Nu kraftsamlar den nordiska kvinnorörelsen

Brandtal och fördjupande seminarier, konserter och feministisk teater. Det och mycket mer väntar i Malmö under Nordiskt Forum. På torsdag samlas den nordiska kvinnorörelsen för den största konferensen på 20 år.

Om bara några dagar invigs konferensen som ska staka ut vägen för framtidens jämställdhetspolitik. Närmare 15 000 deltagare samlas i Malmö för fyra dagar med seminarier, panelsamtal, filmvisning, konserter och mycket, mycket mer. Konferensgeneralen Caroline Matsson tycker att det är särskilt roligt att programmet blandar föredrag och diskussioner med kulturinslag och praktiska programpunkter.
– Det är viktigt att vi inte bara pratar om handling utan också gör någonting. Det är ett peppande och energigivande program, säger hon.

Under konferensen hålls bland annat dj-workshop och serietecknarskola. Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och rådgivare för UN Women, tycker att det är helt rätt att ge kulturen stort utrymme på Nordiskt Forum.
– Det är kulturen och kulturutövarna som står längst fram och driver på för förändring. Det blir nog så när det är lite stillestånd i politiken, säger hon.

En allvarlig splittring för kvinnorörelsen

Drude Dahlerup var med när den nordiska kvinnorörelsen möttes vid konferensen i Oslo 1988 och i Åbo 1994. Hon minns särskilt konferensen i Oslo som en fantastisk manifestation.
– Det var helt euforiskt. Vi visade att vi kan jobba tillsammans, tvärs över politiska skiljelinjer. Det var väldigt stort, minns hon.

Nordiskt Forum

Vid konferensen i Åbo 1994 var läget annorlunda, inte minst på grund av konflikterna kring EU-medlemskapet.
– Det ledde till en allvarlig splittring för kvinnorörelsen, åtminstone i Danmark, säger Drude Dahlerup, som tror att nästa veckas konferens kan bli en ny kraftsamling.
– Det finns inga stora frågor som splittrar oss på det sättet. Snarare står vi ovanligt samlade emot högerextremismen, säger hon, fast med det menar hon inte att rörelsen skulle vara fri från konflikter och debatt.
– Absolut inte. Det finns socialistiska feminister, liberala feminister, existentialistiska feminister, antirasistiska feminister, queerfeminister, radikalfeminister och så vidare, men det är bara bra. Jag älskar att vi har livliga debatter inom rörelsen, säger hon.

Inte en enda rasifierad kvinna

Fakhra Salimi är direktör för den norska organisationen MiRA – Resurscenter för minoritetskvinnor. Hon kommer till Nordiskt Forum för att delta under flera programpunkter, men hon är besviken på hur konferensen har planerats och hon tycker inte att hela kvinnorörelsen har inkluderats.
– Det finns inte en enda rasifierad kvinna i styrgruppen. Det tycker jag är ett stort misslyckande. Rasifierade kvinnor har bjudits in att delta i programmet, men vi har inte fått vara med och sätta dagordningen, säger hon.

MiRA har bett om att få ingå i Nordiskt Forums styrgrupp men det har inte gått. Styrgruppen består av en paraplyorganisation från varje nordiskt land och inga nya organisationer har tagits in sedan styrgruppen bildades år 2011.

Fakhra Salimi konstaterar att rasifierade kvinnor även är exkluderade i gruppen som har tagit fram utkastet till det slutdokument som ska lämnas över till de nordiska jämställdhetsministrarna efter konferensen. Hon tycker att någon borde ha reagerat. Hon minns att det var likadant i Oslo 1988; rasifierade kvinnor bjöds in att delta i konferensen men fick inte vara med och sätta dagordningen.
– I Åbo 1994 var det annorlunda. Då var vi med från början så nu känns det som en bakslag. Vi trodde verkligen att vi hade kommit längre, säger hon.

Den viktigaste utmaningen för kvinnorörelsen

Konferensgeneral Caroline Matsson håller med om att representationen inte har varit bra i alla led.
– Det har varit ett tydligt mål att arbeta inkluderande. Men om MiRA är besvikna är det förstås viktigt att de uttrycker detta och att vi arrangörer lyssnar på kritiken, säger hon.
– Det är viktigt att de här frågorna kommer upp. Vi behöver en diskussion om hur vi organiserar oss och vilka som får ta plats, fortsätter Caroline Matsson, som själv inte har haft något inflytande över vilka som sitter i styrgruppen utan uttalar sig som talesperson för konferensen.

Att skapa en inkluderande kvinnorörelse och formulera en feminism som angår många är den viktigaste utmaningen för den nordiska kvinnorörelsen, tycker Fakhra Salimi. Hon lyfter också ojämlikheten på arbetsmarknaden som ett viktigt område att arbeta vidare med.
– I synnerhet rasifierade kvinnor utnyttjas som en reservarbetskraft och är överrepresenterade bland dem som arbetar ofrivillig deltid, säger hon.

Pressbild på Drude Dahlerup

Drude Dahlerup. Foto: Kerstin Mothander

Även Drude Dahlerup tycker att förhållandena på arbetsmarknaden och ”urholkningen av anställningstryggheten” behöver lyftas som en central fråga för kvinnorörelsen. Hon framhåller också sexualiseringen av unga tjejer och hatet mot kvinnor i det offentliga rummet som viktiga utmaningar. Sedan konferensen i Åbo 1994 har den nordiska kvinnorörelsen fått lära sig att hantera backlash, menar Drude Dahlerup.
– Då trodde vi att det bara kunde gå framåt, att förändring kommer med tiden, men det gör den inte, säger hon.

Hon menar att den politiska verkligheten har förändrats i grunden och det blir särskilt tydligt i ett globalt perspektiv.
– Högerkrafterna flyttar fram positionerna och den internationella kvinnorörelsen får strida för att bevara status quo. Jag vill att de nordiska länderna ska driva en tydligare linje och gå före igen, som vi gjorde på 1980- och 90-talet, säger hon.

“En känsla för hur många vi är”

Konferensgeneral Caroline Matsson hoppas och tror att Nordiskt Forum ska ge ringar på vattnet även utanför Norden.
– Vi har deltagare från över 40 olika länder. Afghanistan, Bangladesh, Ghana, Mexiko. Det är jätteroligt, säger hon och berättar vidare att gensvaret också har varit stort bland myndigheter, organisationer och politiker i Norden.
– Vi har bjudit in hela samhället att vara med och formulera framtidens jämställdhetspolitik och responsen har varit enorm, säger hon.

Hon vill särskilt uppmana deltagarna att pricka in konferensens stora invigning på torsdag och avslutningen på söndag.
– Då får man en känsla för hur många vi är. Däremellan kommer det nog att vara ganska uppdelat. Vissa kommer säkert sitta i biosalongen hela konferensen. Andra kommer bara att gå på seminarier om jämställdhetsintegrering, säger hon.

Hon vill också uppmana konferensens deltagare att utmana sig själva och vidga sin horisont.
– Gå inte bara på det som känns bekant och tryggt. Undersök ett ämne som du inte känner till eller lyssna på någon som har en annan åsikt än du själv. Då kan du lära dig väldigt mycket under de här dagarna.

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet