Flickor förväntas sitta lugnt på lektionerna medan pojkar antas vara vilda och bråkiga. Det får konsekvenser i skolan, menar Satu Haapanen, ledamot i Nordiska rådet.
Flickor som inte följer mallen uppfattas som besvärliga och pojkar som försöker leva upp till maskulinitetsidealen kan ha svårt att kombinera de normerna med kraven från skolan.
– Pojkar presterar sämre än flickor i alla skandinaviska länder och det har med våra förväntningar att göra. De här frågorna behöver läggas upp på bordet, säger Satu Haapanen.

Jämställdhetsmärkning ett verktyg för förändring

Grundtanken med förslaget om att införa en jämställdhetsmärkning är att skolor och förskolor som satsar på jämställdhetsarbetet ska kunna visa att de tar frågorna på allvar.
– Vi har strävat efter jämställdhet länge i Norden, men vi lyckas inte riktigt med implementeringen. Det saknas fortfarande konkreta verktyg, säger Satu Haapanen och får medhåll från sociologen och jämställdhetskonsulten Cecilie Nørgaard.

– En märkning kommer att ge skolor och förskolor möjlighet att profilera sin institution och visa utåt att de har en kritisk blick, säger hon.

Lärarnas Riksförbund tveksamma till märkning

Cecilie Nørgaard är initiativtagare till förslaget om en jämställdhetsmärkning och berättade om det vid Nordiska ministerrådets konferens om jämställdhet i skolor och förskolor år 2013. Där snappade Satu Haapanen upp förslaget och när hon presenterade det i Nordiska rådets medborgar- och konsumentutskott i vintras röstades det igenom med bred majoritet.
Under handläggningen har förslaget gått ut på remiss till flera olika organisationer. De flesta har varit positiva, men vissa är mer tveksamma. Lärarnas Riksförbund i Sverige har motsatt sig idén med argumentet att skolornas jämställdhetsarbete är ett nationellt ansvar som ska säkras genom lagstiftning och tillsyn.
– Alla skolor ska vara jämställda, säger Anders Almgren, vice ordförande i Lärarnas Riksförbund.
– Jag gillar inte att man försöker skapa konkurrens mellan skolorna. Om någon skola är bättre på jämställdhet så innebär det att någon annan är sämre, fortsätter han.

Satu Haapanen tycker inte att det finns någon motsättning mellan att ha en skarp nationell lagstiftning och att införa en nordisk kvalitetsmärkning.

– Självklart borde jämställdhet vara en verklighet i skolorna, men det är det inte, säger hon.
Hon har själv jobbat som lärare och tror att det behövs nytänkande för att komma vidare med jämställdhetsarbetet.

Anders Almgren håller med om att lärare behöver fortbildas för att kunna möta utmaningarna, men han tycker att det är ländernas regeringar och kommuner som ska ta det ansvaret och se till att insatserna görs där de bäst behövs.
– Med en märkning får man bara med sig skolor som drivs av eldsjälar, säger han.
Fast Cecilie Nørgaard tror att certifieringen framför allt kommer att öka motivationen för skolor eller länder som har hamnat på efterkälken i jämställdhetsarbetet.

– Jag tror att en jämställdhetsmärkning kan bidra till att sätta fokus på genusfrågor och ge dem mer status, säger hon.

Utbildning garanti för ett bra jämställdhetsarbete i skolorna

Exakt vad märkningen ska omfatta är inte helt klart, men personalen på institutioner som vill bli certifierade kommer att få genomgå en kvalitetssäkrad utbildning.
– Det skulle garantera att arbetet sker utifrån kunskap och inte utifrån myter om kön, säger Cecilie Nørgaard.
Från början utvecklade hon idén om en jämställdhetsmärkning som en nationell satsning i Danmark och hon gläds åt att det nu lyfts som ett nordiskt initiativ.
– På det här sättet kan vi utnyttja kunskapen som finns i de olika länderna och bygga vidare på vår tradition av gemensamma jämställdhetsinsatser, säger hon.

(Texten uppdaterades 9.04.2014)