Mediernas jämställdhetsarbete har stagnerat

Nätverket Allt är möjligt i Sverige samlar nordiska aktörer till diskussion om mediernas ansvar i jämställdhetsarbetet. Sexistisk reklam, medieaktivism och utmaningar inom journalistiken är några ämnen som tas under nätverkets programpunkter vid Nordiskt Forum i Malmö.

NIKK spade symbolFör snart 20 år sedan satte FN ner foten på jämställdhetsområdet genom Pekingplattformen. Där uppmanades medierna att främja kvinnors möjligheter inom branschen och motverka stereotypa skildringar. Sedan plattformen skrevs under har andelen kvinnor inom journalistkåren ökat men män är fortfarande kraftigt överrepresenterade i mediernas innehåll.
– Vi tror att vi är bäst här i Norden och tycker inte att vi behöver göra någonting mer. Det är nog förklaringen till att utvecklingen har stagnerat, säger journalisten Jenny Rönngren som sitter i styrelsen för Allt är möjligt och är redaktionschef för den svenska nättidningen Feministiskt Perspektiv.

Varför är det viktigt med nordiskt samarbete kring jämställdhet i medierna?
– Vi behöver utbyta idéer kring hur vi kan förändra. Feministiskt Perspektiv är en sådan strategi. Det är ett försök till att formulera en annan slags journalistik. I Sverige är hälften av journalisterna kvinnor, men när det kommer till innehållet i medierna har utvecklingen stannat av. Bara ungefär 30 procent av dem som intervjuas är kvinnor. Så har det sett ut sedan Global Media Monitoring Project gjorde sin första mätning år 2000.

Jenny Rönngren

Jenny Rönngren. Foto: privat

Varför har det inte skett någon förändring?
– Jag tror att vi måste göra upp med vår självbild i Norden och inom journalistkåren. Det finns en idé inom kåren om att journalistiken verkar för jämställdhet fast egentligen upprätthåller vi bara de rådande normerna. Det är också ett problem att medierna betraktar jämställhet som ett särintresse, som en politisk agenda. I övriga världen ser många stora organisationer i stället jämställdhet som en bas i sin verksamhet.

Under Nordiskt Forum uppmärksammar ni den nordiska medieaktivismen och arbetet mot sexistisk reklam. Finns det skillnader i hur de nordiska länderna angriper den frågan?
– Ja, i Norge, Danmark, Finland och Island är det till exempel förbjudet med könsdiskriminerande reklam medan Sverige i stället har en reklamombudsman som tar emot anmälningar. Allt är möjligt driver på för att även Sverige ska införa lagstiftning. Ombudsmannen i Sverige har inga möjligheter att göra sanktioner så deras utlåtande får inte alltid så stor effekt.

Hur kan mediekritisk aktivism ta sig uttryck i Norden?
– Sociala medier har blivit ett viktigt verktyg och det kan bli som en explosion. När enskilda personer protesterar kan deras inlägg spridas till hundra tusentals personer och den uppmärksamheten är viktig. Samtidigt finns det en poäng i att fånga upp kritiken och ge den längre liv. I Sverige försöker vi göra det med sidan “Reklamera” som drivs av Allt är möjligt och Sveriges Kvinnolobby. Där kan aktivister posta sina inlägg och det finns en arbetsgrupp som driver fallen vidare.

Vilka är de största utmaningarna för de nordiska medierna framöver?
– Den ekonomiska krisen gör att många institutioner är pressade på resurser och tid. Eftersom många ser jämställdhetsarbetet som någonting utöver den ordinarie verksamheten kan de uppleva att det inte finns utrymme att arbeta med frågorna. Det är ett stort problem och jag tycker att de tänker fel. Som jag ser det är jämställdhetsarbetet tvärtom ett sätt att göra sig hållbar och relevant inför framtiden.

Bård: alla färger

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.


Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet