Barnomsorg

Den tidigt utvecklade barnomsorgen är en nyckel till att många kvinnor arbetar i Norden. Ett utmärkande drag för den nordiska barnomsorgen är att den är till för alla – oavsett familjens ekonomi eller koppling till arbetsmarknaden. Verksamheterna har kvalificerad personal, och kännetecknas av ett samspel mellan omsorg och lärande.

Att kombinera arbete med småbarn är inte helt enkelt. Oftast blir det kvinnor som får stå tillbaka i arbetslivet och ta ett större ansvar hemma. I Norden har frågan om att småbarnsföräldrar ska kunna yrkesarbeta prioriterats. En central lösning är den skattefinansierade barnomsorgen.

I Norden har frågan haft hög prioritet. Idag är över 95 procent av alla barn mellan 3-5 år i Danmark, Sverige, Norge och Island i någon form av barnomsorgsverksamhet. I Finland är siffran lägre. Det beror på att många föräldrar i Finland använder möjligheten att nyttja vårdnadsbidrag för att ta hand om barn i hemmet.

Att sätta barnen i barnomsorg är alltså för de flesta nordbor en självklarhet. Samtidigt arbetar fler kvinnor i Norden än i genomsnittet i världen. Forskningen visar att det finns ett tydligt samband: den nordiska barnomsorgsmodellen har bidragit till ett tvåförsörjarsystem där båda föräldrarna kan arbeta och ta hand om barn. Detta bidrar både till att uppfylla det globala hållbarhetsmålet om jämställdhet, men även målet om att uppnå full sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för både kvinnor och män.

Organisering och nationell styrning

Under begreppet ”nordisk barnomsorg” finns många olika aktörer. En utbredd form är den offentliga barnomsorgen som drivs i kommunal regi. Därutöver finns privat barnomsorg, både vinstdrivande och icke-vinstdrivande. De olika verksamheterna erbjuder dessutom en bredd med olika pedagogiska inriktningar. I Danmark och Finland är det även vanligt med familjedaghem, vilket innebär att en pedagogiskt utbildad person bedriver privat verksamhet i sitt eget hem. I Danmark är det oftast de yngre barnen, upp till tre år, som placeras i familjedaghem. Familjedaghem har även varit vanligt i Norge, men inte längre på grund av att barnomsorgen har byggts ut och erbjuder fler platser.

Oavsett hur verksamheten är organiserad måste den följa läroplan och pedagogiska krav som tagits fram på nationell nivå. Det politiska ansvaret för barnomsorgen ligger i de flesta nordiska länderna under utbildningsdepartementen. Speciellt för Norden är den höga graden av decentralisering, att de lokala myndigheterna är ansvariga för genomförandet av den nationella politiken. Ett annat utmärkande drag är att barnomsorgen i de nordiska länderna i högre grad erbjuder fulltidsplatser istället för deltidsplatser. Det möjliggör att föräldrarna kan yrkesarbeta heltid.

Avgift ofta inkomstreglerad

Hur mycket det kostar att sätta barnen i barnomsorg varierar mellan de nordiska länderna. Men grunden är att den är skattesubventionerad – alla familjer ska ha råd att betala. I många länder är avgiften även inkomstreglerad och det finns syskonrabatt. År 2015 infördes exempelvis en ny regel i Norge som innebär att avgiften för det första barnets barnomsorgsplats maximalt ska utgöra sex procent av familjens samlade inkomster. Liknande maxtaxa finns i andra nordiska länder. I Danmark kan priserna skilja sig något från kommun till kommun, men föräldrarna betalar högst 25 procent av vad platsen kostar kommunen. I Norge finns också ett system där barn från hushåll med låga inkomster får gå ett bestämt antal timmar gratis. Från augusti 2016 gäller det för barn i åldern 3-5 år.

Hög kvalité och demokratisk fostran

Speciellt för barnomsorgen i de nordiska länderna är att den är till för alla. Verksamheten vilar på ideal som demokrati, jämlikhet, samarbete och självständighet. Förskolan ska hjälpa barnet att bli en ansvarig samhällsmedborgare, medveten om demokratiska spelregler. En övergripande tanke är att alla barn ska få lika förutsättningar oberoende socioekonomisk bakgrund. Unikt för Norden är att barnomsorgsverksamheten präglas av ett samspel mellan omsorg och lärande, och av respekt för det enskilda barnet. Barnet har rätt till inflytande och det anses viktigt att barnet involveras i planeringen. Verksamheten är organiserad utifrån ett barnrättsperspektiv. Den går i linje med FN:s barnkonvention som framhåller att ”alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras”.

De nordiska länderna har satsat på professionell personal i barnomsorgen. Det är utbildade förskolpedagoger och barnskötare som sköter det dagliga arbetet och garanterar kvalitén.

Brygga mellan föräldraledighet och barnomsorg

Nästan alla barn i Norden mellan 3-5 år går dagligen till någon form av barnomsorgsverksamhet. Ett särdrag för de nordiska länderna är att även många yngre barn passas utanför familjen. Statistik från OECD visar att det är betydligt vanligare att barn 0-2 år i Norden sätts in någon typ av barnomsorg än i andra OECD-länder. I Danmark ligger siffran på 66 procent, vilket kan jämföras med OECD-snittet på 35 procent. Denna trend märks också om man tittar på utläggen. De nordiska länderna satsar mer pengar på barnomsorg för de yngre barnen än det globala genomsnittet.
Att barnen sätts i barnomsorg tidigare i Norden har flera orsaker. Grunden är dock att det varit politiskt prioriterat att båda föräldrarna ska kunna arbete. Därför har staterna tagit ansvar för att det ska finnas en brygga mellan föräldraledighet och barnomsorg. I alla de nordiska länderna, utom Island, har föräldrarna rätt till plats inom barnomsorgen efter föräldraledigheten. När barnen skolas in kan därför bland annat kopplas till föräldraledighetens längd.

Finska barn börjar senare än i andra nordiska länder. Det beror på att många familjer använder vårdnadsbidraget för att överlappa tiden mellan föräldraledighet och förskoleverksamhet. Vårdnadsbidraget är ett ekonomiskt bidrag som föräldrarna får av staten för att ta hand om barnet i hemmet. I Finland kan föräldrarna nyttja bidraget till barnet är tre år. Det är dock vanligt att föräldrar som tar hand om ett litet barn även låter äldre barn stanna hemma. Ett liknande bidrag finns bland annat i Norge. Där är dock trenden att allt fler barn börjar tidigare i barnomsorgsverksamhet. Sedan rätten till barnomsorgsplats infördes från ett års ålder har antalet förskoleplatser ökat kraftigt i Norge. Forskning visar även att det skett en attitydförändring bland norrmän, där alla – oberoende socioekonomisk bakgrund – blivit mer positiva till att sätta sina barn i barnomsorg.

Utmaningar

Trots att de nordiska länderna kommit långt när det gäller prisvärd och kvalitativ barnomsorg, så finns fortfarande utmaningar. Norden vill därför bjuda in andra till en diskussion om hur de kan hanteras.

Personaltäthet och kvalité. Kvalitén i barnomsorgen brukar ofta räknas i personaltäthet, hur många barn det går på varje pedagog. Men i takt med att verksamheterna byggs ut har flera länder i Norden problem med personalbrist.
Könssegregation. Över 90 procent av de som arbetar i barnomsorgen i Norden är kvinnor. Hur ska könsbalansen bli bättre?
Utbudet. I flera nordiska länder är det ett problem att antalet verksamheter inte räcker till. Det är också en utmaning att få ihop föräldrarnas behov av barnomsorgsplats efter föräldraledigheten. Behovet finns alla tider på året, men nya platser frigörs främst vid terminernas slut.

Visste du att...

I alla nordiska länder finns ett mål om att barnomsorgen ska bidra till lika förutsättningar för alla barn. I Danmark understryks att barnomsorgen ska bidra till större samhörighet och integration i det danska samhället. I Finland betonas att barnen ska lära sig visa respekt för olika kulturer och religioner.

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet