Vit maskulinitet under luppen

Två giganter inom maskulinitetsforskning, Raewyn Connell och Michael Kimmel, inledde den nordiska konferens om maskulinitet som ägde rum i Reykjavik i förra veckan. Hur klass, etnicitet och genus samverkar, var fokus för båda.

Raewyn Connell är en australisk sociolog som fick stort inflytande på maskulinitetsforskningen med sin bok Masculinities på 90-talet. Hon ville särskilt lyfta upp maskulinitetsforskning i den icke-västerländska världen.

– Det är viktigt i utvecklingen av maskulinitetsforskningen hur och var kunskap produceras. Den engelskspråkiga världen och Europa dominerar i synlighet, men det finns mycket forskning och kunskapsskapande i den kolonialiserade världen som förändrar vårt sätt att se på maskulinitetsforskning vad gäller till exempel forskningsmetoder, sa Raewyn Connell.

Tidigare har den kolonialiserade världen mest fått fungera som ”databank” i den västerländska forskningen – västerländska forskare forskar om ”den andre”. Men det finns många icke-västerländska forskare som har nya, viktiga perspektiv på hur man kan se på maskulinitet och genus. Hur maskulinitet exempelvis skapades i brittiskt koloniala Indien – både hos kolonialiserade och koloniala män, har bland annat Ashis Nandy skrivit om – en av de forskare som Raewyn Connell lyfte upp.

Michael Kimmel. Foto: Anneli Tillberg

Michael Kimmel. Foto: Anneli Tillberg

Michael Kimmel, professor i sociologi i New York, pratade om ”Arga vita män” – om skapandet av maskuliniteter inom extremhögern.

Han inledde med att berätta om när han var med i ett Oprah Winfrey-program med titeln ”A black woman stole my job”. I programmet medverkade flera vita män, som menade att de var ”de verkliga offren för diskriminering” eftersom det enligt deras mening förekom en systematisk positiv särbehandling utifrån kön och etnisk tillhörighet.

– Det första jag frågade dem när jag fick komma till tals var varför de menade att det var ”deras” jobb från början? Utan att konfrontera mäns känsla av att de har en självklar rätt till privilegier, kommer vi inte att komma någonstans när det gäller jämställdhet, sa Michael Kimmel.

Han har forskat om män inom nazistiska och rasistiska rörelser, både i USA och i Sverige. Sina respondenter i USA hittade han i nynazistiska chattrum på nätet samt på så kallade ”gun shows” – det vill säga kringresande mässor för vapenintresserade.  I Sverige hade han intervjuat unga män i Fryshusets program ”Exit” – det vill säga män som tidigare varit med i högerextrema grupper, men som var på väg ut ur dem.

– Det jag såg var att de använde maskulinitet som en lins genom vilken de pratade ras och klass.

Michael Kimmel menade att högerextrema män använder maskulinitet för att beskriva vad som har hänt dem själva, för att problematisera den andre samt för att rekrytera nya män till sin rörelse.

De anser att de har blivit avmaskuliniserade i en ”feminisering” av staten där staten tar allt ifrån dem och ger det till andra som inte ”förtjänar” det – till exempel homosexuella, kvinnor och rasifierade. De problematiserar också ”den andre” genom maskulinitet. Denne är både ”för” maskulin och samtidigt inte maskulin nog. Svarta beskrivs till exempel som både ”vilda och farliga” (för maskulina) och ”beroende av bidrag” (ej tillräckligt maskulina). På samma sätt beskrivs judar både som ”feminiserade” (ej tillräckligt maskulina) och ”mäktiga och rika” (för maskulina).

Och de använder maskulinitet i sin marknadsföring mot andra vita män som de vill ha med i sin rörelse.

– Dessa rörelser använder en bild av att du får ”tillbaka tjejen, jobbet och din egen maskulinitet” när du kämpar för vit makt, avslutade Michael Kimmel.

Logotype för Nordiska ministerrådet Logotyp för Nationella sekretariatet för genusforskning Logotyp för Göteborgs universitet