Norden

The Nordic Gender Effect at Work

Jämställdhetssatsningar på arbetsmarknaden har gjort Norden till en av de mest välmående regionerna i världen. Idag arbetar fler kvinnor i Norden än genomsnittet globalt, vilket delvis beror på lösningar som subventionerad barnomsorg och generös föräldraledighet. Med detta kunskapsmaterial, The Nordic Gender Effect at Work, vill de nordiska länderna dela sina erfarenheter på området och bjuda in till dialog kring hur de globala hållbarbetsmålen ska uppnås.
Idag står en stor andel av världens kvinnor utanför arbetsmarknaden. Faktum är att endast hälften av alla kvinnor lönearbetar jämfört med tre fjärdedelar av männen. Samtidigt finns stora skillnader mellan olika regioner. Sysselsättningsgraden för kvinnor i Norden, som ligger på 70 procent, sticker ut internationellt.

Ett betydande hinder för en jämställd arbetsmarknad är den ojämna fördelningen av omsorg- och hushållsansvar i hemmet. I många länder saknas tillgång till prisvärd barnomsorg, vilket försvårar förvärvsarbete för båda föräldrarna. Inom EU, där kvinnors arbetsmarknadsdeltagande är relativt högt, lägger lönearbetande kvinnor dubbelt så mycket tid på hushållsarbete jämfört med lönearbetande män.

Globalt sett tjänar kvinnor cirka 77 procent av vad män tjänar. Kvinnor hamnar oftare i låglönejobb och arbetar i högre utsträckning under osäkrare arbetsvillkor. Enligt International Labour Organization (ILO) beräknas det könsrelaterade lönegapet inte slutas förrän år 2086. Förändringsarbetet går helt enkelt för långsamt. Könsskillnaderna utgör allvarliga hinder för kvinnors ekonomiska självständighet och även för den globala utvecklingen i stort. Det är helt enkelt ekonomiskt ineffektivt och dyrt för företag och länder att inte satsa på jämställdhet. För att världen ska kunna utvecklas socialt och ekonomiskt måste hela befolkningens resurser tas tillvara.

Tillsammans är vi starkare

De nordiska länderna har samarbetat för att främja jämställdhet i över 40 år. Alla länderna har, var för sig, stor erfarenhet av att ta initiativ och stifta lagar som bidrar till jämställdhet på arbetsmarknaden. Även om det finns skillnader mellan länderna står regionen enad kring en bred politisk plattform med syftet att förbättra jämställdheten.

Lösningar för föräldraledighet, barnomsorg, flexibla arbetsarrangemang och lika möjligheter på arbetsplatsen har inte utvecklats av sig själv. De nordiska ländernas framsteg på området är resultatet av riktade politiska satsningar från regeringar, uppbackade av ett välorganiserat civilsamhälle och en privat sektor som också gynnats av prioriteringarna.
Dessa lösningar har varit centrala när det gäller jämställdhet i arbetslivet. Det mest synliga resultatet är att majoriteten av kvinnorna i de nordiska länderna lönearbetar i nästan lika stor utsträckning som männen. Insatserna har också lett till en mer rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i regionen. Det här är “The Nordic Gender Effect”.

Trots att jämställdhetsarbetet har varit prioriterat i Norden finns tydliga skillnader när det gäller villkoren för kvinnor och män i arbetslivet. De nordiska länderna brottas exempelvis med en både vertikalt och horisontalt könssegregerad arbetsmarknad och markanta löneskillnader mellan kvinnor och män, som minskar alltför långsamt. Regionen har inte alla lösningar och när det gäller vissa bitar, exempelvis den könssegregerade arbetsmarknaden, är resultaten i andra delar av världen bättre.

De nordiska statsministrarna har lanserat initiativet “Nordic Gender Effect at Work” för att aktivt bidra till FN:s agenda för hållbar utveckling. Initiativet är nära kopplat till FN:s globala mål för hållbar utveckling, som ska vara uppfyllda senast år 2030, och särskilt målen för jämställdhet och anständiga arbetsvillkor för alla. I detta kunskapsmaterial beskrivs hur den nordiska välfärdsmodellen och lösningarna för att säkerställa kvinnors deltagande på arbetsmarknaderna växte fram. Faktabladen syftar till att berika den internationella jämställdhetsdebatten och utgöra ett underlag för vidare diskussioner kring hur vi tillsammans uppnår FN:s globala hållbarhetmål.

Historisk tillbakablick

De nordiska länderna är idag kända som ekonomiskt starka välfärdsstater med utbyggda sociala skyddsnät och goda livsvillkor för invånarna. Men så har det inte alltid varit. De nordiska länderna har genom historien legat i krig och befolkningarna har varit drabbade av fattigdom och sjukdomar.

Förändringen kom med industrialiseringen som medförde att en växande arbetarklass uppstod, vars arbetsvillkor präglades av dålig arbetsmiljö, långa arbetstider och barnarbete. Under andra halvan av 1800-talet bildades fackföreningar i Norden och en arbetarrörelse som strävade efter att förbättra situationen växte fram. Efterhand gick fackföreningarna samman till fackförbund, vars kamp banade väg för grundläggande, goda arbetsvillkor som idag präglar en stor del av den nordiska arbetsmarknaden.

Vid ungefär samma period växte kvinnorörelserna fram i de nordiska länderna. Kvinnorörelserna drev på utvecklingen för lika rättigheter oavsett kön och har till stor del brutit mark för nuvarande lagstiftning på området. Eftersom liknande frågor var aktuella runt om i Norden kunde respektive lands rörelse ta stöd i utvecklingen hos grannländerna i sin argumentation. Samarbeten mellan både kvinnorörelser på nordisk basis och mellan fackförbund inleddes tidigt. Samtidigt fanns politiska partier som stod upp för frågorna i Norden och drev igenom progressiva reformer, som exempelvis kvinnlig rösträtt – vilken uppnåddes i alla fem länder mellan 1906 och 1919.

Kvinnors ekonomiska självständighet

Frågan om kvinnors ekonomiska självständighet var aktuell i Norden under hela 1900-talet. En första avgörande reform var den nya giftermålsbalken, som infördes i de nordiska länderna under 1920-talet. Lagen innebar att mannens målsmanskap över sin hustru avskaffades och att gifta kvinnor kunde förvalta sin egendom. Frågan var vid sidan om rösträtten en av kvinnorörelsens viktigaste frågor. Den innebar att det sista av mannens familjerättsliga övertag förvann juridiskt.

Samtidigt var det vanligt förekommande att kvinnor som gifte sig tvingades sluta arbeta. Det pågick en debatt som handlade om att det var onödigt att gifta kvinnor arbetade, då de riskerade att tränga ut männen från arbetsmarknaden. År 1939 blev Sverige det första landet i Europa som förbjöd arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av förlovning eller giftermål, en viktig reform som påverkade gifta kvinnors möjligheter att delta på arbetsmarknaden.

En annan stor jämställdhetsutmaning för kvinnorörelsen i Norden var skattefrågan. Den dåvarande sambeskattningen innebar att makarnas inkomster lades ihop och att skatten drogs på hushållets totala inkomst. Summan blev ofta så hög att det knappt lönade sig för gifta kvinnor att jobba. Om båda makarna arbetade tillkom ofta utgifter för barnpassning och hemhjälp. Särbeskattning ändrade detta och innebar ett systemskifte. Lagförändringen, som infördes 1971 i både Danmark och Sverige, gjorde slut på hemmafruepoken.

Kvinnors breda intåg på arbetsmarknaden

Under 1960–70-talen fanns ett stort behov av arbetskraft i Danmark, Norge och Sverige. För att täcka upp behovet började länderna ta in arbetskraft från andra länder samt aktivera den kvinnliga delen av den lokala arbetskraften. Länderna lade ett stort fokus på kvinnorna och förde en medveten politik för att få ut dem på arbetsmarknaden. På Island gjorde gifta kvinnor intåg på arbetsmarknaden under samma period, något som ogifta kvinnor redan gjort sedan tidigare. I Finland såg situationen annorlunda ut, där började kvinnor arbeta heltid långt tidigare. En brytpunkt var andra världskriget då det fanns ett stort behov av kvinnors arbetsinsatser.

Under 1960–70-talen skapades även lösningar för barnomsorg över hela Norden. Danmark var först ut med lagstiftning på området 1964, följt av Finland, Island och Sverige 1973, och i Norge 1975. Barnomsorgen var framför allt en tjänst som riktade sig till familjer där båda föräldrarna arbetade heltid. Lagarna var del av den nordiska familjepolitiken och tanken var att servicen både skulle vara prismässigt överkomlig och av hög pedagogisk kvalitet. Ungefär samtidigt skedde utbyggnaden av den offentliga sektorn. Det skapades jobb inom skola, vård och omsorg, som även sysselsatte många kvinnor.

Sedan 1970-talet har de nordiska länderna skapat förutsättningar och ekonomisk struktur för kvinnor att delta på arbetsmarknaden på samma villkor som män. Nordiska lösningar som subventionerad barnomsorg, generös betald föräldraledighet för båda föräldrar och flexibla arbetsarrangemang är grundade i den ambitionen. Den nordiska barnomsorgsmodellen har bidragit till ett tvåförsörjarsystem där båda föräldrarna kan arbeta. Idag sätter de flesta föräldrar i Norden sina barn i förskoleverksamhet. Det har blivit norm att göra så och resultatet har blivit att andelen kvinnor som förvärvsarbetar i Norden är högre än det globala genomsnittet. Det utvecklade systemet med subventionerad barnomsorg för alla, oavsett familjens ekonomi eller koppling till arbetsmarknaden, har banat väg för den utvecklingen.

Den nordiska modellen

I beskrivningar av vad som karaktäriserar de nordiska länderna brukar man prata om den nordiska modellen, som utmärks av en politisk strävan att minska ojämlikheter mellan olika befolkningsgrupper. De nordiska länderna har en väl utbyggd offentlig sektor. Den offentliga servicen och de sociala trygghetssystemen är inkluderande och universella. Individens kostnader för tjänster som sjukvård och skola är relativt låga. Alla medborgare, som arbetar, bidrar i form av skatt till finansieringen av den sociala välfärden. I de nordiska länderna finns skattefinansierade bidrag som syftar till ekonomisk omfördelning.

Framväxten av den nordiska modellen är kopplad till den socialdemokratiska arbetarrörelsens makt och inflytande. Den karaktäriserades tidigt av att medborgare i stunder av arbetsoförmåga, vid sjukdom, arbetslöshet eller barnafödande, skulle ha möjlighet att säkra sin levnadsstandard.
En aspekt av den nordiska modellen är arbetsmarknadens autonomi och ett välfungerande samarbete mellan staten och arbetsmarknadens parter. De nordiska länderna präglas av starka organisationer som representerar arbetsgivare och arbetstagare. Den fackliga anslutningen är högre än i andra regioner i världen. Höga medlemstal gör att parterna kan verka självständigt och förhandla fram avtal anpassade för förutsättningarna i respektive bransch. Arbetsförhållandena för arbetstagaren regleras i kollektivavtal, som är själva överenskommelsen som träffas mellan parterna om rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen. Kollektivavtalet garanterar helt enkelt anständiga arbetsvillkor och en trygghet för arbetstagarna på arbetsmarknaden.

Att de nordiska länderna har kommit relativt långt när det gäller jämställdhet måste förstås i ett bredare sammanhang. Det är en del av en strömning för social rättvisa, jämlikhet och medborgliga rättigheter som tog sin början i slutet av 1960-talet. En viktig del i detta var ambitiösa reformer gällande familjen. Den nordiska familjepolitiken har med olika medel syftat att styra familjens beteende i viss riktning. Ett viktigt mål har varit att öka kvinnors förvärvsarbete, liksom att involvera män mer i barnomsorgen. Kort sagt har familjepolitiken handlat om att motverka att kvinnan tar huvudansvar för hushåll och barnomsorg, och istället verkat för delat ansvar. Att förändra traditionella könsroller, och synen på vad som är maskulint och feminint, har varit en viktig del i detta.

Nordiska jämställdhetslösningar

För att uppnå jämställdhet på arbetsmarknaden krävs mer än att skapa förutsättningar för kvinnors lönearbete. Det krävs också lagar och regler som gör att arbetsplatserna i sig är jämställda. Sedan 70-talet har alla nordiska länder ett antal nationella jämställdhetspolitiska mål som täcker ett brett spektrum av områden, inklusive arbetsmarknaden. Rätten till lika lön för lika arbete är lagstadgad och diskriminering på grund av kön förbjudet, enligt FN-organet ILO:s konventioner. Prioriterade områden har varit att bryta den ojämna fördelningen av makt och inflytande på arbetsmarknaden och att öka antalet kvinnor i ledande befattningar.

De olika jämställdhetslösningarna är tätt sammankopplade och förutsätter varandra. Att det finns tillgång till barnomsorg möjliggör förvärvsarbete för båda föräldrarna. Att båda föräldrarna tar ut föräldraledighet innebär att kvinnor kommer tillbaka snabbare till förvärvsarbete och därmed inte får ett långt avbrott i sin yrkeskarriär. Diskrimineringslagar bidrar till att personer som är föräldralediga inte blir förfördelade. Initiativ för att bryta mansdominansen i toppen av arbetsorganisationernas hierarkier rättar till obalansen som orsakats av att män tidigare haft andra förutsättningar att arbeta och göra karriär.

De nordiska jämställdhetslösningarna finns även i de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. De självstyrande områdena har liknande socialförsäkringssystem som resten av Norden, det vill säga skattefinansierade och universella. Det finns jämställdhetspolitiska mål, subventionerad barnomsorg och föräldraledighetssystem. Samtidigt skiljer sig arbetsmarknaderna på Färöarna, Åland och Grönland åt från resten av Norden, bland annat på grund av geografiska och demografiska förhållanden.

Utmaningarna

Den nordiska modellen har gjort att kvinnor arbetar i större utsträckning än tidigare och kan vara ekonomiskt självständiga. Samtidigt har Norden en tydligt könssegregerad arbetsmarknad.
Det arbete som kvinnor traditionellt har utfört, ofta obetalt i hemmet, uträttas nu inom offentlig sektor i form av vård och omsorg av barn, sjuka och äldre. En stor andel av kvinnorna arbetar deltid, många ofrivilligt, samtidigt som de fortfarande har ett större ansvar för hemarbete och familj.

En annan utmaning är att samhället och omvärlden förändrats sedan den nordiska modellen infördes. Arbetsmarknaden präglas idag av större rörlighet och konkurrens från låglöneländer. Därtill har statligt subventionerade trygghetssystem och universella lösningar för alla medborgare utmanats av idéer kring marknadsstyrning. Anställningsformerna i de nordiska länderna tenderar att bli otryggare. Idag saknar många arbetstagare återigen skydd i form av kollektivavtal. Det skapar skilda villkor för olika arbetstagare, där faktorer som ålder, kön och invandrarbakgrund spelar roll. Migrantkvinnor är exempel på en utsatt grupp som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden i Norden.

I Norden har främjandet av anständiga arbetsvillkor bedrivits parallellt med utvidgad tillgång till sociala förmåner. En utmaning är att hålla fast vid trygga arbetsvillkor för alla, även när arbetsmarknaden förändras. En annan är att fortsätta gå i bräschen för sociala förmåner, så att de ekonomiska klyftorna inte växer.

Tidslinje jämställdhet i arbetslivet i Norden

Kvinnor får laglig rätt att bedriva näringsverksamhet
Sverige 1846
Danmark 1857
Norge 1866
Island 1887
Finland 1919

Kvinnor får rätt att ta akademisk examen
Sverige 1873
Danmark 1875
Norge 1884
Finland 1901
Island 1904

Undertecknande av FN:s internationella arbetsorganisations (ILO) konvention om lika lön för kvinnor och män för arbete av lika värde
Island 1958
Norge 1959
Danmark 1960
Sverige 1962
Finland 1963

Särbeskattning av makars inkomst införs
Norge 1959
Danmark 1971
Sverige 1971
Finland 1976
Island 1978

Införandet av betald föräldraledighet för båda föräldrarna
Sverige 1974
Norge 1978
Island 1981
Danmark 1984
Finland 1985

Förvärvsarbetande kvinnor får inte avskedas på grund av graviditet, förlossning eller föräldraledighet
Sverige 1939
Finland 1971
Island 1987
Norge 1987
Danmark 1989

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet