Skip to main content sv

Nordiska initiativ lyfte internationell konferens om män och jämställdhet

Hur ska maskulinitetsnormerna förändras? Det var en central fråga under den internationella konferensen om män och jämställdhet, ICMEO, som nyligen anordnades i Stockholm. Under de två dagarna avhandlades bland annat metoder för våldspreventivt arbete i Norden.


Frågor som rör män och jämställdhet är idag centrala i den nordiska jämställdhetspolitiken. Det handlar helt enkelt om att män behöver ta större ansvar och inkluderas i jämställdhetsarbetet. Föreställningar kring kön som drabbar och begränsar kvinnor påverkar även män. Begränsande normer för maskulinitet får konsekvenser för mäns roller och villkor. Inom området finns många initiativ och satsningar; det handlar exempelvis om att sätta stopp för mäns våldsutövande och våldsutsatthet, hitta vägar för män att balansera arbete och familj och om att utmana destruktiva maskulinitetsnormer.

När den internationella konferensen, ICMEO (International Conference on Men and Equal Opportunities), nyligen anordnades i Stockholm togs ett brett grepp på ämnet. Arrangemanget var en del av det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Bakom konferensen stod både Socialdepartementet, Jämställdhetsmyndigheten och Nordiska ministerrådet. Konferensen, som ägde rum på det gamla läroverket Norra Latin, samlade en bredd av jämställdhetsaktörer. På plats var bland annat forskare, politiker och representanter från civilsamhälle och myndigheter. Programmet innehöll allt från keynotes om ”Arab masculinities” till workshops om normkritiskt arbete i skolan och ministerpaneler.

Fokus på våldspreventivt arbete i Norden

En workshop behandlade särskilt hur de nordiska länderna arbetar med våldsprevention bland unga män, inkluderat hedersrelaterat våld. Lina Lundborg, som jobbar som utredare på Jämställdhetsmyndigheten, organiserade workshopen. Hon menar att arrangemanget är en fortsättning på det arbete som gjorts inom våldsområdet i det nordiska samarbetet. Under det finska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2016 togs det fram en rapport om vilka metoder som används för att bryta förövares beteende och därmed sätta stopp för våldet. Förra året togs detta arbete vidare av det norska ordförandeskapet med en studie av hur de nordiska länderna implementerar Istanbulkonventionen.

– Vi ville bygga vidare på det arbete som gjorts tidigare. Att fokus ligger på våldsförebyggande bland unga handlar helt enkelt om att det är viktigt att förebygga våld innan det ens uppstår, att förändra normer tidigt. Här visar forskningen att det är arbete med genusförändrande ansatser som gör skillnad, säger Lina Lundborg.

Mentorsprogram minskar våld i Botkyrka

Under workshopen presenterades flera olika metoder och erfarenheter från de nordiska länderna. Ett exempel var det våldsförbyggande programmet Mentors in Violence Prevention (MVP) i Botkyrka kommun. Botkyrka kommun ligger söder om Stockholm och är ett prioriterat område hos polisen. För att minska våldet och ta ett helhetsgrepp har skolan, socialtjänsten och polisen börjat samverka med varandra istället för att arbeta i stuprör. I kommunen finns ett systematiskt arbete, från individnivå till kommunnivå. En central del är insatserna för barn och unga.

– Arbetet börjar redan i barnomsorgen, där personalen utbildas i våld i nära relationer. Där är det fokus på vuxenvärlden kring barnen. Det handlar om att vara vaksam på signaler om barn som far illa, säger Pernilla Junior Vera, säkerhetschef på kommunen.

Det våldspreventiva arbetet fortsätter i grundskolan och högstadiet, där mentorsprogrammet MVP tar vid. Det består av elva lektioner, där eleverna får reflektera kring hur de på olika sätt kan agera mot våld i sin vardag och tar upp olika aspekter av våld; som mobbing, rasism och hedersrelaterat förtryck. Niorna på skolan blir mentorer för skolans sjätteklassare.

Mashury Mirza och Mmesoma Ezekiel går i nian på Karsby International school i Botkyrka och deltar i MVP. De menar att bråket i korridorerna har minskat sedan mentorsprogrammet sattes igång.

– Det är framförallt det trakasserierna och det psykiska våldet i korridorerna som minskat. Vi skrattar inte åt varandra och det sägs in kränkande saker i lika stor utsträckning, säger Mmesoma Ezekiel.

De menar att de som mentorer finns där som stöd för sjätteklassarna.

– Det är bra för vi pratar samma språk som sjätteklassarna, vi kan prata med dem mer. Jag tycker också att vårt arbete får en snöbollseffekt. Den påverkar inte bara skolmiljön utan även alla som eleverna har kontakt med hemma och i samhället, säger Mashury Mirza.

Bred ansats för att stoppa partnervåld 

Ett annat inslag i workshopen var Hedda Hakvåg från norska Reform, som berättade om deras projekt ”Stopp kjærestevolden” som är ett undervisningsupplägg som riktar sig till unga. Hittills har Reform mött över 3500 ungdomar i skolan, konfirmationsundervisning och föreningar. Målet är att förebygga och förhindra våld i parrelationer genom information och diskussion om våld, värderingar och gränssättning kopplat till sexualitet.

– I vårt arbete försöker vi hålla könsrollerna öppna, och pratar inte om män som förövare och kvinnor som offer. Vi arbetar mot en ung grupp, som håller på att förhandla maskulinitet och femininitet och vill inte reproducera könsnormer, säger Hedda Hakvåg.

Hon menar också att ett perspektiv där män alltid utmålas som förövare uppmanar till passivitet och defensiv hållning. Det kan också osynliggöra pojkar som offer. Tonvikten i den diskursen läggs också ofta på heterosexuella relationer, med risken att queera relationer osynliggörs.

– Vi pratar mer om vad än vem. Målet är att öppna upp för en bredare diskussion på området. Samtidigt är det nödvändigt att prata om genus och att våldet tar könade former, det gör vi i ett senare skede, säger hon.

Hedda Hakvåg menar att det görs mycket bra våldspreventivt arbete idag i Norden, inte minst av organisationer på gräsrotsnivå.

– Det visar inte minst presentationerna på denna workshop. Men problemet är att arbetet inte är långsiktigt. Mitt hopp är att detta ska bli en politisk prioritering, för det är det inte idag.

Viktigt med trygga rum för män

Ett genomgående tema under ICMEO-konferensen var diskussionen kring hur maskulinitetsnormer och hur dagens mansroll ska förändras. I en debatt med representanter från alla nordiska länder avhandlades MeToo, och vad män har att göra med kampanjen. En av deltagarna var Harry Lunabba, universitetslektor som forskat på pojkar i skolan, vid Helsingfors universitet. Han menar att det finns ett behov att skapa trygga, genussensitiva rum, där män kan vara sårbara på ett annat sätt än idag.

– MeToo är en fantastisk plattform där vi har kunnat ta del av kvinnors berättelser. För män innebär det dock en personlig risk att gå ut och prata om sina tillkortakommanden på sociala medier. Istället behövs trygga institutioner där vi kan få göra bort oss som män, och där vi inte behöver stå till svars för alla män, säger Harry Lunabba.

Han menar att det behövs ett intersektionellt perspektiv för att förstå komplexiteten i frågor som rör pojkar och män. Harry Lunabbas avhandling handlar om pojkar i skolan, och vad som händer i mötet mellan vuxna och pojkarna. I den offentliga debatten framhålls ofta flickor som välanpassade vinnarna i skolan, medan pojkarna ses som de stökiga underpresterande. Enligt Harry Lunabba är det en onyanserad bild.

– Den största delen av pojkarna klarar sig ungefär lika bra som tjejerna i skolan. Det är en liten del av pojkarna som har sämre resultat. I debatten pratas det som om pojkar som att de av naturen är stökiga, de ses som ett negativt klassrumsproblem. Alla dras över samma kam, säger han.

Harry Lunabba menar att det istället behövs sensitiva tentakler för att tyda varför vissa pojkar är stökiga och efterfrågar en förståelse för maskulin sårbarhet.

– Många blir förbannade på pojkar och män, när de istället skulle behöva bli bemötta med hjärta och empati. Pojkar som är stökiga i skolan mår inte bättre av att förflyttas, de behöver säruppmärksamhet.

Updaterad 20 november 2019