Kvoteringslag ingen ”quick fix”

I Norge och Island har lagar om könskvotering lyckats höja andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Frågan om instifta en liknande lag har diskuterats under många år i Sverige, men har aldrig blivit verklighet. Däremot har hoten om lagstiftning gjort skillnad.

ill_bard_Norge_846Del 1 Tema Arbetsmarknad

Den rödgröna regeringen i Sverige har sedan 2014 hotat med att införa en kvoteringslag. Tanken var att lagen skulle införas i år. Men för några veckor sedan enades oppositionspartierna i civilutskottet om att säga nej till en kvoteringslag, vilket fick regeringen att dra tillbaka planerna.

– Regeringens lagförslag hann därmed inte ens till riksdagen. Det blev ett så kallat negativt tillkännagivande, vilket innebär att riksdagen anger något som den vill att regeringen inte ska göra. Nu är det väldigt osannolikt att det blir en lag. Det är en knepig situation för regeringen, som därmed skulle kunna kritiseras för att inte hålla sitt vallöfte, säger Lenita Freidenvall, docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Det är inte första gången som frågan om en könskvoteringslag varit på tapeten i Sverige. Strategin att sätta press på näringslivet genom att hota om en lag tillämpades redan år 1999 av dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg. Då var kravet att företagen hade fem år på sig att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna till 25 procent. Någon kvoteringslag blev det inte, men hotet gjorde skillnad. Enligt Lenita Freidenvall ökade antalet kvinnor i bolagsstyrelserna från 6 procent till 18 procent.

– Margareta Winbergs hot fick verkligen effekt. Mot bakgrund av de flertal hot om kvotering som har riktats är det inte osannolikt att även att den nuvarande regeringen hoppades att bolagen skulle lösa detta själva, säger hon.

Bättre transparens och tydligare rutiner

Mari Teigen, daglig ledare för CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning

Mari Teigen, daglig ledare för CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning

I Norge infördes lagen om könskvotering av en borgerlig regering 2003. Näringsministern Ansgar Gabrielsen drev på arbetet med lagen, som trädde i kraft 2008. Mari Teigen är daglig ledare för CORE – kjernemiljø for likestillingsforskning,och redaktör för boken “Virkningen av kjønnskvotering i norsk næringsliv”. Hon tycker att det är intressant att frågan kommit upp igen i Sverige.

– Det här är en fråga som man tydligen inte klarar att få genomslag för i Sverige, men som samtidigt inte heller försvinner helt från dagordningen.

Mari Teigen tror att skillnaderna mellan norskt och svenskt näringsliv kan ha en viss betydelse för utvecklingen i länderna. I Norge är staten en central ägare i näringslivet. Det är därför svårt att argumentera mot att staten ska lägga sig i hur näringslivet styrs.

– I Sverige är det annorlunda. Landet är mer präglat av stora privata företag som exempelvis Volvo och Ericsson.

Hon menar också att utgångsläget var helt annorlunda när Norge instiftade sin kvoteringslag: då utgjorde kvinnorna bara 6 procent av ledamöterna, jämfört med 32 procent i Sverige idag.

Enligt Mari Teigen har den norska kvoteringslagen haft flera effekter. Den ena är att det idag är cirka 40 procent kvinnor i de styrelser som omfattas av lagen. Det har även blivit bättre transparens och tydligare rutiner för valet av styrelsemedlemmar.

– Istället för att ledamöter utses informellt används valberedningar. Detta är inte bara på grund av kvoteringslagen, utan handlar också om andra insatser som gjorts för att förbättra processerna, säger Mari Teigen.

Den norska lagen har också bidragit till att sätta igång en europeisk debatt kring mansdominansen, både generellt i näringslivet och mer specifikt i bolagsstyrelser. Flera länder har inspirerats av den norska modellen.

– Det har nästan blivit som en liten exportvara, säger Mari Teigen.

Samtidigt finns mycket att önska när det gäller jämställdhetseffekter av könskvoteringslagen. Studier visar att det inte blivit några ringar på vattnet när det gäller toppositionerna i näringslivet. Att bolagsstyrelserna har en mer jämställd könsrepresentation innebär inte att det i dessa företag blir fler kvinnliga vd:ar.

– En kvoteringslag är alltså ingen ”quick fix” för att lösa strukturella jämställdhetsproblem i näringslivet. Jag menar att den skulle blivit mer verkningsfull om man knutit ihop den med fler jämställdhetsåtgärder, säger Mari Teigen.

Hon menar att man exempelvis måste jobba med frågan kring vilka erfarenheter som krävs för att bli befordrad till högre positioner.

– Vilken utbildning krävs? Måste man jobba 60 timmars vecka för att kvalificera? Det behövs en mer kritisk diskussion kring sådana frågor i näringslivet, säger Mari Teigen.

Mål uppnått på Island

Thorgerdur Einarsdóttir, professor i genusvetenskap vid Islands Universitet

Thorgerdur Einarsdóttir, professor i genusvetenskap vid Islands Universitet

På Island kom beslutet om kvoteringslag 2009. Lagen trädde ikraft 2013 och omfattar större företag, med fler än 50 anställda, samt alla pensionsfondbolag. Utvärderingar visar att målet – 40 procent kvinnor i styrelserna – idag är uppnått hos företag som omfattas av lagen. Enligt Gudbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi, och Thorgerdur Einarsdóttir, professor i genusvetenskap vid Islands Universitet, har könskvoteringslagen inte heller haft märkbar spridningseffekt på Island även om den har lett till ökad mångfald gällande utbildning och ålder i styrelserna. De har studerat vad det är som skiljer kvinnor och män åt vad gäller egenskaper och bakgrund.

– Kvinnorna har i genomsnitt en längre utbildning och en annan typ av utbildning än männen i styrelserna. De är också i genomsnitt yngre, säger de.

Gudbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi vid Islands Universitet

Gudbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi vid Islands Universitet

Gudbjörg Linda Rafnsdóttir och Thorgerdur Einarsdóttir har gjort flera studier som berör könskvoteringslagen. En utredning, som baseras på intervjuer med kvinnliga och manliga styrelseledamöter, visar att kvinnorna ger sin arbetsinsats bättre betyg än männen på samma positioner.

– Frågorna gällde exempelvis huruvida ledamöterna var förberedda inför styrelsemötena och hur bra de var på att ta initiativ eller vara kritiska. Vi tolkar resultatet som att påståendet om att kvinnor inte har tillräckligt självförtroende för dessa positioner i näringslivet inte stämmer, säger Gudbjörg Linda Rafnsdóttir.

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet