sverige) och Manu Sareen (Danmark). Foto: norden.org

Från vänster: Mikael Kristensen (Grönland), statssekreterare Ulla-Maija Rajakangas (Finland), Solveig Horne (Norge), ordförande Eygló Harðardóttir (Island), Åsa Regnér (Sverige) och Manu Sareen (Danmark). Foto: norden.org

 

De nordiska jämställdhetsministrarna förde på måndagen en temadebatt om män, pojkar och jämställdhet vid sitt ministerrådsmöte i Köpenhamn.

– Efter flera år med lyckade satsningar på konferenser, möten och forskning gäller det nu att utkristallisera konkreta förslag som vi kan gå vidare med för att uppnå bättre resultat i Norden. Till exempel behöver vi ta en titt på våra lagstiftningar – är de tillräckligt tydliga för att vi ska uppnå målen då det gäller involveringen av män och pojkar i jämställdhetsarbetet?, säger Islands jämställdhetsminister Eygló Harðardóttir, 2014 års ordförande för Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

Prioriterat område på sikt

De nordiska jämställdhetsministrarnas nya samarbetsprogram för åren 2015-2018, som blev antaget vid Nordiska rådets session i Stockholm den 29 oktober, lyfter in mans- och pojkperspektivet som ett tvärgående tema.

– Intressant är att männen inte bara är överrepresenterade i de översta samhällslagren, utan också i de understa, t.ex. i fängelsestatistiken. Det är något jag tycker att vi bör se närmare på, sade Danmarks Manu Sareen, som 2015 tar över ordförandeklubban i Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

– Samtidigt som vi vill engagera pojkar och män gäller det faktiskt också att få in fler kvinnor i jämställdhetskampen. Åtminstone i Danmark har vi en mycket polariserad debatt. Fler kvinnor borde t.ex. engagera sig i debatten om att allt fler män vill vara tillsammans med sina barn efter skilsmässor. Diskussionen är mycket mer komplex än man tror, säger Manu Sareen.

Från kvinnokamp till konkret mansproblematik

De nordiska jämställdhetsministrarna konstaterade på måndagen att män och jämställdhet som område har gått från att handla om mäns deltagande i kvinnors kamp för jämställdhet till att handla om mäns specifika jämställdhetsproblem t.ex. inom hälsa och välfärd, utbildning, faderskap och marginalisering.

– En mer jämställd fördelning av omsorgsarbetet i familjer främjar både kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden och mäns roll som fäder. Män i traditionellt kvinnodominerade yrken bryter mot den könsuppdelade arbetsmarknaden och främjar båda könens karriär- och arbetsmöjligheter. En positiv bieffekt är att lönegapet mellan kvinnor och män som uppstår på grund av könsuppdelningen minskar, säger Eygló Harðardóttir.

]]>
Tystnad när äldre drabbas av våld http://www.nikk.no/nyheter/tystnad-nar-aldre-drabbas-av-vald/ NIKK spade symbolLivsperspektivet stod i centrum under årets upplaga av konferensen Nordiske Kvinder mod Vold (NKMV). Deltagare från hela Norden samlades för att utbyta erfarenheter kring mäns våld mot kvinnor och barn.
– Vi måste kunna möta människor oavsett var de står i livet, säger Sine Greve Jørgensen på LOKK, som samordnar de danska kvinnojourerna.

Vad innebär det att ha ett livsperspektiv?
– Våldet kan se olika ut under olika delar av livet och det är någonting som vi inte har tillräcklig kunskap om. Det finns till exempel nästan inga studier om äldre kvinnors utsatthet. I undersökningar om våld dras ofta en övre åldersgräns vid 65 år. Pensionärer tillfrågas inte och det är ett misstag. Sjukdomar, som demens, kan leda till ökat våld och vissa äldre hamnar i beroendeställning till våldsamma barn. Vi behöver mer kunskap om detta.

Finns det någon annan grupp som är särskilt utsatt?
– Ja, vi har till exempel pratat om gravida som en särskilt sårbar grupp. Det handlar dels om en ökad risk för fysiska skador, dels om att graviditeten i sig kan väcka starka känslor. I synnerhet om man har varit utsatt för sexuellt våld kan graviditeten och särskilt förlossningen vara väldigt obehaglig. Det är viktigt att vårdpersonalen är beredd på att hantera det, men hur ska de ta upp frågan? Det är någonting som många barnmorskor brottas med och de behöver hjälp med metoder.

I början av oktober satte ni fokus på de här frågorna i er årliga nordiska konferens. Varför behövs en sådan mötesplats?

Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

– Vi behöver utbyta erfarenheter för att stärka arbetet i de olika länderna. Det är särskilt viktigt för länder där det är få som jobbar med frågorna. Färöarna har bara ett kriscenter. På Grönland finns det några stycken, men de är få. Det samma gäller Island. Vi jobbar utifrån samma problemställningar i alla de nordiska länderna men vi har olika mycket erfarenhet och vi är delvis bra på olika saker. I Norge har man till exempel kommit långt i sitt fokus på äldre så där kan vi andra lära mycket.

Varför är det viktigt att förstå våldet ur ett livsperspektiv?
– För oss, som jobbar på kvinnojourer och kriscenter, är det jätteviktigt att vi kan möta människor oavsett var de står i livet. Även ur ett bredare perspektiv är det viktigt att tala om olika typer av våld för om vi inte talar om det tystas det ner. Vi ser till exempel att äldre som blir slagna inte vet var de kan söka hjälp. Det är enormt viktigt att nå ut till de här personerna. De behöver få veta att de inte är ensamma och att det finns hjälp att få.

Vilket är den viktigaste utmaningen för de nordiska kvinnojourerna och kriscentren framöver?
– Det är viktigt att bibehålla könsperspektivet. Det är någonting som många inom rörelsen påtalar. Vi pratar allt oftare om ”våld i nära  relationer” i stället för ”mäns våld mot kvinnor”. Det finns en poäng i att bredda perspektivet. Det är till exempel viktigt att synliggöra våld mellan kvinnor i nära relationer, men vi får samtidigt inte tappa vårt fokus på mäns våld.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Nordisk genusforskning höjer rösten http://www.nikk.no/nyheter/nordisk-genusforskning-hojer-rosten/ NIKK spade symbolGenusforskare i olika länder har mycket att lära av varandra, menar Jo Krøjer, forskare vid Roskilde universitet. Hon samordnar konferensen ”Röster i nordisk genusforskning” som hålls 5-7 november.
– Målet är att det ska bli många spännande diskussioner och nya möten, säger hon.

Kan du berätta mer om vilka teman ni kommer diskutera?
– Vi utgår från sju teman som beskrivs på konferensens hemsida. Vi kommer till exempel att ha ett rundabordsamtal om strukturell rasism och nordisk identitet. Det största temat, där vi har fått in flest papers, heter ”The Gain and Pain. Life in Welfare societies”. Där kommer forskare att diskutera feministiska framsteg i Norden, men också till vilket pris framstegen har drivits fram.

Hur menar ni att de feministiska framstegen har haft ett pris?
– Vi ser till exempel att kvinnor har fått goda möjligheter att delta på arbetsmarknaden tack vare den väl utvecklade barn- och äldreomsorgen. Här har det skett stora framsteg under de senaste decennierna. Nu kan man fråga sig om de senaste årens utveckling i välfärdsinstitutionerna, med ekonomiska och strukturella förändringar, har lett till att barns och äldres välbefinnande äventyras. Lönerna och arbetsvillkoren är inte alltid bra inom de här institutionerna, så priset betalas även av dem som jobbar där.

Jo Krøjer. Foto: privat

Jo Krøjer. Foto: privat

Varför behövs en nordisk genusforskarkonferens?
– Länderna är ganska lika och därför är forskningsresultaten i ett land betydelsefulla även för de andra länderna. Vi behöver bli bättre på att se vad forskare i de andra länderna gör. Till viss del fokuserar vi på olika saker. Sverige har till exempel kommit långt inom jämställdhetsforskningen medan vi i Danmark har starkt fokus på metodutveckling i forskningen.

Vilka är det som kommer?
– Det är 150 personer anmälda. De flesta är forskare men det kommer även praktiker. Alla nordiska länder, bortset från Grönland, finns representerade och vi har dessutom deltagare från Baltikum, Sydafrika, Australien och USA. Deltagandet blir bredare än väntat, men det är vissa länder som är underrepresenterade. Det är till exempel inte så många deltagare från Finland. Vår förhoppning är att konferensen ska bli återkommande och då skulle Finland kunna vara värdland nästa år. Det skulle öka finska forskares möjligheter att delta.

Vad hoppas ni att konferensen ska få för effekter?
– Detta är den första nordiska genusforskningskonferensen i NORA:s regi, men vi hoppas att den ska följas av många fler! Vi hoppas att deltagarna ska träffa forskare och praktiker som de kanske inte har haft tillfälle att prata med tidigare. Kanske kan konferensen leda till att det startas fler nordiska forskningsprojekt framöver. Det är naturligtvis bara någonting vi kan önska, men konferensen ökar i alla fall förutsättningarna för samarbete.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

]]>
Färsk rapport: Norden fortsatt ledande i jämställdhet http://www.nikk.no/nyheter/farsk-rapport-norden-fortsatt-ledande-i-jamstalldhet/ Global Gender Gap Report tas fram av World Economic Forum varje år sedan 2006, och mäter könsskillnaderna mellan män och kvinnor i fyra huvudkategorier: ekonomi, politisk representation, hälsa och utbildning. I år är 142 länder inkluderade i mätningen.

Topp 5 intas helt av de nordiska länderna (2013 års rank inom parentes):

  1. Island (1)
  2. Finland (2)
  3. Norge (3)
  4. Sverige (4)
  5. Danmark (8)

 

De nordiska länderna är mest jämställda. Illustration ur Global Gender Gap 2014 av WEF

De nordiska länderna är mest jämställda. Illustration ur Global Gender Gap 2014 av WEF

En av nyckelfaktorerna till den nordiska framgången är enligt rapporten investeringar i jämställd hälsa och utbildning. Dessa satsningar betalar igen sig genom att könsgapet försvinner även i nästa steg: kvinnor är i hög utsträckning delaktiga också i arbetslivet (ekonomiskt) och inom politiken. Värt att notera är att rapporten inte tar hänsyn till inom vilka områden inom politik kvinnor är representerade. Här vet vi att kvinnor i högre grad är representerade inom traditionellt ”kvinnliga” områden som hälsa och omsorg, medan de i mindre utsträckning representeras inom försvar, transport och andra traditionellt ”manliga” områden.

Generellt har vi i Norden en väl fungerande barnomsorg och lång föräldraledighet – dessa är två faktorer som inverkar gynnsamt på kvinnors politiska och ekonomiska delaktighet.  Välutbildade och friska kvinnor tenderar också att föra hälsa och utbildning vidare till sina barn, vilket är positivt för hela samhällsutvecklingen, inte minst ur ekonomisk synvinkel, menar Global Gender Gap Report.

Rapporten framhåller även att många andra länder också minskat könsklyftorna när det kommer till hälsa och utbildning, men att könsskillnaderna i dessa länder fortfarande är stora när det kommer till ekonomi och politik. När kvinnor kommer ut i arbetslivet ökar alltså könsskillnaderna igen. Här framhålls alltså de nordiska länderna som förebilder globalt sett och ligger fortsatt i framkant i arbetet för jämställdhet.

I sin helhet konstaterar Global Gender Gap Report 2014 att om vi globalt håller dagens takt når vi jämställdhet inom arbetslivet först om 81 år.

]]>
Mansfrågor inom finsk jämställdhetspolitik aktualiseras i ny rapport http://www.nikk.no/nyheter/mansfragor-inom-finsk-jamstalldhetspolitik-aktualiseras-i-ny-rapport/ Illustration: Emma Hanquist

Illustration: Emma Hanquist

Mansarbetsgruppens uppgifter är att identifiera nya jämställdhetsfrågor som gäller män och precisera frågor som redan uppmärksammats, snabba upp de mansrelaterade åtgärderna i jämställdhetsprogrammet, bidra till en livligare dialog mellan ministeriernas tjänstemän och mansorganisationer och ordna seminarier om män och jämställdhet.

Arbetsgruppen består av företrädare för mansorganisationer och pojkverksamhet samt Föreningen för sexuellt likaberättigande SETA, delegationen för jämställdhetsärenden och fyra ministerier.

Mål som arbetsgruppen satt upp är bland annat att män och kvinnor bör uppleva jämställdheten som en gemensam sak och jämställdhetspolitiken som en gemensam politik, politiska åtgärder som främjar jämställdheten bör lösa även mäns problem och nytt utrymme bör skapas för mångfalden bland män.

Mansarbetsgruppen publicerade i februari 2014 en lägesrapport där man har sammanställt mer ingående bakgrunds- och statistisk information om mansfrågor och presenterat den historiska utvecklingsgången för mansfrågorna i Finland. Gruppen har beslutat göra en kort slutrapport som bara innehåller arbetsgruppens förslag och motiveringar. Slutrapporten har utarbetats utgående från arbetsgruppens diskussioner, och gruppen har haft som mål att ta med samtliga aktörers synpunkter, om än den innehåller kompromisser och vissa avgränsningar.

]]>
Pojkar kan visst skriva! http://www.nikk.no/nyheter/pojkar-kan-visst-skriva/ Foto: Colourbox

Foto: Colourbox

För sin avhandling i pedagogik läste Katharina Andersson 231 pojkars texter, sammanlagt 900 texter, som författats inom ramen för de nationella proven i svenska i årskurs tre.

– Pojkarna visade sig vara duktiga på intertextualitet, på att anpassa sina texter efter mottagaren och på att rätta sitt språk efter förväntningarna, berättar hon.

Nyckelbegreppen för hennes avhandling är pojkar, skrivkompetenser och prov. Hon har bland annat använt sig av norske professorn Kjell Lars Berges forskning kring bedömning av skrivkompetenser. Han problematiserar hur texter ska bedömas och pekar på svårigheterna med att skapa ett skrivprov som mäter rätt saker. Han konstaterar också att norska elever är betydligt duktigare på att skriva berättande än resonerande texter.  Katharina Andersson använder sig även av finska professorn Ria Heilä-Ylikallios forskning kring pojkars skrivande och deras attityder till läsande och skrivande. Heilä-Ylikallio var Katharina Anderssons handledare.

Katharina Andersson konstaterar att alla nordiska länder redovisar sina nationella resultat utifrån biologiskt kön och ställer pojkar och flickor emot varandra. Flickornas resultat faller alltid bättre ut än pojkarnas.

Att låna är inte brist på fantasi

Katharina Andersson är utbildad lågstadielärare och reflekterade som pedagog över hur pojkar och flickor hela tiden ställdes emot varandra. Under en kort period hade hon en klass med enbart pojkar och då blev det extra uppenbart att vi är så mycket mer än vårt kön.

– Eleverna blev tydligare som individer, med alla sina olikheter. Det blir stereotypt att bara dela upp utifrån kön, säger hon.

I sin undersökning läste Katharina Andersson pojkarnas texter förutsättningslöst och letade efter sådant som visade att de förstod hur skrivande går till. Hon såg att de var duktiga på att använda sig av de texter som de fått för att klara uppgiften, men också på att väva in berättelser från folksagor, barnlitteratur, TV, film, dataspel och nyheter. Hon berättar om en pojke som med stor inlevelse skrev sin egen version av sagan Hans och Greta – utan Greta.

– Att låna bedöms av många andra forskare som brist på fantasi men jag tänkte på Pär Lagerkvists bok Barabbas. Han skrev sin egen version av en bibelberättelse och fick nobelpriset i litteratur. Det borde räknas som intertextualitet också när barn gör så.

De nationella proven lurar barnen

De nationella proven i svenska mäter för snävt, tycker Katharina Andersson. Hon är rädd att allt ljus på det som går dåligt för pojkarna ska leda till att de slutar skriva, och skulle vilja se en undervisning som i högre utsträckning utgår från vad pojkarna kan – och förstärker det.

Att få dem att våga använda språket är ett viktigt värnande av demokratin. Alla behöver kunna uttrycka tankar och åsikter och pojkar behöver veta att de också behövs, annars bygger vi inte ett bra samhälle, säger hon, och pekar på risken för att den som inte kan uttrycka sig verbalt i stället tar till nävarna.

2009 års nationella prov i svenska, som är de som Katharina Andersson studerat, hade rädsla som tema för de narrativa texterna och djurens kommunikation för faktatexterna. Kriterierna är fasta för de nationella proven; de som bedömer tittar på elevernas förmåga att skriva fullständiga meningar med stor bokstav och punkt, deras stavning och om de åstadkommit en handling med början och slut. Läraren läser och räknar antal rätt och avgör om eleven blir godkänd eller ej.

– Eleverna luras att tro att ämnet är viktigt och lägger krutet på innehållet men sedan är det nästan enbart formen som bedöms. Vi missar massor med kompetenser och det är orättvist mot barnen, säger hon.

Politiker måste ställa andra frågor

Katharina Andersson. Foto: Ove Wall, HiG

Katharina Andersson är lärarutbildare vid högskolan i Gävle men avhandlingen är framlagd vid Åbo akademi i Vasa i Finland. Att skriva sin avhandling i ett annat nordiskt land gav många nya insikter och tankar kring nationell identitet och språk, tycker Katharina. Foto: Ove Wall, HiG

Katharina Andersson är lärarutbildare vid högskolan i Gävle men avhandlingen är framlagd vid Åbo akademi i Vasa i Finland. Att skriva sin avhandling i ett annat nordiskt land gav många nya insikter och tankar kring nationell identitet och språk, tycker Katharina.

Katharina Andersson vill se bättre instruktioner för proven och en bredare bedömning.

– Det borde tydligare framgå för eleverna vad det är som kommer bedömas och vi måste beakta fler kompetenser. Människor växer av att få positiv feedback och då klarar de också bättre att ta till sig negativ.

Skolverket i Sverige, som skapar proven, rekommenderar redan idag att lärarna markerar de stycken som fungerar bra, så att eleverna kan se vad de kan, men i de texter Katharina Andersson läste hade det gjorts mycket sällan, kanske för att det inte handlade om sådant som lärarna enligt Skolverket ska bedöma.

Hon önskar också att de nationella proven i högre utsträckning användes som underlag för formativ bedömning.

– Nu görs de i maj på vårterminen i trean och det lämnar inte mycket tid för återkoppling innan sommaren.

Katharina Andersson hoppas att lärare och lärarstudenter ska läsa hennes avhandling och att den ska bidra till att deras syn på hur en text ska läsas och bedömas förändras. Hon skulle också önska att hennes resultat når fram till politiker så att de inser att resultatredovisningar inte berättar hela sanningen utan är en återspegling av att som man ropar får man svar.

– Ibland måste vi ställa andra frågor.

]]>
Kortlægning af good practice og effekter i de offentlige myndigheders arbejde med ligestillingsvurdering http://www.nikk.no/nyheter/kortlaegning-af-good-practice-og-effekter-i-de-offentlige-myndigheders-arbejde-med-ligestillingsvurdering/