Nordisk jämställdhetspolitik har europeiserats

Jämställdhetspolitiken i de nordiska länderna har påverkats av EU och blivit mer inriktad på antidiskriminering och mänskliga rättigheter än tidigare. Det menar forskaren Johanna Kantola, som nyligen talade under en konferens på Stockholms universitet.

Stockholms universitet arrangerade nyligen, i samarbete med Södertörns högskola, en konferens på temat utvecklingen av den globala jämställdhetspolitiken sedan 1960-talet. Professor Judith Squires från Bristol University i Storbritannien, konferensens första huvudtalare, konstaterade att jämställdhetspolitiken i Europa och i synnerhet EU har utvecklats i huvudsakligen tre faser. På 1970-talet handlade det om likabehandling och antidiskriminering. På 1980-talet förändrades det till aktiva åtgärder för att under 1990-talet glida över i integrering av jämställdhetsperspektivet. Hur ser det då ut nu, på 2000-talet?

foto_SquiresI dag, menade Squires, fokuserar man i politisk lagstiftning huvudsakligen på så kallad multipel diskriminering och kön/genus betraktas inte längre som en unik, egen diskrimineringsgrund.
– Nu hamnar diskriminering på olika typer av grunder; religion, ålder, handikapp, kön och så vidare under samma paraply, sa Squires, vilket hon tolkar som ett tecken på att jämställdhetspolitiken närmar sig 1970-talets spår igen.
– Vi är åter i 1970-talet med huvudfokus på begreppet antidiskriminering, men numera inkluderar det även multipel diskriminering, sa Squires.

EU både positivt och negativt för Norden

Även Johanna Kantola drog dessa slutsatser i sitt föredrag. Syftet med hennes nuvarande forskningsprojekt är att spåra effekterna av europeisk jämställdhetspolitik i de nordiska länderna.
– Det är både brett och modigt av mig att genomföra det uppdraget, sa Kantola och betonade att forskningsresultaten är starkt kopplade till det faktum att undersökningen är influerad av hennes finska härkomst.

Hennes forskning baseras på data från Danmark, Norge och Sverige men med stark tonvikt på data från Finland. Även om de individuella skillnaderna mellan länderna är stora så menar Kantola att det går att finna ett gemensamt mönster av europeiseringen av nordisk jämställdhet i viss mån. Bland annat är länderna numera i högre grad präglade av flerdimensionell antidiskrimineringspolitik och förstärkta mänskliga rättigheter.

Kantolas huvudsakliga slutsatser är att EU har haft både positiv och negativ inverkan på nordisk jämställdhetspolitik. EU har varit en stark kraft när det gäller lagstiftning om antidiskriminering och Kantola tänker i synnerhet på direktivet om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster från 2004.

En nyhet som EU förde in i Finland var också till exempel konceptet direkt och indirekt diskriminering. Men, påpekar Kantola, EU använder sig också av så kallad soft law, alltså mjuk lagstiftning, som inte är bindande utan mer handlar om rekommendationer, uppmaningar, regelverk och handlingsprogram.
– Och inget av detta är bindande utan handlar om ideal och värderingar, vilket öppnar upp för olika förhållningssätt och för nationella tolkningar, säger hon.

Språkbruk påverkar framsteg

foto_Johanna_KantolaProblemet med det är att det inte finns några tillförlitliga metoder för att mäta om dessa mjuka rekommendationer verkligen har använts i medlemsländerna, menar Kantola.
– Detta innebär att medlemsländer kan hävda till EU att de genomför alla möjliga åtgärder för att öka jämställdheten. De kan till exempel lista gamla politiska åtgärder men inte genomföra nya. Detta främjar naturligtvis inte jämställdheten, säger hon.

Kantola betonade också att i EU:s språkbruk använder man sig av multipel diskriminering istället för intersektionalitet, vilket hon är kritisk till.
– EU använder enklare begrepp och behandlar till exempel kön och ras som två parallella begrepp istället för att de går in i varandra.
Dessutom, när EU fokuserar på antidiskriminering istället för aktiva åtgärder, så sker en förskjutning av ansvar, som Kantola tycker är problematisk.
– När man använder aktiva åtgärder som begrepp då läggs ansvaret på makthavaren; alltså arbetsgivaren eller institutionen. Det är inte riktat mot individen, vilket resultatet blir om man använder sig av förhållningssättet antidiskriminering. Då läggs istället ansvaret på individen.


Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet